Artistic Representation of Gendered Language: The Case of Minimal Response in Fargo

Abstract

Denna avhandling pro gradu undersöker minimala responser i den amerikanska filmen Fargo från 1996. Minimala responser är korta uppbackningsfraser, t.ex. ”ja” eller ”mm”, som produceras i konversationer främst för att visa uppmärksamhet och uppmuntran gentemot den andra parten. Sociolingvistiska studier har visat att kvinnor har en tendens att använda minimala responser mer frekvent än män både i samtal med uteslutande kvinnliga deltagare och i samtal med män. Män utelämnar ofta minimala responser, producerar dem med fördröjning eller väljer att inte ge någon respons alls, speciellt i samtal med kvinnor för att visa sin makt. Dessa skillnader har främst ansetts vara en följd av att kvinnor och män ser på kommunikation på olika sätt. I samtal samarbetar och stöttar kvinnor varandra, medan män samtalar mer konkurrensbetonat. Visst forskningsresultat tyder också på att personer med hög status får ta emot fler minimala responser än personer i lägre ställning.

Syftet med den här undersökningen har varit att både kvantitativt och kvalitativt analysera användingen av minimala responser hos de fyra huvudpersonerna, en kvinnlig polis, en manlig bilförsäljare och två manliga brottslingar, för att hitta skillnader baserade främst på kön, men även på eventuell yrkesrelaterad status. Ett mål har också varit att analysera om en karaktär med hög status, speciellt den kvinnliga polisen, får ta emot fler minimala responser än andra. Detta för att se om fiktiva gestalters använding av minimala responser återspeglar sociolingvistiskt forskningsresultat.

Undersökningen visade att användningen av minimala responser i Fargo till viss del överensstämde med resultatet av sociolingvistiska studier på autentiskt material. Den kvinnliga huvudpersonen gav endast marginellt fler minimala responser än en av de manliga, men det var uteslutande män som fördröjde och utelämnade respons. Den kvalitativa analysen visade att den kvinnliga huvudpersonen gav minimala responser som stöd och uppmuntran för talaren medan männens minimala responser främst uttryckte oenighet och brist på engagemang. Den kvinnliga polisen fick inte ta emot flest minimala responser men de som hon tog emot verkade betona hennes statusfyllda ställning.