Wiederholung und Variation in deutschen Aufsätzen von finnischsprachigen Gymnasiasten didaktisch betrachtet

Abstract

I avhandlingen undersöks upprepning och variation i tyska uppsatser skrivna av finskspråkiga elever i gymnasiets första klass. Undersökningsmaterialet består av totalt 30 tyskspråkiga uppsatser som är skrivna åren 2003, 2004 och 2005. Det analyserade materialet är såtillvida homogent att alla gymnasiaster i undersökningen läst tyska sedan åttonde klassen i högstadiet.

Huvudsyftet med avhandlingen är att undersöka i vilken mån gymnasiasterna använder upprepning respektive variation i sina uppsatser. Med upprepning avses de i uppsatserna förekommande lexem som upprepas identiskt medan det med variation avses de i uppsatserna förekommande lexem som upprepas genom t.ex. pronomen. Vidare fastställs i avhandlingen om det förekommer skillnader i användningen av synonymi i språksystemet respektive synonymi i texten i de undersökta uppsatserna.

När uppsatserna jämförs med varandra visar det sig att det finns en tydlig skillnad beträffande texternas innehåll, längd och grammatikalitet. Innehållsmässigt är de långa uppsatserna syntaktiskt bättre än de korta. Detta kan närmare förklaras med att en del av gymnasiasterna har ett större ordförråd och uttrycker sig bättre i skrift samt skriver utförligare texter.

Hypotesen är att de finskspråkiga gymnasieeleverna använder synonymi i text i sina uppsatser oftare än synonymi i språksystem eftersom tyngdpunkten i undervisningen i gymnasiet i allmänhet ligger på användningen av pronomen istället för användningen av betydelseliknande språkelement. Hypotesen visar sig stämma och utgående från detta kan slutsatsen dras att gymnasieeleverna har bättre kunskap i användningen av synonymi i text än av synonymi i språksystem. I avhandlingen diskuteras även hur de undersökta tyskspråkiga uppsatserna kunde förbättras ur didaktisk synvinkel. Undersökningen stöder sig på en didaktisk och en behavioristisk undervisningsteori.