Sagan Hans och Greta i tre översättningar från tyska till svenska. En diakronisk studie

Abstract

Målet med avhandlingen är att undersöka tre översättningar av en saga genom att analysera skillnader och likheter mellan original och översättning. Mitt undersökningsmaterial består av tre svenska översättningar av den tyska sagan Hänsel und Gretel. Översättningarna publicerades 1825, 1883 och 1963. I undersökningen ingår även två versioner av den tyska sagan, vilka översättarna har använt som källtext i sina översättningar. De tyska versionerna härstammar från 1812 och 1857. I den första översättningen analyserar jag skillnader och likheter i karaktärsbeskrivning, intrig och syntaktiska drag, medan jag analyserar tillägg och utelämningar i de två nyare översättningarna. I analyskapitlet finns även ett avsnitt där jag jämför de tyska versionerna med varandra och ser på hur sagan har utvecklats från första till sista version gällande karaktärer, intrig och syntaktiska drag.

I teoridelen diskuterar jag först begreppet barnlitteratur. Jag tar även upp allmänna principer för översättning av barnlitteratur som presenteras i samlingsverket The translation of children’s literature. A reader. Eftersom Hans och Greta är en folksaga, definierar jag även detta begrepp och berättar närmare om folksagan och dess utformning utgående från Bruno Bettelheim och Vladimir Propp. Två centrala begrepp i avhandlingen är ’tillägg’ och ’utelämning’ som definieras enligt Rune Ingos teorier. Tilläggen delas in i semantiska respektive explicitgörande tillägg och utelämningarna delas in i semantiska respektive implicitgörande utelämningar. Semantiska tillägg/utelämningar betyder att väsentlig information har lagts till/utelämnats, medan explicitgörande/implicitgörande tillägg betyder att ingen väsentlig information har lagts till/utelämnats.

Undersökningen visar att den första svenska översättningen skiljer sig markant från originalet. Den har skrivits om men grundstrukturen i sagan är ändå synlig. Gällande tillägg och utelämningar i de två nyare översättningarna kan konstateras att det i översättningen från 1883 finns fler tillägg, 69 stycken, jämfört med 13 stycken i den nyaste översättningen. Utelämningar är också vanligare i översättningen från 1963, 25 stycken, medan det finns åtta stycken från 1883. De vanligaste tilläggen är implicitgörande tillägg medan de vanligaste utelämningarna är explicitgörande.