Nachhaltigkeitsberichtspraxis in Veränderung : dargestellt an Beispielen deutscher und finnischer Unternehmen

Abstract

I artikeln granskas tyska och finländska bolags hållbarhetsredovisning och hur EU-direktivet 2014/95/EU har påverkat hållbarhetsredovisningen. Det nya direktivet trädde i kraft från verksamhetsåret 2017 och gör redovisningen av hållbarhetsaspekter tvingande för större bolag. Analysen visar att en majoritet av DAX30- och OMXH25-bolagen för verksamhetsåret 2016 rapporterade hållbarhetsaspekter i en separat rapport, medan en minoritet valde en integrerad rapport där hållbarhetsaspekter kombineras med finansiell information i bolagens årsredovisning. Då bolagen som rapporterade hållbarhetsaspekterna separat år 2016 väljer rapporteringsformat för 2017 förekommer det olika lösningar: Bolag övergår till integrerad rapportering eller fortsätter med en separat rapport. Den separata rapporten förändras i många fall på så sätt att en ny, kompletterande separat rapport introduceras vid sidan av den tidigare rapporten, den tidigare rapporten ersätts av en ny rapport för icke-finansiell information eller den tidigare rapporten förändras mer eller mindre i fråga om titel och/eller innehåll. I vissa fall sker det ingen förändring i hållbarhetsrapporten, utan informationen som det nya direktivet kräver inkluderas i bolagets årsredovisning. I artikeln diskuteras textsorten hållbarhetsredovisning som medlem i textsortskolonier, och textsortens tendens till förändring eller stabilitet reflekteras mot den neoinstitutionella organisationsteorins beskrivningar av tvingande, imiterande och normativ isomorfism.