J.R.R. Tolkienin The Fellowship of the Ring -romaanin suomennoksen kulttuurisidonnaisuus

Abstract

John Ronald Reuel Tolkien (1892-1973) är i dag känd som den moderna fantasilitteraturens fader, efter att ha åstadkommit sitt livsverk, trilogin The Lord of the Rings. Verket är frukten av 12 års forskning i nordisk mytologi och bibliska texter, vilka lagt grunden till en makalös fantasivärld som saknar like i dagens litteratur. Texten i Tolkiens trilogi präglas av gammal engelska och diverse dialekter samt ett av författaren själv påhittat språk, vilket bär nyanser av såväl latin som keltiska.

Avhandlingsarbetet bygger på trilogins första del The Fellowship of the Ring och dess finska översättning Sormuksen Ritarit, som översatts av Eila Pennanen, Kersti Juva och Panu Pekkanen. Genom att jämföra originaltextens och översättningens språk i t.ex. dikter, personnamn och namn på platser har jag försökt påvisa hur långt originalets nyansrika och förskönade berättarstil kommer fram i översättningen, eller om finska språkets kulturbundenhet hindrar översättningen från att följa originalets färgstarka nyanser. Eftersom varje språk har speciella föreskrifter om hur språket får eller inte får komma till uttryck i den rådande kulturen, är antagandet i avhandlingsarbetet det, att översättningen inte kan följa stilen i en till sitt språk så komplicerad berättelse som Tolkiens. Samtidigt är avhandlingsarbetet en studie i huruvida kulturbundenheten i översättning bidrar till att översättningen blir alltför lösgjord från originalet i den bemärkelsen, att en helt ny berättelse föds genom översättningen.

I undersökningen har jag bl.a. visat att översättningen till en viss grad följer originalets säregna berättarstil, men kulturbundenheten bidrar trots allt till att en stor del av originalets stil går förlorat, inte minst genom att dialekter och andra utmärkande drag hos romanpersonerna lämnats oöversatta. Även den gamla engelskan, som är utmärkande för Tolkiens text saknar lika stilfullt nyansrika motsvarigheter i översättningen.