“This is the Golden Age” : Viewer’s Nostalgic Reactions to Woody Allen’s Midnight in Paris

Abstract

Syftet med denna avhandling var att ta reda på huruvida filmen Midnight in Paris framkallade personlig nostalgi eller historisk nostalgi hos fyra åskådare. Frågeställningarna var 1) vilka scener i Midnight in Paris väcker nostalgi och varför, samt 2) väcker dessa scener personlig eller historisk nostalgi? Nostalgi beskrivs som en bitterljuv känsla och som en längtan till det förflutna. Personlig nostalgi rör sig om händelser som man upplevt själv, medan historisk nostalgi definieras som en nostalgisk känsla för händelser som oftast ägt rum före ens egen livstid. Studiens data bestod av en kombination av deltagarnas inspelade kommentarer och individuella semistrukturerade intervjuer med varje deltagare. Samtidigt som deltagarna såg filmen, spelades deras kommentarer till filmen in. Inför intervjun fick deltagarna välja två eller tre scener från filmen som väckte mest nostalgi hos dem. Under intervjun klargjordes vad som väckte nostalgi och anledningar härtill. Grundläggande för analysen var definitioner av personlig och historisk nostalgi och hur deras egenskaper relaterar till minnesfunktioner. I analysen kategoriserades deltagarnas kommentarer i tre kategorier enligt att de antingen väckte personlig nostalgi, historisk nostalgi, eller en kombination av båda. Intervjuerna gav djupgående förståelse för deltagarnas individuella nostalgiska reaktioner. Studiens resultat visade att filmens första scen, ett montage av Paris med lugn instrumental jazzmusik, väckte mest nostalgiska associationer bland deltagarna. Scenen väckte nästan endast personlig nostalgi eftersom sex av sju av de betraktade kommentarerna framkallade personlig nostalgi. Nostalgiväckande faktorer var att scenen förmedlade känslor som i sin tur triggade nostalgi samt att scenen skildrade destinationer som åskådarna kände igen och kände nostalgi för.