Muumipeikko-sarjakuvan kolmen suomennoksen pragmaattista analyysia

Abstract

I denna pro gradu–avhandling har jag jämfört den tecknade Muminseriens svenskspråkiga originaltext med dess finskspråkiga översättningar. Avsikten har varit att undersöka om Muminserien innehåller material som är så typiskt finlandssvenskt att man varit tvungen att bearbeta de finskspråkiga översättningarna för att de ska passa den nya läsargruppen.

Jag har jämfört material från 14 av de totalt 24 Muminseriealbum som utgivits. Materialet representerar således drygt hälften av det totala antalet Muminberättelser. I min undersökning finns alla de tre finskspråkiga översättningar som utgivits representerade.

Begreppet pragmatik är centralt i detta arbete. Jag definierar begreppet utgående från ett flertal forskares teorier. Vad gäller pragmatikens betydelse för översättning utgår jag från Rune Ingos teorier. Jag har valt att fokusera på fyra aspekter av pragmatiken: allusioner, adaptioner, översättning i översättningen och semantiska fel. Jag har även redogjort för begreppet tecknad serie samt för specialfrågor i samband med översättning av serier.

Forskningsresultaten visar att de pragmatiska skillnaderna mellan den svenskspråkiga originaltexten och de finskspråkiga översättningarna är relativt fåtaliga. Detta tyder på att serien inte åtminstone textmässigt är så typiskt finlandssvensk som allmänt anses. De skillnader som hittades visar dessutom närmast på kulturskillnader mellan Sverige och Finland, inte mellan finlandssvenskt och finskspråkigt.

Förvånansvärt var att de senare översättningarna innehöll flera felaktigheter som inte fanns i den första översättningen. Detta tolkar jag som att de senare översättarna inte har kontrollerat den första översättningen när de påbörjade sitt eget arbete, utan enbart gjort sin egen bedömning. Eftersom man ändå (förhoppningsvis) strävar efter att varje ny översättning blir bättre än den tidigare, borde man inte göra fel på sådant som översatts korrekt tidigare.