En fallstudie om språkpraxis på en tvåspråkig förenings ordinarie möte

Abstract

Till mina intressen hör föreningsverksamhet och tvåspråkighet. Genom egna erfarenheterna vid en tvåspråkig förening kändes det intressant att utföra en undersökning om hur tvåspråkigheten inverkar på mötespraktiken i en tvåspråkig förening. Jag hade en möjlighet att delta i och spela in Finlands översättar- och tolkförbunds Vasa lokalavdelnings höstmöte 10.11.2016. Mitt material består av ljud- och videomaterial samt enkäter som alla de närvarande ledamöterna svarade på efter att mötet hade avslutats.

Avhandlingen fokuserar informanternas upplevelser och det faktiska bruket av de bägge språken på det inspelade mötet. Centrala begrepp i undersökningen är bland annat språkval, språkbyte, språkpraxis och språklig domän. Lokalen för mötet fungerade som tvåspråkig domän där alla informanter fick fritt tala på sitt eget modersmål och alla förstod varandra. Några få informanter talade endast finska och resten använde båda språken.

Mina resultat visar att fördelningen mellan de två språken var rätt jämn under mötet. En övergripande princip var att föredragningslistan och språket på ett visst ärende avgjorde behandlingsspråket. Om avbrytande kommentarer gavs på det andra språket bytte man efter kommentaren språket tillbaka till det ärendets ursprungliga behandlingsspråk. Ordföranden var en av dem som hade svenska som modersmål och detta påverkade informanternas språkval.