Henkilökunnan kokemuksia kahden kielen käytöstä työssä Keski-Pohjanmaan keskussairaalassa

Abstract

Målet med denna undersökning är att ta reda på hur personalen vid Mellersta Österbottens centralsjukhus MÖCS upplever de krav som sjukvårdsdistriktets tvåspråkiga beskaffenhet ställer. Språkfrågan är intressant, mångfasetterad och krävande i en omgivning där den svenska minoriteten är förhållandevis liten, men där dess rättigheter dock inte är desto mindre.

En person är sårbarast i situationer där hälsan vacklar. Därför är det viktigt att patienter får använda sitt eget modersmål när de använder sig av social- och hälsovårdstjänster. Språkanvändningen inom vården har undersökts i Finland, men oftast ur patientens synvinkel. Det som mera sällan har undersökts är vilka konsekvenser patientens rätt att få välja sitt språk har för vårdpersonalen och arbetet. Vilka är då personalens rättigheter och skyldigheter i språkfrågor?

Min avhandling har en språksociologisk vinkling och till stöd för den ligger språklagstigningen och andra bestämmelser. Enkätens urvalsfrågor behandlas kvantitativt medan de öppna svaren behandlas kvalitativt.

Syftet med min undersökning är att ta reda på såväl personalens attityder till användningen av två språk i arbetsomgivningen som tvåspråkighetens konsekvenser för arbetet på individnivå. Svaren på enkäten visade att attityderna till användningen av två språk i arbetet är positiva, men att man inte till alla delar har tillräckligt med resurser i form av till exempel utbildning eller kunskaper. Tvåspråkigheten ses som en självklarhet och ifrågasätts inte. Däremot konstateras det att tvåspråkigheten på arbetsplatsen kräver mycket arbete, särskilt belastande blir den för dem som kan kommunicera eller producera text på både finska och svenska.