Personskildringar i Jan Mårtensons Häxan

I avhandlingen pro gradu analyserar jag personbeskrivningar. Materialet består av Jan Mårtensons detektivroman Häxan. Det finns handböcker med råd hur man skall skriva, bl.a. om hur man kan skildra personer. Jag jämför handböckernas råd med förverkligandena i detektivromanen och ser om Mårtenson följer de råd som ges. Personerna har jag delat in i huvud-och bipersoner. Resultatet av undersökningen visar att vissa råd har följts och andra i sin tur har det brutits mot. Mårtenson har några personer vars karaktärsdrag är motsägelsefulla. Som läsare får man känslan av att de inte är levande. Männen beskrivs i allmänhet mer detaljerat än kvinnorna. Kvinnorna beskrivs ofta med schabloner. Mårtenson har beskrivit några drag mer ingående. Speciellt ögonen, rösten och språket har han lyckats med. I omgivningen är det arbetet som främst är i fokus. Som helhet håller Mårtensons personbeskrivningar ändå en förhållandevis hög standard.