Die schwedische Übersetzung des deutschen Passivs im Roman Bitte, laßt die Blumen leben von Johannes Mario Simmel
Hagner-Pada, Åsa (2007)
Kuvaus
Kokotekstiversiota ei ole saatavissa.
Tiivistelmä
I avhandlingen undersöks översättningen av tyskans passiv till svenska. Målet är att fastställa hur passiven översätts och vilka likheter och olikheter det finns mellan tyskans och svenskans passiv. Endast werden- och sein-passiven analyseras. Undersökningsmaterialet är Johannes Mario Simmels roman Bitte, laßt die Blumen leben och dess svenska översättning, Älska din nästa.
Tyskan har två passivformer: werden-passiv och sein-passiv. Svenskan har tre passiv-former: bli-passiv, som motsvarar werden-passiv, vara-passiv, som motsvarar sein-passiv, och s-passiv, som kan motsvara både werden- och sein-passiv. Betydelsemässigt skiljer sig oftast inte s-passiven från bli-passiven. Man kan i allmänhet välja fritt, men det finns fall där den ena passivformen föredras framför den andra. Hypotesen är att översättning med s-passiv förekommer mest eftersom den är så flexibel.
Undersökningsmaterialet består av 180 belägg. Majoriteten av dem är satser i werden-passiv (69,4 %). Både i tyskan och svenskan används sein-passiv respektive vara-passiv mindre än werden-passiv respektive bli-passiv. De flesta svenska översättningarna har gjorts med s-passiv, nämligen 35,6 %. 18,3 % av beläggen har översatts med bli-passiv, 25,6 % med vara-passiv och 20,5 % har omskrivits. Den största orsaken till att bli-passivens andel är så låg är att översättaren har använt s-passiv i stället. De flesta passivkonstruktioner som har översatts till vara-passiv motsvarar på tyska sein-passiv. Vid användning av en annan passivform ändras satsens betydelse. Ibland är det omöjligt att översätta en tysk passivsats till svensk passiv. Översättaren kan då använda en omskrivning för att variera eller förenkla texten. De flesta omskrivningarna i undersökningsmaterialet har gjorts med en aktivsats för att satsen ska låta bra på svenska.
Det påstås att passiv är ovanlig i skönlitteratur. Resultatet av den här undersökningen stöder även det påståendet.
Tyskan har två passivformer: werden-passiv och sein-passiv. Svenskan har tre passiv-former: bli-passiv, som motsvarar werden-passiv, vara-passiv, som motsvarar sein-passiv, och s-passiv, som kan motsvara både werden- och sein-passiv. Betydelsemässigt skiljer sig oftast inte s-passiven från bli-passiven. Man kan i allmänhet välja fritt, men det finns fall där den ena passivformen föredras framför den andra. Hypotesen är att översättning med s-passiv förekommer mest eftersom den är så flexibel.
Undersökningsmaterialet består av 180 belägg. Majoriteten av dem är satser i werden-passiv (69,4 %). Både i tyskan och svenskan används sein-passiv respektive vara-passiv mindre än werden-passiv respektive bli-passiv. De flesta svenska översättningarna har gjorts med s-passiv, nämligen 35,6 %. 18,3 % av beläggen har översatts med bli-passiv, 25,6 % med vara-passiv och 20,5 % har omskrivits. Den största orsaken till att bli-passivens andel är så låg är att översättaren har använt s-passiv i stället. De flesta passivkonstruktioner som har översatts till vara-passiv motsvarar på tyska sein-passiv. Vid användning av en annan passivform ändras satsens betydelse. Ibland är det omöjligt att översätta en tysk passivsats till svensk passiv. Översättaren kan då använda en omskrivning för att variera eller förenkla texten. De flesta omskrivningarna i undersökningsmaterialet har gjorts med en aktivsats för att satsen ska låta bra på svenska.
Det påstås att passiv är ovanlig i skönlitteratur. Resultatet av den här undersökningen stöder även det påståendet.