Ekvivalens och interferens i den svenska översättningen av Erlend Loes roman Naiv. Super.
Udd, Eva (2009)
Kuvaus
Opinnäytetyö kokotekstinä PDF-muodossa.
Tiivistelmä
I min avhandling pro gradu granskar jag översättningen till svenska av den norske författaren Erlend Loes roman Naiv. Super. Romanen utkom år 1996 och översattes av Lars Nygren år 1998. Jag excerperar översättningsmotsvarigheter som jag anser kan ifrågasättas, och delar i analysen in dem i sju kategorier: grammatiska förändringar, tillägg, utelämningar, stilistiska nyanser, semantiska nyanser, semantiska fel och oidiomatiska formuleringar. Kategorierna har jag sammanställt med utgångspunkt i Ingos lingvistisk-pragmatiska kritikmodell. Metoden är kvalitativ och komparativ.
I teoridelen behandlar jag översättningsprocessen och ekvivalensen, översättning av skönlitteratur, översättningskritik, översättning från norska till svenska och interferens.
Med termen interferens avses sådan källspråklig påverkan på målspråket som gör resultatet oidiomatiskt. När språken kulturellt och typologiskt står varandra nära, så som norskan och svenskan gör, är risken för interferens stor. I min undersökning har jag kunnat konstatera att norskan lyser igenom i nästan hälften av exemplen i kategorin stilistiska nyanser och i ungefär en tredjedel av exemplen i kategorierna semantiska nyanser och semantiska fel. Därtill kommer de översättningsmotsvarigheter som jag placerat i en egen kategori, oidiomatiska formuleringar.
De klart mest omfattande kategorierna är semantiska nyanser och stilistiska nyanser. Flera av de stilistiska nyanserna har gett översättningen en mer högtidlig eller ålderdomlig prägel, medan andra har gjort textstycket ologiskt. Bristande logik är, tillsammans med informationsförvrängning, också det största problemet med de semantiska nyanserna.
Ett delsyfte med avhandlingen är att studera de översättningsstrategier som använts för kulturbundna element, som jag samlat i en egen kategori. Jag har här valt att jämföra Nygrens översättningslösningar med motsvarigheterna i den finska översättningen av romanen. För över hälften av översättningsmotsvarigheterna har översättarna använt samma strategi.
I teoridelen behandlar jag översättningsprocessen och ekvivalensen, översättning av skönlitteratur, översättningskritik, översättning från norska till svenska och interferens.
Med termen interferens avses sådan källspråklig påverkan på målspråket som gör resultatet oidiomatiskt. När språken kulturellt och typologiskt står varandra nära, så som norskan och svenskan gör, är risken för interferens stor. I min undersökning har jag kunnat konstatera att norskan lyser igenom i nästan hälften av exemplen i kategorin stilistiska nyanser och i ungefär en tredjedel av exemplen i kategorierna semantiska nyanser och semantiska fel. Därtill kommer de översättningsmotsvarigheter som jag placerat i en egen kategori, oidiomatiska formuleringar.
De klart mest omfattande kategorierna är semantiska nyanser och stilistiska nyanser. Flera av de stilistiska nyanserna har gett översättningen en mer högtidlig eller ålderdomlig prägel, medan andra har gjort textstycket ologiskt. Bristande logik är, tillsammans med informationsförvrängning, också det största problemet med de semantiska nyanserna.
Ett delsyfte med avhandlingen är att studera de översättningsstrategier som använts för kulturbundna element, som jag samlat i en egen kategori. Jag har här valt att jämföra Nygrens översättningslösningar med motsvarigheterna i den finska översättningen av romanen. För över hälften av översättningsmotsvarigheterna har översättarna använt samma strategi.