Ain’t no black in the Union Jack - Discursive repertoires constructing a positive identity of The British National Front

Abstract

Högextremism är ett ökande problem i hela Europa och de medföljande sociala orättvisorna drabbar fler och fler. Denna avhandling utreder, inom ramen för kritisk diskursanalys, de retoriska tekniker som högerextremister använder för att åstadkomma positiv självpresentation och attrahera nya medlemmar till grupperingar och partier. Studien undersöker de diskursive repertoarer, dvs återkommande meningsmönster bestående av ideologiska teman och ämnen, som används i rasistpropaganda. Avhandlingen redogör för de diskursiva repertoarer som det brittiska extremhögerpartiet The National Front använder sig av i sina internettexter. Partiet har en typisk högerextremistisk ideologi som förespråkar en snabb återgång till traditionella värderingar och en utrensning av de ”omoraliska” element som rubbat den samhälleliga ordningen och familjestrukturen. Partiet vänder sig, i enlighet med denna syn, emot invandrare, homosexualitet och samhällets upplevda moraliska förfall. Materialet för studien utgörs av 35 artiklar från The National Front’s webbsida, som skrivits av partimedlemmar och som därmed reflekterar partiets ideologiska uppfattningar. Ur dessa artiklar togs återkommande teman, ämnen och metaforer ut, och man kunde slutligen se hur dessa byggstenar bildade fyra bredare repertoarer: Moralisk Plikt, Konspiration, Orättvisa och Nationalism. Uppbyggnaden av dessa repertoarer diskuteras dels utgående från texternas målgrupp och dels utgående från retoriska drag som anses typiska för rasistpropaganda. Alla repertoarerna presenterade partiet positivt och rationaliserade därmed deras radikala åsikter. Den positiva självpresentationen sker dels genom att partiet framställs som räddare och hjältar i den plikttrogna och oundvikliga kampen för sitt land. En ständigt återkommande metafor är britterna som offer för en inkompetent regering, och the National Front som den enda räddningen. Den positiva presentationen av partiet sker också genom den negativa presentationen av andra; invandrare blir i denna version av verkligheten lata parasiter, vilket ställs emot de hårt arbetande och utsatta britterna. Partiets politiska agenda blir alltså ytterst synlig i deras texter och varje ord genomsyras av ideologiska påtryckningar. Diskursiva repertoarer visar alltså inte enbart på retoriska tekniker som använts i artiklarna, utan även de åsikter och värdegrunder som retoriken baserar sig på, vilket gör dem till ett användbart verktyg i kampen mot destruktiv propaganda