Untersuchung von Realienbezeichnungen und den verwendeten Übersetzungsverfahren in drei Prospekten aus Ostrobothnia
Dahlgren, Emma (2013)
Kuvaus
Opinnäytetyö kokotekstinä PDF-muodossa.
Tiivistelmä
Ord som betecknar något karakteristiskt för ett land, en ort eller för en kultur i ett land, dvs. realia, kan vid översättning upplevas som problematiska. Syftet med avhandlingen är därför att undersöka hur beteckningar för kulturspecifika ord översatts till tyska i tre turistbroschyrer. Broschyrerna informerar om orterna Kristinestad, Kaskö och Närpes i Österbotten. Originalspråket för broschyrerna är finska respektive svenska. Analysen är utgående från originalspråket indelad i två delar. Först behandlas broschyrerna om Kristinestad och Kaskö, därefter analyseras broschyren om Närpes. De utvalda uttrycken delas in i åtta kategorier beroende på vad de betecknar, t.ex. tillställningar.
Översättaren kan använda sig av olika metoder för att översätta kulturspecifika uttryck till målspråket. Analysen av översättningen av kulturspecifika ord i avhandlingen sker med viss modifiering i enlighet med de strategier som forskarna Koller och Kelletat kunnat påvisa att översättare använder sig av. Fem olika metoder används, eftersom dessa konstateras vara lämpliga metoder för analysen. Översättaren kan uppleva kulturspecifika uttryck som lexikaliska luckor, dvs. uttryck som det är svårt att hitta motsvarigheter på målspråket för. Översättaren kan välja att översätta ordagrant, överföra uttrycken oförändrat till målspråket, använda uttrycken på (det regionala) majoritetsspråket, använda motsvarigheter som finns i målspråket samt kommentera, definiera eller skriva om uttrycken.
Analysen visade att fem olika metoder i de finska broschyrerna samt fyra olika metoder i broschyren om Närpes användes vid översättningen av de utvalda uttrycken. Också kombinationer av metoderna användes; två kombinationer för de finska broschyrerna samt en kombination för den svenska broschyren. För broschyrerna om Kristinestad och Kaskö är ordagrann översättning ofta förekommande. Denna metod kombineras inte sällan med finska respektive svenska egennamn. För uttrycken från broschyren om Närpes är kombinationen mellan användningen av svenska egennamn och ordagrann översättning mest använd. I den tyska broschyren om Kristinestad används svenska egennamn för t.ex. några platser och byggnader i enlighet med stadens majoritetsspråk.
Översättaren kan använda sig av olika metoder för att översätta kulturspecifika uttryck till målspråket. Analysen av översättningen av kulturspecifika ord i avhandlingen sker med viss modifiering i enlighet med de strategier som forskarna Koller och Kelletat kunnat påvisa att översättare använder sig av. Fem olika metoder används, eftersom dessa konstateras vara lämpliga metoder för analysen. Översättaren kan uppleva kulturspecifika uttryck som lexikaliska luckor, dvs. uttryck som det är svårt att hitta motsvarigheter på målspråket för. Översättaren kan välja att översätta ordagrant, överföra uttrycken oförändrat till målspråket, använda uttrycken på (det regionala) majoritetsspråket, använda motsvarigheter som finns i målspråket samt kommentera, definiera eller skriva om uttrycken.
Analysen visade att fem olika metoder i de finska broschyrerna samt fyra olika metoder i broschyren om Närpes användes vid översättningen av de utvalda uttrycken. Också kombinationer av metoderna användes; två kombinationer för de finska broschyrerna samt en kombination för den svenska broschyren. För broschyrerna om Kristinestad och Kaskö är ordagrann översättning ofta förekommande. Denna metod kombineras inte sällan med finska respektive svenska egennamn. För uttrycken från broschyren om Närpes är kombinationen mellan användningen av svenska egennamn och ordagrann översättning mest använd. I den tyska broschyren om Kristinestad används svenska egennamn för t.ex. några platser och byggnader i enlighet med stadens majoritetsspråk.