The Horse, the Howl and the Hatchet. Nature Representations in Ronia, the Robber's Daughter and Hatchet.
Dahlbacka, Emma (2010)
Kuvaus
Opinnäytetyö kokotekstinä PDF-muodossa.
Tiivistelmä
Avhandlingens mål är att undersöka och jämföra hur naturen gestaltas i Gary Paulsens Hatchet (1987) och den engelska översättningen av Astrid Lindgrens Ronja Rövardotter (1981), Ronia, the Robber’s Daughter. Detta görs från ett ekokritiskt—företrädesvis djupekologiskt och ekofeministiskt—perspektiv för att belysa vilken attityd gentemot naturen böckerna implicerar. Hypotesen är att de förhåller sig till naturen på olika sätt, eftersom utgångspunkterna är så olika.
Greg Garrards Ecocriticism (2004) är basen för den teoretiska delen, medan den ekofeministiska diskussionen är baserad på Val Plumwoods Feminism and the Mastery of Nature (1993). De svenska termerna har hämtats från Paul Tenngarts Litteraturteori (2008). Ekokritik är en litteraturkritisk riktning tillägnad studiet av relationen mellan litteraturen och den fysiska omgivningen, i praktiken ofta hur litteraturen gestaltar människors förhållande till naturen.
Analysen visar att Ronia förhåller sig aktivt till naturen och upplever den med alla sinnen, medan Brian i Hatchet till en början är väldigt passiv, då han bara upplevt naturen genom böcker och TV-program och söker information från dessa. Under bokens gång utvecklar han dock ett mer aktivt förhållningssätt, då omständigheterna tvingar honom att lära sig genom att försöka och misslyckas. Vidare analyseras också djur och vildmarken, och hur gestaltningen av dessa reflekterar böckernas implicita förhållningssätt till naturen. Ronia visar prov på hierarkisk dualism i relationen till några vilda hästar, men hon har även djupekologiska ideal om att alla levande varelser har ett värde i sig själva, och naturen är en ständig källa till glädje och tröst. Överlag är naturen väldigt viktig i boken, vilket även återspeglas i språkbruket. I Hatchet gestaltas naturen mer ambivalent, då den först och främst är en fiende, men även där småningom bidrar med tröst.
Greg Garrards Ecocriticism (2004) är basen för den teoretiska delen, medan den ekofeministiska diskussionen är baserad på Val Plumwoods Feminism and the Mastery of Nature (1993). De svenska termerna har hämtats från Paul Tenngarts Litteraturteori (2008). Ekokritik är en litteraturkritisk riktning tillägnad studiet av relationen mellan litteraturen och den fysiska omgivningen, i praktiken ofta hur litteraturen gestaltar människors förhållande till naturen.
Analysen visar att Ronia förhåller sig aktivt till naturen och upplever den med alla sinnen, medan Brian i Hatchet till en början är väldigt passiv, då han bara upplevt naturen genom böcker och TV-program och söker information från dessa. Under bokens gång utvecklar han dock ett mer aktivt förhållningssätt, då omständigheterna tvingar honom att lära sig genom att försöka och misslyckas. Vidare analyseras också djur och vildmarken, och hur gestaltningen av dessa reflekterar böckernas implicita förhållningssätt till naturen. Ronia visar prov på hierarkisk dualism i relationen till några vilda hästar, men hon har även djupekologiska ideal om att alla levande varelser har ett värde i sig själva, och naturen är en ständig källa till glädje och tröst. Överlag är naturen väldigt viktig i boken, vilket även återspeglas i språkbruket. I Hatchet gestaltas naturen mer ambivalent, då den först och främst är en fiende, men även där småningom bidrar med tröst.