Simultantolkning av siffror och egennamn

Abstract

Syftet med föreliggande avhandling är att studera simultantolkning av siffror och egennamn vid tolkning till och från svenska och finska samt att studera vilka typer av fel tolkarna gör, hur de samarbetar och om det är någon skillnad mellan tolkning till modersmålet (tolkens A-språk) och ett språk som inte är tolkens modersmål (tolkens B-språk). Metoden är kvantitativ, kvalitativ och kontrastiv. Fyra tolkstuderande vid Vasa universitet har deltagit i undersökningen. Två av tolkarna har svenska som modersmål, medan de andra två har finska som modersmål. Tolkarna har parvis tolkat två texter, varav den ena har tolkats till svenska och den andra till finska. Tolkningarna har bandats in på kassetter och transkriberats. Utgående från transkriberingarna har tolkarnas fel delats in i olika felkategorier. Tolkning till A- och B-språk har också jämförts. Tolkarnas anteckningar har samlats in och renskrivits. Anteckningarna visar att tolkarna hjälper varandra genom att anteckna siffror, namn och termer. Dessutom har anteckningarna i viss mån också visat orsaker till feltolkningarna. Resultatet av undersökningen är att tolkarna gör flera typer av fel både när det gäller siffror och egennamn. Resultaten visar ytterligare att tolkarna gör fler fel när de tolkar till sitt B-språk, men också att finskans något komplicerade struktur ofta leder till feltolkningar oberoende av tolkarnas modersmål.