Suomen ja ruotsin kielen ääntämisen vertailua. Suomenruotsalaisten suomen kielen oppijoiden ääntämisvaikeuksia.
Lahti, Tommy (2005)
Kuvaus
Kokotekstiversiota ei ole saatavissa.
Tiivistelmä
Målet med min pro gradu -avhandling är att undersöka hurudana uttalsproblem svenskspråkiga elever upplever när de talar finska. Jag har undersökt elever ur en lågstadieklass i Österbotten. Främst har jag koncentrerat mig på vokalerna, men också på konsonanterna och prosodin. Ett annat mål med min avhandling är att bevisa att finskan, till skillnad från allmän uppfattning, inte uttalas exakt som den skrivs.
Min hypotes är att speciellt vokalfonemen kan ställa till problem, eftersom en del av dem uttalas på ett lite annat sätt i finskan än i svenskan. Jag utgår ifrån att även både vokalernas och konsonanternas kvantiteter kan förorsaka problem, eftersom kvantitetsstrukturen inte är helt likadan i de båda språken. Jag antar att även prosodin kan vara svår att lära sig. Jag har undersökt hur ofta det förekommer uttalsproblem som beror på skillnader mellan det finska och det svenska språket.
Avhandlingen består av en teoretisk och en empirisk del. I den teoretiska delen tar jag upp de viktigaste skillnaderna mellan finskt och svenskt uttal samt de fall där uttalet i finskan skiljer sig från rättstavningen. I den empiriska delen redogör jag för hurudana uttalsfel och -problem jag hittat i mitt material. Dessa uttalsfel jämför jag med den teoretiska delen.
Det är viktigt att finskan uttalas korrekt, eftersom ett felaktigt uttal lätt avslöjar att talaren har ett annat modersmål än finska. Ett felaktigt uttal kan också leda till att lyssnaren koncentrerar sig mera på uttalsfelen än på meddelandet talaren vill förmedla.
Undersökningen visar att speciellt vokalerna och <ä> kan vara svåra att uttala rätt. Av konsonanterna var det främst och som var svåra. Många talare använde ett svenskt uttal. Även kvantiteten orsakade problem. Speciellt de långa vokalljuden uttalades för korta, men också långa konsonantljud uttalades för korta. I några fall uttalades korta vokal- och konsonantljud för långa. Dessa problem beror till stor del på att svenskan inte har samma kvantitetsstruktur som finskan. Även prosodin kunde ställa till problem. I dessa fall var det främst konsonantförlängningen som lämnades bort. Detta beror på att motsvarande fenomen saknas i svenskan.
Min hypotes är att speciellt vokalfonemen kan ställa till problem, eftersom en del av dem uttalas på ett lite annat sätt i finskan än i svenskan. Jag utgår ifrån att även både vokalernas och konsonanternas kvantiteter kan förorsaka problem, eftersom kvantitetsstrukturen inte är helt likadan i de båda språken. Jag antar att även prosodin kan vara svår att lära sig. Jag har undersökt hur ofta det förekommer uttalsproblem som beror på skillnader mellan det finska och det svenska språket.
Avhandlingen består av en teoretisk och en empirisk del. I den teoretiska delen tar jag upp de viktigaste skillnaderna mellan finskt och svenskt uttal samt de fall där uttalet i finskan skiljer sig från rättstavningen. I den empiriska delen redogör jag för hurudana uttalsfel och -problem jag hittat i mitt material. Dessa uttalsfel jämför jag med den teoretiska delen.
Det är viktigt att finskan uttalas korrekt, eftersom ett felaktigt uttal lätt avslöjar att talaren har ett annat modersmål än finska. Ett felaktigt uttal kan också leda till att lyssnaren koncentrerar sig mera på uttalsfelen än på meddelandet talaren vill förmedla.
Undersökningen visar att speciellt vokalerna