Psykiatrian termistön kontrastiivinen tutkimus
Kapiala, Heta-Liisa (2006)
Kuvaus
Kokotekstiversiota ei ole saatavissa.
Tiivistelmä
Med denna undersökning har jag försökt ge en inblick i psykiatrins terminologi, närmare bestämt diagnoser och symptombeskrivningar inom psykiatrin. Mitt främsta syfte med undersökningen är att kartlägga och åskådliggöra förekomsten av främmande termer, fackspråkliga termer och kontrastivt analysera dessa mellan finskan och svenskan.
Eftersom jag studerar språk, men arbetar inom psykiatrin, har mitt intresse väckts för psykiatrins språk. I mitt arbete har jag tidvis upplevt att det finska språket som används i psykiatrin känts mera bekant och mera förståeligt. Därför har jag valt att göra denna undersökning dels kvantitativt, men även ur ett semantiskt perspektiv, för att se om det i finskan oftare än i svenskan används egna termer och hur mycket som latinet ännu spelar roll i diagnoserna och symptombeskrivningarna. Min hypotes är alltså att man till finskan har översatt mera termer än vad man gjort till svenskan, och detta försöker jag, med hjalp av att analysera diagnoser och symptombeskrivningar från ICD-10 (International Statistical Classification of Diseases and Related Health Problems) som är ett internationellt klassifikationssystem av sjukdomar, påvisa vara korrekt eller inkorrekt.
I teoridelen tar jag bland annat upp grunderna i terminologins teori, termernas utveckling och klassificering, om hur det är att översätta facktexter samt språkets och semantikens vitala betydelse i psykiatrin och i översättningar av psykiatriska texter.
Det var väldigt intressant att arbeta med denna undersökning och min hypotes visade sig stämma överens med resultatet av analysen. Det är så, att man i svenskan oftare använder främmande termer när man beskriver diagnoser, vilket kan leda till kommunikationssvårigheter mellan läkare och patienter, eller tolkningsproblem för människor som inte är insatta i det medicinska språket eller patienter som försöker förstå sin diagnos. Därför vore det för entydighetens och kommunikationens skull önskvärt att man i båda språken, om möjligt, skulle använda sig av egna termer och enkla uttryckssätt, såvida det inte handlar om internationell kommunikation.
Eftersom jag studerar språk, men arbetar inom psykiatrin, har mitt intresse väckts för psykiatrins språk. I mitt arbete har jag tidvis upplevt att det finska språket som används i psykiatrin känts mera bekant och mera förståeligt. Därför har jag valt att göra denna undersökning dels kvantitativt, men även ur ett semantiskt perspektiv, för att se om det i finskan oftare än i svenskan används egna termer och hur mycket som latinet ännu spelar roll i diagnoserna och symptombeskrivningarna. Min hypotes är alltså att man till finskan har översatt mera termer än vad man gjort till svenskan, och detta försöker jag, med hjalp av att analysera diagnoser och symptombeskrivningar från ICD-10 (International Statistical Classification of Diseases and Related Health Problems) som är ett internationellt klassifikationssystem av sjukdomar, påvisa vara korrekt eller inkorrekt.
I teoridelen tar jag bland annat upp grunderna i terminologins teori, termernas utveckling och klassificering, om hur det är att översätta facktexter samt språkets och semantikens vitala betydelse i psykiatrin och i översättningar av psykiatriska texter.
Det var väldigt intressant att arbeta med denna undersökning och min hypotes visade sig stämma överens med resultatet av analysen. Det är så, att man i svenskan oftare använder främmande termer när man beskriver diagnoser, vilket kan leda till kommunikationssvårigheter mellan läkare och patienter, eller tolkningsproblem för människor som inte är insatta i det medicinska språket eller patienter som försöker förstå sin diagnos. Därför vore det för entydighetens och kommunikationens skull önskvärt att man i båda språken, om möjligt, skulle använda sig av egna termer och enkla uttryckssätt, såvida det inte handlar om internationell kommunikation.