Characterization through Nonverbal Communication in Crime Fiction: Heroes and Villains in Q is for Quarry and Blow Fly.

Abstract

Denna studie har utforskat hur hjältar och skurkar karakteriseras i två kriminalromaner, Patricia Cornwell’s Blow Fly och Sue Grafton’s Q is for Quarry. Det är allmänt känt att skurkar i filmer oftast ser misstänkta ut, och att vissa kännetecken såsom ärr eller tatueringar ofta förknippas med skurkar. Syftet med denna studie har varit att se, för det första, ifall vissa icke-verbala kanaler används mer frekvent då man beskriver hjältar eller bovar och för det andra, ifall det finns en skillnad mellan vilka kanaler som dominerar i hjältarnas och skurkarnas karakterisering. För att nå syftet har det varit ändamålsenligt att se vilka kanaler som används, i vilken utsträckning och vilken information kanalerna förmedlar.

Resultaten visade att alla icke-verbala kanaler hade en klar roll i karakteriseringen. De bidrog till att göra skurkarna mer misstänkta och förstärkte hjältinnornas roll som ett slags förebilder. I både Blow Fly och Q is for Quarry beskrevs hjältarna mer än skurkarna. Det fanns emellertid vissa kanaler som beskrevs mer i fråga om skurkar än hjältar: i Blow Fly beskrevs skurkarnas utseende, jämfört med andra icke-verbala kanaler såsom gäster, miner eller blick, mer än hjältens utseende. Skurkarna i Blow Fly beskrevs mer överlag, än skurken i Q is for Quarry. Detta verkade bero på att Blow Fly är en thriller, medan Q is for Quarry är en mer lik en traditionell detektivroman. Ytterligare visade det sig att blicken blev den dominerande kanalen i Q is for Quarry, troligen eftersom boken har en jagberättare.