COMMUNICATING WITH PURPOSE Vaasa 2023 Vakki Publications 15 Editor-in-Chief Ella Lillqvist Associate editors Maria Eronen-Valli Ville Manninen Niina Nissilä Eveliina Salmela VAKKI Publications (ISSN 2242-685X) on sarja, jota julkaisee Viestinnän tutkijayhdistys VAKKI ry. Numeroon 15, Communicating with Purpose, on koottu seitsemäntoista double blind -periaatteella vertaisarvioitua suomen-, ruotsin-, saksan- ja englanninkielistä artikkelia, joiden aiheet liittyvät 9.–10.2.2023 pidetyn XLIII kansainvälisen VAKKI-symposiumin teemaan. Julkaisu on saatavilla sähköisessä open access -muodossa osoitteessa https://vakki.net/. VAKKI Publications (ISSN 2242-685X) is a series published by the VAKKI Communication Research Association. Issue no. 15, Communicating with Purpose, contains seventeen articles in Finnish, Swedish, German, and English, with topics relating to the theme of the XLIII International VAKKI Symposium, held on 9–10 February 2023. The articles have been refereed by double blind procedure. The publication is available in electronic open access form at https://vakki.net/. VAKKI Publications (ISSN 2242-685X) är en serie som utges av VAKKI Föreningen för kommunikationsforskning rf. Nummer 15, Communicating with Purpose, omfattar sjutton double blind -refereegranskade artiklar på finska, svenska, tyska och engelska som behandlar ämnen relaterade till temat för XLIII internationella VAKKI-symposiet arrangerat 9–10.2.2021. Publikationen finns i elektroniskt open access -format på adressen https://vakki.net/. VAKKI Publications (ISSN 2242-685X) ist eine Serie, die vom VAKKI-Verein für Kommunikationsforschung herausgegeben wird. Nummer 15, Communicating with Purpose, besteht aus siebzehn finnisch-, swedisch-, deutsch- und englischsprachigen Beiträgen, die einem anonymisierten Begutachtungsverfahren (double blind peer review) unterzogen wurden. Die Artikel behandeln Themen, die sich an den Schwerpunkt des XLIII internationalen, vom 9. bis 10.2.2023 gehaltenen VAKKI- Symposiums anschließen. Die Publikation ist als elektronische open access - Publikation unter https://vakki.net/ zu finden. 1 VAKKI Publications N:o 15 COMMUNICATING WITH PURPOSE Eds. Ella Lillqvist, Maria Eronen-Valli, Ville Manninen, Niina Nissilä & Eveliina Salmela VAKKI Vaasa 2023 2 Vaasa 2023 ISBN 978-952-69732-2-7 ISSN-L 2242-6841 ISSN 2242-685X (PDF) © VAKKI and the authors 2023 Vaasan yliopisto PL 700 FIN-65101 VAASA Vasa universitet PB 700 FIN-65101 VASA University of Vaasa P.O. Box 700 FIN-65101 VAASA Universität Vaasa Postfach 700 FIN-65101 VAASA 3 Editor-in-Chief Ella Lillqvist Associate Editors Maria Eronen-Valli Ville Manninen Niina Nissilä Eveliina Salmela Referees Mari Bergroth Department of Education, University of Helsinki Gunilla Jansson Department of Swedish Language and Multilingualism, Stockholm University Jarmo Jantunen Department of Language and Communication Studies, University of Jyväskylä Teija Kangasvieri Centre for Applied Language Studies, University of Jyväskylä Ilona Kousa Research Units of the Faculty of Social Sciences, University of Helsinki Camilla Kronqvist Faculty of Arts, Psychology and Theology, Åbo Akademi University Senja Laakso Department of Administrative Studies, Tampere University Arto Lanamäki Interact Research Unit, University of Oulu Lotta Lehti Faculty of Humanities, University of Turku Harry Lönnroth Department of Language and Communication Studies, University of Jyväskylä 4 Johan Myking (Prof. emer.) University of Bergen Päivi Rainò School of Interpreting and Linguistic Access, Humak University of Applied Sciences Tiina Räisä Institution of Culture and Media, Arcada University of Applied Sciences Ville Virsu Department of Finnish Language and Business Communication, University of Turku Jenni Virtaluoto Department of Language and Communication Studies, University of Jyväskylä Mikko Virtanen Department of Finnish, Finno-Ugrian and Scandinavian Studies, University of Helsinki Silja Weber Department of Language Studies, Tampere University Editorial Assistant Sara Nyyssölä 5 Contents Introduction: Communicating with Purpose / Merkityksellinen viestintä / Meningsfull kommunikation / Sinnvolle Kommunikation ..................................................................... 8 Maria Andersson-Koski & Lieselott Nordman Translation as Language Making in Sign Language Revitalisation .......................................... 10 Vincent Björkquist Med nyhetsmediekritik som utgångspunkt för kommunikation: diskutanters kommentarer till ett Facebook-inlägg från SVT Nyheter om elhushållning ..................................................... 28 Maria Eronen-Valli Yritysten joukkorahoituskutsut genrehybrideinä koronapandemian ja Ukrainan sodan aikana ............................................................................................................................ 49 Sanna Heittola & Siv Björklund Mot en hållbar utveckling för meningsfull användning av flera språk nationellt? Ungas uppfattningar om en- och flerspråkighet vid kommunikation i Finland och Sverige ............. 69 Sanna Heittola, Siv Björklund & Sofie Henricson Språkanvändning och språkval i undervisningen av svenska som det andra inhemska språket: läraruppfattningar om språklig praxis i tre olika lärokurser ................................................... 86 Joni Hyyppä & Laura Havinen Suunnitteluohjeen kehittäminen kognitiivisen ergonomian huomioimiseen käytettävyyden parantamisessa ..................................................................................................................... 107 Mira Kainulainen Kognitiivinen saavutettavuus valvotun tapaamisen sääntöasiakirjoissa .............................. 128 Johanna Kalja-Voima, Vesa Jarva & Jenny Tarvainen Vertaileva korpusavusteinen diskurssintutkimus tiedekeskustelun teemojen muutoksesta Suomi24-keskustelupalstalla ................................................................................................ 147 Marja Kivilehto Med eller utan språk. Vårdares uppfattningar om kommunikation med äldre.................... 173 Merja Koskela, Liisa Kääntä, Henna Syrjälä & Eveliina Salmela Ilmastoviisaan asumisen teemat ja kontekstit – Kun systeemimaailma kohtaa elämismaailman julkisessa keskustelussa ........................................................................................................ 189 6 Hans Landqvist Kunskapsorganisering, sökmöjligheter och läsvägar: en fallstudie av handböcker för hundägare ............................................................................................................................................... 207 Hans Landqvist, Niina Nissilä, Nina Pilke & Sannina Sjöberg Samarbetet mellan TNC och RTT 1938–1998: Terminologiarbete som resurs för meningsfull kommunikation ..................................................................................................................... 232 Tommi Lehtonen Globalisation and Cultural Diversity in the Finnish School Curriculum: Ethical and Critical Perspectives .......................................................................................................................... 251 Maarit Leskelä Wie zeigt sich Agency in technologievermittelten deutsch-finnischen Geschäftsverhandlungen? Bildungsexport im Nexus der Praxis ..................................................................................... 271 Ella Lillqvist & Merja Porttikivi “Jos et aloita, mikään ei muutu”: Tulevaisuuksien rakentuminen median sijoitusdiskursseissa ............................................................................................................................................... 292 Merja Porttikivi & Maarit Laihonen It’s Time to See the Forest for the Trees – Rhetorical Argumentation about Forest Use on Twitter ................................................................................................................................... 317 Tessa Virta Merkityksellisyyden perusteluja yritysten verkkosivuilla ...................................................... 335 7 Introduction: Communicating with Purpose / Merkityksellinen viestintä / Meningsfull kommunikation / Sinnvolle Kommunikation As our readers are certainly aware, exact translation is often a difficult, if not an impos- sible task. Thus, the theme of this issue of VAKKI Publications is slightly different in dif- ferent language versions. In Finnish the theme “Merkityksellinen viestintä” refers, on the one hand, to communication that has meaning, and on the other hand, to commu- nication that is significant. In English, the theme is phrased as “Communicating with Pur- pose”, which points to the idea of intentionality, the communicator having an objective in mind. When something is purposeful, it has a useful purpose or shows determination. However, the idea of importance is also implicitly present; people are particularly deter- mined when it comes to things that they consider significant. Thus, this issue of VAKKI Publications covers language and communication about socially and societally important topics, as well as language and communication as socially and societally important top- ics. It also looks at how values, ethics, responsibility (professional and moral), justice, human-centeredness, equality (e.g. equal accessibility of services and interactions, equal access to information) and well-being play out in and through communication. These types of meaning and purpose can be experienced or expressed by participants or identified by researchers. Communicating with Purpose contains 17 peer-reviewed articles in four languages: Finn- ish, Swedish, English and German. In accordance with the general focus and interdisci- plinary aim of VAKKI Publications, these contributions shed light on language and com- munication in workplaces, organisations, professions, and the economy more widely. The themes of meaning and purpose are thus approached in a wide variety of contexts. Broadly speaking, the contributions take four different perspectives. One group of articles examines genres or texts that shape everyday life in various ways. Kainulainen analyses rule documents related to the supervised visitation of children, specifically looking at the cognitive accessibility of these texts; the author points out that the accessibility of communication plays a significant role in achieving equality and in- clusion. Lehtonen, in turn, examines the Finnish national curriculum for comprehensive schools, another highly influential official text, specifically to explore how globalisation and cultural diversity are addressed in it. Hyyppä and Havinen look at a very different “text” that influences everyday life as they analyse the cognitive ergonomics of an IT tool. Finally, Landqvist takes a trip to the past, examining handbooks from the 1800’s that imparted information to help dog owners in their everyday life. Another group of articles looks at language work and ideology: they examine purpose- ful efforts related to language that also have meaningful impacts on the life of language users. The work of Heittola and Björklund suggests that national language policy has an effect on language ideologies among Finnish-, Swedish- and Sami-speaking youth in Fin- land and Sweden. Andersson-Koski and Nordman focus on the significant impact of the 8 work of sign language translators, while Heittola, Björklund and Henricson draw atten- tion to that of language teachers. Landqvist, Nissilä, Pilke and Sjöberg analyse in detail how languages can be purposefully affected by the collaboration of national terminol- ogy organisations. The third group of articles addresses meaning and purpose in organisational contexts. These include interactional contexts: Kivilehto examines communication with older peo- ple in care work and Leskelä analyses educational export negotiations. Another two ar- ticles focus on how organisations present their work rhetorically. Virta researches how purpose is addressed on corporate websites, while Eronen-Valli analyses crowdfunding campaign calls by organisations seeking funding during two world-wide crises, the war in Ukraine and Covid-19 pandemic. Finally, the fourth group of articles examines public debate on impactful topics in jour- nalistic texts and online discussions. Some of the topics relate to environmental sustain- ability: Koskela, Kääntä, Salmela and Syrjälä look at how climate-wise housing is dis- cussed, while Porttikivi and Laihonen analyse debate related to forest use on Twitter. Other societal hot topics addressed in this issue include the views of the public on sci- ence and research (Kalja-Voima, Jarva and Tarvainen), discourses related to investing (Lillqvist and Porttikivi), as well as criticism of news media (Björkquist). We would like to sincerely thank all the authors and peer-reviewers for their hard work, as well as all our readers for their interest and their help in distributing the articles far and wide. We wish you enjoyable moments reading Communicating with Purpose! In Vaasa, on 15 December 2023 The Editors: Ella Lillqvist, Maria Eronen-Valli, Ville Manninen, Niina Nissilä and Eveliina Salmela 9 Marja Kivilehto Communicating with Purpose To cite this article: Andersson-Koski, M. & Nordman, L. (2023). Translation as Language Making in Sign Language Revitalisation. In: E. Lillqvist, M. Eronen-Valli, V. Manninen, N. Nissilä & E. Salmela (Eds.). Communicating with Purpose. Vaasa: VAKKI Publications 15. 10–27. ISBN 978-952-69732-2-7 Translation as Language Making in Sign Language Revitalisation Maria Andersson-Koskia & Lieselott Nordmana a Department of Finnish, Finno-Ugrian and Scandinavian studies, University of Helsinki This article highlights the translator's crucial role in the revitalisation of the severely endangered Finland- Swedish Sign Language (FinSSL). By giving voice to professional translators, filling in lexical gaps in FinSSL as part of the translation task, we discuss the concept of “Language Making” in relation to language revi- talisation. The data of the study comprises interviews with two translators responsible for translating offi- cial information by authorities in Finland from Swedish into FinSSL. The translators taking part in the study identify areas where lexical gaps occur and draw on different resources for filling in gaps. When filling in lexical gaps, the translators use both written Swedish and Finnish Sign Language as well as Swedish Sign Language and Finnish, thus showing a flexible view of linguistic borders not commonly recognised in Trans- lation Studies (cf. Kuusi et al. 2022). Besides resources such as using dictionaries and contacting peers, the community of signers are given a normative role in the choice of signs for filling in gaps. In addition to a professional responsibility for the translation, the translators show moral responsibility in relation to the audience of the translation and in mediating information to the FinSSL community. However, they do not explicitly express a responsibility for the development of the language itself. Key words: Finland-Swedish Sign Language, language making, lexical gaps, revitalisation, translation. This work is licensed under CC BY-NC 4.0 10 1 Introduction This article explores the role of translators in language revitalisation. More specifically, we elaborate on the concept of Language Making (Krämer, Vogl & Kolehmainen 2022) from the perspective of translators of the severely endangered Finland-Swedish Sign Language (FinSSL). The concept of Language Making describes processes of how linguis- tic units are collectively constructed and conceptualised as linguistic entities (ibid: 3). When translating into an endangered language such as FinSSL, translators are commonly forced to create solutions for filling in lexical gaps as part of their translation tasks. By doing this, they are inevitably involved in the process of Language Making (see Kuusi, Riionheimo & Kolehmainen 2022). In this paper we explore what strategies and linguistic resources FinSSL-translators use when reflecting on possible solutions for filling in lexical gaps in official translations. Translating into endangered languages has so far received little attention in Translation Studies. Correspondingly, the role of translators has largely remained invisible in lan- guage revitalisation research (Kuusi, Kolehmainen & Riionheimo 2017). Moreover, the representation of Sign Languages (SLs) in all the mentioned fields is scarce due to the globally late recognition of SLs as “real languages” (Kusters, Green, Moriarty & Snoddon 2020). Despite this, translation plays an important role in many revitalising activities (ibid.) and translation has even been presented as a necessity for minority languages to retain their vitality and relevance as living languages (Cronin 1995: 89). In the case of FinSSL, translators represent some of the very few people who use the language in pro- fessional and public settings, and this highlights their role in the process of language development and standardisation. This crucial role of translators as agents of Language Making also raises the question of language responsibility when translating into an en- dangered language. Thus, this paper also pays attention to how FinSSL translators refer to responsibility in relation to their translational task as a part of language revitalisation. 2 On Finland Swedish Sign Language (FinSSL) The Finnish Sign Language Act (359/2015) of 2015, recognises both FinSSL and Finnish Sign Language (FinSL). Due to a common history,1 FinSL, FinSSL and Swedish Sign Lan- guage (SSL) are all closely related. The relation between the three languages has been described as a dialect continuum, comparable with the relation between the Scandina- vian languages Swedish, Danish and Norwegian (Hoyer 2004). However, when SL re- search started in Finland in the 1980s, FinSSL was not identified as a language of its own, 1 For a more extensive description of the history of SL in Finland, see Salmi & Laakso 2005, and for the early history of FinSSL, see Lindberg 2021. 11 Maria Andersson-Koski & Lieselott Nordman but as a variety used by pupils who had attended the Swedish deaf school in Porvoo [Sw. Borgå], Finland (Hoyer 2005). The first language documentation and description project in FinSSL was carried out within the Finnish Association of the Deaf (FAD) between 1998 and 2002. The project resulted in the publication Se vårt språk! Näe kielemme! [See Our Language] (Hoyer & Kronlund-Saarikoski 2002), demonstrating characteristic features of the lexicon of FinSSL that differed from FinSL in 38 articles. In the same year, 2002, a separate club for Finland-Swedish signers called Finlandssvenska teckenspråkiga rf (FST) was founded, and in 2005 FST declared their language to be a language of its own (Hedrén, Hoyer, Londen, Wenman, Westerholm & Östman 2005). The changed status of FinSSL as a language in its own right, made it possible to introduce the context of language revitalisation. In 2013, FinSSL was labelled a severely endan- gered language according to UNESCO’s criteria. This had an impact on decision-makers becoming aware of the gravity of the language situation. With the coming into force of the Sign Language Act in 2015, the Finnish Government thus began providing funding for language revitalisation. As a government-funded activity, FAD started offering language counselling services in both FinSSL and FinSL in 2019. In 2021, the University of Helsinki and the University of Jyväskylä were given shared research responsibility in FinSSL for a period of four years (see Salonen, Andersson-Koski, Hoyer & Jantunen 2022). The raised awareness of FinSSL in Finnish society has led to a growing demand for trans- lation and interpretation, as well as language knowledge and expertise. Concurrently, linguistic research in FinSSL is scarce, and the number of L1 users is diminishing. Accord- ing to a report from 2015 the number of deaf signers in Finland is less than a hundred (Andersson-Koski 2015), compared to the estimation of 150 deaf signers in 2005 (Hedrén et al. 2005). Statistics on the number of people entitled to FinSSL interpretation services in 2022 show only four people in the age group 0–19 (Kela 2022). On the other hand, the number of both hearing and deaf new signers (De Meulder 2018, see also new speaker O’Rourke, Pujolar & Ramallo 2015) is increasing thanks to revitalising measures, and as a result the total number of signers today is estimated to be 200–300. As a small minority, FinSSL users are commonly in daily contact with Swedish, FinSL and Finnish, and some additionally with SSL. This increases the influence of the surrounding domi- nant languages, and at the same time the growing need for services and education in FinSSL calls for linguistic standardisation. 3 Theoretical Frameworks Language revitalisation has been defined as “giving new life and vigour to a language that has been decreasing in use” (Hinton, Huss & Roche 2018: xxvi). The goal of revitali- sation is thereby to increase the relative number of speakers, but also to extend the do- mains where the language is being used (Grenoble & Whaley 2006: 13). In the case of 12 Translation as Language Making in Sign Language Revitalisation many endangered languages, extended domains are initially reached through transla- tion, and as Kuusi et al. (2017: 138–9) point out, translation commonly also plays an essential role in several revitalising activities such “the development of written stand- ards, vocabulary and learning materials for education”. On the other hand, within Trans- lation Studies, translating into minority languages has also been described as a paradox. Despite its significance in maintaining language vitality, translating into a minority lan- guage also carries the risk of unintentionally increasing interference from the dominant language in the subordinated endangered language (Cronin 1995: 89). In other words, translation might both strengthen and weaken a language in a suppressed power posi- tion. Endangered languages are typically characterised by restricted linguistic domains lead- ing to a lack of specialised terminology. In addition, endangered languages are often poorly documented, resulting in a modest availability of linguistic tools and resources. Hence, translators of endangered languages are occasionally forced to take the role of an “ad hoc terminologist” (Kuusi et al. 2022: 141) and create neologisms as part of their translation task. For this reason, Kuusi et al. (2022: 139) call translating into an endan- gered language “Language Making at its best”. In addition to supporting the language “materially” by developing its vocabulary, translation also ideologically contributes to the conceptualisation of a language as a distinct linguistic unit separable from surround- ing varieties or languages. Consequently, translation raises the status of a language while simultaneously indicating the existence of clear linguistic borders. In the same manner, language revitalisation emphasises the special value of a distinct linguistic entity that is worth preserving. Nevertheless, the study of Kuusi et al. (ibid) shows that translators of the autochthonous minority language Karelian, draw on all linguistic resources available to them when filling in lexical gaps as part of their translation tasks, and hence they dis- play a flexible stance towards linguistic borders. Translating into FinSSL means translating into an endangered language, but it also means moving from an auditory-oral (written) modality to a visual-gestural (signed) modality, resulting in audio-visual texts that are the products of translation (see Wurm 2014). For SLs, which lack established written forms, the development of video technology has in many ways revolutionised language documentation and communication. It has further enabled SL translations to be a natural part of government communication, at the same time evoking the demand for establishing terminology in several new domains (see also Vale & McKee 2022). In FinSSL there are very few resources to turn to when encountering challenging terminology. Nevertheless, translators are commonly forced to produce a demanding official translation in a short time, leaving them with great responsibility as language innovators. In comparison to the work of interpreters, solutions made by trans- lators are more often preserved in publicly available video recordings, serving as a sort 13 Maria Andersson-Koski & Lieselott Nordman of a signed standard, and this emphasises the role of translators in SL standardisation. It also accentuates the issue of responsibility in FinSSL translation. According to Östman & Solin (2016: 4) responsibility has to do with “how we position ourselves in context, in relation to our sense of ourselves, of agency, and in relation to our sense of others and of authority”. When the concept of responsibility is discussed, there is often an initial distinction made between legal responsibility and moral respon- sibility (cf. Harmon 1995, Cane 2002, Östman & Solin 2016: 5, Östman 2023: 378). Legal responsibility follows from given rules in society that are often prescribed in legislation. Moral responsibility instead invokes moral judgements and implies the understanding of ‘right’ and ‘wrong’. Responsibility can also be attached to a social role, a professional position and to profes- sional ethics in the workplace. In professional settings, responsibility can be analysed regarding accountabilities that professional practitioners are alleged to have in relation to clients, audiences, funders and other stakeholders (cf. Östman & Solin 2016: 5). An- other perspective on responsibility is individual responsibility vs. collective responsibility (Östman 2023: 378), also referred to as personal vs. organisational or institutional re- sponsibility. In Nordman's (2009: 274–275) study on legal translation and translation pro- cesses for legal bills, the translators taking part in the study express both an individual responsibility and a collective institutional responsibility, linked to the multi-institutional translation process. Responsibility can be further expressed explicitly or implicitly by means of linguistic features (Östman 2023: 379). In Translation Studies the functional skopos theory (Reiss & Vermeer 1984, Nord 1991) brought in the concept of loyalty, denoting as Chesterman (2018: 3–4) points out, a moral principle of responsibility between people (e.g., translator – client). Pym (2012) discusses the translators’ responsibility to oneself and to the translation profession as part of ethical perspectives on translation. In our study we are interested in how trans- lators of FinSSL express and manifest their notion of responsibility in their professional role as translators in relation to their audience, clients and other stakeholders, and with regard to the language itself. 4 Data and Method Our data consist of a semi-structured interview with two deaf SL translators translating from Swedish into FinSSL. The interview was video recorded using the communication platform Zoom and lasted one hour. The two authors, neither of whom was deaf, con- ducted the interviews and there was one SL Interpreter present translating from FinSSL 14 Translation as Language Making in Sign Language Revitalisation into Swedish, as one of the authors did not know SL. Before the interview, the two trans- lators were informed about the scope of the study and were given a short introduction to the concept of Language Making. Both interviewees are experienced translators with more than 10 years of professional experience translating from Swedish (in Finland) into FinSSL. They both have SSL as their first SL, whilst FinSSL is their main professional language. Being deaf gives them a double role: they are part of the deaf FinSSL community in Finland, as well as official represent- atives (of institutions) in their professional role as translators. Both translators translate a variety of public texts by Finnish national authorities and organisations of general in- terest. These include e.g., National Health Authorities (THL, HUS), the Government and the Parliament, Kela (the Social Insurance Institution) and Suomi.fi, an online service portal that provides information and access to various government services and re- sources for individuals, businesses, and public organisations in Finland. These digital platforms of authorities are all of great importance for the presentation and dissemination of signed translations to the users of signed languages in Finland. Thus, the translational context and translation task can be defined as institutional, and the texts being translated as institutional texts (see e.g., Koskinen 2008, Nordman 2009). These texts require high expertise in several fields and vocabulary in several languages for special purposes (LSP) which puts high demands on the translators. Interviews with only two translators makes our study primarily a qualitative case study. One must, how- ever, take into consideration the specific conditions of FinSSL, which has very few signers and even fewer professional language experts. The two translators taking part in our study are in fact responsible for translating almost all official texts in Finland into FinSSL. Discussing a very small community with an even smaller group of professional translators raises ethical considerations. We follow the ethical principles of TENK, the Finnish Na- tional Board on Research Integrity. SLs as visual-gestural languages are a challenge when it comes to anonymising signers in research data (see e.g., Liebermann & Mayberry 2015: 293, Nyst 2015: 223, Siltaloppi 2023: 92–93). The translator can never in practice be totally anonymous in an SL translation as the translator’s face is always shown. In this paper, however, we do not include examples that would reveal who the translators are, even though they have given us permission to use their names. 5 Results In presenting the results of our study, we will begin by discussing the translators’ reflec- tions on domains and subject areas where they experience lexical gaps and will then turn to the resources (5.1.) and strategies (5.2) they use for filling in lexical gaps. We end the 15 Maria Andersson-Koski & Lieselott Nordman results section by focusing on responsibility and how different aspects of responsibility are understood and discussed by the translators. 5.1 The Domains of Lexical Gaps and the Resources used for filling them The meaning of lexical gaps is not unambiguous when it comes to structurally different languages as Swedish and FinSSL. In Swedish, as an auditory-oral language, lexicalisation usually involves the introduction of encyclopaedic written forms of words into the dic- tionary. In SL research, however, lexicalisation is described by a gliding scale from non-, to partly and fully lexicalised signs (see e.g., Johnston 2011, Jantunen 2018). Commonly SL dictionaries do not cover the rich capacity of productive forms, resulting in the ap- pearance of a large number of lexical gaps. In our study, we focus on societal concepts and Swedish content words that the FinSSL translators themselves identify as lexical gaps when translating official texts from Swedish to FinSSL. The translators continually encounter lexical gaps, and they give several examples of areas where they occur: new phenomena in society; new technology; new official services in society; areas of specialised language not talked about on a regular basis or not covered by FinSSL; or areas not very well known to the translators and thus not part of their expertise (see Examples 1–32). (1) “The most difficult are new phenomena that don’t have established signs, like new electronic devices, different concepts related to the Internet, new services...and of course, the Covid- 19 pandemic.” (2) “Terminology connected to areas like hunting, agriculture, forestry and sports are difficult topics for me as I know nothing about them.” (3) “Difficult topics are those we don’t talk about in everyday life, such as economics, politics and medical services and treatments.” From the interview data we could loosely categorise the areas of lexical gaps in terms of expressed reasons for lexical challenges when translating into FinSSL (Table 1, see also Vale & McKee 2022: 264). The categories should not be read as clear-cut separate cate- gories. The purpose is to give a picture of how the translators express where lexical gaps occur and how they express where and when they face difficulties translating terms and vocabulary without having a given equivalent in FinSSL. We thus let the translators speak freely, and the categories follow the translator’s understanding of areas of lexical gaps. A consequence of this approach is that some of the examples given by the translators could be put in more than one category. For example, lexical gaps in subject areas like 2 All interview responses cited in this paper were translated into English by the authors. 16 Translation as Language Making in Sign Language Revitalisation economics, politics and sports, can both follow from a translator’s subjective profes- sional knowledge of a certain subject area, as well as from the fact that FinSSL does not (yet) have a commonly standardised or documented sign for a specific term. Due to en- dangerment and language attrition e.g., older generations of signers might have a joint knowledge about what FinSSL signs to use for different terms in society, but if they are not documented they might be unknown to younger generations of signers. 1 New phenomenon in society E.g., Covid-19-related terminology and novelties (such as coronavirus, quarantine, pandemic), terminol- ogy related to new services (e.g., Oma Kanta/Mitt Kanta), electronic devices, Internet-related terminol- ogy. 2 Non-standardised or not documented signs for established terminology in society Terminology that has been part of society for a long time but does not have a standardised sign in FinSSL or is new to FinSSL. E.g., Pääministeri/Statsminister (Prime Minister), lastenneuvola/barnrådgivning (child health care clinic). 3 New areas of expertise to the translator Terminology or special lexicon in relation to the translator’s professional expertise: special areas not very well known to the translator, gaps in the translator's knowledge of the specialised domains. E.g., sports, agriculture, politics, economics, medical treatments. Table 1. Categories of lexical gaps when translating into FinSSL according to translators In Table 1, we firstly have terminology for new phenomena of different kinds in society (neologisms) or existing terminology that is given an extended meaning. Here we e.g. find terminology in relation to Covid-19, that besides new terminology (coronavirus, so- cial distancing) also covered reasonably common terms (epidemic, vaccine), whilst oth- ers would have previously had limited use beyond the medical or scientific community (negative pressure room) (cf. Vale & McKee 2022: 264). Other examples are the names of different new services in society, such as the online medical services provided by the National Health Authorities Oma Kanta (Swe. Mitt Kanta). This example is discussed fur- ther in section 5.2. Secondly, we have terminology established in the (written) national languages of Finland (Finnish and Swedish), but that does not yet have a standardised or documented sign in FinSSL or is new to FinSSL. This category covers terminology from different specialised domains and subject areas with a specialised language. Examples are Prime Minister and the national child health care clinic (see section 5.2). Thirdly, we find lexical gaps in relation to the translator’s own expertise and knowledge of specific domains and subjects. Lexical gaps in the last two categories can also relate to the trans- lator’s knowledge of FinSSL and its history or knowledge of older, undocumented signs. The translators use a variety of resources for filling in lexical gaps as part of the transla- tion task. They start by mentioning the two dictionaries available in FinSSL; Signwiki and Suvi. Signwiki is an open collaborative dictionary where anyone can add entries of signs, 17 Maria Andersson-Koski & Lieselott Nordman hence working more or less like Wikipedia. Nevertheless, most entries are made by per- sons associated with FAD. The FinSSL Signwiki database was introduced in 2013, and to- day contains over 3,000 pages of signs. Suvi, again, is the first online SL dictionary in Finland, originally published in FinSL, but updated in 2015 with a FinSSL section contain- ing the 38 articles from the publication Se vårt språk! Näe kielemme! (see section 2). As part of the digitalisation, homonyms from the printed publication were separated into 70 articles in Suvi. Since 2019, the FinSSL section in Suvi has been updated with new signs by SL counsellors at FAD, and today contains 229 articles, although this still only covers a small part of distinctive FinSSL signs. Besides SL dictionaries, the translators also mention dictionaries in a broader sense, without specifying what kind of dictionaries are meant. We assume, however, that they refer to Swedish monolingual dictionaries. As Vale and McKee (2022: 266–267) point out, although unrelated in both modality and structure, SLs are influenced by the spoken languages that surround them, and calques from spoken languages are therefore rela- tively common, which explains the use of dictionaries for written languages. Discussing with peers is mentioned as another important resource. The interviewees dis- cuss both with each other, as well as with representatives of language counselling ser- vices. In addition, they specifically mention asking the community and other signers in a broad sense who are members of Facebook and WhatsApp groups. Hence, other signers and their established use of a sign seem to be given a normative value. Borrowing is also mentioned as a resource, covering both borrowing from already existing translations as well as borrowing from other SLs. Turning to existing translations to solve translation problems and lexical challenges is a common practice for translators (whenever one can be assured that the existing translation is of high quality) in the same way as parallel texts can be used as resources. In this context, however, all parallel texts are translations, and it is worth recognising that the existing official translations in the context studied here are in fact products by the same translators now “re-using” them as resources. They are thus giving their own translations, at least partly, a normative value. Borrowing be- tween national SLs and closely related SLs is a common phenomenon (see e.g., Vale & McKee 2022: 266). In the case of FinSSL, borrowing from other SLs covers borrowing from FinSL and SSL. Borrowing is also discussed by our two translators when discussing strategies for filling in lexical gaps and this issue will be discussed further in the following section. 18 Translation as Language Making in Sign Language Revitalisation 5.2 The Translators’ Reflections on Strategies for filling in Lexical Gaps The translators in our data bring up different approaches to dealing with lexical gaps. The strategies that they mention include the creation of neologisms, the use of loan signs from other SLs, and the use of calques from written languages. Although the need for neologisms is touched upon several times, a more specific example of creating new signs for new phenomena arises only in relation to the Covid-19 pandemic. In Ex- ample 4, Translator 2 (T2) mentions that a strategy of hers during the pandemic was to add an explanation and then suggest a sign. (4) “Sometimes, if there is a new word with no sign, I add an explanation and then suggest a sign. That was something I thought of in relation to Covid 19 terminology. And sometimes I needed to change the signs along the way. That is part of the process.” The pandemic generated a need to create new terminology rapidly in all languages, worldwide. In Example 4 no specific word or sign is mentioned, but the citation shows that T2 clearly takes an active role in introducing new terminology. In another dataset of our project, when we discussed lexical gaps with FinSSL counselling representatives, they mention several signs connected to the pandemic as examples of especially challeng- ing lexical gaps. Among these, the sign CORONA VIRUS3 (Signwiki), imitating the micro- scopic appearance of the virus, is mentioned as an international strategy filling in a gap that is also used by FinSSL. The sign was widely adopted into several SLs at the beginning of the pandemic (Vale & Mc Kee 2022: 267). The use of borrowings as both loan signs from other SLs and calques from written lan- guages are strategies for which the translators provide additional specific examples. Both translators also express a tolerant stance towards loans, especially when it comes to cul- turally specific terminology. T2 indicates this by saying that “It's ok to borrow a SSL sign if it relates to a Swedish phenomenon, for example the Swedish deaf community.” Trans- lator 1 (T1) articulates similar thoughts by bringing up FinSL loans for phenomena related to Finnish deaf culture. She also develops her thoughts by raising the language use of the community in Example 5. (5) “I think you can borrow from other Sign Languages if it’s a sign that the deaf community uses. I see Finnish signs that are already a part of everyday life. Then it is impossible to change that, to force upon people a new Finland-Swedish sign just to follow that language. So I use the sign that is most frequent within the community.” 3 In this article, we follow the convention of representing signs with capitalised glosses. 19 Maria Andersson-Koski & Lieselott Nordman In Example 5 it is interesting that T1, in addition to showing a great openness to linguistic flexibility, further refers to the community as a norm. By using signs that she most fre- quently sees among other signers, she simultaneously takes a more passive stance to- wards deciding on terminology herself. In relation to the example, T1 mentions a sign used for the child health care clinic (in Swedish barnrådgivning), a service in Finland monitoring a child’s health and development and providing parents with guidance. The sign commonly used for the child health care clinic in FinSSL is a loan from FinSL (in Finn- ish neuvola). The FinSL sign NEUVOLA (Suvi, FinSL) additionally bears the meaning of baby, infant or toddler, which is not found in FinSSL. T1 remembers discussing a possible FinSSL equivalent with the child health care clinic, finally concluding that the task was impossible as the FinSL loan sign “is already rooted among FinSSL users”. In the case of a severely endangered language such as FinSSL, the approach of using signs most frequently seen within the community is, however, not without its problems. Due to both late recognition and the loss of linguistic environments, FinSSL has over the last few decades been highly influenced by surrounding languages, especially by FinSL. If the translator “mirrors” the language seen within the community without due consideration, there is a risk that she unintentionally contributes to increasing the influences from FinSL by introducing Finnish signs as part of the FinSSL lexicon in official translations. However, in relation to this specific example (5), the translator shows a conscious strat- egy to implement a FinSL loan by arguing that using an established sign is preferable to a new coinage. The third strategy dealing with lexical gaps is introduced by a discussion about what FinSSL sign to use when referring to the Prime Minister. In Example 6, T1 mentions the demanding situation that translators face when key terminology is not found in any dic- tionary. (6) “Some terminology I want to check up just in case. For example, the sign for Prime Minister. Should I use HEAD MINISTER (Finnish: pääministeri) or STATE MINISTER (Swedish: statsmin- ister). It would be easy just to check it up, but the sign is not yet in any dictionary.” Here T1 mentions two alternative strategies. The first one is to use the FinSL loan sign PÄÄ-MINISTERI (Suvi, FinSL), a sign that can be seen as a calque from the Finnish word with the literal meaning of head minister. The second strategy is to use the sign STAT- MINISTER, originating in the Swedish word statsminister, literally meaning state minister. As Hoyer (2004) points out, many clear differences between FinSSL and FinSL derive from language contact between Swedish and Finnish. The Swedish influence in FinSSL can be seen in mouth patterns, fingerspelling, and semantics, but also in loan translations found in compounds and fixed phrases (ibid: 12–17). When later in the discussion T2 comments 20 Translation as Language Making in Sign Language Revitalisation on the example by stating that “My principle is to follow the Swedish basis, so I sign STAT- MINISTER”, this alludes to the link between FinSSL and written Swedish. However, for someone who is not familiar with the Finnish word pääministeri, com- pounding head and minister can be seen as a logical way to visualise ‘the most im- portant’ or ‘main’ minister (compare e.g., the Swedish word huvudperson meaning “head person”). As T1 stresses that her Finnish is weak, it is possible that she does not see the use of head as a Finnish influence, but rather as a logical metaphorical solution that she often sees in use in her surroundings, which are dominantly FinSL. Interestingly, none of the translators, despite their Swedish background, refer to the diverging SSL sign for prime minister as a possible solution. Example 6 reflects the challenging situation working with a non-standardised language, here resulting in two strategies that use dif- ferent resources to fill in the same lexical gap. In the end, this might lead to various pos- sible signs used for the same concept in official texts. When discussing language contact it is worth keeping in mind that Swedish, despite its national status, is a minority language in Finland. Consequently, most of the Swedish source texts that T1 and T2 translate are originally translated from Finnish. In our data, the minority language perspective is part of the discussion concerning e.g., how to trans- late the proper name of the digital platform used for health services, Oma Kanta in Finn- ish and Mitt Kanta in Swedish, both names equally official. In relation to this platform, T2 defends fingerspelling the Finnish name when translating topics related health care (7). (7) “There are topics, such as health care, where everybody uses a Finnish word, both in FinSSL and FinSL. I can't change that, because if a deaf person wants to check it up, they need to know the correct term. For example, Oma Kanta.” In Example 7, T2 motivates fingerspelling the Finnish name of the platform by pointing out that Oma Kanta is more familiar to “all” Finns. In addition to referring to the Finnish name as the one used “by everyone”, she also calls it the correct one. However, as both the Finnish name and the Swedish name have the same official status, the translator has the option of choosing which language version to use as a source language for the lin- guistic transfer of the proper name. By introducing the Finnish name as correct, T2 sim- ultaneously contradicts her earlier statement on “always following a Swedish basis”. Nonetheless, during the process of writing this article, the Swedish name of the platform has in fact been changed from “Mina Kanta-sidor” to “Mitt Kanta”. As the new name will 21 Maria Andersson-Koski & Lieselott Nordman be implemented in stages,4 both versions still appear on different pages, making the Swedish term less accurate than the Finnish one, which has undergone only a minimal orthographic change as part of the update. As Swedish is a minority language that is often offered through translations, this also affects the solutions adopted by FinSSL translators. Example 7 does not reveal whether T2 is aware of the official Swedish name or not, but the example illustrates the need for translators to master terminology in vastly different domains, but also to do it in several different languages in order to be able to make conscious decisions about translational solutions that might have a signifi- cant influence on FinSSL. To sum up, the two interviewed translators mention strategies such as creating neolo- gisms, using loan signs and calques to fill in lexical gaps. Interestingly, the examples focus on language-external resources, while neither of them brings up language-internal strat- egies, such as using semantic extension, paraphrasing, restructuring and so on (cf. Vale & McKee 2022). As Examples 4–7 show, both translators draw on a wide range of linguis- tic resources and display a flexible stance towards linguistic borders when filling in gaps. Languages mentioned as resources are FinSSL and Swedish, as well as FinSL and Finnish. As the source texts in Swedish that the translators face commonly also represent trans- lations, knowledge of both Finnish and FinSL is sometimes a necessity to produce accu- rate translations. Despite this, T1 explicitly states that she “only uses FinSSL sources”, as she mentions that her Finnish is too weak to check up equivalents in FinSL. However, T1 primarily brings up examples where she uses FinSL loans when facing lexical gaps. Alt- hough she is proficient in SSL, T1 states that she “doesn’t dare” to consider SSL-inspired solutions because she once received negative feedback on her FinSSL translations, in- cluding “wrong signs” – meaning signs belonging to SSL. T2, on the other hand, men- tions comparing signs in all three SLs, and also making searches in both Swedish and Finnish. When solving gaps, she clearly expresses the principle of following a “Swedish basis”. But having said that, she refers to the Finnish name as the correct one in relation to the healthcare platform, instead of the official Swedish name. In other words, we can note contradictions in both translators’ reflections. The data also exemplify that the translators partly apply different strategies to fill the same gap, potentially resulting in various concepts in official texts. This triggers the question of agency and responsibility when standardisation and Language Making through translation are concerned. 4 News published 28.2.2023 on Kela’s webpage https://www.kela.fi/news-archive/5228908/the-name- of-the-my-kanta-pages-service-is-changing-and-will-now-be-called-mykanta (cited 9.5.2023) 22 Translation as Language Making in Sign Language Revitalisation 5.3 The Translators’ Reflections on Responsibility Responsibility is referred to in several ways by the translators in their interviews. They both express feeling a personal responsibility for the translation task and a professional responsibility as professional translators in mediating correct information to the FinSSL community (cf. Pym (2012) on the translators' responsibility to oneself and to the trans- lation profession). When asked whether they feel a responsibility for the language itself, T1 answers that she feels a huge responsibility (“jag känner ett jättestort ansvar”), “es- pecially with more demanding texts”. She adds that she does not like having this respon- sibility, implying that the responsibility is given to her, not taken up by her. T2 also an- swers that she feels a great responsibility but adds that “over time it has become easier to take that responsibility” and continues by giving examples of how she handles trans- lation problems, e.g., by adding explanations to new terminology. T2 has been working as a translator for a longer time than T1. It is noticeable here that T2 uses the sign take, not have, thus implying a more active role. Thus, both respond to the question by linking their answers to the practical work of translation, but neither of them elaborates on a more general linguistic responsibility for the language or its development. Both T1 and T2 mention that they usually contact and discuss translation problems, such as lexical gaps, “with many people”, which implicitly implies a collective responsibility (as dis- cussed in e.g., Östman 2023: 378). None of the translators specifically refer to an institutional responsibility as in represent- ing an institution and creating an institutional product. This is interesting as it differs from previous studies on institutional translation, where both an institutional responsi- bility and a personal responsibility are expressed by translators (Nordman 2009: 274– 275) and the translation is often primarily seen as a product of the institution (cf. Koskinen 2008, Nordman 2009). This might be at least partly explained by the working conditions for SL translators who translate official texts. They have several authorities as clients and are directly employed by the clients (authorities) they translate for, although they work on a freelance basis. Our dataset does not, however, allow us to draw further conclusions on this question. Responsibility for the FinSSL is implied in a moral sense, not a legal sense, and the dis- cussions indicate a certain degree of ambiguity. The two translators do express what can be identified as a moral responsibility to the receivers of the translations in a collective sense (cf. Chesterman (2018: 3–4) on moral responsibility between translator and client) – the translation enabling the FinSSL deaf community to gain information and participate in society. They do not, however, refer to themselves as Language Makers, nor do they explicitly state that they have a role in the process of language standardisation. The con- cept of Language Making was nonetheless introduced to them at the beginning of the 23 Maria Andersson-Koski & Lieselott Nordman interview, and Language Making is discussed in terms of how the translators fill in lexical gaps. They are also somewhat reluctant to take a personal stand on questions about how resources and strategies for filling in lexical gaps should be prioritised, which rather con- firms their unwillingness to take on a more pronounced role in Language Making. 6 Discussion and Concluding Remarks Lexical gaps when translating into a non-standardised endangered language like FinSSL clearly puts high demands on translators. In this paper we have discussed how lexical gaps are addressed by FinSSL translators, what resources and strategies they use to fill the gaps and what they think about responsibility in relation to a translation task, their professional role and to FinSSL as a severely endangered language. The study shows that translators play an essential role in Language Making when filling in lexical gaps as part of a translation task. The two interviewed translators identified a range of strategies for filling in lexical gaps. Language-external strategies, such as loaning signs from other SL and using calques from Swedish as well as Finnish, are mentioned and accepted by the translators. Introducing new signs by creating neologisms is also mentioned where filling in lexical gaps was con- cerned. Drawing on several linguistic strategies shows a flexible view of linguistic borders in line with what Kuusi et al. (2022) acknowledge is the case with translators of the en- dangered language Karelian. In relation to borrowing signs, surprisingly, using SSL as a resource is presented as less preferable, especially by one of the translators, who says she has received negative feedback on translations that have too much interference from SSL. Despite presenting several strategies for filling in gaps, there seems to be a lack of agree- ment about how resources should be prioritised by the two translators, which might affect lexical consistency in official translations. As shown in the examples given in our paper, the two translators present partly different strategies for filling in the same lexical gap, which might potentially result in inconsistent terminology in official texts. The trans- lators, moreover, sometimes contradict themselves, which indicates a lack of normative lexical agreements. It also accentuates a need for conscious, agreed upon decisions in terms of lexical choice and strategies for filling in lexical gaps. Further, it indicates a need for more organised teamwork, which is enhanced by the contextual framework of trans- lating into a non-standardised, severely endangered language that is exposed to lan- guage attrition. This is, for example, exemplified by the fact that earlier generations of FinSSL signers might share a consensus about what signs to use for a specific term, which younger generations are not aware of. 24 Translation as Language Making in Sign Language Revitalisation Both translators express several forms of responsibility, both explicitly and implicitly. Overall, the responsibilities expressed can be described as primarily moral and, to a lesser extent, legal. The feeling of responsibility, on both a personal and a professional level, encompasses the translation task and the task of mediating information to the community. In relation to lexical gaps, T1 and T2 imply a collective responsibility by em- phasising that they contact “many people” to find solutions to translation problems. The two translators in our study are responsible for more or less all official translations into FinSSL. Through this enormous translation task, they produce official texts that might be considered normative when it comes to lexical choice and act as models for future translations. Inevitably, this gives the translators an essential role in “making lan- guage” as part of revitalising FinSSL. In relation to their professional role, the translators do express a feeling of huge responsibility. But having said that, none of them identify as Language Makers, nor do they explicitly express a sense of responsibility for developing FinSSL as part of revitalisation. Although the two translators in our study do not elaborate on linguistic responsibility, their crucial role in Language Making cannot be ignored. If translators do not acknowledge their influence on the language and their role as Language Makers, there is a risk that some of their practices and strategies, such as unacknowledged loans and calques, might ultimately weaken FinSSL as a language of its own. However, particularly an endangered language context is commonly characterised by an enormous workload carried out by a few individuals. To take on a further pronounced and conscious respon- sibility for the development and future of the language itself, might feel overwhelming. At the same time, this situation makes it even more important to create structures that enable stakeholders working with the language to come together, discuss language mat- ters, and agree upon how responsibilities are assigned to different roles. References Andersson-Koski, M. (2015). Mitt eget språk – vår kultur. En kartläggning av situationen för det finlands- svenska teckenspråket och döva finlandssvenska teckenspråkiga i Finland 2014–2015. Helsingfors: Finlandssvenska teckenspråkiga rf. Available at: https://www.dova.fi/wp-content/up- loads/2015/07/PDF_Mitt_eget_sprak_var_kultur.pdf (cited 10.2.2023) Cane, P. (2002). Responsibility in Law and Morality. Oxford: Hart. Chesterman, A. (2018). Translation Ethics. In: Y. Gambier & L. d’Hulst (eds.). A History of Modern Transla- tion Knowledge: Sources, Concepts, Effects. Amsterdam: John Benjamins. 443–448. Cronin, M. (1995). Altered States: Translation and Minority Languages. TTR: Traduction, Terminologie, Rédaction, 8(1), 85–103. Available at: https://www.erudit.org/fr/revues/ttr/1995-v8-n1- ttr1482/037198ar.pdf (cited 9.5.2023) De Meulder, M. (2018). “So, why do you sign?” Deaf and hearing new signers, their motivation, and revi- talisation policies for sign languages. Applied Linguistics Review. https://doi.org/10.1515/applirev- 2017-0100 25 Maria Andersson-Koski & Lieselott Nordman Grenoble, L. A. & Whaley, L. J. (2006). Saving Languages: An Introduction to Language Revitalization. Cambridge, UK; New York: Cambridge University Press. Harmon, M. M. (1995). Responsibility as Paradox: A Critique of Rational Discourse on Government. Thousand Oaks, CA: Sage. Hedrén, J., Hoyer, K., Londen, M., Wenman, L., Westerholm, H. & Östman, J.-O. (2005). Finlandssvenska teckenspråkiga i dag. In: J.-O. Östman (ed.). FinSSL – Finlandssvenskt teckenspråk. Nordica Helsingiensia 4, Helsingfors: Nordica. 113–122. Hinton, L., Huss, L. & Roche, G. (2018). Language Revitalization as a Growing Field of Study and Practice. In: L. Hinton, L. Huss & G. Roche (eds). The Routledge Handbook of Language Revitalization. New York, NY: Routledge. Hoyer, K. (2004). The Sociolinguistic Situation of Finland-Swedish Deaf People and Their Language, Fin- land-Swedish Sign Language. In: M. Van Herreweghe & M. Vermeerbergen (eds.). To the Lexicon and Beyond: Sociolinguistics in European Deaf Communities. 3–24. Washington, DC: Gallaudet University Press. https://doi.org/10.2307/j.ctv2rh28cx.5 Hoyer, K. (2005). “Vi kallade dem Borgåtecken”. Det finlandssvenska teckenspråket i går och i dag. In: J.- O. Östman (ed.). FinSSL – Finlandssvenskt teckenspråk. Nordica Helsingiensia 4, Helsingfors: Nor- dica. 21–80. Hoyer, K. & Kronlund-Saarikoski, K. (ed.) (2002). Se vårt språk! – Näe kielemme! Finlandssvenskt tecken- språk 38 ordboksartiklar. Helsingfors: Finlands Dövas Förbund r.f. & Forskningscentralen för de inhemska språken. Jantunen, T. (2018). Viittomakielet hybridisysteemeinä – hämärärajaisuus ja epäkonventionaalisuus osana viittomakielten rakennetta. Puhe ja Kieli, 38(3), 109–126. https://doi.org/10.23997/pk.77382 Johnston, T. (2012). Lexical Frequency in Sign Languages. Journal of Deaf Studies and Deaf Education, 17(2), 163–93. https://doi.org/10.1093/deafed/enr036 Kela (2022). Kansaneläkelaitos, analytiikkayksikkö 31.12.2022. Vammaisten tulkkauspalveluihin oikeute- tut kunkin vuoden lopussa. Henkilöt, joilla on kommunikaatiokeinona suomalainen/suomenruot- salainen viittomakieli tai suomen/ruotsin kielen mukaan viitottu puhe. Unpublished source. Koskinen, K. (2008). Translating Institutions. An Ethnographic Study of EU Translation. Manchester: St. Jerome. Krämer, P., Vogl, U. & Kolehmainen, L. (2022). What is “Language Making”? International Journal of the Sociology of Language, 2022(274), 1–27. Kusters, A., Green, M., Moriarty, E. & Snoddon, K. (2020). Sign language ideologies: Practices and politics. In Sign Language Ideologies in Practice. Berlin, Boston: De Gruyter Mouton, 3–22. https://doi.org/10.1515/9781501510090 Kuusi, P., Kolehmainen, L. & Riionheimo, H. (2017). Introduction. Multiple roles of translation in the con- text of minority languages and revitalisation. trans-kom. Journal of Translation and Technical Communication Research, 10(2), 138–163. Available at: http://www.trans- kom.eu/bd10nr02/trans-kom_10_02_02_Kuusi_Kolehmainen_Riionheimo_Introduc- tion.20171206.pdf (cited 9.5.2023) Kuusi, P., Riionheimo, H. & Kolehmainen, L. (2022). Translating into an endangered language: Filling in lexical gaps as Language Making. International Journal of the Sociology of Language, 274, 133– 160. Lieberman, A. M. & Mayberry, R. I. (2015). Studying Sign Language Acquisition. In: E. Orfanidou, B. Woll & G. Morgan (eds.). Research Methods in Sign Language Studies: A Practical Guide. John Wiley & Sons, Inc. 281–299. Lindberg, H. (2021). National belonging through signed and spoken languages: The case of Finland-Swe- dish deaf people in the late-nineteenth and early-twentieth centuries. In: V. Kivimäki, S. Suo- denjoki & T. Vahtikari (eds.). Lived Nation as the History of Experiences and Emotions in Finland, 1800–2000. Basingstoke: Palgrave Macmillan. 217–239. Nord, C. (1991). Text Analysis in Translation. Amsterdam/Atlanta: Rodopi. Nordman, L. (2009). Lagöversättning som process och produkt: revideringar och institutioner vid lagöver- sättning till svenska i Finland. [The translation of legal bills as process and product: revisions and 26 Translation as Language Making in Sign Language Revitalisation institutions when translating legal bills into Swedish in Finland] Nordica Helsingiensia 16. Helsing- fors universitet. Nyst, V. (2015). Sign Language Fieldwork. In: E. Orfanidou, B. Woll & G. Morgan (eds.). Research Methods in Sign Language Studies: A Practical Guide. Wiley Blackwell. 107–122. O’Rourke, B., Pujolar, J. & Ramallo, F. (2015). “New Speakers of Minority Languages: The Challenging Op- portunity – Foreword.” International Journal of the Sociology of Language, 231, 1–20. Östman, J-O. (2023). Responsibility in Construction Discourse: On Systematizing “The Peripheries”. In: M. Gill, A. Malmivirta & B. Wårvik (eds.). Structures in Discourse: Interaction, Adaptability, and Prag- matic Functions. [Pragmatics & Beyond New Series.] Amsterdam: John Benjamins. 368–412. Östman, J-O. & Solin, A. (2016). The notion of responsibility in discourse studies. In: J-O. Östman & A. Solin (eds.). Discourse and Responsibility in Professional Settings. Sheffield: Equinox. 3–18. Pym, A. (2012). On Translator Ethics. Principles for Mediation between Cultures. Amsterdam/Philadelphia: John Benjamins. Reiss, K. & Vermeer, H. J. (1984). Grundlegung einer allgemeinen Translationstheorie. Tübingen: Nie- meyer. Salmi, E. & Laakso, M. (2005). Maahan lämpimään: Suomen viittomakielisten historia. Helsinki: Kuurojen liitto. Salonen, J., Andersson-Koski, M., Hoyer, K. & Jantunen, T. (2022). Building the Corpus of Finland-Swedish Sign Language: Acknowledging the Language History and Future Revitalization. In: J.H. Jantunen, J. Kalja-Voima, M. Laukkarinen, A. Puupponen, M. Salonen, T. Saresma, J. Tarvainen & S. Ylönen (eds.). Diversity of Methods and Materials in Digital Human Sciences: Proceedings of the Digital Research Data and Human Sciences DRDHum Conference 2022, December 1-3, Jyväskylä, Finland. University of Jyväskylä. http://urn.fi/URN:ISBN:978-951-39-9450-1 Siltaloppi, S. (2023). List Construction in Finland-Swedish Sign Language. Helsinki: University of Helsinki. http://urn.fi/URN:ISBN:978-951-51-8955-4 Vale, M. & McKee, R. (2022). Neologisms in New Zealand Sign Language: A Case Study of COVID-19 Pan- demic-related Signs. In: A. Klosa-Kückelhaus & I. Kernerman (eds.). Lexicography of Coronavirus- related Neologisms. Berlin, Boston: De Gruyter. https://doi.org/10.1515/9783110798081 Wurm, S. (2014). Deconstructing translation and interpreting prototypes: A case of written-to-signed- language translation, Translation Studies, 7(3), 249–266. https://doi.org/10.1080/14781700.2013.819293 Dictionaries Suvi FinSSL. Nätordbok i de finländska teckenspråken https://suvi.teckensprak.net/index.php (cited 9.5.2023) Suvi FinSL. Suomen viittomakielten verkkosanakirja https://suvi.viittomat.net/ (cited 9.5.2023) Signwiki FinSSL. https://finssl.signwiki.org/index.php/Huvudsida (cited 9.5.2023) 27 Vincent Björkquist Communicating with Purpose To cite this article: Björkquist, V. (2023). Med nyhetsmediekritik som utgångspunkt för kommunikation: diskutanters kommentarer till ett Facebook-inlägg från SVT Nyheter om elhushållning. In: E. Lillqvist, M. Eronen-Valli, V. Manninen, N. Nissilä & E. Salmela (Eds.). Communicating with Purpose. Vaasa: VAKKI Publications 15. 28–48. ISBN 978-952-69732-2-7 Med nyhetsmediekritik som utgångspunkt för kommuni- kation: diskutanters kommentarer till ett Facebook-inlägg från SVT Nyheter om elhushållning Vincent Björkquista a Institutionen för nordiska språk, Uppsala universitet On digital platforms, users can express public opinions in relation to the content of major organizations, e.g. public service broadcasters. Although media criticism has been a subject of scholarly interest, re- search has not primarily regarded communicative aspects of media criticism, despite such criticism po- tentially changing the premises for e.g. social media news reporting as a discursive practice. Building on a concept of communicative acts, this study investigates news media criticism in comments on a Facebook news post by Swedish public service broadcaster SVT on electricity housekeeping. Eleven news media critical arguments were identified according to two research questions – 1) what is the object of the criticism; 2) what is the communicative purpose of it? – resulting in seven groups of arguments. Focusing on both single instances of argument groups and combinations of groups within individual comments, the study emphasizes the communicative dynamics of news media criticism in altering be- tween objects and purposes. Even though the result is heterogenous, some tendencies arise. Unlike con- structive criticism, meant to change news reporting by media’s own standards, a majority of the most common argument groups consist of those who express strategic criticism, seemingly aiming to change media perceptions among a general news audience. Since this criticism regularly also addresses politics, the study further stresses the possibility of viewing media criticism as extended into e.g. political criticism. Nyckelord: kommunikativa handlingar, kritiska argument, nyhetsmediekritik, public service-media, strategisk kritik This work is licensed under CC BY-NC 4.0 28 Med nyhetsmediekritik som utgångspunkt för kommunikation Denna studie undersöker en viss typ av kommunikativa handlingar i ett nyhetsjournal- istiskt sammanhang. Det handlar närmare bestämt om sådan nyhetsmediekritik som ut- trycks av artikelkommenterande Facebook-användare, hädanefter (nyhets)diskutanter. Inom fältet för digital nyhetsinteraktion är mediekritik ett underutforskat ämne (Reimer m.fl., 2021: 16f). Nyhetsmediekritik har visserligen belysts i studier såväl inom medieve- tenskap (t.ex. Liminga och Strömbäck 2023; Widholm och Mårtenson 2018) som språk- vetenskap (t.ex. Egelhofer m.fl., 2021; Salö, 2022). Litet fokus har dock legat på kritikens kommunikativa aspekter (se dock Svensson, 2015), särskilt i svenska sociala medier- sammanhang och med public service-material. Är den nyhetsmediekritik som framförs representativ för den breda medborgarmassan? Sådan public service-kritik som ofta framkommer i bl.a. svenska sociala medier, menar t.ex. Jakobsson m.fl. (2022: 107) härstammar ifrån ”en liten klick högröstade kritiker” och ”säger ingenting om vad svenskarna i stort tänker och tycker”. Andra undersök- ningar, av politikers mediekritiska sociala medier-inlägg, framhäver att politiker med vissa politiska orienteringar är mer benägna än andra att uttrycka mediekritik (Egelhofer m.fl. 2021: 665; Liminga och Strömbäck 2023). Men trots att nyhetsmedie- och public service-kritiken i sociala medier inte kan anses vara representativ för allmänhetens upp- fattningar är den värd att uppmärksamma. Vi kan nämligen anta att kritiken utövar ett potentiellt inflytande på nyhetsrapportering i sociala medier som diskursiv praktik (Fair- clough 1992). Tidigare forskning om digital nyhetsinteraktion har t.ex. visat att kommen- tarer till nyheter på nätet påverkar läsares nyhetsuppfattningar och verklighetsbilder (bl.a. Lee m.fl., 2017) liksom deras förtroende för nyhetsrapporteringen och dess kvali- tet (Naab m.fl. 2020; Prochazka m.fl. 2018). Det verkar också som att vissa omotiverade läsare inte kan avgöra om ett nyhetsbudskap härstammar ifrån en nyhetsartikel eller ifrån dess läsarkommentarer (Vraga m.fl. 2011). Jag utgår alltså ifrån att nyhetsmediekritiska sociala medier-kommentarer kan öppna för vidare kommunikation, t.ex. mellan diskutanter i artiklarnas kommentarsfält. Således är syftet med denna artikel att förstå artikelkommentarernas nyhetsmediekritik som kom- munikativ handling: vad kritiken adresserar och vad den kommunikativt syftar till. Uti- från ett fokus på nyhetsmediekritiska argument och grupper av argument som bestånds- delar i kommunikativa handlingar kan vi få insikt i hur digital och offentlig nyhetsmedie- kritik fungerar komplext. Nyhetsmediekritikens komplexitet betonas ytterligare genom att en utgångspunkt är en vidgad förståelse av mediekritik, som synliggör bl.a. att kriti- ken ibland syftar till mer än bara en förändring av t.ex. nyhetsmedier utifrån dessa me- diers interna värderingar (Stiernstedt 2014: 16) (se vidare avsnitt 1). I diskussionen läg- ger jag fram fyra skäl för att tillämpa denna vidgade syn på studiens material: att kritiken i materialet till stor del är strategisk, att den framförs av lekpersoner, att den ofta för- ankras i politisk kritik samt att den är heterogen och dynamisk. 29 Vincent Björkquist För undersökningar av kommunikativ nyhetsmediekritik i sociala medier lämpar sig den nordiska public service-situationen väl. De nordiska ländernas skattefinansierade public service-nyhetsmedier har ett stort inflytande på mediemarknaden, vilket sannolikt lockar fram ett interaktionellt engagemang bland allmänheten kring hur gemensamma resurser ska förvaltas (jfr Andersson & Weibull 2018; Karlsten m.fl. 2022). Nyhetsmedi- erna i dessa länder är dessutom relativt aktiva på de sociala plattformarna, liksom län- dernas medborgare har relativt goda möjligheter till digital nyhetsmedieinteraktion. Sär- skilt den svenska situationen är värd att belysa, eftersom svensk debatt framförallt un- der 2010-talet och framåt har präglats av en mångfacetterad public service-kritik, fram- förd av såväl riksdagsledamöter (bl.a. Beckman 2020) som författare (bl.a. Flam och Gan- man 2022) och debattörer (se bl.a. Olin 2019; Reimers 2021). Kritiken har framkommit i både traditionella och nyare kanaler, även om Andersson & Weibull (2018: 72) menar att den har aktualiserats i och med dels sociala medier, dels särskilt public service-kri- tiska politiska partiers inträde i Sveriges regering. En betydelsefull plattform för svensk nyhetskonsumtion utgörs av svenskarnas flitigast använda sociala medium Facebook (Internetstiftelsen 2021). Där kan närmast varje medborgare ge uttryck för offentlig ny- hetsmediekritik som dessutom konsumeras av andra medborgare i t.ex. kommentarsfält till nyhetsartiklar. 1 Mediekritik: professionell, medieprogressiv och opolitisk? Definitionen av mediekritik varierar och har varierat historiskt. Ett första gängse känne- tecken för mediekritiken är att den generellt framförs och har framförts offentligt (Sti- ernstedt 2014: 8). Habermas & Retzlaff (1984) betonar hur kritik och offentlighet går hand i hand, genom att uppmärksamma hur förutsättningar för offentlig kritik växte fram under 1500- och 1600-talen, när den absoluta staten fick en motpol i form av sam- hällskretsar av bildade borgare. Samtalen i dessa borgerliga kretsar strävade efter att vara tillgängliga för alla som inte tillhörde staten eller kyrkan, men eftersom stora delar av befolkningarna i de europeiska länderna var båda illitterata och utarmade (Habermas och Retzlaff 1984: 44) hade vissa aktörer mer än andra möjlighet att sprida sina kritiska idéer (jfr bl.a. Gustafsson 2009, om pamfletters roller i 1700-talets offentliga sfär). Se- nare, från och med den senmoderna eran, har åtminstone den synliga mediekritiken framförallt uttryckts professionellt, bl.a. journalistiskt (Stiernstedt 2014: 11f). I takt med omfattande förändringar på mediemarknaden har många etablerade medier i tongi- vande västländer dock minskat utrymmet för mediekritik i de tryckta kanalerna och istäl- let givit plats åt medborgardialogisk mediekritik i digitala kanaler (Graf 2014). Bland an- nat därmed har ett större mediekritiskt ansvar hamnat på individuella samhällsmedbor- gare (jfr Kaun 2014: 40). 30 Med nyhetsmediekritik som utgångspunkt för kommunikation Utöver att mediekritiken traditionellt brukar anses framföras offentligt framträder ett andra gängse mediekritiskt kännetecken: att den har varit mediekonstruktiv, dvs. van- ligtvis syftat till intern förändring av medierna och deras verksamhet (Liminga och Strömbäck 2023: 281; jfr även Svenssons (2015: 246) term normupprätthållande). Under senare decennier har mediekritikstudiets spänningsområde emellertid vidgats. Större fokus har därmed lagts på bl.a. kritikens utomjournalistiska aspekter (Stiernstedt 2014: 15). Den konstruktiva kritiken (hädanefter av mig förkortat Kon) kan därför ställas mot en strategiskt syftande nyhetsmediekritik (hädanefter av mig förkortat Strat). Strategisk mediekritik, som fokuserar på den kommunikativa aspekten av det som tidigare har un- dersökts som delegitimerande mediekritik (Egelhofer m.fl. 2021; Liminga och Strömbäck 2023), syftar, snarare än till att förbättra nyhetsmedierna och deras innehåll, att för- ändra allmänna uppfattningar kring nyhetsmedier och deras verksamheter (Egelhofer m.fl. 2021: 655) (jfr Svenssons (2015: 246) term normförändrande). Det vidgade mediekritikstudiet har därmed bidragit till att betona mediekritikens kom- plexitet. Utifrån faktumet att samhället kretsar kring medier och mediers logiker har mediekritik även förståtts i sitt samhälleliga och politiska sammanhang (jfr Stiernstedt, 2014: 16). Som exempel på studier som behandlar mediekritikens sociopolitiska förank- ring finns bl.a. Salö (2022), som undersöker hur kritik riktas via mejl mot inte bara en SVT-nyhetspresentatör för hennes språkbruk, utan samtidigt även mot SVT såväl som mot genomgripande samhällsförändringar. I Svensson (2015), som undersöker hur ny- hetsmediekritik yttras bl.a. i lekmäns insändare i svenska nyhetstidningar under 2000- talets första decennium, framgår att mediekritik i två tredjedelar av insändarna inte ut- gör insändarnas huvudtema (Svensson 2015: 218). Fyra centrala teman är, vid sidan av mediekritiken, istället ”invandringspolitik och mångkultur”, ”religion i medierna”, ”me- diernas politisering och bias” respektive ”censur av åsikter och information” (2015: 217). Ytterligare studier (bl.a. Egelhofer m.fl. 2021; Widholm & Mårtenson 2018) betonar att politiker i sociala medier gärna yttrar nyhetsmediekritik som förankras i en större sam- hällelig och politisk kontext. Kritiken riktas inte sällan mot public service (Egelhofer m.fl. 2021: 669; Widholm och Mårtenson 2018). Min egen studie undersöker public service- material men har inte specifikt avgränsats till public service-kritik, eftersom tidigare undersökningar har visat att mediekritiserande nyhetsdiskutanter oftare adresserar me- dier i allmänhet än specifika mediesektorer (Egelhofer m.fl. 2021: 665; se dock Liminga och Strömbäck 2023). 2 Medborgares elhushållning som kritikgenererande nyhetstema Somliga mediala faktorer verkar mer än andra generera nyhetsmediekritik i artikelkom- mentarsfälten. Två centrala faktorer för mängden nyhetskommentarer överlag är ny- hetsämne (bl.a. Coen m.fl. 2014: 669; Ksiazek 2018: 666) och nyhetsgestaltning (bl.a. 31 Vincent Björkquist Chung m.fl. 2015: 453). I en korpus bestående av 143 nyhetsinlägg från den statsfinan- sierade public service-producenten SVT Nyheters Facebooksida, utspridda över två veckor under vintern 2022, urskilde jag därför regelbundet rapporterade nyhetsämnen. I processen framkom att rapporteringen om elprissituationen och privat elförbrukning tilldrog sig särskilt stora volymer av nyhetsmediekritik. Utifrån den större samlingen med 143 nyhetsinlägg bildade jag därför en mindre samling bestående av åtta nyhetsin- lägg som på olika sätt berör elförbrukningstemat. En närmare genomgång av denna mindre samling visade att särskilt inlägg som länkar till artiklar med individuellt gestal- tade lösningar på elkrisen och de stigande elpriserna lockade nyhetsmediekritik. Som undersökningsobjekt valdes ett sådant inlägg, som med sitt läsartilltal bedömdes vara särskilt värt att undersöka. Inlägget i fråga kretsar kring en SVT-reporters strävan efter att rådge en elhushållande allmänhet genom att låta sin egen hyreslägenhet undersökas av en rådgivande elförbrukningsexpert. Inlägget innehåller en rubrik och en kort ingress samt länkar till motsvarande artikel på SVT:s webbsida. Artikeln presenteras i Figur 1. [video, 4 min.] Så sparar du på elen i lägenhet – se reporterns elbantning och klimatcoachens elbudget i klip-pet. Foto: [reporter] SVT:s reporter elbantade i en månad – så mycket går det att spara PUBLICERAD [DATUM] Kortare duschar och sänkta inomhustemperaturer i all ära – men vad gör man om det inte går? SVT:s reporter som bor i lägenhet där värme och vatten ingår i hyran testade att elbanta i en må-nad med hjälp av klimatcoachen [namn]. Badrummet drar i särklass mest el, följt av köket och sist vardagsrummet. Så ser det ut i det här fallet, en-ligt klimatcoachen [namn] som utifrån uppgifter om lägenheten lagt upp en elbudget och föreslagit åtgärder för att kunna spara så mycket som möjligt. Den enskilt största elboven är golvvärmen i badrummet. Att dra ner på tv-tiden däremot kommer inte att göra någon större skillnad. – Tv:n är energieffektiv och man måste få unna sig lite underhållning också, säger [rådgivare], klimatcoach på [företag]. ”Slå av och slå på” Hans bästa tips för att sänka sin elförbrukning, oavsett om man bor i villa eller lägenhet, är att ”använda fingret”. – Slå av, slå av och slå på. Ingenting skadas av att slås av och slås på. Se hur mycket det gick att spara med [rådgivarens] tips i klippet. Figur 1. Nyhetsartikeln som det utvalda Facebook-nyhetsinlägget länkar till. Som framgår i figuren förekommer, överst i artikeln, ett fyra minuter långt videoinslag om reporterns elförbrukningsgenomgång. Under videon i artikeln sammanfattas i text- form de huvudsakliga resultaten av genomgången, med hänvisning till nämnda videoin- slag. Utöver det faktum att elpriser och elförbrukning var omdebatterade teman under 32 Med nyhetsmediekritik som utgångspunkt för kommunikation undersökningsperioden innehåller varken inslaget, artikeltexten eller inläggstexten självkritiska (jfr Graf 2014: 74), i det här fallet urvalskritiska och metodkritiska, inslag. Detta förväntades öppna ytterligare för nyhetsmediekritik i kommentarerna till inlägget. 3 Kommunikativa handlingar som uttryck för nyhetsmediekritik Tekniska förändringar bidrar till att sudda ut kommunikationsgränser. I många digitala mediesammanhang, t.ex. i kommentarer till nyhetsartiklar på Facebook, verbaliseras kommunikationen skriftligt. Detta talar för Facebook-kommentarer som texter. Som Jucker & Dürscheid (2012: 46f) poängterar präglas kommentarer dock även av karak- tärsdrag som traditionellt tillskrivits det muntliga yttrandet, t.ex. dialogicitet. Skriftligt uttryckta kommentarer och beståndsdelar av dessa kommentarer bör nämligen inte ses som isolerade från varandra, utan som samspelande i olika led. Diskutanter kan kombi- nera dialogiskt öppnande aspekter av kommentarerna, t.ex. deras objektsadresseringar och kommunikativa syften, i en och samma kommentar. I syfte att betona texters dialogiska aspekter föreslår Jucker & Dürscheid begreppet kommunikativa handlingar, dvs. sammanhållna kommunikativa enheter som uttrycker någon form av avsikt och bjuder in till kommunikation (Jucker och Dürscheid 2012: 46f). Som exempel på kommunikativa handlingar nämner de bl.a. kommentarer till journal- istiskt publicerade nyhetsartiklar i sociala medier. En nyhetskommentar presenteras nämligen direkt under nyhetsartikeln, i ett kommentarsfält, där den i sin tur går att bl.a. besvara. Diskutanter kan ha olika kommunikativa avsikter. Nyhetsmediekritiska disku- tanter, t.ex., syftar rimligen till att nå ut med sin personliga, nyhetsmediekritiska upp- fattning i en digital offentlighet. I ett nyhetssammanhang och ur ett funktionellt, kom- munikativt perspektiv kan de antas syfta till att åstadkomma två olika saker (jfr Chung m.fl. (2015)): De kan mana till en förändrad nyhetsrapportering respektive bjuda in till en kollektiv, kritisk förståelse av nyhetsrapporteringen och dess premisser. I studien fokuseras alltså på hur diskutanter genom kommunikativa handlingar uttrycker olika former av nyhetsmediekritik. Nyhetsmediekritik definieras i studien som kritik som riktas mot ett eller flera objekt, varav minst ett är nyhetsmedierelaterat. Kritiken kan, för det första, riktas mot innehållet i eller delar av innehållet i den valda nyhetsartikeln (Nyh). För det andra kan kritiken riktas mot nyhetsjournalistiska producenter (Prod), i detta fall SVT och/eller dess olika redaktioner och journalister, men även nyhetsjournal- ister och nyhetsmedier i allmänhet. För det tredje kan kritiken riktas mot politiska om- ständigheter (Pol), en kritik som förstås som nyhetsmediekritik eftersom kritiken alltså i samma kommentar riktas mot nyhetsmedieinnehållet och/eller nyhetsjournalistiska producenter. 33 Vincent Björkquist I exempel 1 och 2, som utgör två kommentarer till det undersökta inlägget om elhus- hållning, framgår det att dessa tre kritiktyper kan hänga ihop. I det första exemplet avser kritiken såväl Nyh, dvs. de konkreta råd för minskad elförbrukning som förmedlas i ny- hetsartikeln (Fyll diskmaskinen och koka med lock på kastrullen …) som Prod, dvs. jour- nalisten (Den här killen …) och hens antydda inskränkthet. I det andra exemplet anspelar kritikens satiriska utformning på nyhetsartikelns grepp att rikta sig till enskilda konsu- menter (”Så kan du också leva utan mat. Ät luft.”), vilket medför att kritiken kan sägas adressera Nyh. Kritiken adresserar dock framförallt Prod och Pol, genom att producen- ten gestaltas som en politisk propagandakanal, vilket uttrycks genom en samstämmig, fiktiv dialog mellan Politiken, SVT och Svenska folket. (1) Fyll diskmaskinen och koka med lock på kastrullen. Den här killen borde ju få Nobelpriset i något. Så enkelt. Att ingen har tänkt på det tidigare (2) Politiken: "Vi har fört svensk livsmedelsproduktion in i stenåldern p.g.a. vår idiotiska politik". SVT: "Så kan du också leva utan mat. Ät luft". Svenska folket: "Wow. Jag röstar även nästa gång på den här sköna politiken som drivit mig in i lufterianism". 4 De undersökta nyhetskommentarerna Undersökningens huvudsakliga material utgörs av 214 nyhetskommentarer, dvs. en knapp tredjedel av det totala antalet kommentarer (657) till det utvalda inlägget: SVT Nyheters Facebook-inlägg om privat elhushållning. De 214 kommentarerna kategorise- rades som nyhetsmediekritiska utifrån definitionen av nyhetsmediekritik som kritik mot ett eller flera objekt varav minst ett är nyhetsmedierelaterat (se avsnitt 3 ovan). Urvalet har innefattat alla trådstartande kommentarer, dvs. kommentarer som utgör det första bidraget i en potentiell kedja av svarande kommentarer och som därför (van- ligtvis) knyter an direkt till nyhetsinlägget. Dessa trådstartande kommentarer, som är visuellt framträdande i kommentarsfältet, kan särskilt antas utöva ett potentiellt infly- tande på den diskursiva praktiken nyhetsrapportering i sociala medier. Kommentarerna har bedömts som offentliga, samtidigt som åtgärder har vidtagits som försvårar härledning till enskilda diskutanter: namn, bilder och publiceringsdatum har raderats; länk till kommentarsfältet utelämnas. Undersökningen, som inte mött några invändningar i Etikprövningsmyndighetens rådgivande yttrande, fokuserar på diskutan- ternas språkligt uttryckta nyhetsmediekritik. 34 Med nyhetsmediekritik som utgångspunkt för kommunikation 5 Textanalytiskt förfarande: från argument till argumentgrupper Att undersöka vilka objekt som skriftliga Facebook-kommentarers nyhetsmediekritik adresserar och vad kritiken kommunikativt syftar till medför ett textfunktionellt in- tresse. Inom grenar av den funktionella textanalysen brukar man sträva efter att förstå texter i deras vidare sammanhang, t.ex. genom att dra slutsatser om kommunikativa aspekter av dem (se t.ex. Nord 2012: 192f). I föreliggande studie, t.ex., identifierades utifrån materialet om mediekritiska nyhetskommentarer elva olika argument, varpå varje kommentar inordnades under minst ett av dessa argument. Utifrån undersökning- ens textfunktionella strävan efter att förstå nyhetsmediekritiken som kommunikativ handling grupperades argumenten sedan i enlighet med deras kommunikativa adresse- ringar och syften, så att varje grupp inrymmer en unik kombination av objektsadresse- ring (nyhetsinlägg/Nyh–producent/Prod–politiska omständigheter/Pol) och kommuni- kativt syfte (mediekonstruktivt/Kon–mediestrategiskt/Strat). I Figur 2 visualiseras, ge- nom en presentation av undersökningens analytiska tillvägagångssätt, de sju argument- grupper som har framkommit i materialet. Detta innebär att somliga grupper inte har relevantgjorts och således inte presenteras. Vilket kritikobjekt adresserar kommentaren (Nyh resp./eller Prod och/eller Pol)? ↓ Nyhetsmediekritiska kommentarer (214 st.) ↓ Argumenten i de nyhetsmediekritiska kommentarerna identifieras ↓ Vilket kritiksyfte realiserar argumenten (Kon eller Strat)? ↓ Argumentgrupper (7 st.): Nyh–Kon Nyh–Strat Nyh/Pol– Strat Prod–Strat Prod/Pol– Strat Nyh/Prod– Kon/Strat Nyh/Prod/Pol– Kon/Strat Figur 2. Undersökningens analytiska tillvägagångssätt. 6 De nyhetsmediekritiska argumenten och deras argumentgrupper Nedan redovisas de elva nyhetsmediekritiska argument som diskutanterna har relevant- gjort i sina kommentarer. Argumenten presenteras inom sina respektive grupper enligt ordningen i Figur 2. Kommentarsexemplen citeras i sin ursprungliga form. 35 Vincent Björkquist Grupp 1, Nyh–Kon, innefattar kritik mot nyhetsinnehållet, där kritiken räknas som en- bart mediekonstruktiv. I grupp 1 ingår för det första argument 1: Nyhetsartikelns elbant- ningsförsök är irrelevant för problematiken. Detta argument inkluderar kommentarer som med utgångspunkt i nyhetstexten kritiserar reporterns val att elbanta i en fjärr- värmd lägenhet där värme och vatten ingår, istället för i t.ex. en större villa med andra värmelösningar. Diskutanten i exempel 3 pekar explicit på denna problematik samt före- slår ett alternativt elbantningsobjekt. Exempel 4 uppmärksammar problematiken i frågeform och kan, med sin betoning på hus, också sägas innehålla ett konstruktivt ele- ment. (3) Lägenhet på söder. Inte riktigt relevant väl? Skulle vara mer intressant vad man kan göra med ett dåligt isolerat, direkt eluppvärmt hus i Norrland istället. (4) Har ni ingen reporter som bor i hus ? I grupp 1 ingår för det andra argument 2, Vissa av nyhetsartikelns specifika elbantnings- råd är tvivelaktiga, som inkluderar kommentarer som på olika sätt invänder emot någon eller några av nyhetsinslagets praktiska råd för minskad elförbrukning. Exempel 5–6 re- fererar till konkreta elbantningsförslag ur nyhetstexten. Att exemplen dessutom ger ut- tryck för olika negativa konsekvenser av de föreslagna åtgärderna analyseras som kon- struktivt. (5) Stänga av golvvärmen i ett badrum Det e nog sett sämsta man kan göra för sitt badrum (6) Dom påstår slå av o slå på inte skadar, men tyvärr så håller ledlampor kortare tid av detta. Ingår i grupp 1 gör för det tredje argument 3: Mediernas nyhetsvärdering prioriterar ekonomi före klimat. Detta argument inkluderar en kommentar, exempel 7, som ifråga- sätter det som påstås vara prioriteringar av privatekonomiska nyhetsperspektiv på kli- matfrågan. Kritiken riktas mot nyhetsvinkeln samtidigt som diskutanten föreslår en al- ternativ vinkel, vilket bidrar till tolkningen av kommentaren som konstruktivt syftande. (7) Jag bara undrar: klimatforskare och klimataktivister har larmat LÄNGE om klinatkrisen, och bönat och bett er att lyfta detta. Varför är det först när det gäller elPRISET som ni gör ett sånt här djupdykande? Alltså, jag tycker det här är bra, men saknar verklige sammma engagemang från media vad gäller den större krisen. Grupp 2, Nyh–Strat, innefattar kritik mot nyhetsinnehållet, där kritiken räknas som en- bart mediestrategisk. I grupp 2 ingår argument 4: Nyhetsartikelns bruk av ord och uttryck är tvivelaktigt. Argumentet inkluderar kommentarer som anmärker på olika ord och ter- mer. Diskutanten i exempel 8 hånar så en yrkestitel som används i nyhetstexten, men utan att föreslå en alternativ titel. Bruket av en skrattande emoji stärker intrycket av att 36 Med nyhetsmediekritik som utgångspunkt för kommunikation handlingen snarare kan sägas vara riktad mot övriga nyhetskonsumenter. Diskutanten bakom exempel 9, som riktar kritik mot ett konkret ord ur nyhetstexten, kan genom det kollektiva läsartilltalet nån bedöms vara tydligare med sin strategiska inriktning. (8) Klimat coach... Det låter det.. (9) 10,5 grader INNE nu. Nån som vill komma o kolla på film? Kanske hela sagan om ringen på 9 timmar? Elbanta vilken idioti Grupp 3, Nyh/Pol–Strat, innefattar kritik mot nyhetsinnehållet och politiska omständig- heter, där kritiken räknas som enbart mediestrategisk. I gruppen ingår argument 5: El- bantningsuppmaningen är (ännu) en bluff som folket lyder. Detta argument inkluderar kommentarer som ifrågasätter politiska aspekter av elbantningsuppmaningen, antingen frikopplat från eller kopplat till andra tidigare eller pågående s.k. kriser, och som därmed indirekt eller direkt även kritiserar SVT:s/nyhetsmedias innehåll. I exempel 10 riktas kri- tiken, med utgångspunkt i konkreta förslag ur nyhetstexten, mot både producenten – som anklagas för att manipulera – och politiska omständigheter, som sägs orsaka tvångs- åtgärder. Bruket av andrapersonspronomenen vi och oss innefattar framförallt övriga nyhetskonsumenter, varför kommentarens syfte bör förstås som strategiskt. Kritiken i exempel 11 utgår likaså ifrån en konkret handling ur nyhetstexten, nämligen elsparan- det, samtidigt som diskutanten antyder de politiska omständigheterna bakom elsparan- det. Att diskutanten i frågeform och med pronomenet vi vänder sig till en nyhetsläsande allmänhet bidrar till tolkningen av kommentaren som främst strategisk. (10) Att man ens ska vara tvungen att hålla på att spara in på sin el för att har råd att liva. När vi lever i ett så utvecklat land och har energi i överskott. Att vi ska leva i mörker när det är mörkt ute. Vi ska äta dåligt. Vi borde ryta ifrån mer att de tvingar oss att leva så. Manipu- lerar oss att tro det för världen att det ska rädda världen. Hut lågnt ska det gå? (11) Vi skulle ta sprutorna för någon annan , inte för vår egen skull. Nu ska vi spara el för någon annan solidariskt, inte för vår egen skull. Vem är det vi ska vara solidariska emot? Grupp 4, Prod–Strat innefattar kritik mot nyhetsproducenten, där kritiken klassas som enbart mediestrategisk. I denna grupp ingår argument 6: Journalister och redaktioner (på SVT Nyheter/i public service) är icke-politiskt inskränkta. Detta argument inkluderar kommentarer som på olika sätt för fram kritik mot journalister och redaktioner som inte kan sägas vara politiskt förankrad. I exempel 12 presenteras kritiken med hjälp av hu- moristiskt strävande överdrifter, varför kritiken antagligen syftar till att underhålla den läsande allmänheten och därför kan sägas vara strategisk. I exempel 13 omnämns pro- ducenten SVT i tredje person samt ställs mot kollektivet oss villaägare, vilket tydliggör diskutantens strategiska ambition. (12) Stora Journalistpriset, kategori navelskåderi, för detta reportage! 37 Vincent Björkquist (13) Konstigt…. För SVT är detta en nyhet, för oss villaägare sitter det i ryggmärgen I grupp 4 ingår även argument 7, Nyhetsartikeln skadar av övriga (oredovisade) anled- ningar förtroendet för SVT, som inkluderar kommentarer som outvecklat ger uttryck för sin uppgivna avsky mot SVT. Exempel 14–15 kan verka konstruktiva till ytan, men ef- tersom de inte ger konkret uttryck för att syfta till en förbättring av SVT:s organisation eller innehåll får de snarare sägas syfta till att mobilisera för ett kollektivt missnöje mot producenten. (14) Vore väl bra att kunna gå ut ur Svt/Sr.... Man kan gå ur Svenska kyrkan.... (15) Hur mycket el drar SVT:s verksamhet? Kanske vore en bra idé att börja med att dra ur sladden där. Grupp 5, Prod/Pol–Strat, innefattar kritik av nyhetsproducenten och politiska omstän- digheter, där kritiken räknas som enbart mediestrategisk. I gruppen ingår för det första argument 8: SVT Nyheter är etablissemangets förlängda arm. Detta argument inkluderar kommentarer som ger uttryck för att SVT styrs eller påverkas starkt av antingen en eller flera tydligt definierade politiska aktörer eller en politiskt ospecificerad aktör. Anklagel- serna riktas ofta vänsterut. I exempel 16 ser vi hur producenten kopplas ihop med ett riksdagsparti, bland annat med hjälp av värdeladdade och/eller inbäddade ord. Bruket av ett retoriskt invändande resonemang i kombination med modala uttryck som ju bi- drar till tolkningen att diskutanten snarare strategiskt positionerar andra nyhetskonsu- menter som mottagare. I exempel 17 riktas kritiken visserligen direkt till producenten – och mot de politiska omständigheterna – men eftersom kommentaren saknar medie- konstruktiva förslag klassas den som reaktiv och läsartillvänd. (16) SvT kör på med sin propaganda som vanligt. Men det är klart man kan ju inte ställa parti- kamraterna i Miljöpartiet till svars för elkrisen i landet. (17) Typiskt stats propaganda att deklarera på detta viset! Skäms på er som går statens vägar!! Ingår i grupp 5 gör för det andra argument 9: SVT Nyheter och dess nyhetsrapportering ingår i en större världskonspiration. Argumentet inkluderar kommentarer som uttrycker inte bara att SVT styrs av ett etablissemang, utan även kopplar resonemanget till globala aktörer. Argumentet har alltid samtidigt delats in i argument 8 men inte vice versa. Världskonspiratoriska föreställningar om SVT Nyheters rapportering förutsätter nämli- gen en uppfattning om SVT Nyheter som ingående i ett ’etablissemang’, men denna uppfattning medför inte självklart världskonspiratoriska föreställningar. I exempel 18 adresserar kritiken både nyhetsproducenter och politiska omständigheter genom att dessa objekt positioneras som sammanhörande. Kommentaren tolkas som strategisk, eftersom den på ett populistiskt sätt lanserar kritikpunkter i nyckelord snarare än att 38 Med nyhetsmediekritik som utgångspunkt för kommunikation föreslå hur medieinnehållet kan förbättras. Även i exempel 19 adresserar kritiken både nyhetsproducenter och politiska omständigheter, genom att dessa positioneras som in- gående i ett etablissemang bestående av FN och World Economic Forum. Till tolkningen av kommentaren som strategiskt syftande bidrar dels tilltalet, i form av det kollektiva pronomenet vi, dels bruket av en emoji som ofta används i konspirationsmytiska sam- manhang: clownen. (18) Vilka idioter, agenda 2030, den gröna omställning. Fjärde industriella revolutionen! (19) Visst är agenda 2030 och World Economic forum's mål för hållbar utveckling Nice? Vi ska frysa, vara skitiga, leva i mörker, äta insekter & labbproducerad mat och transportera oss till fots eller cykla. Heja hållbar utveckling! Grupp 6, Nyh/Prod–Kon/Strat, innefattar kritik av både nyhetsinnehållet och nyhets- producenten, där kritiken ses som skiftande mediekonstruktiv och mediestrategisk. Gruppen innehåller argument 10: Att köra elbil borde inte vara mer ok än annan elför- brukning. Argumentet inkluderar kommentarer som ifrågasätter att SVT i den valda ar- tikeln och i inslaget inte nämner elbilen som en elförbrukande faktor i svenska hushåll. I exempel 20 riktas kritiken både mot konkreta handlingar i inslaget, närmare bestämt att experten rekommenderar, och mot själva experten som nyhetsmedieauktoritet. Kommentaren bidrar med ett konstruktivt förslag till förändring, men kan genom sitt omnämnande av det kollektiva alla också sägas syfta strategiskt. Exempel 21 uttrycker snarare raljerande kritik mot producenten, som anklagas för dubbelmoral. Kommenta- rens retoriska fråga i kombination med dess bruk av emoji bidrar till tolkningen av den som strategisk. (20) Hur hade det varit om [den rådgivande elförbrukningsexperten] hade rekommenderat att inte ladda elbilen i elnätet, alla elbilsägare kan ju skaffa en portabel laddare som går på bensin eller "ny grön disel"! (21) Men att ladda sin Tesla går bra va??? .. Gisses vilken dubbel moral Grupp 7, Nyh/Prod/Pol–Kon/Strat, innefattar kritik av nyhetsinnehållet, nyhetsprodu- centen och politiska omständigheter, där kritiken klassas som skiftande mediekonstruk- tiv och mediestrategisk. Gruppen innefattar argument 11: SVT bör bidra till att ansvaret hamnar hos makthavare (inte (bara) hos privatkonsumenter). Argumentet inkluderar kommentarer som ifrågasätter varför SVT inte granskar de ansvariga politiker och elbo- lag som påstås ha orsakat de höga elpriserna. I exempel 22 riktas, med hjälp av ett ni- tilltal, kritiken mot både producenten och de politiska omständigheterna. Kommentaren klassas som konstruktivt syftande, eftersom den föreslår för producenten vilka aktörer som (istället) bör hållas för ansvariga i frågan. Exempel 23 adresserar som kritikobjekt både nyhetsinnehållet och de politiska omständigheterna bakom de förslag om elbant- ning som ges i nyhetsinslaget. Kommentarens kommunikativa syfte är mer svårtolkat. 39 Vincent Björkquist En tolkning gör gällande att kritikens syfte är konstruktivt, eftersom diskutanten föreslår ett nytt fokus i rapporteringen och eftersom nyhetsproducenten kan sägas ingå i ett kol- lektivt vi. En annan tolkning gör det möjligt att se kritiken som strategisk, eftersom det kollektiva vi:et snarare skulle gälla kollektivet medborgare i allmänhet, där producenten inte ingår. (22) Herregud, tror ni verkligen att folk är dumma i huvudet? Tycker ni istället kan ta upp detta med de som är ansvarig för detta debacle och fråga varför de förstörde Sveriges bästa energiproduktion! (23) Har vi inte sett tillräckligt med sådana här reportage nu? Är det inte dags att byta ut dem mot kritisk granskning av makthavarna som försatt oss i den här situationen? Istället för att fortsätta skuldbelägga vanligt folk. Argumentgrupp Argument N N 1 38 Nyh–Kon 2 63 24 3 1 Nyh–Strat 4 41 41 Nyh/Pol–Strat 5 37 37 6 32 Prod–Strat 48 7 16 8 57 Prod/Pol–Strat 70 9 13 Nyh/Prod-Kon/Strat 10 14 14 Nyh/Prod/Pol–Kon/Strat 11 50 50 Tabell 1. Argumentgruppernas respektive argumentens antal förekomster i materialet. I Tabell 1 framkommer att vissa argumentgrupper aktualiseras oftare än andra. Vanligast är gruppen vars argument enbart mediestrategiskt adresserar nyhetsproducenten och politiska omständigheter (Prod/Pol–Strat; N = 70). Detta kan bero på att argumenten i denna grupp till viss del går in i varandra (se avsnitt 6, grupp 5, argument 9) och därmed i drygt en femtedel av fallen räknats dubbelt. Även gruppen vars argument enbart me- diekonstruktivt adresserar enbart nyhetsinnehållet (Nyh–Kon; N = 63) är mycket vanlig. Relativt vanliga är bl.a. gruppen vars argument både mediekonstruktivt och mediestra- tegiskt adresserar både nyhetsinnehållet, producenten och politiska omständigheter (Nyh/Prod/Pol–Kon/Strat; N = 50) respektive gruppen vars argument enbart mediestra- tegiskt adresserar enbart producenten (Prod–Strat; N = 48). Något mindre vanlig är gruppen vars argument enbart mediestrategiskt adresserar enbart nyhetsinnehållet (Nyh–Strat; N = 41) respektive gruppen vars argument enbart mediestrategiskt adresse- rar både nyhetsinnehållet och politiska omständigheter (Nyh/Pol–Strat; N = 37). Minst 40 Med nyhetsmediekritik som utgångspunkt för kommunikation vanlig är gruppen vars argument både mediekonstruktivt och mediestrategiskt adresse- rar både nyhetsinnehållet och producenten men inte politiska omständigheter (Nyh/Prod–Kon/Strat; N = 14). 7 Argumentgrupperna i kombinationer Att en kommentar kan relevantgöra flera olika argument och därmed flera olika argu- mentgrupper gör det möjligt för grupperna att förekomma i olika kombinationer, vilket speglar kommentarernas dialogiska egenskaper. Av förklarliga skäl återfinns några av de enskilt vanligaste argumentgrupperna även bland de oftast förekommande kombinat- ionerna av grupper i samma kommentar. Det finns dock avvikelser från detta mönster. Gruppen Nyh–Kon, t.ex., är den enskilt vanligaste argumentgruppen i materialet, men den förekommer bara relativt ofta i olika gruppkombinationer. Gruppen Nyh/Pol–Strat å sin sida är den enskilt sett näst ovanligaste argumentgruppen, men förekommer mycket ofta i olika kombinationer av argumentgrupper. I appendixets Tabell 2 redovisas de olika parvisa gruppkombinationerna, som består av två olika grupper i samma kommentar, jämsides med de flerledade kombinationerna, som består av tre eller fler olika grupper i samma kommentar. I tabellen framgår att de vanligaste både parkombinationerna och flerledade kombinationerna framförallt består av grupper vars argument realiserar strategisk nyhetsmediekritik (Prod/Pol–Strat, Nyh/Pol–Strat och Nyh/Prod/Pol–Kon/Strat). Dessa vanliga kombinationer ger överlag upphov till kritik som adresserar både producenten, innehållet och politiska omständig- heter. Den relativa dominansen för kombinationer som realiserar mediestrategiskt och politiskt adresserande kritik är dock större bland de flerledade kombinationerna än bland de parvisa kombinationerna. Vanliga är nämligen parvisa gruppkombinationer vars argument simultant realiserar både mediekonstruktiv och mediestrategisk kritik, liksom parkombinationer vars grupper av nyhetsmediekritiska argument simultant både adresserar och inte adresserar politiska omständigheter. De flerledade gruppkombinat- ionerna ger däremot i relativt liten utsträckning uttryck för sådan kritik som är simultant mediekonstruktiv och mediestrategisk samt sådan kritik som simultant både adresserar och inte adresserar politiska omständigheter. Genomgången av de mediekritiska argumenten i olika kombinationer visar – vad gäller antal förekomster – att den strategiska, politiskt adresserande nyhetsmediekritiken spe- lar en ännu större roll i kombinatoriskt förekommande argumentgrupper än bland en- skilt förekommande argumentgrupper. Detta skulle kunna förklaras utifrån den strate- giska nyhetsmediekritikens syfte. Om kritikens syfte är att påverka allmänhetens nyhets- medieuppfattningar behöver sådan kritik, för att uppfattas som trovärdig samt nå en större publik, sannolikt förankras i fler olika nyhetsmediekritiska argument. 41 Vincent Björkquist 8 Fyra skäl till ett vidgat studium av (nyhets)mediekritik I denna artikel har jag beskrivit nyhetsdiskutanters nyhetsmediekritik som kommunika- tiv handling (Jucker och Dürscheid 2012). Detta har jag gjort genom att utreda vilka ob- jekt som kritiken adresserar och vad kritiken kommunikativt syftar till. Analyser av ny- hetsmediekritiska Facebook-kommentarer utifrån begreppet kommunikativ handling, som har synliggjort kommentarerna som dialogiska texter, har gjort det tydligt vad kom- mentarerna bjuder in till. De ger varierande uttryck för offentlig nyhetsmediekritik, som adresserar såväl nyhetsinnehållet (Nyh), nyhetsproducenter (Prod) och politiska om- ständigheter (Pol). Vidare manar de till en förändrad medierapportering (Kon) och/eller bjuder in till en kollektiv, kritisk förståelse av nyhetsrapporteringen (Strat). Utifrån tidigare forsknings betoning på ett vidgat studium av mediekritik är resultatet inte oväntat, även om tidigare forskning inte har omfattat nyhetsmediekritik i ett public service-sammanhang i sociala medier. Min studie ger därmed ett bredare underlag för rekommendationen om ett vidgat studium av mediekritik, som understryker att kritiken verkar i ett sammanhang där medierna och deras logiker har en självklar plats och som lägger betoningen på mediekritikens skärningspunkter mot samhällssektorer som inte strikt omfattar medierna och deras verksamheter (Stiernstedt 2014: 15f), t.ex. opinions- bildning och politik. Till denna slutsats redovisar jag fyra skäl, som knyter an till under- sökningens resultat och utgångspunkter: 1) resultatet att nyhetsmediekritiken i kom- mentarerna till SVT Nyheters inlägg om elhushållning framförallt realiserar ett medie- strategiskt syfte, 2) utgångspunkten att kritiken framförs av individuella diskutanter som med största sannolikhet inte är journalister, 3) resultatet att nyhetsmediekritiken ofta förankras i politisk kritik genom att många av de nyhetsmediekritiska kommentarerna adresserar politiska omständigheter samt 4) resultatet att nyhetsmediekritiken är heterogen och dynamisk. Det första skälet till ett vidgat studium av mediekritik kopplas alltså till resultatet att de nyhetsmediekritiska argumentgrupperna i materialet, både enskilt och i olika kombinat- ioner, till betydande del ger uttryck för ett mediestrategiskt syfte (Strat). Den medie- strategiska kritiken för med sig att kritiken snarare än att syfta till att förändra mediernas rapportering (Kon) inriktar sig mot att förändra allmänna, nyhetsmediala uppfattningar. Detta bjuder in till en kollektiv, kritisk förståelse av nyhetsrapporteringen. En diskus- sionsvärd aspekt är därför den om den analyserade nyhetsmediekritikens ”nytta”, sär- skilt inom ramen för den vidgade mediekritikförståelsens fokus på skärningspunkter, t.ex. mot opinionsbildning. För även om SVT Nyheter-diskutanterna inte nödvändigtvis främst ger tecken på att syfta till att förändra nyhetsmediernas innehåll innebär det inte att diskutanternas kommentarer saknar betydelse för den digitala nyhetsjournalistiken. 42 Med nyhetsmediekritik som utgångspunkt för kommunikation Om man betraktar nyhetsrapportering i sociala medier som en diskursiv praktik (Fair- clough 1992) kan man nämligen argumentera för hur nyhetskommentarernas medie- strategiska inriktning, mot övriga nyhetskonsumenter, skapar ingångar för förändrade kommunikativa premisser inom ramen för denna praktik. Det första skälet till att studera mediekritiken vidgat ansluter därmed till det andra skä- let, som berör att den vidgade synen på mediekritik sätter fokus på nyhetsmediekritik- ens utomjournalistiska aspekter (Stiernstedt 2014: 15). Denna aspekt blir synlig genom utgångspunkten att nyhetsmediekritiken uttrycks av diskutanter på Facebook och inte av nyhetsproducenten. Den mängd nyhetsmediekritik som uttrycks av individuella soci- ala medier-användare är anmärkningsvärd av flera skäl. Diskutanter i sociala medier är för det första inte institutionellt förpliktigade till att leverera innehåll (Björkquist u.u.: 11), i detta fall uttrycka nyhetsmediekritik, vilket innebär att kritikens frekvens och kva- litet potentiellt varierar. För det andra uttrycks kritiken i direkt anslutning till nyhets- journalistiskt innehåll, vilket talar vidare för att kritiken blir en svårskiljbar del av det ordinarie journalistiska innehållet (jfr Lee m.fl. 2017; Naab m.fl. 2020; Prochazka m.fl. 2018; Vraga m.fl. 2011). Fenomenet diskutantpublicerad nyhetsmediekritik kan inte minst ses som ett uttryck för den journalistiska samtiden, där etablerade nyhetsmediers egen mediekritik avvecklas och där ett allt större mediekritiskt ansvar läggs på den indi- viduella medborgaren (Kaun 2014: 40). Ett tredje skäl till ett vidgat studium av mediekritik har att göra med de undersökta kom- mentarernas relativt omfattande politiska adressering. Som Svensson (2015: 228) kon- staterar för privatpersoners dagstidningsinsändare kan nämligen ”kritiska iakttagelser eller omdömen om medier eller journalistik […] vara katalysatorer för eller ingå i andra debatter”. För att det nyhetsmediekritiska engagemanget i kommentarerna till SVT:s Fa- cebookinlägg om privat elhushållning rättvist ska kunna beskrivas bör det därför sättas i ett aktuellt, partipolitiskt sammanhang. Två s.k. rödgröna partier hade nämligen, vid tid- punkten för insamlingen, regerat i Sverige under de åtta föregående åren, 2014–2022, varav det ena av dessa partier till stor del profilerade sig utifrån energifrågor. Dessa är partier som vissa politiker och debattörer ofta förknippar med public service (Melchior 2022). Till saken hör också att allmänhetens förtroende för svensk public service är täm- ligen politiskt polariserat, dvs. hänger ihop med konsumenters uppgivna politiska sym- patier. Förtroendet är högre bland kvinnor, äldre och personer som placerar sig till väns- ter på den politiska skalan och lägre bland män, yngre och personer som placerar sig till höger på den politiska skalan (Bjerling 2022). Att vissa svenska politiska väljargrupper alltså har ett lägre förtroende för public service kan utgöra en delvis förklaring till den relativt utbredda politiska adresseringen bland de nyhetsmediekritiska kommentarerna. Bristen på förtroende för public service kan nämligen inverka positivt på diskutanternas 43 Vincent Björkquist benägenhet att i kommentarsform uttrycka kritik i anslutning till public services nyhets- rapportering (jfr med Perloffs koncept den fientliga medieeffekten, dvs. att ”personer med stark ideologisk övertygelse tenderar att uppfatta medierna som partiska mot den egna sidan” (Andersson och Ghersetti 2022: 53) respektive Chung m.fl. (2015), som ar- gumenterar för nyhetskommenterande som en korrigerande och positionerande åt- gärd). Det fjärde och sista skälet till att studera nyhetsmediekritiken ur ett vidgat perspektiv har att göra med kritikens heterogenitet respektive dynamik. Till resonemanget om ny- hetsmediekritikens heterogenitet vill jag betona att den överlag mediestrategiska, poli- tiskt adresserande nyhetsmediekritiken samsas med andra typer av nyhetsmediekritik bland inläggskommentarerna. Den mediekonstruktiva kritiken har t.ex. en betydande roll i materialet. Bland annat innehåller två av de tre enskilt vanligaste nyhetsmediekri- tiska argumentgrupperna (delvis) mediekonstruktiva argument: både sådana som adres- serar och sådana som inte adresserar politiska omständigheter. Argumentgrupper med mediekonstruktiva element förekommer dessutom relativt frekvent i olika gruppkombi- nationer, framförallt i parvisa men även i flerledade kombinationer. Till resonemanget om nyhetsmediekritikens dynamik hör det påvisade samspelet mellan de olika argu- mentgrupperna i materialet. Analysen av hur argumentgrupperna kombineras har näm- ligen synliggjort rörelserna mellan de två analysdimensionerna i materialet som helhet: nyhetsmediekritiken växlar ofta mellan kritikobjekt och kommunikativa syften. Genom- gången av hur grupper med nyhetsmediekritiska argument förekommer kombinatoriskt tydliggör framförallt att kritiken simultant adresserar nyhetsinnehållet och nyhetspro- ducenter som nyhetsmediekritiska objekt. Det är dock även relativt vanligt, åtminstone i de parvisa kombinationerna av argumentgrupper, att kritiken simultant realiserar ett mediekonstruktivt och mediestrategiskt syfte respektive att kritiken simultant adresse- rar respektive inte adresserar politiska omständigheter. Nyhetsmediekritikens möjlig- heter till sådan dynamik maximerar kritikens bredd och räckvidd, vilket potentiellt för- stärker kritikens kommunikativa slagkraft. 9 Möjliga implikationer för nyhetsrapportering i sociala medier Denna studie, av nyhetsmediekritik som kommunikativ handling i nyhetskommentarer, har fokuserat på kommentarer till ett nyhetsinlägg på Facebook. Inlägget har tillkommit nyhetsjournalistiskt via publicering på den svenska, statsfinansierade public service-pro- ducenten SVT:s Facebook-kanal SVT Nyheter. Men trots materialets avgränsning har analysen av kommentarerna tydliggjort att nyhetsmediekritiken i fråga potentiellt kan få implikationer för inte enbart det undersökta kommentarsfältet: till ett inlägg om pri- vat elhushållning. Resultaten indikerar nämligen att de dialogiska förutsättningarna för den diskursiva praktiken nyhetsrapportering i sociala medier omförhandlas. Detta märks 44 Med nyhetsmediekritik som utgångspunkt för kommunikation bl.a. genom att nyhetsmediekritiska diskutanter inte bara ger uttryck för avsikten att interagera med producenten om reviderat nyhetsinnehåll, utan även att initiera dialoger med den nyhetskonsumerande allmänheten om deras nyhetsmedieuppfattningar. Indikationen om omförhandling kan förstås utifrån både nyhetsdiskutanternas och ny- hetsproducentens synvinkel. Undersökningen synliggör hur diskutanter besitter möjlig- heter som producenten, i den här undersökningen den offentligt reglerade public ser- vice-producenten SVT Nyheter, inte nödvändigtvis besitter. Diskutanterna är inte in- stitutionellt förpliktigade i sin kommunikation, vilket stärker deras möjligheter till att framföra strategisk nyhetsmediekritik som med flera olika medel vänder sig till en ny- hetskonsumerande allmänhet. Bland annat kan diskutanternas kritik bidra till att ny- heter sätts i ett (parti)politiskt sammanhang, oavsett det textuella sammanhang som kritiken publiceras i anslutning till. Denna möjlighet har inte SVT Nyheter, som av gen- remässiga skäl behöver begränsa sig till någon eller några aspekter av nyhetstematiken i en och samma artikel. Men likväl som att diskutanter har tillgång till opinionsmedel för kommunikativ spridning som producenten saknar tillgång till, är fallet alltså självklart även det omvända. Det är fortfarande producenten som förfogar över de ekonomiska, organisatoriska och redaktionella resurserna, inklusive makten att publicera det ur- sprungliga inlägg som diskutanter förväntas förhålla sig till i sina kommentarer. Eftersom de dialogiska förutsättningarna för den diskursiva praktiken nyhetsrapportering i sociala medier bara delvis verkar omförhandlas, kan ytterligare textfunktionellt inriktade ana- lyser av hur nyhetsdiskutanter i sociala medier kommunikativt förhåller sig till olika jour- nalistiskt centrala uppgifter bidra till ökad förståelse för den digitala nyhetsjournalisti- kens kommunikativa premisser i tider av sociala medieplattformar och uppluckrade gränser för interaktion. Litteratur Andersson, U. och Ghersetti, M. (2022). Hur står sig public services förtroendekapital? I: J. Bjerling (Red.). Public service: en svensk kunskapsöversikt. Nordicom, Göteborgs univer- sitet. Andersson, U. och Weibull, L. (2018). Polariserat medieförtroende. I: U. Andersson, A. Carlan- der, E. Lindgren och M. Oskarsson (Red.). Sprickor i fasaden: SOM-undersökningen 2017. Göteborg: SOM-institutet. Beckman, L. (2020). Nog lutar public service vänster. Tillgänglig: twitter.com/beckmansasik- ter/status/1308509951405502472?lang=ar (citerad 15 februari 2023). Björkquist, V. (u.u.). Med vad och när kan kommentarer bredda nyhetsrapporteringen? Rele- vantgjorda deltagare i nyhetstexter och deras kommentarer på Facebook. I: D. Jansson, I. Melander, G. Westberg och D. Yassin (Red.). Svenskans beskrivning 38. Örebro: Örebro universitet. 45 Vincent Björkquist Chung, M., Munno, G. J. och Moritz, B. (2015). Triggering Participation: Exploring the Effects of Third-Person and Hostile Media Perceptions on Online Participation. Computers in Human Behavior 53, 452–461. doi: 10.1016/j.chb.2015.06.037. Coe, K., Kenski, K. och Rains, S. A. (2014). Online and Uncivil? Patterns and Determinants of Incivility in Newspaper Website Comments. Journal of Communication 64 (4), 658–679. doi: 10.1111/jcom.12104. Egelhofer, J. L., Aaldering, L. och Lecheler, S. (2021). Delegitimizing the Media?: Analyzing Pol- iticians’ Media Criticism on Social Media. Journal of Language and Politics 20 (5), 653– 675. doi: 10.1075/jlp.20081.ege. Fairclough, N. (1992). Discourse and Social Change. Cambridge: Polity. Flam, A. och Ganman, J. (2022). Älskade public service. Stockholm: Samizdat. Graf, H. (2014). Mediekritikens funktioner för den journalistiska praktiken. I: F. Stiernstedt (Red.). Mediekritik. Lund: Studentlitteratur. 173–193. Gustafsson, A. W. (2009). Pamfletter! : En diskursiv praktik och dess strategier i tidig svensk politisk offentlighet. Diss. Lund: Lunds universitet. Habermas, J. och Retzlaff, J. (1984). Borgerlig offentlighet: kategorierna ”privat” och ”offent- ligt” i det moderna samhället. Enskede: TPB. Internetstiftelsen. (2021). Svenskarna och internet. Tillgänglig: https://svenskarnaochinter- net.se/rapporter/svenskarna-och-internet-2021/sociala-medier/ (citerad 12.05.2023). Jakobsson, P., Lindell, J. och Stiernstedt, F. (2022). Vad tycker medborgarna om public service? I: J. Bjerling (Red.). Public service: En svensk kunskapsöversikt. Nordicom, Göteborgs uni- versitet. Jucker, A. H. och Dürscheid, C. (2012). The Linguistics of Keyboard-to-screen Communication: A New Terminological Framework. Linguistik Online 56 (6), 39–64. doi: 10.13092/lo.56.255. Karlsten, E., Rosenqvist, A., Rundblom, L., Sjörén, T., Martner, G., Ekengren Oscarsson, H., Ohlsson J., Ashjari, Å., Meyer, J., Jungselius, B., Bohlin, T., Serner, A. och Bissmarck, E. (2022). Förtroendebarometern. Tillgänglig: https://medieakademin.se/wp-con- tent/uploads/2022/03/Presentation_fortroendebarometern_2022.pdf (citerad 12.05.2023). Kaun, A. (2014). Mediekunnighet och medborgarskap: Publiken som mediekritiker. I: F. Sti- ernstedt (Red.). Mediekritik. Lund: Studentlitteratur. 37–52. Ksiazek, T. B. (2018). Commenting on the News: Explaining the Degree and Quality of User Comments on News Websites. Journalism Studies 19 (5), 650–673. doi: 10.1080/1461670X.2016.1209977. Lee, E.-J., Kim, H. S. och Cho, J. (2017). How User Comments Affect News Processing and Reality Perception: Activation and Refutation of Regional Prejudice. Communication Mono- graphs 84 (1), 75–93. doi: 10.1080/03637751.2016.1231334. Liminga, A. och Strömbäck, J. (2023). Undermining the Legitimacy of the News Media: How Swedish Members of Parliament Use Twitter to Criticise the News Media. Nordicom Re- view 44 (2), 279–298. doi: 10.2478/nor-2023-0015. Melchior, S. (2022). Hoten mot public service. Stockholm: RSF. Tillgänglig: https://www.repor- trarutangranser.se/hoten-mot-public-service (citerad 12.05.2023). Naab, T. K., Heinbach, D., Ziegele, M. och Grasberger, M.-T. (2020). Comments and Credibility: How Critical User Comments Decrease Perceived News Article Credibility. Journalism Studies 21 (6), 783–801. doi: 10.1080/1461670X.2020.1724181. Nord, A. (2012). Varför textanalys? Den språkvetenskapliga textanalysen i högre utbildning ur ett textforskningsperspektiv. Språk och stil: tidskrift för svensk språkforskning, 22 (1), 187–212. 46 Med nyhetsmediekritik som utgångspunkt för kommunikation Olin, M. (2019). Nog lutar public service vänster. Tillgänglig: timbro.se/smedjan/mats-olin-nog- lutar-public-service-vanster/ (citerad 15 februari 2023). Prochazka, F., Weber, P. och Schweiger, W. (2018). Effects of Civility and Reasoning in User Comments on Perceived Journalistic Quality. Journalism Studies 19 (1), 62–78. doi: 10.1080/1461670X.2016.1161497. Reimer, J., Häring, M., Loosen, W., Maalej, W. och Merten, L. (2021). Content Analyses of User Comments in Journalism: A Systematic Literature Review Spanning Communication Studies and Computer Science. Digital Journalism 10 (5), 1–38. doi: 10.1080/21670811.2021.1882868. Reimers, C.-V. (2021). Varför tar inte SR kritiken mot public service på allvar? Tillgänglig: blt.se/ledare/varfor-tar-inte-sr-kritiken-mot-public-service-pa-allvar-6673c67d/ (citerad 15 februari 2023). Salö, L. (2022). Broadcasting the Skeptron: The Upset of Sociolinguistic Closure in Swedish Pub- lic Service Television. International Journal of the Sociology of Language 2022 (275), 43– 64. doi: 10.1515/ijsl-2021-0044. Stiernstedt, F. (2014). Introduktion till mediekritiken. I: F. Stiernstedt (Red.). Mediekritik. Lund: Studentlitteratur. 7–21. Svensson, G. (2015). Att förstå mediekritik: Begreppsliga, empiriska och teoretiska studier av svensk mediekritik 1998–2013. Diss. Uppsala: Uppsala universitet. Vraga, E. K., Edgerly, S., Wang, B. M. och Shah, D. V. (2011). Who Taught Me That? Repurposed News, Blog Structure, and Source Identification. Journal of Communication 61 (5), 795– 815. doi: 10.1111/j.1460-2466.2011.01581.x. Widholm, A., och Mårtenson, F. (2018). Mediekritik driver Twitteraktivitet: om journalistik som resurs för politisk kommunikation i sociala medier. I: L. Truedsson (Red.). Fejk, filter och faktaresistens: Hotar sociala medier demokratin? Stockholm: Institutet för mediestu- dier. 104–135. 47 Vincent Björkquist Appendix Parvis kombination N Flerledad kombination N Prod/Pol–Strat + Nyh/Pol–Strat 31 Nyh/Pol–Strat + Prod/Pol–Strat + Nyh/Prod/Pol–Kon/Strat 5 Prod/Pol–Strat + Nyh/Prod/Pol–Kon/Strat 16 Nyh–Kon + Prod–Strat + Prod/Pol–Strat 2 Prod–Strat + Nyh–Kon 9 Nyh–Kon + Nyh–Strat + Prod/Pol–Strat 1 Nyh–Kon + Nyh–Strat 9 Nyh–Strat + Nyh/Pol–Strat + Nyh/Prod/Pol–Kon/Strat 1 Nyh/Pol–Strat + Nyh/Prod/Pol–Kon/Strat 7 Nyh–Strat + Prod/Pol–Strat + Nyh/Prod/Pol–Kon/Strat 1 Nyh–Strat + Prod/Pol–Strat 6 Nyh–Strat + Prod–Strat + Prod/Pol–Strat + Nyh/Prod/Pol–Kon/Strat 1 Nyh–Strat + Nyh/Prod/Pol–Kon/Strat 5 Nyh–Kon + Nyh–Strat + Nyh/Prod/Pol–Kon/Strat 1 Nyh/Pol–Strat + Prod–Strat 5 Nyh/Pol–Strat + Prod–Strat + Prod/Pol–Strat 1 Prod–Strat + Prod/Pol–Strat 5 Nyh–Strat + Nyh/Pol–Strat + Prod/Pol–Strat 1 Nyh/Prod–Kon/Strat + Nyh–Strat 4 Prod/Pol–Strat + Nyh–Kon 3 Nyh–Strat + Nyh/Pol–Strat 2 Nyh/Pol–Strat + Nyh–Kon 2 Prod–Strat + Nyh/Prod/Pol–Kon/Strat 1 Nyh/Prod/Pol–Kon/Strat + Nyh–Kon 1 Nyh/Pol–Strat + Nyh/Prod–Kon/Strat 1 Nyh/Prod–Kon/Strat + Nyh–Kon 1 Tabell 2. Antal förekomster för parvisa respektive flerledade kombinationer av argumentgrupper. 48 Marja Kivilehto Communicating with Purpose To cite this article: Eronen-Valli, M. (2023). Yritysten joukkorahoituskutsut genrehybrideinä koronapan- demian ja Ukrainan sodan aikana. In: E. Lillqvist, M. Eronen-Valli, V. Manninen, N. Nissilä & E. Salmela (Eds.). Communicating with Purpose. Vaasa: VAKKI Publications 15. 49–68. ISBN 978-952-69732-2-7 Yritysten joukkorahoituskutsut genrehybrideinä korona- pandemian ja Ukrainan sodan aikana Maria Eronen-Valli Viestintätieteet, Vaasan yliopisto Crowdfunding campaigns are a form of digital fundraising in which anyone can participate as a supporter (backer). The central genre of crowdfunding is campaign call, that is, a fundraising-oriented pitch pub- lished on a crowdfunding platform. This study focuses on crowdfunding campaign calls in times of two world-wide crises: Ukrainian war and Covid pandemic. The aim of the study is to find out what kinds of hybrid genres crisis-contextualized crowdfunding campaign calls are. The material of the study consists of 67 successful business-oriented campaign calls, 27 of which are from Ukrainian companies fundraising on Kickstarter during the Ukrainian war, while 20 Mesenaatti campaign calls belong to Finnish and 20 Indie- gogo calls mainly to U.S. companies suffering from the Covid pandemic. The study utilizes Rhetorical Genre Studies (RGS) and approaches crowdfunding campaign calls as mixtures or combinations of characteristics from several genres. The study discusses the five most typical genres found in the data: 1) entrepreneurial narrative, 2) advertisement, 3) conditions of contract and delivery, 4) project plan, and 5) political state- ment. The results indicate that in times of societal crises, crowdfunding campaign calls mix emotion-evok- ing storytelling and political stance-taking with more rational types, such as product information (a type of advertising) and project plan. Avainsanat: genre, genrehybridi, joukkorahoituskutsu, organisaatioviestintä, retoriikka, yritysvies- tintä This work is licensed under CC BY-NC 4.0 49 1 Johdanto Viimeaikaiset, koko maailman taloutta koskettaneet kriisit, koronapandemia ja Ukrainan sota, ovat tuoneet esiin joukkorahoituksen tärkeyden. Kriisien keskellä painiskeleville yrityksille joukkorahoitus voi olla viimeinen toivo välttää konkurssi. Joukkorahoituskam- panjoilla tarkoitetaan verkkoalustoille keskittynyttä rahoitusmuotoa, jolla yksilöt ja or- ganisaatiot tavoittelevat suurta joukkoa yksittäisiä rahoittajia ja samalla usein lupaavat heille vastikkeita (kuten etukäteismyytäviä tuotteita) tai osakkeita (ks. esim. Tirdatov 2014; Cappa, Pinelli, Maiolini & Leone 2020; Palmieri, Mercuri & Mazzali-Lurati 2022). Joukkorahoituskampanjoiden ytimessä ovat joukkorahoituskutsut eli joukkorahoitus- alustoilla julkaistut, tekstiä, kuvia ja usein videoitakin sisältävät tekstikokonaisuudet, joilla tavoitellaan suoraan rahoittajia. Ne eivät ole yksistään avunpyyntöjä taloudelliseen tilanteeseen, vaan niistä voidaan havaita muitakin viestinnällisiä piirteitä, kuten yritys- narratiiveille tyypillistä kerrontatapaa (Cappa jne. 2020; Tajvarpour & Pujari 2022) ja mainonnalle tyypillistä tuotekuvausta (Liu & Deng 2016: 189). Yritysnarratiivi ja mainos ovat kummatkin tietynlaista diskursiivista toimintaa sisältäviä tekstejä, jotka voidaan ymmärtää genreiksi eli sosiaalisen toiminnan malleiksi (ks. Miller 1984). On siis oletetta- vaa, että joukkorahoituskutsuissa on eri genreistä peräisin olevia piirteitä eli ne edusta- vat genrehybrideitä. Yhteiskunnallisissa kriiseissä genrejen merkitys joukkorahoitukselle korostuu, koska yritysten täytyy vastata suoriutumistaan epäileville, ja rahoituksen tar- vetta voi olla pakottavaa perustella myös yhteisön palvelemisen, ei pelkästään omien suoritustavoitteiden näkökulmasta. Tämän tutkimuksen tarkoituksena on selvittää, millaisia genrehybrideitä yhteiskunnal- lista kriisiä (Ukrainan sota tai koronapandemia) läpikäyvien yritysten joukkorahoituskut- sut ovat. Genrehybrideillä viittaan tutkimuksessani sellaisiin kieltä ja mahdollisesti myös kuvia ja ääntä sisältäviin tekstikokonaisuuksiin, jotka yhdistelevät eri tilanteista peräisin olevia viestinnällisiä konventioita ja resursseja (ks. Bhatia 2010: 33–38). Tutkimusongel- maan kuuluu kaksi tarkentavaa tutkimuskysymystä: 1) millaisia retorisia tavoitteita jouk- korahoituskutsuun sisältyvillä genrejen piirteillä voidaan nähdä olevan erityisesti yhteis- kunnallisten kriisien konteksteissa? ja 2) millä tavoin eri genret joukkorahoituskutsuissa yhdistyvät tai sekoittuvat toisiinsa? Aiemmin joukkorahoituskutsuja on tutkittu muun muassa diskurssianalyyttisesti ja genreanalyyttisesti, mutta niissä ei ole keskitytty laajoi- hin kriiseihin. Oletettavaa on, että yhteiskunnallinen kriisi saa yritykset myös vetoamaan rahoittajien tunteisiin ja moraalisiin arvoihin, minkä voi nähdä heijastuvan kampanjoihin genretasolla. 50 Maria Eronen-Valli 2 Joukkorahoituskutsut retorisina genreinä Yleistajuisesti genre ymmärretään usein tekstien luokaksi tai esimerkiksi elokuvien laji- tyypiksi, joka on helppo tunnistaa tiettyjen ominaisuuksien perusteella. Kieleen ja reto- riikkaan keskittyvän tutkimuksen näkökulmasta genre voidaan sen sijaan tunnistaa suh- teellisen vakiintuneesta sosiaalisesta toiminnasta tietyssä viestintätilanteessa (ks. Män- tynen & Shore 2014: 783–784). Tällaisen näkökulman puolesta argumentoi esimerkiksi retoriikan tutkija Miller (1984), joka määrittelee genren sosiaalisen toiminnan malliksi toistuvissa viestintätilanteissa (ks. myös Miller 2018: 179). Genreille tyypillistä on jäljit- tely: genreissä matkitaan aina joitakin piirteitä, jotka vastaavat sosiaalisiin odotuksiin viestinnästä kussakin tilanteessa (emt. 183; myös Edwards 2016: 45). Genreissä on aina sekä viestijän motiiveihin perustuva pragmaattinen että sosiaalisista odotuksista koos- tuva kontekstuaalinen puoli: niistä välittyvät sekä viestivän tahon erityiset tavoitteet että sosiaalisesti jaetut käsitykset siitä, millaista viestinnän tulisi oletusarvoisesti olla eri tilanteissa (Miller 2018: 179–180). Yleiset odotukset joukkorahoituskutsun genrestä asettavat sen retoriikalle ikään kuin raamit ja säätelevät sitä, millaista viestintää siihen voi kuulua: millä tavoin kyse on esimerkiksi tarinankerronnasta tai myymisestä. Joukkorahoituskutsut ovat eräänlaisia myyntipuheita, joiden tarkasteluun erityisesti re- toriikan lähestymistapa soveltuu hyvin (ks. esim. Palmieri jne. 2022). Retoriikan lähesty- mistapaan perustuen eri genrejen piirteet nähdään tässä tutkimuksessa myös vaikutta- misen keinoina, joita käytetään tekemään teksteistä houkuttelevia ja yrityksestä luotet- tavalta vaikuttava. Esimerkiksi tarinallisuus on keino, jolla yritykset rakentavat kuvaa it- sestään vastuullisina toimijoina (Virsu, Sjöblom, Mäkelä & Onkila 2022). Joukkorahoitus- kutsujen vaikuttamisulottuvuuden vuoksi tutkimuksen lähestymistavaksi valittiin retori- nen genretutkimus (Rhetorical Genre Studies), jossa tekstit nähdään vaikuttamiseen täh- täävänä toimintana osana tilanteista ja kulttuurista kontekstia (esim. Bawarshi & Reiff 2010: 78–104). Retoriseen genretutkimukseen kuuluu lisäksi kaksi tämän tutkimuksen kannalta oleellista lähtökohtaa: 1) genrejen kompleksisuus, jossa niin sanotut sekundää- riset genret (kuten joukkorahoituskutsu) omaksuvat piirteitä primaarigenreistä (kuten yritysnarratiiveista) (emt. 83) ja 2) tilanteisesti aktivoituvat osallistujaroolit (kuten puhe yrityksestä hyväntekijänä), jotka yhdistyvät ajatukseen genreistä tietynlaisena toimin- tana (emt. 92–93). Joukkorahoituskutsu on nähtävissä kompleksisena sekundäärisenä genrenä (ks. Bahtin 1986: 62), joka on osa laajempaa, sosiaaliseen mediaankin ulottuvaa kampanjointia, ja siinä on useiden, muualta tuttujen genrejen piirteitä ja niihin liittyvää toimintaa. 51 Yritysten joukkorahoituskutsut genrehybrideinä koronapandemian ja Ukrainan sodan aikana 2.1 Eetosta, paatosta ja logosta Yritysten joukkorahoituskutsut ovat osa niiden strategista viestintää, jolla tähdätään uu- sien rahoittajien houkutteluun (Palmieri jne. 2022: 332). Aiemmissa joukkorahoitusten retoriikkaa koskevissa tutkimuksissa kiinnostus on kohdistunut erityisesti siihen, miten klassiset retoriikan keinot eetos (myönteisen organisaatiokuvan luominen ja eettisiin ar- voihin vetoaminen), paatos (yleisön tunteisiin vetoaminen) ja logos (järkeen vetoami- nen) esiintyvät kutsuissa (tai muissa kampanjateksteissä). Vaikka kaikissa tutkimuksissa ei puhuttaisikaan suoraan retorisista suostuttelun keinoista, voidaan tuloksia soveltaa suostuttelun keinojen perinteiseen kolmijakoon. Eettinen näkökulma tulee esille joukkorahoituskampanjoissa esimerkiksi siten, että niissä puhutellaan yhteiskunnallisista asioista kiinnostunutta talouskansalaista (ks. Hirsto, Hjerppe & Lillqvist 2020) ja vedotaan projektin yhteiskunnalliseen hyötyyn tai positiivisiin ympäristövaikutuksiin (ks. von Selasinsky & Lutz 2021). Tällöin hyödynne- tään eetosta, jolla pyritään kiillottamaan yrityskuvaa. Lisäksi yhteiskunnallista hyötyä tai ympäristövaikutuksia korostavan vastikkeellisen kampanjan tukeminen näyttäytyy eet- tisenä kuluttamisena. Eettisellä kuluttamisella tarkoitetaan kuluttajan tekemiä valintoja yhteiskunnallisten vaikutusten tai ympäristöystävällisyyden perusteella (ks. esim. Bar- nett, Cloke, Clarke & Malpass 2005; Arnesson 2018). Monien joukkorahoitustutkimusten tuloksissa nostetaan esiin paatoksen tärkeä rooli. Patel, Wolfe ja Manikas (2021) ovat selvittäneet, millainen rooli yhtäältä rationaalisella käsitepohjaisella retoriikalla ja toisaalta tunteisiin vetoavalla mielikuvaretoriikalla on joukkorahoituskampanjoiden menestymisessä. Heidän tutkimuksensa mukaan erityi- sesti mielikuviin perustuva retoriikka on tehokasta, koska se houkuttelee useampia ra- hoittajia. He ehdottavatkin, että joukkorahoitusta hakevien tulisi kampanjan kuvaus- teksteissä panostaa erityisesti mielikuvien nopeaan herättämiseen: yksilötason rahoit- tajat eivät välttämättä kiinnostu rationaalisen kielen perusteella. Toisaalta käsitepohjai- nen retoriikka vaikuttaisi potentiaalisesti houkuttelevan isompia rahoittajia. (Emt. 619.) Myös Tirdatovin (2014: 16) useiden eri alojen joukkorahoituskutsuihin kohdistuva tutki- mus tukee näitä havaintoja: hänen mukaansa paatos tulee kutsuissa hyvin esille, minkä vuoksi hän ehdottaakin, että tunteelliset narratiivit sopivat hyvin joukkorahoituskutsui- hin. Samantapaisia tuloksia ovat saaneet Grebelsky-Lichtman ja Avnimelech (2018). Hei- dän tutkimustulostensa mukaan diskurssin epävirallisuus ja yhteisyyden kokemuksen luominen näkyi menestyneiden kampanjoiden kutsuissa (emt. 4190). Lisäksi tunteisiin vetoavaa retoriikkaa on aiemmin löydetty erityisesti joukkorahoituskutsujen videosisäl- löistä (ks. Cudmore & Slattery 2019) ja myötätuntoa herättävistä kuvista (Anderson & Saxton 2016). 52 Maria Eronen-Valli Toisaalta on myös tutkimuksia, joiden tuloksissa painottuu joukkorahoituskutsujen lo- gos. Cappa, Pinelli, Maiolini ja Leone (2021) ovat selvittäneet narratiivien merkitystä joukkorahoituskampanjoiden menestymiselle. Heidän tutkimuksensa mukaan käytän- töä, kuten tuotekehitystä, painottava results-in-progress-narratiivi (RIP) vakuuttaa enemmän kuin tunteellisempi ja henkilöihin keskittyvä on-going-journey-narratiivi (OJ) (Cappa jne. 2021: 967; ks. myös Manning & Bejarano 2017). Toisaalta kuitenkin tunteel- lisemmat narratiivit olivat vakuuttavia erityisesti silloin, kun hakijalla oli merkittävästi aiempaa kokemusta joukkorahoituksesta (Cappa jne. 2021: 967). Logos-pohjainen reto- riikka korostuu myös Palmierin ja muiden (2022) tutkimuksessa, joka kohdistuu muotiin ja designiin sekä ruokaan keskittyviin joukkorahoituskutsuihin. He jopa esittävät, että menestyneet Kickstarter-kampanjat perustuvat enemmän argumentaatioon kuin tari- nankerrontaan ja niissä keskiössä ovat asiat ja projektin hyödyllisyys ihmisten korosta- misen sijaan (emt. 352). Yleisesti aiempien tutkimusten perusteella vaikuttaa siis siltä, että tunteet ovat tärkeitä joukkorahoituskutsuille, mutta yksistään ne eivät vakuuta, vaan ne tarvitsevat tuekseen tietoa esimerkiksi hakijan aiemmasta kokemuksesta (eetos) tai faktaa tuotteen kehityk- sestä ja ominaisuuksista (logos) (ks. esim. Tirdatov 2014). Eri genret sisältävät erilaisia odotuksia kielen ja viestinnän luonteesta: toiset ovat tunneperäisempiä ja toiset ratio- naalisempia. Koko retoristen keinojen kirjon (eetos, paatos, logos) käyttö on myös omalta osaltaan merkkinä siitä, että joukkorahoituskutsuissa voidaan olettaa olevan ai- neksia useammasta eri genrestä. 2.2 Genrehybridit genrejen sekoituksina ja yhdistelminä Hybridisyys on kattokäsite, johon sisältyy kaikenlainen tekstien ja genrejen sekoittami- nen ja yhdistely (Mäntynen & Shore 2014: 738). Hybrideille ominaista on laajemmalla tasolla interdiskursiivisuus, joka on innovatiivista, erilaisten viestinnällisten konventioi- den ja resurssien yhdistelyä ja sekoittamista (Bhatia 2010: 35). Konventioilla viittaan tässä vakiintuneisiin toimintatapoihin (kuten tuotteiden suosittelu mainoksissa), joissa hyödynnetään tiettyjä kielellisiä (tai muita viestinnällisiä) resursseja (kuten tuotteen kor- keaa laatua kuvaavat adjektiivit). Genrehybridejä voi muodostua interdiskursiivisuuden kautta myös ilman selkeärajaisten, omina ”tekstilajeinaan” pidettävien genrejen hyö- dyntämistä. Tyypillinen genretutkimuksissa esiin nostettu vakiintunut hybridi, jonka pri- maarigenret ovat helposti tunnistettavia, on advertoriaali: sekoitus journalistista mieli- pidekirjoitusta ja mainonnalle tyypillistä promotionaalista tuotekuvausta (ks. Bhatia 2004: 91, 133–135). Toinen esimerkki yritysviestintään kuuluvasta, itsenäisenä genrenä pidettävästä genrehybridistä on tiedonantopolitiikka, josta on löydettävissä useita eri- laisia diskursseja, kuten lakidiskurssia, rahoitusdiskurssia, hallinnollista diskurssia ja vies- tinnällistä diskurssia (ks. Koskela & Kuronen 2014). Edellä mainittu tutkimus tuo esiin, 53 Yritysten joukkorahoituskutsut genrehybrideinä koronapandemian ja Ukrainan sodan aikana kuinka genrehybrideistä voidaan puhua silloinkin, kun hybridi muodostuu esimerkiksi eri ammatillisille konteksteille tyypillisistä puhetavoista – ei varsinaisista nimettävistä gen- reistä. Aiemmissa tutkimuksissa genrejä on lähestytty myös siitä näkökulmasta, millaisin yhdis- telemisen tai sekoittamisen tekniikoin hybridit muodostuvat. Mäntynen ja Shore (2014) erottavat neljä erilaista tekniikkaa, joiden kautta genrehybridit syntyvät: sekventaalinen intertekstuaalisuus (sequential intertextuality), genren upottaminen (genre embed- ding), genren omiminen (genre appropriation) ja genrejen sekoittuminen (genre blen- ding). Sekventaalisessa intertekstuaalisuudessa jossakin viestintätilanteessa genre vaih- tuu hetkeksi joksikin toiseksi: esimerkiksi kosmetiikkamainoksissa kauneusvinkkien an- taminen ja selkeä mainontadiskurssi vuorottelevat (emt. 744–745). Genren upottami- nen tapahtuu siten, että jokin isompi osa toista genreä sisällytetään tekstiin: esimerkiksi mainokseen voidaan upottaa ruokaresepti (emt. 745–746). Genren omimisesta on kyse silloin, kun jokin genre esitetään toisen genren ulkoasussa: esimerkiksi musiikkiarvostelu voidaan kirjoittaa ruokareseptin muotoon (emt. 746–748). Genrejen sekoittumisella tar- koitetaan sitä, että useista eri konteksteista peräisin olevia genrejä kudotaan yhteen niin, että syntyy täysin uusi genre (emt. 748–751). Hieman samaan tapaan Edwards (2016: 47) käsittelee kokoamista (assemblage) genrejen sekoittamisen tekniikkana: sa- moin kuin mehiläinen kerää mettä useammasta kukasta ja tekee niiden yhdistelmästä hunajaa, myös viestijä kerää aineksia useammasta tekstistä tai tilanteesta ja muodostaa niistä uuden kokonaisuuden. Rahoituksen hakemista genreanalyysin menetelmin on tutkinut esimerkiksi Bhatia (1998; 2010). Hän toteaa rahoituksen hakemisen olevan yksi dynaamisimmista kielen- käytön muodoista ja esittää, että hyväntekeväisyyteen tähtäävällä rahoitusdiskurssilla on yhteisiä piirteitä mainonnan kanssa (Bhatia 1998: 100–101; 2010: 47). Bhatian (1998: 108) mukaan hyväntekeväisyyttä varten laaditut rahoitushakemukset sisältävät kuiten- kin aina myös moraalisen aspektin, mikä erottaa ne yritysten toteuttamasta mainon- nasta. Yritysten joukkorahoituskutsut ovat ainutlaatuisia, koska ne ovat liiketoimintaa harjoittavien organisaatioiden rahoitushakuja, eivät hyväntekeväisyysjärjestöjen toteut- tamaa rahankeräystä (vrt. emt.). Joukkorahoituskutsut genrenä kuitenkin kuuluvat ra- hoitusdiskurssiin, koska niiden tarkoituksena on hankkia taloudellista avustusta. Vaikka genre voi koostua useista diskursseista (Koskela & Kuronen 2014), voidaan siis myös aja- tella, että jokin genre, kuten juuri joukkorahoituskutsu, on osa johonkin tiettyyn aihepii- riin tai kontekstiin perustuvaa puhetapaa, kuten rahoitusdiskurssia. Joukkorahoituskutsujen hybridi luonne nostetaan esiin erilaisten luovien alojen, kuten tanssin, musiikin, muodin ja designin kategorioihin keskittyvässä tutkimuksessa (Liu & Deng 2016). Liu ja Deng ovat selvittäneet, millaisista osista joukkorahoituskutsut 54 Maria Eronen-Valli koostuvat, millaista sanastoa ne sisältävät ja millaisten genrejen piirteitä niistä löytyy. Tulosten mukaan kampanjoissa näkyvät erityisesti mainonta ja hyväntekeväisyysdis- kurssi (Liu & Deng 2016: 189, 197). Hybridisyys on joukkorahoituksessa laaja ilmiö, ja sitä on myös esimerkiksi tieteen kampanjoissa. Perez-Llantadan (2021) tutkimustulosten mukaan tieteen joukkorahoituskutsuihin sekoittuu formaalin ja informaalin viestinnän piirteitä, mikä tukee esimerkiksi Giltrown (2017) ja Herringin (2013) näkemyksiä digitaa- lisista genreistä genrehybrideinä (Perez-Llantada 2021: 91; ks. myös Edwards 2016). Sa- mantapaisia tuloksia ovat saaneet Manning ja Bejarano (2017), joiden tutkimus kohdis- tui yritysten joukkorahoituskutsuihin. Heidän mukaansa useissa kampanjoissa yhdisty- vät tuotekehitykseen ja tuotteiden hyödyllisyyteen painottuva rationaalisempi kerron- tapa sekä mielikuvia, yhteisöllisiä arvoja ja tunteita painottava kerrontapa. Yleisesti narratiivisuus luonnehtii joukkorahoituskutsuja genrejen tasolla (esim. Man- ning & Bejarano 2017). Narratiivi on strategiselle yritysviestinnälle tyypillistä, ja sen avulla yritykset voivat viestiä tärkeistä arvoistaan, kuten vastuullisuudesta (Virsu, Sjöb- lom, Mäkelä & Onkila 2022). Yritysnarratiivit eivät välttämättä ole täydellisiä juonellisia kertomuksia, vaan ne edustavat narratiivista ajattelua, jossa inhimillinen tapa kokea ja nähdä asiat korostuu matemaattisen ja teknisen rationaalisuuden sijaan (esim. Gartner 2007). Tarinallisuuden avulla tuodaan esiin yrityksen eettisiä arvoja, luodaan tunnetason samaistuttavuutta ja pyritään erottautumaan haitallisesta toiminnasta, esimerkiksi ih- misiä hyväksikäyttävästä halpatyövoimasta ja ympäristöä tuhoavasta kuluttamisesta (Virsu jne. 2022). Aiempien tutkimusten perusteella voidaan todeta joukkorahoituskutsun olevan genre ja samalla genrehybridi, jolle eri tilanteista peräisin olevien viestinnällistien konventioiden ja resurssien hyödyntäminen on vakiintunut ominaisuus, eikä yksittäisessä tilanteessa tehty, kielelliseen leikittelyyn perustuva poikkeuksellinen ratkaisu. Näin ollen joukkora- hoituskutsun genrehybridissä on kyse jo artikkelin alussa mainitusta kompleksisesta, se- kundäärisestä genrestä, jolle ominaista on, että se yhdistelee piirteitä yleisesti hyvin tun- netuista primaarigenreistä (ks. Bahtin 1986: 62). Läheinen käsite kompleksiselle genrelle on myös systeemis-funktionaalisessa kieliopissa tunnettu makrogenre eli tekstikoko- naisuus, joka rakentuu useammasta lyhyestä genrestä (Mäntynen & Shore 2014: 751– 752; ks. Martin & Rose 2008). 3 Aineisto ja menetelmä Tutkimusaineisto koostuu 67:stä yrityksen menestyneestä joukkorahoituskutsusta, joissa on mukana kirjoitetun kampanjatekstin lisäksi kuva- ja videomateriaalia (ks. Tau- lukko 1). Aineistosta 27 ukrainalaisten yritysten joukkorahoituskutsua on kerätty Kicks- tarter-sivustolta, ja näissä korostuu rahoituksen tarve Ukrainan sodan aikana. Loput 40 55 Yritysten joukkorahoituskutsut genrehybrideinä koronapandemian ja Ukrainan sodan aikana kutsua koskevat koronapandemiaa. Niistä 20, lähinnä yhdysvaltaisten yritysten kutsua, on kerätty Indiegogo-sivustolta, ja 20 suomalaisten yritysten kutsua Mesenaatti-sivus- tolta. Nämä kolme joukkorahoitusalustaa on valittu niiden kansainvälisen tai kansallisen suosion ja tunnettuuden perusteella. Kutsut on kerätty hakusanoilla ”Ukrain” (Kickstar- ter), ”covid” tai ”pandemic” (Indiegogo, local businesses -kategoria) ja ”Korona-aid” (Mesenaatin oma kategoria pandemian aikaisille kutsuille) syys-marraskuussa 2022. Aineiston kampanjoissa ei tarjota rahoittajille osakkeita, vaan tuotteita tai palveluita. Kampanjoiden kielet ovat englanti (Kickstarter ja Indiegogo) ja suomi (Mesenaatti). Lä- hes puolet (27) on ruoka- ja juoma-alan yrityksiä, lähinnä ravintoloita ja kahviloita, jotka kärsivät erityisesti koronapandemian aiheuttamista sulkurajoituksista. Tähän ryhmään kuuluu myös yksittäisiä elintarvikkeiden valmistajia, kuten panimo ja leipomo. Seuraa- vaksi eniten kampanjoiden taustalla on peleihin erikoistuneita yrityksiä (15) (sekä digi- taalisten että muiden pelien valmistajat ja pelitapahtumien järjestäjät). Muotiin ja de- signiin, kuten sisustuselementteihin, keskittyviä yrityksiä on myös jonkin verran (12). Li- säksi muiden alojen edustajia on yksittäisiä: New Age (6), musiikki ja esiintyvä taide (3), terveys ja hyvinvointi (2), elokuvat (1) ja tekniikka (1) (ks. Taulukko 1). Kaikilta sivustoilta joukkorahoituskutsut on kerätty hakutuloksista uusimmasta alkaen. Kriteerinä oli, että joukkorahoituksen hakuaika täytyi ajoittua kriisin ajalle. 67 kutsua on riittävä määrä tutkimuksen tavoitteeseen vastaamiseksi: uusien kutsujen kerääminen lopetettiin, kun sisällöt alkoivat toistua. Kutsut koostuvat kirjoitetusta tekstistä ja ku- vista, usein myös videoista. Tutkimuksessa on huomioitu myös visuaaliset sisällöt, mutta varsinaisia visuaalisen viestinnän menetelmiä ei käytetä. Lisäksi tutkimuksessa on huo- mioitu videoiden puhe, joka on litteroitu analyysiä varten. Tutkimusmenetelmänä on käytetty genreanalyysiä, ja kampanjoista on etsitty erilaisille genreille kuuluvia piirteitä. Tässä tutkimuksessa joukkorahoituskutsut ymmärretään so- siaalisen toiminnan malleiksi (ks. Miller 1984), jotka voivat lähtökohtaisesti sisältää use- ampaa eri genreä. Analyysivaiheessa joukkorahoituskutsut käytiin yksityiskohtaisesti läpi, ja niissä esiintyvät genren piirteet, kuten mainonnalle tyypillinen tuotekuvaus, mer- kittiin ylös ATLAS.ti-ohjelman avulla. Tutkimuksen genret nousevat aineistosta, mutta osa niistä on tunnistettu myös aiemmissa tutkimuksissa. On myös huomioitava, että joukkorahoitusalustat ohjailevat tiettyjen genre-elementtien käyttöön: niissä on esimer- kiksi vastikkeille oma nimetty osionsa, johon oletusarvoisesti kuuluvat mainontaa ilmen- tävät tuotekuvaukset. Lisäksi Kickstarterin ja Indiegogon kampanjasivuilla on erikseen nimetty Story-osio, joka ohjailee tuottamaan narratiiveja. Myös Mesenaatin ohjeet si- sältävät kohtia, joissa pyydetään hakijaa kertomaan itsestään, projektin taustoista ja ra- hoituksen tarpeesta – eli ilmaisemaan asioita narratiivin muodossa. Joukkorahoituskut- sun hybridi luonne on siis osittain myös sivustoista riippuvainen. 56 Maria Eronen-Valli Yritysten alat Kickstarter Indiegogo Mesenaatti Yhteensä Ruoka & juoma 0 10 17 27 Pelit 12 2 1 15 Muoti & design 8 2 2 12 New Age 5 1 0 6 Musiikki & taide 0 3 0 3 Terveys & hyvinvointi 0 2 0 2 Elokuvat 1 0 0 1 Tekniikka 1 0 0 1 Yhteensä 27 20 20 67 Taulukko 1. Kampanjoiden jakautuminen alojen perusteella. 4 Tulokset: joukkorahoituskutsujen genret Joukkorahoituskutsuissa oli yhteensä yhdeksän genreä, jotka on yleisyysjärjestyksessä nimetty seuraavasti: yritysnarratiivi (100 %) (esiintyi aineistossa synty- ja kehitystari- noina, selviytymistarinoina ja hyväntekeväisyystarinoina), mainos (98,5 %), sopimus- ja tilausehdot (74,6 %), toimintasuunnitelma (71,6 %), yhteiskunnallinen kannanotto (44,8 %), riskienhallintasuunnitelma (23,9 %), historiallinen narratiivi (22,4 %), käyttöohje (11,9 %) ja tuotearvostelu (6,0 %) (ks. Taulukko 2). Genret yleisyysjärjestyksessä Kickstarter (%) Indiegogo (%) Mesenaatti (%) Koko aineisto (%) Yritysnarratiivit Synty- ja kehitystarina Selviytymistarina Hyväntekeväisyystarina 100 100 44,4 37,0 100 75,0 95,0 20,0 100 90,0 95,0 10,0 100 89,6 74,6 23,9 Mainos 100 95,0 100 98,5 Sopimus- ja tilausehdot 70,4 80,0 75,0 74,6 Toimintasuunnitelma 88,9 75,0 45,0 71,6 Yht. kunnallinen kannanotto 63,0 15,0 50,0 44,8 Riskienhallintasuunnitelma 44,4 15,0 5,0 23,9 Historiallinen narratiivi 22,2 20,0 30,0 22,4 Käyttöohje 25,9 5,0 0,0 11,9 Tuotearvostelu 14,8 0,0 0,0 6,0 Taulukko 2. Joukkorahoituskutsuihin sisältyvät genret aineistossa. Yritysnarratiiveilla, mainonnalla, sopimus- ja tilausehdoilla sekä yhteiskunnallisilla kan- nanotoilla vedotaan erityisesti yksilötason pienrahoittajiin, joita todennäköisesti kiin- nostaa enemmän tuotteen tilaaminen ja kuluttamalla vaikuttaminen kuin projektin me- nestymisedellytykset. Toimintasuunnitelma sisältää usein faktaa yrityksen toiminnasta, budjettisuunnitelman ja tietoa projektin suunnitteluvaiheista, ja se onkin rahoitushaku- teksteille tyypillistä, ”virallista” osuutta. Riskienhallintasuunnitelma keskittyy 57 Yritysten joukkorahoituskutsut genrehybrideinä koronapandemian ja Ukrainan sodan aikana kertomaan yrityksen ratkaisuista tulevissa mahdollisissa ongelmatilanteissa, kuten tuot- teiden postituksen haasteissa. Toisin kuin yritysnarratiivit, jotka kertovat suoraan yrityk- sestä tai sen toiminnasta, historiallinen narratiivi kytkeytyy yrityksen ulkopuoliseen tee- maan, kuten tunnettuun tapahtumaan, ilmiöön tai henkilöön, johon liittyvä kertomus tuodaan esiin osana yrityksen brändin kuvausta. Käyttöohje ohjaa ennakkomyytävän tuotteen käytössä, kuten lautapelin pelaamisessa. Tuotearvostelu on yhteydessä mai- nokseen, mutta se on kuitenkin laskettu omaksi genrekseen, koska siinä hyödynnetään yrityksen ulkopuolisten toimijoiden laatimia suositteluja. Seuraavaksi viisi yleisintä gen- reä esitellään tarkemmin. Esimerkkien lihavoinnit ja kursiivit ovat alkuperäisiä. 4.1 Yritysnarratiivit Yritysnarratiiveilla tarkoitan tekstejä tai tekstijaksoja, jotka kertovat jotakin yrityksen historiasta ja arvoista. Ne eivät useinkaan ole ”täydellisiä” ja ehjiä tarinoita, vaan osa laajempia konteksteja ja puheenaiheita (ks. myös Gartner 2007: 614). Joukkorahoitus- kutsuillle narratiivisuus on oleellinen osa, sillä kaikki 67 tämän tutkimuksen aineistona olevaa kutsua sisälsivät ainakin lyhyen kuvauksen yrityksestä ja/ tai sen historiasta tai arvoista. Osittain tämä kuuluu jo joukkorahoitusalustojen vaatimuksiin: niihin sisältyy jo oletuksena osio, jossa hakijaa pyydetään kuvailemaan itseään. Yritysnarratiivit jakaan- tuvat vielä alagenreihin, joista synty- ja kehitystarinoita esiintyi 89,6 % kampanjoista, selviytymistarinoita 74,6 % ja hyväntekeväisyystarinoita 23,9 %. Synty- ja kehitystarinat käsittävät yleistä yrityksen historian kuvausta ja tuotekehityksen vaiheita ja niissä yritys näyttäytyy menestyneenä ja pärjäävänä. Niitä ei eksplisiittisesti ole kytketty kriisin kon- tekstiin. Selviytymistarinat puolestaan vetoavat vahvemmin myötätuntoon ja niiden loppu on usein jätetty avoimeksi ja rahoittajien ratkaistavaksi. Hyväntekeväisyystarinat sitä vastoin painottavat yrityksen roolia muiden auttajana. Yllättävää tuloksissa oli, että selviytymistarinoita esiintyi ukrainalaisten yritysten Kickstarter-kampanjoissa huomat- tavasti vähemmän kuin koronapandemiasta kärsivien yritysten Indiegogo- tai Mese- naatti-kampanjoissa. Sen sijaan hyväntekeväisyys painottui ukrainalaisten yritysten kampanjoissa enemmän kuin muissa. Alla olevat esimerkit (1 ja 2) yritysnarratiiveista edustavat selviytymis- ja hyväntekeväisyystarinoita, koska nämä kaksi alagenreä liittyi- vät synty- ja kehitystarinoita vahvemmin yhteiskunnallisten kriisien konteksteihin. Esimerkin 1 selviytymistarinassa suomalainen ravintola Silvoplee kuvailee Mesenaatti- alustalla koronapandemian vaikutuksia toimintaansa. Esimerkkikatkelman alku on sel- viytymistarinaa, mutta viimeisessä kappaleessa on jo hyödynnetty toista genreä: yhteis- kunnallista kannanottoa, jossa arvottavan kielenkäytön valinnoin otetaan kantaa halli- tuksen koronatoimiin. 58 Maria Eronen-Valli (1) Ravintolan jatko näytti epävarmalta. Edelliseen remonttiin käytetty pääoma oli menetetty, eikä uutta, sopivaa tilaa tahtonut löytyä. Harkitsimme jo luovuttamista. Asiakkaat kuitenkin vetosivat meihin: "Silvoplee ei saa kadota!" Missä he sitten söisivät? Mistä he saisivat ruokaa, joka olisi lähelläkään sitä, mitä Silvoplee tarjoaa? Tämä ratkaisi pelin. Me päätimme ottaa ris- kin, ja yrittää vielä kerran. [– –] Kun avaamisen aika viimein koitti, meidät yllätti uusi vihollinen: koronavirus. Ravintola oli sul- jettava juuri, kun sen olisi välttämättä pitänyt saada olla auki. Remonttilaskut, vuokrat, verot, palkat ja muut maksut on maksettava, oli epidemia tai ei. Emme myöskään halunneet irtisanoa henkilökuntaa ja jättää ihmisiä puille paljaille, joten ravintola pidettiin rajoitetusti auki heti, kun se suinkin oli mahdollista. Nyt Silvoplee on avoinna, toimii mainiosti ja pujottelee koronan ja rajoitusten sokkeloissa. Asi- akkaat ovat tyytyväisiä, ja ruokamme on parempaa kuin koskaan ennen. Epidemian jäljiltä kas- saan on kuitenkin jäänyt peräti 70 000 euron aukko. Kun ravintoloiden toimintaa edelleen ra- joitetaan ja ihmiset aristelevat ulkona syömistä, tätä vajetta ei nykyisillä päiväkatteilla paikata. (https://mesenaatti.me/1805/korona-aid-pelastetaan-silvoplee/, lainattu 16.1.2023) Esimerkin 1 yritysnarratiivissa korostuvat yritystä kohdanneet haasteet, mutta myös hy- vät asiakassuhteet. Mainintana asiakkaiden toive yrityksen säilymisestä toimii yritystä markkinoivana keinona ja se korostaa yrityksen eetosta eli positiivista yrityskuvaa: yritys ilmaisee näin olevansa suosittu ravintola. Koronavirukseen liittyvä narratiivi katkelman toisessa kappaleessa tekee selviytymistarinasta avoimen: yhdestä haasteesta oli selvitty ja vuorossa oli seuraava. Viimeinen kappale sisältää jo arvottavaa kielenkäyttöä: Sil- vopleen omaa eetosta puolustetaan (ruoka ”on parempaa kuin koskaan ennen”), ja uu- det vaikeudet kuvaillaan olosuhteiden pakosta ja erityisesti hallituksen toimista seuran- neiksi. Ilmaukset ”pujottelee koronan ja rajoitusten sokkeloissa” ja ”ravintoloiden toi- mintaa edelleen rajoitetaan” sisältävät implisiittistä yhteiskunnallista kannanottoa. Joidenkin kampanjoiden yritysnarratiivi toteutuu hyväntekeväisyysnarratiivina. Puhe yrityksen tekemästä hyväntekeväisyydestä on hyvä esimerkki siitä, miten yritysnarratiivi ei ole kokonainen tai tarkkarajainen, vaan muodostuu osana laajempaa kontekstia. Esi- merkissä 2 ukrainalainen Gelius-brändi kertoo, kuinka sen suunnittelemia varavirtaläh- teitä lähetetään sota-alueille avuksi ukrainalaisille. (2) The Ukrainian brand Gelius has created a unique project and helping everyone who suffered from the hostilities. Smart gadgets are presented at more than 1000 stores and shopping cen- ters. And are also delivered from Kyiv to all regions of Ukraine. Kharkiv, Lviv, Zaporižžja, Odessa, Mariupol, Cherkasy, and others. (https://www.kickstarter.com/projects/gelius/ ukrainian-power-bank/, lainattu 16.3.2023) Esimerkki 2 on videolta, jolla yritys kertoo tuotteensa synnystä ja kehityksestä. Siinä yh- distyvät hyväntekeväisyysnarratiivi, mainos ja yhteiskunnallinen kannanotto, sillä yritys ilmoittaa tukevansa Ukrainaa sodassa (”helping everyone who suffered from the hosti- lities”). Katkelma tuo hyvin esiin, kuinka useamman eri genren piirre voi kietoutua yh- teen. Tunteista ja kokemuksista puhutaan yleistäen laajemman ihmisjoukon tasolla 59 Yritysten joukkorahoituskutsut genrehybrideinä koronapandemian ja Ukrainan sodan aikana rakentaen samalla yrityksen eetosta, kuten tässä esimerkissä, jossa yritys osoittaa ole- vansa myötätuntoinen oman maansa kansalaisille, jotka kärsivät sodan seurauksista. 4.2 Mainos Mainos on toiseksi yleisin genre aineistossa: 98,5 prosenttia aineiston kutsuista sisälsi mainontaa. Mainontaa esiintyy joukkorahoituskutsuissa erityisesti ilmoituksina tuottei- den hinnoista, mikä tulee esille kohdissa, joissa kerrotaan, millaisen tuotteen tai palve- lun tietyn summan lahjoituksella saa. Usein mainonta on tuotteiden tai palveluiden, eli vastikkeiden, kuvaamista positiivisin sanoin. Joissakin kohdin tuodaan esille myös tuot- teen tai palvelun alennettu hinta rahoittajalle, mikä kuvaa joukkorahoitukseen osallistu- misen kannattavuutta. Mainonnasta on kyse jäätelöitä valmistavan Iorio’s Gelato -yri- tyksen esimerkissä 3. (3) Box of Macarons ($100 each) Shipped directly to you, enjoy a box of 24 macarons in a variety of flavors. Not only are they visually beautiful and colorful, but they're also a tasty treat to enjoy while binge watching your favorite (or, let's be honest, whatever seems moderately interesting at the time) show. Great paired with our macaron-themed Puzzle! (https://www.indiegogo.com/projects/support-io- rio-gelato-during-covid-19#/, lainattu 16.1.2023) Esimerkissä 3 mainostetaan 100 dollaria lahjoittavalle vastikkeita, ”kauniita ja värik- käitä” sekä ”maukkaita” macarons-leivoksia, joita voi syödä vaikkapa televisiosarjaa kat- sellessa ja lisäksi niiden kerrotaan sopivan yhteen macarons-aiheisen palapelin kanssa. Mainonnan löytyminen joukkorahoituksista ei ole yllättävää, sillä mainonta on promo- tionaalisen diskurssin hallitsevin muoto, joka lainautuu muihin genreihin helposti (Bha- tia 2004: 88; myös Liu & Deng 2016: 198). Esimerkki 4 on Mesenaatista Happy Waffle - nimisen ravintolan kutsusta ja siinä tulee vahvasti esiin mainonta, joka on kiedottu yh- teen yritysnarratiiviksi lukeutuvan synty- ja kehitystarinan kanssa. (4) Pop up:ssa valmistimme kaikki vohvelimme venhäjauhosta [sic], niin kuin tekisimme normaa- listi kotonakin. Pikku hiljaa asiakkaamme alkoivat kyselemään, että olisiko mahdollista saada vohveleita gluteenittomina tai olemmeko ajatelleet asiaa. Konseptiimme on aina kuulunut vahvasti asiakaskokemus kahvilassamme, joten tavoitteenamme on aina ollut tarjota unohtu- maton kokemus mahdollisimman monelle erikoisruokavaliosta huolimatta. Aloimme kehitte- lemään gluteenitonta taikinaa, ja lopulta päädyimme vaihtamaan kokonaan siihen. Näin syntyi meidän luontaisesti gluteenittomat ja maidottomat vohvelit. Olemme saaneet hurjasti kiitosta varsinkin perheiltä, miten tärkeää on, että kerrankin voi stressittömästi valita menusta mitä haluaa, ja koko porukka saa jakaa saman nautinnon. (https://mesenaatti.me/1981/korona- aidpelastetaan-happy-waffle-helsinki/, lainattu 16.1. 2023) Esimerkissä 4 mainostetaan yrityksen gluteenittomia ja maidottomia vohveleita ja ker- rotaan niiden syntytarina. Mainonta kietoutuu helposti yhteen muiden genrejen kanssa. Tässä esimerkissä tuotteita esiintuova mainonta on yhdistetty synty- ja kehitystarinaan. 60 Maria Eronen-Valli Kokonaisuutena narratiivi korostaa yrityksen eetosta: Happy Waffle kertoo kuuntele- vansa asiakkaidensa tarpeita ja vastaavansa niihin tuotekehityksellä. Narratiivin muo- toon puettu arvottaminen on hienovaraista yrityksen eetoksen esiin nostamista, ei yri- tyksen kehumista eksplisiittisin sanoin. Yhteiskunnallisen kriisin tematiikka ei aina näy mainoksissa (ks. esimerkki 4), toisinaan se näkyy suoraan (ks. esimerkki 2 edellisessä lu- vussa), toisinaan taas epäsuorasti, kuten esimerkin 3 joukkorahoituskutsussa, jossa vas- tikkeet liitetään korona-ajan ”kotoiluun”. 4.3 Sopimus- ja tilausehdot Sopimus- ja tilausehdot esiintyivät 74,6 prosentissa aineiston kutsuja. Sopimus- ja ti- lausehdot liittyvät aina jollakin tavalla vastikkeisiin ja esiintyvät lähellä mainoksia. Niissä esimerkiksi kerrotaan vastikkeina tarjottavien tuotteiden valinnasta ja laatuun (kuten tuotteen väriin) liittyvistä mahdollisista muutoksista sekä tuodaan esiin tuotteen toimi- tukseen, kuten postitusmaksuihin ja tilauksen saapumisaikaan liittyviä lisätietoja. Esi- merkki 5 on muun muassa Tarot-kortteja valmistavan yrityksen kutsusta ja se on tyypil- linen esimerkki sopimus- ja tilausehdoista. (5) Shipping is not included and will be charged after the campaign ends. You can see the esti- mated shipping costs in the Shipping section at the bottom of the page. (https://www.kicks- tarter.com/projects/sunstelo/the-power-of-olympus-tarot-deck-art-edition, lainattu 16.1.2023) Esimerkissä 5 tuodaan esiin, että postitusmaksut tulevat tilauksen eli vastikkeena tarjot- tavan tuotteen lisäkustannuksena rahoittajan maksettavaksi. Esimerkissä myös viitataan kutsun siihen kohtaan, josta postitusmaksut voi tarkistaa. Tällainen postitusmaksuista kertominen on tyypillistä mille tahansa verkkomyyntiä harjoittavalle yritykselle ja se ha- vainnollistaa, että joukkorahoituksessa on kyse myös ostamisesta (tilaamisesta) ja myy- misestä. Esimerkki 6 on ukrainalaisen Fun Games Shop -nimisen, lautapelejä valmistavan yrityksen joukkorahoituskutsusta ja siinä rahoittajaa informoidaan henkilötietojen luo- vuttamisesta tilausta tehdessä eli vastikkeita valitessa. (6) By pledging on this campaign, you give us the right to transfer your personal data to se- lected partners, for the sole purpose of sending you your rewards. We never sell your data to anyone, and we won't transfer it to partners who aren't involved directly in fulfilling your pledge. (https://www.kickstarter.com/projects/fungamesshop/catapult-feud-ukraine-edi- tion, lainattu 16.1.2023) Esimerkissä 6 Fun Games Shop kertoo, että henkilötietojen luovuttamista tarvitaan vain vastikkeiden lähettämistä varten eikä henkilötietoja myydä ulkopuolisille tahoille eteen- päin. Fun Games Shop -yrityksellä sopimus- ja tilausehtoja on kutsussa muutenkin sel- keästi keskimääräistä enemmän. Yritys postittaa tuotteet massapostituksena tiettynä päivänä, jolloin postitus tulee sille halvemmaksi. Yksityiskohtainen sopimus- ja 61 Yritysten joukkorahoituskutsut genrehybrideinä koronapandemian ja Ukrainan sodan aikana tilausehdoista kertominen on toisaalta välttämätöntä, mutta toisaalta se on myös reto- rinen keino viestiä yrityksen toiminnan tarkkuudesta, mikä voi saada ihmiset paremmin luottamaan yritykseen, joka sodan vuoksi toimii epämääräisissä olosuhteissa. 4.4 Toimintasuunnitelma Toimintasuunnitelma on joukkorahoituskutsujen virallisinta osuutta, ja se on lähes yhtä yleinen (71,6 %) kuin sopimus- ja tilausehdot. Toimintasuunnitelmille tyypillistä on esi- merkiksi tuotekehityksen ja tuotteen valmistuksen eri vaiheista kertominen ja yritystilo- jen remontin kustannussuunnitelma tai muu budjettisuunnitelma. Yleistä toimintasuun- nitelmille oli ratkaisujen perustelu asiakkaiden kannalta. Esimerkissä 7, joka on suoma- laisen pelikahvila Café Boardgamen kutsusta, kerrotaan yrityksen suunnitelmasta tehdä remontti tiloihin joukkorahoituksen avustuksella. (7) Rakennutamme ilmastoinnin niin että saamme riittävän ilmanvaihdon jokaiseen loosiin. Toiseksi tärkein asia on äänieristyksen parantaminen, joka takaa kaikille peliryhmille rauhalli- sen peliympäristön. Itsestään selvää on, että ostamme uusia pelejä tarpeiden mukaan. Jos joukkorahoitus saavuttaa jopa 30 000 € haaveilemme esimerkiksi VIP tilaan äänieristyksen li- säksi tunnelman luomisesta ja lisäämällä seinille peliaiheisia taideteoksia ja valojärjestelmään vaihtuvan valomaiseman. Muihin seiniin äänieristelevyt ja uutta maalia pintaan. Taidetta, si- sustuselementtejä sekä mahdollisuus käyttää siirrettävää, ohutta tv:tä pöytäalustana virtual tabletoppeja varten. (https://mesenaatti.me/2242/korona-aid-auta-cafe-boardgamea/, lai- nattu 16.1.2023) Esimerkissä 7 Café Boardgame kertoo parantavansa lahjoitusrahoilla muun muassa il- manvaihtoa ja äänieristystä sekä ostavansa uusia pelejä. Jos lahjoitusta saadaan yli 30 000 euroa, yritys suunnittelee tekevänsä uudistuksia myös sisustukseen. Myös esi- merkissä 8 on kyse toimintasuunnitelmasta ja se on kerätty Indiegogo-sivustolta, jossa neljä Lincoln Park -alueen yhdysvaltalaisyritystä kampanjoivat koronarajoitteiden koe- tellessa talouttaan. (8) Secondly, we want to fund other local businesses. By buying a gift card to one of our neigh- boring restaurants or other craft businesses, you're funding them during a downtime so they can prosper when business is back. Each of these businesses is also part of a web of other businesses. Collectively hundreds if not thousands of people are employed because of these businesses. (https://www.indiegogo.com/projects/get-the-omc-cookbook-and-lift-lincoln- park#/, lainattu 16.1.2023) Esimerkissä 8 kerrotaan yritysten yleishyödyllisestä tavoitteesta, jonka toteuttamiseen kampanjan rahoittajat osallistuvat. Toimintasuunnitelmassa kerrotaan, että rahoittajat tulevat saamaan lahjakortteja Lincoln Park -alueen yritysten tukemiseen. Tällä retorii- kalla kampanjoivat yritykset pystyvät korostamaan, että ne eivät aja pelkästään omaa etuaan, vaan haluavat lahjoittajien välityksellä tukea myös muita oman alueensa yrityk- siä ja siten ne toteuttavat myös hyväntekeväisyystarinaansa. Tällainen projektin yleis- hyödyllisyyteen liittyvä retoriikka on Palmierin ja muiden (2022) tutkimuksen mukaan 62 Maria Eronen-Valli joukkorahoituskampanjoissa tehokasta. Yrityksen hyväntahtoisuudesta kertominen on keino rakentaa sen eetosta (ks. emt. 347). Erityisesti yhteiskunnallisten kriisien konteks- teissa tällaiselle hyväntahtoisuusretoriikalle on tilausta, koska se tuo esiin yrityksen alt- ruismia, eikä anna kuvaa pelkästään oman edun tavoittelijasta. 4.5 Yhteiskunnallinen kannanotto Yhteiskunnallinen kannanotto on aineiston genreistä selkeimmin kontekstualisoitu osaksi ajankohtaisia yhteiskunnallisia kriisejä. Lähes puolet aineiston rahoituskutsuista sisälsi yhteiskunnallista kannanottoa (44,8 %). Yhteiskunnallisissa kannanotoissa ote- taan kriittisesti kantaa joko valtion asettamiin rajoituksiin ja avustusten pienuuteen ko- ronapandemiaan liittyen tai vastustetaan Ukrainan sotaa ja puolustetaan Ukrainan kan- saa. Yhteiskunnallinen kannanotto aineistossa ei ole selkeä ja tarkkarajainen ”tekstilaji”, jolle olisi joukkorahoituskutsuissa oma kohtansa (vrt. esim. sopimus- ja tilausehdot). Se on ennemminkin diskursiivinen konventio, joka on omaksuttu joukkorahoitusgenreen muualta: esimerkiksi mielenosoituksille tyypillisestä puhetavasta. Yhdenmukaisuuden vuoksi myös yhteiskunnallinen kannanotto on kuitenkin nimetty tässä tutkimuksessa genreksi. Esimerkki 9 on Kickstarterista ja siinä puisia sisustustuotteita valmistava Enjoy The Wood -niminen ukrainalaisyritys tuo esiin, että yritystä tukemalla rahoittajat voivat puolustaa Ukrainan kansaa. ”Stand with Ukraine” on eräänlainen slogan, jonka yritys myös itse allekirjoittaa omana kannanottonaan. (9) Now we need your support more than ever. Our team will give personal attention to each order. Stand with Enjoy the Wood and Stand with Ukraine. Thanks for being part of our history, present and peaceful future! Stand with Ukraine. (https://www.kickstarter.com/ pro- jects/2005075996/3d-world-map-wall-art-ukrainian-edition-stand-with-ukraine, lainattu 17.1.2023) Esimerkissä 9 Enjoy The Wood kertoo, että se tarvitsee taloudellista tukea nyt enemmän kuin koskaan ja kehottaa potentiaalisia rahoittajia seisomaan yrityksen ja samalla koko Ukrainan puolella. Samalla esitetään etukäteen kiitos siitä, että tukijat ovat osa yrityksen (ja koko Ukrainan) historiaa, nykyisyyttä ja rauhallista tulevaisuutta. Esimerkin kutsussa poliittinen aktivismi korostuu muutenkin: jo kutsun otsikossa on sanat ”Support Uk- raine” ja sivun oikeassa ylälaidassa lukee ”Choosing our project you will show your sup- port for Ukraine and people”. Toisaalla samassa joukkorahoituskutsussa lukee muun muassa, että yrityksen valmistamasta ja vastikkeena tarjottavasta kartasta voidaan myös jättää kokonaan pois ”aggressor country” eli Venäjä, jonka paikka kartassa on jo muutenkin supistettu normaalia pienemmäksi. Ylipäätään ukrainalaisyrityksille yhteis- kunnallinen kannanotto on tyypillistä, sillä 63 prosenttia ukrainalaisyritysten kutsuista sisälsi yhteiskunnallista kannanottoa. 63 Yritysten joukkorahoituskutsut genrehybrideinä koronapandemian ja Ukrainan sodan aikana Koronapandemiaan liittyvä yhteiskunnallinen kannanotto on tyypillisempää Mesenaatin suomalaisyrityksille kuin Indiegogon pääasiassa yhdysvaltalaisyrityksille. Tasan 50 pro- senttia Mesenaatin kutsuista sisälsi yhteiskunnallista kannanottoa, kun taas Indiego- gossa yhteiskunnallista kannanottoa sisälsi vain 15 prosenttia kutsuista. Tämä voi selit- tyä sillä, että Suomessa on pitkä sosiaaliturvan historia, ja valtion apua odotetaan tuka- lassa taloudellisessa tilanteessa ehkä helpommin kuin Yhdysvalloissa. Kun valtion tukien puute ja monet erityisesti ravintoloiden toimintaan vaikuttavat rajoitukset heikentävät yritysten taloutta, kirvoittaa se yrittäjissä myös yhteiskunnallista kannanottoa, jolla he pyrkivät aktivoimaan rahoittajia. Esimerkki 10 on Mesenaatista ja siinä pelikulttuureihin ja pelitapahtumien järjestämiseen keskittynyt Arkade Night Oy ottaa kantaa valtion asettamiin koronarajoituksiin ja niiden vaikutuksiin liiketoiminnalleen. (10) Nuorena yrityksenä olemme vajonneet erilaisten lakiteknisten syiden takia täysin eri tukime- kanismien väliseen Kafkamaiseen limboon. Kustannustuki II paketista emme saaneet eu- roakaan, sillä epäoikeudenmukaisen laskentatavan mukaan liikevaihtomme olisi jopa noussut rajoitusten myötä. [– –] Menestystarinaa lupaavan alun jälkeen olemme sinnitelleet eteenpäin jatkuvasti muuttuvien ja mielivaltaisilta tuntuvien rajoitusten viidakossa luottaen valtion ky- vykkyyteen palauttaa perusoikeutemme laillisen elinkeinon harjoittamiseen. Hyvilläkään kor- teilla ei ole kuitenkaan mahdollista pärjätä, mikäli pakka järjestetään tarkoituksellisesti niitä vastaan. Tämänhetkisillä korteilla pärjääminen ei ole enää meistä itsestämme tai yritykses- tämme kiinni, vaan tarvitsemme siihen teidän apuanne! (https://mesenaatti.me/2020/ko- rona-aid-arkade-tarvitsee-apuasi/, lainattu 17.1.2023) Lainaukseen sisältyy selkeää arvottamista, sillä valtion asettamia rajoituksia kuvaillaan mielivaltaisiksi ja tukien laskentatapaa kuvaillaan epäoikeudenmukaiseksi. Lisäksi tuoh- tumusta valtion rajoituksia ja tukien myöntämisperusteita kohtaan esitetään muun mu- assa ilmaisemalla, että ”[h]yvilläkään korteilla ei ole kuitenkaan mahdollista pärjätä, mi- käli pakka järjestetään tarkoituksellisesti niitä vastaan”. Yhteiskunnallinen kannanotto on retorisesti suunnattu yleisölle, joka jakaa pienyrittäjien ahdingon koronapandemian aikana. Yhteiskunnallisissa kannanotoissa, kuten esimerkissä 10, on usein mukana tun- neperäistä arvottamista, kuten tuohtumuksen ja pettymyksen ilmaisemista, vaikka eks- plisiittisiä tunnesanoja ei käytettäisikään. 5 Johtopäätökset Tutkimuksen tavoitteena oli selvittää, millaisia genrehybrideitä yhteiskunnallisia kriisejä läpikäyvien yritysten joukkorahoituskampanjat ovat. Tarkentavia tutkimuskysymyksiä oli kaksi: 1) millaisia retorisia tavoitteita joukkorahoituskutsuun sisältyvillä genrejen piir- teillä voidaan nähdä olevan erityisesti yhteiskunnallisten kriisien konteksteissa? ja 2) millä tavoin eri genret joukkorahoituskutsuissa yhdistyvät tai sekoittuvat toisiinsa? Gen- ret ymmärrettiin tutkimuksessa sosiaalisen toiminnan malleiksi (ks. Miller 1984), jotka voivat sekoittua tai yhdistyä keskenään muodostaen niin sanottuja genrehybrideitä. Kaikki aineiston joukkorahoituskutsut olivat genrehybrideitä eli ne koostuivat useista, 64 Maria Eronen-Valli eri tilanteista peräisin olevista viestinnällisistä konventioista tai resursseista, jotka näh- tiin tutkimuksessa erilaisten, tunnistettavien genrejen piirteiksi. Yleisesti joukkorahoituskutsu genrenä ilmentää rahoitusdiskurssin luovaa ja joustavaa käyttöä, koska se on yksityisten ihmisten ja yritysten tuottamaa ja erityisesti ruohonjuu- ritasolle suunnattua viestintää, jossa tekstin lisäksi myös kuvat ja videot herättävät huo- miota. Tällöin perinteisemmät ja virallisemmat rahoitusdiskurssin piirteet (kuten toimin- tasuunnitelma) saavat rinnalleen inhimillisiä tarinoita ja muita tunneperäisiä viestinnän muotoja, jotka korostuvat erityisesti yhteiskunnallisten kriisien konteksteissa. Yhteis- kunnallisten kriisien aikaisissa joukkorahoituskutsuissa on kyse sosiaalisesta toimin- nasta, jossa tuotteita tai palveluita markkinoidaan potentiaalisille rahoittajille eettisen kuluttamisen ja eettisiin arvoihin sijoittamisen viitekehyksessä. Sekä joukkorahoitusta hakevat että rahoittajat esitetään tuplaroolissa: osto- ja myyntitapahtumaan osallistu- vina ja yhteiskunnallisesti valveutuneina toimijoina, jopa hyväntekijöinä. Joukkorahoi- tuskutsujen retoriikassa näkyi erityisesti yrityksen eetosta painottava promotionaali- suus, tuotteiden menekkiä ja työn alla olevaa projektia edistävä myyntipuhe sekä yh- teiskunnallinen aktivismi, joka tuli esiin erityisesti hyväntekeväisyystarinoissa ja yhteis- kunnallisissa kannanotoissa. Aineiston joukkorahoitusalustojen väliltä löytyi joitakin kiinnostavia eroavaisuuksia, jotka tuovat esiin, että joukkorahoituskampanjoissa näkyy kulttuurisen kontekstin vai- kutus. Tutkimuksessa nousi esiin, että yhteiskunnallisesti kantaaottava retoriikka näkyi erityisesti ukrainalaisten yritysten Kickstarter-kampanjoissa ja jonkin verran myös suo- malaisten yritysten Mesenaatti-kampanjoissa, mutta ei juurikaan yhdysvaltalaisten yri- tysten Indiegogo-kampanjoissa. Tätä selittää se, että yhdysvaltalaisten yritysten joukko- rahoituskutsuissa yrityksen haasteita ei lähestytä varsinaisesti poliittisen kritiikin näkö- kulmasta, kun taas erityisesti Ukrainan sodan alla eläville yrityksille yhteiskunnallinen kannanotto on jopa oletusarvoista. Toisaalta yritysnarratiiveihin kuuluvat selviytymista- rinat korostuivat lähinnä Mesenaatissa ja Indiegogossa. Tätä voi selittää se, että ukrai- nalaiset yritykset eivät halua painottaa omia vaikeuksiaan, koska se saatettaisiin kokea liian omahyväisenä, kun koko kansa on ahdingossa. Toisaalta sota on myös erityinen kriisi, joka voi nostaa esiin epäilyjä yrityksen suoriutuvuudesta: liiallinen vaikeuksien ko- rostaminen voisi viedä pohjaa ukrainalaisyritysten luotettavuudelta. Kriisin aikaisissa joukkorahoituskutsuissa paatokseen ja eetokseen vetoamisella erityi- sesti yritysnarratiivein ja yhteiskunnallisin kannanotoin on tärkeä rooli. Paatos näkyi eri- tyisesti myötätunnon herättämisenä hyväntekeväisyystarinoissa ja vahvoina sanavalin- toina yhteiskunnallisissa kannanotoissa, kun taas eetos korostui esimerkiksi selviytymis- tarinoissa, joissa yritykset kuvattiin vaikeuksista selvinneinä voittajina. Toisaalta myös hyväntekeväisyystarinat korostivat eetosta painottaessaan yritysten hyväntekijyyttä. 65 Yritysten joukkorahoituskutsut genrehybrideinä koronapandemian ja Ukrainan sodan aikana Etiikkaan ja moraaliin vetoaminen aineistossa on yhteistä esimerkiksi ihmisoikeuksia aja- vien organisaatioiden joukkorahoituskutsujen kanssa (ks. Kedves 2016). Tutkimuksen tu- lokset eroavatkin aiemmista tuloksista (esim. Palmieri jne. 2022; Cappa jne. 2021), joissa korostui selkeästi eniten rationaalisuus eli logos. Kuitenkin myös logoksella oli keskeinen rooli kriisin keskellä painiskeleville yrityksille, jotka kuvailivat tuotteiden korkeaa laatua ja tarkkaan harkittua valmistustapaa, mikä oli silmiinpistävää mainoksissa. Tällä tavoin yritykset mahdollisesti pyrkivät välttämään suoriutumiseensa kohdistuvaa epäilyä, jota yhteiskunnallisen kriisin haasteet ovat voineet lisätä. Lisäksi tutkimuksessa havaittiin, että yksi joukkorahoituskutsu voi koostua useista rin- nakkaisista genreistä, jolloin genret esiintyvät ikään kuin omissa sekventaalisissa jaksois- saan (ks. Mäntynen & Shore 2014: 744–745): esimerkiksi yritysnarratiivia voi seurata yh- teiskunnallinen kannanotto. Tässä on kyse genrejen yhdistelmästä. Aineistossa on myös tapauksia, jossa yksi genre on kietoutunut yhteen yhden tai useamman muun genren kanssa: esimerkiksi yritysnarratiiveihin kuuluva hyväntekeväisyyskertomus voi olla pääl- lekkäinen toimintasuunnitelman kanssa. Tällöin voidaan puhua genrejen sekoittumi- sesta (ks. Mäntynen & Shore 2014: 748–751; Edwards 2016: 47). Tutkimuksen rajoituksena on se, että visuaaliseen materiaaliin ei syvennytty erikseen. Jatkotutkimusaiheena voisi olla esimerkiksi visuaalisesti muodostuvat genret tai genre- jen mahdollinen sekoittuminen visuaalisen ja verbaalisen retoriikan yhteispelinä. Myös- kään joukkorahoitusalustojen toimintaperiaatteita ei vertailtu tässä tutkimuksessa. Jat- kossa olisi kiinnostavaa selvittää, mitkä ovat rahoitusalustojen näkökulmasta oletettuja piirteitä joukkorahoituskutsulle. Lisäksi jatkossa olisi hedelmällistä syventyä esimerkiksi moraaliseen legitimointiin osana yhteiskunnallisen kriisin aikaista joukkorahoituskam- panjointia, koska joukkorahoituksen eettinen puoli hyväntekeväisyysretoriikan ja yhteis- kunnallisten kannanottojen muodossa erottui selvästi tutkimusaineistosta. Rahoittajat ja kiitokset Tutkimus on osa Suomen Akatemian rahoittamaa tutkimushanketta ”Sijoituskulttuurien siirtymiä digitaalisissa tiloissa”, päätösnumero 339181. Tahdon kiittää myös artikkelien anonyymiä arvioijaa, Vakki-toimitusta ja omaa hanketiimiäni työtä edistävistä, tarkoista kommenteista. Lähteet Anderson, K. B. & Saxton, G. D. (2016). Smiles, babies, and status symbols: The persuasive effects of im- age choices in small-entrepreneur crowdfunding requests. International Journal of Communica- tion 10, 1764–1785. Saatavilla: https://ijoc.org/index.php/ijoc/article/view/2829 (lainattu 19.1.2023). 66 Maria Eronen-Valli Arnesson, J. (2018). Fashionable Politics: The Discursive Construction of Ethical Consumerism in Corpo- rate Communications, News Media, and Social Media. Gothenburg: University of Gothenburg. Saatavilla: http://hdl.handle.net/2077/57057 (lainattu 7.2.2023). Bahtin, M. (1986). The problem of speech genres. Teoksessa: C. Emerson & M. Holquist (Toim.), V. W. McGee (Käänt.). Speech Genres and Other Late Essays. Austin, TX: University of Texas Press. 60– 102. Barnett, C., Cloke, P., Clarke, N. & Malpass, A. (2005). Consuming ethics: Articulating the subjects and spaces of ethical consumption. Antipode 37(1), 23–45. https://doi.org/10.1111/j.0066- 4812.2005.00472.x Bawarshi, A. S. & Reiff, M. J. (2010). Genre: An Introduction to History, Theory, Research, and Pedagogy. West Lafayette, IN: Parlor Press; The WAC Clearinghouse. Saatavilla: https://wac.colos- tate.edu/books/referenceguides/bawarshi-reiff/ (lainattu 20.9.2023). Bhatia, V. K. (1998). Generic patterns in fundraising discourse. New Directions for Philantrophic Fundrais- ing 22, 95–110. https://doi.org/10.1002/pf.2207 Bhatia, V. K. (2004). Worlds of Writted Discourse: A Genre-Based View. London: Continuum. Bhatia, V. K. (2010). Interdiscursivity in professional communication. Discourse & Communication 21(1), 32–50. https://doi.org/10.1177/1750481309351208 Cappa, F., Pinelli, M., Maiolini & Leone, M. I. (2020). “Pledge” me your ears! The role of narratives and narrator experience in explaining crowdfunding success. Small Business Economics 57, 953–973. https://doi.org/10.1007/s11187-020-00334-y Cudmore, A. & Slattery, D. M. (2019). An analysis of physical and rhetorical characteristics of videos used to promote technology projects, on the Kickstarter crowdfunding platform. Technical Communi- cation 66(4), 319–346. Edwards, D. W. (2016). Framing remix rhetorically: Toward a typology of transformative work. Comput- ers and Composition (39): 41–54. https://doi.org/10.1016/j.compcom.2015.11.007 Gartner, W. B. (2007). Entrepreneurial narrative and a science of the imagination. Journal of Business Venturing 22(5), 613–627. https://doi.org/10.1016/j.jbusvent.2006.10.003 Giltrow, J. (2017). Bridge to genre: Spanning technological change. Teoksessa: C. R. Miller & A. Kelly (Toim.). Emerging Genres in New Media Environments. London: Palgrave Macmillan. 39–61. Grebelsky-Lichtman, T. & Avnimelech, G. (2018). Immediacy Communication and Success in Crowdfund- ing Campaigns: A Multimodal Communication Approach. International Journal of Communication 12, 4178–4204. Saatavilla: https://ijoc.org/index.php/ijoc/article/view/7691 (lainattu 19.1.2023). Herring, S. (2013). Discourse in Web 2.0: Familiar, reconfigured, and emergent. Teoksessa: D. Tannen & A. Trester (Toim.). Discourse 2.0. Georgetown: Georgetown University Press. 1–25. Hirsto, H., Hjerppe, C. & Lillqvist, E. (2020). Constructing the influencer-investor: Re-organizing economic citizenship through crowdfunding. 36th European Group for Organizational Studies Colloquium (EGOS), University of Hamburg (online). Saatavilla: https://www.egosnet.org/jart/prj3/egos/resour- ces/dbcon_def/uploads/h3Ud4_EGOS_PDW03_INFLUENCERINVESTOR.pdf (lainattu 7.2.2023). Kedves, A. (2016). Discursive legitimation in online crowdfunding: A study of Kickstarter projects pro- moting human rights. Globe: A Journal of Language, Culture and Communication 3, 46–63. https://doi.org/10.5278/ojs.globe.v3i0.1277 Koskela, M. & Kuronen, M-L. (2014). The essence of a hybrid genre: The causes of variation in corporate disclosure policies. Teoksessa: G. Budin & V. Lušicky (Toim.). Languages for Special Purposes in a Multilingual, Transcultural World. Proceedings of the 19th European Symposium on Languages for Special Purposes. Vienna: University of Vienna. 196–205. Liu, J. & Deng, L. (2016). A genre-analysis of web-based crowdfunding discourse. The Asian ESP Journal 12(2), 171–202. Manning, S. & Bejarano, T. A. (2017). Convincing the crowd: Entrepreneurial storytelling in crowdfunding campaigns. Strategic Organization 15(2), 194–219. https://doi.org/10.1177/1476127016648500 Martin, J. R. & Rose, D. (2008). Genre Relations: Mapping Culture. London: Equinox. Miller, C. R. (1984). Genre as social action. Quarterly Journal of Speech 70, 151–167. https://doi.org/10.1080/00335638409383686 67 Yritysten joukkorahoituskutsut genrehybrideinä koronapandemian ja Ukrainan sodan aikana Miller, C. R. (2018). Genre in ancient and networked media. Teoksessa: M. Kennerly & D. S. Pfister (Toim.). Ancient Rhetorics and Digital Networks. Tuscaloosa: The University of Alabama Press. 176–204. Mäntynen, A. & Shore, S. (2014). What is meant by hybridity? An investigation of hybridity and related terms in genres studies. Text & Talk 36(6), 737–758. https://doi.org/10.1515/text-2014-0022 Palmieri, R., Mercuri, C. & Mazzali-Lurati, S. (2022). Persuasive reasons in crowdfunding campaigns: Comparing argumentative strategies in successful and unsuccessful projects on Kickstarter. Inter- national Journal of Strategic Communication 16(2), 332–355. https://doi.org/10.1080/1553118X.2021.2008942 Patel, P. C., Wolfe, M. T. & Manikas, A. S. (2021). Logic is (somewhat) overrated: Image-based versus concept-based rhetoric in crowdfunding narratives. Entrepreneurship Theory and Practice 45(3), 600–625. https://doi.org/10.1177/1042258720976370 Pérez-Llantada, C. (2021). Grammar features and discourse style in digital genres: The case of science- focused crowdfunding projects. Revista Signos 54(105), 73–96. Saatavilla: http://revistasig- nos.cl/index.php/signos/article/view/363/267 (lainattu 19.1.2023). Tajvarpour, M. H. & Pujari, D. (2022). The influence of narrative description on the success of crowd- funding campaigns: The moderating role of quality signals. Journal of Business Research 149, 123- –138. https://doi.org/10.1016/j.jbusres.2022.05.012 Tirdatov, I. (2014). Web-based crowd funding: Rhetoric of success. Technical Communication 61(1), 3– 24. Saatavilla: https://www.jstor.org/stable/43748669 (lainattu 19.1.2023). Virsu, V., Sjöblom, P., Mäkelä, M. & Onkila, T. (2022). Vastuullisuusarvot suomalaisten tekstiiliyritysten tarinoissa. Responsible Communication. VAKKI Publications 14. 176–193. Saatavilla: https://vakki.net/index.php/2022/12/15/responsible-communication/ (lainattu 19.1.2023). von Selasinsky, C. & Lutz, E. (2021). The effects of pro-social and pro-environmental orientation on crowdfunding performance. Sustainability 13(11), 1–27. https://doi.org/10.3390/su13116064 68 Communicating with Purpose To cite this article: Heittola, S. & Björklund, S. (2023). Mot en hållbar utveckling för meningsfull användning av flera språk nationellt? Ungas uppfattningar om en- och flerspråkighet vid kommunikation i Finland och Sverige. In: E. Lillqvist, M. Eronen-Valli, V. Manninen, N. Nissilä & E. Salmela (Eds.). Communicating with Purpose. Vaasa: VAKKI Publications 15. 69–85. ISBN 978-952-69732-2-7 Mot en hållbar utveckling för meningsfull användning av flera språk nationellt? Ungas uppfattningar om en- och flerspråkighet vid kommunikation i Finland och Sverige Sanna Heittolaa & Siv Björklunda a Åbo Akademi In this article, we study how language majority and minority youth (Finnish-, Swedish- and Sami-speaking youth) in Finland and Sweden perceive the possibility to use languages in their countries. Our theoretical underpinnings are inspired by language policy and language ecology with a special focus on possible impacts of national language policy on language ideologies and language praxis circulating in increasingly multilingual societies. The results show that several statistically significant differences can be revealed between the youth from different countries and with different first languages. The differences indicate that national policy seems to have an effect on language ideologies among the participants. Nevertheless, the youth shares a common belief of the importance of multilingualism even if they recognize the practical challenges that people who cannot use the majority language of the country can face. Language is perceived not only as a medium for communication but also as an important part of the individual’s identity and culture. The result of this study shows that the youth perceives the use of different languages in their country of residence as self-evident. Nyckelord: flerspråkighet, språkideologi, språkpolicy, språkekologi, unga This work is licensed under CC BY-NC 4.0 69 1 Inledning Under de senaste åren har språkpolicy och språkplanering som forskningsområden utvecklats snabbt och kraftigt (Hult & Johnson 2015). Populariteten hänger till stor del samman med att språkpolicy som verktyg fungerar väl för att analysera komplexa processer av flerspråkighet, global verksamhet och växande transnationell arbetskraftspendling för att utveckla postmodernistiska samhällen i riktning mot en hållbar språklig och kulturell mångfald (se t.ex. Papa 2020, Lamb m.fl. 2020, Douglas Fir Group 2016). Vi bidrar i den här artikeln till forskningen inom området genom att uppmärksamma ungdomar som agenter för samhällelig språkpolicy (se också t.ex. Han m.fl. 2019, Phyak & Bui 2014, Wyman m.fl. 2013 ) och undersöker potentiella samband mellan nationell språkpolicy och finländska och svenska ungas uppfattningar om möjligheten att använda olika språk för att kommunicera och interagera i det svenska och finländska samhället. Sambandet mellan nationell språkpolicy och språklig praxis har nyligen utforskats i en jämförande kvalitativ studie bland elever och unga i Finland och Danmark (Slotte m.fl. 2023) men såvitt vi känner till har kvantitativa jämförelser på det sätt som vi lägger an i vår studie inte tidigare utforskats. Data som vi presenterar i denna studie har samlats in inom projektet Minoritetsunga (MinUng) (Åbo Akademi 2023) som finansierats av Svenska kulturfonden och vars syfte var att undersöka betydelsen av geografisk kontext och språkstatus för ungas uppfattningar om såväl etablerade minoritetsspråk1 (svenska, finska och samiska) som nya minoritetsspråk i Finland och i Sverige. Projektets kvantitativa upplägg bestod av en webbenkät (se vidare avsnitt 4) som sändes ut och besvarades av finsk-, svensk- och samiskspråkiga unga i både minoritets- och majoritetsposition i de båda länderna. Enkäten visade sig generera rikligt med data som ger möjligheter till jämförelser på olika plan (Finland vs. Sverige, minoritet vs. majoritet, etablerade vs. nya minoritetsspråk). När vi i den här studien strävar efter att analysera ifall den nationella språkpolicyn inverkar på ungas uppfattningar om möjligheter att utöva en flerspråkig praxis i samhället är jämförelsen inriktad på likheter och skillnader mellan Finland och Sverige samtidigt som vi rör oss mellan makronivå (nationell policy) och mikronivå (språkpraxis). 1 Vi använder i denna artikel termen minoritetsspråk som ett paraplybegrepp för språk som är i en samhällelig minoritetsposition i Finland och i Sverige. Vi är ändå medvetna om de utmaningar som användningen av termen minoritetsspråk innebär för t.ex. svenskan som ett av de två nationalspråken i Finland och samiska som ursprungsspråk i både Finland och i Sverige. 70 Sanna Heittola & Siv Björklund 2 Om språkekologi, språkpolicy och flerspråkighet Redan år 1972 konstaterade Haugen att ”språkekologi kan definieras som studiet av växelverkan mellan ett givet språk och dess omgivning” (Haugen, 1972 s. 325). En språkekologisk syn visar därmed hur diskurser som handlar om värderingar och föreställningar om språk konstrueras på olika plan (närsamhället, institutionellt, nationellt o.s.v.) i olika kontexter (Blackledge 2008, Douglas Fir Group 2016). I dagens moderna samhällen har två- och flerspråkighet kommit att bli en allt mer framträdande del av språkekologi. Närvaron av flera språk ställs allt oftare mot en tidigare enspråkig norm och i allt fler sammanhang lyfts två- och flerspråkighet fram som en möjlighet och resurs både för individ och samhälle. Utöver den språkliga och kulturella rikedomen har flerspråkighet exempelvis visat sig utgöra en resurs som även för med sig ekonomisk nytta (Heller & Duchêne 2016, Grin, Sfreddo & Vaillancourt 2010). I bygget av en hållbar flerspråkighet kan språkplanering och språkpolicy fungera som nyttiga analysverktyg. Medan tyngdpunkten i tidiga studier om språkpolicy oftast lades på nationell språkpolicy har forskarnas intresse idag skiftat från en nationell till en lokal nivå där explicita och implicita faktorer som upprätthåller en språklig mångfald och vikten av agens hos lokala sociala aktörer betonas (se t.ex. Hornberger & Johnson 2007). Ur ett flerspråkighetsperspektiv har däremot språkekologi konstaterats vara ett nyttigt begrepp eftersom den för samman sociolingvistiska studier på makro- och mikronivå för att man till fullo ska förstå de sociala mekanismer som ingår i flerspråkighet (se t.ex. Hult 2008). Vi har i vår studie främst utgått från ett språkpolicy-perspektiv men lyfter fram den språkekologiska synen eftersom vår analys explicit strävar efter att undersöka hur praxis kan påverkas av nationell policy. Vi har ändå inte observerat våra informanters faktiska språkbruk utan deras uppfattningar och tankar om möjligheterna att meningsfullt kunna använda olika språk i samhället. Resultaten av analysen baserar sig därför närmast på språkideologier, som utgör den tredje komponenten som enligt Spolsky (2004) i tät samverkan med planering och praxis utgör de centrala komponenterna inom forskningsområdet språkpolicy. Även om flerspråkighet i sig ofta ses som en resurs idag är det en stor utmaning att jämföra olika kontexter. Stavans och Hoffmann (2015) konstaterar att det inte finns någon universallösning som passar alla språk i minoritetsposition eftersom de olika språken existerar under olika villkor och i olika kontexter. Det hindrar ändå inte värdet i att försöka överskrida olika gränser. Enligt Medda-Windischer, Ricucci och Cisilino (2016) diskuteras etablerade och nya minoriteter oftast isolerade från varandra då ett komparativt perspektiv skulle vara både nödvändigt och värdefullt för ett framtida 71 Mot en hållbar utveckling för meningsfull användning av flera språk nationellt? hållbart Europa där olika länder nu använder olika nationella strategier (se också Medda- Windischer 2017). Med tanke på framtidsperspektivet har vi valt unga som informanter till vår studie. Ungdomarna i vår studie växer upp i samhällen där den flerspråkiga vändningen (the multilingual turn; se t.ex. May 2019) har blivit en aspekt som är synlig i vardagen genom att man t.ex. använder två eller flera språk regelbundet. Vi antar alltså att de unga i vår studie lever rätt två- och flerspråkiga liv och att kontextuella faktorer därför har en betydelse för hur de ser på hur olika språk kan användas i det egna landet. Det är relativt få forskare som kombinerat unga och flerspråkighet i ett nationellt komparativt ramverk. I Wyman, McCarty & Nicholas (2013) finns ändå ett jämförande perspektiv. Forskarna presenterar unga med olika ursprungsspråk som lever i gemenskaper där språket lever under hot om att dö ut. 3 Studiens språkliga kontexter: Finland och Sverige Även om Finland och Sverige är grannländer finns det på nationell nivå olika lagar och andra styrdokument som reglerar ländernas språk och deras ställning på helt olika sätt. Finland har två officiella nationalspråk, finska och svenska, som är likvärdiga enligt lagen. Enligt Finlands grundlag (731/1999) ska det allmänna tillgodose landets finskspråkiga och svenskspråkiga befolknings kulturella och samhälleliga behov enligt lika grunder. Detta betyder även faktisk likabehandling. I språklagen (423/2003) föreskrivs närmare om de språkliga rättigheter som tryggas i grundlagen. Enligt grundlagen har samerna rätt att bevara och utveckla sitt språk och sin kultur. I grundlagen föreskrivs också att samerna har kulturell autonomi inom sitt hembygdsområde i ärenden som angår deras språk och kultur. I samisk språklag (1086/2003) föreskrivs ytterligare att samerna har rätt att hos domstolar och andra myndigheter använda sitt eget språk, men rätten gäller inte hos alla myndigheter. Inom samernas hembygdsområde har samerna mer omfattande språkliga rättigheter än utanför det. Den samiska språklagen gäller enaresamiska, skoltsamiska och nordsamiska (Justitieministeriet 2023). Trots att samiskan som ursprungsspråk i Finland har vissa språkliga rättigheter så är dess talare numerärt få i Finland. Finska är det språk som en klar majoritet av de som bor i Finland talar och därefter kommer svenska, ryska och estniska. I Sverige är svenska landets huvudspråk och majoritetsspråk. Finska, meänkieli, jiddisch, romska och samiska har ställning som nationella minoritetsspråk. Enligt språklagen (SFS 2009:600) ska de nationella minoritetsspråken skyddas och främjas. Enligt lag om nationella minoriteter och minoritetsspråk (2009:724) har medborgare inom särskilda 72 Sanna Heittola & Siv Björklund förvaltningsområden rätt att använda finska, meänkieli och samiska i kontakt med förvaltningsmyndigheter och domstolar. Myndigheter i hela landet ska även främja de nationella minoritetsspråken. I Sverige är de största språkgrupperna efter svenskan arabiska och finska. Som framgår av den korta presentationen ovan finns det alltså juridiskt flera olikheter mellan Sverige och Finland beträffande hur länderna reglerar rättigheterna för de språk som kan anses vara etablerade språk (svenska, finska och samiska) i de båda länderna. Gemensamt för de aktuella språken är ändå att de åtnjuter olika grader av rättigheter som nya språk i de båda länderna inte har även om antalet talare av flera olika språk ökar snabbt. 4 Syfte Syftet med denna studie är att få en uppfattning om det finns skillnader mellan hur svensk-, finsk- och samiskspråkiga ungdomar i Finland och Sverige ser på en- och flerspråkighet i eget land och i Norden. Genom att undersöka ungas uppfattningar om flerspråkighet på den språkideologiska nivån och samverkan mellan nationell språkpolicy och lokala aktörer vill vi besvara följande forskningsfrågor: • Hur uppfattar unga i Finland och Sverige en- och flerspråkighet på en nationell nivå? • Vilket slags samband finns det mellan nationell språkpolicy och hur de lokala aktörerna, dvs. de unga, positionerar sig på den språkideologiska nivån? • Vilka slags skillnader finns det i hur unga med olika språk och hemvistland uppfattar möjligheten att använda flera språk på en nationell nivå? 5 Material och metod Materialet för denna undersökning har samlats in med hjälp av webbenkäter under årsskiftet 2020–2021. Webbenkäterna var tillgängliga på finska, svenska och nordsamiska. Sammanlagt besvarade 194 unga från Finland och Sverige enkäten. Av informanterna bor 70,6 % i Finland och 29,4 % i Sverige. Informanternas ålder varierar från under 15 år till över 25 år. Största delen (36,1 %) av informanterna är 17 år gamla och 78,8 % informanterna är 16–18 år gamla. Kvinnor utgör 67,0 % av informanterna, män 30,9 % och 2,1 % har valt annat kön. Informanterna kunde välja flera modersmål och flera har utnyttjat denna möjlighet, vilket betyder att procentandelen för denna fråga överstiger 100 %. Av informanterna har 52,6 % kryssat för finska som modersmål, 54,1 % för svenska och 7,7 % för nordsamiska. Därtill har 6,2 % av informanterna något annat 73 Mot en hållbar utveckling för meningsfull användning av flera språk nationellt? modersmål. Av informanterna från Finland anser den största andelen sig vara enspråkig medan den största andelen från Sverige anser sig vara två- eller flerspråkig (se figur 1). Figur 1. Informanternas språkliga identitet Webbenkäten som utgjorde grunden för den kvantitativa delen av projektet MinUng är omfattande med flera temaområden och olika svarsalternativ. För den här undersökningen presenterar vi endast fyra av enkätens påståenden som handlar om meningsfull kommunikation och användningen av majoritetsspråk visavi eget språk på nationell nivå. De fyra påståendena är: • Det är en nackdel om man inte kan landets majoritetsspråk. • Ett gemensamt språk är viktigt för ett lands samhörighet. • Det vore bättre om det i Norden talades ett och samma språk. • Det är självklart att människor talar olika språk i detta land. Informanterna fick ta ställning till om de håller med de olika påståendena som gäller bland annat språkanvändning och språkval. Svarsalternativen var helt av samma åsikt, delvis av samma åsikt, delvis av annan åsikt, helt av annan åsikt samt kan inte säga. I jämförelser av hur informanterna från de två olika länderna och med olika modersmål har svarat på de fyra påståendena används Mann-Whitney U-test och Kruskal Wallis- test. De statistiska testerna visar om skillnaderna i informanternas svar är statistiskt signifikanta. Som gräns för statistisk signifikans har använts sig. 0,05, vilket betyder att det finns <5% sannolikhet att observationen och skillnaden mellan grupperna beror på en slump. I jämförelser av informanter med olika modersmål har sådana informanter som har angett flera modersmål uteslutits från denna studie. Så få samiskspråkiga besvarade enkäten per land att de har uteslutits från jämförelser där både bakgrundsfaktorerna land och modersmål har beaktats. Informanterna har även utnyttjat möjligheten att kommentera påståendena. För de påståenden där det finns statistiskt signifikanta skillnader mellan de olika informantgrupperna har 0% 10% 20% 30% 40% 50% Finland Sverige Enspråkig Tvåspråkig Flerspråkig 74 Sanna Heittola & Siv Björklund kommentarerna från varje grupp analyserats skilt för att hitta en möjlig förklaring på den signifikanta skillnaden. Ifall ingen statistiskt signifikant skillnad har påvisats har de öppna svaren ändå analyserats innehållsligt i kategorier för att identifiera möjliga olika synvinklar i informanternas svar. För att öka läsbarheten har vi valt att presentera samtliga kommentarer på svenska. Kommentarer som getts på finska i enkäten har vi fritt översatt till svenska (se bilaga för kommentarerna i original). 6 Resultat 6.1 Det är en nackdel om man inte kan landets majoritetsspråk Enligt informanterna är det en nackdel om man inte kan landets majoritetsspråk, dvs. finska i Finland och svenska i Sverige (Figur 2). Av informanterna håller 83,4 % med påståendet, 15,5 % av informanterna är av annan åsikt, medan 1,1 % inte kan säga. Mellan länderna finns det inga statistiskt signifikanta skillnader (sig. 0,516), dvs. informanterna från Finland och Sverige har svarat på likartat sätt. Figur 2. Informanternas svar på påståendet Det är en nackdel om man inte kan landets majoritetsspråk Däremot finns det statistiskt signifikanta skillnader (sig. <0,001) mellan finsk- och svenskspråkiga unga. Svenskspråkiga är mer av den åsikten att det är en nackdel om man inte kan landets majoritetsspråk. Av de svenskspråkiga informanterna anser 97,3 % det vara en nackdel om man inte kan landets majoritetsspråk medan 72,7 % av de finskspråkiga informanterna är av samma åsikt. Det finns även statistiskt signifikanta skillnader (sig. <0,001) mellan finskspråkiga i Finland, finskspråkiga i Sverige, svenskspråkiga i Finland och svenskspråkiga i Sverige. De olika språkgruppernas svar presenteras i figur 3. 0% 10% 20% 30% 40% 50% Helt av samma åsikt Delvis av samma åsikt Delvis av annan åsikt Helt av annan åsikt Kan inte säga Det är en nackdel om man inte kan landets majoritetsspråk 75 Mot en hållbar utveckling för meningsfull användning av flera språk nationellt? Figur 3. De fyra gruppernas svar på påståendet Det är en nackdel om man inte kan landets majoritetsspråk. Skillnaderna finns speciellt mellan de två informantgrupperna från Finland. Av de finskspråkiga i Finland menar 68,6 % att det är en nackdel om man inte kan finska i Finland medan 97,9 % av de svenskspråkiga i Finland håller med. I sina kommentarer lyfter svenskspråkiga från Finland fram den officiella tvåspråkiga språkpolicyn, eller snarare hur man i Finland behöver kunna finska, trots att landet officiellt är tvåspråkigt. De finskspråkiga informanterna betonar däremot att det i sig inte är en nackdel om man inte kan finska, men att kunskaper i finska underlättar livet. De finskspråkiga lyfter speciellt fram hur livet kan vara svårare för en som inte kan finska. Dessa svar är intressanta eftersom ingen informant explicit uttrycker att andra språk är en nackdel vilket formulerats i påståendet (se citaten nedan). (1) Jag anser inte att det är moraliskt dåligt, men för en individ kan det vara utmanande att klara sig på finska språket i synnerhet på områden där en klar majoritet av invånarna talar finska som modersmål. (FIfi) (2) Jag vet inte om det är en dålig sak, fastän det [att man inte talar finska] gör också att allt blir svårare. (FIfi) Även av de svenskspråkiga informanternas kommentarer framgår att det i Finland är lättare att leva på finska än på svenska. Därtill påpekar de att man kan känna sig utanför om man inte kan finska. Skillnaderna finns också speciellt mellan de två majoritetsgrupperna: finskspråkiga i Finland och svenskspråkiga i Sverige. Jämfört med 68,6 % av de finskspråkiga informanterna från Finland håller 92,3 % av de svenskspråkiga informanterna från Sverige med påståendet. De som bor i Sverige är alltså mer av den åsikten att det är en nackdel om man inte kan svenska i Sverige jämfört med vad de som bor i Finland anser om finskan i Finland. 0% 20% 40% 60% 80% 100% Helt av samma åsikt Delvis av samma åsikt Delvis av annan åsikt Helt av annan åsikt Kan inte säga Det är en nackdel om man inte kan landets majoritetsspråk FINLAND - finskspråkiga FINLAND - svenskspråkiga SVERIGE - finskspråkiga SVERIGE - svenskspråkiga 76 Sanna Heittola & Siv Björklund Även om informanterna från Sverige anger att det är en nackdel om man inte kan svenska i Sverige har de kommenterat att man klarar sig bra med engelska i landet, vilket framgår även av citaten nedan, medan nästan ingen av informanterna från Finland lyfter fram engelskan. Däremot lyfter informanterna från Finland fram förhållandet mellan finskan och svenskan och hur svårt det är att klara sig med endast svenska i Finland. (3) Man klarar sig ganska långt med engelska här. (SVsv) (4) Man kan klara sig ganska bra med engelska, speciellt i större städer, men det underlättar mycket att kunna svenska. (SVfi) En informant som har flyttat från Finland till Sverige konstaterar att det är svårt att känna sig som en del av samhället om man inte kan svenska. (5) Svårt att söka jobb och att känna sig vara en fullvärdig del av samhället. (SVfi) Språket upplevs alltså inte av de unga endast vara ett medel för kommunikation utan det anses ha en viktig roll i hur delaktig man känner sig i samhället och i den sociala gemenskapen. Överhuvudtaget har de unga en tydlig åsikt om hur viktigt det är att kunna landets majoritetsspråk då nästan ingen har valt svarsalternativet kan inte säga. De delar en gemensam uppfattning om att det inte är ett måste att kunna landets majoritetsspråk, men detta underlättar livet. 6.2 Ett gemensamt språk är viktigt för ett lands samhörighet Av informanterna instämmer 77,7 % med påståendet om att ett gemensamt språk är viktigt för ett lands samhörighet, medan 22,3 % av informanterna inte håller med. Det finns statistiskt signifikanta skillnader (sig. 0,005) mellan länderna. I Sverige är man mer av den åsikten att ett gemensamt språk är viktigt för ett lands samhörighet. Av de finländska informanterna håller 73,8 % med påståendet medan 86,0 % av informanterna i Sverige anser samma. En större andel av speciellt informanterna från Sverige är helt överens med påståendet. Det finns statistiskt signifikanta skillnader även mellan finskspråkiga i Finland, finskspråkiga i Sverige, svenskspråkiga i Finland och svenskspråkiga i Sverige (sig. 0,027). 77 Mot en hållbar utveckling för meningsfull användning av flera språk nationellt? Figur 4. De fyra språkgruppernas svar på påståendet Ett gemensamt språk är viktigt för ett lands samhörighet Skillnaderna finns speciellt mellan minoritetsgrupperna, dvs. mellan finskspråkiga i Sverige och svenskspråkiga i Finland. Finskspråkiga i Sverige håller mer med påståendet. 86,7 % av finskspråkiga från Sverige håller med påståendet jämfört med 68,8 % av svenskspråkiga i Finland. Skillnaderna finns också speciellt mellan svenskspråkiga i Sverige och Finland. Svenskspråkiga i Sverige håller mer med påståendet, eftersom 88,5 % av svenskspråkiga från Sverige håller med påståendet jämfört med 68,8 % av svenskspråkiga i Finland. I Sverige är man alltså mer av den åsikten att ett gemensamt språk är viktigt för ett lands samhörighet, vilket framgår även av kommentarerna. Informanterna som bor i Finland anser däremot att det finns så mycket mer än språket som gör en samhörig i ett land (se kommentaren nedan). Språket anses vara viktigt, men upplevs inte vara en förutsättning för samhörigheten. Informanterna från Finland betonar att de uppskattar flerspråkighet och att det viktigaste är att man förstår varandra, inte att man har samma språk som modersmål. (6) Det är så mycket mer som gör en samhörig i ett land, så det har inte en så stor betydelse enligt mig. (FIsv) Även om informanterna från Sverige är mer av samma åsikt med påståendet betonar de i kommentarerna att det även är bra och intressant med flera språk och en mångfaldig kultur: (7) Men det är även bra att flerspråkiga så att samhället blir mer varierat och en mer mångfaldig kultur (SVsv) Informanterna från Sverige nämner också att även om ett gemensamt språk är viktigt betyder det inte att man borde glömma sitt eget modersmål eller låta bli att studera andra språk. 0% 10% 20% 30% 40% 50% 60% Helt av samma åsikt Delvis av samma åsikt Delvis av annan åsikt Helt av annan åsikt Ett gemensamt språk är viktigt för ett lands samhörighet Finland - finskspråkiga Finland - svenskspråkiga Sverige - finskspråkiga Sverige - svenskspråkiga 78 Sanna Heittola & Siv Björklund 6.3 Det vore bättre om det i Norden talades ett och samma språk Informanterna instämmer mestadels inte i påståendet Det vore bättre om det i Norden talades ett och samma språk. Av informanterna håller 78,8 % inte med påståendet. Däremot är 19,1 % av informanterna av samma åsikt och anser att det vore bättre om det i Norden talades ett och samma språk. Endast en liten andel, 2,2 % av informanterna, anser sig inte kunna säga. Det finns inga skillnader mellan länderna (sig. 0,167). Figur 5. Informanternas svar på påståendet Det vore bättre om det i Norden talades ett och samma språk I figur 5 syns det tydligt att samiskspråkiga skiljer sig från de andra språkgrupperna (sig. 0,010). Alla samiskspråkiga är helt av annan åsikt. Statistiskt signifikanta skillnader (sig. 0,035) finns även mellan finskspråkiga i Finland, finskspråkiga i Sverige, svenskspråkiga i Finland och svenskspråkiga i Sverige. Skillnaderna är störst mellan majoritetsgrupperna samt mellan finsk- och svenskspråkiga från Finland. Figur 6. De fyra olika gruppernas svar på påståendet Det vore bättre om det i Norden talades ett och samma språk 0% 20% 40% 60% 80% 100% Helt av samma åsikt Delvis av samma åsikt Delvis av annan åsikt Helt av annan åsikt Kan inte säga Det vore bättre om det i Norden talades ett och samma språk Finskspråkiga Svenskspråkiga Samiskspråkiga 0% 10% 20% 30% 40% 50% 60% 70% 80% Helt av samma åsikt Delvis av samma åsikt Delvis av annan åsikt Helt av annan åsikt Det vore bättre om det i Norden talades ett och samma språk FINLAND - finskspråkiga FINLAND - svenskspråkiga SVERIGE - finskspråkiga SVERIGE - svenskspråkiga 79 Mot en hållbar utveckling för meningsfull användning av flera språk nationellt? Man kunde anta att det finns skillnader mellan majoritetsgrupper och minoritetsgrupper, men så är det inte. Skillnaderna finns speciellt mellan majoritetsspråkstalarna i de båda länderna. Unga från Sverige är mer av den åsikten att det vore bra om endast ett språk användes i Norden, medan informanterna från Finland är mer av annan åsikt. Informanterna hittar både för- och nackdelar med endast ett språk i Norden. Även om ett gemensamt språk skulle underlätta samarbetet mellan länderna och öka förståelsen för andra människor och kulturer så är språk ändå en viktig del av identiteten och kulturen (se kommentarerna nedan). (8) det skulle ta bort en del av ens identitet (FIsv) (9) Nej, det är bra med mångfaldighet i språken och kulturerna (FIsv) (10) Med tanke på arbetet skulle detta [ett språk] vara bättre, men inte nödvändigtvis i fråga om andra aspekter. (SVfi) Informanterna visar genom sina kommentarer att de är medvetna om att ett enda språk kunde vara bättre med tanke på till exempel arbetet, men att då kunde några andra aspekter bli lidande. Även om ett språk skulle öka kommunikationen och förståelsen skulle nackdelarna vara för stora enligt informanterna. Unga i både Sverige och Finland uppskattar mångfalden i språken och kulturerna och anser att det är ”coolt med olika språk och kulturer”. 6.3 Det är självklart att människor talar olika språk i detta land De unga håller med om att det är självklart att olika språk talas i deras land. Av informanterna håller 91,8 % med påståendet medan 8,2 % är av annan åsikt. Det finns inga statistiskt signifikanta skillnader mellan länderna (sig. 0,660). Inte heller finns det skillnader i svar från unga med olika modersmål och nationalitet (sig. 0,360). Figur 7. Informanternas svar på påståendet Det är självklart att människor talar olika språk i detta land 0% 20% 40% 60% 80% Helt av samma åsikt Delvis av samma åsikt Delvis av annan åsikt Helt av annan åsikt Det är självklart att människor talar olika språk i detta land 80 Sanna Heittola & Siv Björklund De flesta informanterna från Finland kommenterade på något sätt Finlands historia och hur det på basis av den skulle kännas konstigt om endast finska användes i landet (se kommentarerna nedan). Dock nämner informanterna också att nuförtiden är Finland mer internationellt. Även om det för de unga i denna studie känns naturligt att flera språk används anger de dock att det kanske ändå inte är så självklart eftersom t.ex. samiskspråkiga inte har möjligheten att alltid använda sitt språk. Finskspråkiga unga från Sverige kommenterar att språket är ett viktigt redskap i att kunna bevara den egna kulturidentiteten. (11) Baserat på Finlands historia, vore det konstigt om här endast talades finska (FIsv) (12) Det är inte sådär självklart, eftersom det för t.ex. samerna inte finns tillräckligt med tillgänglig service på samernas språk. (FIfi) (13) Språket är ett viktigt redskap för att bevara den egna kulturidentiteten.(SVfi) I svaren från de unga överraskades vi av medvetenheten hos de unga om vikten av att man tar hänsyn till språk i samhällelig minoritetsposition. Detta gäller i synnerhet majoritetsgrupperna. 7 Mot en hållbar utveckling för meningsfull användning av flera språk nationellt? Vår studie har varit inriktad på den språkideologiska nivån (Spolsky 2004) och samverkan mellan nationell språkpolicy och lokala aktörer. Resultaten visar att det finns många liknande tankar hos våra informanter. För de unga är det självklart att människor talar olika språk, men det finns tecken på att det inte är lika självklart att man får betjäning på sitt språk. Detta är någonting som vi fortsätter undersöka vidare. Vidare anser våra informanter i båda länderna att man inte behöver kunna majoritetsspråket, men det kan underlätta livet. I sig är detta dock inte ett måste. De unga har en praktisk syn på en- och flerspråkighet och anser inte att enspråkighet är någonting som man automatiskt borde sträva efter, tvärtom ser de unga vikten av olika språk. Denna tendens visar att unga både i Sverige och i Finland är en del av den flerspråkiga vändningen (jfr May 2019) i båda länderna. Även om de unga anser att ett gemensamt språk är viktigt för ett lands samhörighet tillägger de att det finns också annat som kan skapa samhörighet. De är också mycket eniga om att det inte skulle vara bättre om det i Norden talades ett och samma språk. Det egna språket anses vara en del av identiteten och därtill uppskattar man flerspråkigheten. Olika språk ses som en rikedom för landet och flera språk är en självklarhet för alla informanter. Trots de många likheterna verkar det ändå som om den nationella språkpolicyn åtminstone delvis inverkar på hur unga i Sverige och Finland ser på nyttan av ett enda språk i landet. Det finns en statiskt signifikant skillnad mellan länderna ifråga om vikten 81 Mot en hållbar utveckling för meningsfull användning av flera språk nationellt? av ett gemensamt språk för ett lands samhörighet. För informanterna från Sverige är ett gemensamt språk viktigare (86 %) än för de finländska informanterna (74 %). De sverigesvenska informanterna tenderar även att vara mer benägna att hålla med om påståendet om nyttan av att använda endast ett språk i Norden. För detta påstående fanns det för övrigt även en statistiskt signifikant skillnad mellan de samiskspråkiga informanterna i båda länderna och de övriga grupperna. Samiskspråkiga unga var mycket eniga om att det inte vore bättre att tala ett och samma språk i Norden. De olika skillnaderna förstärks i vissa fall ytterligare när man delar in informanterna i undergrupper. Således anser drygt 92 % av majoritetsgruppen svenskspråkiga i Sverige att det är en nackdel om man inte kan landets majoritetsspråk, medan drygt 68 % av majoritetsgruppen finskspråkiga i Finland anser detsamma. Skillnaden är statistiskt signifikant. Sammantaget anser vi att de skillnader som framgår i fördelningen av svaren pekar på ett samband som sannolikt beror på att de ungas språkideologier tagit intryck av nationell policy där Sverige har endast ett huvudspråk medan Finland har två nationalspråk. Våra förväntningar inför studien var de motsatta, eftersom Sverige stått inför språklig mångfald och en flerspråkig praxis i såväl samhälle som i utbildning både tidigare och i större omfattning än Finland (se t.ex. Björklund, Björklund & Sjöholm 2013). Eftersom det visade sig att förhållandevis få samiskspråkiga besvarade enkäten var det metodologiskt utmanande att göra de jämförelser som vi hoppats på att kunna genomföra mellan de tre etablerade minoritetsspråken i Finland och Sverige. Insamlingen av data inföll dessutom under åren 2020-2021 då vi inte hade möjligheter att besöka skolor vare sig i Finland eller i Sverige p.g.a. pandemin. Det märktes tydligt i båda länderna att skolväsendet (som var vår primära källa för att nå de unga) var mycket belastat och tillstånd att sända ut webbenkäten fördröjdes och försvårades. Enkäten var dessutom omfattande och krävde flera öppna svar vilket ytterligare förmodligen påverkade intresset att besvara den. När webbenkäterna sedan slutligen returnerades till oss kunde vi konstatera att informanterna verkligen hade gett uttömmande och mångsidiga svar. Resultaten som vi presenterat i denna artikel kommer alltså att kompletteras med andra aspekter såsom förhållandet mellan etablerade och nya språk, vilket visar på andra vägar mot ett hållbart flerspråkigt samhälle. Tack för bidrag och finansiellt stöd Vi tackar varmt Svenska kulturfonden som finansierade och möjliggjorde insamlingen av data inom projektet MinUng. 82 Sanna Heittola & Siv Björklund Litteratur Björklund, M., Björklund, S. & Sjöholm, K. (2013). Multilingual Policies and Multilingual Education in the Nordic Countries. International Electronic Journal of Elementary Education 6, 1–22. Blackledge, A. (2008). Language Ecology and Language Ideology. I: N.H. Hornberger (Red.) Encyclopedia of Language and Education. Springer. https://doi.org/10.1007/978-0-387-30424-3_219. 2923– 2936. Douglas Fir Group (2016). A transdisciplinary framework for SLA in a multilingual world. Modern Lan- guage Journal 100 (Supplement 2016), 19–47. https://doi.org/10.1111/modl.12301. Grin, F., Sfreddo, C. & Vaillancourt, F. (2010). The Economics of the Multilingual Workplace. Routledge. https://doi.org/10.4324/9780203852675. Finlands grundlag 731/1999. Tillgänglig: https://www.finlex.fi/sv/laki/ajantasa/1999/19990731#a731- 1999. Han, Y., De Costa, P.I. & Cui, Y. (2019). Exploring the language policy and planning/second language acquisition interface: ecological insights from an Uyghur youth in China. Language Policy 18, 65– 86. https://doi.org/10.1007/s10993-018-9463-9. Haugen, E. (1972). The ecology of language. Essays by Einar Haugen. Selected and introduced by Anwar S. Dil. Stanford University Press. Heller, M. & Duchêne, A. (2016). Treating language as an economic resource: Discourse, data and de- bate. I: N. Copeland (Red.), Sociolinguistics: Theoretical debates. Cambridge University Press. DOI:10.1017/CBO9781107449787.007. 139–156. Hornberger, N.H. & Johnson, D.C. (2007). Slicing the onion ethnographically: Layers and spaces in mul- tilingual language education policy and practice. TESOL Quarterly, 509-532. Hult, F. (2008). Language ecology and linguistic landscape analysis. I: E. Shohamy & D. Gorter (Red.), Linguistic landscape. Expanding the scenery. Routledge. https://doi.org/10.4324/9780203930960. 88–137. Hult F.M. & Johnson, D.C. (2015). Research Methods in Language Policy and Planning: A Practical Guide. Vol. 7. John Wiley & Sons. Justitieministeriet (2023). Språkliga rättigheter. Citerat 19.4.2023. Tillgänglig: https://oikeusministe- rio.fi/sv/sprakliga-rattigheter Lag om nationella minoriteter och minoritetsspråk (2009:724). Tillgänglig: https://www.riksda- gen.se/sv/dokument-lagar/dokument/svensk-forfattningssamling/lag-2009724-om-nationella- minoriteter-och_sfs-2009-724. Lamb, T., Hatoss, A. & O’Neill, S. (2020). Challenging social injustice in superdiverse contexts through activist languages education. I: R. Papa (Red.), Handbook on Promoting Social Justice in Educa- tion. Springer Cham. 33–69. May, S. (2019). Negotiating the Multilingual Turn in SLA. Modern Language Journal 103 (Supplement 2016), 122–129. Medda-Windischer, R. (2017). Old and New Minorities: Diversity Governance and Social Cohesion from the Perspective of Minority Rights. Acta Universitatis Sapientiae European and Regional Studies 11(1). Medda-Windischer, R., Ricucci, R. & Cisilino, W. (2016). Editorial: Special issue on protecting and includ- ing ‘new’ and ‘old’ minorities. Migration letters 13:2, 175–177. Papa, R. (Red.) (2020). Handbook on Promoting Social Justice in Education. Springer Cham. Phyak. P & Bui.T.T. N. (2014). Youth engaging language policy and planning: ideologies and transfor- mations from within. Language Policy 13, 101–119. https://doi.org/10.1007/s10993-013-9303-x. Samisk språklag 1086/2003. Tillgänglig: https://www.finlex.fi/sv/laki/ajantasa/2003/20031086 . Slotte, A., Spindler Møller, J. & From, T. (2023). Languaging and language policies among multilingual youth groups in Finland and Denmark. I: S. Björklund & M. Björklund (Red.), Policy and Practice for Multilingual Educational Settings: Comparisons Across Contexts. Multilingual Matters. https://www.multilingual-matters.com/page/detail/?k=9781800413009. 68–94. Spolsky, B. (2004). Language Policy. Cambridge University Press Språklag 2003/423. Tillgänglig: https://www.finlex.fi/sv/laki/ajantasa/2003/20030423 Språklag 2009:600. Tillgänglig: https://www.riksdagen.se/sv/dokument-lagar/dokument/svensk-for- fattningssamling/spraklag-2009600_sfs-2009-600. 83 Mot en hållbar utveckling för meningsfull användning av flera språk nationellt? Stavans, A. & Hoffmann, C. (2015). Old and new linguistic minorities. I: A. Stavans & C. Hoffman (Red.), Multilingualism. Key topics in sociolinguistics. Cambridge University Press. 63–92. Wyman, L., McCarty, T. & Nicholas, S. (Red.) (2013). Indigenous Youth and Multilingualism. Language Identity, Ideology, and Practice in Dynamic Cultural Worlds. Taylor & Francis. Åbo Akademi (2023). MinUng-projektet. Tillgänglig: https://blogs2.abo.fi/minung. 84 Sanna Heittola & Siv Björklund Bilaga. Enkätkommentarer i original. (1) En pidä sitä moraalisesti huonona, mutta yksilölle voi olla haastavaa tulla toimeen ilman suomen kieltä etenkin alueilla, joilla selkeä enemmistö asukkaista on äidinkieleltään suomea puhuvia. (FIfi) (2) En tiedä, onko se huono asia, vaikka se tekeekin asioista vaikeampia.(FIfi) (5) Vaikea hakea töitä ja tuntea olevansa täysin osa yhteiskuntaa. (SVfi) (10) Työn teon kannalta tämä olisi parempi, muttei välttämättä muiden aspektien suhteen. (SVfi) (12) Se ei ole kovin itsestään selvää, sillä esim. saamelaisille ei ole saatavilla tarpeeksi palveluja saamien kielellä. (FIfi) (13) Kieli on tärkeä väline säilyttää oma kulttuuri-identiteetti (SVfi) 85 Marja Kivilehto Communicating with Purpose To cite this article: Heittola, S., Björklund, S. & Henricson, S. (2023). Språkanvändning och språkval i under- visningen av svenska som det andra inhemska språket: läraruppfattningar om språklig praxis i tre olika lärokurser. In: E. Lillqvist, M. Eronen-Valli, V. Manninen, N. Nissilä & E. Salmela (Eds.). Communicating with Purpose. Vaasa: VAKKI Publications 15. 86–106. ISBN 978-952-69732-2-7 Språkanvändning och språkval i undervisningen av svenska som det andra inhemska språket: läraruppfattningar om språklig praxis i tre olika lärokurser Sanna Heittolaa, Siv Björklundb & Sofie Henricsona a University of Helsinki b Åbo Akademi University In this article, we focus on the language practices of teaching Swedish as second national language in Finnish-medium primary schools. We examine teacher perceptions of the linguistic repertoires of the stu- dent group as well as of language use and language choices in the classroom. The analysis is based on interviews with teachers of different Swedish syllabi. The results show that some Swedish teachers see their students and groups as monolingual, while others both see and strive to acknowledge the students’ multilingualism. In general, the Swedish teachers consider themselves aware of the students' linguistic backgrounds. The study further shows that there is variation in the use and dominance of individual lan- guages in Swedish teaching, with focus on Swedish and Finnish, and that there are differences in how teachers perceive language use and language choice between the different actors in the classroom. These differences are related to the characteristics of the three syllabi and divergences in the local linguistic contexts. Although all teachers who participated in this study teach the subject of Swedish as second national language, their descriptions of the language practices varied in terms of language choices and multilingualism in the classroom. The pattern that emerges is that communication in the classroom ac- cording to the teachers is more Swedish-dominated in the native-level Swedish syllabus whereas the class- room in the B1-Swedish syllabus is more Finnish-dominated. The linguistic practices in A-Swedish class- rooms move between these two alternatives. The study gives insight to the de facto language policy of the classroom, which is of central importance for the possibility of enhancing a language pedagogy in accordance with today’s approach to language teaching and multilingualism. Nyckelord: Läraruppfattningar, språklig praxis, språkpolicy, språkrepertoar, språkval, svenskunder- visning This work is licensed under CC BY-NC 4.0 86 1 Inledning I denna artikel fokuserar vi på språklig praxis i undervisningen av svenska som andra inhemska språk i den finskspråkiga grundutbildningen.1 Syftet är att utforska språkpolicy på praxisnivå genom att undersöka svensklärares uppfattningar av elevernas språkre- pertoar och av användning och val av språk i de tre lärokurserna i svenska som andra inhemska språk inom den grundläggande utbildningen i Finland: B1-svenska, A-svenska och modersmålsinriktad svenska (mosve). Vi anlägger ett lärarperspektiv på språklig praxis i svenskundervisning och är intresserade av hur lärarna uppfattar sina egna och elevernas språkanvändning och språkval i klassrummet. Därtill undersöker vi hur väl svensklärare känner sina elevers språkliga bakgrund och vardag och beaktar dem, ef- tersom studier visat på vikten av att positivt stärka (två- och flerspråkiga) elevers språk- liga identitet och utnyttja enskilda elevers hela språkrepertoar för att främja lärande av språk. I studien fokuserar vi främst på finsk-svensk tvåspråkighet men tangerar även öv- riga språk och flerspråkighet i svenskundervisningen. Studien bygger på intervjuer med lärare i de tre lärokurserna i svenska som andra in- hemska språk och en webbenkät besvarad av svensklärare i olika delar av Finland. Materialet har samlats in inom forsknings- och utvecklingsprojektet Äiru 1.0, som finan- sierats av Svenska kulturfonden 09/2021–08/2023 (se https://blogs.helsinki.fi/airu/). Lärarnas syn på flerspråkighet i klassrummet, deras åsikter om användning av flera språk i svenskundervisningen samt deras kännedom om elevernas två- och flerspråkiga bak- grund och användning har en stor relevans för den de facto språkpolicy som skapas i klassrummet och för hur olika språk utnyttjas i undervisningen för att främja alla språk i de enskilda elevernas språkrepertoar. Utifrån vårt syfte lyfter vi fram språklig praxis i klassrummet genom att söka svar på tre forskningsfrågor: 1. Känner svensklärarna till vilka språkkunskaper det finns i klassrummet? 2. Anger sig lärarna använda elevernas flerspråkighet som en pedagogisk resurs i klassrummet? 3. Vilka språk upplever lärarna att svensklärarna och eleverna använder i klassrum- met? Utöver lärarnas uppfattningar av de enskilda elevernas språkrepertoar närmar vi oss därmed språklig praxis genom att lyfta fram språkval och språkanvändning i de tre olika lärokurserna i svenska som andra inhemska språk. Det finns flera rapporter och under- sökningar om svenskundervisning i B1-svenska och A-svenska (t.ex. Härmälä & Marjanen 1 Artikeln har skrivits inom projektet Äiru 1.0 (Svenska kulturfonden 09/2021–08/2023). 87 Sanna Heittola, Siv Björklund & Sofie Henricson 2023a, 2023b), medan mosve är relativt outforskad (se dock t.ex. Heittola & Henricson 2022, Henricson m.fl. u.u.). Därtill finns det behov av fler studier som beaktar undervis- ningen i alla tre lärokurser i svenska (se Henricson & Heittola u.u.). Utifrån det aktuella kunskapsläget kompletterar den föreliggande studien därmed tidi- gare forskning genom att inkludera den modersmålsinriktade lärokursen i svenska som andra inhemska språk och anlägga ett jämförande perspektiv på de tre lärokurserna. I undersökningen ingår även svensklärare som undervisar A-svenska för elever i svenskt språkbad. Även om lärokursen A-svenska är något som eleverna i språkbad har gemen- samt med andra elever i finskspråkiga skolor, finns det i språkbadsundervisning principer som sannolikt inverkar på både elevernas användning och val av språk. Genom att inklu- dera svensklärare som undervisar i A-svenska för språkbadselever ingår det därmed ett relevant nytt inslag i den typ av jämförelse vi gör i vår studie. I de följande avsnitten lägger vi en grund för studien genom att presentera teorier och tidigare forskning kring språkpolicy och flerspråkighetsdidaktik (2) samt beskriva studi- ens material och metod (3). Analysen läggs fram i avsnitt 4–7. I avsnitt 4 diskuterar vi lärarnas medvetenhet om elevernas språkrepertoar (forskningsfråga 1), i avsnitt 5 ana- lyserar vi om och hur lärarna anger sig använda flerspråkighet som en pedagogisk resurs i svenskundervisningen (forskningsfråga 2) och i avsnitt 6 och 7 presenterar vi lärarnas uppfattningar om de språk som de själva och eleverna använder i klassrummet (forsk- ningsfråga 3). Artikeln avslutas med en sammanfattande diskussion (8). 2 Språkliga klassrumspraxiser i förändring Närvaron eller frånvaron av flera språk i olika undervisningssituationer är exempel på språklig praxis som samverkar med både språkideologi och språkplanering för att till- sammans bilda en språkpolicy i en specifik utbildningskontext (jfr Spolsky 2004, 2016). I den här studien närmar vi oss språkpolicyn för undervisningen i de tre olika lärokurserna i svenska som det andra inhemska språket genom att studera lärarnas uppfattningar om språklig praxis i klassrummet, dvs. utforska hur lärarna uppfattar att de facto språkpoli- cyn (t.ex. Shohamy 2006) utformas av två centrala aktörer för denna språkpolicynivå: lärarna och eleverna. Den språkpolicy som skapas genom språklig praxis i klassrum är starkt förknippad med de två andra nivåerna, språkplanering och språkideologi. I synnerhet inom utbildning utgör språkpolicy ett kraftigt instrument för att styra synen på språk i skola och de tre nivåerna (planering, ideologi och praxis) påverkar ömsesidigt varandra och sammanflä- tas på många olika och mångfacetterade sätt. I Finland är tvåspråkighet en central kom- ponent i den nationella språkideologin medan valet av ett huvudsakligt språk som 88 Språkanvändning och språkval i undervisningen av svenska som det andra inhemska språket undervisningsspråk i skolan är utgångspunkten för den utbildningspolitiska nationella språkplaneringen (Boyd & Palviainen 2015, Pöyhönen & Saarinen 2015). Inom utbildning uttrycks den nationella språkplaneringen i Finland bl.a. genom att grundutbildning er- bjuds enligt två huvudsakliga språk, nationalspråken finska eller svenska. Den tvåsprå- kiga utbildningspolitiska språkplaneringen som därmed bygger på parallell enspråkighet återspeglas i att endast ett språk som undervisningsspråk kommit att dominera mycket starkt trots att antalet elever med annan språklig eller kulturell bakgrund stigit märkbart under de senaste årtiondena. Det andra inhemska språket studeras i såväl den finskspråkiga som den svenskspråkiga grundutbildningen och är indelad i tre lärokurser: medellångt B1-språk, långt A-språk och en modersmålsinriktad lärokurs (GLGU 2014, POPS 2014). Även om den språk- och utbildningspolitiska grunden i Finland därmed är parallell för svenskan och finskan, finns det grundläggande skillnader i hur denna gemensamma grund implementerats i den finskspråkiga och den svenskspråkiga grundutbildningen. Detta gäller bland annat undervisningen i det andra inhemska språket, där den vanligaste lärokursen i den finsk- språkiga grundutbildningen är B1-svenska, medan A-finska eller modersmålsinriktad finska är den vanligaste lärokursen i den svenskspråkiga grundutbildningen (t.ex. Vip- unen 2023). Nya kvantitativa siffror i Härmälä och Marjanen (2023b) stöder dessa skill- nader; endast 0,9 % av de finländska eleverna valde läsåret 2021–2022 A-svenska, me- dan 5,5 % av eleverna valde A-finska. Detta kan bl.a. relateras till att finska är ett majo- ritetsspråk och svenska ett minoritetsspråk samt till det faktum att kring två tredjedelar av de svensk-finskt tvåspråkiga eleverna avlägger sin grundutbildning på svenska (t.ex. Saarela 2021). Det finns dock svensk-finskt tvåspråkiga elever även i den finskspråkiga grundutbildningen (t.ex. Heittola & Henricson 2022). Den dominerande enspråkiga normen i utbildning som gällt såväl språkplanering som språkpraxis har sedan början av 2000-talet utmanats av den flerspråkiga vändningen (the multilingual turn) (se t.ex. May 2014, 2019). Det förändrade synsättet utgår från att flerspråkighet är normalt i undervisning och att den flerspråkiga eleven har en multi- kompetens (Cook 2016), där hen använder sin samlade tvärspråkliga kompetens som resurs och som en helhet (”multilingual mind”) som inte kan jämföras med den ensprå- kiga elevens. Ett sätt att främja meningsfull kommunikation blir då att i undervisning strategiskt och medvetet använda två- och flerspråkighet som en resurs i klassrummet, bl.a. eftersom forskning och teoribildning visar att denna pedagogik främjar social rätt- visa genom att läraren signalerar att alla språk har lika värde och stärker elevernas språk- liga självförtroende och deras flerspråkiga identitet (se t.ex. Cummins 2007, Svensson 2017). För att kunna kommunicera meningsfullt utifrån en flerspråkig pedagogisk stra- 89 Sanna Heittola, Siv Björklund & Sofie Henricson tegi behöver läraren bl.a. känna till elevernas språkbakgrund och anpassa undervis- ningen enligt deras språkkunskaper, vilket gör det relevant att undersöka lärarnas med- vetenhet om elevernas språkrepertoarer. Det nya synsättet att ta hänsyn till elevens alla språk reflekteras också i form av uttryck för språkmedveten undervisning och flerspråkig pedagogik i de finländska läroplanerna och lärarnas sätt att undervisa. Enligt Szabó m.fl. (2021) innebär flerspråkig pedagogik att man främjar elevens hela språkrepertoar som en resurs för lärande och en upp- muntran att använda flera språk sida vid sida i klassrummet (jfr tvärspråkande/trans- languaging, se t.ex. García 2009, Svensson 2017). Detta strategiska flerspråkiga arbete förutsätter ändå inte att läraren behärskar elevernas alla språk (Sierens & Van Avermaet 2014). Det andra centrala begreppet, språkmedvetenhet, definieras på flera olika sätt men innefattar enligt Szabó m.fl. (2021) en medvetenhet hos lärare om språkets roll för meningsfull kommunikation och kunskapsutveckling i undervisning, språkanvändning och ämnesspecifika litteracitetsfärdigheter. Att de två centrala begreppen ännu inte rik- tigt fått fotfäste i vare sig skola eller grundutbildning för lärare runtom i Europa och världen framgår av flera aktuella studier (se t.ex. Haukås 2016, French 2019, Bergroth m.fl. 2022). Studier har därmed visat att även om flerspråkighet är vanlig bland elever är inte alla flerspråkiga klassrum lika utan varierar från nästan enspråkiga till klassrum med flera olika språk (Bonacina-Pugh 2013). På samma sätt varierar antalet språk och använd- ningen av enskilda språk stort i undervisning, även i språkundervisning. I detta sam- manhang är det vidare värt att notera att i synnerhet studier om tvärspråkande/trans- languaging har fokuserat på minoritetsspråkselever i skolan. Att kontexten och status som minoritetsspråkstalande eller majoritetsspråkstalande elev är viktiga att beakta när det gäller språklig praxis och dess följder för den enskilda elevens identitet och språk- färdigheter har under senare år uppmärksammats och lyfts fram av många forskare (t.ex. Cenoz 2015, Ballinger m.fl. 2017). I vår studie blir det tydligt att de intervjuade lärarna huvudsakligen utgår från att deras elever i svenskundervisningen är majoritets- språkstalande finskspråkiga elever. Bland dessa elever finns ändå dels de som kommer från hem med två eller flera språk, dels elever som går i språkbad i svenska vilket bl.a. innebär att deras undervisningsspråk är svenska också i många andra ämnen än svenska och att lärarna i programmet har en enspråkig roll i sin undervisning (för mer om språk- bad, se t.ex. Björklund 2019). 3 Material och metod Undersökningen bygger på femton intervjuer med svensklärare i finskspråkiga grund- skolor och på 270 enkätsvar av samma målgrupp. Webbenkätsmaterialet har i denna 90 Språkanvändning och språkval i undervisningen av svenska som det andra inhemska språket artikel använts till att spegla de intervjuade lärarnas svar gentemot de språkliga identi- teter svensklärare ger uttryck för i webbenkäten. Resten av analyserna är baserade på intervjuerna. Enkätmaterialet består av 270 webbenkätsvar av svensklärare som jobbar inom den finskspråkiga grundutbildningen. Materialet har samlats in kring årsskiftet 2021–2022 (se Heittola & Henricson 2022, Henricson m.fl. u.u.). Av lärarna som besvarade enkäten jobbar majoriteten som svensklärare i årskurs 6 (67 % av lärarna) och 9 (55 % av lärarna). Nästan alla (96 %) undervisar i B1-svenska, medan en knapp tredjedel (29 %) undervisar i A-svenska. Nio av lärarna (3 %) undervisar i modersmålsinriktad svenska. Majoriteten av lärarna (83 %) upplever sig vara enspråkigt finskspråkiga, 1 % anser sig vara enspråkigt svenskspråkiga och 12 % berättar att de är tvåspråkiga (finska-svenska). En liten andel anger sig ha en annan språklig identitet. Knappt hälften av lärarna (47 %) använder inte svenska utanför sitt jobb eller använder språket mycket sällan. Majorite- ten (84 %) av lärarna använder inte heller svenska hemma. I enkäten bad vi de svensklärare som var intresserade av att delta i en intervju att ange sina kontaktuppgifter. Utifrån de svar vi fick bjöd vi in lärare för olika lärokurser i svenska till intervjuer, med en strävan efter motsvarande kommun- och skoltyper samt årskurser för de olika lärokurserna. Sex av de intervjuade lärarna anger sig i första hand undervisa i B1-svenska, fem i A-svenska (varav en i språkbad) och fyra i modersmålsinriktad svenska. Fyra av lärarna arbetar i årskurserna 7–9 inom den grundläggande utbild- ningen, sju i årskurserna 1–6 och fyra i årskurserna 1–9. Varje lärare har fått en kod som används i samband med exemplen i analysen, bestående av en förkortning av lärokursen de undervisar i (A, B, Mosve, SB) och ett nummer. Intervjuerna genomfördes våren 2022–våren 2023 och alla utom en intervju spelades in via Zoom (på lärarens önskemål skrevs endast anteckningar under den intervjun). Såväl enkäten som intervjuerna har samlats in inom projektet Äiru 1.0 (finansierat av Svenska kulturfonden 09/2021–08/2023). Kartläggningsenkäten och de tio intervjuer vi fått till- stånd att arkivera ingår i SLS arkiv (SLS 2399, Modersmålsinriktad svenska i finska skolor). De övriga intervjuerna används endast inom projekten Äiru 1.0 och Äiru 1.1 (med finan- siering från Svenska kulturfonden för perioden 09/2021–08/2023 respektive 09/2023– 12/2024). Intervjuerna tog i genomsnitt kring en timme och inleddes med en sorteringsuppgift som följdes av en semistrukturerad intervju, där lärarna bl.a. fick reflektera kring språklig praxis i klassrummet, målgrupp för och differentiering av undervisningen, styrdokument och läromaterial samt vad som kännetecknar de tre lärokurserna i svenska. I den här 91 Sanna Heittola, Siv Björklund & Sofie Henricson artikeln utgår vi ifrån den semistrukturerade intervjudelen och fokuserar specifikt på hur lärarna resonerar kring flerspråkighet i elevgruppen, språkanvändning i klassrummet samt sina egna och elevernas språkval på svensklektioner. Intervjuerna hölls på finska eller på svenska enligt lärarnas val (i praktiken hölls fjorton av femton intervjuer på finska). De finska intervjucitat som ingår i analysen har vi fritt översatt till svenska (se bilaga för citaten i original). I analyserna tillämpas kvalitativ innehållsanalys (se t.ex. Mayring 2000, Schreier 2012), med fokus på de delar av intervjuerna där elevernas språkrepertoar samt språkanvänd- ning och språkval i svenskundervisningen berörs. Analysen konkretiseras med intervju- citat som belyser övergripande mönster för lärarnas uppfattningar kring dessa frågor. Lärarnas intervjusvar har transkriberats och grupperats i kategorier enligt bl.a. vilka språk lärarna anger att de själva och deras elever använder i klassrummet. 4 Lärarnas medvetenhet om elevernas språkliga bakgrund De intervjuade lärarna fick reflektera kring påståendet Jag känner till elevernas språkliga bakgrund. De flesta lärare håller med påståendet och anser sig vara medvetna om ele- vernas språkrepertoar. Hur lärarna får veta om elevernas språkliga bakgrund och språk- användning varierar dock från lärare till lärare och från skola till skola. En del skolor frågar explicit om elevernas hemspråk eller modersmål. Speciellt i skolor där det ordnas undervisning i elevens eget modersmål frågar skolan vilka hemspråk ele- verna har. Svensklärarna kan också få information om sina elever via klassläraren, om klassläraren anser det vara viktigt att diskutera språkbakgrunden med vårdnadshavarna till exempel då eleven flyttar från nybörjarundervisning till åk 3. Svensklärarna kan också få information om elevernas språkliga bakgrund från ett närbeläget daghem eller lågsta- dium. Speciellt lärare som arbetar i mindre skolgemenskaper upplever att det är lätt att få information om elevernas språkliga bakgrund. I mindre skolgemenskaper finns det också tyst kunskap om eleverna då alla känner alla. Det finns också lärare som gjort en så lång karriär vid samma skola att de har undervisat elevernas föräldrar och därmed känner till vilka språk föräldrarna talar. Flera av lärarna berättar att de antingen explicit eller implicit frågat eleverna om deras språkliga bakgrund (se exempel 1). Lärarna kan fråga om elevernas språkliga bakgrund av eleverna själva eller genom att skicka ett meddelande till deras vårdnadshavare. Mer implicita sätt att utreda elevernas språkliga bakgrund kan t.ex. vara en hemuppgift där eleverna beskriver sin familj. 92 Språkanvändning och språkval i undervisningen av svenska som det andra inhemska språket (1) jag frågar alltid sen när jag får en ny grupp sjundeklassare så frågar jag alltid vem som har något med svenska (.) talar de svenska hemma eller har de [släktingar] så på det sättet kom- mer det alltid fram (A2, vår fria översättning) Vissa lärare har en mer passiv inställning till att skaffa information om elevernas språk- repertoar. I dessa fall anser lärarna att språkrepertoaren kommer fram under lektionen och att läraren hör vilka språk eleven kan (se exempel 2). Som citatet i exempel 2 visar kan lärarna ändå använda sig av flera olika sätt för att skaffa information om elevernas språkliga bakgrund och språkanvändning. (2) det kommer fram på lektionerna men innan undervisningen börjar kollar jag med föräld- rarna vilket slags bakgrund [eleven] har (.) jag skickar ett litet meddelande hej nu börjar svenskan A-svenskan eller B-svenskan om ni har frågor kan vi t.ex. komma överens om en träff (A3, vår fria översättning) Det finns dock några lärare i B1-svenska som inte alls anser sig känna till elevernas språk- liga bakgrund. Dessa lärare anger att om inte eleven själv berättar om det är de inte medvetna om elevens språkrepertoar eller vilka hemspråk eleven har. Utifrån vårt material är det inte en självklarhet att svensklärarna får veta om elevernas språkliga bakgrund när skolåret inleds på hösten. På våren kan lärarna redan anse sig känna sina elever så pass bra att de är medvetna om deras språkrepertoar. En del lärare anser dock att det ibland kan vara utmanande att få inblick i den språkliga bakgrunden ifall eleven inte själv tar initiativ till att berätta t.ex. om sitt hemspråk. Ibland vill eleverna enligt lärarna inte sticka ut genom att lyfta fram att de är annorlunda vad gäller språklig bakgrund, vilket framgår i exempel 3. (3) nog pratar vi mycket med barnen så då kommer det också ofta fram men inte alltid alla vill inte föra fram det (.) alla vill inte sticka ut (B4, vår fria översättning) En del av lärarna har gjort ett medvetet val att inte explicit fråga om elevernas språkliga bakgrund för att i stället ge eleverna möjlighet att själva ta initiativ till att berätta om detta (se exempel 4). Det här leder ändå till att läraren inte alltid känner till elevernas språkkunskaper. (4) jag låter avsiktligt bli att göra förfrågningar jag vill liksom att de själva ska berätta eller ut- trycka saker om de vill jag vet inte (.) jag anser att bakgrunden kommer fram av sig själv nog (.) alltid känner jag inte till det (B2, vår fria översättning) När vi i intervjuerna diskuterat elevernas språkbakgrund säger en del lärare inledningsvis att eleverna i praktiken är enspråkigt finska, men redan efter en kort reflektion kan det komma fram att den språkliga mångfalden de facto är större än så (se exempel 5). (5) hos oss är alla liksom finskspråkiga här finns inte elever med andra språk nu har en pojke från Ukraina kommit men vi har liksom inga andra här nå nog så pass att vi kanske har en 93 Sanna Heittola, Siv Björklund & Sofie Henricson samiskspråkig flicka när hon har flyttat norrifrån men inte heller hon är svenskspråkig (B3, vår fria översättning) Resultatet visar att även om svensklärarna anser sig vara medvetna om elevernas språk- repertoar är det inte en självklarhet att de får veta om elevernas språkliga bakgrund i början av skolåret. Hur lärarna får veta om elevernas språkrepertoar varierar därmed från lärare till lärare och från skola till skola. 5 Elevernas flerspråkighet som pedagogisk resurs i klassrummet I intervjuerna fick lärarna ta ställning till och reflektera kring påståendet Jag strävar efter att stödja elevernas flerspråkiga identitet. I lärarnas kommentarer finns det en tydlig tudelning i denna fråga: antingen ser lärarna elevernas flerspråkighet och upplever den som en tillgång eller så upplever de sina elever som enspråkigt finskspråkiga individer som inte har en flerspråkig identitet. De lärare som ser elevernas flerspråkighet och upplever den som en resurs anger att eleverna gärna får använda flera språk i klassrummet. De berättar att eleverna är med- vetna om språken i klassrummet och att de har en flerspråkig identitet (se exempel 6). Dessa lärare har med andra ord en positiv inställning till flerspråkighet, vilket blir synligt även på praxisnivå (se Bonacina-Pugh 2012). (6) alla mina elever skulle jag säga är åtminstone två- de är inte tvåspråkiga men de studerar många språk […] för att språket är inte i en sånhän låda att det inte kommunicerar med andra språk självklart är det alltid möjligt att jämföra ett språk med ett annat och alltid kan du använda alla språk du kan i klassrummet så att du kan göra framsteg med svenskan till exempel så är det enligt mig viktigt att ha en flerspråkig identitet liksom i klassrummet att de är medvetna om att de får använda andra språk också inte endast svenska (A3, vår fria översättning) Svensklärarna som ser sina elever som enspråkigt finskspråkiga har svårt att ta ställning till elevernas flerspråkiga identitet eftersom de upplever eleverna som enspråkiga. Ex- empel på detta slags synsätt ges i 7 och 8. (7) till exempel försöker jag stödja elevernas flerspråkiga identitet så det är lite svårt eftersom jag endast har enspråkiga elever för tillfället (A4, vår fria översättning) (8) ja vi har inte flerspråkiga elever så här kan jag inte svara något alls (B3, vår fria översättning) Analyserna visar därmed att medan en del lärare ser elevernas flerspråkighet och vär- desätter den beskriver andra sina svenskgrupper som enspråkigt finskspråkiga. Vid när- mare granskning av svaren från dessa lärare blir det dock tydligt att inte heller deras undervisningsgrupper är enspråkigt finska utan att svenskgrupperna alltid i viss mån är språkligt heterogena. Även om flerspråkighet i sig inte upplevs som en utmaning är det 94 Språkanvändning och språkval i undervisningen av svenska som det andra inhemska språket inte lika möjligt att använda flerspråkighet som en pedagogisk resurs om läraren inte är medveten om den språkliga mångfalden i klassrummet. 6 Lärarnas språkval i klassrummet Enligt intervjuerna är det vanligaste mönstret för vilka språk som används i klassrummet att lärarna använder en kombination av finska och svenska. En del av lärarna, främst lärarna i B1-svenska, använder mest finska, medan andra, främst lärarna i modersmåls- inriktad svenska, huvudsakligen använder svenska. För lärarna i modersmålsinriktad svenska är det lika vanligt att använda endast svenska som det är att kombinera svenska och finska. Engelska och tyska är andra språk som svensklärarna anger att de ibland använder i klassrummet. Lärarna kan använda de andra språken antingen som stöd med elever som inte har finska eller svenska som modersmål eller för att jämföra svenskan med dessa språk. Som det framgår av intervjuerna finns det med andra ord en stor variation i vilket eller vilka språk som används i undervisningen (se figur 1). Figur 1. Lärarnas språkval i svenskundervisningen Främst lärarna i B1-svenska men även en del av lärarna i A-svenska har finska som hu- vudspråk i sin undervisning. Det finns dock skillnader i hur mycket svenska läraren an- vänder och i vilka sammanhang. Att använda svenska som medium för instruktion och undervisning i svenskundervisningen kan upplevas som en utmaning antingen för att elevernas kunskaper i svenska är svaga eller för att eleverna har låg motivation och en negativ attityd till svenska. Av intervjumaterialet framgår att lärare som i första hand använder finska i sin under- visning vill förklara varför finskan är det dominerande språket. Även om det inte finns ett specifikt medium för instruktion och undervisning som delas av alla lärare verkar alltså en del av lärarna dela en uppfattning om att de förväntas använda så mycket svenska i klassrummet som möjligt och att användning av för mycket finska inte är att föredra, även om de samtidigt upplever att det finns ett tydligt behov att använda finska i klassrummet. Dessa lärare berättar att alla elever inte hänger med i undervisningen om LÄRARNAS SPRÅKVAL I SVENSKUNDERVISNINGEN finska + svenska svenska + finska svenska svenska + engelska finska + svenska + andra språk 95 Sanna Heittola, Siv Björklund & Sofie Henricson de använder för mycket svenska och poängterar att de själva kan svenska, men att ele- verna inte lär sig något om läraren använder för mycket svenska (se exempel 9). Speciellt vanligt är det att behandla grammatik på finska. (9) jag har en över tjugoårig erfarenhet och alltid är det någon som inte hänger med om man talar för mycket på det språk som undervisas […] svenskan hänger inte på ordförråd eller något annat jag kan nog [svenska] riktigt bra så jag kan berätta vad jag vill på svenska men det främjar liksom inte deras lärande (A1, vår fria översättning) Då lärarna använder mer svenska i sin undervisning berättar de att eleverna kan ge kom- mentarer såsom ”kunde jag få detta på ett språk jag förstår” och ”prata finska vi förstår inte” (våra fria översättningar, B3). Lärarna verkar dock kunna ta emot detta slags kom- mentarer med humor. Med yngre elever anger lärarna att utmaningen är att de överhu- vudtaget inte orkar lyssna på anvisningar, för att inte tala om att lyssna på anvisningar på svenska. De lärare som använder mestadels svenska är lärare i modersmålsinriktad svenska och A-svenska, men det finns skillnader vad gäller i vilka situationer lärarna använder finska. Lärarna i A-svenska använder finska när de behandlar grammatik, medan lärarna i mo- dersmålsinriktad svenska använder finska när de upptäcker att eleverna inte förstår. Det som dessa lärare har gemensamt är att de strävar efter att använda så mycket svenska som möjligt i klassrummet och också för det mesta anser sig kunna göra det. De lärare som använder enbart svenska i sin svenskundervisning är lärarna i moders- målsinriktad svenska och en del lärare i A-svenska (se exempel 10–11). Inte en enda av lärarna i B1-svenska har angett att de skulle använda endast svenska. En lärare i A- svenska som har angett sig använda endast svenska preciserar att hen alltid använder svenska med de tvåspråkiga eleverna och ibland därtill finska med de andra eleverna. Som det framgår i exempel 11 har läraren upptäckt att det kan vara stressigt för eleverna om de inte alls förstår vad läraren säger. (10) nej, bara svenska […] jag får [använda finska] om jag vill men jag behöver inte, nej (Mosve3, svar i original) (11) huvudsakligen är det svenska jag pratar svenska jag förklarar också svenskan på svenska hela tiden och sen om de har frågor så strävar vi efter att liksom klargöra på svenska jag menar det här och det här och det här och det kan ibland vara liksom lite stressigt för ele- verna då de inte alls förstår (A3, vår fria översättning) Den språkliga asymmetri som råder i klassrum med tvåspråkiga och enspråkigt finsksprå- kiga elever är snarare en regel än ett undantag. Total symmetri i elevernas språkreper- toar är ett ideal utan verklighetsförankring, då det i praktiken alltid finns elever som har olika språkkunskaper (Bonacina-Pugh 2013). 96 Språkanvändning och språkval i undervisningen av svenska som det andra inhemska språket Det är inte speciellt vanligt för svensklärarna att använda andra språk än finska och svenska i sin undervisning, men när de använder andra språk är det vanligaste språket engelska. Engelska används enligt lärarna när det finns asymmetri i elevernas och lära- rens språkrepertoar, dvs. när det i undervisningsgruppen finns elever med ett annat förstaspråk än svenska eller finska (se exempel 12). (12) en salig blandning då använde jag liksom mycket både svenska och finska på lektionerna och så hade vi ett par ryska pojkar så då behövde vi ibland också ta hjälp av engelska (A4, vår fria översättning) Enligt Bonacina-Pugh (2013) är det i klassrum som är asymmetriska vad gäller lärarens och elevernas språkrepertoar vanligt att använda endast de språk som alla behärskar. Språkbadsläraren vi intervjuat använder också engelska, men främst därför att hen un- dervisar engelska på svenska till sina språkbadselever. Lärarna kan i sin svenskundervisning även jämföra svenskan med andra språk, såsom engelska och tyska. Detta är något främst lärarna i B1-svenska gör. I intervjuerna fram- går det att lärarna kan se användning av andra språk i svenskundervisningen som en utmaning ifall skillnader mellan språken betonas. Att lyfta fram likheter leder inte enligt lärarna på samma sätt till förvirring bland eleverna. Med andra ord kan även de lärare som ser flerspråkighet som en tillgång i svenskundervisningen samtidigt se flerspråkig- het som en utmaning. Våra analyser visar att även om det finns en stor variation i vilket eller vilka språk som används i undervisningen har flera lärare en uppfattning om att ju mer svenska som används i undervisningen desto bättre. 7 Elevernas språkval i klassrummet Vilka språk eleverna enligt lärarna använder i klassrummet beror bland annat på vem de kommunicerar med. Som framgår av figur 2 anger lärarna att eleverna främst använder finska och svenska eller olika kombinationer av dessa språk med läraren medan de med sina klasskamrater kan använda även andra språkkombinationer. 97 Sanna Heittola, Siv Björklund & Sofie Henricson Figur 2. Elevernas språkval i klassrummet Vi inleder med att beskriva elevernas språkval med svenskläraren (7.1) och går sedan över till att redogöra för vilka språk eleverna använder sinsemellan (7.2). 7.1 Elevernas språkval med läraren Med svenskläraren använder eleverna antingen finska eller svenska eller båda språken i olika utsträckning. Elever som läser A- eller B1-svenska använder mest finska med lära- ren medan elever som läser modersmålsinriktad svenska eller går i språkbad använder mest eller enbart svenska med läraren. De elever som läser A- eller B1-svenska använder mest finska med läraren. Finskan kan i dessa undervisningsgrupper beskrivas som ett standardval, ett språk som används utan att man egentligen behöver fundera på valet av språk. Att eleverna använder svenska kan enligt lärarna beskrivas som ett undantag från denna regel. Till exempel Bonacina- Pugh (2013) och Bonacina & Gafaranga (2011) beskriver att användning av det språk som upplevs som standard, i detta fall elevernas val av finska, inte ses som något märk- ligt, medan användning av något annat eller några andra språk är ett val man lägger märke till. Svensklärarna i vår studie kan förhållandevis noggrant berätta i vilka situat- ioner eleverna använder svenska. Lärarna berättar att elever till exempel kan säga fraser på svenska, men först efter att läraren har uppmuntrat dem till detta. I övriga fall inleder eleverna diskussionerna med läraren på finska. Det är mycket sällan eleverna enligt de lärare vi intervjuat spontant använder svenska i klassrummet. ELEVERNAS SPRÅKVAL I KLASSRUMMET Med lärare Finska Finska + svenska Svenska Svenska + finska Med klasskamrater Finska Finska + svenska Finska + engelska Svenska Engelska + svenska + andra språk 98 Språkanvändning och språkval i undervisningen av svenska som det andra inhemska språket Även om eleverna mest använder finska med läraren finns det skillnader i hur mycket svenska de använder och i vilka slags situationer eller för vilka ändamål. När eleverna ställer frågor på finska kan lärarna använda det som ett tillfälle att lära eleverna hur man kan fråga samma sak på svenska (se exempel 13). Oftast sker detta i samband med van- liga fraser som behövs i svenskundervisningen. (13) sådana fraser när de ber om att få gå på toan under lektionen så nu säger jag alltid hur sägs det eller om någon kommer försent till lektionen så då kollar vi alltid hur sägs det […] men liksom annat slags småprat går nog på finska (A2, vår fria översättning) I vissa situationer förväntar sig lärarna att eleverna svarar på svenska, även om eleverna annars skulle använda finska med läraren (se exempel 14). Lärarna definierar dock inte närmare vilka slags situationer det i dessa fall handlar om. (14) de talar nog finska med mig alltså då de frågar mig om något så nästan alltid men sen finns det ju andra situationer då jag förstås framför saken på svenska och önskar få svar av dem på svenska och ofta får jag det också och så här det finns så många slags situationer (B2, vår fria översättning) Oftast anger lärarna inte någon förklaring till att eleverna har valt att använda något språk med dem. Ett undantag är en lärare som berättar att eleverna talar finska på lek- tionen eftersom både det lokala samhället och skolan är mycket finskspråkiga. Vissa elever kan enligt lärarna ha ett humoristiskt förhållningssätt till svenskan, vilket lärarna upplever som något positivt eftersom det kan innebära att eleverna vågar an- vända svenska. Lärarna berättar att de elever som vågar använda svenska är begåvade och modiga. Lärarna anger dock att ganska få svenskgrupper har en stämning som kän- netecknas av att eleverna vågar och vill använda och tala svenska (se exempel 15). Lä- rarna berättar att det kan vara utmanande för eleverna att försöka tala svenska, men att eleverna trots detta försöker och även tycker om att använda svenska. (15) sen när det fanns de här påståendena i klassrummet talar eleverna finska så ja vanligen men det beror lite på vilka slags personer vi har vilket slags stämning vi har i klassrummet en del försöker liksom spontant för skojs skull prata svenska på lektionen och även med mig men kanske liksom av mina tretton grupper kanske tre har en sån liksom slags stämning att ele- verna vågar liksom göra så och vill (B1, vår fria översättning) De elever som läser modersmålsinriktad svenska eller A-svenska i språkbad använder nästan enbart svenska med läraren. Att välja svenska tycks i dessa undervisningsgrupper komma naturligt. En lärare i modersmålsinriktad svenska har t.ex. i intervjun svårt att komma på situationer då eleverna skulle ha använt finska (se exempel 16). (16) jag måste riktigt fundera efter när frågan kom har de ens någonsin talat finska men jag tror inte det de pratar nog egentligen endast svenska (Mosve2, vår fria översättning) 99 Sanna Heittola, Siv Björklund & Sofie Henricson I enstaka fall kan eleverna i modersmålsinriktad svenska inleda diskussionen med lära- ren på finska, men genast byta till svenska när läraren använder svenska. Elevernas val av svenska är enligt lärarna också personifierad och eleverna kan även utanför svensk- klassrummet diskutera på svenska med svenskläraren (se exempel 17). (17) mina elever kan börja prata svenska med mig om sådana frågor och då är de andra helt att varför talar ni svenska här det här är ju inte en lektion i svenska så nog kanske det blir liksom kopplat till personen det här språket okej med hen pratar vi svenska (Mosve 1, vår fria över- sättning) Utöver de elever som läser modersmålsinriktad svenska eller A-svenska i språkbad an- vänder även elever som har svenska som modersmål svenska med lärare som differen- tierar undervisningen till deras nivå. Enligt en av lärarna vi intervjuat är t.ex. de elever som har svenska som modersmål medvetna om att läraren vill att de använder svenska med hen och de har också så bra muntliga kunskaper i svenska att det är möjligt. Intervjusvaren visar att det eller de språk som eleverna använder med läraren bland an- nat beror på lärokursen, språkanvändningssituationen, stämningen i klassrummet och läraren. En del av lärarna förväntar sig att eleverna använder svenska medan andra inte gör det. Valet av språk är även delvis personifierat. 7.2 Elevernas språkval med andra elever Som det framgår i figur 2 ovan använder eleverna enligt lärarna vi intervjuat flera språk med sina klasskamrater än med svensklärarna. De vanligaste språken och språkkombi- nationerna består dock även i detta fall av finska och svenska. Det vanligaste språkvalet för eleverna är att på lektionen i första hand använda finska sinsemellan. Om det i klassrummet finns flera elever som har svenska som modersmål kan dessa elever dock använda svenska sinsemellan även om de pratar finska med andra klasskamrater. Elever som enligt lärarna använder nästan enbart finska med sina klass- kamrater läser A-svenska och B1-svenska. Det finns alltså en skillnad i språkbadselever- nas språkval beroende på om de diskuterar med läraren, vilket de gör nästan enbart på svenska, eller med sina kamrater, vilket de gör nästan enbart på finska. Även om det är vanligast för eleverna att sinsemellan använda finska på lektionerna kan de använda svenska när de gör uppgifter tillsammans, om uppgiften kräver det. Språk- kombinationen finska och engelska förekommer bland eleverna men enligt lärarna är det ändå mycket ovanligt att eleverna använder engelska sinsemellan. 100 Språkanvändning och språkval i undervisningen av svenska som det andra inhemska språket Av de tre lärokurserna är det endast i modersmålsinriktad svenska som lärarna anger att eleverna i klassrummet enbart talar svenska sinsemellan. Beroende på hur svensksprå- kig omgivningen är kan dessa elever använda svenska även utanför klassrummet och tala svenska sinsemellan till exempel under rasterna (se exempel 18). På några orter kan svenskan vara så dominerande att lärarna i den finskspråkiga skolan har svårt att få ele- verna att också använda finska (se exempel 19). Då näromgivningen är mer finskspråkig använder dock även eleverna i modersmålsinriktad svenska finska utanför klassrummet och kan även i klassrummet använda både finska och svenska. (18) bara svenska hela tiden, både sinsemellan på lektionen med mig och på rasterna (.) alltså under rasterna är de också med sina klasskompisar från [namnet på en annan skola] och de pratar svenska ändå (Mosve3, svar i original) (19) lärarna försöker få dem att använda enbart finska för svenskan är ett så starkt språk här att de gärna skulle tala endast svenska sinsemellan (Mosve2, vår fria översättning) Grupperna i modersmålsinriktad svenska kan också vara så språkligt heterogena att ele- verna använder flera olika språk sinsemellan (se exempel 20). (20) det beror på vilka elever (.) de här eleverna som har bott i Sverige så de pratar engelska sinsemellan för att de har också bott i USA (.) så det varierar vilka språk de talar sinsemellan (.) engelska svenska franska men ganska lite (Mosve4, vår fria översättning) Vår studie visar att de lokala språkförhållandena har en inverkan speciellt på elevernas språkval med andra elever. Även om alla lärare i vår studie arbetar i finskspråkiga grund- skolor befinner sig dessa skolor i olika slags språkliga omgivningar. De flesta skolorna är starkt finskspråkiga och finns i nästan enspråkigt finska omgivningar medan en del av lärarna arbetar i mer tvåspråkiga eller nästan enbart svenskspråkiga omgivningar, även om själva skolan är finskspråkig. De intervjuer vi gjort med svensklärare i finskspråkiga grundskolor tyder på att den språkliga kontexten inte påverkar lärarna lika mycket som den påverkar eleverna och deras språkval. 8 Slutdiskussion Lärarna och eleverna skapar sin egen de facto språkpolicy genom de språkval de gör i klassrummet. Även om alla svensklärare som deltagit i denna studie undervisar i läro- ämnet svenska som andra inhemska språk visar studien att lärarnas språkpolicy kan va- riera stort när det gäller språkval, språklig praxis och perspektiv på flerspråkighet i klass- rummet. Den språkpolicy som svensklärarna tillsammans med sina elever genom sin språkanvändning och sina språkval skapar i klassrummet har i denna studie tolkats med stöd i Spolskys modell för språkpolicy (2004, 2016) och Bonacina-Pughs tillämpning av den (2012) för att analysera de centrala aktörernas, dvs. lärarnas och elevernas, språk- liga praxis i en klassrumskontext. 101 Sanna Heittola, Siv Björklund & Sofie Henricson Språklig praxis i klassrummet tar avstamp i språkutbildningspolitiska styrdokument men även i den språkrepertoar som läraren och eleverna tillför undervisningsgruppen samt i lärarens insyn i och förhållningssätt till den språkliga mångfald som finns i klassrummet. Över 80 % (224 av totalt 270 lärare) av lärarna som besvarat enkäten upplever sig vara enspråkigt finska medan 40 % (112 av 270) av lärarna uppger att de ibland eller ofta har tvåspråkiga (fi-sv) elever i skolan. I såväl enkätsvaren som intervjuerna framgår det tyd- ligt att en del av svensklärarna ser sina elever som enspråkiga medan andra såväl ser som strävar efter att ta hänsyn till elevernas flerspråkighet. De flesta svensklärare vi in- tervjuat anser sig vara medvetna om elevernas språkliga bakgrund men hur de får denna information varierar. Medan en del av lärarna ser elevernas flerspråkighet och upplever den som en tillgång beskriver andra såväl sina svenskgrupper som sina elever som en- språkigt finskspråkiga, även om svenskgrupperna alltid i viss mån framträder som språk- ligt heterogena. Flerspråkighet upplevs inte i sig som ett problem, men lärarna har iden- tifierat vissa utmaningar t.ex. när språken jämförs med varandra. Vårt material visar att det finns tydliga skillnader mellan den språkliga praxis som skapas i klassrummen för de tre lärokurserna i svenska. Det mönster som framträder i vår studie är att undervisningen och kommunikationen i klassrummet är mer svenskdominerad i modersmålsinriktad svenska medan klassrummet i B1-svenska är mer finskdominerat. De kommunikativa mönstren i klassrummet i A-svenska kan beskrivas röra sig mellan dessa två möjligheter. Att eleverna i mosve i vissa finskspråkiga kontexter tenderar att välja svenska som kommunikationsspråk sinsemellan tyder på att svenskan också har en identitetsskapande funktion utöver den rent färdighetsbaserade funktionen. I språk- badsklassrummet finns det enligt den lärare vi intervjuat en skillnad mellan den kom- munikation som sker mellan elev och lärare (mest på svenska) och den som sker mellan elever (mest på finska). Även om det finns skillnader mellan lärokurserna vad gäller vilka språk som används i undervisningen har flera lärare en känsla av att de borde använda så mycket svenska som möjligt, trots att de är medvetna om de utmaningar som detta för med sig. Studien visar att de lokala språkförhållandena har en inverkan speciellt på elevernas språkval med varandra. Eleverna använder flera språk med sina klasskamrater än med svensklärarna. De vanligaste språken och språkkombinationerna består dock i båda fal- len av finska och svenska. Resultatet visar att det finns variation i antalet språk och i användningen av enskilda språk i svenskundervisningen och att det även finns skillnader i språkanvändning mellan de olika aktörerna i klassrummet. I den här artikeln har vi utforskat hur lärarna uppfattar språkliga praxiser i de tre läro- kurserna i svenska som andra inhemska språk i den finskspråkiga grundutbildningen. För att kunna utveckla svenskundervisningen i linje med dagens kunskap om och syn på 102 Språkanvändning och språkval i undervisningen av svenska som det andra inhemska språket språkundervisning och flerspråkighet är det centralt att undersöka hur de språkliga prax- iserna ser ut i dagens svenskundervisning i den finskspråkiga grundutbildningen. Här er- bjuder de resultat som lyfts i denna studie viss insyn. Studien bygger dock på ett urval lärarintervjuer och enkätsvar och öppnar därmed för och efterlyser flera studier med kompletterande material- och metodupplägg. Undervisningen i det andra inhemska språket tar avstamp i nationella utbildningspoli- tiska och språkpolitiska riktlinjer, vilket dock enligt vår studie kan leda till mycket olika slags språkliga praxiser. Skillnaderna kan relateras till särdragen för de tre lärokurserna i svenska, den lokala språkliga kontexten och språkrepertoaren i elevgruppen samt lära- rens insyn och förhållningssätt till den. Utifrån dagens kunskapsläge om flerspråkighet och språkundervisning är en språkmedveten undervisning som tar vara på flerspråkig- heten pedagogiskt och socialt motiverad. För att uppnå denna målsättning är det centralt att läraren både känner till den språkrepertoar som finns i undervisningsgrup- pen och utnyttjar denna insikt för att i klassrummet främja en genomtänkt och språkdi- daktiskt informerad språklig praxis. Referenser Ballinger, S., Lyster, R., Sterzuk, A. & Genesee, F. (2017). Context-appropriate crosslinguistic pedagogy. Considering the role of language status in immersion education. Journal of Immersion and Content- Based Language Education 5:1, 30–57. https://doi.org/10.1075/jicb.5.1.02bal. Bergroth, M., Dražnik, T., Llompart Esbert, J., Pepiot, N., van der Worp, K. & Sierens, S. (2022). Linguisti- cally Sensitive Teacher Education: Toolkit for Reflection Tasks and Action Research. https://urn.fi/URN:NBN:fi-fe2022021018583. Björklund, S. (2019). Research trends and future challenges in Swedish immersion. I: M. Haneda & H. Nas- saji (red.), Perspectives on Language as Action. Bristol: Multilingual Matters. 45–60. Bonacina-Pugh, F. (2012). Researching ´practiced language policies´: Insights from Conversation Analysis. Language Policy 11, 213–234. Bonacina-Pugh, F. (2013.) Multilingual label quests: A practice for the ‘asymmetrical’ multilingual class- room. Linguistics and Education 24, 142–164. Bonacina, F. & Gafaranga, J. (2011). 'Medium of instruction' vs. 'medium of classroom interaction': lan- guage choice in a French complementary school classroom in Scotland. International Journal of Bilingual Education and Bilingualism 14:3, 319–334. Boyd, S. & Palviainen, Å. (2015). Building walls or bridges? A language ideological debate about bilingual schools in Finland. I: M. Halonen, P. Ihalainen & T. Saarinen (red.), Language policies in Finland and Sweden: Interdisciplinary and multi-sited comparisons. Bristol: Multilingual Matters. 57–89. Cenoz, J. (2015). Content-based instruction and content and language integrated learning: the same or different? Language, Culture and Curriculum 28:1, 8–24. https://doi.org/10.1080/07908318.2014.1000922. Cook, V. (2016). The premises of multi-competence. I: V. Cook & L. Wei (red.), The Cambridge Handbook of Linguistic Multi-Competence. Cambridge: Cambridge University Press. 1–25. https://doi.org/10.1017/CBO9781107425965.001. Cummins, J. (2007). Rethinking monolingual instructional strategies in multilingual classrooms. Canadian Journal of Applied Linguistics 10:2, 221–240. French, M. (2019). Multilingual pedagogies in practice. TESOL in Context 28:1, 21–44. https://doi.org/10.21153/tesol2019vol28no1art869. García, O. (2009). Bilingual Education in the 21st Century: A Global Perspective. Malden MA: Wiley Blackwell. 103 Sanna Heittola, Siv Björklund & Sofie Henricson GLGU. (2014). Grunderna för läroplanen för den grundläggande utbildningen 2014. Helsingfors: Utbild- ningsstyrelsen. Haukås, Å. (2016). Teachers’ beliefs about multilingualism and a multilingual pedagogical approach. Inter- national Journal of Multilingualism 13:1, 1–18. https://doi.org/10.1080/14790718.2015.1041960. Heittola, S. & Henricson, S. (2022). Äidinkielenomaisen ruotsinoppimäärän kartoitustutkimus. I: H. Kata- jamäki, M. Enell-Nilsson, H. Kauppinen-Räisänen & H. Limatius (red.), Responsible Communication. VAKKI Publications 14. 11–26. Henricson, S., Björklund, S., Heittola, S., Hilden, R. & Lehti-Eklund, Hanna. (u.u.) Äidinkielenomainen ruotsi suomenkielisessä perusopetuksessa: Hyödyntämätön mahdollisuus edistää kaksikielisyyttä. Mo- dersmålsinriktad svenska i den finskspråkiga grundläggande utbildningen: en outnyttjad möjlighet att främja tvåspråkighet. Helsingfors: Utbildningsstyrelsen. Henricson, S. & Heittola, S. (u.u.). Lärares uppfattningar om lärokurser i svenska som det andra inhemska språket i finskspråkiga grundskolor. Svenskans beskrivning 38. Örebro: Örebro universitet. Härmälä, M. & Marjanen, J. (2023a). B1-ruotsin oppimistulokset perusopetuksen päättövaiheessa 2022. (Julkaisut 10:2023.) Helsingfors: Nationella centret för utbildningsutvärdering. Härmälä, M. & Marjanen, J. (2023b). A-ruotsin oppimistulokset perusopetuksen päättövaiheessa 2022. (Julkaisut 24:2023.) Helsingfors: Nationella centret för utbildningsutvärdering. May, S. (2014) (red.). The multilingual turn: Implications for SLA, TESOL and bilingual education. New York, London: Routledge. May, S. (2019). Negotiating the multilingual turn in SLA. The Modern Language Journal, 103 (Supplement 2016), 122–129. Mayring, P. (2000). Qualitative content analysis. Forum Qualitative Sozialforschung / Forum: Qualitative Social Research 1(2). POPS. (2014). Perusopetuksen opetussuunnitelman perusteet 2014. Helsingfors: Utbildningsstyrelsen. Pöyhönen, S. & Saarinen, T. (2015). Constructions of bilingualism in Finnish government programmes and a newspaper discussion site debate. Current Issues in Language Planning 16:4, 392–408. Saarela, J. (2021). Finlandssvenskarna 2021 – en statistisk rapport. Helsingfors: Svenska Finlands folkting. Schreier, M. (2012). Qualitative content analysis in practice. Los Angeles: Sage. Shohamy, Elana. (2006). Language policy: hidden agendas and new approaches. London, New York: Routledge. Sierens, S. & Van Avermaet, P. (2014). Language diversity in education: Evolving from multilingual educa- tion to functional multilingual learning. I: D. Little, C. Leung, & P. Van Avermaet (red.), Managing Diversity in Education: Languages, Policies, Pedagogies, 204–222. Bristol: Multilingual Matters. Spolsky, B. (2004). Language Policy. Cambridge: Cambridge University Press. Spolsky, B. (2016). Language Policy in Education: History, Theory, Praxis. I: T. McCarty & S. May (red.), Language Policy and Political Issues in Education, 1–14. Encyclopedia of Language and Education, 3rd ed. Cham: Springer. Svensson, Gudrun. (2017). Transspråkande i praktik och teori. Stockholm: Natur och kultur. Szabó, T. P., Repo, E., Kekki, N., & Skinnari, K. (2021). Multilingualism in Finnish Teacher Education. I: M. Wernicke, S. Hammer, A. Hansen, & T. Schroedler (red.), Preparing Teachers to Work with Multi- lingual Learners, 58–81. Bristol: Multilingual Matters. Vipunen. (2023). Utbildningsförvaltningens statistiktjänst. Perusopetuksen kielivalinnat. KOSKI tieto- varanto. Tillgänglig på https://vipunen.fi/fi-fi/_layouts/15/xlviewer.aspx?id=/fi-fi/Raportit/Pe- rusopetus%20-%20ainevalinnat%20-%20kielet.xlsb [29.9.2023]. 104 Språkanvändning och språkval i undervisningen av svenska som det andra inhemska språket Bilaga. Intervjucitat i original (1) mä kysyn aina sit ku mä saan uuden seiskaluokan ryhmän niin mä aina kysyn et kenellä on jotaki ruotsin kieleen (.) puhuuko kotona tai onko [sukulaisia] niin sillä tavalla aina se tulee sit sieltä (A2) (2) se tulee esille tuntien aikana mutta ennenkun opetus alkaa niin mä varmistan vanhemmilta min- kälainen tausta on mä lähetän pienen viestin et hei nyt alkaa ruotsi A-ruotsi opetus tai B-ruotsi opetus että jos teillä on kysymyksiä voidaan tehdä pieni tapaaminen esimerkiksi (A3) (3) kyllä me jutellaan paljon lasten kans niin se kyllä tulee sitte siinäki usein esille mutta ei aina että kaikki ei halua tuua sitä (.) kaikki ei halua erottua (B4) (4) en mä tee mitään kyselyjä tahallani mä haluun niinku et ne saa itse kertoa tai ilmasta asioita jos ne haluaa et en mä tiedä mä (.) mun mielestä se tausta se tulee siellä itsestään esiin kyllä (.) et mä en aina tiedä (B2) (5) meil on kaikki tää- niinku suomenkielisiä täällä tääl ei oo muun kielisiä nyt Ukrainalainen yks poika on tullut mutta mitään muita meillä ei niinku täällä ole että no nyt mä sen verran meillä saattaa olla yks saamenkielinen tyttö kun se on pohjosesta muuttanut mut se ei oo ruotsinkieli- nen sitte sekään (B3) (6) kaikki mun oppilaat sanoisin ovat ainakin kaks- ei oo kakskielisiä mutta he opiskelevat monta kieltä […] koska kieli ei oo semmosessa laatikossa että se ei niinku kommunikoi muiden kielten kanssa että totta kai kieli voi aina verrata toiseen kieleen ja voi aina käyttää kaikkia kieliä mitä sä osaat luokkahuoneessa että sä pystyt mennä eteenpäin ruotsin kielessä esimerkiksi niin mun mie- lestä on hyvin tärkeä että on monikielinen identiteetti niinku luokkahuoneessa että he ovat tie- toisia että he saavat käyttää muita kieliä myöskin et ei ainoastaan ruotsi (A3) (7) esimerkiks et pyrin tukemaan oppilaiden monikielist identiteettii niin se on vähä hankala koska mul on vaan ykskielisii täl hetkel (A4) (8) joo meil ei oo monikielisiä oppilaita niin mä en tohon voi laittaa mitään (B3) (9) mulla on sellanen no yli kahdenkymmenen vuoden kokemus että aina joku putoo kelkasta jos pu- huu liikaa sitä opeteltavaa kieltä […] se ruotsi ei jää kiinni mistään sanastosta ei yhtään mistään et mä sen kyllä taidan oikein hyvin niin mä voin puhua niille ihan ummet ja lammet kyllä mutta se ei niinku edistä heidän oppimista (A1) (10) Citat ur en svenskspråkig intervju (11) pääsääntöisesti se on ruotsi että mä puhun ruotsia mä selitän ruotsia myöski ruotsiksi koko ajan ja sitte jos niillä on kysymyksiä sitten me pyritään sitte niinku selventää ruotsiksi että minä tarkoi- tan tätä ja tätä ja tätä ja se on joskus vähän niinku stressaavaa oppilaille kun ne ei ymmärrä ollen- kaan (A3) (12) semmost sekamelskaa ja silloon niinku tuli paljon käytettyy siis sekä ruotsii että suomee siellä op- pitunneilla ja sit meil oli pari venäläistä poikaa et sit täyty välil käyttää vähä enkkuuki apuna (A4) (13) semmoset fraasit ku he pyytää vessaan kesken tunnin niin kyl mä aina sen sanon et miten se sa- notaan tai tulee myöhässä tunnille niin sit me aina katotaan et miten se sanotaan […] mut sem- monen niinku muu jutustelu ja muu niin kyl se on suomeks (A2) (14) et kyllä ne puhuu mun kanssa suomea siis ku ne tulee mult jotain kysymään niin melkeen aina mut et siis sit on toisii tilanteita jolloin mä tietenkin esitän heille asian ruotsiks ja ja toivon heiltä vastausta ruotsiks ja usein se tuleeki ja näin et niit tilanteita on niin erilaisia (B2) (15) sit ku tos oli noita väitteitä että luokassa oppilaat puhuvat suomea niin joo yleensä joo mut sitten vähän riippuen mimmosii tyyppejä siellä on millanen luokan ilmapiiri on niin osa niinku yrittää silleen niinku spontaanisti huvikseen puhua ruotsia täl tunnilla ja myös mulle mut ehkä niinkun mun noista kolmestoista ryhmästä ehkä kolmessa on semmonen niinku jotenki ilmapiiri et siellä oppilaat uskaltaa niinku tehdä niin ja haluaa (B1) (16) mun piti oikein miettiä kun tuli se kysymys että onko ne ikinä puhunut edes suomea mut mä en usko ne puhuu kyllä ruotsia oikeastaan vaan (Mosve2) (17) mun oppilaat saattaa tulla puhumaan ruotsiksi sit jostain niistä asioista et sitte muut on ihan sil- leen et miks miks te puhutte ruotsiks täs ku eihän tää oo ruotsintunti et et kyl niinku et se ehkä et se jää kyllä se niinku henkilöön se kieli et okei hänen kans puhumme ruotsia (Mosve1) (18) Citat ur en svenskspråkig intervju 105 Sanna Heittola, Siv Björklund & Sofie Henricson (19) opettajat yrittää ett ne puhuisi vaan suomea koska täällä on niin vahva ruotsin kieli ett ne kyllä mielellään puhuisi ruotsia vaan niin kuin keskenään (Mosve2) (20) se riippuu ketkä oppilaat (.) nää oppilaat jotka oli asunut Ruotsissa niin ne puhuu englantia keske- nään kun ne oli asunut Amerikassakin (.) että nää kielet vaihtelee ne mitä ne puhuu keskenään (.) englantia ruotsia ranskaa mutta aika vähän (Mosve4) 106 Communicating with Purpose To cite this article: Hyyppä, J. & Havinen, L. (2023). Suunnitteluohjeen kehittäminen kognitiivisen ergonomian huomioimiseen käytettävyyden parantamisessa. In: E. Lillqvist, M. Eronen-Valli, V. Manninen, N. Nissilä & E. Salmela (Eds.). Communicating with Purpose. Vaasa: VAKKI Publications 15. 107–127. ISBN 978-952-69732-2-7 Suunnitteluohjeen kehittäminen kognitiivisen ergonomian huomioimiseen käytettävyyden parantamisessa Joni Hyyppäa,b & Laura Havinena a Vaasan yliopisto b Danfoss Today, it is almost impossible to avoid interaction with IT-related tools. Therefore, when designing sys- tems, it is important to consider people’s cognitive abilities and limitations to avoid production errors and excessive burden on people. In cognitive ergonomics, the interaction between humans and technology is studied and designed especially from the viewpoint of human cognitive processes. Cognitive ergonomics aims to shorten task times, reduce mistakes made by people, shorten learning times, and improve peo- ple’s satisfaction with the systems. Cognitive ergonomics can be considered as an important scientific basis for user interface design. In this study, the aim is to find out how the system’s usability can be af- fected by improving cognitive ergonomics. The study was conducted using the design science research approach in the context of the technology industry. The human-centered design viewpoint of technology is increasingly important in the industry context as the number of IT-related tools grows. In the study, the usability of the target company’s SAP ME system was improved with a focus on the aspects of cognitive ergonomics. As a manifestation of the research’s aim, an IT artifact, i.e., design instructions for improving usability from the viewpoint of cognitive ergonomics, was created. Avainsanat: kognitiivinen ergonomia, käytettävyys, käyttöliittymä, käyttöliittymäsuunnittelu, tuo- tanto This work is licensed under CC BY-NC 4.0 107 1 Johdanto Kognitiivisesti ihmisiä kuormittavilla työolosuhteilla sekä työvälineillä voi olla merkittävä vaikutus työn tuottavuuteen ja työntekijöiden suorituskykyyn (Elfering, Grebner & Ebener 2015: 142–143; Sanil, Nair & Ramanathan 2013: 52; Wu, Zhu, Cao & Li 2016: 171; Biondi, Cacanindin, Douglas & Cort 2021: 819; Wollter Bergman, Berlin, Babapour Chafi, Falck & Örtengren 2021: 21). Huomioimalla kognitiivinen ergonomia työolosuhteiden suunnittelussa voidaan vaikuttaa myönteisesti työntekijöiden tyytyväisyyteen sekä te- hokkuuteen (Berlin, Bergman, Chafi, Falck & Örtengren 2021: 379–380). Kognitiivisessa ergonomiassa tarkastellaan ihmisten ja teknologisten järjestelmien vuorovaikutusta huomioiden erityisesti ihmisen tiedonkäsittelyyn ja ajatteluun liittyvät prosessit, kuten havainnointi, oppiminen ja muisti (International Ergonomics Association n.d., Launis & Lehtelä 2011: 28; de Haan & Dittmar 2016; van der Veer 2008: 2614). Jatkuva tietomäärän kasvaminen asettaa kognitiiviselle ergonomialle uudenlaisia vaati- muksia toimivan ihmisen ja tietokoneen vuorovaikutuksen varmistamiseen (Kalakoski, Henelius, Oikarinen, Ukkonen & Puolamäki 2019: 1044–1046). Tässä tutkimuksessa tar- kastellaan, mitä käyttöliittymäsuunnittelussa tulee ottaa huomioon kognitiivisen er- gonomian kannalta, sekä miten järjestelmät ja ohjelmistot saadaan vastaamaan ihmis- ten kognitiivisia ominaisuuksia. Tutkimuksen tavoitteena on selvittää, miten kognitii- vista ergonomiaa parantamalla voidaan vaikuttaa järjestelmän käytettävyyteen. Käytet- tävyydellä viitataan järjestelmän opittavuuteen, tehokkuuteen, muistettavuuteen, vir- heettömyyteen sekä miellyttävyyteen (Nielsen 1993: 26). Tutkimus toteutetaan kehittä- mällä teknologiateollisuuden alan yrityksen tuotantolinjoilla käytössä olevan järjestel- män käyttöliittymää. Teollisuuden toimialan tarkastelu on tärkeää, sillä vastatakseen tu- levaisuuden haasteisiin teollisuuden toimialan tulee kiinnittää enemmän huomioita työntekijöiden käytössä olevan teknologian ihmislähtöisyyteen (European Commission, Directorate-General for Research and Innovation, Breque, De Nul & Petridis 2021: 14– 15). Lisäksi lisääntynyt ja kehittynyt tietotekniikan käyttö vaatii tuotantolinjojen suun- nittelussa aiempaa enemmän kognitiivisen ergonomian huomiointia (Wollter Bergman ym. 2021: 21). Tutkimus on luonteeltaan suunnittelutieteellinen tutkimus. Suunnittelutieteellisessä tutkimuksessa luodaan IT-artefakteja, jotka tuottavat teknologian avulla ratkaisun jo- honkin liiketoiminnan kannalta relevanttiin ongelmaan (Hevner, March, Park & Ram 2004: 82–84; Peffers, Tuunanen, Rothenberger & Chatterjee 2007: 49). IT-artefaktin ke- hitysprosessin aikana on tavoitteena kerryttää tietoa ja ymmärrystä ongelmasta sekä sen ratkaisusta (Hevner & Chatterjee 2010: 5). Tämän tutkimuksen tulos tarjoaa organi- 108 Suunnitteluohjeen kehittäminen kognitiivisen ergonomian huomioimiseen käytettävyyden parantamisessa saatioille keinon huomioida kognitiivinen ergonomia järjestelmien käytettävyyden ke- hittämisessä. Tässä tutkimuksessa luotava IT-artefakti eli tutkimuksen tulos on kognitii- visen ergonomian huomioiva suunnitteluohje. Kognitiivista ergonomiaa on tutkittu tuotannon kontekstissa aiemmin erityisesti tuotan- tolinjojen työntekijöihin kohdistuvan kognitiivisen kuorman mittaamisen näkökulmasta (Lagomarsino, Lorenzini, De Momi & Ajoudani 2022; Thorvald, Lindblom & Andreasson 2019; Morton, Zheleva, Van Acker, Durnez, Vanneste, Larmusearu, De Bruyne, Raes, Cornillie, Saldien, De Marez & Bombeke 2022; Bommer & Fendley 2016). Nämä tutki- mukset eivät kuitenkaan tarjoa keinoja siihen, miten kognitiivinen ergonomia voidaan huomioida tuotantolinjoihin liittyvässä suunnittelussa (Thorvald ym. 2019: 264). Tämän tutkimuksen tuloksena syntyvä suunnitteluohje vastaa tähän tarpeeseen. Kognitiivisen ergonomian huomioivista suunnitteluohjeista on aiempia myönteisiä kokemuksia tuo- tannon kontekstissa. Gualtieri, Fraboni, De Marchi ja Rauch (2022: 13) kehittivät kogni- tiivisen ergonomian huomioivan ohjeistuksen tuotantolinjoille ihmisen ja robotin vuoro- vaikutuksen suunnitteluun, mikä paransi työntekijöiden kokemusta ja tuottavuutta. Artikkeli rakentuu seuraavasti. Artikkelin toisessa luvussa on kuvattu kognitiivisen er- gonomian roolia käyttöliittymäsuunnittelussa. Kolmannessa luvussa esitellään tutki- muksen aineisto sekä kuvataan tutkimuksessa käytetty suunnittelutieteellinen tutki- musmenetelmä. Artikkelin neljännessä luvussa käsitellään tutkimuksen toteutusta, jo- hon sisältyy ongelman määrittäminen ja suunnittelutyön tavoitteiden asettaminen sekä suunnitteluohjeen toteutus ja demonstrointi. Lopuksi esitellään työn tuloksena syntynyt suunnitteluohje sekä tutkimuksen johtopäätökset ja pohdinta. 2 Kognitiivinen ergonomia käyttöliittymäsuunnittelussa International Ergonomics Association (n.d.) määrittelee ergonomian tieteenalana sekä ammattikuntana, joka keskittyy tarkastelemaan ja kehittämään ihmisten sekä järjestel- män muiden osien välistä vuorovaikutusta optimoiden ihmisten hyvinvointia ja järjestel- män suorituskykyä. Kognitiivinen ergonomia on ergonomian osa, joka tarkastelee ihmis- ten kognitiivisia prosesseja tässä vuorovaikutuksessa (International Ergonomics Asso- ciation n.d.). Näitä kognitiivisia prosesseja ovat muun muassa havaitseminen, tarkkaa- vuus, muisti ja ajattelu. Kognitiivisessa ergonomiassa hyödynnetään ihmistieteiden teo- rioita, menetelmiä ja työkaluja niiden ongelmien ratkaisuun, joita ihmiset kohtaavat ol- lessaan vuorovaikutuksessa tietojenkäsittelyyn liittyvien artefaktien kanssa (van der Veer 2008: 2614). 109 Joni Hyyppä & Laura Havinen Kognitiivista ergonomiaa voidaan pitää tärkeänä tieteellisenä perustana käyttöliittymä- suunnittelulle (van der Veer 2008: 2627). Kognitiivinen ergonomia ja käytettävyystutki- mus linkittyvät vahvasti toisiinsa ja joissain yhteyksissä käsitteitä käytetään miltei yhtä- pitävästi (van der Veer 2008: 2615). Käytettävyydellä tarkoitetaan ISO 9241-11 (2018) standardin mukaan sitä, mikä on se vaikuttavuuden, tehokkuuden ja tyytyväisyyden taso, jolla tietyt käyttäjät pystyvät käyttämään järjestelmää saavuttaakseen tiettyjä ta- voitteita tietyssä käyttötilanteessa. Nielsen (1993: 26) on määritellyt käytettävyyden laatutekijöiksi järjestelmän helpon opittavuuden, järjestelmän käytön tehokkuuden, käytön helpon muistettavuuden, käyttötilanteessa ilmentyvän virheettömyyden sekä järjestelmän käytön miellyttävyyden. Tässä tutkimuksessa käytettävyys mielletään lop- putuloksena ja kognitiivinen ergonomia näkökulmana siihen, miten parempaan käytet- tävyyteen päästään. Kognitiivisen ergonomian huomioiminen vaikuttaa siis niihin keinoi- hin, joilla käytettävyyttä tavoitellaan (Cañas 2008: 2631). Cañasin (2008: 2633) mukaan ihmisen kognitiivisten toimintojen ja käyttöliittymän toi- mintojen välillä vallitsee keskinäisen riippuvuuden toimintaperiaate (eng. The Principle of Mutual Dependency). Keskinäisen riippuvuuden toimintaperiaatteen mukaan, kun ih- minen pyrkii suorittamaan jonkin tehtävän järjestelmän kanssa, tähän vuorovaikutuk- seen liittyvät ihmisen kognitiiviset toiminnot riippuvat järjestelmän käyttöliittymän toi- minnoista. Jos käyttöliittymää muokataan, se edellyttää ihmiseltä kognitiivisten toimin- tojen mukauttamista. Periaatteen mukaan optimaalisimmassa tilanteessa käyttöliitty- män toimintojen tulisi olla sovitettu ihmisen kognitiivisiin toimintoihin. Cañasin, Salmerón ja Fajardon (2004: 16) mukaan edellä mainittu riippuvuus tulisi ottaa huomioon käyttöliittymien suunnitteluprosessin aikana kartoittamalla käyttöliittymän toiminnot ja niihin liittyvät ihmisen kognitiiviset toiminnot. Kartoitus helpottaa riippu- vuuden huomioimisen tilanteissa, joissa käyttöliittymää muutetaan, sekä paljastaa mah- dolliset kognitiivisten toimintojen rajoitteet. Tässä tutkimuksessa kartoitusta hyödynne- tään käyttöliittymän ensimmäisessä kehitysvaiheessa, kuten on kuvattu luvussa 4. 3 Aineisto ja menetelmä Tutkimuksen aineisto rakentuu käytettävyyskyselyn vastauksista, heuristisen arvioinnin tuloksista sekä käytettävyystestauksen tuloksista. Tutkimus on toteutettu suunnittelu- tieteellisenä tutkimuksena. Suunnittelutieteellisessä tutkimuksessa vastataan tutkimus- kysymykseen sekä ratkaistaan organisaatioiden kohtaamia ongelmia IT-artefaktin luo- misen ja arvioimisen avulla, ja samalla tuotetaan tieteellistä tietoa (Hevner & Chatterjee 2010: 5; Hevner ym. 2004: 77). Marchin ja Smithin (1995: 256–258) mukaan IT-artefaktit ovat ihmisen luomia, usein sosioteknisiä tuotoksia, kuten jonkin asian käsitteellistäviä rakenteita, rakenteiden välisiä suhteita kuvaavia malleja, jonkin tehtävän toteuttamista 110 Suunnitteluohjeen kehittäminen kognitiivisen ergonomian huomioimiseen käytettävyyden parantamisessa kuvaavia menetelmiä tai edellä mainittujen asioiden toteutuksia. Tämän tutkimuksen IT- artefakti on kognitiivisen ergonomian huomioiva suunnitteluohje, jota käytetään tukena kohdeyrityksen järjestelmän käytettävyyden parantamisessa. Tutkimus toteutuu vuorovaikutuksessa tutkimuksen ympäristön kanssa sekä tutkimuk- sen tietopohjan kanssa (Hevner ym. 2004: 80, ks. kuvio 1). Suunnittelutieteelliselle tut- kimukselle tyypillisesti tutkimus muodostuu kolmesta kehysten välillä toimivasta syk- listä, jotka ovat relevanssisykli, suunnittelusykli sekä täsmällisyyssykli (Hevner 2007: 88). Kuvio 1. Suunnittelutieteellisen tutkimuksen tutkimuskehykset tässä tutkimuksessa (mukaillen Hevner 2007: 88; Hevner ym. 2004: 80). Tutkimuksen ympäristönä eli sovelluskohteena toimii elektroniikkavalmistaja Danfossin kaksi tuotantolinjaa. Tutkimuksessa kehitetään tuotantolinjoilla käytössä olevan SAP Manufacturing Execution (SAP ME) -järjestelmän käyttöliittymää. SAP ME -järjestelmä on tuotantoon tai valmistukseen käytettävä järjestelmä, joka on usein liitettynä toimin- nanohjausjärjestelmään. SAP ME -järjestelmä keskittyy tuotannossa tapahtuvien toimin- tojen hallintaan, kuten laitteiden aikataulutukseen, valmistukseen ja valvontaan, laittei- den tilan seuraamiseen, materiaalien toimituksiin sekä kulutukseen ja laitteiden valmis- tuksen edistymiseen (Mohammed, Ramis Ferrer, Jaroyyi, Negri, Fumagalli, Loboy & Mar- tinez Lastra 2018: 263; SAP n.d.). Tutkimuksessa ongelman tunnistamiseksi ja suunnitteluohjeen kehitystyön tavoitteiden asettamisen tueksi (Peffers ym. 2007: 52–53) alkuperäiselle SAP ME -järjestelmän käyt- töliittymälle toteutettiin System Usability Scale (SUS) -käytettävyyskysely. SUS-kysely on laajasti käytetty käytettävyyskysely, joka mittaa miten käyttäjät kokevat järjestelmän käytettävyyden (Bangor, Kortum & Miller 2008: 589–590, 593). SUS-kysely sisältää 10 kysymystä. Kysymyksiin vastataan asteikolla 1–5, jossa 1 on täysin eri mieltä ja 5 täysin samaa mieltä (Brooke 2013: 35). SUS-kyselystä saatavaa tulosta voidaan verrata 0–100 asteikon pisteasteikkoon tai Sauron ja Lewisin (2012: 204) luokittelutaulukkoon, jossa SUS-tuloksille annetaan arvosanat. 111 Joni Hyyppä & Laura Havinen Kyselyn avulla tunnistettiin alkuperäisen käyttöliittymän keskeisimmät kehityskohteet ja asetettiin tavoitteet suunnitteluohjeen tuella tapahtuvalle käytettävyyden parantami- selle. Kysely sisälsi kymmenen SUS-vakiokysymyksen lisäksi kahdeksan itse tehtyä kysy- mystä, jotka käsittelivät kognitiivista ergonomiaa. Näistä seitsemään kysymykseen vas- tattiin asteikolla 1-5 ja yksi kysymys oli avoimessa muodossa. Kyselyssä oli myös kaksi taustamuuttujaa, jotka olivat ikä ja työkokemus. Kehitystyön onnistumista arvioitiin to- teuttamalla kysely uudelleen. Kyselyn tulokset analysoitiin vertaamalla niitä SUS:n va- kiokysymysten tulosten osalta edellä mainittuihin vertailuasteikkoihin. Kognitiiviseen er- gonomiaan liittyvien kysymysten tuloksia verrattiin keskenään alussa ja lopussa toteu- tettujen kyselyiden osalta. Avoimen muodon vaihtoehdon vastaukset analysointiin käyt- tämällä ryhmittelyanalyysiä, jossa muuttujien tai havaintojen luokittelu tapahtuu tulkin- nan kautta (Metsämuuronen 2005: 812). Tämän tutkimuksen tietopohjana käytettiin aiempia tutkimuksia, jotka liittyivät kognitii- visen ergonomian soveltamiseen käyttöliittymäsuunnittelussa sekä siihen miten kogni- tiivisen ergonomian avulla voidaan parantaa järjestelmien käytettävyyttä. Tietopohja vahvistui ja lisääntyi tutkimuksen edetessä käytettävyyskyselyn, heuristisen arvioinnin sekä käytettävyystestauksen avulla saadusta tiedosta. Suunnittelutieteellisen tutkimuksen suunnittelusyklissä toistetaan IT-artefaktin rakenta- mista ja arvioimista vaatimusten perusteella niin kauan, kunnes tyydyttävä tulos on saatu aikaiseksi (Hevner ym. 2004: 88–90). Tässä tutkimuksessa suunnittelusyklin aikana sekä kehitettiin suunnitteluohjetta että hyödynnettiin sitä käyttöliittymän käytettävyy- den kehittämisessä. Suunnitteluohje siis sekä informoi kehitysprosessia että kehittyi sen aikana. Käyttöliittymän suunnitteluprosessissa seurattiin Gouldin ja Lewisin (1985: 300) kolmea suunnitteluperiaatetta, jotka ovat käyttäjiin keskittyminen kehitystyön varhai- sessa vaiheessa, käytettävyyden empiirinen mittaaminen sekä iteratiivinen suunnittelu. Suunnitteluohjeen ensimmäisen version luomisessa hyödynnettiin aiheeseen liittyvää aiempaa tutkimusta sekä SUS-käytettävyyskyselyn avulla saatua tietoa. Tämän jälkeen ohjetta hyödynnettiin alkuperäisen käyttöliittymän kehittämiseen. Kartoituksen tulos- ten perusteella käyttöliittymästä kehitettiin ensimmäinen versio. Ensimmäisen version käytettävyyttä arvioitiin heuristisella arvioinnilla. Löydetyille tuloksille tehtiin vakavuus- luokittelu suunnitteluohjeen painopisteet huomioiden. Tämän jälkeen kehitetty käyttö- liittymä asennettiin toisen kohdelinjan kahdelle erityyppiselle työpisteelle, joissa sille to- teutettiin käytettävyystestaus. Käytettävyystestaukseen osallistui yksi henkilö, joka oli kohdetuotantolinjojen perehdyttäjä. Lopuksi kehitetty käyttöliittymä oli valmis asennet- tavaksi jokaiselle kahden kohdetuotantolinjan työpisteelle. Kehitystyön onnistumista ar- vioitiin toteuttamalla alun kysely uudelleen kolmen viikon käytön jälkeen. 112 Suunnitteluohjeen kehittäminen kognitiivisen ergonomian huomioimiseen käytettävyyden parantamisessa Suunnitteluohjetta hyödynnettiin arviointivaiheissa arvioinnin kohdistamisen tukena. Arviointivaiheiden jälkeen käyttöliittymän käytettävyyttä kehitettiin hyödyntämällä suunnitteluohjetta suunnitteluvalintojen tekemisessä niin, että sen avulla käytettävyy- den kehittämiseen tuli mukaan erityisesti kognitiivisen ergonomian näkökulma. Kehitys- työn edetessä suunnitteluohjetta verrattiin löytyneisiin käytettävyysongelmiin ja tarkas- teltiin, onko ohjeen sisältö linjassa löytyneiden ongelmien kanssa. Seuraavassa luvussa on kuvattu tarkemmin tutkimuksen toteutus ja tulokset. 4 Tutkimuksen toteutus ja tulokset Tutkimus toteutettiin seuraten suunnittelutieteellisen tutkimuksen prosessimallia (Pef- fers ym. 2007: 54). Prosessimallin vaiheita mukaillen seuraavaksi kuvataan ongelman määrittäminen ja tavoitteiden asettaminen sekä suunnitteluohjeen luominen ja demon- strointi. Lopuksi esitellään tutkimuksen tuloksena syntynyt suunnitteluohje. 4.1 Ongelman määrittäminen ja tavoitteiden asettaminen Kuten edellä todettiin, tarkasteltavan järjestelmän käytettävyyden alkutilanteen selvit- tämiseen käytettiin SUS-käytettävyyskyselyä. Kyselyyn vastasi 16 kohdelinjojen työnte- kijää. Taustakysymyksien osalta iän jätti vastaamatta kaksi ja työkokemuksen yksi vas- taajista. Vastaajien iän keskiarvo oli 40,28 vuotta ja heillä oli keskimäärin 10 vuotta työ- kokemusta. SUS-kyselyn vakiokysymysten tulosten keskiarvo oli 53, minkä perusteella järjestelmän käytettävyys voidaan todeta huonoksi. Tulos vastaa Sauron ja Lewisin (2012: 204) asteikolla kategorian toiseksi huonointa arvosanaa D. Myös Bangor, Kortum ja Miller (2008: 592) toteavat, että alle 70 SUS-tuloksen saaneiden järjestelmien kanssa suositellaan panostamaan tarkempaan valvontaan ja jatkuvaan parantamiseen ja että 50 SUS-tuloksen alittavia tuloksia ei tulisi hyväksyä. Huomioitavaa on, että kyselyn ma- talin SUS-tulos oli 32,5 ja korkein 80, joten kaikki työntekijät eivät kokeneet nykyisessä järjestelmässä käytettävyysongelmia. Suurimmat käytettävyysongelmat olivat tulosten mukaan painikkeiden ja tekstien koossa, liiallisen epäoleellisen tiedon näkymisessä, han- kaluudessa palata alkuun väärän valinnan jälkeen, järjestelmän hitaudessa sekä virhe- viestien liiallisessa määrässä. SUS-kyselyn avulla asetettiin suunnitteluohjeen tuella tapahtuvalle kehitystyölle tavoit- teet. SUS-kyselystä vähintään 70 pistettä saaneita järjestelmiä voidaan pitää vähintään- kin kelvollisina ja paremmista järjestelmistä voidaan puhua silloin, kun SUS-tulokset ovat 70–80 välillä (Bangor ym. 2008: 592). Tavoitteeksi asetettiin nostaa suunnitteluohjeen avulla SAP ME -järjestelmän SUS-tuloksen keskiarvo ainakin yli 70 pisteen rajan. Tämä vastaa Sauron ja Lewisin (2012: 204) asteikossa arvosanaa C. 113 Joni Hyyppä & Laura Havinen 4.2 Suunnitteluohjeen luominen Suunnitteluohjeen ensimmäinen versio pohjautui kuvion 1 mukaisesti sekä tutkimuksen tietopohjaan että sovelluskohteesta nouseviin vaatimuksiin. Aluksi kartoitettiin aiem- man käytettävyyteen sekä kognitiiviseen ergonomiaan liittyvän tutkimuksen pohjalta sellaisia käyttöliittymiin liittyviä tekijöitä, jotka tukevat kognitiivista ergonomiaa. Sen jäl- keen varmistettiin, että alkukyselyssä esiinnousseet ongelmakohdat olivat mukana teki- jöissä. Tämän jälkeen muodostettiin ensimmäinen versio suunnitteluohjeesta. Ohje sisälsi kym- menen kohtaa, jotka käyttöliittymäsuunnittelussa tulisi ottaa huomioon kognitiivisen er- gonomian näkökulmasta, jotta saadaan kehitettyä käytettävyydeltään parempi käyttö- liittymä. Tämän jälkeen suunnitteluohjetta kehitettiin käyttämällä sitä käyttöliittymän ensimmäisen version kehityksessä. Tämä tehtiin hyödyntämällä keskinäisen riippuvuu- den toimintaperiaatteeseen pohjautuvaa kartoitusta, jossa määritellään käyttöliittymän ja ihmisen kognitiiviset toiminnot (Cañas 2008: 2634). Taulukossa 1 on esimerkki kartoi- tuksesta, ja koko kartoitus on kuvattu liitteessä 1. Käyttöliittymän toiminto Toimintoon liittyvät kognitiivi- set toiminnot Kehitystoimenpiteet Tuotteen valitseminen Havaitseminen, tarkkaavaisuus ja tunnistaminen Helpotetaan havaitsemista suu- rentamalla sarjanumeron teksti- kenttää, jossa on valkoinen taustaväri, sekä suurennetaan kyseisen tekstikentän lopussa olevaa painiketta, josta aukeaa tuotteen valintaikkuna. Näyte- tään käyttäjälle vain oleellisim- mat tiedot tuotteen valintaikku- nassa. Taulukko 1. Esimerkki ensimmäisen kehitysvaiheen kartoituksesta. Aluksi kartoitettiin järjestelmäasiantuntijaa haastattelemalla käyttöliittymän toiminnot ja tunnistettiin niihin liittyvät ihmisen kognitiiviset toiminnot. Tämän jälkeen muodos- tettiin suunnitteluohjetta hyödyntäen kehitysehdotukset toiminnoissa alkukyselyn pe- rusteella ilmenneisiin ongelmakohtiin ja kerättiin lisää tietoa tukemaan suunnitteluoh- jeen eri kohtia. Kartoituksen pohjalta luotiin ensimmäinen kehitysversio SAP ME -järjestelmän käyttö- liittymästä. Käyttöliittymän eri kehitysversioita on havainnollistettu kuviossa 2. Aiempaa tuotannossa käytettävää SAP ME -järjestelmän käyttöliittymää ei ole suunniteltu käytet- täväksi kosketusnäytöiltä, joten järjestelmän tilalle päivitettiin tässä vaiheessa kosketus- näytöille optimoitu Touch POD -käyttöliittymä. 114 Suunnitteluohjeen kehittäminen kognitiivisen ergonomian huomioimiseen käytettävyyden parantamisessa Merkittävimpinä muutoksina ensimmäisessä kehitysversiossa oli se, että tekstien ja pai- nikkeiden kokoa kasvatettiin ja painikkeisiin lisättiin ikonit auttamaan niiden tunnista- mista (vrt. kuvio 2:n käyttöliittymäkuvat 1 ja 2). Tämä auttaa ihmistä löytämään elemen- tit nopeammin käyttöliittymästä (Legge, Pelli, Rubin & Schleske 1985: 20–21; Lindberg & Näsänen 2003: 118; Czerwinski, Van Dantzich, Robertson & Hoffman 1999: 7; Preece, Rogers, Sharp, Benyon, Holland & Carey 1994: 89). Ikonien avulla käyttäjän on helpompi havaita, oppia ja ymmärtää käyttöliittymän painikkeiden toiminnot (Preece ym. 1994: 95). Käyttöliittymästä myös poistettiin sellaiset painikkeet, joita käyttäjä ei tarvitse työssään. Lisäksi sellaiset painikkeet, joita käyttäjä tarvitsee kaikista useimmin, sijoitettiin näky- män yläosaan. Painikkeiden sijainti pyrittiin kuitenkin pitämään mahdollisimman katta- vasti samassa paikassa tai vähintäänkin samassa järjestyksessä. Tällä tuettiin käyttäjien spatiaalista muistia, joka auttaa käyttäjiä nopeampaan tietokoneen ja ihmisen väliseen vuorovaikutukseen sekä nopeampaan tiedonhakuun (Scarr, Cockburn & Gutwin 2012: 1, 19, 62). 4.3 Suunnitteluohjeen demonstrointi Suunnittelutieteellisen tutkimuksen demonstrointivaiheessa on tarkoitus testata uutta tai paranneltua artefaktia käytännössä aiemmin todetun ongelman ratkaisemiseksi (Pef- fers ym. 2007: 55). Tässä tutkimuksessa demonstroinnin aikana oli tavoitteena saada heuristisen arvioinnin ja käytettävyystestauksen avulla lisää tietoa, jonka avulla voidaan vahvistaa tai kehittää suunnitteluohjetta. Päivitetylle käyttöliittymälle toteutettiin aluksi testipuolella heuristinen arviointi hyö- dyntäen Nielsenin (2020) heuristiikkoja. Heuristisen arvioinnin avulla voidaan löytää mahdolliset käytettävyysongelmat (Nielsen 1992: 373). Toisena arvioijana toimi järjes- telmäasiantuntija ja toisena arvioijana käytettävyysasiantuntija, joka on myös toinen tutkimuksen tekijöistä. Heuristisessa arvioinnissa löytyi 16 käytettävyysongelmaa. Löy- detyt ongelmat koottiin yhdeksi listaksi, jonka jälkeen arvioijat tekivät niille vakavuus- luokittelun. Ongelmista korjattiin 11 vakavinta, ja loput viisi ongelmaa todettiin vaka- vuudeltaan sellaisiksi, että niiden korjaus ei ollut kiireellistä. Suunnitteluohjetta käytet- tiin sekä ongelmien priorisoinnin että korjausehdotusten luomisen tukena. Heuristisen arvioinnin avulla löydetyt käytettävyysongelmat vahvistivat erityisesti kol- mea suunnitteluohjeen kohtaa. Heuristisessa arvioinnissa havaittiin, että käyttöliitty- mään jäi kaksi haamuikkunaa näkyviin ja virheilmoituksia jäi tulematta, mikä vahvisti suunnitteluohjeen kohtaa “Ennaltaehkäise virheiden syntymistä sekä panosta selkeisiin 115 Joni Hyyppä & Laura Havinen ja hyviin virheilmoituksiin”. Toinen havainto koski sitä, että työohjeiden avauspainik- keen koettiin olevan liian lähellä työlistalle palauttavaa painiketta, jolloin virhepainallus palauttaisi työn alla olevan laitteen vahingossa työlistalle. Tämä vahvisti kohtaa “Ryh- mittele ja järjestele tieto merkityksellisiin osiin”. Heuristisessa arvioinnissa myös havait- tiin, että käyttöliittymässä oli liikaa ylimääräistä tietoa näkyvillä, mikä vahvisti kohtaa “Minimoi liiallinen informaatio”. Heuristisen arvioinnin perusteella löydettyjen käytettävyysongelmien korjaamisen li- säksi tässä vaiheessa käyttöliittymän kehityksessä hyödynnettiin suunnitteluohjetta käyttöliittymän värimaailman muokkaamiseen. Harmaa värimaailma vaihdettiin alkupe- räisen käyttöliittymän sinikeltaiseen värimaailmaan (ks. kuvio 2:n käyttöliittymäkuvat 2 ja 3), sillä alkuperäinen värimaailma koettiin miellyttävämmäksi. Tämä mukailee ohjei- den kohtaa “Huomioi affektiivinen näkökulma”. Värivalintaa tukee Fagerbergin, Ståhlin ja Höökin (2004: 380) kehittämä väriympyrä, jonka mukaan alkuperäisen käyttöliittymän värimaailma osuu miellyttävien värien puolelle. Haaleaa sinistä pidetään melko neutraa- lina värinä, mutta kuitenkin miellyttävänä, ja keltainen väri viestii iloisuutta, onnelli- suutta ja tyytyväisyyttä (Fagerberg ym. 2004: 380). Muutos liittyy myös kohtaan “Käytä värejä oleellisimpien elementtien kanssa”, sillä haaleankeltaiset painikkeet erottuvat helpommin käyttöliittymästä kuin aiemmat harmaat painikkeet. Van Laar (2001: 132– 133) toteaakin, että oleellisimpien osien vaaleilla ja haaleilla taustaväreillä voidaan no- peuttaa tietojen etsimiseen kuluvaa aikaa. Vaikka harmaan käyttöliittymän painikkeet olivat haalean harmaat (ks. kuvio 2:n käyttöliittymäkuva 2), ne eivät kuitenkaan erottu- neet riittävän hyvin, koska kaikki muu käyttöliittymässä oli myös harmaata. Heuristisen arvioinnin perusteella tehdyn kehitystyön jälkeen käyttöliittymälle suoritet- tiin käytettävyystestaus kahdella erityyppisellä tuotantolinjan työpisteellä. Testaukseen osallistui yksi henkilö, joka oli tuotantolinjojen perehdyttäjä. Suunnitteluohje toimi tes- tauksen fasilitoijan tukena niin, että hän varmisti sen avulla, että testauksessa käsiteltiin suunnitteluohjeessa ilmenevät asiat. Testaus toteutettiin iteratiivisen suunnittelun pe- riaatteen mukaan, jolloin käyttöliittymää iteroitiin jokaisen muutoksen tai korjauksen jälkeen niin kauan, kunnes ongelmia ei enää löydy (Gould & Lewis 1985: 300). Siihen tilanteeseen, että käytettävyysongelmia ei enää löytynyt, tarvittiin kolme iterointia, jonka jälkeen käyttöliittymä oli valmis asennettavaksi jokaiselle kahden kohdetuotanto- linjan työpisteelle. Löydetyt käytettävyysongelmat liittyivät enimmäkseen järjestel- mässä näkyvään tietoon: työlistalla oli tarpeettomasti näkyvissä poistetut laitteet ja komponenttilistassa jäljitettävät komponentit sijaitsivat listan eri kohdissa, vaikka niiden kannattaisi näkyä listan alussa. Nämä löydökset vahvistivat suunnitteluohjeen kohtia “Minimoi liiallinen informaatio” sekä “Ryhmittele ja järjestele tieto merkityksellisiin osiin”. 116 Suunnitteluohjeen kehittäminen kognitiivisen ergonomian huomioimiseen käytettävyyden parantamisessa Kuviossa 2 on esitetty käyttöliittymän eri kehitysvaiheet. Alkuperäisestä käyttöliitty- mästä (1) tehtiin kehitetty versio (2) suunnitteluohjeen ensimmäisen version perus- teella. Tämän jälkeen käyttöliittymästä tehtiin kehitetty versio (3) heuristisen arvioinnin tulosten perusteella ja lopullinen versio (4) käytettävyystestauksen tulosten perusteella. Käyttöliittymäkuvissa 1-3 on kuvattu järjestelmän alkunäkymä ja kuvassa 4 jäljitysnä- kymä. Jäljitysnäkymän avulla käyttäjä voi jäljittää koottavan tuotteen komponentit ja varmistaa että kaikki komponentit ovat laitteessa. Kuten edellä kuvattiin, keskeisiä muu- toksia käyttöliittymässä olivat muun muassa painikkeiden koon kasvattaminen ja väri- maailman vaihtaminen sekä turhan tiedon poistaminen, kun taas esimerkiksi painikkei- den sijainti pyrittiin pitämään samana. Kuvio 2. Käyttöliittymä eri kehitysvaiheissa. Päivitetty SAP ME -järjestelmän käyttöliittymä oli kohdelinjoilla käytössä kolme viikkoa, jonka jälkeen kehitystyön alussa toteutettu kysely toteutettiin uudestaan. Kyselyä ei to- teutettu heti käyttöönoton jälkeen, sillä Sauron (2011: 96) sekä McLellanin, Muddimerin ja Peresin (2011: 62) mukaan SUS-kyselyn tuloksissa voi olla 6-16 prosentin ero pitkään käytössä olleiden sovellusten eduksi, kun verrataan tuloksia pitkään sovellusta käyttä- neiden ja ensi kertaa käyttävien välillä. Kyselyn toteuttaminen heti käyttöönoton jälkeen voisi siis heikentää tulosten vertailukelpoisuutta, koska tässä tutkimuksessa ensimmäi- nen käytettävyyskysely toteutettiin käyttäjille, jotka olivat käyttäneet SAP ME -järjestel- mää pidemmän ajan. Toiseen kyselyyn vastasi 18 työntekijää eli kaksi enemmän kuin ensimmäiseen kyselyyn. Päivitetyn SAP ME -järjestelmän käyttöliittymä sai SUS-tulosten keskiarvoksi 75,56 pis- tettä, heikoimman tuloksen ollessa 57,50 pistettä ja parhaan 97,50 pistettä. Päivitetty 117 Joni Hyyppä & Laura Havinen käyttöliittymä sai siis 22,56 pistettä paremman tuloksen kuin alkuperäinen käyttöliit- tymä. Kyselyssä iän ja työkokemuksen jättivät vastaamatta kolme vastaajaa. Iän vastanneiden keskiarvoikä oli 37,33 vuotta ja vastaajien työkokemusvuosien keskiarvo oli 8,46 vuotta. Parhaimmaksi käytettävyyden kokivat alle 30-vuotiaat vastaajat, kun taas heikoimmaksi käytettävyyden kokivat ne vastaajat, jotka eivät ilmoittaneet ikäänsä. Tuloksista ilmeni, että käytettävyys koettiin huonommaksi vastaajan iän kasvaessa molemmissa kyse- lyissä. Vastaavasti molemmissa kyselyissä työkokemuksen kasvaessa käytettävyys koet- tiin huonommaksi. Työkokemuksen osalta järjestelmän käytettävyyden kokivat huo- noimmaksi ne vastaajat, jotka eivät kertoneet työkokemustaan, ja parhaimmaksi alle 5 vuotta työskennelleet. Kuvio 3. Ensimmäisen (keltainen, n=16) ja toisen (sininen, n=18) kyselyn omien vaihtoehtojen vertailu. Kyselyn kognitiiviseen ergonomiaan liittyvien kysymysten tuloksissa näkyi kehitystyössä tapahtuneen selkeää parannusta erityisesti painikkeiden ja tekstin koon sopivuudessa sekä painikkeiden löydettävyydessä (ks. kuvio 3). Painikkeiden sopiva koko nousi esiin myös avoimien kysymysten vastauksissa (n=6). Tulosten perusteella järjestelmän kuor- mittavuuden koettiin vähentyneen ja avoimien kysymysten vastauksissa järjestelmä ko- 118 Suunnitteluohjeen kehittäminen kognitiivisen ergonomian huomioimiseen käytettävyyden parantamisessa ettiin nyt helppokäyttöisemmäksi (n=3). Myös virheviestien määrän vähentymisen ja jär- jestelmän etusivulle palaamisen koettiin hieman parantuneen, samoin kuin epäoleelli- sen tiedon vähentymisen. Kehitetyn käyttöliittymän käytettävyysongelmat painottuivat jäljitysnäkymään. Vastaa- jat kommentoivat sen osalta, että ongelmina olivat tiedon virheellinen järjestys (n=6), mahdollisuus tehdä virheellisiä toimintoja (n=3) ja tarve painaa tarpeettomasti käyttö- liittymän painikkeita (n=1). Käytettävyyskyselyiden tulosten perusteella SUS-tulosta saatiin parannettua arvosa- nasta D (SUS-tuloksen keskiarvo 53), arvosanaksi B (SUS-tuloksen keskiarvo 75,56), joka viittaa parantuneeseen SAP ME -järjestelmän käytettävyyteen. Suurin kehitys tapahtui siinä, että käyttäjät eivät enää kokeneet SAP ME -järjestelmän käyttöä liian kuormitta- vaksi eivätkä painikkeiden olevan liian pieniä ja liian vaikeasti löydettävissä. Myöskään tekstin ei koettu olevan enää liian pientä. 4.4 Tutkimuksen tuloksena syntynyt suunnitteluohje Tutkimuksen tuloksena syntyi kymmenkohtainen suunnitteluohje, jonka avulla voidaan huomioida kognitiivinen ergonomia käyttöliittymän käytettävyyden kehittämisessä. Seuraavassa on kuvattu ohjeen sisältö tarkemmin. Jokaisen kohdan osalta on myös ku- vattu tutkimuksen tietopohjasta nouseva perustelu, kuten on esitetty Gregorin, Krusen ja Seidelin (2020) suunnitteluohjeen rakennetta kuvaavassa mallissa. 1. Minimoi liiallinen informaatio. Poistetaan käyttöliittymästä merkityksetön ja harvoin käytettävä tieto, sillä liiallinen informaatio lisää kognitiivista työmäärää, joka vaikuttaa negatiivisesti käyttäjien tehokkuuteen. Näkyvissä tulisi olla vain tehtävän kannalta oleel- lisimmat tiedot, koska tiedon määrän kasvu vaikuttaa negatiivisesti käyttäjän kykyyn toi- mia järjestelmän avulla (Kalakoski ym. 2019: 1044). 2. Ryhmittele ja järjestele tieto merkityksellisiin osiin. Yhteenkuuluvat kohteet tulee asetella lähelle toisiaan. Hahmolakien läheisyyden lain mukaan kohteet, jotka ovat lä- hellä toisiaan, mielletään yhteenkuuluviksi (Wagemans, Elder, Kubovy, Palmer, Peter- son, Singh & von der Heydt 2012: 1180). Tämä auttaa ohjaamaan käyttäjän oikean tie- don luokse ja helpottaa havaitsemista (Preece ym. 1994). 3. Lisää painikkeisiin ikonit. Luodaan toisistaan erottuvat ikonit vastaamaan kunkin pai- nikkeen toimintoa. Ikonien tulisi muistuttaa niitä toimintoja, mitä painikkeilla voidaan toteuttaa, koska ikonien tuttuus ei pelkästään vaikuta tiedonhaun helppouteen, vaan myös näihin tietoihin liittyvien myöhempien käsittelytoimintojen helppouteen (Shen, Xue & Wang 2018: 13–14; Shen, Zhang, Xiao, Li & Liang 2020: 1–18). Ikonit auttavat 119 Joni Hyyppä & Laura Havinen käyttäjää havaitsemaan, oppimaan ja ymmärtämään käyttöliittymän painikkeiden toi- minnot paremmin. Ikonien lisääminen käyttöliittymiin vähentää käyttöliittymien moni- mutkaisuutta, mutta jos ikoneita on lisätty liikaa ja jos ne ovat liian samankaltaisia, voi ikonien erottaminen toisistaan olla haasteellista (Preece ym. 1994: 95). 4. Kasvata tekstien ja painikkeiden kokoa. Riittävän kokoisilla painikkeilla, kuvilla ja tekstillä voidaan parantaa ihmisen luku- ja havaintonopeutta, jotta hän löytää elementit nopeammin käyttöliittymästä (Legge ym. 1985: 20–21; Lindberg & Näsänen 2003: 118). 5. Huomioi tuttuus ikoneissa, sanoissa ja elementeissä. Ikonit sekä toimintojen ja pai- nikkeiden nimet tulee valita niiden merkityksellisyyden, tuttuuden ja mielenpainuvuu- den perusteella. Pyritään saamaan järjestelmä mahdollisimman hyvin vastaamaan tosi- maailmaa ja vältetään ammattisanastoa. Tuttujen ja helposti kuviteltavien sanojen on todettu olevan niitä, jotka ihmisen on kaikista helpointa muistaa (Preece ym. 1994: 108; Shen ym. 2018: 13–14). 6. Tue käyttäjän spatiaalista muistia. Muutetaan painikkeiden, tekstien tai elementtien paikkaa vain silloin, kun siihen on erittäin hyvä syy. Pyritään pitämään painikkeiden jär- jestys samanlaisena, vaikka painikkeiden paikka käyttöliittymässä vaihtuisikin. Käyttäjän spatiaalisen muistin huomioiminen auttaa käyttäjiä nopeampaan tietokoneen ja ihmi- sen väliseen vuorovaikutukseen ja nopeampaan tiedonhakuun (Scarr ym. 2012: 62). 7. Ennaltaehkäise virheiden syntymistä sekä panosta selkeisiin ja hyviin virheilmoituk- siin. Testataan käyttöliittymää tarpeeksi ennen käyttöönottoa. Pidetään virheilmoituk- set selkeinä ja vältetään käyttäjälle viestimisessä virhekoodeja. On tärkeää pitää ohjeet ja virheilmoitukset ytimekkäinä ja listata niihin vain ohjelman kannalta konkreettisem- mat vaiheet (Shneiderman 1982: 610–611). 8. Pidä järjestelmän tila selkeänä ja anna mahdollisuus helppoihin poistumisteihin. Käyttäjän muistikuormaa tulee helpottaa kumoamisvaihtoehdoilla, jotta käyttäjä pystyy helposti palaamaan alkuun väärien valintojen jälkeen. Tehdyn toiminnon jälkeen käyt- täjälle tulee antaa asianmukainen palaute kohtuullisen ajan kuluessa (Molich & Nielsen 1990: 339). 9. Huomioi affektiivinen näkökulma. Kognitiivisen ja affektiivisen näkökulman huomi- oiminen yhdessä tukee parempaa käytettävyyttä (Prastawa, Ciptomulyono, Laksono- Singgih & Hartono 2019: 525). Affektiivinen näkökulma liittyy ihmiseen tunnetilaan vai- kuttaviin asioihin, kuten värien ja kuvien käyttöön (Prastawa ym. 2019: 508; 514). Esi- merkiksi käyttöliittymässä kannattaa suosia miellyttäviä värejä, jotka stimuloivat käyttä- jää sopivasti. Tällaisia värejä ovat muun muassa vihreä, keltainen, vaaleansininen ja oranssi (Fagerberg ym. 2004: 380). 120 Suunnitteluohjeen kehittäminen kognitiivisen ergonomian huomioimiseen käytettävyyden parantamisessa 10. Käytä värejä oleellisimpien elementtien kanssa. Käytetään värejä jäsentelemään tietoja käyttöliittymässä ottamalla käyttöön yksi väri kerrallaan ja lisäämällä värejä tar- vittaessa. Värien käytössä on hyvä pysyä maltillisena ja olla käyttämättä teksteissä, suu- rilla alueilla ja taustoissa liian kylläisiä värejä, kuten punaista ja syvän sinistä (Schwier & Misanchuk 1995: 2; Preece ym. 1994: 89), sillä tämä voi tehdä käyttöliittymästä liian räikeän, vaikeasti tulkittavan ja hämmentävän (Preece ym. 1994: 89). Vaaleilla ja haa- leilla taustaväreillä voidaan nopeuttaa tietojen etsimiseen kuluvaa aikaa (Van Laar 2001: 131–132). 5 Johtopäätökset ja pohdinta Tässä artikkelissa tarkasteltiin kognitiivisen ergonomian vaikutusta käytettävyyden pa- rantamiseen. Tutkimuksessa kehitettiin teknologiateollisuuden yrityksen SAP ME -järjes- telmän käytettävyyttä. Tutkimuksen tuloksena syntyi IT-artefakti eli suunnitteluohje siitä, minkälaisia kognitiivisen ergonomian tekijöitä tulisi ottaa huomioon käyttöliitty- män suunnittelussa. Tutkimuksen demonstraatiovaiheessa myös osoitettiin, miten suunnitteluohjeen avulla voidaan helpottaa kognitiivisen ergonomian huomioimista käyttöliittymäsuunnittelussa. Suunnitteluohje luotiin aiemman kognitiiviseen ergonomi- aan ja käytettävyyteen liittyvän tutkimuksen pohjalta, ja sitä kehitettiin ja arvioitiin suunnittelutieteellisen tutkimusprosessin mukaisesti syklisesti sovelluskohteesta saa- dun tiedon perusteella. Tutkimuksessa havaittiin, että suunnitteluohje tuki sitä, että kognitiivisen ergonomian tekijät huomioitiin käytettävyysarviointien toteutuksessa sekä käytettävyysongelmien priorisoinnissa ja korjaustoimenpiteissä. Huomioimalla kognitiivinen ergonomia käyttö- liittymäsuunnittelussa käyttöliittymän toiminnot saatiin paremmin vastaamaan ihmis- ten kognitiivisia toimintoja (vrt. Cañas ym. 2004). Tutkimuksen aikana kehitetyn käyttö- liittymän käytettävyys parani asetettujen tavoitteiden mukaisesti, mikä todennettiin käytettävyyskyselyiden avulla. Käytettävyyden kehittämiseen on olemassa useita ohjeistuksia, kuten Nielsenin (2020) kymmenen käytettävyysheuristiikkaa, Shneidermanin kahdeksan kultaista sääntöä (Shneiderman, Plaisant, Cohen, Jacobs & Elmqvist 2018: 95–97) ja useita kymmeniä kon- tekstikohtaisia heuristiikkalistoja (Quiñones & Rusu 2017: 93). Aiemmissa tutkimuksissa on myös kehitetty onnistuneesti prosesseja tuotantoon liittyvien järjestelmien käytettä- vyyden kehittämiseen (Stockinger, Stuke & Subtil 2020). Tämä tutkimus täydentää aiem- paa tutkimusta tukemalla kognitiivisen ergonomian huomioimista käytettävyyden kehit- tämisessä. Suunnitteluohjetta voidaan hyödyntää aiempien käytettävyysohjeiden rin- nalla sekä tunnettujen käytettävyyden kehittämismenetelmien ohella, kuten tutkimuk- 121 Joni Hyyppä & Laura Havinen sen demonstraatiovaiheessa on osoitettu. Ohje on erityisen hyödyllinen sellaisissa kon- teksteissa, joissa kognitiivisella ergonomialla on merkittävä vaikutus, kuten tämän tutki- muksen sovellusalueella tuotannossa (Biondi ym. 2021, Wollter Bergman ym. 2021). Yleiset suunnitteluohjeet saattavat vaikuttaa epätäsmällisiltä (ks. esim. Cronholm 2009). Tutkimuksen tuloksena syntyvä suunnitteluohje ei määrittele yksiselitteisesti, miten kognitiivinen ergonomia tulisi huomioida, vaan ohjeiden käyttäjän tulee soveltaa niitä kontekstin mukaisesti. Esimerkiksi tekstin ja painikkeiden koon osalta ei ole mahdollista antaa tarkkoja määreitä, sillä niihin vaikuttavat muun muassa näytön koko sekä käyttä- järyhmän ominaisuudet. Vastaavasti elementtien tuttuuden tai turhan tiedon tarkka määrittely jää ohjeiden soveltajan päätettäväksi sovelluskohteen tuntemisen perus- teella. Tämä johtaa muun muassa siihen, että arviointia ei ole mahdollista automati- soida. Toinen tyypillinen haaste suunnitteluohjeille on niiden yleispätevyyden osoitta- minen (Gregor ym. 2020: 1632). Tutkimuksen rajoitteena voidaan pitää tulosten yleis- tettävyyden osalta sitä, että tutkimus toteutettiin tuotannon kontekstissa tarkastellen yhden järjestelmän käyttöliittymän kehitystä. Ohjeen sovellettavuutta muihin konteks- teihin ja muun tyyppisiin järjestelmiin tukee kuitenkin se, että ohjeen kohdat on perus- teltu sovelluskohteesta nousseiden huomioiden lisäksi myös aiemman tutkimuksen pohjalta (vrt. Gregor ym. 2020: 1634). Tämä tutkimus tuottaa uutta sovelluskelpoista suunnittelutietoa suunnitteluohjeen ja sen soveltamisen kuvauksen muodossa. Suunnittelutieto on hyödyllistä esimerkiksi tut- kimuksen sovellusalueella tuotannossa, jossa kognitiivisen ergonomian tarve on tunnis- tettu keskeiseksi (mm. Bommer & Fendley 2016; Biondi ym. 2021; Morton ym. 2022; Wollter Bergman ym. 2021). Suunnitteluohje tarjoaa yhden keinon vähentää aiemmissa tutkimuksissa sovellusalueella todettua kognitiivista kuormitusta. Tutkimuksen tulok- sena syntyi myös kehitetty versio SAP ME -järjestelmän käyttöliittymästä. Tutkimuksen kontribuutiot ovat tyypillisiä suunnittelutieteelliselle tutkimukselle (Gregor 2002: 20; Gregor & Hevner 2013: 342). Suunnitteluohjeen jatkokehityksessä kannattaisi verrata kahta kehitysprosessia, jossa toisessa hyödynnettäisiin suunnitteluohjetta ja toisessa ei, ja näin tarkastella tarkemmin suunnitteluohjeen vaikutusta suunnittelutyöhön (vrt. Gualtieri ym. 2022). Koska kogni- tiivisen ergonomian on huomattu vaikuttavan tuotantolinjojen tehokkuuteen (mm. Bi- ondi ym. 2021: 818), jatkotutkimuksessa voisi myös tarkastella ohjeen hyödyntämisen vaikutusta tuotantolinjojen tehokkuuteen, jota voisi arvioida mittaamalla tuotantolinjo- jen tehokkuutta yksilö- ja linjatasolla ennen ja jälkeen kehitystyön. Kognitiivisen er- gonomian näkökulmasta tarkastelu kannattaisi suunnata esimerkiksi työntekijöiden te- kemien virheiden määrän tarkasteluun tai tehtäväaikojen kestoon. Lopuksi, kuten edellä 122 Suunnitteluohjeen kehittäminen kognitiivisen ergonomian huomioimiseen käytettävyyden parantamisessa tuotiin esille, tässä tutkimuksessa suunnitteluohjetta sovellettiin tuotannon konteks- tissa, joten jatkotutkimuksessa olisi hyvä tarkastella suunnitteluohjeen soveltuvuutta käytettävyyden kehittämisen tukemiseen toisenlaisissa käyttökonteksteissa ja erityyp- pisten järjestelmien käyttöliittymien osalta. Lähteet Bangor, A., Kortum, P. T. & Miller, J. T. (2008). An Empirical Evaluation of the System Usability Scale. In- ternational Journal of Human-Computer Interaction, 24(6), 574–594. https://doi.org/10.1080/10447310802205776 Berlin, C., Bergman, M.W., Chafi, M.B., Falck, A.-C. & Örtengren, R. (2021). A Systemic Overview of Factors Affecting the Cognitive Performance of Industrial Manual Assembly Workers. Proceedings of the 21st Congress of the International Ergonomics Association (IEA 2021), 371–381. https://doi.org/10.1007/978-3-030-74608-7_47. Biondi, F.N., Cacanindin, A., Douglas, C. & Cort, J., (2021). Overloaded and at Work: Investigating the Effect of Cognitive Workload on Assembly Task Performance. Human Factors 63, 813–820. https://doi.org/10.1177/0018720820929928. Bommer, S.C. & Fendley, M. (2018). A Theoretical Framework for Evaluating Mental Workload Resources in Human Systems Design for Manufacturing Operations. International Journal of Industrial Ergo- nomics, 63, 7–17. https://doi.org/10.1016/j.ergon.2016.10.007. Brooke, J. (2013). SUS: A retrospective. Journal of Usability Studies, 8(2), 29–40. Cañas, J. (2008). Cognitive Ergonomics in Interface Development Evaluation. Journal Of Universal Computer Science, 14(16), 2630–2649. https://doi.org/10.3217/jucs-014-16-2630. Cañas, J.J., Salmerón, L. & Fajardo, I. (2004). Toward the Analysis of the Interaction in the Joint Cognitive System. Teoksessa: Pirhonen, A., Saariluoma, P., Isomäki, H., Roast, C. (Toim.), Future Interaction Design. Springer-Verlag, London, 85–104. https://doi.org/10.1007/1-84628-089-3_6. Cronholm, S. (2009). The Usability of Usability Guidelines: A Proposal for Meta-Guidelines. Proceedings of the Australasian Computer-Human Interaction Conference (OZCHI), 233–240. https://doi.org/10.1145/1738826.1738864. Czerwinski, M., Van Dantzich, M., Robertson, G. & Hoffman, H. (1999). The Contribution of Thumbnail Image, Mouse-Over Text and Spatial Location Memory to Web Page Retrieval in 3D. INTERACT, 163–170. de Haan, G. & Dittmar, A. (2016). The Role of Cognitive Ergonomics in Interaction Design, Addressing Ad- vances in HCI. Proceedings of the European Conference on Cognitive Ergonomics, ECCE ’16. https://doi.org/10.1145/2970930.2979718. Elfering, A., Grebner, S. & Ebener, C. (2015). Workflow Interruptions, Cognitive Failure and Near-accidents in Health Care. Psychology, Health & Medicine, 20(2), 139–147. https://doi.org/10.1080/13548506.2014.913796. European Commission, Directorate-General for Research and Innovation, Breque, M., De Nul, L. & Petridis, A. (2021). Industry 5.0 – Towards a Sustainable, Human-Centric and Resilient European Industry. Publications Office of the European Union. Saatavilla: https://data.eu- ropa.eu/doi/10.2777/308407. (lainattu 13.5.2023). Fagerberg, P., Ståhl, A. & Höök, K. (2004). eMoto: Emotionally engaging interaction. Personal and Ubiqui- tous Computing, 8(5), 377–381. https://doi.org/10.1007/s00779-004-0301-z. Gould, J. & Lewis, C. (1985). Designing for usability: Key principles and what designers think. Communica- tions of the ACM, 28(3), 300–311. https://doi.org/10.1145/800045.801579. Gregor, S. (2002). Design Theory in Information Systems. Australasian Journal of Information Systems, 10. https://doi.org/10.3127/ajis.v10i1.439. Gregor, S. & Hevner, A. R. (2013). Positioning and Presenting Design Science Research for Maximum Im- pact. MIS Quarterly, 37(2), 337–355. https://doi.org/10.25300/MISQ/2013/37.2.01. Gregor, S., Kruse, L.C. & Seidel, S. (2020). Research Perspectives: The Anatomy of a Design Principle. Jour- nal of the Association for Information Systems, 21, 1622–1652. https://doi.org/10.17705/1jais.00649. 123 Joni Hyyppä & Laura Havinen Gualtieri, L., Fraboni, F., De Marchi, M. & Rauch, E. (2022). Development and Evaluation of Design Guide- lines for Cognitive Ergonomics in Human-Robot Collaborative Assembly Systems. Applied Ergonom- ics, 104, 1–13. https://doi.org/10.1016/j.apergo.2022.103807. Hevner, A. R. (2007). A Three Cycle View of Design Science Research. Scandinavian Journal of Information Systems, 19(2), 87–92. Hevner, A. & Chatterjee, S. (2010). Design Research in Information Systems. Theory and Practice. Integrated Series in Information Systems. Springer US, Boston, MA. https://doi.org/10.1007/978-1-4419-5653-8. Hevner, A. R., March, S. T., Park, J. & Ram, S. (2004). Design Science in Information Systems Research. MIS Quarterly, 28(1), 75–105. https://doi.org/10.2307/25148625. International Ergonomics Association (n.d.). What is Ergonomics (HFE)? Saatavilla: https://iea.cc/what-is- ergonomics/. (lainattu 11.5.2023). ISO (2018). Ergonomics of human-system interaction—Part 11: Usability: Definitions and concepts. ISO 9241-11:2018(en). https://www.iso.org/obp/ui/#iso:std:iso:9241:-11:ed-2:v1:en. Kalakoski, V., Henelius, A., Oikarinen, E., Ukkonen, A. & Puolamäki, K. (2019). Cognitive ergonomics for data analysis. Experimental study of cognitive limitations in a data-based judgement task. Behav- iour & information technology, 38(10), 1038-1047. https://doi.org/10.1080/0144929X.2019.1657181. Lagomarsino, M., Lorenzini, M., De Momi, E. & Ajoudani, A. (2022). An Online Framework for Cognitive Load Assessment in Industrial Tasks. Robotics and Computer-Integrated Manufacturing, 78. https://doi.org/10.1016/j.rcim.2022.102380. Launis, M. & Lehtelä, J. (2011). Ergonomian periaatteet ja käyttöalueet. Teoksessa: Launis, M. & Lehtelä, J. (Toim.) Ergonomia. 17–37. Saatavilla: https://urn.fi/URN:ISBN:978-952-261-059-1. (lainattu 13.5.2023). Legge G.E., Pelli D.G., Rubin G.S. & Schleske M.M. (1985). Psychophysics of Reading - I. Normal vision. Vision Research, 25, 239–252. https://doi.org/10.1016/0042-6989(85)90117-8. Lindberg, T. & Näsänen, R. (2003). The Effect of Icon Spacing and Size on the Speed of Icon Processing in the Human Visual System. Displays, 24(3), s. 111–120. https://doi.org/10.1016/S0141-9382(03)00035-0. March, S. T. & Smith, G. F. (1995). Design and natural science research on information technology. Decision Support Systems, 15(4), 251–266. https://doi.org/10.1016/0167- 9236(94)00041-2. McLellan, S., Muddimer, A. & Peres, C. (2011). The Effect of Experience on System Usability Scale Ratings. Journal of Usability Studies, 7(2), 56–67. Metsämuuronen, J. (2005). Tutkimuksen tekemisen perusteet ihmistieteissä. 3. painos. Helsinki: Internati- onal Methelp. Mohammed, W. M., Ramis Ferrer, B., Iarovyi, S., Negri, E., Fumagalli, L., Lobov, A. & Martinez Lastra, J. L. (2018). Generic Platform for Manufacturing Execution System Functions in Knowledge-Driven Manufacturing Systems. International Journal of Computer Integrated Manufacturing, 31(3), 262– 274. https://doi.org/10.1080/0951192X.2017.1407874. Molich, R. & Nielsen, J. (1990). Improving a Human-Computer Dialogue. Communications of the ACM, 33(3), 338–348. https://doi.org/10.1145/77481.77486. Morton, J., Zheleva, A., Van Acker, B.B., Durnez, W., Vanneste, P., Larmuseau, C., De Bruyne, J., Raes, A., Cornillie, F., Saldien, J., De Marez, L. & Bombeke, K. (2022). Danger, high voltage! Using EEG and EOG measurements for cognitive overload detection in a simulated industrial context. Applied Er- gonomics, 102. https://doi.org/10.1016/j.apergo.2022.103763. Nielsen, J. (1992). Finding usability problems through heuristic evaluation. Proceedings of the Conference on Human Factors in Computing Systems (CHI 92), 373–380. https://doi.org/10.1145/142750.142834. Nielsen, J. (1993). Usability engineering. San Francisco (CA): Academic Press. Nielsen, J. (2020). 10 Usability Heuristics for User Interface Design. Saatavilla: https://www.nngroup.com/articles/ten-usability-heuristics/. (lainattu 20.9.2023). Peffers, K., Tuunanen, T., Rothenberger, M.A. & Chatterjee, S. (2007). A Design Science Research Meth- odology for Information Systems Research. Journal of Management Information Systems, 24, 45– 77. https://doi.org/10.2753/MIS0742-1222240302. 124 Suunnitteluohjeen kehittäminen kognitiivisen ergonomian huomioimiseen käytettävyyden parantamisessa Prastawa, H., Ciptomulyono, U., Laksono-Singgih, M. & Hartono, M. (2019). The Effect of Cognitive and Affective Aspects on Usability. Theoretical Issues in Ergonomics Science, 20(4), 507–531. https://doi.org/10.1080/1463922X.2018.1547458. Preece, J., Rogers, Y., Sharp, H., Benyon, D., Holland, S. & Carey, T. (1994). Human-Computer Interaction. Wokingham: Addison-Wesley. Quiñones, D. & Rusu, C. (2017). How to Develop Usability Heuristics: A Systematic Literature Review. Com- puter Standards & Interfaces, 53, 89–122. https://doi.org/10.1016/j.csi.2017.03.009 Sanil, S., Nair, V. & Ramanathan, H. (2013). Cognitive Ergonomics and Employee Well- being in Financial Companies. Journal of Strategic Human Resource Management, 2(3), 48–55. SAP (n.d.). SAP Manufacturing Execution. Saatavilla: https://www.sap.com/products/execution- mes.html?btp=4ad5dee8-c491-4fea-8edf-2edc0b021444. (lainattu 14.5.2023). Sauro, J. (2011). A Practical Guide to the System Usability Scale (SUS): Background, Benchmarks & Best Practices. Denver, CO: Measuring Usability LLC. Sauro, J. & Lewis, J. R. (2012). Quantifying the User Experience: Practical Statistics for User Research. Waltham: Morgan Kaufmann. Scarr, J., Cockburn, A. & Gutwin, C. (2012). Supporting and Exploiting Spatial Memory in User Interfaces. Foundations and Trends in Human-Computer Interaction, 6(1), s. 1–84. https://doi.org/10.1561/1100000046. Schwier, R. A. & Misanchuk, E. R. (1995). The Art and Science of Color in Multimedia Screen Design, Part 1: Art, Opinion, and Tradition. Annual Conference of the Association for Educa- tional Communications and Technology. Shen, Z., Xue, C., & Wang, H. (2018). Effects of Users’ Familiarity with the Objects Depicted in Icons on the Cognitive Performance of Icon Identification. i-Perception, 9(3), 1–17. https://doi.org/10.1177/2041669518780807. Shen, Z., Zhang, L., Xiao, X., Li, R. & Liang, R. (2020). Icon Familiarity Affects the Performance of Complex Cognitive Tasks. i-Perception, 11(2). https://doi.org/10.1177/2041669520910167. Shneiderman, B. (1982). Designing Computer System Messages. Communications of the ACM, 25, 610– 611. https://doi.org/10.1145/358628.358639. Shneiderman, B., Plaisant, C., Cohen, M., Jacobs, S. & Elmqvist, N. (2018). Designing the User Interface: Strategies for Effective Human-Computer Interaction. 6. painos. Boston: Pearson. Stockinger, C., Stuke, F. & Subtil, I. (2021). User-Centered Development of a Worker Guidance System for a Flexible Production Line. Human Factors and Ergonomics in Manufacturing & Service Industries, 31(5), 532–545. https://doi.org/10.1002/hfm.20901. Thorvald, P., Lindblom, J. & Andreasson, R. (2019). On the Development of a Method for Cognitive Load Assessment in Manufacturing. Robotics and Computer-Integrated Manufacturing, 59, 252–266. https://doi.org/10.1016/j.rcim.2019.04.012. Wagemans, J., Elder, J.H., Kubovy, M., Palmer, S.E., Peterson, M.A., Singh, M., von der Heydt, R. (2012). A Century of Gestalt Psychology in Visual Perception: I. Perceptual Grouping and Figure–Ground Or- ganization. Psychological Bulletin 138, 1172–1217. https://doi.org/10.1037/a0029333. Van Laar, D. (2001). Psychological and Cartographic Principles for the Production of Visual Layering Effects in Computer Displays. Displays, 22(4), 125–135. https://doi.org/10.1016/S0141-9382(01)00059-2. van der Veer, G. (2008). Cognitive Ergonomics in Interface Design - Discussion of a Moving Science. Journal of Universal Computer Science, 14(16), 2614–2629. https://doi.org/10.3217/jucs-014-16-2614. Wollter Bergman, M., Berlin, C., Babapour Chafi, M., Falck, A.-C. & Örtengren, R. (2021). Cognitive Ergo- nomics of Assembly Work from a Job Demands–Resources Perspective: Three Qualitative Case Studies. International Journal of Environmental Research and Public Health 18, 12282. https://doi.org/10.3390/ijerph182312282. Wu, L., Zhu, Z., Cao, H. & Li, B. (2016). Influence of Information Overload on Operator’s User Experience of Human–Machine Interface in LED Manufacturing Systems. Cognition, Techno- logy & Work, 18(1), 161–173. https://doi.org/10.1007/s10111-015-0352-0. 125 Joni Hyyppä & Laura Havinen Liite 1. Kartoitus käyttöliittymän toiminnoista, niitä vastaavista ihmisen kognitiivisista toiminnoista sekä kehitystoimenpiteistä. Käyttöliittymän toi- minnot Toimintoon liitty- vät kognitiiviset toiminnot Ihmisen kognitiiviset toiminnot ja niiden huomioiminen Tuotteen valitsemi- nen Havaitseminen, tarkkaavaisuus ja tunnistaminen Helpotetaan havaitsemista suurentamalla sarjanumeron teksti- kenttää, jossa on valkoinen taustaväri, sekä suurennetaan kysei- sen tekstikentän lopussa olevaa painiketta, josta aukeaa tuot- teen valintaikkuna. Näytetään käyttäjälle vain oleellisimmat tie- dot tuotteen valintaikkunassa. Valmistuksen aloit- taminen painamalla start-painiketta Muisti, havaitsemi- nen, tunnistaminen ja kieli Lisätään start-painikkeeseen sen toimintoa vastaava ikoni ja suurennetaan painiketta ja tekstiä. Tällä parannetaan käyttäjän havaintonopeutta. Tuetaan käyttäjän muistia valitsemalla ikonit tuttuuden mukaan ja pyritään olla muuttamatta painikkeen si- jaintia vanhasta sijainnista. Käytetään painikkeessa samaa ni- meä kuin aiemmassa versiossa. Työohjeiden avaa- minen Muisti, havaitsemi- nen, tunnistaminen ja kieli Lisätään workinstruction-painikkeeseen sen toimintoa vastaava ikoni ja suurennetaan painiketta ja tekstiä. Tällä parannetaan käyttäjän havaintonopeutta. Tuetaan käyttäjän muistia valitse- malla ikonit tuttuuden mukaan ja pyritään olla muuttamatta painikkeen sijaintia vanhasta sijainnista. Avataan työohjeet omaan ikkunaan, jotta käyttäjä saa sen tarvittaessa piiloon. Tällä saadaan tarvittaessa turhaa tietoa pois näytöltä. Käytetään pai- nikkeessa samaa nimeä kuin aiemmassa versiossa. Komponenttilistan avaaminen Muisti, havaitsemi- nen, tunnistaminen ja kieli Lisätään assemble-painikkeeseen sen toimintoa vastaava ikoni ja suurennetaan painiketta ja tekstiä. Tällä parannetaan käyttä- jän havaintonopeutta. Tuetaan käyttäjän muistia valitsemalla ikonit tuttuuden mukaan ja pyritään olla muuttamatta painik- keen sijaintia vanhasta sijainnista. Käytetään painikkeessa sa- maa nimeä kuin aiemmassa versiossa. Komponenttien jäl- jittäminen Tarkkaavaisuus, kieli, muisti ja ajat- telu Avataan komponentti-ikkunan viereen jäljitysikkuna. Käyttäjä tarvitsee tietoa molemmista ikkunoista, joten käyttäjän ei tar- vitse muistaa, mitä tietoa toisessa näkymässä oli näkyvissä. An- netaan käyttäjälle hallinta valita listalta haluamansa kompo- nentti jäljitettäväksi. Sign off -toiminto eli laitteen palaut- taminen työlistalle Muisti, havaitsemi- nen, tunnistaminen ja kieli Lisätään sign off -painikkeeseen sen toimintoa vastaava ikoni ja suurennetaan painiketta ja tekstiä. Tällä parannetaan käyttäjän havaintonopeutta. Tuetaan käyttäjän muistia valitsemalla ikonit tuttuuden mukaan ja pyritään olla muuttamatta painikkeen si- jaintia vanhasta sijainnista. Käytetään painikkeessa samaa ni- meä kuin aiemmassa versiossa. 126 Suunnitteluohjeen kehittäminen kognitiivisen ergonomian huomioimiseen käytettävyyden parantamisessa Reprint -toiminto eli uudelleen tulos- taminen Muisti, havaitsemi- nen, tunnistaminen ja kieli Lisätään reprint-painikkeeseen sen toimintoa vastaava ikoni ja suurennetaan painiketta ja tekstiä. Tällä parannetaan käyttäjän havaintonopeutta. Tuetaan käyttäjän muistia valitsemalla ikonit tuttuuden mukaan ja pyritään olla muuttamatta painikkeen si- jaintia vanhasta sijainnista. Avataan reprintin näkymä popup-ik- kunaan keskelle näyttöä. Käytetään painikkeessa samaa nimeä kuin aiemmassa versiossa. Laitteen merkitse- minen valmiiksi Muisti, havaitsemi- nen, tunnistaminen ja kieli Lisätään complete-painikkeeseen sen toimintoa vastaava ikoni ja suurennetaan painiketta ja tekstiä. Tällä parannetaan käyttä- jän havaintonopeutta. Tuetaan käyttäjän muistia valitsemalla ikonit tuttuuden mukaan ja pyritään olla muuttamatta painik- keen sijaintia vanhasta sijainnista. Käytetään painikkeessa sa- maa nimeä kuin aiemmassa versiossa. 127 Communicating with Purpose To cite this article: Kainulainen, M. (2023). Kognitiivinen saavutettavuus valvotun tapaamisen sääntöasia- kirjoissa. In: E. Lillqvist, M. Eronen-Valli, V. Manninen, N. Nissilä & E. Salmela (Eds.). Communicating with Purpose. Vaasa: VAKKI Publications 15. 128–146. ISBN 978-952-69732-2-7 Kognitiivinen saavutettavuus valvotun tapaamisen sääntöasiakirjoissa Mira Kainulainen Tampereen yliopisto This article investigates the cognitive accessibility of five rule documents for a supervised visitation ser- vice. In the study, I conducted a functional text analysis on the documents and identified factors that affect the cognitive accessibility of the texts. In the article, I examine the factors vis-à-vis instructions on cognitive accessibility. In the theory section, I explore cognitive accessibility and user-centered communi- cation. In the conclusions, I examine cognitive accessibility of the documents in the context of social work. I also present some solutions for the problems revealed by the analysis. The results of this study show that cognitive accessibility in texts is particularly affected by content, vocabulary, sentence structures and the order of information. The functional text analysis provides a highly detailed understanding of the doc- uments. The study also demonstrates that the instructions for cognitive accessibility, which are mainly designed for content in digital environments, can be used to improve the accessibility of written docu- ments too. Avainsanat: funktionaalinen tekstianalyysi, kognitiivinen saavutettavuus, saavutettava viestintä, valvottu tapaaminen This work is licensed under CC BY-NC 4.0 128 1 Johdanto Saavutettavuustutkimus on saanut alkunsa ihmisoikeusliikkeestä ja muodostunut vuo- sien varrella monitieteiseksi tutkimusalaksi (Șimon, Dejica, Fărcașiu & Kilyeni 2022: 460). Yksi ala, jolla saavutettavuustutkimus on viime vuosina lisääntynyt huomattavasti, on käännöstiede. Tämä artikkeli on osa monitieteistä hanketta, jossa tutkitaan sosiaalialan asiakirjojen saavutettavuutta ja niiden intersemioottista eli merkkijärjestelmien välistä kääntämistä sarjakuvamuotoon1. Tässä osatutkimuksessa tarkastelen hankkeessa sarja- kuvaksi käännettyjen asiakirjojen kognitiivista saavutettavuutta. Käännöstieteen kentällä saavutettavuutta tutkitaan usein viestinnän näkökulmasta. Saavutettava viestintä on osa suunnittele kaikille -periaatetta, jonka mukaan erityistar- peisiin vastaavat palvelut ja sisällöt sopivat myös niille, joilla ei ole erityistarpeita (Ma- strogiuseppe, Span & Bortolotti 2022: 50; Ovaska, Aula & Majaranta 2005: 5). Viestintä on saavutettavaa, kun erilaisista lähtökohdista tulevat ihmiset pystyvät havaitsemaan, ymmärtämään, muistamaan ja hyväksymään sen sisällön (Hirvonen, Kinnunen & Tiittula 2020: 4; Maaß 2020: 20). Tarkastelen aihetta sosiaalialan kontekstissa, jossa viestinnän saavutettavuus on erityisen tärkeää, koska sillä on suuri merkitys ihmisten yhdenvertai- suuden ja osallisuuden toteutumisessa (esim. Kalliomaa-Puha, Ketola & Pitkäsalo 2023: 190; Șimon ym. 2022: 461). Aiemmassa tutkimuksessa on tunnistettu, että viranomais- toimintaan liittyvä viestintä on usein vaikeaselkoista (Kalliomaa-Puha ym. 2023: 190; Tii- lilä 2007a). Sen saavutettavuuden parantamiseen (esim. Kela 2023) ja tutkimiseen (esim. Suominen 2019; Vanjusov 2022) onkin alettu panostaa viime vuosina entistä enemmän. Tässä artikkelissa tarkastelemani asiakirjat käsittelevät valvottuja tapaamisia, joita jär- jestää muun muassa Ensi- ja turvakotien liitto (ETKL). Sosiaaliviranomaiset voivat järjes- tää vanhemmalle ja lapselle valvottuja tapaamisia, jos vanhempi ei esimerkiksi päihde- tai mielenterveysongelmien takia voi tavata lastaan turvallisesti ilman valvontaa. Tässä tarkastellussa palvelussa vanhempi ja lapsi viettävät aikaa järjestön toimipisteellä, ja ta- paamispaikan työntekijä on koko ajan näkö- ja kuuloyhteydessä heihin. Toiminnassa on neljä keskeistä osapuolta: tapaamispaikan työntekijä eli ohjaaja, lapsi, tapaamispaikassa lastaan tapaava tapaajavanhempi (josta käytän myös lyhyempää nimitystä tapaaja) ja lapsen kanssa asuva lähivanhempi, joka voi olla lapsen biologinen tai sijaisvanhempi. Kun tapaajavanhempi on aloittamassa valvotut tapaamiset, hän käy alkuhaastattelussa, jossa työntekijä käy tapaamispaikan säännöt läpi yhdessä hänen kanssaan. Myös lapsi ja lähivanhempi käyvät tutustumassa tapaamispaikkaan. Molempien vanhempien on 1 Tutkimuksen aineisto on kerätty Sarjis-tutkimusryhmän Sanasta kuvaksi -hankkeessa. 129 Mira Kainulainen sitouduttava sääntöihin, jotta tapaamisia voidaan järjestää. Tilanne on palvelun asiak- kaille usein henkisesti hyvin kuormittava, ja heillä voi olla ennakkoluuloja sosiaalialan työntekijöitä kohtaan (vrt. Vanjusov 2022: 191–192, 195). Lisäksi monille on vaikeaa ym- märtää tilanteissa käytettäviä tekstejä esimerkiksi siksi, että he vasta opettelevat suo- mea tai heillä on lukemisen vaikeuksia. Tällaisessa tilanteessa viestinnän saavutettavuus on ensiarvoisen tärkeää. Tässä artikkelissa tarkastelen viiden eri sääntöasiakirjan kognitiivista eli sisällöllistä saa- vutettavuutta. Teen tämän tarkastelemalla asiakirjojen tekstinsisäisiä piirteitä funktio- naalisen tekstianalyysin (Nord 2005) avulla. Tutkimuskysymyksiä on kaksi: 1. Mitkä analysoitavien tekstien tekstinsisäiset piirteet vaikuttavat myönteisesti tai kielteisesti tekstien kognitiiviseen saavutettavuuteen? 2. Miten valvotun tapaamisen sääntöasiakirjojen kognitiivista saavutettavuutta voisi parantaa? Tarkastelen myös sitä, miten kognitiivisen saavutettavuuden ohjeistukset ja Nordin käännöstieteellinen tekstianalyysimalli soveltuvat sosiaalialan asiakirjojen tutkimiseen ja kehittämiseen. Tämä artikkeli koostuu johdannon lisäksi kolmesta osiosta. Aluksi esittelen tutkimuksen teoreettiseen taustan ja kognitiivisen saavutettavuuden ohjeistukset. Sen jälkeen kuvai- len tutkimuksen aineiston ja menetelmät, ja lopuksi esittelen tekstianalyysin keskeiset tulokset ja niiden pohjalta tekemäni päätelmät. Liitteessä 1 on analyysin tulokset koot- tuna taulukkoon. 2 Käyttäjäkeskeinen viestintä ja kognitiivinen saavutettavuus 2.1 Käyttäjäkeskeinen viestintä Saavutettavaa viestintää suunnitellessa ja tarkastellessa on tärkeää pitää mielessä, ke- nelle teksti on suunnattu eli keitä sen käyttäjät ovat. Käsite korostaa sitä, että tekstien lukija ei ole passiivinen vastaanottaja vaan käyttää tekstiä johonkin, tässä tapauksessa tapaamispaikkatoimintaan osallistumiseen. Valvotun tapaamisen sääntöjä voikin aja- tella ”tapaamispalvelun käyttöohjeina”, joissa yhdistyvät informatiivinen ja operatiivi- nen funktio, eli niillä pyritään jakamaan tietoa ja vaikuttamaan käyttäjien toimintaan (vrt. Suojanen, Koskinen & Tuominen 2012: 31). Tarkastelemieni sääntöasiakirjojen käyttäjiä ovat tapaamispaikoissa asioivien vanhempien lisäksi työntekijät. Tässä artikke- lissa viittaan käyttäjä-käsitteellä kuitenkin tapaaja- ja lähivanhempaan. 130 Kognitiivinen saavutettavuus valvotun tapaamisen sääntöasiakirjoissa Saavutettavuus liittyy läheisesti käytettävyyteen eli käyttäjän kokemukseen tuotteen tai palvelun käytön onnistuneisuudesta (Ovaska ym. 2005: 4). Käytettävyystutkimuksessa käytetty käyttäjäkeskeisyyden käsite on hyödyllinen saavutettavuuden tutkimuksessa- kin. Kun viestinnän lähtökohtana on käyttäjien viestinnälliset tarpeet, voidaan puhua käyttäjäkeskeisestä viestinnästä (vrt. Suojanen ym. 2012: 8, 25). Saavutettava viestintä on aina myös käyttäjäkeskeistä: tekstejä kirjoitettaessa huomioidaan viestinnän ymmär- tämiseen vaikuttavat tekijät, kuten lukemisen vaikeudet ja käyttäjän kielitaidon taso. 2.2 Kognitiivinen saavutettavuus Saavutettavuuden käsite on laaja ja monisyinen, ja eri asiayhteyksissä sitä lähestytään- kin erilaisten, osittain päällekkäisten alakäsitteiden kautta. Sosiaalioikeuden tutkija Heidi Vanjusov (2022: 69) jaottelee päihdepalvelujen saavutettavuuden AAAQ-viiteke- hyksen mukaan. Terveyspalvelujen arviointityökaluksi laaditussa viitekehyksessä saavu- tettavuus on jaoteltu fyysiseen, taloudelliseen, hallinnolliseen, sosiaaliseen ja tiedolli- seen saavutettavuuteen. Näistä tiedollinen saavutettavuus käsittää muun muassa tie- don välittämisen keinot, viestinnän monikielisyyden ja vaihtoehtoisten viestintätapojen käyttämisen lukutaidottomien ihmisten tavoittamiseksi. (Unicef 2019: 1). Vanjusovin (2022: 70) mukaan tiedon saavutettavuudessa on kyse siitä, että palveluista on saatavilla riittävästi tietoa ymmärrettävässä muodossa. Tiedollinen saavutettavuus on merkitykseltään hyvin lähellä kognitiivisen saavutetta- vuuden käsitettä, joka viittaa tiedon tai sisällön ymmärrettävyyteen ja helppokäyttöisyy- teen (Hirvonen ym. 2020: 13; Selkeästi meille n.d.a). Kognitiivinen saavutettavuus liittyy yhtäältä tekstin kieleen ja sisältöön, toisaalta rakenteeseen ja ulkoasuun (Mastrogiu- seppe ym. 2022: 58). Käsitettä käytetään useimmiten verkkosisältöjen kontekstissa, jo- ten siihen sisältyy myös käyttöliittymien selkeys (esim. Neal ym. 2023; Selkeästi meille n.d.b). Erotuksena sisältöjen saavutettavuuteen käyttöliittymien yhteydessä kuitenkin puhutaan myös teknisestä saavutettavuudesta (Hirvonen ym. 2020: 13). Kognitiivista saavutettavuutta on tutkittu paljon teknologian ja vammaisten käyttäjien kontekstissa (esim. Neal ym. 2023; Guillomía ym. 2021), mutta muihin kuin teknologiaan liittyvien tekstien yhteydessä käsitettä on sovellettu suomen- ja englanninkielisessä tutkimuskir- jallisuudessa vasta vähän (esim. Mastrogiuseppe ym. 2022). 2.3 Kognitiivisen saavutettavuuden ohjeistuksia Kognitiiviseen saavutettavuuteen on saatavilla vapaasti useita eri ohjeistuksia, jotka on useimmiten suunniteltu verkkosisältöjen saavutettaviksi tekemiseen. Monet ohjeista on laadittu sellaisia käyttäjäryhmiä varten, joilla on kielellisiä erityistarpeita. Niitä voi kui- tenkin soveltaa myös tilanteisiin, joissa käyttäjäryhmä on heterogeeninen, koska kaikki 131 Mira Kainulainen käyttäjät hyötyvät esimerkiksi verkkosivujen selkeästä ulkoasusta ja loogisesta tekstira- kenteesta (Mastrogiuseppe ym. 2022: 50). Toisaalta heterogeenisiin käyttäjäryhmiin voi kuulua henkilöitä, joilla on kielellisiä erityistarpeita, esimerkiksi lukemisen vaikeuksia, joten on perusteltua laatia tekstit vastaamaan myös näitä tarpeita. Suomenkielisiä saa- vutettavan kielen ohjeita ovat julkaisseet muun muassa järjestöt (esim. Papunet 2023), erilaiset hankkeet ja projektit (esim. Saavutettavan kielen työkalupakki n.d.) sekä kau- pungit ja virastot (esim. Verohallinto 2021). Saavutettavan kielen eri ohjeet ovat hyvin samankaltaisia keskenään ja eroavat toisistaan lähinnä sanamuodoissa, yksityiskohtai- suudessa ja painotuksissa. Tässä artikkelissa käytän aineiston saavutettavuuden arviointiin Selkeästi meille -hank- keen verkkosisältöjen luomiseen tarkoitettuja ohjeistuksia (Selkeästi meille n.d.b, n.d.c), koska ne ovat ohjeista kattavimmat, ja niitä on testattu käyttäjillä. Kehitysvammatuki 57 ry:n ja Kehitysvammaliiton yhteishankkeen (2020–2023) tuloksena syntyi muun muassa kognitiivisen saavutettavuuden arviointikriteeristö, joka on julkaistu ohjeina. (Selkeästi meille n.d.d). Käyttäjätesteissä hankkeen saavutettavuustestaajat ja kokemusasiantun- tijat sekä ”suuri joukko yksittäisiä käyttäjätestaajia, joilla on kognitiivisia toimintarajoit- teita” testasi useita verkkopalveluita (mt.). Ohjeiden mukaan kognitiivisesti saavutettavissa sisällöissä on keskeistä käyttää selkeää yleiskieltä sekä ilmaista käyttäjälle olennaiset asiat lyhyesti ja yksinkertaisesti (Selkeästi meille n.d.b; Mastrogiuseppe ym. 2022: 57). Teksti täytyy kirjoittaa käyttäjän, ei organi- saation näkökulmasta (Selkeästi meille n.d.c). Teksteissä kannattaa suosia aktiivimuotoi- sia verbejä ja välttää hankalia rakenteita: monisanaisia määriteketjuja, lauseenvastik- keita ja substantiivityyliä eli tarpeetonta substantiivien käyttöä verbien sijaan (mt.). Am- mattialojen erikoissanaston käyttöä kannattaa välttää, kun se on mahdollista (Selkeästi meille n.d.b). Joskus kuitenkin vaikeat sanat ja käsitteet ovat oleellisia, jolloin ne täytyy selittää (Selkeästi meille n.d.c). Kognitiivisesti saavutettavassa tekstissä asiat täytyy esit- tää loogisessa järjestyksessä edeten tutuista asioista uusiin – toimintaohjeissa kronolo- ginen järjestys on usein selkein (mt.). Teksti kannattaa paloitella lyhyiksi kappaleiksi si- sältöä hyvin kuvaavilla väliotsikoilla (Selkeästi meille n.d.b). 3 Aineisto ja menetelmät 3.1 Aineisto: valvotun tapaamisen säännöt Tutkimukseni aineisto koostuu viiden eri puolilla Suomea toimivan tapaamispaikan suo- menkielisistä sääntöasiakirjoista. Olen antanut niille koodinimet AK1–AK5 (asiakirja 1– 5). Tapaamispaikoista yksi ei ole ETKL-järjestön ylläpitämä, mutta siellä käytettävä sään- töasiakirja AK3 on silti hyvin samankaltainen kuin muu aineisto. Sääntöasiakirjat 132 Kognitiivinen saavutettavuus valvotun tapaamisen sääntöasiakirjoissa sisältävät tietoa tapaamispaikkatoiminnasta sekä käytännön ohjeita ja sääntöjä tapaa- misiin liittyen. Useimmissa tapaamispaikoissa asiakas sitoutuu sääntöihin allekirjoitta- malla asiakirjan. Asiakirjat koostuvat suurimmaksi osaksi kirjoitetusta tekstistä, ja ne ovat pituudeltaan 297–906 sanaa (ks. taulukko 2, liite 1). Osassa niistä on täytettäviä lomakeosioita, ja AK3:ssa valvottu tapaaminen -käsite on esitetty visuaalisena elementtinä punaisin kir- jaimin. AK4 poikkeaa muista asiakirjoista hieman, sillä se sisältää kaksi eri tekstiversiota. AK4-1 on tiivistetty versio AK4-2:sta, ja myös esimerkiksi tekstin jäsentelyssä on eroja. Taustatiedoista2 selviää, että lyhyttä versiota käytetään alkuhaastattelussa, kun taas pi- demmän version asiakas saa mukaansa, koska tapaamispaikassa on huomattu, että käyt- täjän on vaikeaa keskittyä samanaikaisesti lukemiseen ja kuuntelemiseen. Käyttäjäkeskeisen suunnittelun perussääntönä on, että käyttäjä täytyy tuntea (Ovaska ym. 2005: 2). Vaikka tässä tutkimuksessa ei ollut mahdollista osallistaa käyttäjiä tekstien arviointiin, heidän viestinnällisistä tarpeistaan saa viitteitä taustatiedoista (ks. alaviite 2). Niistä selviää, että etenkin tapaajavanhemman elämäntilanne voi olla hyvin haastava hänen tullessaan palvelun piiriin. Hän asuu erossa lapsestaan, ja hänellä voi olla esimer- kiksi päihde- ja elämänhallinnan ongelmia tai väkivaltaisen käytöksen historiaa. Joukossa on myös suomen oppijoita sekä luku- ja kirjoitustaidottomia ihmisiä. Käyttäjien viestinnällisiin tarpeisiin vaikuttavat myös heidän asenteensa ja odotuksensa. Koska tapaamispalvelun käyttäjäksi tullaan lastensuojelun tai sosiaalitoimen kautta vi- ranomaisten päätöksellä, vanhemmilla on luultavasti aiempia kokemuksia viranomais- ten kanssa asioinnista. Taustatietojen mukaan monella tapaajavanhemmalla on vahvoja ennakkoluuloja valvottuja tapaamisia kohtaan. Kun sääntöjä käydään läpi, tekstien käyt- täjät saattavat siis olla tilanteessa, jossa he eivät ymmärrä heille suunnattua viestintää eivätkä luota viestin välittäjään. 3.2 Tutkimusmenetelmät Tutkimusmenetelmäni mukailee monilta osin käytettävyystutkimuksessa tehtävää asi- antuntija-arviota, ohjeistusten käyttöä arvioinnissa, jossa tuotetta arvioidaan pitkän oh- jelistan perusteella ilman testikäyttäjää (Korvenranta 2005: 111). Käytettävyystutki- musta tosin tehdään yleensä teknologian kontekstissa, kun taas tässä arvioidaan asiakir- joja. 2 Taustatiedot ovat peräisin hankkeen alkukartoituksessa tehdyistä taustahaastatteluista. Kartoituksessa haastateltiin puhelimitse viittä tapaamispaikkojen työntekijää, jotka kertoivat tapaamispaikkatoiminnasta ja sen viestinnällisistä haasteista. 133 Mira Kainulainen Arvioinnissa käytän osiossa 2.3 esiteltyjä kognitiivisen saavutettavuuden ohjeita. Ennen tekstien vertaamista ohjeisiin tein aineistolle funktionaalien tekstianalyysin Christiane Nordin (2005) mallia hyödyntäen. Malli on kehitetty kaikenlaisten käännettävien teks- tien analysoimista varten (mts. 1), ja sen avulla pystytään muodostamaan tarkka kuva tekstin tyylistä, sisällöstä ja muista piirteistä, mistä on hyötyä saavutettavuuden arvioin- nissa. Malli koostuu kolmesta osasta: tekstinulkoisten ja tekstinsisäisten piirteiden sekä tekstin vaikutuksen analyysistä. Tekstin vaikutusta en käsittele tässä artikkelissa, koska sitä ei voi arvioida tutkimatta tekstin vastaanottoa. Käytän Nordin mallista aiemmin muokattua versiota (Kainulainen 2022), jossa julkaisuaika ja -paikka on yhdistetty yh- deksi kohdaksi ja tekstinulkoisten piirteiden analyysiin on lisätty genren nimeäminen. Tekstinulkoiset piirteet liittyvät tekstin tekijään ja julkaisukontekstiin ja ovat: lähettäjä, lähettäjän intentio, käyttäjät, viestintäväline, viestintäpaikka ja -aika, viestinnän moti- vaatio, genre ja tekstin funktio. Tässä tutkimuksessa analyysia kehystää kaksi tekstinul- koista piirrettä: tekstien käyttäjät ja funktiot eli tarkoitukset, jotka määritellään kaikkien muiden tekstinulkoisten ja -sisäisten piirteiden perusteella ennen kuin käyttäjä lukee tekstiä (Nord 2005: 81). Tekstinsisäiset piirteet puolestaan liittyvät itse tekstiin, ja ne ovat: aihe, sisältö, yhteiseksi oletettu tieto, tekstin rakenne, nonverbaaliset osat, sa- nasto, lauserakenteet sekä suprasegmentaalit, jotka muodostavat tekstin foneettisen kokonaissävyn. Tässä tutkimuksessa olennaiset tekstinsisäiset piirteet on koottu tauluk- koon 1. Tekstinsisäinen piirre Määritelmä Sisältö Tekstin sisältämät viittaukset kielenulkoiseen todellisuuteen (Nord 2005: 99) Tekstin rakenne Tekstin muodollinen ja semanttinen koostumus, joka muodostuu makro- ja mikrotason yksiköistä (esim. kappaleista, asiajärjestyksestä ja virkkeistä) (mts. 110, 114) Sanasto Tekstissä käytetyt sanat ja niiden semanttiset, tyylilliset ja muodolliset ulottuvuudet (mts. 122) Lauserakenteet Tekstin virkkeiden ja lauseiden muodolliset, funktionaaliset ja tyylilliset ulottuvuudet (mts. 129) Taulukko 1. Tekstinsisäisiä piirteitä Nordin (2005) funktionaalisen tekstianalyysimallin mukaan. Aloitin aineiston analysoinnin käyttäen funktionaalista tekstianalyysia: analysoin vuorol- laan kutakin piirrettä koko aineistosta ja tein samalla muistiinpanoja ja erilaisia jäsente- lyjä. Tarkastelin toisaalta piirteiden yleisyyttä teksteissä, toisaalta eri asiakirjojen eroja ja yhteneväisyyksiä. Seuraavaksi täydensin tekstianalyysin tuloksia taustatietojen perus- teella: luin haastattelujen muistiinpanot läpi poimien niistä tietoa käyttäjistä. Sen 134 Kognitiivinen saavutettavuus valvotun tapaamisen sääntöasiakirjoissa jälkeen tarkastelin ja täydensin tekstianalyysin tuloksia vielä laadullisen sisällönanalyy- sin avulla. Tekstianalyysissa nousi esiin valtava määrä tuloksia – myös muista kuin tau- lukossa 1 luetelluista piirteistä – joita kaikkia ei ole mahdollista käydä läpi tässä artikke- lissa. Olen koonnut lukuun 4 analyysin muutamia keskeisimpiä tuloksia ja niitä havain- nollistavia aineistoesimerkkejä. Ennen tuloksiin siirtymistä nostan esiin vielä muutaman huomion analyysista ja sen tu- losten esittämisestä. Analyysia tehdessäni käsittelin AK4:n kahta eri versiota erillisinä teksteinä tekstinsisäisten piirteiden analyysissa, jolloin analysoitavia tekstejä oli oikeas- taan kuusi. Näiden versioiden tekstinulkoiset piirteet olivat kuitenkin samat, joita analy- soidessa versioiden käsittely yhtenä asiakirjana oli mielekkäämpää. Tässä artikkelissa koodi AK4 viittaa asiakirjan molempiin versioihin. Asiakirjan eri versioihin viittaan koo- deilla AK4-1 ja AK4-2. Taulukkoon 2 (liite 1) olen laskenut asiakirjojen pituuden sanoina ja virkkeinä, koska tieto auttaa suhteuttamaan taulukon 3 tuloksia. Taulukkoon 3 (liite 1) olen koonnut ana- lyysiosiossa käsiteltävät tekstinsisäiset piirteet, niitä vastaavat kognitiivisen saavutetta- vuuden osatekijät, piirteisiin liittyvät havainnot aineistosta ja havaintojen yleisyyden tut- kituissa asiakirjoissa. Olen selventänyt joidenkin kohtien laskemistapaa huomautuksissa taulukon alapuolella. 4 Tulokset Tässä osiossa vertailen tekstianalyysin tuloksia luvussa 2.3 esiteltyihin kognitiivisen saa- vutettavuuden ohjeistuksiin (Selkeästi meille n.d.b, n.d.c). Tekstianalyysi ja taustatiedot osoittivat, että sääntöasiakirjoilla on sekä informatiivisia eli tiedon välittämiseen liittyviä että operatiivisia eli käyttäjiin vaikuttamaan pyrkiviä funktioita, jotka vastaavat käyttö- ohjeiden funktioita (Suojanen ym. 2012: 31). Tekstien tärkein informatiivinen funktio on tiedon välittäminen tapaamispaikkojen säännöistä. Tekstien operatiivinen funktio puo- lestaan on ohjata käyttäjien käyttäytymistä toivottuun suuntaan sitouttamalla heidät ta- paamispaikan sääntöihin, jotta lapsi voi tavata vanhempaansa tapaamispaikassa. Näi- den funktioiden toteutuminen edellyttää tekstin sisällön saavutettavuutta. 4.1 Sanasto Tekstianalyysissa nousi esiin useita kieleen ja sisältöön liittyviä kognitiivisen saavutetta- vuuden tekijöitä. Sanaston ongelmista merkittävin on palvelun neljän eri osapuolen ni- mitykset. Heistä käytetään asiakirjoissa yhteensä 25:tä eri sanaa. Esimerkiksi ohjaajaan viitataan seitsemällä eri nimityksellä: ohjaaja, osapuoli, tapaamisen valvoja, tapaa- misohjaaja, tapaamispaikkaohjaaja, työntekijä ja valvoja. Aineistossa viitataan 135 Mira Kainulainen tapaajavanhempaan yhdellätoista ja lähivanhempaan kahdellatoista eri nimityksellä, ja myös asiakirjojen sisällä käytetään useita eri nimityksiä. Esimerkiksi AK1:ssä käytetään kuutta eri sanaa viittamaan tapaajavanhempaan: asiakas, osapuoli, tapaaja, tapaaja- vanhempi, tapaamispaikka-asiakas ja vanhempi. Nimityksistä ehkä ongelmallisin on asiakas, jolla asiayhteydestä ja asiakirjasta riippuen voidaan tarkoittaa joko lasta tai jom- paakumpaa vanhempaa. Taustahaastatteluissa työntekijät korostavat, että tapaamis- paikan asiakas on lapsi, mikä näkyy esimerkiksi siinä, että useimmissa tapaamispaikoissa asiakkaaksi kirjataan lapsi. Myös AK2:ssa todetaan: (1) ”Tapaamispaikassa asiakkaana on lapsi”. Asiakirjojen tekstit ovat kuitenkin monin paikoin ristiriidassa tämän seikan kanssa. Esimerkiksi AK2:ssa todetaan pian edellisen lauseen jälkeen: (2) ”Asiakkaan tu- lee toimittaa sopimukset/päätökset [tapaamispaikkaan] ennen tapaamisten toteutu- mista”. Tämä viittaa selvästi vanhempiin eikä lapseen. Kaikissa teksteissä esiintyy myös runsaasti sosiaalihuoltojärjestelmään ja tapaamispaik- katoimintaan liittyvää erikoissanastoa, esimerkiksi: (3) ”Jos vanhempi haluaa tapaamis- raportit, tulee hänen toimittaa kirjallinen asiakirjapyyntö Keski-Uudenmaan perheoikeu- dellisen yksikön esimiehelle” (AK3, korostus minun). Erikoissanaston vastapainoksi kai- kista asiakirjoista löytyy myös yleiskielistä sanastoa, kuten esimerkissä 1, jossa kaikki sa- nat tapaamispaikkaa lukuun ottamatta ovat luultavasti tuttuja myös monille kielenop- pijoille. Kaikissa teksteissä paitsi AK4:ssä on myös selitetty keskeinen käsite valvottu tapaami- nen. AK3:ssa käsite valvottu tapaaminen on selitetty lyhyesti itsenäisenä, värikkäänä osana otsikon ja johdannon välissä (kuva 1) ja pidemmin tekstilaatikossa asiakirjan lo- pussa. Kaikissa asiakirjoissa esiintyvä lyhyt määritelmä on kuitenkin otettu suoraan tai lähes suoraan sosiaalihuoltolain (2014/1301) 27 pykälästä (vrt. Tiililä 2007b: 2). Laista kopioitu määritelmä näkyy myös kuvassa 1. Kuva 1. Valvottu tapaaminen -käsite AK3:n alussa. 4.2 Sisältö ja lauserakenteet Sisällön analyysissa paljastui, että kaikki tieto teksteissä ei ole olennaista valvottujen ta- paamisten asiakkaille: kaikissa teksteissä paitsi AK3:ssa mainitaan myös tuetut 136 Kognitiivinen saavutettavuus valvotun tapaamisen sääntöasiakirjoissa tapaamiset ja/tai valvotut vaihdot. Ne ovat muita tapaamispaikkojen tarjoamia palve- luita eivätkä suoraan liity valvottuihin tapaamisiin, eivätkä ne siten ole olennaisia valvot- tujen tapaamisten asiakkaille. Useat maininnat muista palveluista vaikuttavat olevan pe- räisin taustateksteistä, koska ne toistuvat hyvin samankaltaisina useissa asiakirjoissa. Sisällön analyysissa esiin nousi myös se, ettei tekstejä useimmiten ollut kirjoitettu käyt- täjän näkökulmasta (Selkeästi meille n.d.b), vaan näkökulma on usein institutionaalisissa prosesseissa. Se vaikeuttaa toimintaohjeiden ymmärtämistä. Esimerkissä 3 sosiaalihuol- lon prosessia (kirjallisen asiakirjapyynnön lähettäminen) ei ole yritetty tuoda lähemmäs tekstin käyttäjää vaikkapa lisäämällä lyhyttä mainintaa siitä, keneltä prosessiin voi pyy- tää neuvoa tai käsitettä kirjallinen asiakirjapyyntö purkamalla. Tekstin näkökulmaan liit- tyy myös käyttäjän puhuttelu (mt.), joka nousi esiin sisällön analyysissa sekä myöntei- senä että kielteisenä seikkana. Kaikissa teksteissä paitsi AK1:ssä ja AK5:ssä on kohtia, joissa käyttäjää puhutellaan suoraan yksikön toisessa persoonassa. Tekstillä on kuiten- kin kaksi eri käyttäjäryhmää, tapaaja- ja lähivanhemmat, eikä pelkkää suoraa sinä-pu- huttelua voi käyttää erottelematta, kehen sillä viitataan. AK1:ssä ja AK5:ssä käyttäjään viitataan kolmannessa persoonassa, esimerkiksi: (4) ”Lapsen kanssa asuva henkilö huo- lehtii lapsen tuonnista ja noutamisesta tapaamispaikkaan” (AK1), mutta myös passiivi- ja nollapersoonarakenteilla. Kuten monet tekstien ohjeet, seuraavan voisi ilmaista aktii- vimuodossa: (5) ”Tapaamispaikan tiloista ei saa poistua lapsen kanssa, ellei asiasta ole etukäteen sovittu yhteistyötahon ja tapaamispaikan kanssa” (AK5). Kognitiiviseen saavutettavuuteen vaikuttavat myös lauserakenteet. Tekstianalyysi toi esiin melko paljon helposti ymmärrettäviä lauserakenteita kaikissa teksteissä, kuten esi- merkin 1 ”Tapaamispaikassa asiakkaana on lapsi”. Toisaalta lauserakenteisiin liittyy myös paljon ongelmia. Substantiivityyliä esiintyy kaikissa teksteissä, kuten esimerkissä 4 (”huolehtii lapsen tuonnista ja noutamisesta”). Kaikissa asiakirjoissa paitsi AK3:ssa tekijä on usein häivytetty passiivilla ja nollapersoonalla silloinkin, kun virkkeessä selvästi viita- taan tiettyihin toimijoihin, kuten esimerkissä 5 tapaajaan. Kaksoiskiellon ja passiivisen rakenteen sijaan asian voisi ilmaista yksinkertaisemmin: ”Voit poistua tapaamispaikasta lapsen kanssa vain, jos olemme sopineet siitä etukäteen”. Kaikissa asiakirjoissa esiintyy runsaasti lauseenvastikkeita, monisanaisia määriteketjuja (yli kolme määritettä ennen pääsanaa) ja pitkiä, polveilevia virkkeitä. Äärimmäinen esimerkki tästä on AK3:n lopussa oleva virke (esimerkki 6): (6) Allekirjoituksellani vahvistan lukeneeni ja ymmärtäneeni tämän tapaamispaikkatoiminnan sääntöjen ja toimintaohjeen sisällön, sekä sitoudun noudattamaan tapaamispaikan sääntöjä, toi- mintaohjeita ja asiakassuunnitelmaa. 137 Mira Kainulainen Tässä virkkeessä on 19 sanaa, kaksi lauseenvastiketta, viisisanainen määrite ennen pää- sanaa sisällön sekä useita rinnakkaisrakenteita. Useissa tekstien pitkissä virkkeissä on institutionaalinen näkökulma ja pitkiä lausekkeita, ja monet vaikeista virkkeistä toistuvat eri asiakirjoissa hyvin samankaltaisina. Esimerkiksi kaikissa asiakirjoissa paitsi AK3:ssa ja AK5:ssä on maininta lakisääteisestä tapaamisoi- keudesta. Eri versiot ovat huomattavan samanlaisia keskenään, kuten esimerkeistä 7 ja 8 käy ilmi: (7) ”Lapsen ja vanhemman välisten tapaamisten valvonnalla huolehditaan siitä, että lapsen huollosta ja tapaamisoikeudesta annetun lain 2 §:ssä tarkoitettu tapaamisoikeus toteutuu lapsen edun mukaisesti.” (AK1) (8) ”Tapaamispaikka toteuttaa lapsenhuoltolain 2§:ssä tarkoitetun tapaamisoikeuden toteutumista lapsen edun mukaisesti.” (AK2 ja AK4) Samojen monimutkaisten ilmaisujen ja rakenteiden toistuminen eri teksteissä havain- nollistaa sitä, miten vaikeaselkoinen kieli voi siirtyä taustateksteistä niiden pohjalta laa- dittaviin teksteihin. 4.3 Asiajärjestys ja tekstin rakenne Viimeinen tässä käsiteltävä tekstinsisäinen piirre on tekstin rakenne, joka koostuu makro- ja mikrotasosta (Nord 2005: 110). Molemmilla tasoilla tekstin kognitiiviseen saa- vutettavuuteen vaikuttaa merkittävästi asiajärjestys, joka makrotasolla viittaa muun muassa tekstin sisältöön kokonaisuutena ja mikrotasolla muun muassa virkkeiden sana- järjestykseen. Mikrotasolla asiakirjojen rakenteen suurimpia ongelmia ovat virkkeiden käänteinen sanajärjestys ja päälausetta edeltävät sivulauseet. Toistuva esimerkki mo- lemmista näistä piirteistä on teksteissä usein käytetty mikäli-rakenne: (9) ”Mikäli joku muu henkilö huolehtii lasten tuomisesta/hakemisesta, on siitä ilmoitettava [tapaamis- paikan] ohjaajille etukäteen” (AK1). Makrotason asiajärjestys on pääosin looginen puolessa analysoiduista teksteistä (AK1, AK2 ja AK4-1): teksteissä edetään yleisestä yksityiskohtaiseen tai jossain määrin krono- logisessa järjestyksessä (Selkeästi meille n.d.c). Toisaalta puolessa teksteistä (AK3, AK4-2 ja AK5) sisällön järjestys on pääosin epälooginen. Esimerkiksi AK3:ssa keskeinen valvottu tapaaminen -käsite selitetään sekä asiakirjan alussa että lopussa. Tekstien rakenteesta tekee saavutettavamman se, että kaikki analysoidut tekstit on jaettu otsikoituihin osioi- hin ja kappaleisiin. Monissa kappaleissa käsitellään vain yhtä asiaa, mutta toisaalta mo- net tällaiset kappaleet ovat vain yhden virkkeen pituisia, ja samaa aihetta käsitellään muissa kohdissa tekstiä. Esimerkiksi AK2:ssa on omana kappaleenaan seuraava virke: (10) ”Ohjaajalla on lapsen edun vaatiessa velvollisuus ottaa yhteyttä lastensuojeluun.” 138 Kognitiivinen saavutettavuus valvotun tapaamisen sääntöasiakirjoissa Virke on osiossa ”Raportointi”, jossa muuten käsitellään lähinnä kirjaamista. Tekstin edellinen osio ”Tapaamispaikkaohjaaja” taas käsittelee ohjaajan lakisääteisiä velvolli- suuksia, joten virkkeen voisi yhdistää siihen. (Huomaa myös esimerkin sanajärjestys ja lauseenvastike.) Kaikissa teksteissä on edellisen esimerkin tapaisia osioita, joiden sisältö ei täysin vastaa otsikkoa, mutta myös väliotsikoita, jotka vastaavat osioiden sisältöä. Toi- saalta osa niistä on hyvin laveita eivätkä siksi kovin informatiivisia, esimerkiksi ”Tapaa- minen tapaamispaikassa” (AK2) ja ”Tapaaminen” (AK4). 4.4 Analyysin yhteenveto Funktionaalinen tekstianalyysi ja vertailu kognitiivisen saavutettavuuden ohjeisiin pal- jastivat asiakirjoista piirteitä, jotka sekä edistävät että haittaavat tekstin funktioiden to- teutumista. Nordin (2005) mallin yksityiskohtaisuuden seurauksena analyysissa nousi esille lukuisia seikkoja, joista tässä on käsitelty vain muutamia keskeisimpiä. Tässä esi- tellyt tulokset ovat valikoituneet niiden määrällisen yleisyyden sekä sen perusteella, kuinka merkittävästi ne vaikuttavat tekstien kognitiiviseen saavutettavuuteen. Tekstinsisäisten piirteiden analyysi osoitti, että kognitiivista saavutettavuutta edistävät valinnat liittyvät eniten sanastoon, rakenteeseen, sisältöön ja lauserakenteisiin. Saavu- tettavuuden ongelmat koskevat monilta osin näitä samoja tekstinsisäisiä piirteitä. Erot olivat enimmäkseen painotuksellisia: tässä artikkelissa käsitellyistä piirteistä eniten on- nistuneita ratkaisuja oli sanastossa ja tekstin rakenteessa. Toisaalta myös tekstien vaka- vimmat ongelmat liittyivät sanastoon, lauserakenteisiin ja sisältöön. Osa näistä ongel- mista johtui ainakin osittain siitä, että taustateksteistä on kopioitu asiakirjoihin osioita sellaisinaan tai hyvin vähäisin muokkauksin. Tällaisia ongelmia olivat epäolennainen si- sältö (maininnat muista palveluista kuin valvotuista tapaamisista), vaikeat lauseraken- teet, pitkät määriteketjut sekä erikoissanasto. 5 Päätelmät 5.1 Yhteenveto tutkimuksesta Tapaamispaikkaan tullessaan etenkin tapaajavanhemmat ovat usein kovan psykologisen ja emotionaalisen paineen alla, mikä korostaa saavutettavan viestinnän tarvetta (San- tulli & Scagnelli 2019, sit. Mastrogiuseppe ym. 2022, 60). Se, että kaikille tapaamispaik- kapalvelua käyttäville vanhemmille on tarjolla sama tieto, ei vielä takaa yhtäläistä pää- syä tietoon tapaamispaikan säännöistä, jos käyttäjien valmiudet ymmärtää asiakirjojen tekstiä ja omaksua niiden sisältämä tieto ovat erilaiset. Sekä asiakirjojen informatiivisten että operatiivisten funktioiden toteutuminen riippuu ainakin osittain tekstien kognitiivi- sesta saavutettavuudesta. Käyttäjäkeskeinen viestintä on välttämätöntä viestinnän 139 Mira Kainulainen onnistumisen kannalta: jos käyttäjät eivät ymmärrä asiakirjojen sisältöä, tiedon välittä- misen funktio ei toteudu. Jos palvelun käyttäjä ei ymmärrä, mitä häneltä odotetaan, hän ei välttämättä noudata tapaamispaikan sääntöjä, vaikka ne onkin periaatteessa kerrottu hänelle. Tällöin myöskään asiakirjojen operatiivinen funktio ei toteudu. Tekstien saavutettavuutta pohdittaessa on tunnettava niiden käyttäjät, joka monissa so- siaalihuollon konteksteissa on tarkkarajainen mutta heterogeeninen ihmisjoukko. Tässä tutkimuksessa tekstianalyysi ja taustatiedot tarjosivat tietoa tekstien käyttäjistä ja hei- dän kielellisistä tarpeistaan, elämäntilanteestaan ja siitä, millainen tilanne valvottujen tapaamisten aloittaminen heille mahdollisesti on. Laatiessaan tässä tarkasteltujen asia- kirjojen tyyppisiä tekstejä sosiaalityöntekijät pystyvät todennäköisesti hyödyntämään asiakaskunnan tuntemustaan. Sitä hyödyntämällä voidaan tunnistaa käyttäjien viestin- nällisistä tarpeita ja vastata niihin parantamalla tekstien saavutettavuutta. Se edistää niiden funktioiden toteutumista, millä voi olla kauaskantoisia seurauksia sekä vanhem- pien että lasten hyvinvoinnille. Se myös helpottaa ammattilaisten työtä. Tekstien kognitiiviseen saavutettavuuteen vaikuttavat kielelliset ja sisällölliset valinnat, kuten sanaston ja lauserakenteiden helppous, käsitteiden selittäminen ja ainoastaan tekstin käyttäjille olennaisen tiedon sisällyttäminen tekstiin (Selkeästi meille n.d.b, n.d.c). Keskeisiä tekstianalyysissa esiin nousseita ongelmia ovat virkakielelle tyypillinen kapulakielisyys, johon kuuluu esimerkiksi monimutkaisia lauserakenteita, vaikeita käsit- teitä ilman selityksiä (Suominen 2019: 120–121) ja instituution näkökulmasta kirjoitta- minen. Käyttäjäkeskeisen viestinnän ja kognitiivisen saavutettavuuden periaatteita nou- dattamalla tekstien kirjoittajat voivat edistää tiedon välittymistä tapaamispaikkapalve- lun käyttäjille. Näin he voivat osaltaan mahdollistaa lapsen ja vanhemman välisen valvo- tun tapaamisen. Taulukkoon 2 (ks. liite 1) on koottu ne analyysin tulokset, jotka olivat kvantifioitavissa taulukon esitystavan mukaisesti. Vaikka taulukon esitystapa oli loogisin useimmille tut- kimuksessa esiin nousseille tekstipiirteille, taulukkoon ei pystynyt määrällistämään help- poa sanastoa ja tekstin asiajärjestystä. Helpon sanaston pystyisi laskemaan korpusana- lyysin avulla, mutta se ei ollut mahdollista tässä tutkimuksessa. Tekstien asiajärjestyksen selkeyteen puolestaan ei vaikuta pelkästään yksittäisten virkkeiden tai katkelmien paikka tekstissä vaan myös esimerkiksi se, mistä asiasta teksti alkaa ja mitä kerrotaan lopuksi. Tätä tekstin piirrettä ei nähdäkseni pysty esittämään taulukon vaatimassa muo- dossa. Myöskään yhtä asiaa käsittelevien kappaleiden lukumäärää ei ole taulukoitu, koska monet kappaleet ovat vain yhden virkkeen pituisia. Niissä käsitellään vain yhtä asiaa, mutta se ei vielä kerro loogisesta asiajärjestyksestä, koska samaa asiaa on usein käsitelty muissa kohdissa tekstiä. Tämä ongelma havainnollistaa sitä, kuinka tekstien 140 Kognitiivinen saavutettavuus valvotun tapaamisen sääntöasiakirjoissa piirteiden vaikutus kognitiiviseen saavutettavuuteen on usein monitahoista: kognitiivi- nen saavutettavuus syntyy tekstin eri piirteiden ja niitä koskevien ratkaisujen yhteisvai- kutuksesta. 5.2 Ratkaisuja saavutettavuusongelmiin Monet tekstien ongelmista liittyvät taustatekstien monimutkaiseen kieleen. Jos kirjoit- tamiseen käytetään taustatekstejä, pitäisi huolehtia siitä, että hankalat lauserakenteet puretaan ja termejä käytetään harkiten ja auki selittäen (Saavutettavan kielen työkalu- pakki n.d.). Tämä ja tekstien järjestäminen loogisemmiksi kokonaisuuksiksi tekisivät teksteistä saavutettavampia. Toimintaohjeet tulisi järjestää kronologisesti ja toisiinsa liittyvät asiat käsitellä samassa osiossa. Myös otsikot voisivat olla kuvaavampia: jos koko tekstin aihe on valvottu tapaaminen, alaotsikko ”Tapaaminen” ei kerro paljoa. Erityisen hankala ongelma teksteissä on se, että käyttäjän voi olla vaikeaa tunnistaa oma roolinsa niissä käsitellyissä tilanteissa ja ohjeissa. Siihen on monia syitä: teksteissä käy- tetään paljon passiivia, ja aktiivilauseissakin painopiste on ihmissubjektien toiminnan si- jaan prosesseissa, tehtävissä ja velvollisuuksissa, joissa tekijä hämärtyy. Tekstit onkin tärkeää kirjoittaa käyttäjän näkökulmasta. Silloin tekstissä voitaisiin korostaa esimerkiksi sitä, että sääntöjen noudattaminen mahdollistaa ajanvieton oman lapsen kanssa, mikä voisi motivoida käyttäjää noudattamaan sääntöjä. Toimijan tunnistamista vaikeuttaa myös se, että tekstit on suunnattu sekä tapaajavan- hemmille että lähivanhemmille, jolloin niissä on hankalampaa käyttää johdonmukaista sinä-puhuttelua. Tunnistamista vaikeuttaa myös se, että tapaamispaikkatoiminnan nel- jästä eri osapuolesta käytetään monia eri nimityksiä. Osa niistä on melko helposti tun- nistettavissa synonyymeiksi toisilleen (esimerkiksi tapaaja ja tapaajavanhempi), mutta nimitysten kirjo voi hämmentää tekstin käyttäjää. Se, että teksti on vaikeaselkoista ja ettei käyttäjä ehkä tunnista itseään tekstistä, voi laskea hänen motivaatiotaan tekstin lukemiseen, mikä taas voi estää tiedon välittymisen. Kenties ihanteellisin ratkaisu roo- lien tunnistettavuuden ongelmaan olisi, että jokaiselle käyttäjäryhmälle ja jokaista pal- velua varten tehtäisiin oma versionsa sääntöasiakirjasta, ja siinä käyttäjää puhuteltaisiin suoraan. Tarpeelliset yleiset tiedot voisivat olla samat kaikissa teksteissä. Niiden lisäksi esimerkiksi tapaajavanhemman asiakirjassa käsiteltäisiin ainoastaan hänelle olennaisia asioita valvottuihin tapaamisiin liittyen. Tarpeelliset tiedot lähivanhemman roolista voi- taisiin koota omaan osioonsa. 141 Mira Kainulainen 5.3 Tutkimusmenetelmän arviointi Tämä tutkimus osoitti, että Nordin (2005) funktionaalinen tekstianalyysi soveltuu myös viranomaisasiakirjojen ja kognitiivisen saavutettavuuden analysointiin, vaikkakin mallin yksityiskohtaisuus tekee sen käytöstä hidasta ja työlästä. Tekstianalyysi oli kuitenkin hyödyllinen työkalu tekstien saavutettavuuden arvioinnissa. Se nosti esiin kohdat, joihin tekstejä laatiessa tulisi kiinnittää eniten huomiota. Kohdat ovat pitkälti samoja kuin ne, joita kognitiivisen saavutettavuuden ohjeistukset käsittelevät: lauserakenteet, sanasto ja tekstin sisältö. Vaikka tämä tutkimus käsittelee tapaamispalvelussa käytettäviä asia- kirjoja, tuloksia voi soveltaa myös muihin sosiaalialan teksteihin. Myös tekstisisältöjä koskevat osat kognitiivisen saavutettavuuden ohjeissa soveltuvat hyvin sosiaalihuollon asiakirjojen analysointiin ja kehittämiseen. Menetelmässäni on kuitenkin kaksi keskeistä heikkoutta. Ensinnäkään saavutettavuutta ei testattu aidoilla käyttäjillä. Se ei kuitenkaan ole aina mahdollista eikä kannattavaa käytettävyysarvioin- neissakaan (Korvenranta 2005: 111). Toiseksi asiantuntija-arvioinneissa on yleensä mu- kana useampi kuin yksi arvioija (mts. 114), sillä käytettävyystutkimuksessa kaikki ongel- mat eivät usein löydy edes usean asiantuntijan tekemissä arvioinneissa (Ovaska ym. 2005: 13). Koska olen tässä tehnyt arvioinnin yksin, tutkimustani voi ajatella eräänlai- sena esiasteen asiantuntija-arviointina. Seuraavia loogisia vaiheita olisivat käyttäjätes- taus ja menetelmän kokeileminen usean arvioijan voimin. Käyttäjätestauksen avulla voi- taisiin selvittää esimerkiksi, kokevatko asiakirjojen todelliset käyttäjät analyysissa esiin nousseet asiat ongelmallisina ja onko analyysissa jäänyt jotakin huomaamatta. Yleisesti ottaen tämä tutkimus kuitenkin osoitti, että sosiaalihuollon asiakirjoja on hedelmällistä tarkastella kognitiivisen saavutettavuuden käsitteen kautta. Joka tapauksessa on toivot- tavaa, että työ sosiaalialan tekstien saavutettavuuden parissa jatkuu, koska sillä on suora vaikutus ihmisten sosiaalisten oikeuksien toteutumiseen. Kiitokset ja rahoittajat Kiitän väitöskirjaohjaajiani Eliisa Pitkäsaloa, Anne Ketolaa ja Laura Kalliomaa-Puhaa. Artikkeli on osa Suomen Akatemian rahoittaman Graphic Justice – Oikeutta sarjakuvan keinoin -hankkeen tutkimusta (Suomen Akatemia, 2020–2024, hankenumero 333367). Lähteet Guillomía, M. A., Artigas, J.I & Falcó, J. L. (2021). Cognitive Accessibility and Support in Special Education. Sensors 21(14), 4871. DOI: 10.3390/s21144871. Hirvonen, M., Kinnunen, T. & Tiittula, L. (2020). Viestinnän saavutettavuuden lähtökohtia. Teoksessa: M. Hirvonen & T. Kinnunen (toim.). Saavutettava viestintä: Yhteiskunnallista yhdenvertaisuutta edistämässä. Helsinki: Gaudeamus. E-kirja. 9–22. 142 Kognitiivinen saavutettavuus valvotun tapaamisen sääntöasiakirjoissa Kainulainen, M. (2022). V niin kuin visuaalisuus: Sarjakuvan kuvailutulkkaaminen funktionaalisen käännösteorian viitekehyksessä. Pro gradu -tutkielma, Tampereen yliopisto. https://urn.fi/URN:NBN:fi:tuni-202204273939 Kalliomaa-Puha, L., Ketola, A. & Pitkäsalo, E. (2023). Sarjakuva, sosiaalihuolto ja saavutettavuus. Teoksessa: J. Paananen, M. Lindeman, C. Lindholm & M. Luodonpää-Manni (toim.). Kieli, hyvinvointi ja haavoittuvuus — Kohti kielellistä osallisuutta. Helsinki: Gaudeamus. E-kirja. 190–206. Kela (2023). OmaKelan saavutettavuusseloste. Saatavilla: https://www.kela.fi/saavutettavuusseloste- omakela (lainattu 11.5.2023). Korvenranta, H. (2005). Asiantuntija-arvioinnit. Teoksessa: S. Ovaska, A. Aula & P. Majaranta (toim.). Käytettävyystutkimuksen menetelmät. Tampereen yliopisto. Tietojenkäsittelytieteiden laitos. Julkaisusarja B. 111–123. Saatavilla: https://urn.fi/URN:ISBN:978-951-44-9724-7. Maaß, C. (2020). Easy Language – Plain Language – Easy Language Plus: Balancing Comprehensibility and Acceptability. Berlin: Frank & Timme. DOI: 10.26530/20.500.12657/42089. Mastrogiuseppe, M., Span, S. & Bortolotti, E. (2022). Accessibility to Textual Resources for People with Intellectual Disabilities within Cultural Spaces. Open Journal per La Formazione in Rete 22(1), 49– 63. DOI: 10.36253/form-12588. Neal, D., Gaber, S., Joddrell, P., Brorsson, A., Dijkstra, K. & Dröes, R. (2023). Read and accepted? Scoping the cognitive accessibility of privacy policies of health apps and websites in three European countries. Digital Health 9, 1–12. DOI: 10.1177/20552076231152162. Nord, C. (2005 [1988]). Text Analysis in Translation. Theory, Method, and Didactic Application of a Model for Translation-Oriented Text Analysis. Käänt. Nord, C. & Sparrow, P. Amsterdam/Atlanta: Rodopi. Ovaska, S., Aula, A. ja Majaranta, P. (2005). Johdatus käytettävyystutkimukseen. Teoksessa: S. Ovaska, A. Aula & P. Majaranta (toim.). Käytettävyystutkimuksen menetelmät. Tampereen yliopisto. Tietojenkäsittelytieteiden laitos. Julkaisusarja B. 1–16. Saatavilla: https://urn.fi/URN:ISBN:978-951- 44-9724-7. Papunet (2023). Pikaopas kognitiiviseen saavutettavuuteen. Saatavilla: https://papunet.net/saavutettavuus/ohjeita-ja-oppaita/pikaoppaita-saavutettavuuteen/pikaopas- kognitiiviseen-saavutettavuuteen/ (lainattu 11.5.2023). Saavutettavan kielen työkalupakki (n.d.). Saatavilla: https://www.saavutettavakieli.fi/ (lainattu 28.9.2023). Selkeästi meille (n.d.a). Mitä on kognitiivinen saavutettavuus? Saatavilla: https://www.selkeastimeille.fi/kognitiivinen-saavutettavuus/mita-on-kognitiivinen- saavutettavuus/ (lainattu 11.5.2023). Selkeästi meille (n.d.b). Kognitiivisen saavutettavuuden ohjeet. https://www.selkeastimeille.fi/kognitiivinen-saavutettavuus/kognitiivisen-saavutettavuuden- ohjeet/ (lainattu 11.5.2023). Selkeästi meille (n.d.c). Ohjeita selkeään tekstiin. https://www.selkeastimeille.fi/kognitiivinen- saavutettavuus/ohjeita-selkeaan-tekstiin/ (lainattu 6.9.2023). Selkeästi meille (n.d.d). Tietoa hankkeesta. https://www.selkeastimeille.fi/kognitiivinen- saavutettavuus/kognitiivisen-saavutettavuuden-ohjeet/ (lainattu 28.9.2023). Șimon, S., Dejica, D., Fărcașiu, M. A. & Kilyeni, A. (2022). New trends in translation and interpreting studies: Linguistic accessibility in Romania. Open Linguistics 8(1), 459–474. DOI: 10.1515/opli-2022-0217. Sosiaalihuoltolaki 2014/1301. Saatavilla: https://www.finlex.fi/fi/laki/ajantasa/2014/20141301?search%5Btype%5D=pika&search%5Bpika %5D=sosiaalihuoltolaki#L3P27 (lainattu 11.5.2023). Suojanen, T., Koskinen, K., & Tuominen, T. (2012). Käyttäjäkeskeinen kääntäminen. Tampere Studies in Language, Translation and Literature B1. Tampere: Tampereen yliopisto. http://urn.fi/URN:ISBN:978-951-44-8839-9. Suominen, R. (2019). Virkatekstin käytettävyys: Pöytäkirjasta verkkotekstiksi ja sosiaalisen median päivitykseksi. Tampereen yliopisto, väitöskirja. https://urn.fi/URN:ISBN:978-952-03-1174-2. Tiililä, U. (2007a). Tekstit viraston työssä: Tutkimus etuuspäätösten kielestä ja konteksteista. Suomalaisen Kirjallisuuden Seuran toimituksia 1108. Helsinki: Suomalaisen Kirjallisuuden Seura. Tiililä, U. (2007b). Esteetön virkakieli: muutakin kuin selkeä. Kolumni Kotimaisten kielten keskuksen verkkosivuilla. Saatavilla: https://www.kotus.fi/files/2121/dfakolumni2.pdf. (lainattu 11.5.2023). 143 Mira Kainulainen Unicef (2019). Availability, Accessibility, Acceptability and Quality framework: A tool to identify potential barriers in accessing services in humanitarian settings. Saatavilla: https://gbvguidelines.org/en/documents/availability-accessibility-acceptability-and-quality- framework-a-tool-to-identify-potential-barriers-in-accessing-services-in-humanitarian-settings/ (lainattu 11.5.2023). Vanjusov, H. (2022). Saatavilla, mutta ei saavutettavissa?. Sosiaalioikeudellinen tutkimus päihdepalveluihin pääsystä. Itä-Suomen yliopisto, väitöskirja. http://urn.fi/URN:ISBN:978-952-61- 4625-6. Verohallinto (2021). Kirjoitusohjeet vero.fi-sisällöntuottajalle. Verohallinto. Saatavilla: https://www.vero.fi/tietoa-verohallinnosta/yhteystiedot-ja-asiointi/asioi-verkossa/tietoa- s%C3%A4hk%C3%B6isest%C3%A4-asioinnista/sis%C3%A4ll%C3%B6ntuottajan- ohjeet/kirjoitusohjeet/ (lainattu 28.9.2023). 144 Kognitiivinen saavutettavuus valvotun tapaamisen sääntöasiakirjoissa Liite 1 Taulukko 2. Sanojen ja virkkeiden lukumäärä asiakirjoissa. Asiakirja AK1 AK2 AK3 AK4-1 AK4-2 AK5 Sanamäärä 495 619 906 297 467 462 Virkkeiden määrä 41 56 65 25 38 38 Taulukko 3. Kognitiivisen saavutettavuuden piirteet, tekstianalyysimallin osat ja analyysin tulokset. Tekstinsisäinen piirre Kognitiivisen saavutettavuuden piirre Havainnot asiakirjoista Yleisyys aineistossa (kpl) AK1 AK2 AK3 AK4-1 AK4-2 AK5 Sanasto Erikoissanaston käyttö harkitusti ja selitettynä Osapuolten eri nimitykset1 10 12 16 9 11 12 Erikoissanasto2 22 25 38 11 14 13 Sisältö Vain olennaiset asiat, käyttäjän näkökulma Selitetyt käsitteet 3 3 1 0 0 3 Maininnat muista palveluista 5 4 0 1 3 3 Virkkeessä institutionaalinen näkökulma 12 13 18 4 8 4 Eri tavat puhutella käyttäjää3 4 4 6 6 6 5 Lauserakenteet Selkeä yleiskieli; ei kapulakieltä: aktiivimuotoiset verbit, vain lyhyitä määriteketjuja, verbien suosiminen substantiivityylin sijaan Substantiivityyli 4 3 16 5 8 5 Passiivi 9 23 30 11 12 11 Nollapersoona 5 9 19 2 3 10 Lauseenvastikkeet 3 5 16 3 6 3 Pitkät määriteketjut4 7 5 9 2 2 1 Pitkät virkkeet 8 9 21 4 8 9 Helpot lauserakenteet 15 20 10 8 11 9 Tekstin rakenne Lyhyet kappaleet, joissa käsitellään yhtä asiaa; kappaleen sisältöä hyvin kuvaavat väliotsikot, sisällön jakaminen Otsikot, jotka vastaavat osion sisältöä 3 5 4 4 4 4 Otsikot, jotka eivät (täysin) vastaa osion sisältöä 4 2 1 1 2 2 Otsikoimattomat osiot 0 2 2 1 1 2 145 Mira Kainulainen 1. Eri nimityksiin olen laskenut eri muodoissa olevat ilmaisut (esim. lapsen huoltaja ja huoltaja), mutta erimuotoiset nimitykset on laskettu mukaan kustakin asiakirjasta vain kerran. 2. Erikoissanastoon on laskettu mukaan tapaamispaikkatoimintaan ja sosiaalihuoltoon liittyvä erikoissanasto ja monisanaiset ilmaukset, mutta ei toiminnan osapuolten nimityksiä (esim. valvoja). Jos sama sana toistuu tekstissä usein, jokainen maininta on laskettu mukaan erikseen. Sanaa tapaamispaikka ei ole laskettu erikoissanastoksi. Moniosaiset ilmaukset on laskettu yhdeksi käsitteeksi. 3. Kohdalla ”eri tavat puhutella käyttäjää” tarkoitan eri tapoja viitata tekstin käyttäjiin. Aineistossa niitä ovat yksikön 1., 2., ja 3. persoona, monikon 3. persoona sekä erilaiset passiivi- ja nollapersoonarakenteet, jotka merkityksen tasolla viittaavat suoraan tekstin käyttäjään (esim. ”Tapaamisajat varataan etukäteen”). 4. Olen määritellyt pitkäksi määriteketjuksi lausekkeet, joissa on yli kolme määritettä ennen pääsanaa. 146 Communicating with Purpose To cite this article: Kalja-Voima, J., Jarva, V. & Tarvainen, J. (2023). Vertaileva korpusavusteinen diskurssintutkimus tiedekeskustelun teemojen muutoksesta Suomi24-keskustelupalstalla. In: E. Lillqvist, M. Eronen-Valli, V. Manninen, N. Nissilä & E. Salmela (Eds.). Communicating with Purpose. Vaasa: VAKKI Publications 15. 147–172. ISBN 978-952-69732-2-7 Vertaileva korpusavusteinen diskurssintutkimus tiedekeskustelun teemojen muutoksesta Suomi24- keskustelupalstalla Johanna Kalja-Voimaa, Vesa Jarvaa & Jenny Tarvainena1 a Jyväskylän yliopisto, kieli- ja viestintätieteiden laitos This article focuses on the themes of science discussions on Suomi24 discussion forum and how these themes changed between two periods (2004-2006 and 2018-2020). The research questions are 1) What themes arise in the Suomi24 science discussions and how do the themes for 2004-2006 and 2018-2020 differ? 2) What do the themes tell about what interests the public in science? 3) What does a possible change in the themes tell about the role of science and scientific knowledge in society? The research method is modern diachronic corpus-assisted discourse studies. The data consists of two sub corpora from Suomi24 corpus, and the statistical method is keyword analysis. As a node, a Finnish lemma tiede ‘science, research’ is used. The results show that common themes in science discussion are explanation, science and religion. The themes of the old science discussion (2004-2006) are religion, regions and places, and society; the themes of the new science discussion (2018-2020) are beliefs, morals and values, and climate. Avainsanat: avainsanat, tiede, verkkokeskustelu, vertaileva korpusavusteinen diskurssintutkimus This work is licensed under CC BY-NC 4.0 1 Kalja-Voima on artikkelin pääkirjoittaja. Hän vastaa tutkimuksen ideasta ja koko artikkelin kirjoittami- sesta. Kalja-Voima ja Jarva ovat omilla tahoillaan luokitelleet avainsanat, ja artikkelissa esiteltyyn luokit- teluun he ovat päätyneet yhteistuumin. Tarvainen on koonnut referenssi- ja osakorpukset. 147 Vertaileva korpusavusteinen diskurssintutkimus tiedekeskustelun teemojen muutoksesta 1 Johdanto Tiedeviestinnässä korostetaan nykyään avoimuutta ja julkisuutta sekä kansalaisten ja tutkijoiden kohtaamista (Tiedonjulkistamisen neuvottelukunta 2018: 3–4). Aiemmin tie- deviestintä oli yksisuuntaista: journalisteilta ja tutkijoilta kansalaisille (Peräsalo 1989), virkamiesmäistä, väitöstutkimuksista tiedottavaa ja tarpeettoman tieteellistä (Häikiö 1989). Keskustelua laajoista elämänkysymyksistä sekä tieteen ja ihmiskunnan suurista ongelmista kuitenkin kaivattiin (Peräsalo 1989: 10), ja 2000-luvun alussa keskustelu tie- teestä laajeni muun muassa keskustelupalstoille, myös Suomi24-keskustelupalstalle. Suomi24-keskustelupalsta nähdään tässä tutkimuksessa paikkana, josta on mahdollista tutkia kansalaisten keskustelua tieteestä (kansalaisnäkökulmasta Suomi24-keskustelu- palstalla ks. Lagus, Ruckenstein, Pantzar & Ylisiurua 2016: 40). Palsta ei kuitenkaan edusta kaikkia suomalaisia (tyypillisestä keskustelijasta ks. Harju 2018). Palstan keskus- telijat kertovat esimerkiksi usein olevansa tyytymättömiä suomalaiseen yhteiskuntaan (Ruckenstein 2017), joten vihapuhe ja tyytymättömyys saattaa korostua aineistossa (vi- hapuheesta ks. Lahti 2019). Tässä tutkimuksessa pyritään kuitenkin kiinnittämään huo- mio yleiseen keskusteluun tieteestä sekä kielenkäytön tapoihin, jotka voivat olla tiedos- tamattomia, implisiittisiä väitteitä ja julkilausumattomia mielipiteitä. Aiempi tutkimus on pääasiallisesti keskittynyt tiedejournalismin muutokseen: Kuinka paljon tiede näkyy sanomalehdissä ja mediassa (Väliverronen 2016: 65). Tutkimukset osoittavat, että tiedeuutisten määrä on lisääntynyt 2000-luvulle tultaessa ja sen aikana sekä Suomessa (Kauhanen 1997) että muualla (Bucchi & Mazzolini 2003; Clark & Illman 2006; Elmer, Badenschier & Wormer 2008; Bauer 2012; Summ & Volpers 2015). Taylor (2010) osoittaa toisaalta korpuslingvistiikan menetelmin, että brittisanomalehdissä tie- dettä ei esitetä järkeen vetoavana auktoriteettina ja että tieteellisiä perusteluja esite- tään harvoin. Tiede on joko osa muita juttuja tai uutisia, ei laajoja reportaaseja (Taylor 2010; ks. myös Väliverronen 2016: 72). Taylorin (2010) mukaan tiede rinnastui aiemmin taiteeseen ja kulttuuriin (ks. myös Väliverronen 2016: 90), nyt uskontoon. Vaikka tiede on siis toisaalta aiempaa enemmän esillä, toisaalta sen auktoriteettiasemaa kyseenalais- tetaan entistä enemmän. Tämän tutkimuksen tavoitteena on vertailevan korpusavusteisen diskurssintutkimuksen (MD-CADS, modern diachronic corpus-assisted discourse studies) menetelmin (mene- telmästä ks. Partington 2010) analysoida, millaisia teemoja nousee esiin tieteeseen liit- tyvässä keskustelussa Suomi24-keskustelupalstalla kahdella eri ajanjaksolla (2004–2006 ja 2018–2020). Tavoitteena on myös selvittää, mitkä teemat ovat ajanjaksosta riippu- matta yhteisiä sekä millaisia tieteellisiä, poliittisia ja kulttuurisia muutoksia teemoissa on tapahtunut. Analysoitavana ovat keskustelupalstan viestit, joissa mainitaan sana 148 Johanna Kalja-Voima, Vesa Jarva & Jenny Tarvainen tiede. Näitä viestejä nimitetään jatkossa tiedekeskusteluksi. Tutkimus vastaa seuraaviin tutkimuskysymyksiin: 1. Millaisia yhteisiä teemoja Suomi24:n tieteeseen liittyvässä keskustelussa nousee esiin sekä miten vuosien 2004–2006 ja 2018–2020 teemat eroavat toisistaan? 2. Mitä teemat kertovat siitä, mikä kansalaisia tieteessä kiinnostaa? 3. Mitä mahdollinen teemojen muutos kertoo tieteen ja tieteellisen tiedon ase- masta yhteiskunnassa? Toisessa luvussa tuodaan esiin tiedeyleisön tutkimuksen lähtökohtia, kolmannessa me- netelmää, neljännessä luvussa aineistoa ja tilastollisia menetelmiä. Viides luku keskittyy analyysiin, ja kuudes luku kokoaa tulokset ja päätelmät. 2 Tiedeyleisön tutkimus Tämä tutkimus on tiedeyleisön tutkimusta (scientific understanding of publics) (käsit- teestä ks. Davies 2008: 414), jossa tutkimus keskittyy erityisesti tiedeyleisöön (publics) ja joka kuuluu laajempaan, tieteen julkisen ymmärryksen (public understanding of science, PUS; suomennoksesta ks. Kiikeri & Ylikoski 2011, tutkimussuuntaukseen. PUS- tutkimus keskittyy siihen, miten kansalaiset ymmärtävät tiedettä ja erityisesti siihen, ymmärtävätkö he sen tiedeyhteisön näkökulmasta ”oikein”. ”Väärinymmärrystä” on sit- ten pyritty korjaamaan yleistajuistamalla tiedettä ja valistamalla kansalaisia. PUS-tutki- musta on tehty pääasiassa kvantitatiivisin kyselytutkimuksin, jotka on toteutettu ns. tie- delähtöisestä näkökulmasta, ylhäältä alaspäin, tiedeyhteisön ehdoin. (PUS-tutkimuk- sesta ks. esim. Setälä 2008.) PUS-tutkimuksessa on kuitenkin jäänyt huomiotta keskeisiä seikkoja, jotka korostuvat- kin juuri tiedeyleisön tutkimuksessa. Jasanoff (2014) toteaa, että tutkimuksessa pitäisi ensinnäkin keskittyä vahvemmin kansalaisten näkökulmaan ja erityisesti yhteisöihin, jotka joko jo tuntevat tiedettä tai kehittävät asiantuntemustaan tieteestä. Toiseksi nä- kökulma pitäisi siirtää tieteen ymmärtämisen tutkimisesta siihen, millainen näkemys niin tutkijoilla kuin kansalaisilla tieteestä on, olipa kansalaisten näkemys tiedeyhteisön näkökulmasta sitten totuudenmukainen tai ei. Kolmanneksi tutkimuksen pitäisi keskit- tyä tieteeseen yhteiskunnassa: milloin tutkijoihin luotetaan ja milloin voidaan tunnistaa tieteen kanssa ristiriitaisia näkemyksiä. (Jasanoff 2014.) Tämä tutkimus tiedeyleisön tutkimus lähtökohtanaan ottaa huomioon edellä mainitut seikat. Uudenlaisen ja vähän tutkitun mahdollisuuden tiedeyleisön tutkimiseen tarjoa- vat keskustelupalstat, joilla jo tieteestä tietävät ja siitä kiinnostuneet voivat vapaasti kes- kustella. Keskustelupalstojen epävirallista keskusteluja on kritisoitu, mutta toisaalta palstat ovat yhdistäneet aiemmin toisistaan erillään olleet tieteen harrastajat, ja 149 Vertaileva korpusavusteinen diskurssintutkimus tiedekeskustelun teemojen muutoksesta keskustelun vaikutuksista tieteelliseen kulttuuriin, politiikkaan ja yhteiskuntaan on pal- jon vielä tutkittavaa ja ymmärrettävää (Stilgoe, Lock & Wilsdon 2014). Nowotny (2014: 20) toteaakin, että tärkeää on tutkia, miten sosiaalinen media muokkaa, rajoittaa ja mahdollisesti laajentaa tiedettä ja laajemmin yhteiskuntaa (ks. myös Brossard & Scheufele 2013). Käytännössä valtaosa tutkijoista kokee velvollisuudekseen viestittää tutkimuksestaan niin poliittisille päättäjille kuin laajemmalle yleisölle (The Role of Scientists in Public De- bate 2000), minkä lisäksi he asennoituvat laajalle yleisölle suunnattuun viestintään po- sitiivisesti (Rose, Markowitz & Brozzard 2020). Tutkijat ovat siis tietoisia tarpeesta avau- tua suurelle yleisölle, ja he osallistuvat muun muassa yliopistojen avoimiin tapahtumiin, kirjoittavat sanomalehtiin tai ovat haastateltavina televisiossa (Davies 2018). Tilanne on sama myös Suomessa (ks. esim. Väliverronen 2015). Positiivisesta asennoitumisesta huolimatta tutkijat kuitenkin kokevat muun muassa rajallisten viestintätaitojen hanka- loittavan viestintää (Rose ym. 2020). Huono ”todellisen elämän” tuntemus onkin yksi tunnistettu haaste: tutkija ei välttämättä tunnista, mikä on tiedettä jo tuntevan tai siitä kiinnostuneen yleisön tietämys, ja sortuu helposti yliarvioimaan kohdeyleisön tietoa ai- heesta (Mustajoki 2013: 17). Toisaalta tutkija voi nähdäksemme myös aliarvioida koh- deyleisön tietoa. Tärkeä seikka viestintätaidoissa onkin kohdeyleisön tunteminen. Aiempi tutkimus on pyrkinyt selvittämään kansalaisnäkökulmaa, mutta haasteena on ollut niin sanottu yl- häältä alaspäin suuntautunut tutkimus. Tutkimuksissa on jäänyt huomiotta se, miten kansalaiset keskustelevat tieteestä vapaissa yhteyksissä, arjessa, Suomi24-keskustelu- palstalla. Tämä tutkimus lähteekin liikkeelle niin sanotusti alhaalta ylöspäin, ja tutkimuk- sen tulosten myötä on mahdollista tietää, mikä on kansalaisten käsitys tieteestä ja mitä he tieteestä jo tietävät. Tutkimuksen tulokset saattavatkin helpottaa tutkijan ”todellisen elämän” tuntemusta, eikä tutkija ali- tai yliarvioi kohdeyleisönsä tietämystä. 3 Menetelmänä vertaileva korpusavusteinen diskurssintutkimus (MD-CADS) Tutkimuksen menetelmä on vertaileva korpusavusteinen diskurssintutkimus. Menetel- mässä käytetään rinnakkaisia korpuksia nykyajan eri ajanjaksoista, ja sen avulla selvite- tään, miten kielenkäyttö on muuttunut ja miten se heijastaa sosiaalisia, kulttuurisia ja poliittisia tilanteita (Partington 2010: 83). MD-CADS on korpusavusteisen diskurssintutkimuksen (CADS) alamenetelmä, jossa kor- puslingvistiikan tekniikoita ja työkaluja yhdistetään laadulliseen diskurssintutkimukseen (Partington 2010: 88; korpustutkimuksen ja diskurssintutkimuksen eroista ja yhtäläi- syyksistä ks. Jantunen 2018b). Yhdistämällä korpustutkimuksen määrällinen lähestymis- tapa ja perinteinen eli laadullinen diskurssianalyysi on mahdollista päästä käsiksi 150 Johanna Kalja-Voima, Vesa Jarva & Jenny Tarvainen muihinkin kuin ilmiselviin merkityksiin (non-obvious meanings), sillä kieltä käytetään puoliautomaattisesti siinä mielessä, että kielenkäyttäjät ovat vain osittain tietoisia teke- mistään kielellisistä valinnoista ja siten myös merkityksistä, joita heidän tekstinsä välit- tävät (Partington 2010: 88–89). Teoreettisesti CADS nojaa diskurssintutkimukseen ja laajemmin sosiaaliseen konstruk- tionismiin. CADS:ssa todellisuus nähdään rakentuvan sosiaalisesti kielen avulla, siinä ko- rostetaan kielen ja merkityksen suhdetta kontekstiin ja nähdään analyysi moniulottei- sena. (Ancarno 2020; diskurssintutkimuksesta ks. Pälli & Lillqvist 2020: 381–382.) Laa- dullisen diskurssintutkimuksen tavoin myös CADS:ssa analysoidaan aitoa, todellista kie- lenkäyttöä ja aitoja tekstejä (Baker 2006: 1). CADS tukeutuu myös fraseologisuuteen (fraseologiasta ks. Hoey 2005; Granger & Meunier 2008), jonka mukaan kielenkäyttö ei ole satunnaista vaan säännönmukaista ja kielenkäyttäjät tuottavat toistuvia rakenteita (Partington 2004: 267; Baker, Gabrielatos, KhosraviNik, Krzyżanowski, McEnery & Wo- dak, 2008: 274; Gries 2008: 15–16). CADS voi edetä makrotasolta mikrotasolle seuraavin vaihein, tosin erilaisin yhdistelmin ja painotuksin: 1) Avainsana-analyysi laajasta tekstiyhteydestä nostaa esiin tekstin kes- keiset teemat (eng. aboutness). 2) Kollokaatioanalyysissa keskitytään valitun hakusanan rajatumpaan tekstiyhteyteen ja luokitellaan kollokaatteja merkitysryhmiin. 3) Konkor- danssien tarkastelu kertoo hakusanan tekstiyhteyden hallitsevat tekstirakenteet (Mar- chi 2010). Ancarno (2020: 177) lisää vaiheisiin 4) lähilukuun perustuvan diskurssianalyyt- tisen tarkastelun. Tutkimuksessa vaiheita toteutetaan sen mukaan, mikä on tarpeen ja mitä tutkimuksella tavoitellaan. Tulosten tulkinnassa, selittämisessä ja analyysin rajaa- misessa käytetään tukena laadullisen diskurssintutkimuksen tavoin tekstien ulkopuo- lista tietoa (Partington ym. 2013: 10). Tässä tutkimuksessa toteutetaan avainsana-ana- lyysi, jossa on kahdelta eri ajanjaksolta koottu korpus ja jossa avainsanoja on luokiteltu merkitysryhmiin. Merkitysryhmiä analysoimalla saadaan selville tieteeseen liittyvän kes- kustelun teemoja sekä teemojen muutoksia Suomi24-keskustelupalstalla. CADS:lla ja avainsana-analyysilla on aiemmin Suomi24-keskustelupalstalta tutkittu muun muassa homoutta ja heteroutta (Jantunen 2018a), kansa-sanaa (Johansson, Jan- tunen, Heimo, Ahonen & Laippala 2018), lesboutta (Jantunen & Juvonen 2021), ho- moutta ja uskontoa (Jantunen & Kytölä 2022) sekä pääkaupunkiseudun paikannimiä (Jantunen, Ainiala, Jokela & Tarvainen 2022). 4 Aineisto ja tilastolliset menetelmät Tutkimusaineistona on Suomi24-korpus, jossa on Suomi24-keskustelupalstan keskuste- lut vuosilta 2001–2020. Suomi24-korpus on diakroninen korpus, ja tässä tutkimuksessa 151 Vertaileva korpusavusteinen diskurssintutkimus tiedekeskustelun teemojen muutoksesta aineistoa on käytetty CSC:n Puhti-laskentaympäristössä2. Korpuksen koko on n. 4,6 mil- jardia sanetta (City Digital Group 2021). Tutkimukseen rajattiin kaksi osakorpusta: tiede- keskustelut vuosilta 2004–2006 (VT-korpus) ja vuosilta 2018–2020 (UT-korpus). Lisäksi tutkimukseen rajattiin kaksi referenssikorpusta: kaikki keskustelut vuosilta 2004–2006 ja vuosilta 2018–2020 (ks. kuvio 1)3. UT-korpuksen ajanjakso on ajankohtaisin saatavilla oleva aineisto. VT-korpuksen ajanjakson aikana keskustelu Suomi24-keskustelupalstalla alkoi saada keskustelumaista muotoa alun haparoinnin ja epäyhtenäisyyden jälkeen. Kuvio 1. Tutkimuksen aineisto (nuolet osoittavat tehdyt avainsana-analyysit). Keskustelu tieteestä on aktiivista molempina ajanjaksoina, tiede siis kiinnostaa koko ajan. Viestien määrä on vähentynyt korpusten välillä, mutta osittainen keskustelun hii- puminen on tyypillistä keskustelupalstoille (ks. Tilastokeskus 2017). Aineistonkeruu tehtiin Python-skriptillä lemmatisoidusta aineistosta, jossa sanat esiin- tyvät lemmoina eli perusmuodossa. Korpuksissa on mukana valituilta vuosilta viestit, joissa mainitaan sana tiede kaikissa taivutusmuodoissaan. Korpuksista poistettiin sekä automaattisesti kaksoiskappaleita että käsin roskapostia. Korpukset ovat konkordanssi- korpuksia, joissa konkordanssin laajuus on kokonainen yksittäinen viesti. Tilastollisena menetelmänä oli avainsana-analyysi. Avainsanat kuvaavat aineistoa sanas- ton näkökulmasta: menetelmä paljastaa ilmaukset, jotka esiintyvät tutkimusaineistossa tilastollisesti merkitsevästi useammin kuin vertailuaineistossa (Scott & Tribble 2006: 58) ja jotka kuvaavat siis tekstin olemusta (Kyröläinen & Laippala 2020: 495). Avainsana- analyysi tehtiin WordSmith Tools -ohjelmalla, ja avainsanaisuusarvo on laskettu Log Li- kelihood -testillä (WST-ohjelmasta ks. Scott 2012). 2 Aineisto on avoimesti saatavilla Kielipankin (2023) Korp-käyttöliittymässä. 3 Koodit, joilla aineisto on kerätty, löytyvät avoimesti GitHubista: https://github.com/jehetarv referenssikorpukset kaikki Suomi24- keskustelut 2004–2006 n. 1 miljardi sanetta kaikki Suomi24- keskustelut 2018–2020 n. 0,5 miljardia sanetta osakorpukset VT-korpus tiedekeskustelut 2004–2006 n. 7 miljoonaa sanetta UT-korpus tiedekeskustelut 2018–2020 n. 5 miljoonaa sanetta avainsanalistat VT 200 avainsanaa YT 200 avainsanaa UT 200 avainsanaa 152 Johanna Kalja-Voima, Vesa Jarva & Jenny Tarvainen Avainsana-analyysissa verrattiin ensin VT-korpusta kaikkiin Suomi24-keskusteluihin vas- taavalta ajanjaksolta (2004–2006), samoin UT-korpusta kaikkiin Suomi24-keskusteluihin vastaavalta ajanjaksolta (2018–2020) (ks. nuolet kuviossa 1). Tällä tavalla poistettiin mahdollisuus, että kyse olisi ajanjakson välisestä muutoksesta koko korpuksessa. Lem- matisoitu aineisto antoi mahdollisuuden tutkia avainsanojen konkordansseja kaikista esiintyneistä sananmuodoista. Näin saatiin kaksi avainsanalistaa: VT ja UT. Tämä jälkeen näitä kahta avainsanalistaa verrattiin toisiinsa ja niistä erotettiin yhteiset avainsanat: YT. Lopulliseen analyysiin valikoitui kaikista kolmesta listasta 200 tilastollisesti merkitsevintä avainsanaa, jotka riittivät aineiston saturaatioon (ks. kuvio 1). Oletettavasti seuraavista avainsanoista ei siis olisi enää pystytty muodostamaan uusia merkitysryhmiä. Seuraavaksi avainsanat luokiteltiin merkitysryhmiin eli diskurssiprosodioihin, joilla tar- koitetaan assosiaatioita tiede-sanan ja siihen liittyvien, merkitykseltään samankaltaisten sanojen muodostamien sanaryhmien välillä. Diskurssiprosodiat voivat olla arvottavia eli merkitykseltään positiivisia, negatiivisia tai neutraaleja. (Diskurssiprosodian määritel- mästä ks. Baker 2006: 87; Jantunen & Kytölä 2022.) Diskurssiprosodioiden avulla saa- daan selville tiedekeskustelun teemat. Luokittelu tehtiin aineistopohjaisesti sanojen denotatiivisten ja kontekstuaalisten merkitysten perusteella (jälkimmäisten tulkinta pe- rustui konkordanssien eli tekstiyhteyksien tarkasteluun). Osa avainsanojen merkityk- sistä oli selkeästi luokiteltavissa denotatiivisen merkityksen perusteella (esim. ISLAM ja MESSIAS4), kun taas osa oli kontekstisidonnaisempia (esim. HÄN ’Jumala’). Diskurssipro- sodioiden nimet muodostettiin Yleisen suomalaisen asiasanaston (YSA 2023) nimityksiä soveltaen. 5 Yleiskatsaus tiede-sanaan liittyvistä avainsanoista ja keskustelun teemoista Tässä luvussa analysoidaan Suomi24-keskustelupalstan tiedekeskustelun teemoja, joita voidaan tarkastella kuvioon 2 koottujen diskurssiprosodioiden avulla. Kuviossa 2 eritel- lään vanhan (VT), uuden (UT) sekä yhteisen tiedekeskustelun (YT) diskurssiprosodiat ja avainsanojen prosentuaaliset osuudet. Muut-luokkaan kuuluvat polyseemiset avainsa- nat (esimerkiksi ASIA, OSA), yleistermit (esimerkiksi ILMIÖ, MERKITYS) sekä diskurssiproso- diat, joihin kuuluu 10 tai vähemmän avainsanaa (esimerkiksi geologia, lääketiede, psy- kologia). Seuraavissa alaluvuissa esitellään tiedekeskustelun keskeisimmät teemat. YT:stä esitel- lään kolme laajinta teemaa (selittäminen, tiede ja uskonto), samoin VT:stä (uskonto, maantiede ja yhteiskunta). UT:stä esitellään kaksi laajinta teemaa (uskomus sekä mo- raali ja arvottaminen) ja teema, joka esiintyy vain UT:ssä (ilmasto). Teemoja havainnol- listetaan valikoiduilla ja lyhennetyillä tekstiesimerkeillä Suomi24-keskustelupalstalta. 4 Avainsanat on merkitty kapiteelein. 153 Vertaileva korpusavusteinen diskurssintutkimus tiedekeskustelun teemojen muutoksesta Esimerkit esiintyvät alkuperäisessä muodossaan muun muassa kirjoitusvirheineen. Avainsanat on esimerkeissä tummennettu, eikä esimerkeissä välttämättä esiinny haku- sanana ollut tiede-sana, mutta esimerkkiä laajemmassa viestissä se esiintyy. Tarkempi diskurssiprosodioiden luokittelu sekä esimerkkiavainsanoja on liitteessä 1. 5.1 Tiedekeskustelun yhteiset teemat Tässä alaluvussa esitellään yhteiset diskurssiprosodiat selittäminen, tiede ja uskonto. Ensimmäinen diskurssiprosodia selittäminen tarkoittaa sitä, että asioita tehdään sel- väksi ja esitetään asioita valaisevia tietoja. Avainsanat ovat pääsääntöisesti joko asianti- loja toisiinsa suhteuttavia abstrakteja ja suhdetta ilmaisevia verbejä tai verbeistä joh- dettuja substantiiveja. Avainsanat kuvaavat esimerkiksi muutosta ja muuttumista (KEHIT- TÄÄ, LEVITÄ, TOTEUTUA), perusteluja (PERUSTE, TODISTE, OSOITTAA), johonkin kuulumista (SISÄL- TÄÄ, RINNASTAA), syy-seuraussuhdetta (JOHTAA, AIHEUTTAA), tulkintaa (TULKINTA, OLETTAA), var- muutta (VÄITE, VAKUUTTUA) ja vastakkaisuutta (RISTIRIITA). Selittämiseen kuuluvia avainsa- noja esiintyy sekä YT:ssä, VT:ssä että UT:ssä, eikä niiden välillä ole sisällöllistä eroa. Kuvio 2. Diskurssiprosodioiden prosentuaalinen osuus yhteisen, vanhan ja uuden tiedekeskustelun välillä. 0 5 10 15 20 25 30 muut alueet ja paikat ilmasto fysiikka oleva ja olemattomuus moraali ja arvottaminen viestintä yhteiskunta kosmologia kognitio biologia uskomus filosofia evoluutio uskonto tiede selittäminen d is ku rs si p ro so d ia t Diskurssiprosodioiden prosentuaalinen osuus YT (2004–2006 ja 2018–2020) VT (2004–2006) UT (2018–2020) 154 Johanna Kalja-Voima, Vesa Jarva & Jenny Tarvainen Tiede liitetään keskustelussa tieteen perustehtävään, joka on tieteen kehittäminen ja kehittyminen ja siten uuden tiedon tuottaminen. Tiede ja KEHITYS rinnastetaan toisiinsa (esimerkki 1) ja tieteen nähdään KEHITTYVÄN (esimerkki 2). (1) Minulle jäi vielä hampaankoloon ajatus, että uskonto sinänsä olisi kehityksen ja tieteellisen maailmankatsomuksen jarru? (2) Tiede kehittyy ja teorioita osoitetaan paikaansapitäviksi ja joitain aikaisempia hylätään uu- den tiedon vuoksi. Lisäksi keskustelussa nousevat esiin tieteellisen päättelyn periaatteet. Keskustelussa se- litetään, miten tieteellisesti asioita PÄÄTELLÄÄN tiedon ja teorian perustella (esimerkki 3) ja miten ARVAUS on vastakohta tieteelliselle päättelylle (esimerkki 4). Esimerkissä 4 kes- kustelija myös arvottaa negatiivisesti todennäköisesti tieteeseen epäileväisesti suhtau- tuvia henkilöitä nimittämällä heitä halventavasti bahuvriihiyhdyssanalla foliohatuiksi. (3) Havaintojen vaatiminen joka asiasta on empirististä, virheellistä tieteen filosofiaa. Asioita voidaan myös päätellä olemassaolevasta tiedosta ja teorioiden pohjalta. (4) Tämä on foliohattujen perusargumentti ihan kuin se, että tiede ei ole jotain perinpohjin sel- vittänyt tarkoittaisi että joku täysin seinähullu mihinkään perustumaton arvaus olisikin siis totta. Tiede asetetaan myös vastakkain muiden järjestelmien kanssa. Esimerkissä 5 RISTIRIITA- sanalla viitataan Raamatun kertomuksiin, jotka ovat ristiriidassa keskenään, ja samalla tuodaan esiin, että tiede ei Jumalan olemassaoloa ole todistanut. Keskustelija suhtautuu negatiivisesti Raamattuun ja sen kertomuksiin viittaamalla niihin arvottavilla substantii- veilla, kuten satu ja taru. (5) Tiede on todistanut, että Jumalan olemassa olo on hyvin epätodennäköistä. Ja vaikka Jumala olisi olemassa, niin siitä ei ole esitetty vielä yhtään todistetta tai havaintoa. Raamatun ker- tomukset ovat tunnetusti satuja ja taruja, epätosia väitteitä ja ristiriitoja täynnä. Toinen diskurssiprosodia on tiede. Tieteeseen kuuluvat avainsanat kertovat yleisesti tie- teestä (TIETEELLISYYS, TUTKIMUS, OBJEKTIIVISUUS), teorioista ja menetelmistä (METODI, TEORIA), tutkijoista ja yhteisöistä (TIEDEMIES, TIEDEYHTEISÖ), tuloksista (TUTKIMUSTULOS, LÖYTÖ) sekä julkaisemisesta (TIEDEJULKAISU). Tieteeseen kuuluvia avainsanoja esiintyy erityisesti YT:ssä, vähemmän VT:ssä ja UT:ssä. Keskustelussa keskitytään yleisesti tieteen ominaisuuksiin (OBJEKTIIVISUUS), tiedon tuotta- miseen (TIETEELLINEN METODI), TEORIAN testaamiseen tieteen lähtökohtana sekä TULOKSIIN todennäköisinä asioiden tilana (esimerkit 6–7). Keskustelu voi liittyä täsmällisemmin tiettyjen tieteiden, kuten LUONNONTIETEIDEN, luonnehdintaan ja siihen, mihin kyseiset tie- teet perustavat TUTKIMUSTULOKSENSA (esimerkki 8). Esimerkissä 8 keskustelija arvottaa 155 Vertaileva korpusavusteinen diskurssintutkimus tiedekeskustelun teemojen muutoksesta tiedettä positiivisesti, sillä hän kuvaa tieteellistä metodia predikatiivilla ylivoimaisesti pa- ras tapa. (6) Tiede ei mielestäni ole erehtymätöntä eikä sen tuottama tieto kata kaikkea. Objektiivisuu- teen tiede kyllä pyrkii. Puutteistaan huolimatta tieteellinen metodi on ylivoimaisesti paras tapa tuottaa luotettavaa tietoa. (7) Teoria on tieteessä aina testattu ja tulosten mukaan todennäköinen asioiden tila. (8) Luonnontiede perustuu havaintoihin ja systeemin ennustettavuuteen perustuvat tieteelli- set tutkimustulokset. Lisäksi ainoastaan UT:ssä esiintyvät julkaisemiseen liittyvät avainsanat VERTAISARVIOIDA, POPULARISOIDA ja TIEDEJULKAISU. Keskustelijoilla näyttäisi olevan tietoa VERTAISARVIOIDUISTA lehdistä ja siten tieteellisestä julkaisuprosessista (esimerkki 9). Esimerkissä 9 on myös havaittavissa negatiivista arvottamista: keskustelija viittaa hän-pronominilla johonku- hun (ehkä johonkuhun mediassa esiintyvään), joka keskustelijan näkemyksen mukaan ei ole kyennyt tieteellisesti argumentoimaan väitteitään ja julkaisemaan niitä tieteellisessä julkaisussa. Näyttää myös siltä, että keskustelijalla on ymmärrystä tiedeviestinnän eri tasoista: mikä lehti POPULARISOI tiedettä, mikä raportoi tieteen alkuperäistuloksia (esi- merkki 10). Esimerkissä 10 arvotetaan negatiivisesti tieteellisiä julkaisuja, mikä ilmenee asenneadjektiivein pitkä ja pitkästyttävä. (9) Jos hänellä olisi oikeasti ollut jotakin perusteltua sanottavaa Ilmatieteen laitoksen käyttä- mistä malleista niin hän olisi laatinut aiheesta tieteellisen julkaisun ja laittanut sen johonkin vertaisarvioituun lehteen näytille. (10) Tiede-lehti popularisoi tiedettä. Se tarkoittaa että lehti referoi tieteen tuloksia, mutta ei esit- tele pitkiä ja pitkästyttäviä yksityiskohtaisia tutkimusraportteja. Kolmas diskurssiprosodia on uskonto. Uskontoon liittyviä avainsanoja esiintyy sekä YT:ssä että VT:ssä, ei juurikaan UT:ssä. YT:ssä avainsanat liittyvät yleiseen keskusteluun uskonnosta ja jumaluudesta. Sen avainsanat ovat muun muassa yleiskäsitteitä (JUMA- LUUS, USKONTO, USKOA), eri uskontoja ja uskontunnustajia kuvaavia substantiiveja (KRISTIN- USKO, KRISTITTY, ATEISTI), tai ne viittaavat yliluonnollisiin olentoihin (JUMALA, JEESUS) sekä py- hiin kirjoituksiin (LUOMISKERTOMUS, RAAMATTU). Uskontoon liittyvässä tiedekeskustelussa nousee esiin vastakkainasettelu. Keskustelussa asetetaan vastakkain ensinnäkin teismi ja ateismi, mitä havainnollistavat avainsanat JU- MALA ja RAAMATTU sekä ATEISTINEN ja ATEISMI (esimerkki 11). Toiseksi vastakkain asetetaan uskonto ja tiede: RAAMATTUA pidetään tarinakokoelmana ja tieteen todetaan murskaa- van Raamatun väitteitä (esimerkki 12). Esimerkissä 11 keskustelija suhtautuu negatiivi- sesti ateistiseen tieteeseen, sen arviointikykyyn ja asettaa sen vastakkain ns. ”oikean” tieteen kanssa. Esimerkissä 12 puolestaan negatiivinen prosodia näkyy siten, että 156 Johanna Kalja-Voima, Vesa Jarva & Jenny Tarvainen keskustelija toteaa Raamatun olevan kokoelma tarinoita, siis totena pidettyjä uskomuk- sellisia kertomuksia. Hän myös nimittää Raamattuun uskovia kehäpäättelijöiksi, virheel- listen tulkintojen tekijöiksi. (11) Oikea tiede pystyykin arvioimaan kaikkea, mikä on elämän kannalta tarpeellista, koska siinä uskotaan Jumalan olemassaoloon ja Jumalan ilmoitukseen, joka on Raamatussa. Ateistinen tiede ei pysty arvioimaan mitään. Se ei pysty todistamaan edes Jumalan olemassaoloa, Ateistinen tiede ei voisi olla edes olemassakaan, jos ateismi pitäisi paikkansa, koska jos ei ole Jumalaa, silloin ei ole mitään muutakaan. (12) Olen lukenut Raamatun ja todennut sen olevan kokoelma tarinoita, kuten Kalevala. Raamat- tuun uskovat ovat nimenomaan noita kehäpäättelijöitä. "Raamattu on totta koska siellä sa- notaan niin". Tiede murskaa Raamatun väitteet todella tehokkaasti, ja tiedettä tehdään ha- vaintojen pohjalta. Keskusteluun uskonnosta voi liittyä myös keskustelu käsitteistä ja nimityksistä. Esi- merkki 13 havainnollistaa, miten avainsana JUMALUUS selitetään tieteen termein kollek- tiiviseksi alitajunnaksi. (13) Entä, mikäli sinulle selitettäisiin esimerkiksi että se mitä uskova kutsuu jumaluudeksi on tie- teen parissa paremmin tunnettu "kollektiivisena alitajuntana". Tiedekeskustelu on tieteen perusasioista keskustelua. Keskustelu liittyy tieteen yleiseen tehtävään, joka on uuden tiedon hankinta ja yhteiskunnan kehittäminen. Esille nousee myös se, millaiseen ajatteluun tiede perustuu (tieteen tehtävästä ja tieteellisestä päät- telystä ks. Haaparanta & Niiniluoto 2016). Keskustelu nostaa esiin myös tieteen ja us- konnon välisen vastakkainasettelun. Tällainen polarisoituminen, vihapuhekin, on tyypil- listä Suomi24-keskustelupalstalle (Saresma ym. 2022). 5.2 Vanhan tiedekeskustelun teemat Tässä alaluvussa esitellään vanhan tiedekeskustelun diskurssiprosodiat uskonto, yhteis- kunta sekä alueet ja paikat. Ensimmäinen vanhalle tiedekeskustelulle tyypillinen diskurs- siprosodia on uskonto. Uskontoon liittyviä avainsanoja esiintyy myös YT:ssä, mutta sisäl- löllisesti vanhassa tiedekeskustelussa on omat erityispiirteensä. Kun yhteinen tiedekes- kustelu on keskustelua yleisesti uskonnosta, VT:ssä painottuu vahvasti kristinusko (KRUSKO) ja sen yliluonnolliset olennot (PYHÄ HENKI, KRISTUS, SAATANA), pyhien kirjojen kes- keiset henkilöt (PAAVALI, AABRAHAM), pyhien kirjojen kohdat (TESTAMENTTI, MATT., ILM.), pai- kat (TEMPPELIVUORI) ja toimitukset (KASTE, SAKRAMENTTI). Lisäksi VT:ssä painottuvat muut maailmanuskonnot (ISLAM, KATOLINEN, BUDDHALAISUUS) ja niiden yliluonnolliset olennot (AL- LAH) ja henkilöt (MUHAMMED). Kristinusko korostuu vanhassa tiedekeskustelussa, sillä keskustelussa esiintyy lainauksia Raamatusta, keskustelussa kerrotaan uskonnollisista toimituksista ja viitataan 157 Vertaileva korpusavusteinen diskurssintutkimus tiedekeskustelun teemojen muutoksesta Raamatun tapahtumiin ja kertomuksiin. Esimerkissä 14 avainsanat MATT. ja ILM. viittaa- vat Raamatun kirjoihin Matteuksen evankeliumiin ja Ilmestyskirjaan. Esimerkissä 15 ker- rotaan uskonnollisesta toimituksesta, kasteesta. Viittauksia Raamatun tapahtumiin, PY- HÄÄN HENKEEN ja PAAVALIIN käytetään myös argumentointikeinona (esimerkki 16). Esimer- kissä 16 on huomattavissa myös negatiivista suhtautumista siten, että keskustelija arvioi vastaanottajan kyvyttömyyttä ymmärtää Raamattua todistusaineistona. (14) Jotkut horjahtavat pois uskostaan, ja siksi valvominen ja Hengen johdatukseen antautumi- nen on välttämätöntä. (Matt 24:45-51, 25:1-13, Matt 24:13, Hebr 3:14, 2 Tess 2:3-4, Ilm 13) (15) Jumala antaa uskon kasteessa. (16) On olemassa profeetat ja raamatun sana, joka riittää todisteeksi kaikille. Jos et osaa ymmär- tää raamatun sanaa todistusaineistoa todisteeksi, niin en minä sille mitään voi. Toisia todis- teita on esimerkiksi se että osa uskovaisista on kokenut Jumalan läsnäolon kuten minäkin. - - Jos luulet näitä päästä temmatuilta niin lueppas tämä: Jeesus vuodatti Pyhän Hengen seu- rakunnan päälle, jonka vaikutuksesta Paavali uskalsi kirjoittaa kirjeitä. Vanhassa tiedekeskustelussa nousevat esiin myös muut maailmanuskonnot ja erityisesti islam. Esimerkissä 17 nousee esiin avainsanat ISLAMILAINEN, ISLAM ja KORAANI, ja siinä ase- tetaan vastakkain kristinusko ja islam sekä esitetään islamin tiedekäsitys vajavaisena ja vanhakantaisena. Näin puolestaan kristityn maailman tiedekäsitys esitetään kehitty- neenä. Esimerkissä on siis sekä negatiivista että positiivista prosodiaa. Esimerkissä 18 viitataan Koraanin suuraan ja jakeeseen samaan tapaan kuin Raamatun kirjoihin, ja viit- tauksessa nousee esiin avainsana ALLAH. Esimerkissä 19 jatkuu tieteen ja uskonnon, BUDDHALAISUUDEN, välisen suhteen pohdinta. (17) Ongelma kristityn maailman ja islamilaisen maailman välillä on se, että kristiyssä maaill- massa on ollut sekä reformaatio että tieteen läpimurto, jossa todistettu tieto, tiede on syr- jäyttänyt uskomukset. Myös uskontotieteissä. Sitä ei ole tapahtunut toistaiseksi islamissa, jossa usko ja uskomukset ohittavat tiedon ja tieteen. Uskon, että kunhan islam pääsee sille asteelle, ettei se kiellä esim. Koraaanin tieteellistä tutkimusta ja muutakaan uskontotutki- musta, ei kristittyjen ja muslimien välillä ole suuriakaan ongelmia. (18) (65:12) ”Se on Allah joka loi seitsemän taivasta kuten maalle samoin.” (19) Buddhalaisuus ei oikeastaan ole lainkaan uskonto, vaan oivallus elämästä tai niin kuin eräs munkki sanoi se on tiedettä. Toinen vanhan tiedekeskustelun diskurssiprosodia on alueet ja paikat, johon liittyviä avainsanoja esiintyy ainoastaan VT:ssä. Esiin nousevat valtakunnat ja alueet (BYSANTTI, PERSIA), kaupungit (JERUSALEM, ROOMA), maanosat (AFRIKKA), valtiot (USA, ISRAEL, INTIA) ja yleisnimet (MAA, RANNIKKO). Osa alueiden ja paikkojen avainsanoista liittyy uskontoon erityisesti historiallisessa yh- teydessä. Esimerkeissä 20–21 nousee esiin avainsanoina olevat valtakunnat ja alueet 158 Johanna Kalja-Voima, Vesa Jarva & Jenny Tarvainen BYSANTTI, ROOMA sekä LÄNSI-ROOMA ja ITÄ-ROOMA, ja niissä taustoitetaan Bysantin ja Roo- man valtakunnan historiaa ja laajemmin uskontojen kehitystä. Keskustelussa sivutaan myös tieteen historiaa ja syntyä. (20) Esimerkiksi intialaisia Tuomas-kristittyjä ei kutsuttu kokoukseen, joten ortodoksisen näke- myksen mukaan HE EROSIVAT katolisesta kirkosta. 800-luvulla Bysantin keisarin vaikutus- valta heikkeni lännessä ja paavi toimi aktiivisesti vahvistaakseen omaa arvovaltaansa. (21) Länsi-Rooma olisi köyhtynyt Rooman itäisten osien imiessä rikkaudet ja vallan, ja kansain- vaelluksessa syntyneen uuden, Itä-Roomasta erilaisen väestön halu määrätä itsestään olisi kasvanut, jolloin se olisi saattanut irtaantua erilleen Byzantiumi Toisaalta vanhassa tiedekeskustelussa nousevat esiin nykyajan tapahtumat ja paikat. Esimerkeissä 22–23 valtioihin viittaavat USA, KIINA ja INTIA sekä alueeseen viittaava ITÄ liittyvät keskusteluun siitä, millä valtiolla on parhaiten mahdollisuus tieteellisten havain- tojen tekemiseen. Esimerkki 22 on siis positiivisesti Venäjää ja USA:ta arvottava. Toi- saalta esimerkissä 23 Kiina ja Intia esitetään negatiivisesti ja asetetaan vastakkain länsi- maiden kehityksen kanssa, ja ne esitetään teknologisesti perässä tulijoina. Toisaalta esi- merkin voi tulkita positiivisestikin, sillä kyseiset maat ovat edenneet kehityksessään. (22) Siis,onhan Itä naapuri ja USA varmaankin ne valtiot joiden teknologialla ja tietämyksellä on eniten mahdollisuuksia selvittää havaintojen todenperäisyys. (23) Mutta ehkäpä tuo teknologia kehittyy pitemmälle länsimaiden ulkopuolellakin. Kiina on jo päässyt aika pitkälle samoin kuin vaikkapa Intiakin Kolmas vanhan tiedekeskustelun diskurssiprosodia on yhteiskunta, johon liittyviä avain- sanoja esiintyy myös YT:ssä ja UT:ssä, mutta vain muutama. VT:ssä avainsanat ovat yh- teiskuntaan liittyviä yleiskäsitteitä (YHTEISKUNTA, VALTIO), politiikkaan (POLIITTINEN), talou- teen (SIIRTOMÄÄRÄRAHA, TOIMINTAMENO), hallintoon (VALTA, HALLITA, VALTIONEUVOSTO) sekä yh- teiskuntaluokkiin liittyviä sanoja (PORVARISTO, TYÖVÄENLUOKKA). Keskustelu yhteiskunnasta on keskustelua historiasta ja politiikasta, erityisesti aatesuun- nista. Esimerkki 24 liittyy Suomen ja tieteen kehityksen kuvaamiseen 1960- ja 1970-lu- vuilla, joita luonnehditaan PORVARILLISEKSI. Esimerkissä 24 on huomattavissa lievää posi- tiivista porvarillisuuden arvottamista, sillä porvarillisuuteen liitetään elintason nou- suodotukset. Esimerkin 25 TYÖVÄENLUOKKA kuuluu poliittiseen keskusteluun ja määritte- lyyn siitä, mitä sosialismi on. Vanhassa tiedekeskustelussa tiede linkittyy siis myös yh- teiskuntapoliittiseen kehitykseen. (24) Aikaisempia totuuksia kyseenalaistettiin monilla sektoreilla ja luotiin uutta trendia tietee- seen, taiteeseen ja populaarikulttuuriin. Tämä tulevaisuudenusko oli suurelta osin hyvin por- varillista, koska se kytkeytyi elintason nousuodotuksiin. 159 Vertaileva korpusavusteinen diskurssintutkimus tiedekeskustelun teemojen muutoksesta (25) olen määritellyt sosialismin sitä pyydettäessä tarkoittamaan ensisijaisesti tuotantovälinei- den yhteisomistukseen ja työväenluokan diktatuuriin tähtäävää politiikkaa. Vanhassa tiedekeskustelussa keskustellaan myös taloudesta. Esimerkki 26 on lainaus valtion vuoden 2005 talousarvioesityksen sisällysluettelosta, ja se havainnollistaa avain- sanojen TOIMINTAMENO ja ARVIOMÄÄRÄRAHA esiintymistä. Lainausten käyttötarkoitus on siis samankaltainen kuin uskontokeskustelussa, jossa esitetään lainauksia Raamatusta ja Ko- raanista. (26) 21. EDUSKUNTA 97 461 000 01. Kansanedustajat 20 291 000 21. Kansanedustajien toimintamenot (arviomääräraha) 20 291 000 02. Eduskunnan kanslia 56 480 000 19. Arvonlisäveromenot (arviomääräraha) 4 200 000 Vanhalle tiedekeskustelulle on tyypillistä uskonnollinen tai poliittinen, julistava puhe, jossa lainataan osia pyhistä kirjoista ja muista merkityksellisistä teksteistä ja pyritään vaikuttamaan muiden keskustelijoiden mielipiteeseen, moittimaan ja tuomitsemaankin. Keskustelua syntyy kristinuskosta, islamista ja ateismista, mikä linkittyy vastakkainaset- teluihin, ehkä vihapuheeseenkin. Vanha tiedekeskustelu syventyy myös nykyajan suur- valtapolitiikkaan ja tieteellis-tekniseen kehitykseen sekä uskontojen historiaan, jossa tiede on osa suurempaa kokonaisuutta. Sekä uskonnollisia että yhteiskunnallispoliittisia sisältöjä kansa-sanaan ovat liittäneet myös Johansson ym. (2018). 5.3 Uuden tiedekeskustelun teemat Uusi tiedekeskustelu on vanhaan tiedekeskusteluun verrattuna huomattavasti pirstaloi- tuneempi, eikä siinä nouse esiin yksittäisiä selkeitä diskurssiprosodioita. Tässä alalu- vussa käsitellään kaksi diskurssiprosodiaa, uskomus sekä moraali ja arvottaminen, ja vain UT:ssä oleva diskurssiprosodia, ilmasto. Yksi uuden tiedekeskustelun diskurssiprosodioita on uskomus. Uskomukseen liittyviä avainsanoja esiintyy myös YT:ssä ja VT:ssä. Sekä UT:n että YT:n uskomukseen liittyvät avainsanat ovat yleiskäsitteitä (PSEUDOTIETEELLINEN, USKOMUSJÄRJESTELMÄ, TAIKAUSKOINEN), uskomusjärjestelmiä ja niiden edustajia (KRETUT, PUOLIMATKA) ja uskomusjärjestelmien kä- sitteitä (KOULULÄÄKETIEDE). VT:n avainsanat ovat konkreettisia, yksittäisiä uskomuksia ja henkilöitä (MAGIA, VAPAAMUURARI, STEINER). Keskustelu uskomuksista liittyy kreationismiin ja älykkääseen suunnitteluun (ID, intelli- gent design) sekä siihen, onko älykäs suunnittelu tieteellinen teoria (esimerkki 27). Kreationismin ja tieteen sekä näiden järjestelmien erilaiset maailmannäkemykset herät- tävät keskustelua, jossa keskiössä on mielipiteiden vaihto ja kiistely siitä, onko elämä syntynyt alkuräjähdyksessä vai onko se jumalan luomistyön tulos (esimerkki 28). 160 Johanna Kalja-Voima, Vesa Jarva & Jenny Tarvainen Esimerkeissä heijastuu myös negatiivinen prosodia: kreationismia pidetään huuhaana ja pseudotieteenä. (27) ID on kreationistinen liike, ja kreationismi on pseudotieteellistä apologiaa eli huuhaata. Tie- deyhteisöt irtisanoutuvat ID:stä, niin kuin on syytäkin. (28) – – siis tämä nykymuotoinen kreationismi pseudotieteellisenä apologetiikkana, missä va- lehdellaan tieteen muka tukevan luomisuskoa, on sitä amerikkalaista tuontitavaraa. Koska keskustelun keskiössä on erilainen käsitys maailmankaikkeuden synnystä, linkit- tyy keskusteluun vahvasti myös evoluutio-diskurssiprosodia ja sen avainsanat. Evoluu- tiota ja evoluutioteoriaa pidetään tieteellisenä selitysmallina, ja keskustelu liittyy siihen, miten kreationismi ja tieteellinen tutkimus sopivat yhteen. Esimerkiksi esimerkissä 29 korostetaan EVOLUUTIOTEORIAN asemaa yliopisto-opetuksessa, ja esimerkissä 30 asetetaan vastakkain niin kreationistit kuin evoluutiouskovaiset, mutta toisaalta myös kyseenalais- tetaan kummankin näkemykset tieteen ja tietoisuuden tutkimuksen kehittyessä. Esi- merkissä 29 arvotetaan evoluutioteoriaa positiivisesti, kreationismia negatiivisesti, mutta toisaalta myös esimerkin 30 tapaan molempia arvotetaan negatiivisesti ja ivalli- sestikin. (29) – – evoluutioteoria pysyy kovissa tieteissä huippu yliopistoissa eikä ole heilahtanut mihin- kään suuntaan. Samaan aikaan oma YEC oppisi on kuihtumassa historiankirjoihin lähinnä vit- sinä jota ei ole opetettu ikinä missään varteenotettavassa koulussa. (30) Jonain päivänä kun tietoisuuden arvoitus ratkeaa, niin kretutuilta ja evoilta ratkeaa pelihou- sut, ja häpeä on suunnaton. Kannattaako täällä siis julistaa sen enempää raamattua kuin darwinismiakaan? Keskustelussa nousee lisäksi esiin lääketiede ja sen suhde vaihtoehtolääketieteeseen. Myös tässä esiintyy vastakkainasettelua: KOULULÄÄKETIEDE ja luonnonmukainen lääke- tiede asetetaan vastakkain (esimerkki 31), ja keskustelija suhtautuu positiivisesti luon- nonmukaiseen lääketieteeseen kertomalla kannattavansa sitä. (31) Mun mielestä tämä ilmenee hyvin kasvilääkinnässä jolle alkaa olla aika paljon ihan tieteel- listä tutkimusta ja käsitykseni mukaan uudenaikaisia lääkkeitä koululääketieteelle onkin suunnitelmissa ja kehitelmissä myös juuri niistä. Itse kannatan luonnonmukaista lääketie- dettä jolle on löydettävissä tieteellisiä perusteita. Toinen uuden tiedekeskustelun diskurssiprosodia on moraali ja arvottaminen. Moraalin ja arvottamisen avainsanat kuvaavat arviointia (MIELIPIDE, SOKEASTI), luotettavuutta (LUOT- TAA, LUOTETTAVA), totuusarvoa (VÄÄRISTELLÄ, EPÄREHELLINEN) sekä täsmällisyyttä (TARKKA, KIR- JAIMELLISESTI). Keskustelu moraalista ja arvottamisesta ei liity niinkään tieteeseen, vaan muihin keskus- telijoihin ja heidän arviointiinsa sekä keskustelijoihin itseensä. Vastakkainasettelu näkyy 161 Vertaileva korpusavusteinen diskurssintutkimus tiedekeskustelun teemojen muutoksesta tässäkin, sillä muita keskustelijoita nimitetään EPÄREHELLISIKSI ja heidän sanotaan VÄÄRIS- TELEVÄN asioita (esimerkki 32) eli heitä arvotetaan negatiivisesti. Lisäksi toisten näkemyk- siään pidetään kapeakatseisena, SOKEASTI johonkin uskovana (esimerkki 33), joten nega- tiivinen arvottaminen näkyy myös esimerkissä 33. (32) Olet epärehellinen keskustelija. Vääristelet, valehtelet ja ketkuilet. (33) Uskot sokeasti evoluutioteoriaan, jolle ei löydy ensimmäistäkään tieteellistä todistetta. Moraalinen ja arvottava keskustelu liittyy myös keskustelijaan itseensä (esimerkit 34– 35), jolloin keskustelija kertoo luottavansa tieteeseen tai uskovansa luomiskertomuksiin sananmukaisesti. Arvottavuus ja erityisesti luotettavuuden arviointi voi kohdistua myös itse tieteeseen, jota pidetään luotettavana (esimerkki 36). (34) Luotan edelleen tieteeseen. (35) Itse uskon lapsenomaisesti luomiskertomukseen kirjaimellisesti. (36) Tiede nyt vain sattuu olemaan ainoa luotettava tapa saada tietoa maailmasta jossa elämme, näin se vain on. Kolmas, ainoastaan uuden tiedekeskustelun diskurssiprosodia on ilmasto. Ilmastoon liit- tyviä avainsanoja ovat yleiskäsitteet (ILMASTONMUUTOS, LÄMMETÄ, LÄMPÖTILA), järjestöt (IPCC, Intergovernmental Panel on Climate Change) ja henkilöt (ALARMISTI, DENIALISTI). Kes- kustelu liittyy ilmastonmuutoksen perusteisiin ja siihen, tapahtuuko ilmastonmuutosta, kenen aiheuttama se on (esimerkki 37) tai mistä se johtuu (esimerkki 38). Keskustelu sisältää lainauksia IPCC:n arviointiraporttista AR5, jossa argumentoidaan maapallon lämpötilassa tapahtuneita muutoksia (39). Tieteen tavoin tietoa pyritään argumentoi- maan lähdeviittein. (37) Ilmastonmuutos herättää tosiaan tunteita monissa. Jako kolmeen on helppo tehdä: 1. Il- masto ei muutu. 2. Ilmasto muuttuu, mutta ihmisen toimet eivät vaikuta siihen. 3. Ilmasto muuttuu, ja se on ihmisen syy. (38) – – ilmasto on jo lämmennyt eikä siitä mitään huonoa ole seurannut. Sekä lämpötila että co2 pitoisuus on ollut historiassa paljon nykyistä korkeammat. Tieteen avulla ei ole pystytty todistamaan, että co2 on aiheuttanut lämpenemisen viimeisen sadan vuoden aikana. (39) Näistä GWP arvoista löytyy taulukko IPCC:n AR5:stä kappaleesta 8 sivulta 79 alkaen. Uusi tiedekeskustelu on keskustelua uskomuksista ja erityisesti kreationismista. Keskus- telu on muuttunut tieteen ja kristinuskon luomisopin välisen suhteen keskustelusta tie- teen eli evoluution sekä älykkään suunnittelun eli kreationismin väliseksi keskusteluksi. Lisäksi uusi tiedekeskustelu tuo esiin keskustelijoiden väliset suhteet, sillä moraali ja ar- vottaminen kohdistetaan muihin keskustelijoihin ja heidän arviointikykyynsä. Uudessa 162 Johanna Kalja-Voima, Vesa Jarva & Jenny Tarvainen tiedekeskustelussa näkyy myös ajankohtaisuus ja erityisesti planetaarinen hyvinvointi: keskustelu ilmastonmuutoksesta. 6 Tulokset ja päätelmät Tässä tutkimuksessa analysoitiin Suomi24-keskustelupalstan tiedekeskustelun teemoja vertailevan korpusavusteisen diskurssintutkimuksen menetelmin. Tulokset osoittavat, että ajankohdasta riippumatta tiedekeskustelu liittyy selittämiseen, tieteen perusteisiin sekä tieteen ja uskonnon suhteeseen. Vanha tiedekeskustelu (2004–2006) liittyy tieteen ja kristinuskon suhteeseen, uskontojen historiaan sekä yhteiskuntapoliittisiin rakentei- siin. Uusi tiedekeskustelu (2018–2020) on pirstaloituneempaa, ja se liittyy tieteen ja us- komusten, erityisesti kreationismin, suhteeseen, keskustelijoiden moraaliin ja arvotta- miseen sekä ilmastonmuutokseen. Tutkimuksen tulokset osoittavat, että suomalainen tiedekeskustelu tieteen, uskonnon ja uskomusten välisestä suhteesta on noudattaa niin suomalaista kuin kansainvälistäkin kehityssuuntaa: osa-alueiden välinen suhde kiinnostaa. Myös suomalaisissa sanomaleh- dissä tiedekeskustelu perustuu luonnontieteelle sekä tieteen ja uskonnon sekä kreatio- nismin väliselle konfliktille (Setälä 2008). Espanjalaisten Twitterissä käymissä keskuste- luissa tiedemyönteiset näkemykset hallitsevat vaihtoehtohoitoihin liittyvää keskustelua, joskin uutismediassa tiedemyönteiset ja vaihtoehtohoitoja kannattavat esitetään tasa- painoisemmin. Kyseinen tutkimus kuitenkin peräänkuuluttaa vielä lisää tietoa eri maissa vallitsevasta tiedekeskustelusta, vaihtoehtohoitoihin suhtautumisesta ja erityisesti vaih- toehtohoitojen puolesta ja vastaan käydystä keskustelusta (Cano-Orón 2019). Toinen kansainvälinen suuntaus on ilmastonmuutoksesta käyty keskustelu, joka näkyy tämän tutkimuksen tulosten perusteella myös suomalaisessa, erityisesti viimeaikaisessa tiedekeskustelussa. Brittiläisen sanomalehden yleisökommentteihin perustuvassa tutki- muksessa osoitetaan, että keskustelussa esiintyy ilmastoskeptisiä argumentteja ja niitä myös kyseenalaistetaan (Koteyko, Jaspal & Nerlich 2013.). 4chanin ilmastonmuutokseen liittyvä keskustelu perustuu pääasiassa tieteelliseen sisältöön, mutta salaliittoteoriat val- taavat keskustelua (Corsi 2021). Koteyko ym. (2013: 84) kuitenkin toteavat, että tutki- mus kaipaa lisää tietoa: miten ilmastovastainen argumentointi rakentuu ja mikä on il- mastovastaisen näkemyksen suosion taustalla. Tutkimus tukee myös Taylorin (2010) tuloksia tiedejournalismin pirstaloituneisuudesta ja sen sisällöistä: maailmanlaajuisista kriiseistä, kuten ilmastonmuutoksesta, sekä tie- teen tekemisestä. Toisaalta tämän tutkimuksen tulokset osoittavat, että ajanjaksosta riippumatta uskonnot ja uskomukset nousevat esiin, toisin kuin tiedejournalismissa; ero kummunnee erilaisista aineistoista. Tämän tutkimuksen tulokset voivat olla värittyneitä ja puolueellisia Suomi24-keskustelupalstan luonteen takia, ja aineiston laatu onkin yksi 163 Vertaileva korpusavusteinen diskurssintutkimus tiedekeskustelun teemojen muutoksesta tutkimuksen rajoituksista. Toinen rajoitus on aineistona olevat tiede-sanan sisältävät viestit, joissa viestin laajuudesta huolimatta tiedettä koskeva osuus saattaa jäädä vä- häiseksi. Jatkossa esimerkiksi kollokaatioanalyysi tiede-sanan lähellä esiintyvistä sa- noista tai laadullinen, lähilukuun perustuva diskurssianalyysi täsmentäisi tuloksia ja mahdollistaisi tiedekeskustelun diskurssien tulkinnan (diskursseista ks. Baker 2006). Tämä tutkimus täydentää edellä mainittua suomalaista ja kansainvälistä tutkimusta ja tuo esiin, että Suomi24-keskustelupalstalla on käynnissä vastaava keskustelu uskomuk- sista ja ilmastonmuutoksesta, joskin sen erityispiirteisiin ei pelkästään teemoja tutki- malla pääse käsiksi. Tutkimus tuo uutta tietoa ja uuden näkökulman myös tiedeyleisön tutkimukseen. Tutkimuksessa on näkökulma ollut alhaalta ylöspäin, ja tutkittavana on kansalaisten vapaa tiedekeskustelu, jota tiedeyhteisö ei ole rajoittanut, toisin kuin esi- merkiksi kyselytutkimuksissa, joissa on rajattu ja rajoitettu kysymysten sisältöä. Yhteiskunnallisesti tiedekeskustelu heijastelee ns. tiedon jälkeistä aikaa (ks. Mäntynen & Pietikäinen 2019: 9–10): Se mitä tiedämme, on kiinnostavampaa kuin se, mikä on totta tai oikein. Tuloksista voi päätellä, että kansalaisia kyllä kiinnostaa, mitä on tiede ja mihin se perustuu, mutta toisaalta heitä kiinnostavat myös uskonnot ja uskomukset. Keskus- telun ääripäiksi voi tulkita modernin tieteen kannattajat ja tieteen kyseenalaistajat. So- siaalisessa mediassa muodostuukin helposti samanmielisiä yhteisöjä ja sosiaalisia kuplia, joissa pseudotieteelliset näkemykset leviävät herkästi, mikä johtunee yhteiskunnan yk- silöllistymisestä ja instituutioihin kohdistuvan kritiikin lisääntymisestä (Väliverronen 2016: 45). Tieteen kyseenalaistaminen voidaan nähdä osana nykyajalle tyypillistä popu- lismia, joka korostaa kansan tahtoa sekä kansan ja eliitin suhdetta. Myös liian mustaval- koinen maailmankuva, oli se sitten moderniin tieteeseen tukeutumista tai tieteen ky- seenalaistamista, voi johtaa yhteentörmäykseen, mikä myös heijastelee yhteiskunnal- lista eriytymistä. Tieteen status luotettavan tiedon lähteenä näyttäisi olevan muuttumassa, ja Suomi24- keskustelupalsta tarjoaa alustan tieteen kyseenalaistamiseen. Tiedeyhteisön näkökul- masta voi pohtia, johtuuko tieteellisen tiedon kyseenalaistaminen siitä, että tiede näkyy liian vähän arjessa tai että tieteen yleistajuistaminen ei ole onnistunutta. Jatkossa tie- deyhteisön tulisi aktiivisesti osallistua julkiseen keskusteluun ja korostaa tieteen merki- tystä yhteiskunnassa. Samalla on tärkeää ymmärtää kansalaisten huolenaiheita ja epä- varmuutta sekä rakentaa siltoja osapuolten välille. Lähteet Ancarno, C. (2020). Corpus-Assisted Discourse Studies. Teoksessa: A. De Fina & A. Georgakopoulou (Toim.). The Cambridge Handbook of Discourse Studies. 165–185. Cambridge University Press. Baker, P. (2006). Using corpora in discourse analysis. Continuum. 164 Johanna Kalja-Voima, Vesa Jarva & Jenny Tarvainen Baker, P., Gabrielatos, C., KhosraviNik, M., Krzyżanowski, M., McEnery, T. & Wodak, R. (2008). A useful methodological synergy? Combining critical discourse analysis and corpus linguistics to examine discourses of refugees and asylum seekers in the UK press. Discourse & Society 19 (3), 273–306. 10.1177/0957926508088962 Bauer, M. W. (2012). Public Attention to Science 1820–2010. A ‘Longue Durée’ Picture. Teoksessa: S. Rödder, M. Franzen & P. Weingart (Toim.). The sciences’ media connection. Public communication and its representations. 35–57. Sociology of the Sciences Yearbook 28. Springer. https://doi.org/10.1007/978-94-007-2085-5_3 Brossard, D. & Scheufele, D. A. (2013). Science, new media, and the publics. Science 339, 40–41. 10.1126/science.1232329 Bucchi, M. & Mazzolini, R. (2003). Big science, little news: Science coverage in the Italian daily press, 1946– 1997. Public Understanding of Science 12 (1), 7–24. https://doi.org/10.1177/0963662503012001413 Cano-Orón, L. (2019). A Twitter campaign against pseudoscience: The sceptical discourse on complemen- tary therapies in Spain. Public Understanding of Science 28 (6), 679–695. https://doi.org/10.1177/0963662519853228 City Digital Group, 2021. Suomi24 virkkeet -korpus 2001–2020, Korp-versio [tekstikorpus]. Kielipankki. Saatavilla: https://korp.csc.fi/korp/#?cqp=%5B%5D&corpus= Clark, F. & Illman, D.L. (2006). A longitudinal study of the New York Times Science Times section. Science Communication 27 (4), 496–513. 10.1177/1075547006288010 Corsi, G. (2021). Climate change communication on 4chan’s /pol/ board 2015-2019. An automated con- tent analysis. First Monday 26 (8). https://doi.org/10.5210/fm.v26i8.11082 Davies, S. R. (2008). Constructing communication: Talking to scientists about talking to the public. Science Communication 29 (4), 413–434. https://doi.org/10.1177/1075547008316222 Elmer, C., Badenschier, F. & Wormer, H. (2008). Science for everybody? How the coverage of research issues in German newspapers has increased dramatically. Journalism & Mass Communication Quarterly 85 (4), 878–893. https://doi.org/10.1177/107769900808500410 Granger, S. & Meunier, F. (2008). Phraseology: An interdisciplinary perspective. John Benjamins Publishing Company. Gries, S.Th. (2008). Pharaselogy and linguistics theory: A brief survey. John Benjamins Publishing Com- pany. Haaparanta, L. & Niiniluoto, I. (2016). Johdatus tieteellisen ajatteluun. Gaudeamus. Harju, A. (2018). Suomi24-keskustelut kohtaamisten ja törmäysten tilana. Media & viestintä 41 (1), 51– 74. https://doi.org/10.23983/mv.69952 Hoey, M. (2005). Lexical priming: A new theory of words and language. Routledge. Häikiö, M. (1989). Miten yliopistot ja korkeakoulut tiedottavat tieteestä. Teoksessa: I. Peräsalo (Toim.). Tiede tiedotusvälineissä. 90–94. Tieteen tiedotus ry. Jantunen, J. H. (2018a). Homot ja heterot Suomi24:ssä: analyysi digitaalisista diskursseista. Puhe ja kieli 38 (1), 3–22. https://doi.org/10.23997/pk.65488 Jantunen, J. H. (2018b). Korpusavusteinen diskurssintutkimus (CADS): analyysiesimerkki homouden ja he- terouden digitaalisista diskursseista. Teoksessa: L. Haapanen, L. Kääntä & L. Lehti (Toim.). Diskurs- sintutkimuksen menetelmistä. AFinLA-e. Soveltavan kielitieteen tutkimuksia 11. 20–44. AFinLA. 10.30660/afinla.69259 Jantunen, J. H., Ainiala, T., Jokela, S. & Tarvainen, J. (2022). Mapping Digital Discourses of the Capital Re- gion of Finland: Combining Onomastics, CADS, and GIS. Names. A Journal of Onomastics 70 (1), 20– 39. 10.5195/names.2022.2289 Jantunen, J. H. & Juvonen T. (2021). Lesbonormatiivisuuden ristipaineessa: Määrällistä ja laadullista ana- lyysiä Suomi24-verkkokeskusteluista. SQS-lehti 15 (1–2), 17–36. https://doi.org/10.23980/sqs.112512 Jantunen, J. H. & Kytölä, S. (2022). Online discourses of ’homosexuality’ and religion: The discussion relat- ing to Islam in Finland. Journal of Language and Sexuality 11 (1), 31–56. https://doi.org./10.1075/jls.20011.jan Jasanoff, Sh. (2014). A mirror for science. Public Understanding of Science 23 (1), 21–26. https://doi.org/10.1177/0963662513505509 165 Vertaileva korpusavusteinen diskurssintutkimus tiedekeskustelun teemojen muutoksesta Johansson, M., Jantunen, J. H., Heimo, A., Ahonen, M. & Laippala V. (2018). Verkkokeskustelujen kansa: korpusavusteinen diskurssianalyysi Suomi24-keskustelupalstasta. Sananjalka 60 (60), 96–117. https://doi.org/10.30673/sja.69963 Kauhanen, E. (1997). The river of ink: media epistemology, ontology and imagology in the light of science, pseudoscience and technology material in six major Finnish newspapers in 1990: a discourse ana- lytical study. Helsingin yliopisto. Kielipankki (2023). Kielipankki, FIN-CLARIN ja CSC, Tieteen tietotekniikan keskus. https://www.kieli- pankki.fi/aineistot/ Kiikeri, M. & Ylikoski, P. (2011). Tiede tutkimuskohteena: Filosofinen johdatus tieteentutkimukseen. Gau- deamus. Koteyko, N., Jaspal, R. & Nerlich, B. (2013). Climate change and ’climategate’ in online reader comments: a mixed methods study. The Geographical Journal 179 (1), 74–86. http://www.jstor.org/sta- ble/23360887 Kyröläinen, A.-J. & Laippala, V. (2020). Määrällinen korpuslingvistiikka. Teoksessa: M. Luodonpää-Manni, M. Hamunen, R. Konstenius, M. Miestamo, U. Nikanne & K. Sinnemäki (Toim.). Kielentutkimuksen menetelmiä I–IV. 487–524. Suomalaisen Kirjallisuuden Seura. https://doi.org/10.21435/skst.1457 Lagus, K. H., Ruckenstein, M., Pantzar, M. & Ylisiurua, M. J. (2016). Suomi24: Muodonantoa aineistolle. Helsingin yliopisto. Saatavilla: http://hdl.handle.net/10138/163190 (lainattu 13.5.2023). Lahti, E. (2019). Maahanmuuttokeskustelun retoriikkaa. Helsingin yliopisto. Saatavilla: http://urn.fi/URN:ISBN:978-951-51-5707-2 (lainattu 13.5.2023). Marchi, A. (2010). ”The Moral in the Story”: A diachronic investigation of lexicalized morality in the UK press. Corpora 5 (2), 161–189. http://dx.doi.org/10.3366/cor.2010.0104 Mäntynen, A. & Pietikäinen, S. (2019). Uusi kurssi kohti diskurssia. Vastapaino. Nowotny, H. (2014). Engaging with the political imaginaries of science: Near misses and future targets. Public Understanding of Science 23 (1), 16–20. https://doi.org/10.1177/0963662513476220 Partington, A. (2004). Metaphors, motifs and similes across discourse types: Corpus-Assisted Discourse Studies (CADS) at work. Teoksessa: A. Sterfanowitsch & S.Th. Gries (Toim.). Corpus-based ap- proaches to metaphor and metonymy. 267–304. Mouton de Gruyter. https://doi.org/10.1515/9783110199895 Partington, A. (2010). Modern Diachronic Corpus-Assisted Discourse Studies (MD-CADS) on UK newspa- pers: an overview of the project. Corpora 5 (2), 83–108. 10.3366/cor.2010.0101 Partington, A., Duguid, A. & Taylor, Ch. (2013). Patterns and meanings in discourse: Theory and practice in corpus-assisted discourse studies (CADS). John Benjamins Publishing Company. https://doi.org/10.1075/scl.55 Peräsalo, I. (1989). Tiede tiedotusvälineissä. Tieteen tiedotus ry. Pälli, P. & Lillqvist, E. (2020). Diskurssianalyysi. Teoksessa M. Luodonpää-Manni, M. Hamunen, R. Kons- tenius, M. Miestamo, U. Nikanne & K. Sinnemäki (Toim.). Kielentutkimuksen menetelmiä I–IV. 374– 411. Suomalaisen Kirjallisuuden Seura. https://doi.org/10.21435/skst.1457 Rose, K. M., Markowitz, E. & Brossard, D. (2020). Scientists’ incentives and attitudes toward public com- munication. Proceedings of the National Academy on Sciences 117 (3), 1274–1276. http://dx.doi.org/10.1073/pnas.1916740117 Ruckenstein, M. (2017). Suomi24-käyttäjäkyselyn tuloksia [Blogi]. Citizen Mindscapes. https://blogs.hel- sinki.fi/citizenmindscapes/2017/08/21/suomi24-kayttajakyselyn-tuloksia/ (lainattu 3.4.2023). Saresma, T., Pöyhtäri, R., Knuutila, A., Kosonen, H., Juutinen M., Haara, P., Tulonen, U., Nikunen K. & Rauta, J. (2022). Verkkoviha: Vihapuheen tuottajien ja levittäjien verkostot, toimintamuodot ja mo- tiivit. Valtioneuvosto. Setälä, V. (2008). Kehitysopin julkinen ymmärrys ja populaari evoluutiodiskurssi. Media & Viestintä 31 (4). https://doi.org/10.23983/mv.63015 Scott, M. (2012). WordSmith Tools (version 6) [Ohjelmisto]. Stroud: Lexical Analysis Software. Scott, M. & Tribble C. (2006). Textual Patterns. Key words and corpus analysis in language education. Studies in Corpus Linguistics 22. John Benjamins Publishing Company. Stilgoe, J., Lock, S. J. & Wilsdon, J. (2014). Why should we promote public engagement with science? Public Understanding of Science 23 (1), 4–15. https://doi.org/10.1177%2F0963662513518154 Summ, A. & Volpers, A.-M. (2015). What’s science? Where’s science? Science journalism in German print media. Public Understanding of Science 25, 775-790. https://doi.org/10.1177/0963662515583419 166 Johanna Kalja-Voima, Vesa Jarva & Jenny Tarvainen Taylor, Ch. (2010). Science in news: a diachronic perspective. Corpora 5 (2), 221–250. 10.3366/E1749503210000456 The Role of Scientists in Public Debate (2000). The Wellcome Trust & MORI. https://well- come.org/sites/default/files/wtd003425_0.pdf Tiedonjulkistamisen neuvottelukunta (2018). Viesti rohkeasti, vaikuta vastuullisesti. Tiedeviestinnän suo- situkset. Saatavilla: https://www.tjnk.fi/sites/tjnk.fi/files/tiedeviestinnan_suositukset_2018.pdf (lainattu 1.9.2023). Tilastokeskus (2017). Väestön tieto- ja viestintätekniikan käyttö 2017. Saatavilla: https://www.stat.fi/til/sutivi/2017/13/sutivi_2017_13_2017-11-22_fi.pdf (lainattu 21.3.2023). Väliverronen, E. (2015). Tiedeviestintä ja asiantuntijuus: Tutkijoiden muuttuva suhde julkisuuteen. Yhteis- kuntapolitiikka 80 (3), 221–232. https://urn.fi/URN:NBN:fi-fe2015061710385 Väliverronen, E. (2016). Julkinen tiede. Vastapaino. YSA (2023). YSA Yleinen suomalainen asiasanasto [Asiasanasto- ja ontologiapalvelu]. Kansalliskirjasto. https://finto.fi/ysa/fi/ 167 Liite 1. Taulukko 1. Diskurssiprosodiat ja niiden alaluokat sekä esimerkkiavainsanoja (avainsanat tilastollisessa merkitsevyysjärjestyksessä). YT (2004–2006 ja 2018–2020) VT (2004–2006) UT (2018–2020) Selittäminen 31 kpl 14 kpl 13 kpl muutos ja muuttaminen KEHITTÄÄ, KEHITYS, KEHITTYÄ LEVITÄ, TOTEUTUA KEHITELLÄ perustelu PERUSTELLA, PERUSTE, TODISTE, OSOITTAA TODISTELU jhk kuuluminen MUODOSTAA, PERUSTUA, SISÄLTÄÄ RINNASTAA, KOSKEA, VERTAUS RAKENTUA syy-seuraus SELITYS, JOHTAA, VAIKUTUS, TUOTTAA, SELIT- TÄÄ AIHEUTTAA, EDELLYTYS, AIKAANSAADA SELITTYÄ tulkinta TULKINTA, TULKITA, OLETTAA, OLETUS VIHJAUS ARVAUS, PÄÄTELLÄ, PÄÄTTELY varmuus VÄITE, VÄITTÄÄ PÄÄTYÄ, VAKUUTTUA, VARMENTAA vastakkaisuus VASTAAN, RISTIRIITA muita ESIMERKKI, OPETTAA ASETTAA, KUVAILLA Tiede 27 kpl 4 kpl 12 kpl yleiskäsitteitä TIETEELLISYYS, OBJEKTIIVINEN, TIEDE, TIETEEL- LINEN, TUTKIMUS, TUTKIA, TIETEELLISESTI OBJEKTIIVISESTI tieteenala ja sen luonnehdinta HUMANISTINEN, EMPIIRINEN, TIETEENALA, LUONNONTIEDE teoria ja menetelmä METODI, MENETELMÄ, FALSIFIOIDA, TEORIA FALSIFIKAATIOKRITEERI, METODOLOGIA tutkija ja yhteisö TIEDEMAAILMA, TIEDEMIES, TIEDEYHTEISÖ, TUTKIJA, PROFESSORI (Juha) VALSTE, TRI TIEDEVASTAINEN tulos TUTKIMUSTULOS, TULOS, LÖYTÖ MITTAUS, MITTAUSTULOS julkaiseminen ARTIKKELI VERTAISARVIOINTI, VERTAISARVIOIDA, POPULA- RISOIDA, TIEDEJULKAISU 168 Vertaileva korpusavusteinen diskurssintutkimus tiedekeskustelun teemojen muutoksesta Uskonto 27 kpl 50 kpl 5 kpl yleiskäsitteitä JUMALUUS, USKONTO, USKO, JUMALALLINEN, USKOA, USKONNOLLINEN uskonto t. uskontunnustaja KRISTILLINEN, ATEISMI, KRISTITTY, ATEISTI, KRISTINUSKO ISLAM, KRUSKO (KRISTINUSKO), ISLAMILAINEN, KATOLINEN, BUDDHALAISUUS, PAKANA TEISMI yliluonnolliset olennot JUMALA, JEESUS, LUOJA HÄN (Jumala tai Allah), ALLAH, PYHÄ HENKI, KRISTUS, SAATANA, MESSIAS pyhien kirjojen henkilöt PAAVALI, AABRAHAM, MUHAMMED, MOO- SES, SALOMON PIETARI pyhä kirja t. sen kohta LUOMISKERTOMUS, RAAMATTU, KORAANI TESTAMENTTI, MATT., ILM., ROOM. paikat TAIVAS, KIRKKO TEMPPELIVUORI, SANHEDRIN toimitukset ja tapahtumat KASTE, SAKRAMENTTI muita SIELU ARMO, SYNTI JUMALATON, YLIMAALLINEN Evoluutio 13 kpl 6 kpl 12 kpl yleiskäsitteitä EVOLUUTIO, LUONNONLAKI, LUONNONVA- LINTA evoluutiobiologia MAKROEVOLUUTIO, MIKROEVOLUUTIO, EVO- LUUTIOTEORIA EVOLUUTIOBIOLOGIA, EVOLUUTIOBIOLOGI genetiikka GENEETTINEN, GEENI, MUTAATIO EPIGENETIIKKA, DNA-JAKSO polveutuminen SUKULINJA, SUKUPOLVI, SUKUPUU PERIYTYÄ henkilö ja yhteisö (Charles) DARWIN PILTDOW(in) ihminen EVOLUUTIOUSKOVAINEN, EVOT Filosofia 12 kpl 15 kpl yleiskäsitteitä MAAILMANKATSOMUS, MAAILMANKUVA, FILO- SOFI, FILOSOFIA FILOSOFISESTI, TODELLISUUSKÄSITYS totuusarvo TOTUUS, FAKTA, TOSIASIA TOSI, AKSIOOMA, EPÄTOSI henkilö (Friedrich) ENGELS aate IDEALISMI, DETERMINISTINEN, VALISTUS 169 Biologia 9 kpl 5 kpl 9 kpl yleiskäsitteitä POPULAATIO, IHMINEN, BIOLOGIA BIODIVERSITEETTI, IHMISYKSILÖ elollinen olio APINA, ELIÖ SIRKKU ELIÖSTÖ, ELIÖMAAILMA muita AIVOT, LUONTO, SOLU, LAJI VERKKOKALVO, AISTINSOLU KEHO, KASVI, LUOMI Kognitio 9 kpl 1 kpl 14 kpl ajatteleminen ja havaitseminen HAVAINTO, HAVAITA, KÄSITYS, AJATTELU HAHMOTTAA, OPPIA tietäminen TIETO, TIETOISUUS TIETÄÄ, TIETÄMÄTÖN, TIETOTASO, VAJAKKI älykkyys ÄLYKKYYS, ÄLYKÄS muita TAHTO MIELI, INTENTIO Uskomus 9 kpl 10 kpl 18 kpl yleiskäsitteitä USKOMUS, PSEUDOTIEDE PSEUDOTIETEELLINEN, PSEUDOTIETEILIJÄ, US- KOMUSJÄRJESTELMÄ, SALALIITTO, TAIKAUSKOI- NEN uskomusjärjestelmien käsitteitä YHTENÄISKENTTÄ, KOULULÄÄKETIEDE, KOKOO- MAPISTE uskomusjärjestelmät ja niiden edusta- jat KREATIONISTI, KREATIONISMI, ASTROLOGIA (Rudolf) STEINER, ASTROLOGI, DIAETIIKKA, MAGIA (Tapio) PUOLIMATKA, YEC (young earth creationism), KRETUT (kreationistit) salaseurat ja niiden edustajat VAPAAMUURARIUS, VAPAAMUURARI vaihtoehtolääkintä HOMEOPATIA HOMEPAATTINEN yliluonnolliset olennot SAUNATONTTU, HENKIOLENTO Kosmologia 8 kpl 1 kpl 13 kpl yleiskäsitteitä UNIVERSUMI, MAAILMANKAIKKEUS MAGNEETTIKENTTÄ KOSMOLOGI, KOSMOLOGINEN maailmankaikkeuden alku ALKURÄJÄHDYS LAAJETA, TYHJÄ, BB (big bang), TYHJYYS, ABIOGENEESI, RÄJÄHDYS taivaankappaleet PLANEETTA, MAAILMA, AURINKO, MAAPALLO 170 Vertaileva korpusavusteinen diskurssintutkimus tiedekeskustelun teemojen muutoksesta Moraali ja arvottaminen 4 kpl 5 kpl 17 kpl arviointi TÄRKEÄ VAKAVASTI, MIELIPIDE, HYÖDYLLINEN, SOKE- ASTI, KRIITIKKO luotettavuus EETTINEN LUOTTAA, LUOTETTAVA totuusarvo VALHEELLINEN TOTUUDELLINEN, VÄÄRISTELLÄ, EPÄREHELLI- NEN täsmällisyys TARKASTI, TARKKA, KIRJAIMELLISESTI Oleva ja olemattomuus 4 kpl 3 kpl 7 kpl OLEMASSAOLO, SYNTY, SYNTYÄ, ELÄMÄ ELÄÄ, KUOLLA, LOPULLINEN ONTOLOGIA, ONTOLOGINEN, OLEMATON, OLE- VAINEN, OLEVAISUUS Viestintä 4 kpl 9 kpl 6 kpl KIRJA, KUVALEHTI, TEOS, SANA SIVUSTO, VERKKOMEDIA, KIRJOITUS, KÄÄNNÖS, KIRJOITTAA, KIRJAPAINO KESKUSTELU, TIETOKONE Yhteiskunta 4 kpl 31 kpl 1 kpl yleiskäsitteitä YHTEISKUNTA, YHTEISKUNNALLINEN, VALTA- KUNTA, VALTIO politiikka POLIITTINEN, POLITIIKKA talous SIIRTOMÄÄRÄRAHA, ARVIOMÄÄRÄRAHA, TOI- MINTAMENO, TALOUDELLINEN hallinto VALTA, HALLITA, KANSAHALLITUS, HALLITSIJA, VALTIONEUVOSTO, KANSANJOUKKO, KANSA, VÄESTÖ yhteiskuntaluokka PORVARISTO, PROLETARIAATTI, TYÖVÄEN- LUOKKA, PORVARILLINEN, TYÖLÄINEN taide ja kulttuuri TAIDE, KULTTUURI KULTTUURIMINISTERI muita IHMISKUNTA KOMISSIO, UNIONI, KANSAINVÄLINEN 171 Fysiikka 2 kpl 12 kpl FYSIIKKA henkilö (Albert) EINSTEIN MICHIO KAKU, (Stephen) HAWKING, (James Clerk) MAXWELL ydinfysiikka ATOMIYDIN, HIUKKASFYSIIKKA, ALKEISHIUKKA- NEN Alueet ja paika 21 kpl valtakunnat ja alueet BYSANTTI, LÄNSI, PERSIA, ITÄ kaupunki JERUSALEM, ROOMA maanosa EUROOPPA, AFRIKKA valtio YHDYSVALLAT, USA, ISRAEL, INTIA, EGYPTI, KIINA muita MAA, ALUE, RANNIKKO Ilmasto 11 kpl yleiskäsitteitä ILMASTONMUUTOS, LÄMMETÄ, LÄMPÖTILA, VIILETÄ, LÄMPÖ järjestöjä IPCC (Intergovernmental Panel on Cli- mate Change), AGW (Anthropogenic Global Warming) henkilö ALARMISTI, DENIALISTI 172 Marja Kivilehto Communicating with Purpose To cite this article: Kivilehto, M. (2023). Med eller utan språk. Vårdares uppfattningar om kommunikation med äldre. In: E. Lillqvist, M. Eronen-Valli, V. Manninen, N. Nissilä & E. Salmela (Eds.). Communicating with Purpose. Vaasa: VAKKI Publications 15. 173–188. ISBN 978-952-69732-2-7 Med eller utan språk. Vårdares uppfattningar om kommunikation med äldre Marja Kivilehto Tammerfors universitet Previous research suggests that care work is increasingly about communication. Care workers write, speak and mediate as they plan, perform and follow up on their work. Studies on language development in the workplace have been carried out, but little attention has been paid to the conceptions of care workers on communication with older people. In this article, therefore, I focus on language and communication on the basis of empirical material consisting of interviews with eight care workers who work with the elderly. My research questions are: 1) What do language and communication mean in care work with older peo- ple? and 2) How important is verbal language in care work with older people? The results show that lan- guage and communication consist of encounters and the ability to see the individual. It is also important to respect the other person's wishes, whether it is small talk and silence or touch and distance. Verbal language is primary, but not only used for the exchange of information. Language has an important social function which becomes apparent in the context of different activities. Although the focus is on activities, the activities invite communication using language as a starting point. All in all, the conceptions of the care workers seem to be in accordance with person-centered communication advocated by nursing pro- fessionals. Nyckelord: Kommunikation i äldreomsorgen, personcentrerad kommunikation, uppfattningar This work is licensed under CC BY-NC 4.0 173 Med eller utan språk. Vårdares uppfattningar om kommunikation med äldre 1 Bakgrund och syfte Kommunikation inom vård och omsorg har studerats ur olika synvinklar. Det har tagits upp bland annat i samband med samtal (Bertils 2022), informationsförmedling (Wir- denäs & Kaufhold 2019) och rådgivning (Landqvist 2013). Även institutionell kommuni- kation (Jansson 2011) och vårdarnas yrkeskompetens har tagits upp (Törnquist 2004; Jansson, Karlsson & Nikolaidou 2014). Ett perspektiv som ännu inte uppmärksammats i någon stor omfattning är vårdarnas uppfattningar om språk och kommunikation inom äldreomsorgen. Med vårdarnas uppfattningar menar jag här de erfarenheter och före- ställningar som utgör underlag för vårdarnas yrkeskompetens (Törnquist 2004: 64). Ge- nom att synliggöra vårdarnas uppfattningar ger jag en bild av vilka underlag vårdaren bygger sin yrkeskompetens på. Som bekant interagerar uppfattningar och föreställ- ningar med kompetenser och kunskaper: båda inverkar på varandra (Billett 2009). Törnquist (2004: 48–63) delar upp vårdarnas yrkeskompetens i formell utbildning, yr- keskunskap och personlig kompetens. Den personliga kompetensen utgör kärnan i vår- darnas yrkeskompetens i och med att en stor del av deras aktiviteter handlar om relat- ioner och interaktioner där de personliga egenskaperna är av vikt. Då språk och kommu- nikation ingår som väsentliga delar i interaktioner är det något förvånande att Törnquist (2004: 48–64) skiljer den språkliga och kulturella kompetensen från de två övriga de- larna i vårdarnas yrkeskompetens, dvs. formell utbildning och yrkeskunskap, och anser att den tillhör personlig kompetens. I andra källor, såsom Vårdhandboken (2023), reso- neras kring kommunikation inom vård och omsorg i allmänna ordalag utan att exakt precisera vad det innebär. Kommunikation uttrycks i termer av bemötande: vård och bemötande och omgivningens bemötande (Vårdhandboken 2023a; Vårdhandboken 2023b). Den fråga som uppstår är vilken betydelse språk och kommunikation egentligen har i vårdarnas yrke och hur den kommer fram i vårdarnas beskrivningar av sitt arbete. Syftet med denna artikel är att redogöra för vilka slags uppfattningar vårdare har om språk och kommunikation i äldreomsorgen. Tidigare studier ger antydan om att kommu- nikation blir en allt viktigare del av vårdarbete. Vårdare skriver, talar och förhandlar, då de planerar, utför och följer upp sitt arbete. Även arbete i team bidrar till ökad kommu- nikation. (Jansson 2011: 6.) I studier om språkutvecklande arbete på arbetsplatsen fo- kuseras ofta på vad flerspråkighet på arbetsplatsen innebär och hur man kan hjälpa icke- modersmålstalare att bygga upp sin språkliga kompetens (se t.ex. Jansson 2011; Tykes- son & Landqvist 2011), men föga uppmärksamhet ägnas åt kommunikationens roll i vår- darens vardagsarbete då flerspråkighet inte är den främsta orsaken till att uppmärk- samma språk och kommunikation. 174 Marja Kivilehto I denna artikel avser jag att fylla den kunskapslucka som råder om vad vårdarna själva anser om kommunikationens roll i ett arbete som i högsta grad förutsätter flexibel kom- munikation: i ena stunden deltar vårdarna i ett formellt planeringsmöte och i andra stun- den för de informella samtal med vårdtagare som eventuellt har svårigheter med det verbala språket. I denna artikel läggs särskild vikt vid kommunikation med äldre perso- ner. Mina forskningsfrågor är: 1) Vad innebär språk och kommunikation i vårdarbetet med äldre enligt vårdare? 2) Vilken betydelse har det verbala språket i vårdarbetet med äldre enligt vårdare? För att få svar på forskningsfrågorna använder jag intervjuer med vårdare inom äldre- omsorgen och som analysmetod fungerar tematisk analys. Utgångspunkten för analysen är de teman som kommit fram i tidigare forskning: de används som ledtrådar för genom- gången av intervjumaterialet. (Se avsnitt 3.) Med vårdare avser jag de personer som arbetar inom vården och har sådana utbild- ningar som kan tänkas utgöra en grundplatta för vårdarbete (se också Törnquist 2004: 205; Wiklund Gustin & Asp 2022: 25). Det kan vara fråga om närvårdare och sjukskötare, men också ergoterapeuter och socionomer. I artikeln varvas vårdvetenskapliga synvinklar på språk och kommunikation med språk- vetenskapliga perspektiv på dito. Båda behövs vilket kommer fram i avsnitt 4. I övrigt är artikeln upplagd så att jag först tar upp den teoretiska bakgrunden för studien (avsnitt 2) och sedan går över till material och metod (avsnitt 3) och redovisningen av analysen (avsnitt 4). Avslutningsvis kommer diskussionsdelen (avsnitt 5). 2 Kommunikation inom äldreomsorgen Kommunikation inom äldreomsorgen tillhör vårdkommunikation som handlar om mö- ten och kommunikation mellan människor i vård- och behandlingssammanhang (Stål 2008: 16). Mötet är det centrala och utgör både utgångspunkten för kommunikation och ramarna för dess problematisering. Det handlar alltså om frågorna vad, vem, hur och vilka, dvs. vad som sker, vem som säger och gör vad, hur vem gör vad och vilka beslut som fattas. (Stål 2008: 16–17.) Kommunikation inom äldreomsorgen går nuförtiden ut på personcentrerad kommunikation som utvecklats parallellt med personcentrerad vård och tillämpas särskilt inom äldreomsorgen (se t.ex. O’Rourke, Lobchuk, Thompson & Lengyel 2022). 175 Med eller utan språk. Vårdares uppfattningar om kommunikation med äldre Nedan tar jag först upp hur kommunikation inom äldreomsorgen har studerats, vad personcentrerad kommunikation går ut på och vilka typer av anvisningar för kommuni- kation vårdare har till sitt förfogande. 2.1 Problem i kommunikationen Idag är kommunikation inom vård och omsorg ett etablerat forskningsfält både inom och utanför Norden. Från att ha varit ett fält med ett särskilt intresse för institutionell interaktion är det nu ett område med fokus på språk som verktyg för att medvetande- göra kommunikationens roll i personcentrerad vård (Sarangi 2012: 13). Detta gäller både vård och omsorg i allmänhet och äldreomsorgen specifikt. Grainger (2004: 494) tar upp tidigare forskning om kommunikation på äldreboenden. Hon konstaterar att kommunikationen mellan vårdare och äldre är dålig vad gäller både kvantitet och kvalitet. Äldre personer har få möjligheter till meningsfulla samtal, vilket innebär att deras livskvalitet blir sämre. Grainger (2004) menar att det är svårt att ändra på situationen om sociala attityder, institutionella praktiker och relationen mellan vård- givare och vårdtagare inte förändras. Lösningen på problemet är enligt Grainger (2004) att den verbala kommunikationen erkänns och förstås som en viktig del av god vård. Även Mäntynen, Tapionkaski och Pietikäinen (2018) konstaterar att kommunikationen med äldre på äldreboenden inte alltid är optimal. De har studerat språkuppfattningar på ett tvåspråkigt vårdhem och kommit fram till att vårdhemmet är en institutionell plats med kontrasterande positioner som skapar olika behov och önskemål när det gäller in- teraktion och språkanvändning. Vårdare strävar efter att utföra sitt arbete på ett me- ningsfullt och effektivt sätt, medan de boende längtar efter samtal, prat och gemen- samma aktiviteter. Vårdpersonalen prioriterar språkets begriplighet och klarhet, medan de boende poängterar språkets sociala betydelse, samtal och lyssnande. Resultaten vi- sar också att understödd interaktion mellan de äldre och aktiverande användning av musik kunde vara viktiga inslag i att öka inkludering inom äldreomsorgen. Positioneringar kommer också fram i Janssons studie (2014). Hon har studerat vårdpla- neringssamtal mellan vårdpersonal och äldre personer som har en demenssjukdom. En- ligt forskaren genomsyras samtalen av att vårdpersonalen tar sig rätten att göra anta- ganden och fatta beslut om frågor som gäller den boendes livssituation. Å ena sidan kan personalens sätt att handla ses som ett sätt att hantera problem med interaktion och bevara parternas sociala ansikten. Å andra sidan begränsar personalens formuleringar den äldres möjligheter att själv beskriva sina upplevelser. Trots positioneringar och eventuella problem med språket kan kommunikation ändå lyckas, vilket framgår av Ridells (2008) samt Plejerts och Janssons (2021) studier. Ridell 176 Marja Kivilehto har studerat hur tre svenska vårdbiträden inom äldrevården i Danmark överbryggar kommunikationshinder för att skapa gemenskap och göra sig förstådda. Enligt studien främjas kommunikationen av fysisk närhet, ögonkontakt, tydliga signaler vid byte av samtalsämne och komplimanger. Plejert och Jansson (2021) är på samma linje. De har fokuserat på tvärkulturella möten i äldreomsorgen och konstaterar i sina avslutande re- flektioner att ett gemensamt språk gör att vårdpersonalen förfogar över en större kom- munikativ repertoar, men att det inte löser alla utmaningar. De menar att andra kom- munikativa resurser, såsom blickar, ansiktsuttryck och gester, kan kompensera begräns- ningar i det talade språket. (Plejert & Jansson 2021: 215.) Ett tema som ofta tas upp i samband med kommunikation inom äldreomsorgen är kom- munikation vid demens. Lindholm (2015), Anbäcken (2020) och van Manen m.fl. (2021) har alla studerat kommunikation vid demens men ur något olika synvinklar. Lindholm (2015) har studerat hur vårdare och frivilligarbetare reagerar då äldre personer konfa- bulerar, dvs. säger sådant som inte stämmer. Av studien framgår att vårdare och frivil- ligarbetare har olika sätt att reagera på osanningar, men att de ogärna rättar det som de äldre säger. Anbäcken (2020) för sin del har gjort en litteraturöversikt av vad äldre personer med demens värdesätter i vård om omsorg. Anbäckens litteraturöversikt visar att äldre personer sätter värde på vårdpersonalens aktiva lyssnande och fullständiga närvaro. Även van Manen m.fl. (2021) har gjort en litteraturöversikt av kommunikat- ionen mellan vårdpersonal och personer med demens. Till de faktorer som enligt över- sikten har en positiv inverkan hör bland annat att vårdpersonalen hyser respekt för de äldres behov, identitet och integritet. Även anpassad kommunikation och anpassat språkbruk är av vikt. Studierna ovan visar att det finns stora variationer i hur kommunikationen mellan äldre och vårdpersonal lyckas. Storlie (2015: 2) räknar upp faktorer som kan utgöra hinder för kommunikationen. Han nämner otillräckliga kommunikativa färdigheter hos vårdperso- nalen, brist på engagemang, olämpligt språkbruk med en jargong som kan upplevas för- virrande eller respektlös, attityder som tyder på ålderism samt kulturella och åldersre- laterade olikheter mellan vårdpersonal och äldre. Det verkar som att ansvaret för kom- munikationen i hög grad ligger hos vårdarna, vilket ställer krav på deras kommunikativa kompetens som enligt Ekebergh (2007) ofta är erfarenhetsbaserad och handlar om upp- fattningar. Vårdpersonalen kan kommunicera utifrån ett förhållningssätt som de inte reflekterat över. Som lösning på problem förespråkas i forskningen medvetenhet om och fokusering på personcentrerad kommunikation (Storlie 2015; Gustafsson 2023). 177 Med eller utan språk. Vårdares uppfattningar om kommunikation med äldre 2.2 Personcentrerad kommunikation Personcentrerad kommunikation har utvecklats med förebild i personcentrerad vård som fått ökad uppmärksamhet tack vare Världshälsoorganisationens deklaration och strategidokument (se t.ex. WHO 2015). I personcentrerad vård ställs personen som vår- das i centrum: individens värderingar och preferenser fokuseras. Filosofin bakom personcentrerad vård bygger på Martin Bubers tankar om möten och relationer samt Carl Rogers syn på personbegreppet. De som deltar i möten har en relation till sig själva, till motparten och till det som sker i mötet. Såsom i all kommunikation varierar relat- ionsformerna från en situation till en annan: ibland är relationen mera jag-du, ibland mera jag-det. (Gustafsson 2023: 6–7.) Personcentrering å sin sida baserar sig på vikten av att utgå från personen som behöver vård och ta del av personens tankar och uppfatt- ningar (Gustafsson 2023: 8). Perspektivet på personcentrering i vårdkommunikation har resulterat i flera studier. Sundler m.fl. (2020) har studerat personcentrerad kommunikation mellan vårdare och äldre personer som vårdas i sitt hem. Som sitt material använde forskarna 77 ljudinspe- lade hemvårdsbesök från COMHOME-projektet. Materialet analyserades med tematisk analys som gav vid handen att personcentrerad kommunikation lyckas om vårdaren kän- ner igen, bjuder in och involverar de äldre. Denna form av kommunikation underlättas om vårdaren är uppmärksam och lyhörd. I praktiken betyder detta att vårdaren använ- der verbala uttryck för att betona och bekräfta de äldres åsikter och noterar deras käns- lor. Forskarna anser att vikt bör läggas vid vårdares kompetens i kommunikation både i arbete och utbildning. Williams m.fl. (2018) har testat fyra olika analysmetoder för att kunna mäta förändringar i personcentrerad kommunikation före och efter en utbildning. I testet rekryterades 39 vårdare som deltog i en utbildning med tre utbildningspass. Videoinspelningar gjordes direkt före och efter utbildningen samt tre månader efter utbildningen. Videoinspelning- arna analyserades med hjälp av beteendeanalys och psykolingvistisk analys av s.k. äldre- riktat tal (elderspeak) samt innehållsanalys av kommunikationsämnen och analys av känslomässig ton i kommunikationen. Forskarna kom fram till att alla fyra metoder vi- sade förändringar, men förändringarna var statistiskt signifikanta endast för den bete- endemässiga och den psykolingvistiska metoden. Att personcentrerad kommunikation inte alltid tillämpas i praktiken kan hänga samman med vårdares arbetssätt som inte alltid är medvetet och reflekterande. För att öka vår- dares medvetenhet om sin kommunikativa kompetens föreslår Gustafsson (2023) ett reflekterande arbetssätt. Hon har gjort en interventionsstudie med det så kallade ACT- ION-programmet i avsikt att se ifall utbildning i personcentrerad kommunikation kan 178 Marja Kivilehto stärka vårdbiträdenas kommunikativa kompetens och stödja ett reflekterande arbets- sätt. Enligt vårdbiträdenas självrapportering förbättrades deras kommunikativa kompe- tens. Däremot upplevde de inte större arbetstillfredsställelse efter interventionen än de hade upplevt före den. Även O’Rourke m.fl. (2022) anser att självreflektion är viktigt. De har jämfört olika teo- retiska perspektiv på personcentrerad kommunikation och föreslår en egen modell, a Person-Centred Communication Enhancement Model (PC-CEM) som överbryggar de brister som CAT-teorin (Communication Accommodation Theory) och CPA-teorin (The Communication Predicament of Aging Model) har. Enligt O’Rourke m.fl. (2022) tar deras PC-CEM-modell i beaktande både lingvistiska och relationella aspekter. Därtill uppmärk- sammas såväl individen som kontexten där kommunikationen äger rum. Sammantaget träder två synvinklar fram. Å ena sidan betonas sådana aspekter som är bekanta från tidigare forskning om kommunikation inom vård och omsorg, dvs. relat- ioner och möten. Å andra sidan verkar kopplingarna mellan kommunikation, självreflekt- ion och kompetens ha fått ökad synlighet. 2.3 Hur ska vårdaren kommunicera? Även om flera forskare påpekar att vårdkommunikation är mycket mer än vissa tekniker och metoder ger både myndigheter och forskare råd och anvisningar för hur vårdtagare ska bemötas i allmänhet och inom äldreomsorgen specifikt. Som framgår ovan är ledor- det personcentrering som hänger samman med både vård och kommunikation. Vår- darna lyssnar, talar och använder kroppsliga resurser. De har sin professionella roll som förutsätter en viss distans, men samtidigt präglas arbete ofta av närhet och beröring. Hur kommunikationen sist och slutligen realiseras, och ska realiseras, beror på ur vilken synvinkel frågan betraktas. Storlie (2015: 67–68) konkretiserar vad begriplighet och klarhet innebär men lyfter även fram den sociala aspekten. Han förespråkar användningen av lättbegripligt språk som är enkelt och direkt. Att tala långsammare är nödvändigt särskilt med äldre som har hör- selproblem. Vidare menar Storlie (2015) att det är viktigt att vårdare strukturerar sam- talet: vårdaren ska först berätta vad hen kommer att säga, sedan säga det och avslut- ningsvis rama in det som hen sagt. Frågorna som ställs till de äldre ska vara såväl slutna som öppna. Även indirekta frågor är bra: med hjälp av dem kan vårdaren få kunskap om den äldre. Ytterligare menar Storlie (2015: 67–68) att det lönar sig att begränsa inform- ationsmängden och försäkra sig om att den äldre förstått innan man fortsätter. Även närheten är viktig. Storlie (2015) menar att det är bra om vårdaren lutar sig mot den 179 Med eller utan språk. Vårdares uppfattningar om kommunikation med äldre äldre och visar att hen lyssnar: nickar och noterar, förklarar och parafraserar och accep- terar känslor. Storlies (2015) anvisningar går ut på lättbegripligt språk och har därmed gemensamma drag med de råd som aktörer inom lättläst, såsom LL-Center, ger om lätt svenska (se t.ex. LL-Center 2023). LL-Centers råd är inte specifikt avsedda för kommunikation inom vården, men de ger riktlinjer för lättbegripligt språk och verkar vara en naturlig del av vårdarens kommunikation (se avsnitt 4). LL-Center (2023) uppmanar den som vill kom- municera på lätt svenska att lyssna med tålamod och låta samtalet ta tid. Vidare upp- manas den som vill tala lätt svenska att använda vanliga och konkreta ord, formulera enkla meningar, använda naturligt talspråk, tala lugnt, fråga om man inte förstår, an- vända kompletterande metoder och visa att man är intresserad. 3 Material och metod Materialet som analyseras här har samlats in hösten 2021 och omfattar fem intervjuer med åtta vårdare som arbetar för en svenskspråkig serviceproducent inom äldreomsor- gen. Materialet har samlats in inom ramen för ett projekt som går ut på att lyfta fram svenskspråkiga finländare som behöver lätt språk (Lfsv 2023). Hela projektet har genom- gått en etisk förhandsbedömning och samtyckena har givits av alla de som medverkar i projektet. För denna studie innebär dessa forskningsetiska principer att alla berörda vår- dare har undertecknat ett informerat samtycke för sin medverkan. En översikt över deltagare och materialet presenteras i tabell 1. Intervju Deltagare Längd 1 Sjukskötare (A) ca 60 min. 2 Två socionomer (B, C) ca 60 min. 3 Ergoterapeut (D) Närvårdare (E) ca 53 min. 4 Ergoterapeut (F) ca 58 min. 5 Sjukskötare (G) Närvårdare (H) ca 60 min. Tabell 1. Uppgifter om intervjudata Vårdarna har varierande utbildningar som framgår av tabellen. Trots variationen i ut- bildningarna har de samma arbetsuppgifter, dvs. att sköta de äldres primärvård och se till deras välbefinnande. Alla vårdare har svenska som modersmål, är mer eller mindre tvåspråkiga och har minst två års arbetslivserfarenhet i vårdarbetet. Vårdaren A har av- lagt sin examen på 1980-talet och har enligt egen utsago inte haft någon speciell kurs i språk, medan vårdarna B, C, D, F och G har avlagt en yrkeshögskoleexamen och har haft 180 Marja Kivilehto en obligatorisk språkkurs i svenska, finska och engelska. Enligt dessa vårdare har språket tagits upp i kurser i bemötande och interaktion, och där har också enkelt språk behand- lats. Vårdarna E och H har avlagt en närvårdarexamen vid en yrkesskola och har haft obligatoriska kurser i svenska, finska och främmande språk. Syftet med intervjuerna var att hämta kunskap om hur vårdarna förstår och uppfattar språk och kommunikation i vårdarbetet och vilken betydelse det verbala språket har i arbetet med äldre. Intervjuerna kan betraktas som semistrukturella. Deltagarna infor- merades på förhand om vilka samtalsämnen som skulle tas upp. Intervjuerna hade föl- jande struktur: 1) Utbildning och yrkesbild, 2) Diskussion om videoinspelningar som gjorts med vårdare och äldre1 och 3) Kommunikation och språk i vårdarens vardagsar- bete. Intervjuerna gjordes på distans med hjälp av videoverktyget Teams. Teams automatiska transkription var på under inspelningarna för att möjliggöra en grov transkription. Den grova transkriptionen efterföljdes av en manuell transkription på de ställen som var re- levanta med hänsyn till forskningsfrågorna. För analysens läsbarhet har transkription- erna i exemplen redigerats. Upprepningar, mellanljud och stamningar har tagits bort, men en viss talspråklighet har bevarats. Markeringen […] visar att längre partier uteläm- nats och kommatecken har lagts till för att göra läsningen lättare. Första steget i analysen var att jag läste de transkriberade inspelningarna flera gånger för att hitta mönster. Därefter gick jag igenom inspelningarna med ”språk” och ”kom- munikation” som sökord och fick fram de sammanhang där begreppen förekommer. Ut- gående från dessa och begreppen i den teoretiska översikten (se avsnitt 2) skapade jag sedan kategorier och abstraherade dem till teman. Analysmetoden kan med andra ord sägas ha varit materialinriktad (Tuomi & Sarajärvi 2018). Teman som utkristalliserades var Bemötande, Kroppen som verktyg, Att göra sig för- stådd och Språkets sociala funktion. Under Bemötande har jag kategoriserat sådana ut- sagor som gäller sättet att vara med äldre och Kroppen som verktyg handlar om utsagor som visar hur vårdaren använder sin kropp för att komplettera det verbala språket. Att göra sig förstådd hänförs till utsagor som gäller olika metoder som vårdare har att lösa språkliga problem med de äldre. Avslutningsvis går Språkets sociala funktion ut på att 1 I projektmaterialet ingår förutom intervjuer med vårdare också videoinspelade samtal mellan vårdare och äldre. Det var delvis samma vårdare som deltog i både samtalen och intervjuerna. Före intervjuerna hade vårdarna även möjlighet att delta i en utbildning om lätt svenska inom ramen för projektet. Pro- jektet finansieras av Svenska litteratursällskapet i Finland. 181 Med eller utan språk. Vårdares uppfattningar om kommunikation med äldre beskriva de sammanhang där språket är med som en del av någon aktivitet och inte enbart hänger samman med utbyte av information. 4 Vårdare kommunicerar Som framgår ovan är det svårt att skilja språk och kommunikation från handlingar och därför också något svårt att beskriva vilken betydelse språk och kommunikation har i vårdarnas yrke. Ett sätt att närma sig den språkliga aspekten kunde vara att ta fasta på hur vårdarna resonerar kring sitt arbete och att anta att ett mer nyanserat sätt att reso- nera (se t.ex. Landqvist & Tykesson 2011: 118–122) innebär en större betydelse av språk och kommunikation i arbetet. Sådana antaganden har jag dock inte här. Utgående från det som tidigare sagts menar jag att betydelsen av språk och kommuni- kation i hög grad hänger samman med den sociala aspekten av kommunikation, dvs. skapandet av relationer. Det verbala språket är ett sätt att skapa relationer, men bara ett sätt. Den sociala och den verbalspråkliga aspekten av kommunikation är med sanno- likhet invävda i varandra. 4.1 Språk och kommunikation i arbetet med äldre Som sagt har vårdarna i studien olika utbildningar. Därmed varierar också den roll som språket har haft i utbildningen. Trots dessa skillnader är vårdarna dock på många punk- ter samstämmiga ifråga om språk och kommunikation i arbetet med äldre. Bemötande I flera av intervjuerna kommer bemötande som begrepp fram. Vårdaren D berättar hur hen och medstudenterna under utbildningen övade sig i bemötande genom rollspel. Det viktiga var att känna igen sig i olika situationer, vara medveten och tänka hur man själv vill bli bemött. Ett inslag i bemötande är också respekt och artighet. Såsom vårdaren D påpekar, är det viktigt att den äldres språk inte rättas även om denna säger fel ifråga om till exempel ordspråk. Vårdarna D och E diskuterar: (1) ja, man ska inte säga att de säger fel […] man ska inte liksom trycka ner dem (D) […] att de blir ledsna, att de känner sig nedvärderade (E) Bemötande handlar om möte och interaktion: att man ser någon och börjar prata. Sam- tidigt är bemötande också tystnad. Såsom vårdaren E påpekar, kan det ibland vara svårt att tåla tystnad och vänta på svar: 182 Marja Kivilehto (2) och det är det som jag hade jättesvårt med som ung, när jag studera ännu, så det här att våga vara tyst och vänta på ett svar, för det här minnessjuka, så fast de inte svarar direkt så bearbetar de det och det kan komma efter en minut (G) Seendet kommer fram i flera av intervjuerna. Vårdaren har en professionell förmåga att se och tolka. Såsom vårdaren H menar, behövs denna förmåga särskilt då den äldre sak- nar förmågan att tala: (3) jag tycker att den är superviktig när man ska se smärta, då måste man veta att hur man läser en dement som inte har ett talat språk, att där tycker jag att den är jätteviktig … alla miner, gester, hela kroppsspråket berättar ju jättemycket, grimaserar pensionären, är den aggressiv, är den på gott humör (H) Kroppen som verktyg Förutom språket är även kroppen ett viktigt verktyg för vårdarna. Vårdaren A betonar vikten av kroppsliga resurser. Hen använder armar och händer då hen visar att det nu är dags att äta. Händerna är också med då den äldre leds till ett annat rum. Vårdaren A säger att kroppen utgör ett viktigt verktyg särskilt i konfliktsituationer. Hen beskriver en situation då den äldre visar att hon inte vill: (4) och där är nog kroppsspråket … väldigt viktigt att då gör vi det, vi skriker inte, vi härjar inte utan vi tar i och så går vi till toaletten och så säger vi att sitt ner, nu tvättar vi, och då är det nog hemskt mycket med det att vi leder med händerna … (A) Ibland blir vårdarens fysiska närvaro dock för mycket för den äldre och då är det bäst att vårdaren lämnar rummet. Vårdaren A fortsätter: (5) då och då har vi den situationen som vi helt enkelt bara måste liksom lugna ner den här situat- ionen, be att någon annan går istället för att nu liksom, nu funkar inte den här kommunikationen mellan dig och mig att nu har du liksom blivit rädd för mig eller blivit arg på mig och då måste jag gå bort och be att någon annan kommer in istället och […] så blir det liksom okej (A) Som framgår av avsnitt 2.2 är beröring och lyssnande viktiga element i personcentrerad kommunikation. Beröring kan dock också vara ett tveeggat verktyg. Alla tycker inte om att någon rör vid dem, vilket också påpekas av vårdaren B. Hen menar att det är under arbetets gång som man lär sig vilka som tycker om mera beröring och vilka som inte vill ha det. Även utbildningen har hjälpt, anser vårdaren C. I workshoppar har hen fått testa med andra vad det personliga utrymmet innebär för hen och andra. Sammanfattningsvis kan konstateras att vårdarnas utsagor ligger i linje med det som konstaterats om vårdkommunikation i allmänhet och kommunikation med äldre speci- fikt. Utsagorna har också likheter med den kommunikation som äger rum med personer som har språksvårigheter. Käcker (2022) tar upp fyra fallbeskrivningar och redogör för vad som underlättar och öppnar kommunikationen respektive vad som hindrar och låser 183 Med eller utan språk. Vårdares uppfattningar om kommunikation med äldre kommunikationen. Hon nämner vikten av blick, ögonkontakt, ansiktsuttryck och berö- ring (Käcker 2022: 280–292). 4.2 Det verbala språket i arbetet med äldre Att göra sig förstådd I avsnitt 2.3 redogjorde jag för principer för enkel kommunikation. Av intervjuerna att döma följer vårdarna dessa mer eller mindre medvetet, ibland mycket medvetet, vilket framgår av vårdaren D:s utsagor under intervjun. Hen säger att hen hela tiden tänker på hur hen ska uttrycka sig. Vårdarna använder vanliga och konkreta ord. De försöker också hålla sig till enkla me- ningar. Exemplen 6 och 7 belyser vårdarnas utsagor. I exempel 6 reflekterar vårdaren H över det språk som hen och hens kolleger använder och i exempel 7 tar vårdaren G upp det faktum att man lär sig att anpassa språkbruket efter motparten: (6) det vi arbetar med, använder kanske inte alla nya fina ord, slangord klarar de inte av, att man måste ha den där liksom grundliga och lätta språket så att det går bra att kommunicera med dem (H) (7) och kanske mest är det här att vi har för långa meningar, men jag tycker att det där har vi nog blivit duktigare på också […] att när nya kommer in eller studerande, så ibland kanske någon tycker att det låter hårt för att det blir ganska kort och rakt på sak, men saken är ju den att de förstår det bättre då (G) Vårdaren D menar också att hen använder olika slags språk i olika situationer. Språket är annorlunda på personalmöten och i hemmiljön jämfört med språkbruket med äldre. Med äldre talar hen inte så snabbt och använder olika ord än i andra sammanhang. Om språkbruket på arbetsplatsen påpekar några vårdare att personalens användning av svenska kan variera mycket. Om vårdaren har knappa kunskaper i svenska eller talar med brytning, kan det uppstå förståelseproblem mellan vårdare och de äldre. Även de äldre har sitt sätt att tala, och vårdaren E betonar vikten av att lära känna de äldre och deras sätt att kommunicera. Hen menar att när man är åtta timmar per dag med de äldre lär man känna deras kommunikationssätt, vilket underlättar kommunikationen. I LL-Centers anvisningar (se 2.3) föreslås alternativa sätt att kommunicera då det verbala språket brister. En del vårdare nämner att de har fått utbildning i att använda tecken och alternativa kommunikationsmetoder (AK) och att även användningen av bokstavs- plattor är bekant. I det dagliga arbetet använder de dock mestadels det verbala språket och sin egen kropp för att göra sig förstådda. Lyhördhet och flexibilitet är viktiga 184 Marja Kivilehto nyckelord för vårdare. Genom att hjälpa den andra på traven, såsom vårdaren H säger, vinner man mycket: (8) och hjälper på traven så där att om man kan förenkla instruktion eller sen om det är fråga om något spel eller pussel, så hjälper man lite, placerar, för det där, det är vi ju väldigt måna om att vi ska ju inte liksom, vi ska ju inte orsaka så att någon känner sig dålig, utan tvärtom uppmuntras de att liksom göra och att det ska vara trevligt, så att där kommer ju förstås den här finkänslig- heten (H) Språkets sociala funktion En stor del av vårdarnas arbete handlar om vardagliga rutiner och uppgifter (se t.ex. Plejert & Jansson 2021: 216), men samtidigt finns det alltid utrymme för situationer där språkets sociala funktion kommer särskilt tydligt fram. Å ena sidan kan det handla om arrangerade aktiviteter, å andra sidan om spontana situationer kring matbordet eller spel. Vårdaren H berättar: (9) förstås diskussionen, en vanlig diskussion och det tycker de om, och de tycker om att berätta om gamla saker framför allt, sen har vi pussel, sådana enkla och där blir det alltid diskussion också kring, sen memoryspel och där kan man ju bra välja ut hur många par man väljer beroende på vad man klarar av (H) Förutom vid spel behövs det verbala språket även vid tidningsläsning och sång. Vårdaren A berättar om stunder för tidningsläsning och vårdaren E redogör för en äldre som hade svårt med språket men som alltid levde upp då hen hörde musik och fick sjunga. Sång- stunder, spontana eller arrangerade, verkar vara viktiga för de äldre. Vårdaren G berät- tar och vårdaren H kompletterar: (10) ja vi sjunger ganska mycket och fast vi inte har en arrangerad sångstund så har vi nu såna så fåglar så att de sköter det själv, de hör en melodi, vi har ofta musik som spelar eller sen också via youtube, via teven, så att det är sång och musik, så börjar de och sjunga med (G) (11) och just de här klassikerna som alla känner, så sen kan plötsligt fyra fem pensionärer sjunga helt fullt med fast vi inte planerat något, och julsånger, de är ännu bekantare på ett annat sätt, så kommer till exempel nu tändas tusen juleljus bara på radion, så alla sjunger med (H) Sång och musik samt rim och ramsor sitter djupt i minnet och vårdaren G påpekar att de äldre brukar komma ihåg sådant de lärt sig utantill i skolan. Viktiga inslag i sociala sammanhang är humor och glädje (om glädje i vårdarbete se t.ex. Selander 2022: 255–266). Vårdaren A menar att man inte kan skämta om allt men att man kan ta med humor i allt. Vårdaren B säger att till och med olika sätt att tala och använda språk kan ge upphov till humor och glädje. (12) jag ser inte något fel i att använda slang eller […], och jag tycker att det är det fina med språk och sen har vi alla dialekter som är ju jätteroliga och det är en annan sån här humorgrej som man kan 185 Med eller utan språk. Vårdares uppfattningar om kommunikation med äldre ta med, alla slangord för pengar till exempel, så det är ganska roligt att fundera tillsammans på de här olika dialekterna (B) Sammanfattningsvis kan man dra den slutsatsen att vårdarnas utsagor även här ligger i linje med det som konstaterats om vårdkommunikation i allmänhet och kommunikation med äldre specifikt. Delvis handlar det om ideal som uttrycks i anvisningar och riktlinjer, delvis om värderingar som vårdarna har tagit till sig (jfr Tykesson & Landqvist 2011: 24). Informanterna i Tykessons och Landqvists projekt anser till exempel att den ideala vår- daren känner av stämningar, är glad och trevlig samt respekterar integritet (Tykesson & Landqvist 2011: 41). Med andra ord kan vårdaren anpassa sig efter situationen och mot- parten. Detta gäller både språkbruket och den icke-verbala kommunikationen. 5 Diskussion I denna artikel har jag redogjort för kommunikation inom vård och omsorg med särskild vikt på kommunikation mellan vårdare och äldre. Avsikten har varit att ge en bild av vad språk och kommunikation innebär i arbetet med äldre. I tidigare studier har kommuni- kation beskrivits i termer av möten, relationer och personcentrering. Språk och kommu- nikation är i och för sig med, men den språkliga aspekten får ofta en undanskymd roll i forskningen. (Om vårdvetenskapliga begrepp och deras empiriska anknytning se t.ex. Sivonen 2022: 45.) I avsnitt 1 ställde jag två forskningsfrågor vilkas syfte var att ge en inblick i hur vårdarna uppfattar språk och kommunikation i sitt arbete. Utifrån det empiriska materialet verkar språk och kommunikation handla om bemötande och förmåga att se individen. Av vikt är också respekt för den andras önskemål vare sig det gäller småprat och tystnad eller beröring och avstånd. Det verbala språket är det primära, inte bara för utbyte av inform- ation. Språket har också en viktig social funktion, vilket kommer fram i samband med olika aktiviteter där de äldre är delaktiga (se avsnitt 4.2). Även om aktiviteterna står i fokus, inbjuder aktiviteterna till kommunikation med språket som utgångspunkt. Den bild som kan tecknas är att vårdares uppfattningar i hög grad stämmer överens med tidigare forskning om betydelsen av språk och kommunikation i vårdyrken. Den ger också stöd åt Törnquists (2004) tankar om att allt utgår från den sociala situationen och motparten, inom äldreomsorgen från den äldre. Vårdaren anpassar sitt sätt att kommu- nicera efter den äldres förmåga och behov. Då det verbalspråkliga inte räcker till, kom- mer det icke-språkliga till användning, men i sin helhet förefaller det verbala språket ha en viktig betydelse i vårdarbetet. I framtida forskning kunde man uppmärksamma hur vårdare resonerar kring språk och kommunikation för att utforska sambandet mellan ett mer nyanserat resonemang och 186 Marja Kivilehto mer mångfacetterade resurser att kommunicera (se Landqvist & Tykesson 2011). På så sätt börjar man eventuellt närma sig frågan hur uppfattningar och föreställningar ut- vecklas till kompetenser. Referenser Anbäcken, E.-M. (2020). ’Best practice’ i äldreomsorg, vems perspektiv? En kunskapsöversikt över meto- der, faktorer och förhållanden som upplevs viktiga av äldre personer med demenssjukdom. Mälar- dalens kompetenscentrum för hälsa och välfärd (MKHV). Bertils, K. (2022). Feber i interaktion. Kropp, kunskap och legitimitet i svenska primärvårdssamtal. Uppsala universitet. Billett, S. (2009). Personal epistemologies, work and learning. Educational Research Review 4(3), 210–219. https://doi.org/10.1016/j.edurev.2009.06.001 Eivergård, K. (2020). Språkets makt. En studie av vårdpersonals tal om psykiatriska patienter och brukare. Mittuniversitetet. Ekebergh, M. (2007). Lifeworld-based reflection and learning: a contribution to the reflective practice in nursing and nursing education. Reflective Practice 8(3), 331–343. Tillgänglig: https://doi.org/10.1080/14623940701424835 (citerad 12.5.2023). Fredriksson, L. & Wiklund Gustin, L. (2022). Vårdande kommunikation. I: L. Wiklund Gustin & M. Asp (Red.). Vårdvetenskapliga begrepp i teori och praktik. Studentlitteratur. 415–428. Grainger, K. (2004). Communication and the Institutionalized Elderly. I: J. F. Nussbaum & J. Coupland (Red.). Handbook of Communication and Aging Research. Taylor & Francis Group. 479–497. Gustafsson, T. (2023). Att mötas genom och bortom orden. Implementering av personcentrerad kommu- nikation inom vård och omsorg i hemmet. Högskolan i Borås. Jansson, G. (2011). Att sätta ord på vårdarbetarens yrkeskompetens. Metodutveckling med forskarstöd. Stiftelsen Stockholms läns Äldrecentrum. Jansson, G. (2014). Att utöva personcentrerad omsorg i möten med äldre med demens. Utmaningar och dilemman. I: J. Lindström, S. Henricson, A. Huhtala, P. Kukkonen, H. Lehti-Eklund & C. Lindholm (Red.). Svenskans beskrivning 33: Förhandlingar vid trettiotredje sammankomsten för svenskans beskrivning, Helsingfors den 15–17 maj 2013. Helsingfors universitet. 162–171. Jansson, G., Karlsson, A.-M. & Nikolaidou, Z. (2014). Skrift- och samtalspraktiker i äldreomsorgen: Rapport från projektet Omsorg som språkarbete. Hinder och möjligheter med svenska som andraspråk i den nya arbetsordningen. Stiftelsen Stockholms läns Äldrecentrum. Käcker, P. (2022). Nycklar till kommunikation. I: T. Strandberg (Red.). Förhållningssätt och möten. Arbets- metoder i social omsorg. Studentlitteratur. 273–296. Landqvist, M. (2013). När det blir fel. Klagomål på samtal till sjukvårdsrådgivningen. Folkmålsstudier 51, 25–48. Landqvist, M. & Tykesson, I. (2011). Språklig medvetenhet inom äldreomsorgen. I: A. Ylikiiskilä & M. West- man (Red.). Språk för framtiden. Language for the future. Rapport från ASLA:s höstsymposium, Falun, 12–13 november, 2010. Högskolan Dalarna. 112–124. Lfsv = Lätt finlandssvenska (2023). Tillgänglig: https://research.tuni.fi/lattsprak/ (citerad: 12.5.2023). Lindholm, C. (2015). Parallel Realities: The Interactional Management of Confabulation in Dementia Care Encounters. Research on Language and Social Interaction 48(2), 176–199. https://doi.org/10.1080/08351813.2015.1025502 LL-Center (2023). 20 tips om lätt svenska. Tillgänglig: https://www.ll-center.fi/svenska/om_lattlast/reg- ler_for_lattlast/20tips/ (citerad: 11.2.2023). Mäntynen, A., Tapionkaski, S. & Pietikäinen, S. (2018). Kielikäsitykset vanhustyössä – asukkaiden, hoitajien ja esimiesten käsityksiä hyvästä vuorovaikutuksesta ja kielenkäytöstä. Puhe ja kieli 38(3), 127–151. https://doi.org/10.23997/pk.77383 O’Rourke, D. J., Lobchuk, M. M., Thompson, G. N. & Lengyel, C. (2022). Expanding the conversation: A Person-centred Communication Enhancement Model. Dementia 21(5), 1596–1617. https://doi.org/10.1177/14713012221080252 187 Med eller utan språk. Vårdares uppfattningar om kommunikation med äldre Paananen, J. (2019). Yhteisymmärryksen rakentaminen monikulttuurisilla lääkärin vastaanotoilla. Turun yliopisto. Plejert, C. & Jansson, G. (2021). Tvärkulturella möten i äldreomsorgen: språk, kommunikation och de- menssjukdom. I: S. Torres & F. Magnússon (Red.). Äldrevård och omsorg i migrationens tidevarv. Studentlitteratur. 197–218. Ridell, K. (2008). Dansk-svenska samtal i praktiken. Språklig interaktion och ackommodation mellan äldre och vårdpersonal i Öresundsregionen. Uppsala universitet. Sarangi, S. (2012). Towards a communicative mentality in medical and healthcare practice. I: A.-M. Karls- son, M. Landqvist & H. Rehnberg (Red.) Med språket som arbetsredskap. Sju studier av kommuni- kation i vården. Södertörns högskola. 13–34. Selander, G. (2022). Glädje. I: L. Wiklund Gustin & M. Asp (Red.). Vårdvetenskapliga begrepp i teori och praktik. Studentlitteratur. 255–266. Sivonen, K. (2022). Begreppsanalys och begreppsbestämning. I: L. Wiklund Gustin & M. Asp. (Red.). Vård- vetenskapliga begrepp i teori och praktik. Studentlitteratur. 43–57. Storlie, T. A. (2015). Person-centered communication with older adults: the professional provider's guide. Elsevier Science & Technology. Stål, R. (2008). Vårdkommunikation i teori och praktik. Studentlitteratur. Sundler, A. J., Hjertberg, F., Keri, H. & Holmström, I. K. (2020). Attributes of person-centred communica- tion: A qualitative exploration of communication with older persons in home health care. Interna- tional Journal of Older People Nursing 15(1), 1–10. https://doi.org/10.1111/opn.12284 Svenaeus, F. (2009). I: J. Bornemark & F. Svenaeus (Red.). Vad är praktisk kunskap? En inledning till ämnet och boken. Södertörns högskola. 9–34. Tuomi, J. & Sarajärvi, A. (2018). Laadullinen tutkimus ja sisällönanalyysi. Tammi. Tykesson, I. & Landqvist, M. (2011). Språkstimulerande övningar för personal inom äldreomsorgen. Me- todutveckling med forskarstöd. Stiftelsen Stockholms läns Äldrecentrum. Törnquist, A. (2004). Vad ska man kunna och hur ska man vara. En studie om enhetschefers och vårdbi- trädens yrkeskompetens inom äldreomsorgens särskilda boendeformer. Lärarhögskolan i Stock- holm. van Manen, A. S., Aarts, S., Metzelthin, S. F., Verbeek, H., Hamers, J. P. H. & Zwakhalen, S. M. G. (2021). A communication model for nursing staff working in dementia care: Results of a scoping review. In- ternational Journal of Nursing Studies 113, 1–15. https://doi.org/10.1016/j.ijnurstu.2020.103776 Vårdhandboken (2023a). Vård och bemötande. Tillgänglig: https://www.vardhandboken.se/arbetssatt- och-ansvar/bemotande-i-vard-och-omsorg/afasi-dysartri-dysfagi---vard-och-bemotande/vard- och-bemotande/ (citerad 12.5.2023). Vårdhandboken (2023b). Omgivningens bemötande. Tillgänglig: https://www.vardhandboken.se/arbets- satt-och-ansvar/bemotande-i-vard-och-omsorg/bemotande-av-personer-med-funktionsnedsatt- ning/omgivningens-bemotande/ (citerad 12.5.2023). WHO = World Health Organization (2015). WHO global strategy on integrated people-centred health ser- vices 2016–2026. Executive Summary. Tillgänglig: https://interprofessional.global/wp-content/up- loads/2019/11/WHO-2015-Global-strategy-on-integrated-people-centred-health-services-2016- 2026.pdf (citerad 1.9.2023). Wiklund Gustin, L. & Asp, M. (2022). Från begrepp till handling. I: L. Wiklund Gustin & M. Asp (Red.). Vårdvetenskapliga begrepp i teori och praktik. Studentlitteratur. 21–26. Williams, K. N., Perkhounkova, Y., Jao, Y.-L., Bossen, A., Hein, M., Chung, S., Starykowicz, A. & Turk, M. (2018). Person-Centered Communication for Nursing Home Residents With Dementia: Four Com- munication Analysis Methods. Western Journal of Nursing Research 40(7), 1012–1031. https://doi.org/10.1177/0193945917697226 Wirdenäs, K. & Kaufhold, K. (2019). ”Det funkar men det är på annorlunda sätt.” Om att positionera sig som förmedlare av vårdinformation. I: M. Bianchi, D. Håkansson, B. Melander, L. Pfister, M. West- man & C. Östman (Red.). Svenskans beskrivning 36. Förhandlingar vid trettiosjätte sammankoms- ten, Uppsala 25–27 oktober 2017. Uppsala universitet. 345–358. 188 Communicating with Purpose To cite this article: Koskela, M., Salmela, E., Kääntä, L. & Syrjälä, H. (2023). Ilmastoviisaan asumisen teemat ja kontekstit – Kun systeemimaailma kohtaa elämismaailman julkisessa keskustelussa. In: E. Lillqvist, M. Eronen-Valli, V. Manninen, N. Nissilä & E. Salmela (Eds.). Communicating with Purpose. Vaasa: VAKKI Pub- lications 15. 189–206. ISBN 978-952-69732-2-7 Ilmastoviisaan asumisen teemat ja kontekstit – Kun systeemimaailma kohtaa elämismaailman julkisessa keskustelussa Merja Koskelaa, Eveliina Salmelaa, Liisa Kääntäa & Henna Syrjäläb a Viestintätieteet, Markkinoinnin ja viestinnän yksikkö, Vaasan yliopisto b Markkinointi, Markkinoinnin ja viestinnän yksikkö, Vaasan yliopisto This study examines which topics climate-wise housing is connected to in public speech. Climate-wise housing stands for housing choices that take social, ecological and economic perspectives into account. The data of the study consists of a variety of journalistic texts and online discussions collected in a larger research project. Content analysis is used as a method, and the findings are discussed applying Habermas' concepts of system and lifeworld. The results show that in the journalistic media, the system-level starting point is strong and the individuals’ point of view comes to the fore only in certain types of stories. Eco- nomics and technology in particular are important ways of understanding climate-wise housing. In online discussions, the starting point is citizens' own lifeworld, which is connected to their everyday experiences. However, the topics of the discussions are also connected to the system through the presence of the (market) economy, which leads to seeing citizens in the role of consumers. As a whole, our analysis shows that climate-wise living becomes a part of citizens' everyday life both through the system, for example as a result of political decisions, and through grassroot level choices. From both starting points, efforts can be made towards more climate-wise living. Avainsanat: ilmastoviisas asuminen, journalismi, julkinen puhe, sosiaalinen media, systeemi- ja elä- mismaailma This work is licensed under CC BY-NC 4.0 189 1 Johdanto Yksilön näkökulmasta keskeisin ympäristökuormitukseen vaikuttava tekijä on asuminen. Asumisen päästöt muodostavat neljänneksen suomalaisten hiilijalanjäljestä (Ympäristö- ministeriö 2021). Näistä päästöistä suurin osa on peräisin tilojen ja käyttöveden lämmi- tyksestä, ja pienempi osa valaistuksesta, ruuanlaitosta, kodinkoneista ja viihde-elektro- niikasta (Suomen virallinen tilasto 2021). Siksi on tärkeää puhua julkisuudessa kestä- västä asumisesta, joka ottaa huomioon niin sosiaaliset, ekologiset kuin taloudellisetkin näkökulmat. Kestävää asumista voidaan kuvata myös ilmastoviisaan asumisen käsitteen avulla, jossa ilmastoviisaus ymmärretään yksilöiden, yhteisöjen ja yhteiskuntien kykynä tehdä ilmaston ja ympäristön kannalta edullisia asumiseen, energian käyttöön, raken- nusratkaisuihin ja yleensä kuluttamiseen liittyviä tulevaisuuteen suuntautuvia valintoja (ks. esim. Lovell 2004). Julkisuudessa ei kuitenkaan välttämättä käytetä kumpaakaan ter- miä, vaan asiaa tarkastellaan osana muita kestävyyden teemoja ja näkökulmia. Ilmastoviisaan asumisen käsittely julkisessa puheessa on merkityksellistä viestintää, koska se, miten asioita mediassa esitetään, osaltaan muokkaa sitä, miten kansalaiset asiasta ajattelevat ja sitä, miten he asiaan suhtautuvat (ks. esim. Carvalho 2010: 172). Ilmastoviisasta asumista koskeva julkinen puhe voidaan tulkita laajemmin ympäristö- viestinnäksi tai ilmastoviestinnäksi (ks. Kumpu 2021), mutta toisin kuin moni muu ym- päristöön ja ilmastoon liittyvä aihe, asuminen on arkinen ilmiö, joka puhuttelee kaikkia kansalaisia. Aiemmassa tutkimuksessa etenkin ilmastojournalismia on tarkasteltu moni- puolisesti. Ilmastojournalismi kattaa kaiken sellaisen journalismin, jossa käsitellään il- mastonmuutosta ilmiönä, sen syitä ja vaikutuksia sekä keinoja reagoida siihen (esim. Schäfer & Painter 2021). Se käsittää laajasti erilaisia näkökulmia kuten tutkimusta ja taloudellisia vaikutuksia, ja sitä julkaistaan esimerkiksi sanomalehtien uutisosastoilla, tiede- ja talousosastoilla tai vaikka urheiluosastoilla. Samoin ilmastojournalismin on to- dettu ylittävän perinteisen median rajat, ja sen ympärille on rakentunut ympäristö- tai ilmastonmuutoksen raportointiin erikoistuneita digitaalisia kanavia (esim. Painter 2016: 11). Ilmastoviisasta asumista käsittelevä julkinen puhe edustaa tässä mielessä tyypillistä ilmastojournalistista aihepiiriä (ks. esim. Brüggemann & Engesser 2014; Gibson 2017). Samoin kuin muut ilmastojournalismin aiheet, ilmastoviisas asuminen on teemana mo- nenlaisilla journalistisen median osastoilla, erikois- ja yleismediassa. Aihetta koskeva julkinen keskustelu ei myöskään jää pelkästään journalismiin, vaan sitä käsitellään laajasti sosiaalisessa mediassa, alkaen uutisten kommentoinnista ja päätyen verkon erilaisille keskustelupalstoille. Koska aiempi ilmastopuheen tutkimus on keskit- tynyt journalismiin (Engesser & Brüggemann 2016), sitä on syytä tarkastella myös laa- jempana ilmiönä ja ottaa huomioon myös muita digitaalisia julkisen puheen kanavia, ku- 190 Ilmastoviisaan asumisen teemat ja kontekstit ten verkkokeskusteluja ja blogeja (ks. myös Kleis Nielsen & Ganter 2017). Tällaista tutki- musta on myös jo jonkin verran tehty. Esimerkiksi Rantala, Toikka, Pulkka ja Lyytimäki (2020) ovat havainneet, että uusiutuvaan energiaan liittyvät keskustelunaiheet painot- tuvat eri tavalla sosiaalisessa mediassa kuin journalistisessa mediassa. Heidän tutkimuk- sessaan, joka kohdistui avoimeen Uusi energiapolitiikka -Facebook-ryhmään, selvisi myös, että keskusteluita dominoi pieni joukko aktiivisia osallistujia, joiden näkökulmilla, asenteilla ja näkemyksillä on taipumus ”ylikorostua” sekä keskustelunaiheissa että nii- den kehystämisessä. Hedelmällisen teoreettisen lähtökohdan tällaiseen laajempaan journalistista mediaa ja verkkokeskusteluja yhdistävään tarkasteluun tarjoavat Habermasin (1984; 1987) kehit- tämät systeemi- ja elämismaailman käsitteet (ks. myös Grönvall 2015; Eide 2017). Väl- jästi määriteltynä elämismaailma käsittää yksilön jokapäiväisen arjen ilmiöt ja tapahtu- mat henkilökohtaisesta näkökulmasta (ks. esim. Jackson 1999). Systeemimaailma puo- lestaan viittaa talouden, teknologian, tieteen, politiikan ja muun yhteiskunnallisen toi- minnan institutionaalisiin rakenteisiin. Media on monessa mielessä näiden maailmojen leikkauspiste (Wessler 2018). Habermasin teoria tarjoaa välineitä tarkastella ilmastoviisaaseen asumiseen liittyvää keskeistä ristiriitaa: yhtäältä ilmastoviisas asuminen edellyttää yksilöltä monia käytän- nöllisiä arjen valintoja, mutta toisaalta valintoja ohjaava ja niihin kannustava tieto esite- tään usein julkisessa keskustelussa systeemitason näkökulmasta. Esimerkiksi jos julki- sessa keskustelussa keskitytään systeemimaailman mukaiseen taloudellisten tavoittei- den ensisijaisuuteen, ympäristö- ja sosiaaliset näkökulmat jäävät helposti vähemmälle huomiolle. Tämä saattaa myös johtaa siihen, että elämismaailma ja systeemimaailma jäävät toisistaan irrallisiksi, niitä koskeva keskustelu siirtyy eri foorumeille, eikä esimer- kiksi ilmastoviisasta asumista koskeva institutionaalinen tieto saavuta tai kosketa kansa- laista, eikä näin ollen myöskään johda toimintaan. Tämä tutkimus on osa DeCarbon Home -hanketta (2023), jossa tavoitteena on edistää asumisen ja rakentamisen oikeu- denmukaista kestävyysmurrosta. Tämän tavoitteen kannalta on keskeistä ymmärtää ja pyrkiä vähentämään elämismaailman ja systeemimaailman välistä ristiriitaa. Tämän artikkelin tavoitteena on kartoittaa niitä yksilön ja yhteiskunnan kannalta merki- tyksellisiä konteksteja ja aihepiirejä, joissa asuminen ja kestävyys kohtaavat, ja tällä ta- voin hahmottaa, miten ilmastoviisas asuminen jäsentyy julkisessa puheessa. Samalla kartoitus toimii ensimmäisenä yleiskatsauksena DeCarbon Home -hankkeessa kerättyyn media-aineistoon. Ensimmäiseksi kysymme, minkälaisiin teemoihin ilmastoviisas asumi- nen yhdistetään journalistisessa mediassa ja verkkokeskusteluissa ja miten teemat ja- kautuvat (määrällisesti) näissä. Toiseksi kysymme, miten systeemi- ja elämismaailma 191 Merja Koskela, Eveliina Salmela, Liisa Kääntä & Henna Syrjälä kytkeytyvät toisiinsa edellä mainituilla julkisen puheen eri osa-alueilla. Näin syven- nämme yhtäältä käsitystä asumisen monimuotoisesta roolista ilmasto-, ympäristö- ja kestävyysviestinnässä (vrt. esim. Cherry, Hopfe, MacGillivray & Pidgeon 2015; 2017) ja toisaalta ymmärrystä systeemi- ja elämismaailman ilmenemisestä mainitussa monimuo- toisuudessa (ks. Jackson 1999; Alvim da Silva, Pereira & Felizardo 2022; Wessler 2018). 2 Kansalaisen ja järjestelmän näkökulmat Tarkastelemme tässä artikkelissa ilmastoviisaan asumisen aihepiirejä, jotka ovat sekä yksilön että yhteiskunnan kannalta merkityksellisiä. Habermasin (1984; 1987) teorian mukaan elämismaailma edustaa vahvemmin yksilön näkökulmaa ja systeemimaailma yhteiskunnan näkökulmaa. Nämä kaksi maailmaa kytkeytyvät kuitenkin kiinteästi toi- siinsa, mutta edustavat ikään kuin eri tasoja ja näkökulmia tarkastelussa oleviin aiheisiin. Niissä myös yhtyy merkitystason ja reaalimaailman tason tarkastelu. Siinä missä elämis- maailmassa yksilöt jakavat merkityksiä ja luovat yhteisöllisyyttä diskurssien kautta, sys- teemimaailma nähdään abstraktimpana kehyksenä reaalimaailman ilmiöille, ja sen yti- messä ovat raha ja valta. Näkökulmana se asettaa yksilön tiettyyn asemaan, esimerkiksi omistajaksi tai asiakkaaksi, suhteessa reaalimaailmaan. Aineistojemme näkökulmasta journalistinen media vastaa enimmäkseen järjestelmän näkökulmaa ja verkkokeskustelut kansalaisten näkökulmaa, mutta molemmat näkökul- mat ovat läsnä molemmissa aineistoissa. Näkemyksemme mukaan kuitenkin elämis- maailma on aineistossa sitä todennäköisemmin keskeisessä roolissa, mitä enemmän on kuultavissa ”tavallisen kansalaisen” ääni. Kun vallitsevana on instituution ääni, systee- mimaailma, tyypillisesti raha ja valta, korostuu. Habermasin (1984; 1987) mukaan järjestelmällä on pyrkimys ”kolonialisoida” henkilö- kohtaista elämää. Tämä tarkoittaa etenkin vallan, talouden ja teknologian näkökulmien korostumista ja arkielämän rationalisoitumista. Verkkoviestinnän näkökulmasta asia saattaa kuitenkin olla myös päinvastoin. Lisäksi Habermasin esittämää kahtiajakoa voi- daan kyseenalaistaa, koska ilmiöt kietoutuvat niin vahvasti toisiinsa (Silva 2019: 36). Tästä huolimatta jaottelu kertoo jotakin olennaista kansalaiselle annetuista rooleista il- mastoviisasta asumista koskevassa julkisessa puheessa. Aikaisemmassa tutkimuksessa vastaavaa näkökulmien kohtaamista ovat käsitelleet esi- merkiksi Eide (2017) ja Grönvall (2015). Eiden (2017: 199) mukaan muun muassa kult- tuurijournalismi on ottanut omakseen myös ihmisten jokapäiväisen elämän ilmiöt. Eten- kin iltapäivälehtien sivuilla nostetaan keskiöön yksilö ja ihminen instituutioiden, kuten puolueen tai sosiaalisen ryhmän, sijasta. Näin journalismi asettuu yksilön elämismaail- 192 Ilmastoviisaan asumisen teemat ja kontekstit man osaksi ja tarjoaa lukijoille ns. käyttötietoa. Tätä Eide kuvaa palvelujournalismin kä- sitteellä. Siinä lukija asetetaan kansalaisen sijasta tyypillisesti omaa elämäänsä koskevia valintoja tekevän kuluttajan rooliin, ja journalismin sisällöt puhuttelevat yksilön elämis- maailmaa, eivät niinkään systeemimaailmaa eli taloutta, politiikkaa ja hallintoa (ks. Ha- bermas 1985). Toisaalta, kun journalismi asettaa kansalaisen kuluttajan rooliin, voidaan tulkita, että systeemimaailma ”kolonialisoi” elämismaailmaa (esim. Grönvall 2015: 1029), kun talouden näkökulma korostuu. Journalismin logiikka tukee systeemimaail- man jäsennyksiä, eli politiikka ja talous ohjaavat sisällöllisiä valintoja ja painotuksia. Grönvall (2015: 1029) toteaa, että etenkin kaupallistuminen haastaa elämismaailman ja systeemimaailman välisiä suhteita ja journalismin roolia valtaapitävien vahtikoirana. Kun osa kansalaisista ei seuraa uutismediaa eikä poliittisia uutisia ja jättäytyy näin tie- toisesti julkisen keskustelun ulkopuolelle, he myös irtautuvat yhteisöistä ja kulttuurista, mikä lopulta horjuttaa demokratiaa. Julkinen keskustelu siirtyy journalistisesta mediasta sosiaaliseen mediaan eli teemoiltaan ja käyttäjiltään erikoistuneille areenoille ja polari- soituu helposti. Toisaalta esimerkiksi Calhoun (1988) on aikoinaan käsitellyt journalis- tista mediaa paikkana, jossa kansalaiset pääsevät välillisesti osaksi sekä systeemitason toimintaa, kuten erilaisia poliittisia ohjelmia, että elämismaailman toimintaa, kuten mui- den yksilöiden kokemuksia ja yhteisöjä. Media voi siis hänen mukaansa auttaa kansalai- sia integroitumaan yhteiskuntaan, mutta rajatusti. Habermasin (1984; 1987) ajatus, että systeemitason julkinen puhe asettaa kansalaisen tiettyyn rooliin, tulee lähelle subjektiposition käsitettä, jota esimerkiksi Carvalho (2010) on soveltanut tarkastellessaan median kansalaisille tarjoamia asemia ja rooleja. Hän ko- rostaa, että näillä subjektipositioilla on merkitystä, koska niiden pohjalta osaltaan muo- dostuu kansalaisten käsitys siitä, mitä mahdollisuuksia heillä on vaikuttaa asioihin omalla toiminnallaan. Carvalhon (2010) mukaan erilaisten medioiden tarjoamat subjek- tipositiot korostavat joko taipumusta toimintaan tai toimimattomuuteen. Näin on esi- merkiksi asumisratkaisujen osalta; kansalaisella on mahdollisuus tehdä omia valinto- jaan, joilla voi olla suuriakin vaikutuksia. Jos kuitenkin media esittää ilmastonmuutoksen lähinnä globaalina ongelmana, jota ratkovat suurvaltojen johtajat, kansalaisille syntyy käsitys, että heillä itsellään ei ole mahdollisuutta vaikuttaa. Habermasin termein, systee- mimaailma ohjaa silloin elämismaailman ratkaisuja kansalaisia passivoivaan suuntaan (ks. esim. Dahlgren 2009). Digitaalisen median aikakaudella ihmisten elämismaailma on kokenut suuria muutoksia. Kuten Zhao (2007: 147-148) toteaa, verkko on muuttanut sosiaalisen vuorovaikutuksen dynamiikkaa ja tapoja, joilla yksilöt oppivat tuntemaan sekä muita että itseään, tuomalla heille uusia tapoja tutustua muihin. Anonymiteetin suojassa ihmiset näyttävät olevan halukkaita paljastamaan sisäistä maailmaansa muille jakaen henkilökohtaisia tarinoita, 193 Merja Koskela, Eveliina Salmela, Liisa Kääntä & Henna Syrjälä intiimejä hetkiään, ilojaan ja surujaan. Verkossa keskinäinen tieto ja ymmärrys johde- taan siitä, miten ihmiset kertovat itsestään ja elämästään. Verkko tarjoaa lukuisia mahdollisuuksia myös julkiselle keskustelulle. Esimerkiksi ver- kossa toimivat uutismediat voivat tarjota tilan keskustelulle, jossa journalistit ja kansa- laiset ovat vuorovaikutuksessa keskenään. Tämä tuo osaltaan elämismaailman osaksi julkista keskustelua (Nah & Chung 2016: 2297). Media voi myös osallistua elämismaail- man kolonialisoimisen vähentämiseen esimerkiksi erilaisten aktivismin muotojen to- teuttajana, kuten vaihtoehtoismedioiden ja sosiaalisten liikkeiden kautta (Carroll & Hackett 2006). Näissä annetaan ääni monipuolisemmalle toimijajoukolle kuin perintei- sissä medioissa, ja myös käsiteltävät aiheet nousevat vahvemmin esiin yksilöiden elä- mismaailmasta eli tarpeista, toiveista, arvoista ja asenteista. Tässä roolissa toimivat esi- merkiksi erilaiset verkon keskustelupalstat ja blogit. Toisaalta kuitenkin systeemimaa- ilma voi kolonialisoida myös verkkokeskustelua (McLean & Wainwright 2009). Tämä voi näkyä esimerkiksi tiettyjen vallitsevien näkökulmien suosimisena ja toisten hiljentämi- senä ja siinä, että verkon algoritmit ohjaavat näkemään vain omaa näkemystä tukevia sisältöjä. Vaihtoehtoisessa julkisuudessa on kuitenkin myös haasteensa. Mediatekstien määrä ja median kuluttaminen kasvavat jatkuvasti, mikä tarjoaa kansalaiselle runsaasti tietoa sys- teemi- ja elämismaailmasta. Janssonin (2017) mukaan tiedon suuri määrä, vaihteleva laatu ja ristiriitaisuus kuitenkin vaikeuttavat itselle olennaisen tiedon valikoimista ja omien valintojen tekemistä. Tällöin pääosaan nousee helposti se, mikä on yleisesti hy- väksyttyä ja suositeltua, mutta ei välttämättä juuri itselle merkityksellistä. Media siis luo kansalaisille sosiaalista painetta tehdä tiettyjä valintoja; kun asiasta puhutaan julkisuu- dessa, syntyy käsitys siitä, mikä on yleisesti hyväksyttävää, ja yksilö kokee tarvetta toimia kuten muutkin. Taustalla olevat systeemimaailman korporatiiviset tuoton maksimoinnin intressit vaikuttavat julkiseen mielipiteeseen ja vapauteen puhua avoimesti: erilaisten elämismaailman yhteisöjen (esim. faniyhteisöt) jäsenet konstruoidaan passiivisiksi ku- luttajiksi, jolloin valta kuitenkin säilyy massamedialla (McLean & Wainwright 2009). 3 Aineisto ja menetelmä Tutkimuksen aineisto on kerätty projektissa, jossa pyritään edistämään kestäviä ja oi- keudenmukaisia asumisen ratkaisuja. Aineisto on peräisin vuosilta 2010–2022. Siihen kuuluu journalistisia julkaisuja sekä erilaisilta internetin keskustelupalstoilta ja muilta alustoilta poimittua aineistoa. Tässä artikkelissa tarkasteltava journalistinen aineisto on kerätty Ylen verkkouutisista, Helsingin Sanomista (jatkossa HS), Kiinteistöpostista, Ra- kennuslehdestä, Meidän Talo -lehdestä ja laajan kirjon eri lehtien sisältöjä julkaisevasta 194 Ilmastoviisaan asumisen teemat ja kontekstit Meillä kotona -sivustosta. Vanhimmat näistä julkaisuista ovat vuodelta 2010 ja uusim- mat vuodelta 2020. Aineiston määrästä on havaittavissa, että aiheesta tulee ajan myötä yleisempi, joten uudemmat julkaisut painottuvat. Vastaavasti tarkasteltavat verkkokeskustelut on poimittu profiililtaan erilaisilta, monia aiheita kattavilta avoimilta Vauva.fi- ja Ylilauta-alustoilta. Nämä alustat valittiin aineis- toon, koska ne ovat avoimesti saatavilla. Ne ovat myös kävijämäärissään, näkyvyydes- sään (yhteiskunnallinen, hakutulokset jne.) suurimpia ja vaikutusvaltaisimpia avoimesti (ilman kirjautumista) saatavilla olevia alustoja (ks. esim. Vaahensalo 2018; Similarweb 2023). Aikajana näiden aineistojen osalta on 2015–2022, mikä johtuu alustojen arkis- tointikäytännöistä (toisin sanoen vanhempaa aineistoa ei ole enää saatavilla verkossa). Aineisto on kerätty hankkeessa määriteltyjen hakusanojen ja niiden yhdistelmien avulla. Hakusanoja olivat asuminen, energia(remontti), hiilijalanjälki, vähähiilinen, hiilineut- raali, ilmastoystävällinen, ilmastonmuutos, ilmaston lämpeneminen, lämmitys, päästöt ja ympäristö. Eri medioiden hakutoiminnot ovat erilaisia, joten hakujen edetessä haku- sanoja yhdisteltiin eri tavoin, lisättiin ja muokattiin sen mukaisesti, millaisia tuloksia hauista saatiin. Molemmista aineistoista tallennettiin ne tekstit, joissa hakusanat esiin- tyivät ja sisältö vastasi aihepiiriä. Tässä artikkelissa raportoitava empiirinen analyysi pe- rustuu journalistisen aineiston osalta 733 juttuun ja verkkokeskusteluaineistojen osalta 150 viestiketjuun, jotka koostuvat yhteensä yli 4000 viestistä (ks. Taulukko 1). Media Juttujen määrä Yle 185 HS-digi 197 Rakennuslehti 153 Kiinteistöposti 84 Meillä kotona 63 Meidän talo 51 733 Keskustelualusta Viestiketjujen määrä Ylilauta (Koti ja rakentaminen) 50 (3105 viestiä) Vauva.fi (Aihe vapaa) 100 (1005 viestiä) 150 (4110 viestiä) Taulukko 1. Tämän artikkelin aineisto. Ilmastoviisaan asumisen teemojen ja aihepiirien kartoittamisessa hyödynnettiin analyy- simenetelmänä määrällistä ja laadullista sisällönanalyysiä (ks. Eriksson & Kovalainen 2015; Schreier 2012). Sisällönanalyysi eteni aineisto kerrallaan siten, että hankkeen tut- kija laati alustavan teemoittelun, jonka jälkeen toinen tutkija kävi läpi saman aineiston. Erimieliset tulkinnat ratkaisi kolmas tutkija yhteistyössä muiden kanssa. Sekä journalis- tisen että verkkokeskusteluaineiston osalta teemoittelu perustuu koko tekstien huolel- liseen läpi lukemiseen. 195 Merja Koskela, Eveliina Salmela, Liisa Kääntä & Henna Syrjälä On huomattava, että keskustelupalsta-aineisto ei ole suoraan vertailukelpoinen media- aineiston kanssa, eikä aineistoja ole tarkoitus verrata toisiinsa. Keskustelupalsta-aineis- ton keräämisessä painotettiin kansalaisten arjen käytäntöjä, koska halusimme kerätä ai- neistoa, jossa näkyy, miten ilmastoviisaus näkyy kansalaisten arjessa konkreettisten te- kojen ja valintojen tasolla. Tätä artikkelia on inspiroinut Carvalhon (2000) mediatekstien diskurssianalyysin malli, josta keskitymme ontologiseen tasoon eli teksteissä esiintyviin teemoihin (ks. myös Doulton & Brown 2009: 193). Määrällisen sisällönanalyysin lisäksi tarkastelemme laadul- lisesti niitä tekijöitä, joihin ilmastoviisas asuminen laajemmin kytketään. Carvalhon (2000: 21–22) mukaan tällainen asioiden välisten yhteyksien laadullinen tarkastelu voi olla hyvin valaisevaa esimerkiksi toisistaan eroavien näkökulmien paljastamisessa. Näitä yhteyksiä pohdimme tunnistamalla aineistosta elämismaailman näkökulmia, eli jokapäi- väisen arjen ilmiöitä ja tapahtumia, sekä systeeminäkökulmia eli talouden, teknologian, tieteen, politiikan ja muun yhteiskunnallisen toiminnan fokusoimisen ja myös kolo- nialisoitumisen paikkoja (ks. Habermas 1984; 1987; Silva 2019). 4 Ilmastoviisaan asumisen kontekstit Tässä luvussa esittelemme yksilön ja yhteiskunnan kannalta merkitykselliset kontekstit ja teemat, joissa ilmastoviisasta asumista analyysimme perusteella huomioidaan. Käsit- telemme ensin journalistiset tekstit ja sen jälkeen verkkokeskustelut sekä määrällisesti että laadullisesti. 4.1 Journalismin teemat ja painotukset Journalistisesta aineistosta tunnistettiin mediasta riippuen noin 20 alateemaa, joista muodostettiin seitsemän pääteemaa. Pääteemat ja niihin luokiteltujen artikkelien osuu- det kaikista artikkeleista on koottu kuvioon 1. Koska aineisto on valittu ilmastoviisaaseen asumiseen liittyvillä hakusanoilla, sisältöluokilla on myös taipumus kietoutua toisiinsa. Tästä huolimatta jokaiselle artikkelille määriteltiin tutkijoiden yhteistyössä vahvin teema. Näin jokainen artikkeli on luokittelussa mukana vain kerran. 196 Ilmastoviisaan asumisen teemat ja kontekstit Kuvio 1. Pääteemat ja niiden osuudet journalistisessa aineistossa (N=733). Yleisimmät pääteemat liittyvät energiaan, rakentamiseen ja politiikkaan. Niihin sisälty- vissä alateemoissa on jonkin verran vaihtelua eri julkaisujen välillä, mutta useimmat tois- tuvat läpi aineiston. Systeemitason näkökulmasta tarkasteltuna kolmessa yleisimmässä pääteemassa ääneen pääsevät lähinnä ”järjestelmän edustajat” kuten poliitikot, viran- omaiset ja asiantuntijat, mikä on tyypillistä journalistisille lähdekäytännöille (Mörä 1996: 107; Fishman 1980). Pääteemaan energia on luokiteltu artikkelit, joiden aiheena on sähkön kulutus ja sääs- täminen, älykkäät ratkaisut ja energialiiketoiminta, lämmitys, energiaremontit ja ener- giatehokkuus. Kun kyseessä on asuminen, läsnä on talouden ja teknologian ohella elä- mismaailma, yksittäiset ihmiset arjen ratkaisuineen ja asukkaat. Taloyhtiöt voidaan nähdä eräänlaisena siltana systeemimaailman (tuottaa asukkaalle omistajan ja osakkaan roolin) ja elämismaailman välillä. Mediatekstien pohjalta on nähtävissä, että systeemi- taso ja elämismaailma kietoutuvat toisiinsa monimutkaisin tavoin – jopa yhden jutun sisällä. Jutuissa näitä näkökulmia käytetään myös tekstiä jäsentävänä tekijänä, mitä ha- vainnollistetaan esimerkissä 1 (tulkinta kursiivilla esimerkin jälkeen). (1) HELSINKILÄINEN Sinikka Herajärvi on aloittanut viikonlopun imuroimalla ja keittämällä kah- vit. Kuulostaa arkiselta, mutta Herajärven kodinkoneet käyvät osittain aurinkosähköllä. Se ei ole arkea monessa kerrostalokodissa. -> fokus yksilön arjessa Herajärven taloyhtiö Helsingin Pikku Huopalahdessa hankki runsaat 30 aurinkopaneelia kat- toremontin yhteydessä keväällä 2017. [...] -> taloyhtiö instituutiona Aurinkosähköjärjestelmän avulla taloyhtiö säästää vuotuisissa sähkölaskuissa noin 800 eu- roa. Kolmiossa asuvan Herajärven hyöty on noin 25 euroa vuodessa. [...] -> talousnäkökulma, esimerkkinä yksilö Aurinkoenergian yleistymistä taloyhtiöissä hidastaa toistaiseksi lainsäädäntö. Se vähentää investoinnin kannattavuutta: jos taloyhtiö jakaa tuottamaansa aurinkosähköä asukkaille, 197 Merja Koskela, Eveliina Salmela, Liisa Kääntä & Henna Syrjälä siitä pitää maksaa siirtomaksu ja vero. [...] -> lainsäädännön näkökulma, markkinatalous, taloyhtiö toimijana (Takala 2020). Esimerkissä 1 on hahmoteltu energia-aiheeseen luokitellun artikkelin vuorottelua elä- mismaailman ja systeemimaailman välillä. Tekstissä vaikeita ja monimutkaisia teknis-ta- loudellisia asioita tuodaan lähemmäksi yksilön arkea esimerkein, mikä onkin tyypillinen yleistajuistamisen keino (Koskela & Pilke 2001). Tietyn aiheen käsitteleminen yksittäisen henkilön kokemuksen ja elämismaailman kautta on aikakauslehdille tyypillinen tapa ra- kentaa artikkeli (Pietilä 2013: 71). Tämä näkyy Meillä kotona -sivuston artikkelien otsi- koissa (esimerkit 2 ja 3). (2) Pipsa ja Osmo käyttävät suihkuvedetkin uudelleen – helsinkiläisperhe elää ympäristön eh- doilla (Meillä kotona 08102019) (3) Jarkko Aholan ilmastoteko: "Vaihdoin öljyn ilma-vesilämpöpumppuun" (Meillä kotona 04102019) Juttutyyppi ei kuitenkaan rajaudu pelkästään aikakauslehtiin, vaan sitä esiintyy myös yleisjournalismin ns. pehmeämmissä jutuissa, kuten esimerkissä 1 esitelty HS:n juttu osoittaa. Yksittäinen henkilö ja hänen elämismaailmansa tarjoaa lukijalle mahdollisuu- den samaistumiseen ja näin aiheen käsittelemiseen omista lähtökohdistaan (esim. Rahtu 2013: 109). Toiseksi yleisin pääteema on rakentaminen, johon liittyvät artikkelit käsittelevät raken- nettua ympäristöä ja rakentamista toimintana, puurakentamista, matalaenergiataloja sekä ekologista ja hiilineutraalia rakentamista. Näissä rakentamista koskevissa media- teksteissä on havaittavissa vahva talouden ja teknologian liitto; tekstit edustavat pääasi- assa systeemimaailmaa ilman välitöntä kytköstä yksilöihin tai asukkaisiin. Esimerkissä 4 kuvataan puukerrostalon valmistumista taloudellisena menestyksenä, nostetaan esiin teknologisia ratkaisuja kannattavuuden näkökulmasta ja viitataan myös viranomaisiin. Ääneen tekstissä pääsee vain rakentajayhtiön johto. (4) Neljästä kolmikerroksisesta talosta muodostuvassa kohteessa on yhteensä 43 asuntoa, jotka ovat 29-, 45- ja 65-neliöisiä. [...] Sikla-konsernin toimitusjohtaja Janne Niemisen mukaan asunnoilla oli 25 ostajaa, eli osa meni kuluttajille ja osa sijoittajille. Sijoittajat ostivat etenkin 29 neliön yksiöitä, joiden keskineliöhinta oli noin 4600 euroa. [...] ”Olemme panneet paljon panoksia puukerrostaloihin ja saaneet paljon oppia tästä kohteesta. Tämä on silti ollut meille jo nyt kannattava ja kaikilta osin onnistunut projekti”, Nieminen sanoo Rakennuslehdelle. [...] ”Puukerrostalorakentamista pelätään Suomessa ihan valtavasti. Ei uskalleta lähteä ra- kentamaan.” ”Viranomaisillakaan ei ole oikein kokemusta siitä.” [...] Sikla on toteuttanut Hel- singin Haapaperhosen rankarunkoisista suurelementeistä. Yhtiö tutkii CLT:n käyttöä jat- kossa, mutta tällä hetkellä se ei Niemisen mukaan ole vielä hintakilpailukykyinen. (Lättilä 2017, Rakennuslehti) 198 Ilmastoviisaan asumisen teemat ja kontekstit Politiikka-luokassa käsitellään poliittisesta näkökulmasta yrityksiä ja taloutta, energia- määräyksiä ja -todistuksia sekä ilmastotekojen kustannuksia. Talouden ja teknologian liitto on siis vahva myös tässä teemassa, mikä näkyy esimerkistä 5, jossa käsitellään ener- giatehokkuusmääräyksiä teknisenä kysymyksenä, vailla poliittista kiistanalaisuutta. Tiu- kentuvat määräykset esitellään rakentamisen laadun ja energiatehokkuuden parantami- sen näkökulmasta ja myös kustannusvaikutukset mainitaan. Kriittisiä huomioita uuti- seen ei sisälly, vaan ääneen pääsee vain ministeri. (5) Rakentamisen energiamääräykset uudistuvat. Entistä energiatehokkaammat rakennukset ovat ympäristöministeriön mukaan merkittävä askel kohti ilmastonmuutosta hillitsevää ra- kentamista. [...] Asuntoministeri Jan Vapaavuoren mukaan uudistus kehittää rakennusalaa ja luo edellytykset rakennusten laadun parantamiselle Suomessa. [...] Energiamuotojen ker- toimet ohjaavat rakentajia käyttämään ympäristöystävällisempiä energiamuotoja. [...] - Energiatehokkuuden parantaminen ja rakennuskustannusten samanaikainen alentaminen on nyt täysin mahdollista. Päälle tulevat vielä säästöt energiakulutuksesta, Vapaavuori ker- too. (YLE 28.9.2010) Journalistisen aineiston tarkastelu osoittaa, että systeemimaailman eri osatekijät – poli- tiikka, tiede, talous ja teknologia – kietoutuvat vahvasti toisiinsa ja yhdistyvät arjen ilmi- öihin ja näin yksilön arkeen vaihtelevilla tavoilla. Elämismaailmaan painottuvat asumisen ilmiöt sekä kuluttamiseen liittyvät sisältöluokat. Energia ja etenkin energian säästämi- nen ovat teemoja, joita voidaan tarkastella sekä yksilön että järjestelmän näkökulmasta. Systeemimaailman puolella talous ja teknologia yhdistyvät usein, kun aiheena on ener- gia tai rakentaminen. Politiikkaan liittyvät erilaisten poliittisten päätösten ja linjausten käsittely, kun taas luokkaan tiede sisältyy paitsi tutkimuksesta kertominen myös ympä- ristötietoisuuden välittäminen. Aineistossa on mukana sekä yleisjournalismia että erikoisjournalismia edustavia julkai- suja. Näiden välillä on myös havaittavissa pientä eroa. Yleisjournalismia edustavien Ylen ja HS:n aineistoissa on tasaisemmin edustettuna eri teemoja. Kiinnostavasti Ylen aineis- toissa korostuvat energia ja kuluttaminen, kun taas HS:n yleisimmät teemat ovat asumi- nen (kaupunkiasumisen teema) ja rakentaminen, jotka heijastavat kaupunkien tehtäviä ja pääkaupunkiseudun asukkaita kiinnostavia asioita. Erikoisjournalismia edustavassa ai- kakauslehtiaineistossa korostuvat sen sijaan usein yksilön valinnat, tuotteet, innovaatiot ja neuvot. Ammattilehtenä Rakennuslehti eroaa muusta aineistosta siinä, että siellä ra- kentamista ja rakennusalaa tarkastellaan vahvasti politiikan kontekstissa, mikä kertoo lehden roolista alan edunvalvojana. Journalistinen aineisto havainnollistaa, miten ilmastoviisas asuminen edellyttää sekä elämismaailman että systeemimaailman huomioon ottamista, vaikkakin painotukset vaihtelevat jutusta ja mediasta toiseen. 199 Merja Koskela, Eveliina Salmela, Liisa Kääntä & Henna Syrjälä 4.2 Keskustelupalstojen teemat ja painotukset Keskusteluaineistosta tunnistettiin sisällönanalyysin avulla yhdeksän (9) eri pääteemaa. Teemat ja niihin luokiteltujen viestiketjujen osuudet kaikista viestiketjuista on koottu kuvioon 2. Kuvio 2. Pääteemat ja niiden osuudet sosiaalisen median aineistossa (N=150). Yleisin teema on energia- ja lämmitysmuodot. Teemaan on luokiteltu viestiketjut, joissa pohditaan esimerkiksi erilaisten lämmitysjärjestelmien- ja muotojen hyviä ja huonoja puolia sekä niiden rahallista kannattavuutta, kuten esimerkissä 6, jossa kirjoittaja pohtii sitä, onko aurinkopaneelien hankkiminen omakotitaloon taloudellisesti kannattavaa. Keskusteluaineistossa onkin tyypillistä, että keskusteluissa lähtökohtana on yksilön elä- mismaailma, johon systeemimaailman ilmiöt tuovat syötteitä tai toisinaan jopa aiheut- tavat syyn keskustelulle, kuten aurinkopaneeliteknologian kehittyminen ja siten yleisty- minen kotitalouksien lämmitysmuodoksi. (6) Mitäs mieltä olette aurinkopaneeleista? Sähkön hinta on mitä on, mutta niin on myös suo- men sää. Kannattaako tällä hetkellä omkt katon vuoraus aurinkopaneeleilla, vai pistäisittekö ylimääräiset hilut muualle poikimaan tuottoa? Toiseksi yleisin teema on veden ja energian kulutus, jossa keskeisimpänä näkökulmana on veden ja energian kulutus asumisessa, ja etenkin sen näkyminen asukkaan sähkölas- kussa (esim. ”Paljonko saunan lämmitys kerran viikossa näkyy sähkölaskussa?”). Sisä- lämpötila-teemassa viestiketjun keskeisimpänä näkökulmana on lämpötila asunnon si- sällä etenkin asukkaan elämismaailman näkökulmasta. Kyseessä on siis koettu lämpötila, jonka asukas kokee fyysisinä tuntemuksina kehossaan esimerkiksi liiallisena kylmyyden 200 Ilmastoviisaan asumisen teemat ja kontekstit tai kuumuuden tunteena ja siitä aiheutuva epämukavuutena. Kuitenkin esimerkissä 7 viitataan myös talouteen (”maksan 1000e vuokraa/kk kylmästä asunnosta”), joten sisä- lämpötila voidaan nähdä myös talouteen kytkeytyneenä asiana. (7) Maksan 1000e vuokraa/kk kylmästä asunnosta, ikkunoista vetää niin että verhot heiluvat, lattian raosta tulee kylmää viimaa myös. Olen valittanut isännöitsijälle, muttei tee mitään. Onko tälle tehtävissä mitään vai pitääkö vain etsiä uusi lämmin asunto? Täällä on niin kylmä että öisin on oltava kaksi peittoa ja lämpökerrasto päällä. Tekniset kysymykset -teemassa keskeisimpänä näkökulmana ovat laitteiden tekniset toimintaperiaatteet ja niihin liittyvät kysymykset yleisellä/teoreettisella tasolla niin, ettei esiin tuoda mitään kirjoittajalla olevaa spesifiä ongelmatilannetta (esim. ”Tuoko ilmalämpöpumppu ulkoa raitista ilmaa sisälle? Vai lämmittääkö se vain sisäilmaa?”). Tässä teemassa korostuukin systeemimaailma, mikä tulee esiin erityisesti teknologisten kysymysten pohdinnassa. Ilmastoteot ja hiilijalanjälki -teemassa keskeiseksi nousevat yksilön tekojen ja valintojen aiheuttamat hiilidioksidipäästöt ja vaikutukset ilmastoon (esimerkki 8). Ongelmat-tee- maan puolestaan luokiteltiin viestiketjut, joissa keskeisimpänä näkökulmana ovat erilai- set pulmat lämmitykseen liittyvien teknologioiden, järjestelmien ja laitteiden käytössä (esimerkki 9). Seuraavissa esimerkeissä näkyy selkeästi yksilön elämismaailma, jonka kautta keskustelua herätellään. (8) Meillä ollaan kierrättäjiä ym henkeen ja vereen, mutta asuntomme tuhoaa meidän hilijalan- jäljen koon täysin. Meillä on 100 neliötä per asukas ja sukutila, niin eipä voida muuttaa pie- nempään. Montako neliötä per asukas on muilla? (9) Maalämmön kaivo hukassa, miten sen voi löytää? Missään ei tontilla sen näköistä kaivoa, voiko se olla terassin alla? Alapuolelle kun katsoo niin ei siellä kyllä mitään näy. Asumisvalinnat-teemaan on luokiteltu viestiketjut, joissa käsitellään asunnon valintaan liittyviä kysymyksiä. Kirjoittajat tunnistavat viesteissään erilaisia asuntoihin liittyviä teki- jöitä, joita ovat esimerkiksi asunnon rakennusajankohta, asumismuoto ja erilaiset raken- nustekniset ratkaisut, kuten lämmitysjärjestelmä ja eristys. Esimerkissä 10 kirjoittaja kertoo harkitsevansa 1960-luvulla rakennetun rivitaloasunnon ostamista omasta elämis- maailmastaan käsin. Kuitenkin kirjoitukseen kietoutuu myös systeemimaailmaa, sillä hän nostaa esiin asunnon ominaisuuksista ”ajalle ominaiset 100 mm eristykset ulkosei- nissä” ja ”alkuperäiset ikkunat”, joiden johdosta ”asunnon energiatehokkuus on aika heikko”. Esimerkki kytkeytyy myös sisälämpötila-teemaan, koska kirjoittajaa mietityttää, tuleeko asunnossa kylmä talvella. Kuitenkin kärkenä on asunnon valinta, joten tämä viesti on luokiteltu asumisvalinnat-teemaan. (10) Onko paikalla ihmisiä, jotka asuvat/ovat asuneet 60-luvulla rakennetuissa taloissa? Tai muita talotekniikasta ymmärtäviä? Harkinnassa ostaa 60-luvun rivariasunto. Asunnossa kuitenkin 201 Merja Koskela, Eveliina Salmela, Liisa Kääntä & Henna Syrjälä ajalle ominaiset 100mm eristykset ulkoseinissä, ja lisäksi vielä alkuperäiset ikkunat, eli ener- giatehokkuus aika heikko. Se mikä tässä pääasiassa mietityttää on se, että tuleeko siellä ko- vin kylmä talvella kun lämpötila tippuu sinne -25C lukemiin. Sähkösopimus-teemassa keskeisimpänä näkökulmana on sähkösopimuksen tekeminen, eli sähköntoimittajan, sähköyhtiön ja sopimusmallin valinta. Esimerkissä 11 kirjoittaja kysyy omasta elämismaailmastaan käsin muilta neuvoja siitä, mitä kaikkea pitäisi osata ottaa huomioon sähkösopimusta valitessa. Hän nostaa esiin systeemitason elementtejä, kuten sähkösopimuksen muodoista määräaikaisen, toistaiseksi voimassa olevan ja ”pa- kettiratkaisun” ja kyselee muiden näkemystä näiden erilaisten sopimusmallien eduista. (11) Oon muuttamassa vuokralle ja pitäisi sähkösoppari tehdä. Mitä kaikkea pitäisi osata ottaa huomioon sähkösopparia valitessa? Lumoenergialla on esimerkiksi määräaikaisia, tois- taiseksi voimassa olevia ja pakettiratkaisuja. Onko noissa pakettiratkaisuissa mitään ideaa? Onko määräaikaisesta sopparista mitään hyötyä? Muut-teemaan on luokiteltu viestiketjut, jotka eivät sopineet muihin teemoihin, mutta niitä ei kuitenkaan ollut riittävästi, jotta ne olisivat muodostaneet selkeästi oman tee- mansa, esimerkiksi EU-direktiivit ja lainsäädäntö. Asumisvalinnat-, lämmitys/energia- muodot- ja sähkösopimus-teemoissa painottuu (kulutus)valinnan tekeminen. Sekä ve- den ja energian kulutus/hinta -teemassa että sähkösopimus-teemassa nousee vahvasti esille talous. Ilmastoteot ja hiilijalanjälki -teemassa korostuu ympäristönäkökulma. Suurimpana erona keskustelupalstojen välillä nousi esiin se, ettei Ylilauta-aineistosta löytynyt ollenkaan ilmastoteot ja hiilijalanjälki -näkökulmaa. Lisäksi Ylilaudalla oli enem- män asumisvalintoihin, sähkösopimuksiin ja teknisiin kysymyksiin liittyvää keskustelua, kun taas Vauva.fi:ssa oli hieman enemmän lämmitys- ja energiamuotoihin sekä sisäläm- pötilaan liittyvää keskustelua. Toisaalta aineistot eivät ole palstojen rakenteen vuoksi yhteismitallisia (”Aihe vapaa” vs. ”Koti ja rakentaminen”). Verkkokeskusteluissa painottuu elämismaailma ja kirjoittajan oma kokemus ja ihmisten jokapäiväisen elämän ilmiöt. Niissä siis nostetaan keskiöön yksilö ja ihminen sekä käyt- tötieto. Toisaalta myös systeemimaailma on läsnä taustalla, sillä etenkin yksilön talous, joka on osa systeemimaailmaa, on vahvasti läsnä keskusteluissa. ”Puhtaimmillaan” yksi- lön elämismaailmaa edustavat asumismukavuutta, kuten esimerkiksi asunnon sisäläm- pötilaa koskevat keskustelut, koska niissä keskiössä ovat yksilön fyysiset, ruumiilliset tuntemukset, jotka ovat olemassa täysin systeemimaailmasta ”riippumatta”. 5 Johtopäätökset ja pohdinta Tässä artikkelissa tavoitteena on ollut tarkastella niitä konteksteja ja aihepiirejä, joissa ilmastoviisas asuminen esitetään julkisessa puheessa vuosina 2010–2022. Tarkastelussa on ollut aiheeseen liittyviä journalistisia tekstejä ja verkkokeskusteluja, joilla on erilaiset 202 Ilmastoviisaan asumisen teemat ja kontekstit lähtökohdat ja tavoitteet. Molemmat yhdessä muodostavat osan siitä julkisesta pu- heesta, jolla rakennetaan kansalaisten ymmärrystä ja käsityksiä ilmastoviisaasta asumi- sesta, ja ylipäätään tuodaan aihe julkiseen keskusteluun. Journalistisissa teksteissä il- mastoviisasta asumista merkityksellistetään vahvasti poliittisten ja taloudellisten systee- mien näkökulmasta, kuten energiatehokkuutta edistävien päätösten ja toimenpiteiden sekä niistä kansalaisille aiheutuvien seurausten uutisoimisena. Systeemi- ja elämismaa- ilma yhdistyvät kuitenkin paikoitellen, kun kansalaiset pääsevät mediateksteissä ää- neen: esimerkiksi pohtiessaan taloudellisia ja ekologisia asumisvalintoja. Aineistossa on myös havaittavissa juttutyyppien välisiä eroja. Elämismaailma nousee selvemmin esiin ns. pehmeissä uutisissa ja aikakauslehdissä. Verkkokeskusteluissa teemat nousevat kansalaisten omista elämismaailmoista ja ovat kytköksissä heidän henkilökohtaisiin kokemuksiinsa ja elämäntilanteisiinsa. Toisaalta keskustelun teemat kytkeytyvät myös systeemimaailmaan (markkina)talouden läsnä- olon kautta, joka tavalla tai toisella läpäisee kaikki teemat. Kansalaiset ovat siis voimak- kaasti kuluttajan roolissa myös niillä alustoilla, joilla he voivat itse vapaasti määritellä keskustelun aiheet. Keskusteluissa näkökulma systeemimaailmaan poikkeaa journalisti- sesta mediasta siten, että se lähtee kansalaisesta yksilönä ja toimivana subjektina, eikä suuntaudu ”ylhäältä alaspäin” niin, että kansalainen olisi toiminnan kohteena. Kansa- laisten subjektipositioista verkkokeskusteluissa korostuu toimijuus (vrt. Carvalho 2010), jossa kansalaisella on mahdollisuus tehdä omia valintojaan (esim. lämmitysjärjestelmä tai sähkösopimus), joilla voi olla suuria vaikutuksia sekä hänen omaan elämäänsä että laajemmassa mittakaavassa myös yhteiskuntaan. Se tapa, jolla systeemi- ja elämismaailman limittyminen ilmastoviisaan asumisen julki- sessa puheessa kuvataan, vahvistaa ajatusta siitä, että kyse on monipuolisesta ilmasto-, ympäristö- ja kestävyysviestinnän yhdistelmästä. Keskusteluun aiheesta osallistuvat sekä yhteiskunnalliset toimijat agendoineen että kuluttajakansalaiset arjen valintoineen (ks. esim. Cherry ym. 2017). Elämismaailma toimii journalismissa myös välineenä tuoda monimutkaisia asioita lähemmäksi kansalaisia, jolloin käytännön ymmärrys voi johtaa toimintaan. Verkkokeskusteluissa esiin tulevat yksilölliset pohdinnat ja niihin esitetyt ratkaisut tukevat osaltaan ajatusta siitä, että yksittäisen kansalaisen valinnoilla on asu- misen kysymyksissä väliä. Tulosten perusteella voidaan myös todeta, että ilmastoviisaan asumisen kysymykset hei- jastavat aikaansa, ajankohtaisia tapahtumia ja keskusteluja. Ajallisen muutoksen tarkas- telu esimerkiksi suhteessa EU-direktiivien toimeenpanoon tai energiakriisiin muodos- taakin kiinnostavan jatkotutkimusaiheen. 203 Merja Koskela, Eveliina Salmela, Liisa Kääntä & Henna Syrjälä Koska olemme halunneet kattaa sekä journalistisen median näkökulman että verkkokes- kustelujen näkökulman, tarkastelussa ei päästä kovin syvälle. Artikkelissa ei esimerkiksi ole tarkasteltu journalistisiin juttuihin liittyviä kommentteja, joissa elämismaailman rooli saattaisi nousta enemmän esiin. Verkkokeskusteluaineiston osalta tähän tutkimukseen tehdyt rajaukset, kuten politiikka-aiheisten palstojen sivuuttaminen, todennäköisesti korostavat elämismaailman roolia ja vähentävät systeemitason yhteiskunnallisen kes- kustelun suhteellista painoarvoa tuloksissa. Jo nyt tarkastellun aineiston perusteella havaitaan, että on tärkeää hahmottaa kokonais- kuvaa sekä elämismaailman näkökulmasta että systeeminäkökulmasta, jotta ilmastovii- saan asumisen toteuttamista voidaan edistää. Jatkossa voitaisiin tutkia myös esimerkiksi systeemi- ja elämismaailman kohtaamista journalististen tekstien kommenttikentissä (ks. esim. Nah & Chung 2016). Lisäksi aineistoihin on syytä paneutua syvällisemmin ja esimerkiksi tarkastella eri juttutyyppien tapaa hahmottaa ilmastoviisasta asumista. Vas- taavasti sosiaalisen median tarkastelu myös muuten kuin verkkokeskustelujen osalta laajentaa näkemystä edelleen. Rahoittaja Tämä tutkimus on tehty osana hanketta Decarbon Home – Kohti hiilivapaita koteja. Han- ketta rahoittaa Strategisen tutkimuksen neuvosto, joka toimii Suomen Akatemian yh- teydessä. Päätösnumero 335254. Lähteet Alvim da Silva, A. E. F., Pereira, J. R. & Felizardo, L. F. (2022). Science popularization from the perspective of the theory of communicative action. Cultures of Science 5(1), 50−66. Brüggemann, M. & Engesser, S. (2014). Between consensus and denial: Climate journalists as interpretive community. Science Communication 36(4), 399–427. Brüggemann, M. & Engesser, S. (2017). Beyond false balance: How interpretive journalism shapes media coverage of climate change. Global Environmental Change 42, 58–67. Calhoun, C. (1988). Populist Politics, Communications Media and Large Scale Societal Integration. Socio- logical Theory 6(2), 219–241. Carroll, W. K. & Hackett, R. A. (2006). Democratic media activism through the lens of social movement theory. Media, Culture & Society 28(1), 83–104. Carvalho, A. (2000). Discourse analysis and media texts: a critical reading of analytical tools. Paper pre- sented at the International Conference on Logic and Methodology’, RC 33 meeting (International Sociology Association), Köln, 3–6 October. Saatavilla: https://www.researchgate.net/publica- tion/288984827_Discourse_analysis_and_media_texts_a_critical_reading_of_analytical_tools (lainattu 27.9.2023). Carvalho, A. (2010). Media(ted) discourses and climate change: A focus on political subjectivity and (dis)engagement. WIRES Climate Change 1, 172–179. Cherry, C., Hopfe, C., MacGillivray, B. & Pidgeon, N. (2015). Media discourses of low carbon housing: The marginalisation of social and behavioural dimensions within the British broadsheet press. Public Understanding of Science 24(3), 302–310. 204 Ilmastoviisaan asumisen teemat ja kontekstit Cherry, C., Hopfe, C., MacGillivray, B. & Pidgeon, N. (2017). Homes as machines: Exploring expert and public imaginaries of low carbon housing futures in the United Kingdom. Energy research & social science 23, 36−45. Dahlgren, P. (2009). Media and Political Engagement: Citizens, Communication and Democracy. Cam- bridge: Cambridge University Press. Decarbon-Home (2023). Asukaskeskeisiä ratkaisuja lähiöiden ja haja-asutusalueiden ilmastoviisaaseen asumiseen. Saatavilla: https://decarbonhome.fi/hanketietoa/ (lainattu 27.9.2023). Doulton, H. & Brown, K. (2009). Ten years to prevent catastrophe? Discourses of climate change and in- ternational development in the UK press. Global Environmental Change 19(2), 191–202. https://doi.org/10.1016/j.gloenvcha.2008.10.004 Eide, M., (2017). The culture of service journalism. Teoksessa: N. Nørgaard Kristensen & K. Riegert (Toim.). Cultural Journalism in the Nordic Countries. Nordicom. 195−204. Engesser, S. & Brüggemann, M. (2016). Mapping the minds of the mediators: The cognitive frames of climate journalists from five countries. Public understanding of science 25(7), 825−841. Eriksson, P. & Kovalainen, A. (2015). Qualitative methods in business research: A practical guide to social research. Sage. Fishman, M. (1980). Manufacturing the news. University of Texas Press. Gibson, T. (2017). Economic, technological, and organizational factors influencing news coverage of cli- mate change. Teoksessa: M. C. Nisbet, S. S. Ho, E. Markowitz, S. J. O'Neill, M. S. Schäfer, & J. Thaker (Toim.). Oxford research encyclopedia on climate change communication. Oxford University Press. Grönvall, J. (2015). De-coupling of journalism and democracy: Empirical insights from discussions with leading Nordic media executives. Journalism 16(8), 1027−1044. Habermas, J. (1984). The Theory of Communicative Action. Heinemann Education. Habermas J. (1985). The Theory of Communicative Action, Vol. 2: Lifeworld and System: A Critique of Func- tionalist Reason. Boston, MA: Beacon Press. Habermas, J. (1987). Theory of communicative action, Volume II: Lifeworld and system: A critique of func- tionalist reason (trans. Thomas McCarthy). Beacon. Jackson, N. (1999). The Council Tenants' Forum: A Liminal Public Space between Lifeworld and System? Urban studies 36(1), 43−58. https://doi.org/10.1080/0042098993727 Jansson, A. (2017). Lifeworlds under Siege? A Study of Mediatization as Intrusion and Restraint. Nordicom Review 24(1), 3−17. https://doi.org/10.1515/nor-2017-0292 Kleis Nielsen, R., & Ganter, S. A. (2018). Dealing with digital intermediaries: A case study of the relations between publishers and platforms. New Media & Society 20(4), 1600–1617. Koskela, M. & Pilke, N. (2001). Exempel på exempel – en studie i populärvetenskapliga texter. Teoksessa: O. Järvi (Toim.). Erikoiskielet ja käännösteoria. VAKKI-symposiumi XXI. Vaasa. 10.-11.2.2001. Vaa- san yliopisto. 152–166. Kumpu, V. (2021). Ilmastoviestintä ekologisena kommunikaationa: Ratkaisukeskeinen ilmastoviestinnän tutkimus ja yhteiskuntateoria. Media & viestintä 44(1), 138−157. https://doi.org/10.23983/mv.107304 Lovell, H. (2004). Framing sustainable housing as a solution to climate change. Journal of Environmental Policy & Planning 6(1), 35–55. https://doi.org/10.1080/1523908042000259677 Lättilä, H. (2017). Helsingin ensimmäisen gryndipuukerrostalokohteen kaikki asunnot myyty - "Tämä on ollut meille kannattava projekti". Rakennuslehti 8.9.2017. McLean, R. & Wainwright, D. W. (2009). Social networks, football fans, fantasy and reality: How corporate and media interests are invading our lifeworld. Journal of information, communication & ethics in society (Online) 7(1), 54−71. https://doi.org/10.1108/14779960910938098 Mörä, T. (1996). Journalistit rutiinien verkossa. Teoksessa: H. Luostarinen, U. Kivikuru, & M. Ukkola (Toim.). Sopulisilppuri. Mediakritiikin näkökulmia. Helsingin yliopiston Lahden tutkimus- ja koulu- tuskeskus. 105–116. Nah, S. & Chung, D. S. (2016). Communicative action and citizen journalism: A case study of OhmyNews in South Korea. International journal of communication 10, 2297–2317. Painter, J. (2016). New Players and the Search to be Different. Teoksessa: J. Painter, M.C. Erviti, R. Fletcher, C. Howarth, S. Kristiansen, B. León, A. Ouakrat, A. Russell & M.S. Schäfer (Toim.). Something Old, 205 Merja Koskela, Eveliina Salmela, Liisa Kääntä & Henna Syrjälä Something New: Digital Media and the Coverage of Climate Change. Reuters Institute for the Study of Journalism. 8−23. Pietilä, A.-P. (2013). Miten media valitsee aiheensa. Teoksessa: U. Strellman & J. Vaattovaara (Toim.). Tie- teen yleistajuistaminen. Gaudeamus. 65−79. Rahtu, T. (2013). Tieteellisestä yleistajuiseen kielenkäyttöön. Teoksessa: U. Strellman & J. Vaattovaara (Toim.). Tieteen yleistajuistaminen. Gaudeamus. 99−118. Rantala, S., Toikka, A., Pulkka, A. & Lyytimäki, J. (2020). Energetic voices on social media? Strategic Niche Management and Finnish Facebook debate on biogas and heat pumps. Energy Research & Social Science, 62, 101362. https://doi.org/10.1016/j.erss.2019.101362 Schreier, M. (2012). Qualitative Content Analysis in Practice. Thousand Oaks: Sage. Schäfer, M. S. & Painter, J. (2021). Climate journalism in a changing media ecosystem: Assessing the pro- duction of climate change-related news around the world. Wiley Interdisciplinary Reviews: Climate Change 12(1), e675. Silva, F. (2019). Colonization of the Lifeworld. Teoksessa: A. Allen & E. Mendieta (Toim.). The Cambridge Habermas Lexicon. Cambridge University Press. Cambridge. 36–39. https://doi.org/10.1017/9781316771303.012 Similarweb (2023). Top Websites Ranking. Most Visited Websites in Finland. Saatavilla: https://www.si- milarweb.com/top-websites/finland/ (lainattu 30.10.2023). Suomen virallinen tilasto (2021). Asumisen energiankulutus 2020. Helsinki: Tilastokeskus. Saatavilla: https://www.stat.fi/til/asen/2020/asen_2020_2021-12-16_fi.pdf (lainattu 20.9.2023). Takala, S. (2020). Auringosta energiaa. HS Digi 22.11.2020. Vaahensalo, E. (2018). Keskustelufoorumit mediainhokkeina – Suositut suomenkieliset keskustelufooru- mit mediassa. WiderScreen 21(3). Saatavilla: http://widerscreen.fi/numerot/2018-3/keskustelu- foorumit-mediainhokkeina-suositut-suomenkieliset-keskustelufoorumit-mediassa/ (lainattu 30.10.2023). Wessler, H. (2018). Habermas and the Media. John Wiley & Sons. YLE (2010). Rakentamisen energiamääräykset uudistuvat. 28.9.2010. Ympäristöministeriö (2021). Hiilihelppi antaa vinkkejä asumisen hiilijalanjäljen pienentämiseksi. Saata- villa: https://ym.fi/-/hiilihelppi-antaa-vinkkeja-asumisen-hiilijalanjaljen-pienentamiseksi (lainattu 24.4.2023). Zhao, S. (2007). Internet and the lifeworld: Updating Schutz's theory of mutual knowledge. Information technology & people (West Linn, Or.), 20(2), 140–160. https://doi.org/10.1108/09593840710758059 206 Communicating with Purpose To cite this article: Landqvist, H. (2023). Kunskapsorganisering, sökmöjligheter och läsvägar: en fallstudie av handböcker för hundägare. In: E. Lillqvist, M. Eronen-Valli, V. Manninen, N. Nissilä & E. Salmela (Eds.). Communicating with Purpose. Vaasa: VAKKI Publications 15. 207–231. ISBN 978-952-69732-2-7 Kunskapsorganisering, sökmöjligheter och läsvägar: en fallstudie av handböcker för hundägare Hans Landqvist Institutionen för svenska, flerspråkighet och språkteknologi, Göteborgs universitet This paper explores how the anonymous authors of two Swedish handbooks for dog owners, published in 1823 and 1849 respectively, tried to communicate their knowledge about the treatment of dogs so that the readers of the handbooks could, hopefully, apply the information offered in their everyday life. The study clarifies how the authors organize the knowledge that they want their readers to take part of, how they show their readers opportunities to search for the desired knowledge and which reading paths within the handbooks that the readers are offered. The two handbooks are regarded as multimodal, dialogical, final and addressive texts, and the study reported is qualitative and comparative; the handbooks are com- pared with each other, with other studies of dog owner manuals in Swedish, and with studies of other types of practical handbooks in Swedish. The results show great similarities between the two handbooks regarding the investigated variables, but the handbook from 1849 is judged to be more well planned and easier to use for contemporary knowledge-seeking dog owners. Finally, further studies of the handbooks are suggested, including syntactic-focused studies of them, comparisons with contemporary veterinary medical literature and studies of a larger material of dog owners’ handbooks. Nyckelord: hundägarhandböcker, kunskapsorganisering, läsvägar, materialitet, sökmöjligheter This work is licensed under CC BY-NC 4.0 207 1 Inledning År 1775 startades den första utbildningen för veterinärer i Sverige. Antalet veterinärer var dock länge litet, och i hela landet fanns det nästan hundra år senare, år 1860, endast 115 ”veterinära befattningshavare […]”. (Hallgren 1960: 27) Tyngdpunkten i dåtida veterinärers utbildning och yrkespraktik låg på ekonomiskt värdefulla djur i samhället: nötboskap, hästar, svin samt får och getter (jfr Schmiterlöv 1975: 72–73, 87–88). Även i Peter Hernquists sjukdomslära från 1800-talets första år uppmärksammas främst hästar, hornboskap, får och svin. Hundar får mindre uppmärksamhet än dessa djur, medan katter och getter ges minst uppmärksamhet (jfr Dyrendahl 1996: 12, 38–44). Från andra halvan av 1800-talet började villkoren för hundar i Sverige långsamt att förändras med tanke på raser och avel, beskattning samt djurskydd. Förändringen var fullt genomförd från den andra halvan av 1900-talet när ”hunden integrerats i familjekretsen på helt nytt sätt, där den tillskrivs mänskliga egenskaper och där den blivit en viktig medkonsument […]”. (Svanberg 2014: 116–117) Men under både 1700- och 1800-talet fick hundägare sannolikt förlita sig på sin egen – och eventuella närboendes – praktiska kunskaper för att på bästa sätt ta hand om sina hundar i allmänhet och särskilt vid sjukdom. Men det fanns ytterligare en källa till kunskap, nämligen tryckta handböcker för hundägare. Enstaka sådana handböcker utgavs på svenska på 1700-talet och utgivningen ökade under det följande århundradet (jfr Hebbe 2014; Räf 2019). Också intresset för att förädla hundraser och använda hundar för jakt, militära ändamål och polisarbete blev större under 1800-talet, vilket avspeglades i handboksutgivningen (Thorman 2014: 18–22). Under 1900-talet gavs allt fler handböcker för hundägare ut, nu med tydligare fokus på sällskapshundar (Dirke 2014: 143). I denna fallstudie undersöks några aspekter på två handböcker för hundägare, utgivna 1823 respektive 1849, dvs. under det århundrade när utgivningen av sådana handböcker började att öka. I artikelns avsnitt 2 presenteras och motiveras studiens syfte och forskningsfrågor, me- dan avsnitt 3 sätter in studien i ett forskningssammanhang. I avsnitt 4 redovisas de teo- retiska utgångspunkterna för studien, och i avsnitt 5 presenteras såväl det valda materi- alet som de metodiska valen. Resultaten av studien redovisas i avsnitt 6. I det avslutande avsnitt 7 sammanfattas resultaten och några förslag till fortsatt forskning om hand- böcker för hundägare presenteras. 208 Hans Landqvist 2 Syfte och forskningsfrågor Syftet med studien är att klarlägga hur de utvalda upplysningarna om ämnet kommuni- ceras i respektive handbok så att de tänkta läsarna – förhoppningsvis – kan tillämpa kunskapen i den egna vardagen. Syftet operationaliseras genom tre forskningsfrågor: 1. Hur organiseras den kunskap som erbjuds i respektive handbok? 2. Vilka sökmöjligheter erbjuds i respektive handbok? 3. Vilka olika läsvägar erbjuds i respektive handbok? Formuleringen av syftet och forskningsfrågorna utgår från de funktioner som praktiska handböcker ska kunna fylla. Sådana ska meddela information om ett visst ämne och ge direktiv för hur läsare av den aktuella handboken ska agera, alternativt inte agera, i olika situationer som kan uppstå i fråga om ämnet för handboken (jfr t.ex. Mårdsjö 1992: 37; Grepstad 1997: 373, 377). För att framgångsrikt fylla dessa funktioner måste handboks- författare beakta hur aktuellt stoff organiseras, vilka sökmöjligheter som pekas ut och vilka läsvägar som är möjliga, dvs. forskningsfrågorna 1–3. 3 Tidigare forskning och forskningssammanhang Praktiska handböcker och instruerande prosa som texter har intresserat språkforskare, och en översikt av sådana studier ges av Nord (2008: 30–41). Översikter av forskning om sakprosa, och perspektiv i sådan forskning, i de nordiska länderna erbjuds genom Nord (2008: 30–34), Nyström Höög et al. (2023a) och Tønnesson (2023). I samlingsverket The Nordic Languages (2005) behandlas bl.a. utvecklingen av olika texttyper i de nordiska länderna. I detta verk uppmärksammas praktiska handböcker inom medicin, jordbruk, kokkonst och militär verksamhet från 1500-talet till 1700-talet, folkupplysande texter i almanackor under 1700- och 1800-talet samt husliga handböcker, kokböcker, tekniska handböcker och soldathandböcker under 1900-talet (Wendt 2005: 1350–1351; Ledin 2005: 1490; Svensson 2005b: 1671–1673). Studier av praktiska handböcker och instruerande prosa på svenska ägnas bl.a. handböcker om folklig läkekonst, tekniska handböcker, husliga handböcker, soldathandböcker, matrecept, trädgårdshandböcker samt juridiska handböcker (Santesson 1988; Mårdsjö 1992; Mårdsjö 1996, 1998; Wendt 1998; Rogström 2000; Nord 2008; Landqvist 2016: 145–159; Landqvist & Rogström 2016). Men just svenska handböcker för hundägare har inte uppmärksammats. Jag har lyckats finna blott två språkvetenskapliga studier där hundar kan sägas stå i fokus, men där ur lexikografiska respektive onomastiska perspektiv (Johansson 1992; Leibring 2014). 209 Kunskapsorganisering, sökmöjligheter och läsvägar: en fallstudie av handböcker för hundägare Ur ett övergripande perspektiv kan den aktuella studien föras till texthistorians område med fokus på förändring/ar av texter och textkulturer.1 Tønnesson (2023: 145) beskriver studier med inriktning på texter och textkulturer på följande sätt: One of the most exciting activities for the text historian is to examine how new-text cultures are created, either through the renewal of old genres or on the ruins of them. [ – – –] Re- newal also takes place when new groups break into the common sphere. Den studie som redovisas här är alltså ett bidrag till att börja täcka en forskningslucka i fråga om just handböcker för hundägare. Jag betraktar sådana som en del av en över- gripande handboksgenre, där hundägarhandböcker är en potentiell subgenre, vilken i så fall utvecklar sig över tid (jfr Nyström Höög et al. (2023a: 2) om utvecklingen av texttyper och genrer över tid). 4 Teoretiska utgångspunkter För studien är de tre begreppen ’text’, ’genre’ och ’subgenre’ centrala. I det här avsnittet avgränsas de och relateras till den studie som redovisas. 4.1 Begreppet ’text’ I en semiotisk forskningstradition kan begreppet ’text’ – utöver skrivna texter där enbart verbalt språk används – även innefatta bl.a. bilder, filmer och teaterpjäser, dvs. ”all kinds of meaningful systems of signs […]” (Bergström & Boréus 2017: 5). I enlighet med denna uppfattning uppmärksammas såväl verbala som icke-verbala semiotiska resurser i de undersökta handböckerna, vilket innebär att även bl.a. tryckformat och typsnitt kan kommunicera budskap. Vidare betraktar jag handböckerna som dialogiska, finala och adressiva texter (se t.ex. Nord 2008: 46–57). Handböckerna är dialogiska genom mötet mellan sändare och tänkta mottagare, vilka möts i kommunikationsakter som den aktuella ”texten bidrar till att forma” (Nord 2008: 57). Tryckta och publicerade texter har en definitiv form, även om de kan revideras, t.ex. genom en ny upplaga av en viss skrift. Genom handböckerna vänder sig sändarna till mer eller mindre entydigt definierade mottagare, i detta fall per- soner som själva är hundägare. Slutligen anser jag, liksom Berge & Ledin (2023), att texter är kulturella artefakter och att varje text har 1 Se t.ex. Svensson (2005a) och Wendt (2012) om olika inriktningar på och fokus för texthistorisk forsk- ning respektive Svensson & Karlsson (2012) om inriktningar inom textforskning. 210 Hans Landqvist the quality of at the same time being a unique utterance and instantiating a text norm. Furthermore, a text is part of a text culture, to which other texts sharing similar norms be- long. Thus, we conceive of ‘text’ as an utterance that competent participants in a specific cultural time and space assign a certain cultural value (Berge & Ledin 2023: 19). Som framgår av avsnitt 1 är det här dock fråga om en möjlig textnorm som inte är all- mänt fastslagen och en potentiell textkultur som inte är fullt utvecklad när de båda handböckerna publicerades. Därmed är det inte heller helt klarlagt vem eller vilka som kan sägas vara ”competent participants in a specific cultural time and space [...]” som avgör ifall de undersökta handböckerna besitter ”a certain cultural value” (Berge & Ledin 2023: 19). Författarna bakom handböckerna ansåg rimligtvis att så var fallet, möjligen även de samtida läsarna av handböckerna och eventuellt också ägarna av de aktuella boktryckerierna. Möjligheten, eller risken, att författarna och/eller boktryckeriernas ägare enbart betraktade handböckerna som en möjlig inkomstkälla kan dock inte helt uteslutas. 4.2 Begreppet ’genre’ Begreppet ’genre’ används inom ett antal forskningsfält, och olika förslag till avgräns- ningar har framförts (Nyström Höög et al. 2023a: 1, 7; se vidare t.ex. Bawarshi & Reiff (2010)). Här väljer jag att utgå från definitionen ”[g]enres are recognizable communica- tive events, characterized by members of the professional or academic community in which they regularly occur” (Bhatia 2004: 23). Som framgår av avsnitt 3 existerar det sedan flera hundra år en etablerad genre på svenska vilken kan betecknas som (praktisk) handbok. Däremot kan det alltså diskuteras om också handböcker för hundägare är en självständig etablerad genre på svenska un- der första halvan av 1800-talet. På motsvarande sätt som Nord (2008), i sin studie av svenska trädgårdshandböcker ur ett diakront perspektiv, bedömer jag därför att de un- dersökta handböckerna representerar ”en allmän handboksgenre, snarare än en speci- fik genre […]” (Nord 2008: 246; jfr även Tønnesson (2023: 140) om sakprosa som en ”Textual Super-genre”). Det krävs således fler studier med ett större material för att klarlägga om handböcker för hundägare är kommunikativa händelser, vilka kan identi- fieras som sådana av ”members of the professional or academic community in which they regularly occur” (Bhatia 2004: 23). 4.3 Begreppet ’subgenre’ Enligt Bhatia (2004: 25–26) är det inte alltid möjligt att klart avgränsa genrer från varandra, och därför går det att tala om existensen av ”ett komplext och dynamiskt fält av sammansatta genrer […]” (Enell-Nilsson & Rahm 2021: 48). Bhatia (1993) lyfter även fram att det, inom en viss genre, kan vara möjligt att identifiera subgenrer utifrån ”minor 211 Kunskapsorganisering, sökmöjligheter och läsvägar: en fallstudie av handböcker för hundägare changes or modifications [of the communicative purpose(s) of a genre] […]” (Bhatia 1993: 13). Exempelvis uppträder det inom journalistiken två överordnade genrer, näm- ligen texter som rapporterar om nyheter och texter som ger bakgrund till nyheter. Dessa överordnade journalistiska genrer har i sin tur olika subgenrer (Nyström Höög et al. 2023a: 7). Utifrån avsnitt 4.2 ser jag således handboksgenren som en allmän överordnad genre med ett antal subgenrer, där hundägarhandböcker är en potentiell sådan, vilken växer fram över tid. Framväxten av denna subgenre hänger samman med att synen på hundar i samhället förändras i Sverige under 1800-talet och 1900-talet på det sätt som beskrivs i avsnitt 1. De båda handböckerna som undersöks representerar därmed en potentiell subgenre, inte en etablerad. 5 Material och metodiska val Som framgår i avsnitt 1 har jag valt att undersöka två handböcker utgivna under 1800- talets första halva. Dessa är Nödiga Underrättelser för Hundwänner. […] (1823) och Hund-Läkaren eller Handbok för wänner och älskare af Hundar. […] (1849). Handböck- erna omtalas fortsättningsvis som Nöd.Und. respektive Hund-läk. Vid citat ur dem åter- ges versaler, gemener och interpunktion men däremot inte originalets typsnitt, grad- storlek, bindestreck vid avstavning eller layout. Den äldre handbokens titelsida och den yngres främre omslagssida visas i figur 1, som inte återger handböckerna skalenligt. Jag undersöker digitaliserade exemplar av handböckerna, tillgängliga genom Libris – de svenska bibliotekens nationella katalog. Som framgår av figur 1 är båda handböckerna försedda med tillskrivna katalogiseringsuppgifter. Exemplaret av Nöd.Und. saknar pärmar och förvaras i en nutida sandfärgad pärm, som syns bakom titelsidan, medan Hund-läk. vid digitaliseringen har legat på ett mörkt underlag som inramar omslagssidan. Nöd.Und. anges vara skriven ”Af en Öfwer-Jägmästare i Sachsen.”. Det tyska originalet, Nutzliche Belehrung fur Liebhaber der Hunde, von einem Oberförster in Sachsen, utkom 1823 och översattes till svenska samma år (Lagercrantz 1978: 125). Författarens yrkestitel kan antas vittna om hans kompetens, särskilt om hundar som används för jakt. Även andra handböcker från 1800-talet är översättningar från tyska (Thorman 2014: 18). Översättaren bakom Nöd.Und. är okänd (jfr Räf 2019: 11). Detta är inte oväntat, eftersom översättare sällan framträdde under eget namn på 1800-talet (jfr Furuland 2023). Av utrymmesskäl uppmärksammar jag dock, i det här sammanhanget, inte den tyska källtexten med sin anonyma författare och/eller dess anonyma översättares insats för den svenska måltexten Nöd.Und. 212 Hans Landqvist Figur 1. Titelsidan till Nödiga Underrättelser för Hundwänner. […] (1823) och främre omslagssidan till Hund-Läkaren eller Handbok för wänner och älskare af Hundar. […] (1849). Det finns inga uppgifter om den anonyme författaren till Hund-läk. i handboken, men handboken är ett svenskt original (jfr Räf 2019: 11). Under 1800-talet och 1900-talets första decennier utges ett antal handböcker för hundägare i Sverige, såväl översätt- ningar som originalarbeten (Thorman 2014: 18–19; Dirke 2014: 141–142). Figur 1 visar att Nöd.Und. är tryckt på Fr. B. Nestius’ tryckeri i Stockholm, medan Hund- läk. är tryckt hos A. Petré & Son i Linköping. Nestius drev sitt tryckeri 1820–1829, medan Petrés tryckeri drevs av Axel Petré 1823–1840 och Axel Fredrik Petré 1840–1854. Båda tryckerierna övergick sedan till andra ägare. (Klemming & Nordin 1883: 398, 469) Tryck- erierna var alltså mindre företag, som kan tänkas ha åtagit sig att trycka bl.a. skrifter med ett begränsat antal sidor och enklare utformning (se avsnitt 6.2). Som framgår av forskningsfrågorna i avsnitt 2 undersöks kunskapsorganisering, sökbarhet och erbjudna läsvägar i Nöd.Und. och Hund-läk. Analysen utgår från ett antal av de variabler som Nord (2008) utnyttjar i sin analys av trädgårdshandböcker respektive Landqvist & Rogström (2016) i fråga om två juridiska handböcker. Variablerna presenteras i avsnitt 6.1, 6.3 och 6.4. För att besvara forskningsfråga 2 och 3 måste även handböckernas materialitet uppmärksammas, eftersom relevanta aspekter på denna 213 Kunskapsorganisering, sökmöjligheter och läsvägar: en fallstudie av handböcker för hundägare avgör ”vilken läsning eller användning av texten som textens materialitet bjuder in till” (Nord 2008: 158). Den här analysen redovisas i avsnitt 6.2. Denna studie är till största delen kvalitativ, och materialet analyseras genom närläsning (jfr Nord 2008: 58–59, 62–64; Pöysä 2010). Det är fråga om en fallstudie, vars resultat inte kan generaliseras. Studien har främst en deskriptiv inriktning och resulterar i en första kartläggning av handböcker för hundägare som texter på svenska (jfr avsnitt 3). Denna deskriptiva inriktning uppträder även i många nordiska studier av sakprosatexter (se Tønnesson (2023: 154–156) om deskriptiva och normativt inriktade studier). Studien har även en tydlig komparativ inriktning, och det på tre sätt. För det första jämförs re- sultat för de båda handböckerna, för det andra jämförs resultat med studier av hund- handböcker inom andra fält än språkvetenskapens och för det tredje jämförs resultat med språkvetenskapliga studier av handböcker som övergripande genre. 6 Resultat och diskussion I detta avsnitt redovisas och diskuteras resultaten av undersökningen i avsnitt 6.1, 6.3 och 6.4, ett för varje forskningsfråga i avsnitt 2. Som framgår i avsnitt 5 analyseras därtill aspekter på handböckernas materialitet i avsnitt 6.2. 6.1 Organisering av kunskap Forskningsfråga 1 gäller de ”ämnesmässiga alternativt tematiska ingångar som läsarna erbjuds […]” i Nöd.Und. och Hund-läk. (Landqvist & Rogström 2016: 23). För att kartlägga dessa ingångar undersöks teman för handböckerna utifrån deras titlar, tematisering på en övergripande nivå utifrån rubriker i brödtexten och vägar in i handböckerna utifrån upplysningar i brödtexten (jfr Nord 2008: 85–93; Landqvist & Rogström 2016: 24–35). En (bok)titel ”fungerar som en benämning på den [dvs. boken]” (Nord 2008: 85; jfr Grep- stad 1997: 106). Genom en boktitel introducerar författare – eventuellt i samarbete med förlag och/eller litterära agenter – en bok för de tänkta läsarna (jfr Landqvist & Rogström 2016: 23–24). Rubrikerna till en boks huvudavsnitt erbjuder en möjlighet att beskriva dess innehåll (jfr Wendt 1998: 10–24; Nord 2008: 90). Utifrån rubrikerna kan den tema- tiska organisationen av en viss boks innehåll analyseras (jfr Nord 2008: 90). Därtill kan författaren – eventuellt i samarbete med förlaget – ge upplysningar i brödtexten om innehållet i boken i fråga. I exempel 1 och 2 återges handböckernas titlar från figur 1: (1) Nödiga Underrättelser för Hundwänner. 1) Europeiska hundars olika arter och artförändringar, sättet att uppföda dem, deras egenskaper och behandling; 2) alla sjukdomar, för hwilka hundar äro blottställda, jemte bepröfwade medel både att förekomma och bota dessa. 3) De första 214 Hans Landqvist kännetecken af deras galenskap; 4) att dressera hundar så, att de kunna uppspåra en tjuf med det stulna godset; 5) att de ej mottaga mat af en främmande person; 6) att inom ett dygn fördrifwa hundens loppor. [sic] 7) några säkra medel att kurera bett af galna hundar. (2) Hund-läkaren eller Handbok för wänner och älskare af Hundar. Innehållande tillförlitliga, ur de mest godkända arbeten hemtade, underrättelser om hundars uppfödande och wård samt botan- det af de dem wanligen påkommande sjukdomar. För läsare på 2020-talet är det första intrycket förmodligen att titelrubrikerna är långa, rentav alltför långa, för att tydligt ange respektive handboks tema. Antalet graford, in- klusive numreringen av de sju punkterna, fram till den följande författaruppgiften i Nöd.Und. är 84, medan antalet graford i fråga om Hund-läk. är 31. Båda handböckerna kan dock sägas ha korta huvudtitlar, vilka omfattar 4 respektive 9 graford och avslutas med punkt: ”Nödiga Underrättelser för Hundwänner.” och ”Hund-läkaren eller Handbok för wänner och älskare af Hundar.” Både samtida och sentida läsare anser antagligen att detta inte är uppseendeväckande långa huvudtitlar på handböcker. Det är således främst den följande informationen som sentida läsare kan uppfatta som främmande. Listan med sju punkter i exempel 1 kan ses som en slags innehållsförteckning, och även längre titlar till äldre trädgårdshandböcker kan snarare uppfattas som innehållsförteck- ningar (Nord 2008: 88). Också juridiska handböcker från 1800-talet kan ha sådana längre undertitlar (Landqvist & Rogström 2016: 25–26). Nöd.Und. i exempel 1 kan sägas ha en tematiskt tydligare titelrubrik, möjligen också mer ”påträngande”, än Hund-läk. genom de upplysningar som meddelas sägs vara ”nödiga”, dvs. ”nödvändiga”. Som framgår av figur 1 avgränsas också titelrubriken från den föl- jande listan med en vågrät linje. De sju numrerade punkterna med nödiga upplysningar gäller såväl kunskap om hundar och vård av dem som kunskap om sjukdomar och be- handlingar av sådana. Listan avslutas med en punkt och en vågrät linje som avskiljer den från uppgiften om den anonyme författaren. Hund-läk. i exempel 2 kan, å sin sida, sägas vara försedd med en slags dubbel huvudtitel genom konjunktionen ”eller”; handboken meddelar medicinsk kunskap om hundar eller är en handbok för personer som är vänner och älskare av hundar. Å ena sidan lyfts medicinska aspekter fram och å andra sidan människor i relation till hundar. I informationen efter huvudtiteln återkommer temana, men i omvänd ordning, sammanfogade med konjunktionen ”samt”. I undertiteln meddelas upplysningar om hur hundar bäst föds upp och vårdas samt information om ”botandet af de dem vanligen påkommande sjukdomar.”. Detta grepp kan vara avsiktligt, för att locka läsare som anser sig tillhöra minst en av grupperna. De avsedda läsarna är dock knappast experter inom veterinärmedicin, för aktuell kunskap erbjuds i andra samtida texter, t.ex. Peter Hernquists sjukdomslära om husdjurens inre sjukdomar (Dyrendahl 1996). 215 Kunskapsorganisering, sökmöjligheter och läsvägar: en fallstudie av handböcker för hundägare Genom handböckernas titlar identifieras således både mottagare och övergripande teman för böckerna (jfr Nord 2008: 87). Teman anges också på mera lokal nivå, och samtliga rubriker i handböckernas inlagor återfinns i Appendix. Av detta framgår att rubrikerna inom respektive handbok ägnas beskrivningar av sjukdomar och besvär samt behandlingen av dessa. Rubrikerna visar därmed att en systematisk disposition används, vilket är en vanlig lösning i handböcker (jfr Grepstad 1997: 379–380). Båda handböckerna inleds med avsnitt om hunden som art, olika hundraser samt uppfödning och vård av hundar. Men dessa inledande avsnitt saknar rubriker. Den första punkten på titelsidan till Nöd.Und. beskriver innehållet i detta avsnitt som ”1) Europeiska hundars olika arter och artförändringar, sättet att uppföda dem, deras egenskaper och behandling.” (Nöd.Und 1823: 3–14). Motsvarande avsnitt i Hund-läk. (1849: 1–5) kan sägas behandla det som den andra delen av huvudtiteln och den första delen av undertiteln anger: ”[…] Handbok för wänner och älskare af Hundar. Innehållande tillförlitliga och ur de mest godkända arbeten hemtade, underrättelser om hundars uppfödande och wård […]”. I båda handböckerna erbjuder rubrikerna ingångar till temana för olika avsnitt, dvs. te- man på lokal nivå (jfr Nord 2008: 90). Rubrikernas språkliga form är dock mera varierad i Nöd.Und. Rubrikerna i Hund-läk. benämner i allmänhet en sjukdom genom enkla sub- stantiv eller nominalfraser, t.ex. ”3) Skabb.” och ”24) Inflammerade bölder och hårdna- der i spenarne.” (Hund-läk. 1849: 20, 50). Rubrikerna i Nöd.Und. är mindre enhetliga, även om 5 av 11 rubriker utgörs av att-satser, bl.a. ”4) Att bota hundar för diarrhé.” (Nöd.Und. 1823: 22). I övrigt förekommer rubriker som ställer sjukdomar eller behand- lingen av dem i centrum, t.ex. ”6) Säkert medel för lamhet hos hundar. (En åkomma, som Rotsen2, wanligen lemnar efter sig).” (Nöd.Und. 1823: 23). Som framgår i Appendix är rubrikerna i Nöd.Und. ofta längre än de i Hund-läk. Variationen kontra enhetligheten kan sägas avspegla en mer konsekvent genomförd strategi för att leda läsarna till teman i brödtexten i Hund-läk. med hjälp av rubriker. Till skillnad från vissa praktiska handböcker (jfr Nord 2008: 58) innehåller Nöd.Und. och Hund-läk. inga förord eller efterord, vilket kan förklaras med deras begränsade omfång och/eller de anonyma författarna. Det skulle kanske ses som pretentiöst med för- eller efterord, och det vore oväntat om anonyma författare skulle tilltala sina läsare direkt. Däremot finns det i brödtexten några upplysningar som kan ge läsarna ingångar till över- gripande teman i handböckerna. Till de inledande avsnitten om hunden som art, olika hundraser samt uppfödning och vård av hundar finns dock inga ”ingångar”. I exempel 3 och 4 återges den första grafiska meningen i respektive handboks brödtext. 2 Denna sjukdom kan benämnas rots, hundsjuka eller valpsjuka (Dyrendahl 1996: 247). 216 Hans Landqvist (3) I anseende till de många egenskaper, hwarmed hundar gagna menniskan, har man sedan urminnestider [sic] fråntagit dem deras naturliga wildhet, samt genom de tamdas parning förskaffat sig ett tillräckligt antal och gjort dem till husdjur. (Nöd.Und. 1823: [3]). (4) Hunden (canis familiaris) räknas af naturforskare till de Egentliga Rofdjuren och den avdelning deraf, som kallas tågångare, derföre att de trampa blott på tårna, så att hälen eller hasleden, som hos dem i allmänhet är ganska smal, vid gåendet är upplyftad öfwer marken. (Hund-läk. 1849: 1) Handböckerna inleds alltså utan att deras första respektive överordnade tema introdu- ceras i brödtexten. I exempel 3 betonas att hunden är ett nyttodjur för människan, me- dan ett mer zoologiskt perspektiv anläggs i 4. Däremot anges det tydligt när det andra överordnade temat inleds. I exempel 5 och 6 återges de grafiska meningar där ett nytt tema introduceras, nämligen hundens sjukdomar och deras behandling: (5) Hundens förnämsta sjukdomar äro följande : [sic] (Nöd.Und. 1823: 14) (6) Efter denna korta inledning öfwergå wi nu till beskrifning af hundens allmännaste, inre och yttre, sjukdomar och deras botemedel. (Hund-läk. 1849: 5) I exempel 6 klargörs både att ett tema avslutas och att ett annat inleds, medan ingen koppling till föregående tema görs i exempel 5. Här får Hund-läk. sägas vara tydligare än Nöd.Und. Handböckerna innehåller inte några summerande avslutningar utan avslutas med kon- klusionen till redogörelsen under avsnittsrubriken ”Tillfällig upptäckt af ett botemedel för bett af galna hundar.” respektive avslutande rekommendationer vad gäller ”34) Swår Walpning.” (Nöd.Und. 1823: 43; Hund-läk. 1849: 63). 6.2 Materialitet För att besvara forskningsfrågorna 2 och 3 måste relevanta aspekter på handböckernas materialitet analyseras (jfr Nord 2008: 158–160).3 Här uppmärksammas format, om- fång, (in)bindning och typsnitt. Till skillnad från andra praktiska handböcker på svenska, publicerade fram till 1800-talet, saknas illustrationer helt (jfr Nord 2008: 39, 115–151; Landqvist & Rogström 2016: 40–42). De få icke-verbalspråkliga elementen i handböck- erna uppmärksammas i avsnitt 6.4. 3 Avsnitt 6.2 är alltså nödvändigt med tanke på två av de tre forskningsfrågorna. Jag är medveten om att eventuella läsare av artikeln vilka har goda kunskaper i texthistoria och/eller bokhistoria kan anse att mycket av innehållet i avsnittet är bekant sedan tidigare. Fokus för VAKKI Publications ligger dock på ”language, discourse and communication in professional settings” (VAKKI Publications 2023). Därför be- dömer jag att det kan finnas läsare av artikeln vilka inte är så insatta i just texthistoria och/eller bok- historia och att upplysningar om handböckernas format, omfång, (in)bindning och typsnitt därför är nödvändiga. 217 Kunskapsorganisering, sökmöjligheter och läsvägar: en fallstudie av handböcker för hundägare Nöd.Und. har formatet duodecimo alternativt duodes, ofta förkortat 12:o, medan for- matet för Hund-läk. är oktav/o, förkortat 8:o. Formaten anger hur många gånger varje tryckark har vikts men används också om formaten på tryckta skrifter (Palm u.å.). Båda formaten tillåter att handböckerna lätt kunde tas med i olika sammanhang (jfr Bjerke 2018: 237, 350). Oktavformatet användes även för trädgårdshandböcker fram till mitten av 1900-talet (Nord 2008: 159). Filen med Nöd.Und. omfattar totalt 46 sidor. Sidorna är fördelade på en främre titelsida med bokens titel och uppgifter om upphovsperson, tryckort, tryckeri och tryckår, en blank baksida till titelsidan, 42 textsidor med paginering samt en första blank bakre sida och en avslutande blank sida. Filen med Hund-läk. omfattar 64 paginerade textsidor. Därtill kommer en främre omslagssida med bokens titel, en blank omslagssida, en sida med boktitel samt uppgifter om tryckort, tryckeri och tryckår, en blank sida samt en blank omslagssida och en bakre omslagssida med texten ”Pris: 20 sk.[illing] Banco.”. Pdf- filen innehåller därmed totalt 70 sidor. Jämfört med ett antal trädgårdshandböcker ut- givna under 1800-talet är omfånget blygsamt (jfr Nord 2008: 274–276), även om ämnet för dessa handböcker är mera avgränsat. Thorman (2014: 20) uppger att ”den första mer omfattande – 522 sidor – beskrivningen av hunden […]” på svenska utgavs 1889. Som framgår av figur 1 i avsnitt 5 har exemplaret av Hund-läk. främre och bakre omslag av papper i färg som avviker från inlagans, medan exemplaret av Nöd.Und. saknar något motsvarande. Under 1800-talets första hälft kunde häftade böcker hållas samman på olika sätt, från en ensam tråd som höll samman tryckarken till omslag som omslöt inla- gan. Omslagen kunde vara tillverkade av enkelt eller förädlat papper, det senare genom t.ex. vinjetter, ramar eller dekorationer. (Lundblad 2010: 50) Titeln till Hund-läk. omges av en ram och avslutas med en dekorativ slinga. Av figur 1 framgår att båda exemplaren är slitna, särskilt Nöd.Und. I båda handböckerna används frakturstil (tysk eller svensk stil), men det finns inslag av antikva (latinsk stil). Under 1800-talet trycktes folklig litteratur i frakturstil i Sverige (Nord 2008: 75). Men frakturen blir mindre vanlig, och i början av 1900-talet användes frakturstil sparsamt, och då främst i religiösa skrifter. (Dahlgren 1917: 172) I båda hand- böckerna förekommer antikva vid inslag på latin (jfr Landqvist & Rogström 2016: 36). Exempelvis kan hudparasiter behandlas ”med etsande wegetabiliskt lutsalt eller den såkallade frätsten (lapis causticus chirurgorum) […]” med facktermen på latin i antikva (Nöd.Und. 1823: 23; se NE (2023) om lutsalt). Vid enstaka tillfällen är latinska namn dock tryckta i frakturstil i Hund-läk., kanske på grund av förbiseende vid tryckningen eller för att ett mera folkligt namn inte ansågs passande att nämna. Ett exempel på den senare situationen kan finnas i ett 218 Hans Landqvist läkemedelsrecept (Hund-läk. 1849: 10). I detta uppräknas ingredienserna ”Arnica mon- tana”, ”Bolmört (Hyoscyamus)” och ”Desman”, dvs. mysk (SAOB 2023a). Men endast ”Hyoscyamus” är tryckt i antikva, inte ”Arnica montana”. Förklaringen kan möjligen vara att växtens svenska trivialnamn är ”slåttergubbe” (NE 2023). 6.3 Möjligheter att söka kunskap Forskningsfråga 2 fokuserar på vilka sökmöjligheter som erbjuds i handböckerna som helheter. För detta ändamål spelar paratexter och numrering, främst paginering av sidor, en viktig roll (Nord 2008: 160–161; jfr t.ex. Landqvist & Rogström (2016: 24–25) om paratexter). Som framgår i avsnitt 6.1 är både Nöd.Und. och Hund-läk. utrustade med titelsidor. Båda handböckerna har paginerade inlagor. Men paratexter som innehållsförteckningar och (sak)register saknas, sannolikt på grund av handböckernas begränsade omfång. En sökmöjlighet i handböckerna som helheter erbjuds dock. Det är fråga om den inform- ation som meddelas på titelsidorna i relation till de båda överordnade temana för hand- böckerna i respektive inlaga, vilka identifierades i avsnitt 6.1: information om hundar, hundraser, vård och omsorg om hundar respektive identifiering och behandling av olika sjukdomar och besvär. Utifrån Appendix kan informationen på titelsidorna sammanstäl- las med sidnummer i inlagorna (se tabell 1). Tabell 1 visar att de båda första numrerade punkterna på titelsidan till Nöd.Und. över- ensstämmer väl med de paginerade sidorna i inlagan på sidorna 3–14 respektive 14–27, även om titelsidans punkter inte återkommer som rubriker i inlagan. Först meddelas mer allmän information om hundar och sedan mer specifik i olika medicinska frågor. Också punkten ”3) De första kännetecknen af deras [= hundars] galenskap;” på sidorna 29–43 meddelar mer specifik information om sjukdomen rabies. Om punktlistan på ti- telsidan uppfattas som en innehållsförteckning, så kan de återstående punkterna dock skapa förvirring. Såväl ”4) att dressera hundar så, att de kunna uppspåra en tjuf med det stulna godset;” som ”5) att de ej mottaga mat af en främmande person;” på sidorna 11– 14 respektive sidan 11 är snarast delteman inom 1) med allmän information. Punkten ”6) att inom ett dygn fördrifwa hundens loppor. [sic]”, sidorna 27–28, kan sägas vara som ett deltema inom 2) om sjukdomar och behandlingar. Slutligen kan punkten ”7) några säkra medel att kurera bett af galna hundar.”, sidorna 43–44, ses som ett deltema inom 3) om rabies.4 4 Det är även oklart varför 2) avslutas med punkt i stället för semikolon och 3) inleds med versal. Även 6) avslutas med punkt, men 7) inleds med gemen. 219 Kunskapsorganisering, sökmöjligheter och läsvägar: en fallstudie av handböcker för hundägare Rubricerade teman på titelsidan Paginerade sidor i inlagan Rubricerade teman på titelsidan Paginerade sidor i inlagan Nödiga Underrättelser för Hundwänner. – Hund-läkaren eller Handbok för wänner och älskare af Hundar. – 1) Europeiska hundars olika arter och artförändringar, sät- tet att uppföda dem, deras egenskaper och behandling; 3–14 Innehållande tillförlitliga, ur de mest godkända arbeten hemtade, underrättelser om hundars uppfödande och wård 1–5 2) alla sjukdomar, för hwilka hundar äro blottställda, jemte bepröfwade medel både att förekomma och bota dessa. 14–27 samt botandet af de dem wanligen påkommande sjuk- domar. 5–64 3) De första kännetecken af deras galenskap; 29–43 4) att dressera hundar så, att de kunna uppspåra en tjuf med det stulna godset; 11–14 5) att de ej mottaga mat af en främmande person; 11 6) att inom ett dygn fördrifwa hundens loppor. [sic] 27–28 7) några säkra medel att ku- rera bett af galna hundar. 43–44 Tabell 1. Teman på titelsidor och paginerade sidor i Nöd.Und. och Hund-läk. Utifrån tabell 1 får Hund-läk. sägas erbjuda tydligare sökvägar än Nöd.Und. Det är visserligen så att Hund-läk. inleds med allmän information i inlagan, i strid med dispositionen inom huvudtiteln, men i enlighet med undertitelns disposition. På sidorna 1–5 ges mer allmän information om hundar och på sidorna 5–64 erbjuds mer specifik information om sjukdomar och deras behandling. De två avslutande avsnitten, ”33) Otidig Brunstighet.” och ”34) Swår Walpning.”, kan dock mer sägas gälla ”underrättelser om hundars uppfödande och wård […]”. Utifrån titelsidan och pagineringen bör det ändå vara någorlunda lätt att finna fram till önskad kunskap i Hund-läk. 6.4 Läsvägar som erbjuds Praktiska handböcker kan läsas linjärt, dvs. från början till slut, eller icke-linjärt, och erbjudna läsvägar kan markeras med verbalspråkliga och/eller visuella markörer (Landqvist & Rogström 2016: 47). Forskningsfråga 3 gäller hur gränser och samband 220 Hans Landqvist framträder i handböckerna som helheter (globalt) och i delar av handböckerna (lokalt). Vad gäller global nivå uppmärksammas rubriker och visuella medel, medan brödtext, grafiska stycken, punktlistor och visuella medel undersöks på lokal nivå, dvs. avsnitt, sidor och grafiska stycken (jfr Nord 2008 166–185; Landqvist & Rogström 2016: 47, 55). Som framgår i avsnitt 6.1 fungerar rubriker som verbala markörer för att ange teman. Men rubriker är även visuella markörer som visar på gränser och samband i texter, ef- tersom textenheter under en rubrik ”får antas bilda en helhet” (Landqvist & Rogström 2016: 48). Antalet rubriker är klart färre i Nöd.Und. med 11 gentemot 35 i Hund-läk., medan fördelningen mellan numrerade och onumrerade rubriker är jämnare i Nöd.Und. med 7 gentemot 4 respektive 34 gentemot 1. Sidantalet i inlagorna kan spela roll för antalet rubriker. Men denna skillnad – liksom den större konsekvensen i fråga om num- rerade kontra onumrerade rubriker i Hund-läk. – kan också vara ett medvetet val för att visa på vägar till aktuell kunskap (jfr Landqvist & Rogström 2016: 48–49). Rubrikerna i båda handböckerna är tryckta i frakturstil och i större gradstorlek än bröd- texten. Det enda undantaget vad gäller större gradstorlek är den enda icke-numrerade rubriken i Hund-läk. (1849: 7). Rubrikerna i Nöd.Und. är därtill framhävda genom fet stil. Rubrikerna i Nöd.Und. är centrerade eller har indrag till vänster, medan rubrikerna i Hund-läk. är centrerade. Samtliga rubriker avslutas med punkt. Rubriker i Nöd.Und. både föregås av en blankrad och följs av en, medan rubriker i Hund-läk. mestadels före- gås av en blankrad. Nord (2008: 168–169) påpekar att gränser i äldre texter även kan markeras med gränslinjer och typografiska detaljer. Sådana är sällsynta i materialet, men brödtexten i handböckerna avslutas med visuella markörer. I Nöd.Und. (1823: 45) är det fråga om en vågrät centrerad linje, som täcker ungefär en tredjedel av den textyta som upptas av brödtexten på sidan. Texten i Hund-läk. (1849: 64) avslutas av en centrerad dekorativ figur, som skulle kunna sägas vara en finalstock (se Nord (2008: 169) om olika typografiska detaljer). Som framgår i avsnitt 6.1 meddelas inte verbalt att framställningarna nått sitt slut, men detta framgår visuellt genom denna markering (jfr Nord 2008: 169 fotnot 178). Brödtexten i båda handböckerna är skriven i en spalt och indelad i grafiska stycken (jfr Nord 2008: 172). I Nöd.Und. markeras nytt stycke med såväl blankrad som indrag, me- dan enbart indrag används i Hund-läk. I båda handböckerna görs också indrag i brödtext direkt efter rubrik. Speciellt för Nöd.Und. är ”understycken” i vissa grafiska stycken, bl.a. i redogörelsen för ett antal hundraser i figur 2: 221 Kunskapsorganisering, sökmöjligheter och läsvägar: en fallstudie av handböcker för hundägare Figur 2. Exempel på grafiskt stycke med ”understycke” i Nöd.Und. (1823: 5). I det grafiska stycket som återges i figur 2 beskrives först ”Doggen, (björnhunden, wakthunden).”. Efter meningen ”Denna hund måste för sin utomordentliga styrka bewaka waru-artiklar, och nyttjas på jagt till hetshund på hjortar och wildswin.”, och det vågräta strecket, beskrivs sedan besläktade hundraser: ”Från honom och den wanliga wallhunden härstamma slagtarhunden och den Engelska hunden, äfwensom mopsen.” Det finns ett tydligt innehållsligt samband mellan de båda ”understyckena”. I båda handböckerna erbjuds även ingångar och utgångar på lokal nivå genom punktlistor med siffer- eller bokstavsförsedda punkter. Ett exempel finns i det inledande avsnittet i Nöd.Und., där bl.a. olika hundraser beskrivs. Detta görs genom en längre punktlista, ”1)”–”7)”, med sju av totalt 26 existerande hundraser. Dessa sju betecknas som ”de förnämsta och märkwärdigaste […]” (Nöd.Und. 1823: 4), och varje punkt omfattar ett grafiskt stycke, i vissa fall med ”understycken”. Som framgår av figur 2 omtalas också hundraser utöver de sju utpekade. Ett exempel på punktlistor i Hund-läk. gäller sjukdomen skabb. I avsnittet om denna in- går en lista med fem punkter, som är markerade med ”a)”–”e)”, där fem undertyper av sjukdomen redovisas (Hund-läk. 1849: 21–22). Listor kan vara integrerade i brödtexten. Detta gäller bl.a. presentationen av de två typerna av hundens raseri, dvs. rabies, i ex- empel 7 (jfr Dyrendahl 1996: 42): (7) Man indelar denna sjukdom wanligen i twå slag: 1) Det hetsiga eller wåldsamma raseriet, 2) Det springande. Det förra är det farligaste. En sådan hund biter och förgiftar allt hwad som kommer i hans wäg, ware sig menniska, hund eller hwad annat djur som helst. (Nöd.Und. 1823: 31) Speciellt för Hund-läk. är att ingredienser till olika läkemedel presenteras integrerat i brödtexten eller som listor, vilka är centrerade och insprängda i brödtexten. Dessa punktlistor saknar numrering eller siffror, förmodligen på grund av de mängdangivelser som ingår i dem före eller efter namn på ingredienser (se figur 3). 222 Hans Landqvist Figur 3. Exempel på centrerad punktlista i Hund-läk. (1849: 38). I texten i figur 3 beskrivs hur ”14) Omättlig hunger, Hundhunger.” ska behandlas: ”För att avhjelpa den tager man: 1 lod Gentianpulver 2 qvintin Magnesia och 6 gran opium, hwilka alla rifwas wäl tillsamman till ett fint pulver, hwaraf hunden får dagligen 3:ne theskedar, en och en i sender med passande mellantider.” 5 På det här viset lyfts ingredienslistor och mängder i läkemedelsrecept fram tydligt i brödtexten, vilket bör underlätta för den som vill försöka kurera en viss åkomma. I Hund-läk. används också spärrad stil i vissa partier av brödtexten (jfr Nord (2008: 174) om grafiska markörer för ingångar och utgångar i texter). I avsnittet ”2) Hundens galen- skap, Wattenskräck, Hydrophobie.”, dvs. rabies, används spärrad stil i beskrivningen av sjukdomens två stadier där nyckelorden ”springande”, ”hetsiga” och ”wåldsamma” i ex- empel 8 är tryckta med spärrad stil. (8) Sjukdomen anses wanligen wara af twåfaldigt slag, eller åtminstone hafwa 2:ne stadier: det spring- ande och det hetsiga eller wåldsamma, som hwardera hafwa sina egna kännetecken. (Hund-läk. 1849: 13) Av exempel 7 framgår att sjukdomens två stadier uppmärksammas också i Nöd.Und, där genom en punktlista i brödtexten. Därtill utnyttjas större gradstorlek för att framhäva nyckelord, bl.a. ”Doggen” i listan över ”de förnämsta och märkwärdigaste […]” hundraserna (Nöd.Und. 1823: 4) i figur 2. På lokal nivå används således brödtext i en spalt, styckeindelning, punktlistor med lite olika utformning och visuella grafiska medel i båda handböckerna i syfte att visa in- och utgångar i brödtexten. Unikt för Nöd.Und. är ”understycken” i grafiska stycken och unikt för Hund-läk. är punktlistor för att presentera läkemedelsrecept. Översättaren av 5 Se Dyrendahl (1996: 267, 254, 265) om gentian, magnesia och opium i veterinärmedicin under 1700- och 1800-talet respektive SAOB (2023b–d) om viktenheterna lod, kvintin/qvintin och gran. 223 Kunskapsorganisering, sökmöjligheter och läsvägar: en fallstudie av handböcker för hundägare Nöd.Und. respektive författaren av Hund-läk. och/eller respektive tryckare kan ha fattat de beslut som visar sig i handböckerna.6 Handböckerna tillåter både linjär och icke-linjär läsning på global nivå. liksom praktiska handböcker inom andra områden (Nord 2008: 171; Landqvist & Rogström 2016; 55). Läsning på lokal nivå måste i första hand vara linjär för att bli meningsfull, även om icke- linjär läsning kan vara tänkbar i vissa situationer. Exempelvis skulle en hundägare som tidigare behandlat ”14) Omättlig hunger, Hundhunger.” kunna gå direkt från avsnittsrubriken till ingredienslistan för att kontrollera receptet och/eller förfaringssättet som beskrivs efter listan i figur 3. 7 Sammanfattning och fortsatt forskning Handböckerna Nöd.Und. och Hund-läk. är utgivna utan angivna författarnamn, publice- rade under 1800-talets första halva och tryckta på mindre tryckerier. Nöd.Und. är en översättning från tyska, medan Hund-läk. är ett svenskt originalarbete. Som framgår i avsnitt 5 har jag inte undersökt vilken eventuell betydelse som den tyska källtexten och/eller den anonyma översättaren till svenska kan ha haft för Nöd.Und. Resultaten av undersökningen i avsnitt 6 visar stora likheter mellan Nöd.Und. och Hund- läk. Likheterna gäller kunskapsorganisering, där främst boktitlar och rubriker i brödtex- ten utnyttjas, medan upplysningar i brödtexten inte används särdeles mycket. Huvudti- teln till Nöd.Und. kan även sägas övergå i en slags innehållsförteckning. Handböckerna uppvisar i mycket likheter vad gäller materialitet: format, omfång, (in)bindning och typ- snitt. Det finns likheter även i fråga om sökmöjligheter, vilka framträder utifrån inform- ation på titelsidorna och pagineringen. På denna punkt erbjuder Nöd.Und. visserligen mer detaljerad information än Hund-läk., men informationen är inte så väl strukturerad. I både handböckerna används rubriker och visuella medel för att visa på läsvägar globalt, men antalet rubriker är klart fler i Hund-läk. I båda handböckerna används brödtext i en spalt, indelning i grafiska stycken, punktlistor och visuella medel i fråga om läsvägar lo- kalt, men därtill används några unika lösningar: ”understycken” i grafiska stycken i Nöd.Und. och insprängda punktlistor i brödtexten för att presentera recept på läkeme- del i Hund-läk. På global nivå kan handböckerna läsas linjärt och icke-linjärt, medan läs- ning på lokal nivå i första hand bör vara linjär för att bli meningsfull. Likheterna bör kunna förklaras med att handböckerna tillhör en allmän handboksgenre, liksom en potentiell subgenre under utveckling, och att handböckerna är publicerade under en tidperiod när hundägares tillgång till veterinärers tjänster var mycket begrän- sad. Skillnaderna mellan dem bör i första hand kunna förklaras med beslut som de 6 Grafisk (in)konsekvens i äldre trädgårdshandböcker uppmärksammas av Nord (2008: 168 fotnot 177). 224 Hans Landqvist anonyma författarna till Hund-läk. respektive den tyska förlagan för Nöd.Und. har fattat. I andra hand bör det vara fråga om beslut som ägarna av tryckerierna respektive den anonyma översättaren bakom Nöd.Und. har fattat. Resultaten ger ingen grund för att bedöma hur samtida hundägare såg på de båda hand- böckerna, men Nöd.Und. och Hund-läk. kunde vara viktiga resurser i sin samtid. Som framgår i avsnitt 1 var tillgången på veterinärmedicinska resurser vid den här tiden mycket begränsad i Sverige. Handböckerna erbjöd information om hundar och kunde meddela handlingsdirektiv, särskilt för att identifiera och behandla olika sjukdomar och besvär hos hundar (jfr avsnitt 2 om funktioner för handböcker). Denna fallstudie kan ligga till grund för fortsatta undersökningar, och jag uppmärksam- mar tre möjligheter utöver möjligheten att jämföra den svenska måltexten Nöd.Und. med den tyska källtexten. För det första kan handböckerna studeras ur fler aspekter, bl.a. de språkliga val som gjorts för att meddela handlingsdirektiv (jfr Nord 2008: 35). Tre möjligheter visas i exempel 9–11: (9) Man lägger ett omslag af en sönderstött walnöt på såret, låter det ligga öfwer natten, och ger det sedan att förtäras af en ung höna. (Nöd.Und. 1823: 35, tillagd fetstil) (10) Skulle detta ei wilja hielpa må man försöka följande enkla medel mot denna åkomma hos jagt- hundar. (Hund-läk. 1849: 45, tillagd fetstil) (11) Genom en god behandling och ordentlig föda wänjes hunden på följande sätt att ej mottaga något af främmande personer. (Nöd.Und. 1823: 11, tillagd fetstil) I exempel 9 används ett verb i presens, aktiv diates, (bjudande presens) för att meddela direktiv. Finit hjälpverb och infinit huvudverb, aktiv diates, återfinns i exempel 10, me- dan ett verb i presens, passiv diates, uppträder i exempel 11. Frågan är hur olika möjlig- heter för att meddela direktiv till hundägare används och hur bruket i Nöd.Und. och Hund-läk. kan förklaras. För det andra kan handböckerna jämföras med samtida veterinärmedicinsk litteratur (jfr Dyrendahl 1996), och samtida handböcker för professionella hundförare (jfr Dirke 2014: 140–143). Frågan är vad som förenar och skiljer Nöd.Und. och Hund-läk. från sådana verk i fråga om kunskapsorganisation, sökmöjligheter och läsvägar. För det tredje kan materialet utökas med fler handböcker från 1800-talets första halva eller från en längre tidsperiod. Det första alternativet kan ge grund för en studie av hur en potentiell subgenre, handbok för hundägare, till den övergripande handboksgenren utvecklas (jfr avsnitt 4.2 och 4.3). Det andra alternativet kan ge grund för en studie av hur synen på hunden, från nyttodjur till sällskapsdjur och familjemedlem, avspeglar sig i hundhandböcker (jfr avsnitt 1). 225 Kunskapsorganisering, sökmöjligheter och läsvägar: en fallstudie av handböcker för hundägare Tack Jag tackar Adlerbertska Forskningsstiftelsen som gjorde det ekonomiskt möjligt för mig att delta i XLIII International VAKKI Symposium vid Vasa universitet. Likaså tackar jag de deltagare i symposiet som lämnade värdefulla synpunkter i anslutning till min presen- tation av studien. Referenser Bandle, O., Braunmüller, K., Jahr, E. H., Karker, A., Naumann, H-P. & Teleman, U. (Red.) (2005). The Nordic Languages. An International Handbook of the History of the North Germanic Languages. Handbücher zur Sprach- und Kommunikationswissenschaft 22:2. Walter de Gruyter. Bawarshi, A. S. & Reiff, M. J. (2010). Genre. An Introduction to History, Theory, Research, and Pedagogy. Reference Guides to Rhetoric and Composition. Parlor Press. Berge, K. L. & Ledin, P. (2023). Texts as Cultural Artefacts: Theoretical Challenges on Empirical Research on Utterances and Texts. I: Nyström Höög, Rahm & Thomassen Hammerstaad (Red.). 17–44. Bergström, G. & Boréus, K. (2017). Analyzing Text and Discourse in the Social Sciences. I: K. Boréus & G. Bergström (Red.). Analyzing Text and Discourse. Eight Approaches for the Social Sciences. SAGE Publications. 1–22. Bhatia, V. K. (1993). Analysing Genre. Language Use in Professional Settings. Routledge. Bhatia, V. K. (2004). Worlds of Written Discourse. A Genre-Based View. Advances in Applied Linguistics. Continuum. Bjerke, E. (2018). ”De lærdeste Lægers Urtegaarde”. Trekk av farmasiens og botanikkens bokhistorie i Andersen-samlingen ved Christiania Kathedralskoles Bibliothek. Stiftelsen Oslo katedralskole & Bibliofilklubben, Oslo. Tillgänglig: https://kattabiblioteket.no/media/Bjerke-De-l%C3%A6rdeste- L%C3%A6gers-Urtegaarde-e-bok-201835.pdf (citerad 20.4.2023). Dahlgren, E. W. (1917). Om antikvastilens införande i svenskt boktryck. Nordisk tidskrift för bok- och bib- lioteksväsen IV, 172–190. Tillgänglig: http://runeberg.org/bokobibl/1917/ (citerad 20.4.2023). Dirke, K. (2014). Från bruksdjur till livskamrat. Hundens 1900-talshistoria speglad i hundlitteraturen. I: Gräslund & Svanberg (Red.). 139–151. Dyrendahl, I. (Utg.) (1996). Peter Hernquists sjukdomslära – husdjurens inre sjukdomar. En handskrift om 1700-talsmedicin vid Veterinärinrättningen i Skara tolkad, kommenterad samt försedd med tillfogade samtida illustrationer och en inledande artikel av Ivar Dyrendahl. Skogs- och Lantbrukshistoriska meddelanden 15. Kungl. Skogs- och Lantbruksakademien. Tillgänglig: https://www.ksla.se/wp-content/uploads/2021/04/SOLMED-nr-15-Peter-Hernquists- Sjukdomslara-–-husdjurens-inre-sjukdomar.pdf (citerad 20.4.2023). Enell-Nilsson, M. & Rahm, H. (2021). Genremönster i ”Ministern har ordet”. Regeringar rapporterar om bolag med statligt ägande. I: H. Katajamäki, M. Enell-Nilsson, H. Kauppinen-Räisänen, L. Kääntä & H. Salovaara (Red.). Workplace Communication IV. VAKKI Publications 13. University of Vaasa. 46–62. Tillgänglig: https://vakki.net/index.php/2021/12/21/workplace-communication-iv/ (citerad 29.9.2023). Furuland, G. (2023). Översättarnas materiella villkor i Sverige. Svenskt översättarlexikon. Tillgänglig: https://litteraturbanken.se/%C3%B6vers%C3%A4ttarlexikon/artiklar/%C3%96vers%C3%A4ttar- nas_materiella_villkor_i_Sverige (citerad 20.4.2023). Grepstad, O. (1997). Det litterære skattkammer. Sakprosaens teori og retorikk. Samlagets bøker for høgare utdanning. Det Norske Samlaget. Gräslund, A-S. & Svanberg, I. (Red.) (2014). Från renhållningshjon till modeaccessoar. 10 000 år av relationer människa–hund i Sverige. Föredrag vid ett symposium i Uppsala 15 februari 2013. Acta Academiæ Regıæ Gustavi Adolphi CXXXIII. Kungl. Gustav Adolfs Akademien för svensk folkkultur. Tillgänglig: https://kgaa.bokorder.se/sv-se/article/3005/fran-renhallningshjon-till-modeaccessoar (citerad 20.4.2023). 226 Hans Landqvist Hallgren, W. (1960). Svensk veterinärhistoria i ord och bild. En minnesbok utgiven till firandet av Sveriges Veterinärförbunds 100-årsjubileum. Allhems förlag. Hebbe, P. M. (2014). Den svenska lantbrukslitteraturen från äldsta tid t.o.m. år 1850. Bibliografisk för- teckning uppgjord av Per Magnus Hebbe. Faksimilutgåva med korrigeringar, kompletteringar och tillägg av Olof Kåhrström. Skogs- och lantbrukshistoriska meddelanden 62. Supplement till Kungl. Skogs- och Lantbruksakademiens Tidskrift. Kungl. Skogs- och Lantbruksakademien. Tillgänglig: https://www.ksla.se/wp-content/uploads/2021/04/SOLMED-nr-62-Den-svenska-lantbrukslittera- turen-fran-aldsta-tid-t-o-m-ar-1850.pdf (citerad 20.4.2023). Hund-läk. (1849) = Hund-läkaren eller Handbok för wänner och Älskare af Hundar. Innehållande tillförlit- liga, ur de mest godkända arbeten hemtade, underrättelser om hundars uppfödande och wård samt botandet af de dem wanligen påkommande sjukdomar. Linköping: A.[xel] Petré & Son. Till- gänglig: https://libris.kb.se/bib/19235166 (citerad 20.4.2023). Johansson, M. (1992). Här ligger kanske en hund begraven. I: R. Källström & B. Ralph (Red.). Till Rune från oss. En liten hälsning från några vänner och kollegor vid institutionen för svenska språket i juni 1992. Institutionen för svenska språket, Göteborgs universitet. 68–74. Klemming, G. E. & Nordin, J. G. (1883). Svensk boktryckeri-historia 1483–1883. Med inledande allmän öfversigt. P. A. Norstedt & Söner. Tillgänglig: http://runeberg.org/svboktrhi/ (citerad 20.4.2023). Lagercrantz, S. (1978). Reflektioner över en bibliografi [Kurt Lindner: Bibliographie der deutschen und der niederländischen Jagdliteratur von 1480 bis 1850. Berlin & New York 1976. XXI+420 s., iII.]. RIG. Tidskrift utgiven av Föreningen för svensk kulturhistoria i samarbete med Nordiska museet och Folklivsarkivet i Lund 61, 117–129. Tillgänglig: https://docplayer.se/115186768-Rig-argang- 61-hafte-_-innehall-str-6dda-meddelanden-och-aktstycken.html (citerad 20.4.2023). Landqvist, H. (2016). Texter för lagstiftning, rättskipning och rättsinformation. I: H. Landqvist, C. Laurén, L. Nordman, M. Nordman & M. Kvist. Juridik på svenska i Finland. Perspektiv på språk och rätt. Scriptum. 111–171. Landqvist, H. & Rogström, L. (2016). Kunskapsorganisation, materialitet, sökbarhet och erbjuden läsväg i OBSERVATIONES JURIS PRACTICÆ (1674) och Then Swenska Lagfarenheetz Spegel (1676). GU-ISS Forskningsrapporter från Institutionen för svenska språket 2016-05. Göteborgs universitet, In- stitutionen för svenska språket. Tillgänglig: https://gupea.ub.gu.se/handle/2077/50631 (cite- rad7.5.2023). Ledin, P. (2005). The development of the types of text in the 19th century. I: Bandle et al. (Red.). 1483– 1492. Leibring, K. (2014). Från Trogen till Tyson. Hundnamn i förändring. I: Gräslund & Svanberg (Red.). 121– 138. Lundblad, K. (2010). Om betydelsen av böckers utseende. De svenska förlagsbandens framväxt och etablering under perioden 1840–1914 med särskild hänsyn till dekorerade klotband. En studie av bokbandens formgivning, teknik och relation till frågor om modernitet och materiell kultur. Bokhistoriska skrifter 5. Rámus & Avdelningen för ABM och bokhistoria, Lunds universitet. Mårdsjö, K. (1992). Människa, text, teknik – tekniska handböcker som kommunikationsmedel. Linköping Studies in Arts and Science 82. Tema Teknik och social förändring, Linköpings universitet. Mårdsjö, K. (1996). Hemkonservering – en studie i värderingar, språkbruk och bildutformning i husliga handböcker från svenskt 1930-, 40- och 50-tal. Svensk sakprosa 5. Institutionen för nordiska språk, Lunds universitet. Mårdsjö, K. (1998). Maten, metoderna och livet: svenska husliga handböcker 1750–1900. Svensk sakprosa 21. Institutionen för nordiska språk, Lunds universitet. NE (2023) = Nationalencyklopedin. Artiklarna ”Bolmört”, ”Soda”, ”Slåttergubbe”. Tillgänglig: https://www.ne.se (citerad 29.9.2023). Nord, A. (2008). Trädgårdsboken som text 1643–2005. Acta Universitatis Stockholmiensis. Stockholms Studies in Scandinavian Philology. New Series 47. Almqvist & Wiksell. Nyström Höög, C., Rahm, H. & Thomassen Hammerstaad, G. (2023a). Introduction. I: Nyström Höög, Rahm & Thomassen Hammerstaad (Red.). 1–16. Nyström Höög, C., Rahm, H. & Thomassen Hammerstaad, G. (Red.) (2023b). Nordic Perspectives on the Discourse of Things. Sakprosa Texts Helping Us Navigate and Understand an Ever-changing 227 Kunskapsorganisering, sökmöjligheter och läsvägar: en fallstudie av handböcker för hundägare Reality. Palgrave Macmillan. Tillgänglig: https://link.springer.com/book/10.1007/978-3-031- 33122-0 (citerad 29.9.2023). Nöd.Und. (1823) = Nödiga Underrättelser för Hundwänner. 1) Europeiska hundars olika arter och artför- ändringar, sättet att uppföda dem, deras egenskaper och behandling; 2) alla sjukdomar, för hwilka hundar äro blottställda, jemte bepröfwade medel både att förekomma och bota dessa. 3) De första kännetecken af deras galenskap; 4) att dressera hundar så, att de kunna uppspåra en tjuf med det stulna godset; 5) att de ej mottaga mat af en främmande person; 6) att inom ett dygn fördrifwa hundens loppor.[sic] 7) några säkra medel att kurera bett af galna hundar. Stock- holm: F.[redrik] B.[ogislaus] Nestius. Tillgänglig: https://libris.kb.se/bib/19235169 (citerad 20.4.2023). Palm, M. (u.å.). ABC för boksamlare. Sammanställt av Magnus Palm. Redigerat av Georg Lose och Sigbjörn Ryö. Tillgänglig: http://www.svaf.se/abc.html (citerad 20.4.2023). Pöysä, J. (2010). Lähiluku vaeltavana käsitteenä ja tieteidenvälisenä metodina. I: J. Pöysä, H. Järviluoma & S. Vakimo (Red.). Vaeltavat metodit. Suomen Kansantietouden Tutkijain Seura. 331–360. Rogström, L. (2000). När blev receptet minilekt? Meddelanden från Institutionen för svenska språket – MISS 32. Institutionen för svenska språket, Göteborgs universitet. Räf, P. (2019). Akademikamreraren m m Harald Brisman och hans hundbok. Föreningen för Västgötalit- teratur Meddelande 2019:4. 11–12. Tillgänglig: https://www.vastgotalitteratur.nu/wp-con- tent/uploads/2020/01/Meddelande-4-19.pdf (citerad 20.4.2023). Santesson, L. (1988). Sluga Gubben och Kloka Gumman – två handböcker i folklig läkekonst. I: C. Platzack & U. Teleman (Red.). Sagt och skrivet. Festskrift till David Kornhall den 5 november 1988. Lunds universitet, Institutionen för nordiska språk. 143–154. SAOB (2023a) = Svenska Akademiens ordbok. Artikeln ”DESMAN”. Tillgänglig: https://www.saob.se/artikel/?seek=desman&pz=1 (citerad 24.9.2023). SAOB (2023b) = Svenska Akademiens ordbok. Artikeln ”GRAN sbst. 2”. Tillgänglig: https://www.saob.se/artikel/?unik=G_0669-0197.9d6f&pz=3 (citerad 20.4.2023). SAOB (2023c) = Svenska Akademiens ordbok. Artikeln ”KVINTIN”. Tillgänglig: https://www.saob.se/artikel/?seek=kvintin&pz=6 (citerad 20.4.2023). SAOB (2023d) = Svenska Akademiens ordbok. Artikeln ”LOD sbst. 4”. Tillgänglig: https://www.saob.se/artikel/?unik=L_0799-0248.yTN5&pz=3 (citerad 20.4.2023). Schmiterlöv, C. G. (1975). Veterinärmedicinsk undervisning under 200 år. I: N. O. Lindgren (Red.). Bot för boskaps sot. Svensk veterinärmedicin 200 år. Jubileumskommittén för svensk veterinärmedicin. 70–130. Svanberg, I. (2014). ”Skäller när han skälla bör”. Allmogehunden i det förindustriella Sverige. I: Gräslund & Svanberg (Red.). 95–120. Svensson, J. (2005a). Att bedriva historisk textforskning. Några teoretiska reflexioner. I: C. Falk & L-O. Delsing (Red.). Studier i svensk språkhistoria 8. Lundastudier i nordisk språkvetenskap A 63. Insti- tutionen för nordiska språk, Lunds universitet. 61–72. Svensson, J. (2005b). Types of text in the Nordic languages of the 20th century. I: Bandle et al. (Red.). 1665–1682. Svensson, J. & Karlsson, A-M. (2012). Inledning: text, textforskning och textteori. Språk och stil. Tidskrift för svensk språkforskning 2012:1, tema Text. 5–30. Tillgänglig: http://uu.diva-portal.org/smash/get/diva2:532386/FULLTEXT02.pdf (citerad 29.9.2023). Thorman, S. (2014). Hunden som människans följeslagare genom tiderna. I: Gräslund & Svanberg (Red.). 9–30. Tønnesson, J. (2023). Concluding Remarks: The Power and Potential of the Concept Sakprosa (CPS): A Guided Tour Through Five Topoi. I: Nyström Höög, Rahm & Thomassen Hammerstaad (Red.). 139–163. VAKKI Publications 2023. Tillgänglig: https://vakki.net/ (citerad 29.9.2023). Wendt, B-A. (1998). Krigsmans läsning. Textmönster och språkbruk i svenska soldathandböcker 1769– 1994. Svensk sakprosa 8. Institutionen för nordiska språk, Lunds universitet. Wendt, B-A. (2005). The development of the types of text in the Nordic languages from the 16th to the end of the 18th century. I: Bandle et al. (Red.). 1346–1356. 228 Hans Landqvist Wendt, B-A. (2012). Texthistoria – vad är det? Språk och stil. Tidskrift för svensk språkforskning 2012:1, tema Text. 53–66. Tillgänglig: http://uu.diva-portal.org/smash/get/diva2:532386/FULLTEXT02.pdf (citerad 29.9.2023). 229 Kunskapsorganisering, sökmöjligheter och läsvägar: en fallstudie av handböcker för hundägare Appendix Rubricerade teman på handbokens titelsida, rubricerade teman i handbokens inlaga och sidor i handbo- ken Rubricerade teman på hand- bokens titelsida Rubricerade teman i handbokens inlaga Sidor i handboken Nödiga Underrättelser för Hundwänner. – [1] 1) Europeiska hundars olika ar- ter och artförändringar, sättet att uppföda dem, deras egen- skaper och behandling; – 3–14 2) alla sjukdomar, för hwilka hundar äro blottställda, jemte bepröfwade medel både att förekomma och bota dessa. 1) Rotsen, eller den så kallade hundsjukan. 14–16 Sjukdomens behandling. 16–19 2) Skabb hos hundar. 19–20 Tillförlitligt medel för skabb hos hundar. 20–21 3) Att hos hundar kurera stranguri eller urinens oregelmässiga flytning. 21–22 4) Att bota hundar för diarrhé. 22 5) Att hos hundar fördrifwa mask. 22–23 6) Säkert medel för lamhet hos hundar. (En åkomma som Rotsen, wanligen lemnar efter sig). 23 7) Att bota hundar, som på annat sätt äro sjuke och hafwa förlorat matlusten. 23–27 3) De första kännetecken af deras galenskap; – 29–36 En werklig, men ännu en allmänt känd orsak till galenskap hos hundar. 36–43 4) att dressera hundar så, att de kunna uppspåra en tjuf med det stulna godset; – 11–14 5) att de ej mottaga mat af en främmande person; – 11 6) att inom ett dygn fördrifwa hundens loppor. [sic] Att hos hundar fördrifwa loppar, löss och annan ohyra. 27–28 7) några säkra medel att kurera bett af galna hundar. Tillfällig upptäckt af ett botemedel för bett af galna hundar. 43 Ännu ett medel för bett af galna hundar. 44 230 Hans Landqvist Rubricerade teman på hand- bokens titelsida Rubricerade teman i handbokens inlaga Sidor i handboken Hund-läkaren eller Handbok för wänner och älskare af Hundar. [0] Innehållande tillförlitliga, ur de mest godkända arbeten hemtade, underrättelser om hundars uppfödande och wård samt botandet af de dem wanligen påkommande sjukdomar. 1–5 1) Rotsen, så kallad Hundsjuka eller Walpsjuka samt deraf följande Swaghet eller Lamhet. 5–7 Sjukdomens behandling och botande. 7–12 2) Hundens galenskap, Wattenskräck, Hydrophobie. 12–19 3) Feber. 20 4) Skabb. 20–26 5) Halsfluss. Strupsjuka. 26–27 6) Masksjukdomar. 27–31 7) Örmask. 31 8) Durchlopp. Diarrhé. 31–33 9) Förstoppning. 33 10) Urinstämma. Stranguri. 34–35 11) Blodafgång. 35 12) Gift. 35–37 13) Fallandesot. 37–38 14) Omåttlig hunger, Hundhunger. 38 15) Hosta. 38–39 16) Lamhet. 39–40 17) Ögonåkommor. 40–42 18) Kräfta, Öronkräfta. 43–45 19) Öronwärk. 45–46 20) Dålig hörsel, Lomhördhet. 46–47 21) Wårtor. 48 22) Swulster och Bölder. 49 23) Näsbölder. 49 24) Inflammerade bölder och hårdnader i spenarne. 50 25) Kontusioner. 51 26) Wrickningar, Ledwrickningar. 51–52 27) Munwridning, Munnen ur led. 52–54 28) Brännskador. 54–56 29) Sprickor och sår på fötterna 56 30) Sårnader i allmänhet. 56–58 31) Förgiftningar, Stygn och Bett af giftiga djur. 58–60 32) Loppor och annan ohyra. 60–62 33) Otidig Brunstighet. 62–63 34) Swår Walpning. 63–64 231 Communicating with Purpose To cite this article: Landqvist, H., Nissilä, N., Pilke, N. & Sjöberg, S. (2023). Samarbetet mellan TNC och RTT 1938–1998: Terminologiarbete som resurs för meningsfull kommunikation. In: E. Lillqvist, M. Eronen- Valli, V. Manninen, N. Nissilä & E. Salmela (Eds.). Communicating with Purpose. Vaasa: VAKKI Publications 15. 232–250. ISBN 978-952-69732-2-7 Samarbetet mellan TNC och RTT 1938–1998: Terminologiarbete som resurs för meningsfull kommunikation Hans Landqvista, Niina Nissiläb, Nina Pilkec & Sannina Sjöbergc a Institutionen för svenska, flerspråkighet och språkteknologi, Göteborgs universitet b Akademiska enheten för marknadsföring och kommunikation, Vasa universitet c Språkcentret Linginno, Vasa universitet This article describes and analyses the contacts between the Swedish and Norwegian national terminology organisations between the 1940s and the 1990s. The Swedish Tekniska nomenklaturcentralen TNC (1941– 2018; 2000–2018 Terminologicentrum TNC) was Sweden’s national center for special languages and terminology work for more than 75 years. Since its founding in 1941, the TNC was active not only in Sweden, but also in establishing and maintaining international contacts. The Norwegian Rådet for teknisk terminologi RTT was founded in 1938 and closed down in 2001. The research material used is the collection of correspondence in the TNC’s document archive, in particular the section stored with the code “Unor”, i.e., letters (N=374) documenting written communication between the TNC and the RTT. The article describes the topics covered in the communication, the individuals involved, the objectives and consequences of the communication and the results achieved. In a quantitative analysis, the themes of the letters are categorised in four main categories: publications, communication, information, and language issues. In a qualitative analysis, a specific terminological issue in the field of welding technology is analysed by close reading and content analysis. Finally, further studies, which complete the picture of terminological cooperation on institutional level in the Nordic countries, are proposed. Nyckelord: domänförlust, domänvinst, Rådet for teknisk terminologi (RTT), Tekniska nomenklatur- centralen/Terminologicentrum (TNC), terminologi(sam)arbete This work is licensed under CC BY-NC 4.0 232 1 Bakgrund Mellan 1941 och 2018 fungerade Tekniska nomenklaturcentralen – TNC som Sveriges nationella centrum för fackspråk och terminologi. Inom det pågående projektet Termer i tid – Tidens termer1 kartläggs TNC:s arbete som syftade till att trygga tillgången på god terminologi inom olika fackområden och bidra till god terminologisk praxis (Landqvist, Nissilä & Pilke 2017; Termer i tid – Tidens termer 2023). En norsk motsvarighet till TNC inrättades 1938: Rådet for teknisk terminologi RTT, vars verksamhet lades ner 2001 (Nordterm 1976; se vidare Myking et al. 2018: 377–382 om RTT). Artikeln handlar om kontakter mellan dessa två nationella terminologiorganisationer. Internationella kon- takter, och speciellt samarbete inom Norden, har varit viktiga inom det nordiska termi- nologiarbetet ända sedan 1940-talet (Selander 1972; Bucher 2016a; Bucher 2016b). Olika terminologiaktörer i Norden var övertygade om att de tillsammans skulle kunna ”göra resultat som är bättre än vad det enskilda landet kan prestera” (Bucher & Suonuuti 1989: 15). 2 Syfte, material och forskningsfrågor Syftet med denna studie är att kartlägga samarbetet mellan nationella terminologiorgan i Sverige och Norge i ljuset av det ansvar som TNC och RTT tog åren 1938–1998 i termi- nologiska frågor. Som material för undersökningen fungerar en del av TNC:s omfattande arkiv. Arkivet omfattar sammanlagt cirka 180 hyllmeter dokument från 1940-talet och framåt (RA 2019). Där finns bland annat korrespondens med experter från olika länder. Enligt Järpvall (2016: 41) kan med dokument avses ”alla möjliga former av informations- objekt, inte endast textbärande sådana”. De dokument som ingår i TNC:s arkiv är av olika slag och format. Många dokument kan kategoriseras som blanketter och kontorspapper och de utnyttjar i huvudsak verbal text, men även andra modaliteter förekommer i form av ritningar och fotografier (Landqvist & Pilke 2018: 94). Materialet för artikeln utgörs av delmaterialet Unor, det vill säga ”Utlandskorrespondens Norge” 1938–1998, som består av tre pärmar: Unor 1938–1966, Unor 1967–1985 och Unor 1986–1998. Siffrorna i beteckningarna står för årtal. Dessa pärmar innehåller sammanlagt 726 dokument som vi kallar för brev. Brev tillhör, tillsammans med blanketter, kuvert och tidskrifter ”de vanligaste pappersbaserade 1 Projektet har tacksamt mottagit ekonomiskt stöd från Adlerbertska Forskningsstiftelsen, Aktiastiftelsen i Vasa, Donationsfonderna för lärares forskning och resor vid Göteborgs universitet, Kulturfonden Fin- land-Sverige, Kungl. Vitterhets Historie och Antikvitets Akademien, Kungl. Vetenskaps- och Vitterhets- Samhället i Göteborg, Letterstedtska föreningen, Stiftelsen Erik Wellanders fond, Svenska Akademien, Svenska litteratursällskapet i Finland samt Svensk-Österbottniska Samfundet. Bidragen har använts för att täcka kostnader för projektmöten, insamling och katalogisering av material samt deltagande i veten- skapliga konferenser. 233 Hans Landqvist, Niina Nissilä, Nina Pilke & Sannina Sjöberg kommunikationsmedierna […]” under 1900-talet (Järpvall 2016: 79). Materialet i denna studie följer i huvudsak sedvanlig brevuppställning med avsändar- och mottagaruppgifter, datum och underskrifter. Breven är oftast maskin- eller handskrivna papper i A4-format, men i pärmarna förekommer därtill blanketter, vykort, broschyrer, utskrivna e-brev, trycksaker, affärshandlingar, varuprov, figurer samt urklipp ur tidningar och tidskrifter. Av de 726 Unor-breven har 374 brev (51,5 %) skickats mellan RTT och TNC (se tabell 1). Inom Unor återfinns också ett antal andra aktörer, t.ex. företag, föreningar, bibliotek, högskolor, myndigheter och privatpersoner. Båda terminologiorganisationerna har varit aktiva i brevväxlingen då RTT svarar för 221 brev och TNC för 153. Breven i pärmarna är kronologiskt ordnade, och varje dokument med tillhörande bilagor som har försetts med ett eget datum räknas som ett brev. Antalet skickade brev Delmaterialet Norge 411 221 (RTT:s andel) Sverige 315 153 (TNC:s andel) Sammanlagt 726 374 Tabell 1. Hela Unor-materialet och delmaterialet Våra forskningsfrågor är: 1) Vilka teman är aktuella under olika decennier i kontakterna mellan TNC och RTT? 2) Vilka resultat ger kontakten mellan institutionerna i fråga om en utvald språkfråga? Utöver arkivmaterialet har vi utnyttjat tidskriften TNC-Aktuellt för att kunna följa upp vilka resultat som aktuell brevväxling har lett till. TNC utgav och skickade TNC-Aktuellt till sina medlemmar från och med 1958 med syftet att ”stärka sambandet mellan TNC och dess intressenter och att främja nomenklaturarbetets effektivitet” (Holmér 1987: 2). Innehållet i TNC-Aktuellt utvecklades från rena nomenklaturfrågor på några stencile- rade blad till längre artiklar, recensioner och presentationer av nya ordlistprojekt. Inne- hållet i TNC-Aktuellt var mestadels på svenska. Det sista numret av TNC-Aktuellt kom ut 2017 (Terminologifrämjandet 2023b). 3 Metod och teoretisk referensram För att söka svar på forskningsfrågorna undersöks materialet både kvantitativt och kvalitativt. Resultaten av den kvantitativa analysen redovisas med hjälp av tabeller och figurer. Vi utreder hur breven i materialet fördelar sig över tid (decennier) och kategoriserar breven enligt tema. I temakategoriseringen tillämpar vi induktiv innehållsanalys med samma fyra huvudkategorier som har använts i tidigare studier: 234 Samarbetet mellan TNC och RTT 1938–1998 information, kontakt, publikationer och språkfrågor (Heittola et al. 2022: 92–93). Medverkande experter i brevväxlingen identifieras med hjälp av en systematisk genomgång av underskrifter, namn och adresser i breven. Underskrifter och annan avsändarinformation (adressfält, brevpapper) visar vilka personer som har skickat brev. Adressfält, hälsningsfraser och namn inne i breven avslöjar också vilka som har varit de avsedda mottagarna av breven. Den kvalitativa analysen gäller dels lingvistiska frågor i form av termval, dels kopplingar mellan texter som ingår i den utvalda språkfrågan. Analysen av termvalen utgår från begrepp och begreppssystem, medan kopplingarna mellan texter studeras genom identifierade textkedjor och textnätverk (se t.ex. Wüster 1985 och Nuopponen 1994 om begrepp och begreppssystem respektive Sandberg 2020: 31–33 om ’textkedja’ och Tiililä 2021: 46 om ’textnätverk’). Som generell teoretisk referensram för denna studie används terminologins teori och metod. Diskussionen om termvalen i materialet analyserar vi på basis av de kriterier som inom terminologin ställs på goda termer (se t.ex. Hjulstad 1992: 93; Nuopponen & Pilke 2016: 65). Det är vanligt att skilja mellan primär och sekundär termbildning. Primär termbildning innebär att termer skapas samtidigt som begrepp definieras. Sekundär termbildning har däremot en diakron dimension: kunskap och begrepp överförs mellan språk, och termer lånas in i oförändrad form eller i modifierad form eller nya termer skapas i det mottagande språket (Myking et al. 2018: 371). I vår studie är det fråga om sekundär termbildning. Vi antar att korrespondensen mellan TNC och RTT täcker alla fyra temakategorierna: information, kontakt, publikationer och språkfrågor. Kategorierna publikationer och språkfrågor kan förväntas öka med tiden när verksamheterna institutionaliseras. På basis av våra tidigare studier av TNC:s verksamhet, och det faktum att båda organisationerna i fokus har en normerande roll i samhället, förväntar vi oss att den utvalda termfrågan inom kategorin språkfrågor diskuteras ingående. Likaså förväntar vi oss att aktörerna kommer fram till ett resultat som kommuniceras även till en bredare publik. 4 Teman i breven För att besvara forskningsfrågorna redogör vi först för hur hela Unor-materialet fördelas över sex decennier och vilka temakategorier som förekommer i korrespondensen. Där- efter analyserar vi en utvald termfråga inom svetsteknikens område genom att identifi- era en textkedja och aktörer inom den samt de olika argument som aktörerna framför i frågan. 235 Hans Landqvist, Niina Nissilä, Nina Pilke & Sannina Sjöberg 4.1 Terminologiarbete i samarbete mellan Sverige och Norge Figur 1 visar alla Unor-brev indelade enligt decennium. De blå andelarna i de sex stap- larna visar antalet brev som skickats mellan TNC och andra norska aktörer än RTT. De orange andelarna i staplarna visar antalet brev som skickats mellan RTT och TNC. Figur 1. Alla Unor-brev 1940–1998, absoluta tal Stapeln för perioden 1940–1949 visar att 22 brev har skickats mellan RTT och TNC under första decenniet 1940 till 1949. De norske papirfabrikanters forening har skickat första brevet till TNC den 3 juli 1941. De flesta brev har skickats mellan RTT och TNC under perioden 1960–1969 (121 brev). Under tidsperioden 1990–1998 har 19 brev skickats mellan RTT och TNC. Det sista brevet i materialet har skickats 2 november 1998 då Nor- disk institutt vid Universitetet i Bergen frågar TNC om lämpliga termer inom terminolo- gins teori. Breven har alltså delats in i fyra temakategorier: information, kontakt, publikationer och språkfrågor (figur 2). Till kategorin information hör olika typer av infobrev, korrespon- dens kring möten (sammankallande osv.) och anmälan om olika saker (adressändring, ny tjänst osv.). Till kategorin kontakt förs tackbrev (för besök osv.), samarbete och an- nat. Kategorin publikationer handlar om beställning av publikationer samt information om olika publikationer. I kategorin språkfrågor ingår både språkfrågor som gäller fack- språk och språkfrågor som gäller allmänspråk. 236 Samarbetet mellan TNC och RTT 1938–1998 Figur 2. Temakategorier i Unor-materialet De följande två figurerna (figur 3 och 4) visar antalet brev per kategori och decennium för hela Unor-materialet samt för det här aktuella delmaterialet, det vill säga breven mellan RTT och TNC. Här ligger fokus på breven mellan RTT och TNC i figur 4, medan resultat för hela Unor-materialet finns summerat i figur 3. Antalet brev anges i absoluta tal. Figur 3. Brev i Unor: temakategorier och decennier 237 Hans Landqvist, Niina Nissilä, Nina Pilke & Sannina Sjöberg Figur 4. Brev mellan RTT och TNC: temakategorien och decennier I figur 4 förekommer alla fyra temakategorierna redan i början, dvs. under tidsperioden 1940–1949, och kategorin språkfrågor är då dessutom den största (9 brev). Även under perioden 1950–1959 är språkfrågor den största kategorin (30 brev). Anmärkningsvärt är också att det under tidsperioden 1960–1969 har skickats så många brev om publikationer (48 brev). Detta beror på att aktörerna under den här perioden utförde en hel del nordiskt samarbete om publikationer. Under tidsperioden 1970–1979 är kontakt den största kategorin (40 brev). Under de här åren handlar breven till stor del om det samarbete aktörerna medverkar i. De deltar i konferenser tillsammans, medverkar i nordiskt samarbete, diskuterar och kommenterar olika dokument och facklitteratur och ger varandra tips och råd. Under tidsperioden 1990–1998 förekommer inga brev inom kategorin språkfrågor. Överlag är breven få under den sista perioden. I korrespondensen medverkar sammanlagt 31 experter, av vilka 17 representerar RTT och 14 TNC. De experter som framträder som flitiga brevskrivare är Einar Selander (TNC) med 96 brev och Arvid Lippestad (RTT) med 64 brev. Båda dessa har haft chefspositioner (direktör respektive generalsekreterare) inom den egna organisationen. Einar Selander har skrivit sina brev 1957–1977 och Arvid Lippestad mellan åren 1964 och 1974. Andra namn som förekommer minst tjugofem gånger är Diderich H. Lund (RTT), Bernhard Christiansen (RTT), Håvard Hjulstad (RTT) och Anna-Lena Bucher (TNC). Diderich H. Lund har skrivit sina brev under perioden 1958–1963, Bernhard Christiansen mellan 1974 och 1986, Håvard Hjulstad mellan åren 1985 och 1997 och Anna-Lena Bucher mellan 1977 och 1998. Övriga namn bland brevskrivarna förekommer färre än tjugofem gånger. Olika 238 Samarbetet mellan TNC och RTT 1938–1998 positioner bland de medverkande experterna, utöver de med chefspositioner, är till ex- empel terminologer, forskare och sekreterare. Det framgår att brevskrivarna känner varandra mer eller mindre väl och har gemensamma projekt. Många brev handlar också om Nordterm, samarbetet på terminologins område mellan de nordiska länderna, som inleddes officiellt år 1976 (jfr Bucher 2016b). 4.2 Termer för grundämnena O, H och N på svenska och norska Materialet för att besvara studiens andra forskningsfråga representerar kategorin språkfrågor i Unor-materialet (figur 2). Frågan hör hemma inom kemins fackområde, vilket är ett område som tidigt uppmärksammades i nordiskt terminologisamarbete och som fått speciell uppmärksamhet i norskt terminologiarbete under 2000-talet (Selander 1972: 98; Våge 2016). Det är fråga om benämningar för de tre gasformiga grundämnen som i det periodiska systemet omtalas med de kemiska tecknen O, H och N och de internationella (engelska) termerna oxygen, hydrogen och nitrogen.2 Valet motiveras av tre omständigheter. För det första har denna språkfråga betydelse för såväl kemins fackspråk som allmän- språket. Den berör således inte enbart experter inom ett fackområde utan även icke- experter. Också terminologi inom skolundervisningen berörs, och sedan TNC inledde sin verksamhet 1941 hade organisationen kontakter med institutioner på olika nivåer i det svenska utbildningssystemet (Selander 1991: 4–5). För det andra diskuteras frågan un- der 1954, dvs. det decennium när samarbetet mellan TNC och RTT började intensifieras (figur 3). Men frågan är aktuell också på 2000-talet, särskilt med tanke på språkliga do- mänvinster och -förluster i både Sverige och Norge (se avsnitt 5). För det tredje figurerar olika aktörer i diskussionen: organisationer för fackexperter, terminologiskt arbete re- spektive allmänspråklig språkvård. Detta är en återkommande situation i TNC:s arbete nationellt och internationellt (jfr Pilke et al. 2021: 88–92). Utifrån Unor har TNC viktiga uppgifter i hanteringen av frågan, medan RTT spelar en mera perifer roll. Vissa aktörer omtalas enbart medan deras eventuella insatser inte framgår av ärendet i Unor. Detta gäller i första hand danska och finländska aktörer, och eventuell dokumentation av de- ras insatser får sökas på annan plats i TNC-arkivet. I avsnitt 4.2.1 redovisas diskussionen om de alternativa termerna från 1950-talet till 1970-talet utifrån Unor-materialet. Analysen av diskussionen summeras i avsnitt 4.2.2. I avsnitt 4.2.3 belyses användningen av termalternativen på svenska, i Sverige och Fin- land, respektive norska (bokmål) under 2000-talet utifrån termbanker och andra källor. 2 Svenska kemisamfundet understryker att O, H och N – liksom bl.a. Fe (ferrium – järn) och Ag (argentum – silver) är kemiska tecken, inte förkortningar eller beteckningar (Svenska kemisamfundet 2023b). 239 Hans Landqvist, Niina Nissilä, Nina Pilke & Sannina Sjöberg 4.2.1 Diskussion av inhemska kontra internationella termer Språkfrågan i Unor omfattar totalt nio kommunikativa händelser, där aktörer sänder el- ler vidarebefordrar skrivet material till varandra, vilka kan beskrivas som en textkedja. Visst material innebär i stället utvikningar från kedjan och kan sägas ingå i ett textnät- verk. Utgångspunkten för språkfrågan är ett nordiskt möte om gasflaskor som används i industriella sammanhang. Nordisk Sveisemøte arrangerades sommaren 1954 i Oslo. Under detta påpekade experter inom gasteknikens område att de tre grundämnena med de kemiska tecknen O, H och N omtalas med olika termer på danska, finska, norska (bokmål) och svenska, vilket kan skapa missförstånd (tabell 2). Kemiska tecken och internation- ella (engelska) termer Danska termer Finska termer Norska termer (bokmål) Svenska termer O oxygen Ilt happi surstoff syre H hydrogen brint vety vannstoff väte N nitrogen kvælstof typpi kvelstoff kväve Tabell 2. Kemiska tecken för grundämnena O, H och N, internationella (engelska) termer samt inhemska danska, finska, norska (bokmål) och svenska termer I materialet sägs det visserligen inte explicit att ”norska termer” gäller bokmål, men vi bedömer att så är fallet. Exempelvis är vannstoff i tabell 2 en bokmålsform, medan en motsvarande nynorsk form är vasstoff. Det finns också andra, nynorska, termer, bland annat brenne, som motsvarighet till brint, vety, vannstoff och väte i tabellen (NO 2014).3 Efter mötet fick Norges Standardiseringsforbund (NSF) i uppdrag att ta kontakt med sina nordiska motsvarigheter. Ett brev skickades till Dansk Standardiseringsraad, Finlands Standardiseringsförbund och Sveriges Standardiseringskommission (SIS), daterat 20 september, ett datum som senare korrigerades till 21 september. I brevet påpekar NSF att de inhemska termerna kan försvåra kommunikation inom Norden och leda till miss- förstånd. Därför föreslår NSF att dessa termer ska ersättas med de internationella (eng- elska) oxygen, hydrogen och nitrogen. Detta föreslås ske i fackspråket och i allmänsprå- ket, även i sammansatta ord som t.ex. hydrogenbomben i stället för bokmålstermen vannstoffbomben och svenska termen vätebomben. NSF uppmanar brevmottagarna att börja arbeta för ”en overgang till felles nordiske navn […]”och att göra detta ”i sam- arbeide med de respektive lands tekniske terminologisentraler […]”. NSF skickade också ett brev till Norsk språknemnd och Rådet for teknisk terminologi (RTT), daterat 21 september, med kopia till de tre standardiseringsorganisationerna. I 3 En redogörelse för arbetet med fackspråk och nynorska ges av Myking et al. (2018) och frågan om ny- norska termer för H, N och O uppmärksammas särskilt. 240 Samarbetet mellan TNC och RTT 1938–1998 detta brev redogör NSF mer detaljerat för mötet bakom initiativet för att byta ut de inhemska termerna. Enligt NSF finns det många fördelar med förändringen, men två lyfts fram. De inhemska termerna har lett till fel vid översättning i Norden, och de nya ter- merna skulle överensstämma med ”de for disse [grunnstoffer] internasjonalt brukte kje- miske tegn [O, H, N]”. NSF ber att få synpunkter från Norsk språknemnd och RTT, men eventuella synpunkter återfinns inte i Unor. NSF uppmanade alltså de nationella standardiseringsorganisationerna att behandla NSF:s förslag i samarbete med de respektive nationella terminologiorganisationerna. Ett resultat av uppmaningen är att SIS sände ett brev till TNC, daterat 1 oktober. Till brevet fogades fotostatkopior av de båda brev som beskrivs ovan. SIS ber TNC att överväga ”om Ni anser att vi bör försöka föra denna fråga vidare i Sverige”. TNC agerade genom att skicka materialet till två individuella mottagare. Den förste av dessa är Gösta Bergman, professor, språkforskare och språkvårdare och verksam vid Nämnden för svensk språkvård (grundad 1944) och Institutet för svensk språkvård (in- rättat 1954) (Lindgren 2007: 18–19). Den andre mottagaren är Arne Ölander, professor i kemi och verksam inom Svenska kemistsamfundets nomenklaturutskott (NE 2023a).4 Bergman var därtill TNC:s språklige rådgivare, utsedd av Svenska Akademien, mellan 1945 och 1977, och Ölander var en av många fackexperter som besvarade s.k. rundfrå- gor från TNC, främst under 1940-och 1950-talet (Landqvist & Pilke 2018: 96; Landqvist & Pilke 2021: 120). TNC:s förslag i brevet, daterat 6 oktober, är att ”införa termerna oxygen, hydrogen och nitrogen som synonymer till de svenska termerna”, och den di- rekta frågan till mottagarna är ”Vad bör TNC svara [SIS]?” Mot denna bakgrund kunde Bergman och Ölander förväntas anlägga perspektiv på frå- gan vilka är relevanta utifrån språkvård för allmänspråk respektive fackspråk och beakta icke-ämnesexperters respektive ämnesexperters synpunkter i frågan. Ett odaterat tid- ningsklipp ur Svenska Dagbladet är fasthäftat vid brevet. Rubriken är ”Väte, syre, kväve opraktiska namn” och där rapporteras om det tidigare omtalade mötet för fackexperter. Klippet har häftats fast av företrädare för SIS eller TNC. Gösta Bergman förklarar i sitt svar till TNC, skrivet på brevpapper för Institutet för svensk språkvård och daterat 7 oktober, att han haft kontakt med Arne Ölander. Svenska kemistsamfundet ska ta ställning till ett förslag till nomenklatur från internationella kemiunionen, och Ölander förordar att oxygen, hydrogen och nitrogen används som synonymer till syre, kväve och väte. Om kemistsamfundet har samma uppfattning, så 4 Svenska kemistsamfundet har sedan 2016 namnet Svenska kemisamfundet, och nomenklaturarbete har varit och är en viktig del av samfundets verksamhet (Svenska kemisamfundet 2023a; Svenska kemi- samfundet 2023b). 241 Hans Landqvist, Niina Nissilä, Nina Pilke & Sannina Sjöberg anser Bergman att TNC bör arbeta för att ge publicitet åt de nya termerna bland experter. Enligt Bergman är det däremot svårare att påverka icke-experter: ”Den stora allmänheten kommer helt naturligt att först så småningom uppmärksamma dem [de nya termerna] och eventuellt acceptera dem.” I ärendets kronologiska ordning följer därnäst ett brev från NSF till Dansk Standardiseringsraad, Finlands Standardiseringsförbund och SIS, daterat 18 oktober. I brevet ber NSF om ursäkt för och korrigerar sin felaktiga användning av de danska termerna ilt och brint (sv. syre och väte) i de tidigare breven till standardiseringsorganisationerna respektive Norsk språknemnd och RTT. Korrigeringen gäller även för sammansättningar: det felaktiga iltbomben i det tidigare brevet ska ersättas med det korrekta brintbomben (sv. vätebomben). Den 21 oktober vidarebefordrar SIS detta brev till TNC. Därefter följer ett brev från Arne Ölander till TNC, daterat 10 november. Ölander rap- porterar att Svenska Kemistsamfundets Nomenklaturutskott har haft möte om ifall ter- merna oxygen, hydrogen och nitrogen ”skulle godtagas i svenskan”. I brevet summeras flera aktörers synpunkter på frågan. Enligt Dansk Standardiseringsraad har åsikterna va- rit delade i Danmark; vissa kemister har inte velat acceptera de nya termerna, medan andra har tagit dem i bruk. I Norge har RTT och Norsk språknemnd förordat de nya ter- merna och rekommenderat att de bör börja användas så snart det går, åtminstone i fackspråk. De här upplysningarna visar att Ölander har haft tillgång till information som inte ingår i Unor. Ölander rapporterar vidare att kemistsamfundets nomenklaturutskott beslutat att de föreslagna termerna ”borde upptagas även i svenska språket som god- tagna synonymer till väte, kväve och syre”. Svenska kemistsamfundet accepterar såle- des det förslag som TNC presenterar för Bergman och Ölander och de organisationer som de representerar. Slutligen meddelar Ölander att kemistsamfundet arbetar med översättning av Internationella kemiunionens förslag till oorganisk kemisk nomenklatur. Slutpunkten på ärendet i Unor-materialet är ett brev från TNC till SIS, daterat 11 novem- ber, där TNC rapporterar om synpunkterna från Bergman och Ölander. Eftersom ”ter- merna oxygen, hydrogen och nitrogen bör tas upp som synonymer till syre, väte och kväve”, kommer TNC att låta publicera en text i Teknisk Tidskrift (TT) och införliva ter- merna i sin ordsamling. TNC överlåter åt SIS att avgöra ifall rekommendationen borde få mera publicitet. Eventuella reaktioner från SIS återfinns inte i Unor. Under 1955 publicerade TNC en text i den återkommande TNC-spalten i TT. Texten är skriven av Sixten von Knorring, vice verkställande ledamot i TNC, och den publicerades också i TNC:s serie Ord och uttryck (TNC25 1956: [5]; von Knorring 1956). I texten sum- merar von Knorring frågan. Svenska kemistsamfundet arbetade för sin del med den 242 Samarbetet mellan TNC och RTT 1938–1998 omtalade översättningen av Internationella kemiunionens nomenklaturförslag. Resulta- tet publicerades i TNC:s skriftserie 1960 under titeln Oorganisk kemisk nomenklatur, vil- ken 1975 ersattes av Oorganisk kemisk nomenklatur. Swedish nomenclature of inorganic chemistry (TNC-Aktuellt 1964: 5; Terminologifrämjandet 2023a; TNC56 1975). En för- ändring i nyutgåvan är ”att nu för grundämnena väte, kväve och syre även tillåts namnen hydrogen, nitrogen och oxygen” (TNC-Aktuellt 1976: 2). Synonyma termer för de tre grundämnena sanktioneras ”officiellt” i svenskt kemiskt fackspråk från och med 1975, dvs. mer än tjugo år efter ärendet i Unor. 4.2.2 Termer, argument och aktörer I tabell 3 summeras de totalt nio argument som olika aktörer framför för respektive mot att överge de inhemska termerna till förmån för de internationella (engelska). Vissa ar- gument är explicit formulerade, medan andra framgår mera implicit i Unor. Argument för oxygen, hydrogen och nitrogen Aktör/er bakom argument (1) Enhetliga termer underlättar kommunikation mellan exper- ter, mellan icke-experter liksom mellan experter och icke-exper- ter i Norden NSF, RTT, Norsk språknemnd (2) Enhetliga termer minskar antalet fel vid översättning mellan språk i Norden NSF (3) De internationella termerna underlättar kommunikation mellan experter i utomnordiska sammanhang NSF, RTT, Norsk språknemnd (4) De internationella termerna visar samband mellan termer och kemiska tecken på ett tydligare sätt NSF, TNC (5) De internationella termerna och de inhemska termerna kan användas som synonymer TNC, Svenska Kemistsamfundets Nomenklaturutskott, Nämnden för svensk språkvård (6) De internationella termerna är bekanta för vissa språkbrukare (på svenska) TNC Argument mot oxygen, hydrogen och nitrogen Aktör/er bakom argument (7) De inhemska termerna är väl förankrade i respektive språk och språksamfund Dansk Standardiseringsraad, Nämnden för svensk språkvård, TNC (8) De internationella termerna kan möta motstånd hos exper- ter och/eller icke-experter Dansk Standardiseringsraad, Nämnden för svensk språkvård, TNC (9) Införandet av synonyma termer kan medföra skillnader mel- lan experters och icke-experters språkbruk Norsk språknemnd, Nämnden för svensk språkvård, TNC Tabell 3. Argument för respektive mot oxygen, hydrogen och nitrogen samt aktör/er bakom argument Av tabell 3 framgår att NSF, som är initiativtagare i ärendet, enbart framför argument för ett byte av termer, vilket knappast är oväntat. Även RTT talar enbart för. Dansk Stan- dardiseringsraad talar mot termbytet och Svenska kemistsamfundet för, medan TNC, 243 Hans Landqvist, Niina Nissilä, Nina Pilke & Sannina Sjöberg Norsk språknemnd och Svenska språknämnden framför argument såväl för som mot by- tet. Totalt framförs 13 ställningstaganden för och 9 mot termbytet. Tabellen visar att NSF får stöd av RTT och Norsk språknemnd vad gäller de mer princi- piella argumenten (1) och (3).5 Genom von Knorrings text ger TNC stöd åt (4), medan endast NSF talar för (2). De tre svenska aktörerna förespråkar en kompromiss genom att internationella och inhemska termer kan användas som synonymer, dvs. (5) ovan. Ge- nom von Knorrings text introducerar TNC ytterligare ett argument, (6), som innebär att de föreslagna termerna oxygen, hydrogen och nitrogen inte är så främmande för svenskt språkbruk. Detta framgår av etablerade termer som t.ex. oxidera, oxi- och oxoföre- ningar, hydroxid, hydrering och hydrolys samt nitrat och nitroföreningar (von Knorring 1956). När det gäller argument mot ett byte av termer, dvs. (7), (8) och (9) ovan, är det främst Nämnden för svensk språkvård som uppmärksammar sådana, men även Dansk Standardiseringsraad och Norsk språknemnd för fram tankar i en sådan riktning. Genom von Knorring (1956) noterar även TNC dessa argument. Det finns kriterier för att bedöma termers kvaliteter, även om det sällan går att uppfylla samtliga krav på “goda termer” (jfr Holmér 2002). Nuopponen och Pilke (2016: 65) säger att ”en god term är kort, skiljer sig från andra termer, passar in i begreppssystemet, beskriver begreppet väl, lämpar sig för avledningar och sammansättningar samt består av språkets egna element”. Möjligen går det att koppla två av kriterierna till två argument för de internationella termerna. Dessa är, i så fall, för det första ”passar in i begreppssystemet […]” och ”(4) De internationella termerna visar samband mellan termer och kemiska tecken på ett tydligare sätt [än de inhemska]”. Slutligen kan argumentet ”(6) De internationella termerna är bekanta för vissa språkbrukare (i svenskan)” kopplas till sociolingvistiska termbildningskriterier, enligt vilka t.ex. grekiska och latinska termelement kan vara motiverade i vissa kontexter och språkliga register (Laurén, Myking & Picht 1997: 218–219). Även Hjulstad (1992: 93) formulerar ett antal ”Krav til termer”, vilka delvis överlappar med Nuopponen och Pilke (2016: 65). Enligt Hjulstad ska helst endast en term användas för ett begrepp, vilket är stöd för argumentet ”(9) Införandet av synonyma termer kan medföra skillnader mellan experters och icke-experters språkbruk” i tabell 3. Kravet att ”en term ska være i allmenn bruk og akseptert i fagmiljøet” kan kopplas till argument 5 Möjligen skulle TNC också ha kunnat ge stöd åt (3) utifrån det faktum att den inflytelserike svenske språkvårdaren Erik Wellander vid ett tillfälle hävdade att ”[i]nternationally used terms in physics, chemi- stry, biology, astronomy, etc. must without discussion be welcomed in our language” (Selander 1980: 26, vår tillagda kursiv, citerat efter Oakes 2001: 165; se Isof 2023 om Wellander). Mer än 25 år efter det ärendet var aktuellt i Unor uppmärksammades Wellanders uttalande av Einar Selander. Denne var verk- sam vid TNC 1957–1977 och en stor del av perioden fungerade han som verkställande direktör för TNC (Bucher 1994). 244 Samarbetet mellan TNC och RTT 1938–1998 både för och mot de internationella termerna: ”(3) De internationella termerna under- lättar kommunikation mellan experter i utomnordiska sammanhang” och ”(7) De in- hemska termerna är väl förankrade i respektive språk och språksamfund.” Därtill kriti- serar Hjulstad (1992: 95) bristfällig termharmonisering inom ett språk eller mellan aktu- ella språk; det är ”alltid ønskelig å uppnå termharmoni mellom ulike språk” (kursiv stil i originalet). Önskan om harmonisering mellan svenska och norska termer avspeglar sig i argumenten för de internationella termerna i tabell 3 liksom i hela ärendet i Unor. Som ett exempel på bristande termharmonisering mellan språk anför Hjulstad dessutom just ”’oxygen/oksygen’ på den ene sida og ’surstoff/syre/syra’ på den andre” (Hjulstad 1992: 96). 4.2.3 Användning av inhemska kontra internationella termer För att vår andra forskningsfråga ska besvaras fullt ut krävs det även en kartläggning av termbruket under 2000-talet. Här behandlas först förhållandena för svenska och däref- ter för norska (bokmål). I aktuella ordlistor som ingår i svenska Rikstermbanken återfinns både de termer som traditionellt används i svenskan och de som föreslås i Unor-materialet (Rikstermbanken 2023b). Situationen är densamma i finländska TEPA Termbank (Terminologicentralen 2023b). Svenska kemisamfundets nomenklaturutskott utgav 2017 nya svenska skrivreg- ler för kemi, baserad på internationellt samarbete om kemisk nomenklatur (se t.ex. Svenska kemisamfundet 2017: 1–2 om samarbetet). I skrivreglerna meddelas däremot att de svenska namnen på grundämnena H, N och O är väte, kväve och syre, medan de engelska är hydrogen, nitrogen och oxygen. (Svenska kemisamfundet 2017: 2, 5). En sök- ning på myndigheten Skolverkets webbplats visar att syre, väte och kväve används i text- material om verksamheten i grundskolan och gymnasieskolan. Enda undantaget är några få träffar för oxygen. Dessa gäller kurser i svetsteknik inom gymnasieskolan, dvs. sådant tekniskt arbete som är början till ärendet i Unor 1954 (Skolverket 2023). I artikeln om det periodiska systemet i Nationalencyklopedin upptas enbart de inhemska termerna (NE 2023f). Vidare är NE-artiklarna om syre, väte och kväve mer utförliga än de om oxygen, hydrogen och nitrogen, vilka hänvisar till respektive artikel (NE 2023b–e, 2023g–h). Termerna syre, väte och kväve skapades på 1700-talet (Pedersen & Skaugrud 2011: 17). Syre är en försvenskning av franskans oxygène (’syrabildare’), där syre är ”ett namn så likt ordet syra som möjligt” (NE 2023g). Kväve är en motsvarighet till franskans azote (av grekiska nekande a och zōēʹ ’liv’) (NE 2023c), och väte motsvarar franskans hydrogène (’vattenbildare’) (NE 2023h). I den allmänspråkliga Svensk ordbok utgiven av Svenska Akademien (2021) behandlas uppslagsorden syre, kväve och väte, liksom oxy- gen och nitrogen, i egna artiklar, men de båda senare artiklarna hänvisar till artiklarna 245 Hans Landqvist, Niina Nissilä, Nina Pilke & Sannina Sjöberg om syre respektive kväve. I artiklarna om oxygen och nitrogen meddelas att uppslagsor- den har fackspråklig prägel, medan hydrogen alltså inte ägnas någon artikel (SO 2021). I norska Termportalen återfinns enbart de tre termer som NSF föreslog 1954, om än med anpassad stavning av en term: oksygen, hydrogen och nitrogen (med nitrogengass som synonym) (Termportalen 2023b). Norsk Kjemisk Selskap slog 1962 fast att de inter- nationella termerna skulle användas i fackspråkliga sammanhang, och sedan 1969 har ”alle elever lært at grunnstoffene med kjemisk symbol H, N og O heter hydrogen, nitro- gen og oksygen” (Pedersen & Skaugrud 2011: 15–16). I Store norske leksikon meddelas att dagens bokmålstermer slogs fast på 1950-talet och att vannstoff, kullstoff, kvelstoff och surstoff ”ble erstattet med hydrogen, karbon, ni- trogen og oksygen” (Store norske leksikon 2023). Termerna vannstoff, kvelstoff och sur- stoff går tillbaka på översättningar av de tyska termerna Wasserstoff, Stickstoff och Saurstoff. Efter andra världskrigets slut ersattes tyska kemiläroböcker med engelsksprå- kiga och förslag om internationella termer efter engelskt mönster väcktes. De norska bokmålstermerna förekommer i allmänspråket, ordböcker och dagstidningar utan upp- lysningar om att de skulle vara föråldrade (Pedersen & Skaugrud 2011: 16–17). Den all- mänspråkliga Det Norske Akademis ordbok (NAOB) meddelar dock att oksygen, hydro- gen och nitrogen hör hemma inom kemins fackområde, medan vannstoff, kvelstoff och surstoff är föråldrade som facktermer (NAOB 2023). Sammanfattningsvis används i dag de inhemska termerna syre, väte och kväve i kemins fackspråk på svenska som synonymer till de internationella (engelska) termerna. De in- hemska termerna är baserade på i första hand franska termer. I allmänspråket används främst de inhemska termerna. I fråga om fackspråk har de inhemska bokmålstermerna vannstoff, kvelstoff och surstoff, baserade på tyska termer, från och med 1960-talet er- satts med internationella (engelska) termer. Stavningen av en av termerna har anpas- sats med resultatet oksygen, hydrogen och nitrogen. I allmänspråket används båda grupperna av termer. 5 Slutord I denna artikel redovisar vi resultat som gäller samarbetet mellan de nationella termi- nologiorganen TNC i Sverige och RTT i Norge under tiden 1941–1998. De kvantitativa resultaten visar att brevväxlingen mellan de två organisationerna har varit som livligast under 1960- och 1970-talen då temakategorierna publikationer och kontakter utgör de största kategorierna. Kategorin information är, vid sidan av kontakter, den kategori som har en framträdande roll under hela undersökta perioden. Språkfrågor utgör den största kategorin under de två första decennierna i vår studie. 246 Samarbetet mellan TNC och RTT 1938–1998 Den kvalitativa analysen av den utvalda brevkedjan återspeglar en beredskap att ta ett kollektivt ansvar att diskutera en aktuell termfråga både internordiskt och nationellt. I diskussionen deltar såväl terminologer och språkexperter som fackexperter från olika organisationer. I breven återfinns argument både för och mot internationella termer. Slutresultatet är att de internationella termerna accepteras både i Sverige och i Norge. Skillnaden är att TNC rekommenderar inhemska termer med internationella synonymer, medan norska aktörer väljer att utveckla användningen av internationella termer, åtminstone i tekniskt språkbruk, och motverka bruket av de tidigare använda inhemska termerna. Myking et al. (2018: 395) slår dessutom fast att de norska facktermerna, både i fråga om bokmål och nynorska, är oksygen, hydrogen och nitrogen och att ”[d]ei nasjonale motsvara i norsk har alltså fått en svakare status i norsk enn dei tilsvarande både i svensk og dansk”. Våra analyser visar att det är möjligt att identifiera kriterier för goda termer i termdis- kussioner. Vi förväntar oss att en utveckling av denna analys kan göras genom begrep- pen ’domänförlust’ och ’domänvinst’. Dessa begrepp som beskriver domändynamik är starkt förankrade i den nordiska diskussionen som gäller språkens användningsområden och livskraft. I terminologiska sammanhang innebär domänförlust att det inte finns till- gång till termer på nationalspråk, vilket leder till att fackspråk inte fortsätter att utveck- las. Genom domänvinst utvecklas termer på nationalspråk inom områden som saknat dessa medel (jfr Laurén, Myking & Picht 2002). Analyser inom projektet Termer i tid – Tidens termer har visat att flera aktörer i de olika nordiska länderna samarbetar aktivt under många år med varandra i terminologiska frå- gor. En intressant aspekt i detta sammanhang är behovet och viljan att harmonisera ter- mer i Norden inom ett av språken eller mellan flera av språken på basis av gemensam diskussion. Följande steg inom projektet är att ta fasta på denna aspekt genom att ana- lysera samarbete mellan de nordiska terminologiorganisationerna i ljuset av samnordisk termharmonisering. Målsättningen är att diskutera vilka slags initiativ, beslut och re- kommendationer som ser ut att leda till domänvinst respektive domänförlust i kontak- terna och samarbetet mellan nordiska terminologiorganisationer. Referenser Bucher, A.-L. (2016a). Nationella terminologicentraler – i allmännyttans tjänst. I: N. Pilke & N. Nissilä (Red.). Tänkta termer. Terminologihänsyn i nordiskt perspektiv. VAKKI Publications 5. Vasa univer- sitet. 72–99. Tillgänglig: https://vakki.net/index.php/2016/12/31/tankta-termer-terminologihan- syn-i-nordiskt-perspektiv/ (citerad 10.5.2023). Bucher, A.-L. (2016b). Nordterm 40 år. Terminfo 2016(3). Tillgänglig: http://www.terminfo.fi/si- salto/terminfo-32016-356.html (citerad 10.5.2022). 247 Hans Landqvist, Niina Nissilä, Nina Pilke & Sannina Sjöberg Bucher, A.-L. & Suonuuti, H. (1989). Nordterm – terminologiskt samarbete i Norden. Terminfo 1989(3), 17–20. Tillgänglig: http://www.terminfo.fi/sisalto/terminfo-31989-488.html (citerad 10.5.2023). Heittola, S., Landqvist, H., Nissilä, N. & Pilke, N. (2022). TNC och Finland. Korrespondens inom terminologiområdet 1940–1999. I: S. Björklund, B. Haagensen, M. Nordman & A. Westerlund (Red.). Svenskan i Finland 19. Föredrag vid den nittonde sammankomsten för beskrivningen av Finland. Vasa den 6–7 maj 2021. Skrifter utgivna av Svensk-Österbottniska samfundet 82. Åbo Akademi & Svensk-Österbottniska samfundet, 88–103. Tillgänglig: https://www.doria.fi/bitstream/handle/10024/185549/Svenskan%20i%20Finland%2019.pdf?seq uence=1&isAllowed=y (citerad 10.5.2023). Hjulstad, H. (1992). Termen – uttrykkssida. I: Terminologiläran och dess relationer till andra områden. Nordisk forskarkurs i Mariehamn, Åland september 1990. Nordterm 4. Nordterm. 89–96. Holmér, Å. (1987). 30 år med TNC-Aktuellt. TNC-Aktuellt 1987(1), 2. Tillgänglig: https://terminologifram- jandet.se/h552a9FtZ/wp-content/uploads/2021/03/TNC-Aktuellt_1987_1.pdf (citerad 10.5.2023). Holmér, Å. (2002). Bra termer är en fråga om avvägning. NyTeknik 16 januari 2002. Tillgänglig: https://www.nyteknik.se/industri/bra-termer-ar-en-fraga-om-avvagning/809182 (citerad 10.5.2023). Isof (2023) = Institutet för språk och folkminnen – Isof. Om Erik Wellander. Tillgänglig: https://www.isof.se/pa-gang/evenemang/sprakradsdagen/erik-wellanders-pris/om-erik-wellan- der (citerad 10.5.2023). Järpvall, C. (2016). Pappersarbete. Formandet av och föreställningar om kontorspapper som medium. Mediehistoriskt arkiv 14. Mediehistoria, Lunds universitet. Tillgänglig: https://lucris.lub.lu.se/ws/portalfiles/portal/17063976/Pappersarbete.pdf (citerad 10.5. 2023). von Knorring, S. (1956). 5. Oxygen, hydrogen, nitrogen. I: Ord och uttryck. Korta uppsatser i aktuella frå- gor inom teknikens språkvård under år 1955. TNC Tekniska nomenklaturcentralens skrifter 26. Tekniska nomenklaturcentralen. 12. Texten är först publicerad under samma titelrubrik och med skribentsignaturen ”SvK” i Teknisk Tidskrift. Utgiven av Svenska Teknologföreningen 85. 271–272. Tillgänglig: http://runeberg.org/tektid/1955/ (citerad 10.5.2023). Landqvist, H., Nissilä, N. & Pilke, N. (2017). ”Gryta bör vara benämning för kärl av kraftigt material …” Experters bidrag för att skapa terminologiska resurser. I: M. Aasgard & O. Våge (Red.). Hvem er brukerne av terminologiske ressurser – og hvordan når vi ut til dem? Rapport fra NORDTERM 2017. Kongsberg, Norge 12.–15. juni 2017. Nordterm 20. Språkrådet i Norge. 17–30. Tillgänglig: http://www.nordterm.net/wiki/no/index.php/Nordterm_20 (citerad 10.5.2023) Landqvist, H. & Pilke, N. (2018). (O)lika? Två experters verksamhet inom ett terminologiskt nätverk. I: L. Kääntä, M. Enell-Nilsson & N. Keng (Red.). Työelämän viestintä, Arbetslivskommunikation, Work- place Communication, Kommunikation im Berufsleben. VAKKI-symposium XXXVIII 8–9.2.2018. VAKKI Publications 9. Vasa universitet. 92–104 Tillgänglig: https://vakki.net/publicat- ions/2018/VAKKI2018_Landqvist&Pilke.pdf (citerad 10.5.2023). Landqvist, H. & Pilke, N. (2021). Intresse och engagemang: Kungliga Tekniska högskolans insatser inom ett svenskt terminologiskt nätverk 1941–1983. Folkmålsstudier 59, 103–133. Tillgänglig: https://journal.fi/folkmalsstudier/article/view/112551 (citerad 10.5.2023). Laurén, Ch., Myking, J. & Picht, H. (1997). Terminologi som vetenskapsgren. Studentlitteratur. Laurén, Ch., Myking, J. & Picht, H. (2002). Language and domains: a proposal for a domain dynamics tax- onomy. LSP & Professional Communication, Vol 2. 23–30. Tillgänglig: https://rauli.cbs.dk/in- dex.php/LSP/article/view/1959 (citerad 5.5.2023). Lindgren, B. (2007). Nämnden – en krönika. I: B. Lindgren. (Red.). Nämnd, inte glömd. Historik över Nämnden för [svensk] språkvård och Svenska språknämnden 1944–2007. Skrifter utgivna av Svenska språknämnden 95. Svenska språknämnden. 7–58. Myking, J., Dysvik, S. & Hjulstad, H. (2018). Fagspråksarbeid. I: B. Mæhlum (Red.), Norsk språkhistorie. II. Praksis. Novus Forlag. 365–415. NAOB (2023) = Det Norske Akademis ordbok. Uppslagsord: ”hydrogen”, ”kvelstoff”, ”nitrogen”, ”oksy- gen”, ”surstoff, ”vannstoff”. Tillgänglig: https://www.rikstermbanken.se/ (citerad 10.5.2023). NE (2023a) = Nationalencyklopedin. Uppslagsord: ”Arne Ölander”. Tillgänglig: http://www.ne.se/upp- slagsverk/encyklopedi/lång/arne-ölander (citerad 10.5.2023). 248 Samarbetet mellan TNC och RTT 1938–1998 NE (2023b) = Nationalencyklopedin. Uppslagsord: ”hydrogen”. Tillgänglig: https://www.ne.se/uppslags- verk/encyklopedi/l%C3%A5ng/hydrogen (citerad 10.5.2023). NE (2023c) = Nationalencyklopedin. Uppslagsord: ”kväve”. Tillgänglig: http://www.ne.se/uppslags- verk/encyklopedi/lång/kväve (citerad 10.5.2023). NE (2023d) = Nationalencyklopedin. Uppslagsord: ”nitrogen”. Tillgänglig: http://www.ne.se/uppslags- verk/encyklopedi/lång/nitrogen (citerad 10.5.2023). NE (2023e) = Nationalencyklopedin. Uppslagsord: ”oxygen”. Tillgänglig: http://www.ne.se/uppslags- verk/encyklopedi/lång/oxygen (citerad 10.5.2023). NE (2023f). = Nationalencyklopedin. Uppslagsord: ”periodiska systemet”. Tillgänglig: http://www.ne.se/uppslagsverk/encyklopedi/lång/periodiska-systemet (citerad 10.5.2023). NE (2023g) = Nationalencyklopedin. Uppslagsord: ”syre”. Tillgänglig: http://www.ne.se/uppslags- verk/encyklopedi/lång/syre (citerad 10.5.2023). NE (2023h) = Nationalencyklopedin. Uppslagsord: ”väte”. Tillgänglig: http://www.ne.se/uppslags- verk/encyklopedi/lång/väte (citerad 10.5.2023). NO (2014) = Norsk Ordbok. Ordbok over det norske folkemålet og det nynorske skriftmålet. Betaside for søk i heile Norsk Ordbok, Uppslagsord ”brenne”, ”hydrogen”, ”kvelstoff”, ”kvæve”, ”nitrogen”, ”nøre”, ”oksygen”, “vasstoff”. Tillgänglig: https://alfa.norsk-ord- bok.no/?men=noob&mc0=no&mc1=ah (citerad 10.5.2023). Nordterm (1976). Terminologiskt samarbete i Norden. Tekniska nomenklaturcentralen. Nuopponen, A. (1994). Begreppssystem för terminologisk analys. Acta Wasaensia No 38: Språkvetenskap 5. Vaasan yliopisto. Nuopponen, A. & Pilke, N. (2016) [2010]. Ordning och reda. Terminologilära i teori och praktik. 2 uppl. Studentlitteratur. Oakes, L. (2001). Language and National Identity. Comparing France and Sweden. Studies in language and society 13. John Benjamins Publishing Company. Pedersen, B. & Skaugrud, B. (2011). Hvorfor har noen kjemiske stoffer flere navn? Naturfag 2011:1, 15– 17. Tillgänglig: https://www.naturfag.no/binfil/download2.php?tid=1684285 (citerad 10.5.2023). Pilke, N., Nissilä, N. & Landqvist, H. (2021). Organising terminology work in Sweden from the 1940s on- wards. Participatory expert roles in networks. Terminology. International Journal of Theoretical and Applied Issues in Specialized Communication. 27:1, 80–109. Tillgänglig: https://www.jbe-plat- form.com/content/journals/10.1075/term.00059.pil (citerad 10.5.2023). RA (2019) = Riksarkivet. 740123 AB Terminologicentrum 1941–2018. Tillgänglig: https://sok.riksarki- vet.se/?Sokord=TNC&EndastDigitaliserat=false&AvanceradSok=False&page=1&postid=Ar- kis+B9178DDF-DCDE-47B5-A553-28753AE10B49&tab=post&FacettState=unde- fined%3Ac%7C#tab (citerad 10.5.2023). Rikstermbanken (2023a) = Rikstermbanken. Vad är Rikstermbanken? Tillgänglig: https://www.riksterm- banken.se/help/show-info-page?page-name=about_rikstermbanken (citerad 10.5.2023). Rikstermbanken (2023b) = Rikstermbanken. Enkel sökning. Sökord: ”hydrogen”, ”kväve”, ”oxygen”, ”nitrogen”, ”syre”, ”väte”. Tillgänglig: https://www.rikstermbanken.se/ (citerad 10.5.2023). Sandberg, M. (2020). Från beslut till broschyr. Intertextualitet, äldre och kultur i texter inom en statlig satsning. Göteborgsstudier i nordisk språkvetenskap 40. Göteborgs universitet, Institutionen för svenska språket. Selander, E. (1972). Terminologisamarbete i Norden – erfarenheter i Sverige. I: A. Hamburger, A. Sud- mann & B. Molde (Red.). Språk i Norden 1972. Årsskrift för de nordiska språknämnderna. Skrifter utgivna av Nämnden för svensk språkvård 47. Nämnden för svensk språkvård. 95–102. Tillgänglig: http://www.diva-portal.org/smash/get/diva2:1179421/FULLTEXT01.pdf (citerad 10.5.2023). Selander, E. (1980). Language for professional use from the Swedish point of view. International Journal of the Sociology of Language 23, 17–28. Selander, E. (1991). På tal om Terminus – med spår av det förflutna. TNC-Aktuellt 1993:3, 4–9. Tillgäng- lig: https://terminologiframjandet.se/h552a9FtZ/wp-content/uploads/2021/03/TNC-Aktu- ellt_1991_3.pdf (citerad 10.5.2023). Skolverket (2023) = Skolverket. Sök. Sökord: ”hydrogen”, ”kväve”, ”oxygen”, ”nitrogen”, ”syre”, ”väte”. Tillgänglig: https://www.skolverket.se/sok (citerad 10.5.2023). 249 Hans Landqvist, Niina Nissilä, Nina Pilke & Sannina Sjöberg SO (2021) = Svensk ordbok utgiven av Svenska Akademien. 2 uppl. Svenska Akademien. Uppslagsord: ”hydrogen”, ”kväve”, ”nitrogen”, ”oxygen”, ”syre”, ”väte”. Tillgänglig: https://svenska.se/ (cite- rad 10.5.2023). Store norske leksikon (2023). Store norske leksikon. Uppslagsord: ”grunnstoff”. Tillgänglig: https://snl.no/grunnstoff (citerad 10.5.2023). Svenska kemisamfundet (2017) = Svenska kemisamfundet. Nya svenska skrivregler för kemi. Tillgänglig: https://kemisamfundet.se/wp-content/uploads/2020/05/Skrivregler-Särtryck-Kemisk-Tid- skrift.pdf (citerad 10.5.2023). Svenska kemisamfundet (2023a) = Svenska kemisamfundet. Historia. Tillgänglig: https://kemisamfun- det.se/om-oss/historia/ (citerad 10.5.2023). Svenska kemisamfundet (2023b) = Svenska kemisamfundet. Nomenklaturutskottet. Tillgänglig: https://kemisamfundet.se/om-oss/utskott/nomenklaturutskottet/ (citerad 10.5.2023). Termer i tid – Tidens termer (2023). Tillgänglig: https://sites.uwasa.fi/term/ (citerad 10.5.2023). Terminologicentralen (2023a). TEPA-termbank. Samling av fackspråkliga ordlistor och ordböcker – Ter- minologicentralen. Tillgänglig: https://termipankki.fi/tepa/sv/ (citerad 10.5.2023). Terminologicentralen (2023b). TEPA-termbank. Samling av fackspråkliga ordlistor och ordböcker – Ter- minologicentralen. Sökord: ”hydrogen”, ”kväve”, ”nitrogen”, ”oxygen”, ”syre”, ”väte”. Tillgänglig: https://termipankki.fi/tepa/sv/ (citerad 10.5.2023). Terminologifrämjandet (2023a) = Terminologifrämjandet. Publikationslista [över TNC:s publikationer]. Tillgänglig: https://terminologiframjandet.se/h552a9FtZ/publikationslista/ (citerad 10.5.2023). Terminologifrämjandet (2023b) = Terminologifrämjandet. TNC-Aktuellt. Tillgänglig: https://terminologi- framjandet.se/h552a9FtZ/publikationer/tnc-aktuellt/ Termportalen (2023a). Termportalen ved Språksamlingane. Tillgänglig: https://term.uib.no/?term- key=all&lang=a&search_option=elastic_start&tenv=prod (citerad 10.5.2023). Termportalen (2023b). Termportalen ved Språksamlingane. Sökord: ”hydrogen”, ”kvelstoff”, ”nitrogen”, ”oksygen”, ”surstoff”, ”vannstoff”. Tillgänglig: https://term.uib.no/?termkey=all&lang=a&se- arch_option=elastic_start&tenv=prod (citerad 10.5.2023). Tiililä, U. (2021). Texter och offentlig makt – språk och språkvetenskap i samhället. I: S. Ask & G. Byrman (Red.). Språk och rätt i teori och praktik. HumaNetten 46. Linnéuniversitetet. 32–55. Tillgänglig: https://open.lnu.se/index.php/hn/issue/view/178 (citerad 10.5.2023). TNC26 (1956) = Ord och uttryck. Korta uppsatser i aktuella frågor inom teknikens språkvård under år 1955. TNC Tekniska nomenklaturcentralens skrifter 26. Tekniska nomenklaturcentralen. TNC56 (1975) = Oorganisk kemisk nomenklatur Swedish nomenclature of inorganic chemistry. TNC 56. Tekniska nomenklaturcentralen. TNC-Aktuellt (1964) = Tillägg till TNC 32, Oorganisk kemisk nomenklatur. TNC-Aktuellt 1964:5/6, 5. Till- gänglig https://terminologiframjandet.se/h552a9FtZ/wp-content/uploads/2021/03/TNC-Aktu- ellt_1964_5_6.pdf (citerad 10.5.2023). TNC-Aktuellt (1976) = Ny ordlista. TNC-Aktuellt 1976:2, 2–3. Tillgänglig: https://terminologiframjan- det.se/h552a9FtZ/wp-content/uploads/2021/03/TNC-Aktuellt_1976_2.pdf (citerad 10.5.2023). Unor = Utlandskorrespondens Norge. 740123 AB Terminologicentrum 1941–2018. Riksarkivet. Stock- holm. Våge, O. (2016). Erfaringar frå eit mønsterprosjekt i kjemisk terminologi. Utprøving av to arbeidsmeto- dar. I: N. Pilke & N. Nissilä (Red.). Tänkta termer. Terminologihänsyn i nordiskt perspektiv. VAKKI Publications 5. Vasa universitet. 154–171. Tillgänglig: https://vakki.net/in- dex.php/2016/12/31/tankta-termer-terminologihansyn-i-nordiskt-perspektiv/ (citerad 10.5.2023). Wüster, E. (1985). Einführung in die allgemeine Terminologielehre und terminologische Lexikographie. 2. Aufl. Handelshochschule Kopenhagen. 250 Marja Kivilehto Communicating with Purpose To cite this article: Lehtonen, T. (2023). Globalisation and Cultural Diversity in the Finnish School Curricu- lum: Ethical and Critical Perspectives. In: E. Lillqvist, M. Eronen-Valli, V. Manninen, N. Nissilä & E. Salmela (Eds.). Communicating with Purpose. Vaasa: VAKKI Publications 15. 251–270. ISBN 978-952-69732-2-7 Globalisation and Cultural Diversity in the Finnish School Curriculum: Ethical and Critical Perspectives Tommi Lehtonen University of Vaasa The purpose of this article is to explore and analyse how globalisation and cultural diversity are addressed in the Finnish national curriculum for comprehensive school. The study focuses on both the broad consid- erations of globalisation and cultural diversity as well as the unique challenges of various school subjects in addressing these topics. The analysis is particularly concerned with the ethical ramifications associated with critical perspectives on globalisation. The curriculum does not provide a direct answer to these con- cerns. Instead, it emphasises cultural diversity when presenting the many issues encountered by pupils. The primary finding of the analysis is that the conceptualization of globalisation in the Finnish curriculum lacks depth and substance. As an indication of this, the curriculum places a greater focus on cultural di- versity than globalisation. Moreover, the Finnish curriculum perceives globalisation and cultural diversity as prospects rather than challenges. In terms of ethical considerations, the curriculum represents a kind of mixed model in which utilitarian considerations are emphasised but refined with duty-ethical consid- erations arising from universal human rights. Key words: cultural diversity, curriculum, ethics, globalisation This work is licensed under CC BY-NC 4.0 251 1 Introduction The purpose of this article is to explore and analyse how globalisation and cultural di- versity are addressed in the Finnish national curriculum for comprehensive school (Finn- ish National Agency for Education 2014). The study focuses on the findings of text anal- ysis, supported by pertinent commentary based on ethics and globalisation literature. The Finnish comprehensive school provides education in grades 1–9 for children aged 7–15 years. This study is particularly concerned with how the curriculum addresses the challenges of globalization, as raised by critical study, and how effectively it does so. A key issue is the question of how one should interpret and implement the ethical frame- work provided the UN Universal Declaration of Human Rights as reflected in the Finnish curriculum. In order to examine this topic, the article will focus on the following ques- tions: What does the Finnish curriculum say about globalisation and cultures? How and from what perspective are diverse cultures and multiculturalism portrayed in the Finnish school curriculum? What challenges and opportunities are associated with globalisa- tion? Finally, how and to what extent does the curriculum frame these challenges and opportunities in terms of ethical concepts such as rights, duties and moral conse- quences? 2 Getting the Analysis Started: Conceptual Tools and Background Globalisation is not explicitly defined or explained in the Finnish core curriculum. To set the stage for the analysis, let us consider the following as a working definition for glob- alisation: Globalisation refers to the processes by which the production, distribution, and consumption of goods and services, including knowledge and education, become increasingly uniform all over the world (Adetunji et al. 2013; Anderson-Levitt 2003; Cre- anza & et al. 2017). Besides its economic orientation, globalisation is often blamed for cultural homogenisation and the “watering down” of local traditions. This is referred to as the westernisation of culture and is frequently considered a potential source of cul- tural conflicts (Ritzer 2004; 2007: 95). Homogenisation and the westernisation of cul- tures are frequently viewed unfavourably (Hynes 2021). A critical perspective on globalisation provides many opportunities for ethical evaluation of the topic. Insofar as a critical perspective focuses on the unequal economic benefits of globalisation, the ethical orientation can be aligned with the discussion of universal human rights, such as the right to life, equality, and freedom from discrimination, while simultaneously including consequential ethical considerations with regard to social sus- tainability (Ďurčík 2015). Thus, different ethical models provide useful distinctions and 252 Tommi Lehtonen tools for an analysis of a school curriculum. In what follows, I concentrate on the utili- tarian and deontological frameworks. Despite the fact that the media frequently focuses on the economic effects of globalisa- tion, teachers and curriculum planners can be expected to take additional effects such as social and cultural transformations—such as the rise of living standards, the widening of income gaps, and a range of inequality issues—into account in order to provide pupils with a comprehensive understanding of what globalisation entails—perhaps also to pre- vent and mitigate possible culture-related conflicts among pupils (Lehtonen 2015, 47, 52–54). Thus, the discussion of globalisation has obvious and important ethical dimen- sions both at individual and at community level. From 2014 to 2017, Finland reformed the national core curriculum at all levels of edu- cation: early childhood, pre-primary, primary and lower secondary, and upper second- ary. As a result, the core curriculum now forms a more or less coherent progression throughout the entire education system (Halinen 2018: 79). Without delving into the pedagogical theory debate, the current Finnish curriculum can be said to be based on socio-constructivist educational theory, despite the fact that the term is not mentioned in the curriculum. The term socio-constructivist refers to the recognition of cultural and contextual issues in learning situations, as opposed to generic and non-contextualised knowledge construction (Hall 2007: 95). It is anticipated that such recognition will help pupils develop in a way that is responsive to their local cultural environment, to unique local characteristics, and to societal shifts such as globalisation and digitalization. Thus, socio-constructivism emphasises the construction of knowledge based on pupils’ prior knowledge and interaction with the changing social environment. In the introductory chapter, the Finnish core curriculum (2014: 9) declares that its pur- pose is to support and guide the organisation of teaching and schoolwork, as well as to encourage the uniform implementation of basic education. Although the core curricu- lum provides general guidelines at the national level, the curriculum is further expanded at the local level in municipalities. Eventually, the local curriculum is what establishes the authoritative basis for education and provides direction for daily schoolwork. How- ever, it is still up to each teacher to decide how, and to what extent, they cover particular topics, such as globalisation and cultural diversity, in class. Teachers, at the individual level, are thus the ultimate gatekeepers of curriculum. And curriculum is not the only thing that affects teachers. For example, teacher education, school principals, and the parents of the students all play a role (Hannon and O’Donnell 2022). The national school curriculums of different countries have several overlapping goals; from promoting the intellectual, emotional and ethical development of children to the 253 Globalisation and Cultural Diversity in the Finnish School Curriculum formation of a country’s citizens, preparing them to contribute to sustainable develop- ment and a quickly changing global economy. These objectives pull in different direc- tions, which may alter the dynamics of who learns what from whom (Henrich & McElreath 2003). In addition to upbringing and school education, informal education by peer groups, as well as media and social media, exert a strong influence on schoolchil- dren (Callanan et al. 2011; Rogoff et al. 2016). Furthermore, the education system in any country is not an isolated phenomenon. Rather, it springs from the prevalent social, cul- tural, religious and historical backgrounds of each country (Wineburg et al. 2007). De- velopmentally, school age is the stage at which children in many societies begin to be held accountable for social norms and rules (Li et al. 2021). The curriculum of Finnish comprehensive schools is used as a sample in this study to learn more about these un- derlying forces and what they might mean for education. 3 The Impacts of Globalisation Previous research has examined the impacts of globalisation on education from many perspectives, with sociologists and educationalists being the primary contributors. Nu- merous academic studies, focusing on curriculum and pedagogy, have examined the challenges and potential benefits of globalisation in education (Burbules and Torres 2000; Stromquist and Monkman 2000). There has also been study of the connection between education, social justice, and the state. Some of these studies are based on comparative education research, such as Zajda (2010). Globalisation has also been shown in studies to have a significant influence on the goals of the modern educational reform movement. According to Wells et al. (1998), globalisation affects students’ lives through changing their cultural milieu, particularly through market dynamics and sym- bolic realms linked to identity and nationhood. Many studies, however, lack detail in their ethical assessments and criticisms of the national curriculum. By evaluating data from Finland, this study seeks to address that research gap. In what follows, I review and critically evaluate the Finnish core curriculum’s approach to globalisation. The Finnish curriculum (2014, 18) frames globalization by referring to (1) global education that must be in line with the United Nations’ development goals (SDGs) and to (2) international cooperation. According to the curriculum, global educa- tion in comprehensive schools contributes to the creation of conditions that are condu- cive to fair and sustainable development. The curriculum states that this educational effort should be carried out, to the greatest extent possible, in cooperation with educa- tional institutions and developers in other countries. Thus, in addition to the primary national requirements for education, the Finnish core curriculum also recognises the importance of an international perspective. The core curriculum holds that nationally and internationally, basic education is a positive, society-building force for change. In 254 Tommi Lehtonen this way, the Finnish school curriculum takes a broadly positive view of globalisation as a process of internationalisation and cooperation. It is worth noting that the curriculum (2014: 16) links cultural diversity to the goal of community building. In this regard, the curriculum is optimistic about the ability of peo- ple from diverse backgrounds to effectively collaborate, which represents a constructive ideal of the coexistence of different cultures. The various components of globalisation, including its economic, social, and cultural aspects, are not problematised or debated in the curriculum. This is, in a way, understandable, given that the curriculum’s purpose is to provide schools and teachers with clear and achievable learning objectives. Those in charge of developing the curriculum may believe that critically evaluating different as- pects of globalisation would cause teachers to be hesitant and confused about which path to take and how to present globalisation to pupils (cf. Rogers 1999: 31–34, 37–40). In light of this, the Finnish curriculum’s streamlined approach to globalisation is under- standable, albeit restricted. The Finnish curriculum places the greatest emphasis on the social and cultural aspects of globalisation, which is demonstrated by the fact that cultural diversity is a topic cov- ered throughout the curriculum. This might be considered peculiar, given how fre- quently the economic consequences of globalisation are discussed in the media (Ritzer 2004; 2007). The economic aspect of globalisation becomes most apparent when the curriculum discusses work and professions. The curriculum (2014: 23) emphasises how work and professions are changing as a result of technological advancement and eco- nomic globalisation. In light of this, the curriculum approaches globalisation in a practi- cal and utilitarian manner. Globalisation is acknowledged as a social fact that is essen- tially irreversible, and schoolchildren are regarded as being in need of knowledge and skills to help them navigate the globalised world and labour market. However, in order to encourage more nuanced globalisation teaching and help students learn more about globalisation issues, school education must go beyond the economic dimension of glob- alisation. In a sense, this appears to be the case with the Finnish curriculum, in which cultural diversity is viewed favourably. 4 Cultural Diversity The Finnish curriculum (2014: 15–16) considers cultural diversity a source of wealth and well-being. According to the curriculum, comprehensive education in Finland is built on a diverse cultural heritage that has been and continues to be shaped by the interaction of different cultures. This assertion can be interpreted in two ways: descriptively or nor- matively, stating a fact or proposing a norm. Despite Finland’s long history of having a relatively homogeneous cultural milieu, the curriculum emphasises cultural exchange. 255 Globalisation and Cultural Diversity in the Finnish School Curriculum There are obvious reasons for this. Over the last fifty years, an increasing number of immigrants with refugee, student, or professional status from various countries and con- tinents have moved to Finland. Some of these immigrants were repatriating Finnish na- tives, who had moved to neighbouring Sweden several decades previously (Potinkara 2022). Nonetheless, as a result of this overall increase in immigration, Finland has be- come more international than ever before. Despite its generally positive outlook on cultural diversity, the Finnish curriculum makes relatively few mentions of cultural interaction, such as the spread of artistic influences or cultural currents. These mentions appear in the contexts of arts, music, needlework and handicraft education. The three major areas where the positive effects of school education are assumed to be fulfilled in relation to cultural diversity are (1) pupils’ cul- tural identity, (2) active participation in their culture and community, and (3) interest in other cultures (Finnish Core Curriculum 2014: 15–16, 18, 21). Furthermore, the curricu- lum assumes that education can foster respect for cultural diversity, foster interaction within and between cultures, and lay the foundation for culturally sustainable develop- ment. As a result, the curriculum strongly supports the widely acknowledged goal of social and cultural sustainability, which refers to meeting basic human needs such as social justice and human rights while also ensuring the well-being of future generations (WCED 1987: 8). The Finnish curriculum (2014: 21) points out that pupils from different cultural and lan- guage backgrounds meet each other in comprehensive education and come in contact with a wide variety of customs, community practices and viewpoints. The curriculum optimistically states that pupils learn to see things from the perspective of the life situ- ations and circumstances of others. This ability to change one’s perspective and to truly understand and empathise with the values and experiences of another is not necessarily inherent but requires training (Riess 2017). Furthermore, the curriculum (2014: 16) as- sumes that language, culture, religion and worldview boundaries can be crossed in school education, provided that teaching is tailored to the interests and skill level ap- propriate to pupils’ age. Without giving any specific examples of how such crossing is possible, the curriculum says that learning together across various boundaries creates the conditions for genuine interaction and community. Thus, the curriculum appears to assume that when pupils from different cultural backgrounds gather in a classroom, they will automatically cross cultural boundaries (Leask and Carroll 2013; Yang et al. 2010). Even if this is true to some extent, one would expect the possibility of cultural conflicts to be considered as well, which is not the case in the Finnish curriculum. According to the curriculum, basic education lays the foundation for global citizenship that respects human rights and encourages action for positive social changes. Thus, the 256 Tommi Lehtonen Finnish curriculum has a highly positive outlook on the enrichment and cultural ex- changes that education in schools can foster. According to the curriculum (2014: 155), pupils will learn, first, about the culture of their school community and home region, as well as their cultural environment and changes and diversity within it. Second, pupils are said to have opportunities for international collaboration and the comparison of differ- ent cultures, customs and traditions. The curriculum concludes that cultural diversity is fundamentally a positive asset (2014: 21). The curriculum emphasises that teaching promotes knowledge and understanding of cultures and ideologies, worldviews and religious traditions such as Christianity and the tradition of Western humanism. In the same context, no other cultural, religious or phil- osophical tradition is mentioned. The curriculum also states that along with respect for life, other people and nature, the inviolability of human dignity, respect for human rights and the democratic values of Finnish society, such as fairness and equality, should be emphasised. Cooperation and responsibility, the promotion of health and well-being, the growth of good habits, and the promotion of sustainable development are viewed as the building blocks of civilization (2014: 19). These can be viewed as important and demanding goals in a globalising world confronted with climate change and other envi- ronmental and social problems. As a result, the curriculum approaches global issues from a solution-oriented perspective. The Finnish curriculum points out that pupils grow up in a world that is culturally, lin- guistically, religiously and ideologically diverse. Against this background, the curriculum says that cultural competence is necessary for living and working in a way that is cultur- ally sustainable. Respect for human rights, interaction skills, and the ability to express oneself and one’s views are said to underpin such competence (2014: 21). Especially regarding grades 7–9, or the upper level of comprehensive school (that is, students in the age bracket of 13–15), the curriculum (2014: 282) says that schoolwork aims to support the formation of students’ cultural identity and a culturally sustainable lifestyle based on respect for human rights. As stated, students are guided to see cultural diversity as a fundamentally positive asset. At the same time, they are guided to recog- nize how cultures, religions and worldviews affect society and daily life, and to consider what actions are unacceptable on the basis that they violate human rights. This last, easily unnoticed, remark is significant because it implies the importance of critically eval- uating cultural beliefs and practises (such as female genital mutilation and forced mar- riage of girls) (Dixson-Declève et al. 2022: 106). Thus, cultural diversity and respect are not interpreted as justification for thinking that “anything goes”. According to the cur- riculum, school systematically promotes respect and trust towards other nationalities and people groups. Moreover, pupils need to become acquainted with the key human 257 Globalisation and Cultural Diversity in the Finnish School Curriculum rights treaties and their interpretation and implementation. Thus, both practical and theoretical knowledge of human rights are emphasised in the Finnish core curriculum. Despite this emphasis, the curriculum fails to address the complex issue of how cultural recognition and cultural criticism may conflict. Accordingly, it fails to address the chal- lenge of dealing with cultural differences when those differences are related to ethical values and inalienable rights. 5 Globalisation and Cultural Diversity in Different School Subjects This chapter will examine various school subjects through the lens of how the Finnish core curriculum addresses globalisation and cultural diversity. Globalisation and cultural diversity are significantly more prominent in the curricula of languages, religion, and life stance education, than in the curricula of other school subjects. As indicated previously, the curriculum places considerably greater emphasis on cultural diversity than on glob- alisation. There can be several reasons for this, including culture being a more commonly used and well-known term than globalisation. Furthermore, from the schoolchildren’s point of view, cultural differences and similarities may be more visible and tangible than the effects of globalisation on economic and social development. Notwithstanding, it is certain that globalisation has altered the way education programmes are delivered, with the increased emphasis on the importance of learning about and appreciating different cultures (Yang et al. 2010; Li 2013; McGrath-Champ et al. 2013). Globalisation has also led to increased connectivity and cross-border collaboration, enabling the delivery of education programmes online and through partnerships between educational institu- tions from different countries (Morris et al. 2020). This has expanded access to educa- tion, allowing students to study from anywhere in the world and pursue degrees from leading institutions. This is particularly true for university students. Additionally, global- isation has led to a greater emphasis on internationalisation within education pro- grammes, including exposure to diverse cultures and perspectives (Leask 2015). Languages According to the Finnish core curriculum, the main goal of language education is to help pupils learn more about different languages and cultures. This goal is written into the curriculum with the aim to promote a greater awareness of linguistic and cultural dis- tinctions, which are believed to go hand in hand (Finnish Core Curriculum 2014: 28, 197– 200, 205–206, 211, 219–220, 224, 226, 228, 230, 325, 326–328, 333–334, 349–353, 355, 357, 359–361, 363–364, 367–368, 371, 373). Therefore, according to the curriculum, learning a language involves more than just being able to communicate with others. Lan- guage acquisition requires cultural knowledge, which necessitates the development of sociocultural metaskills like collaboration, curiosity, and tolerance for diversity. 258 Tommi Lehtonen Furthermore, the curriculum calls for the development of pupils’ abilities to articulate the similarities and contrasts between various languages and cultures (Finnish Core Cur- riculum 2014: 166). Language awareness is an important concept in this context. It refers to being aware of how attitudes toward languages and language communities manifest themselves in learning, interacting, building identities, and assimilating into society. This level of awareness, one could argue, requires the ability to think abstractly and self-re- flectively, if not self-critically. According to the Finnish curriculum (2014: 198, 200, 213, 219, 222, 226, 231, 233, 325, 348), one of the beneficial outcomes of language awareness is that it encourages chil- dren to have an initial interest in the cultural diversity of their environment. This can be a bit of a chicken-or-egg situation. It is possible that language awareness leads to an interest in cultural diversity, but an interest in different cultures can also be a stimulus for language awareness. Furthermore, the educational goal, according to the curricu- lum, is for pupils to value their language and cultural heritage, as well as the world’s linguistic and cultural diversity, and to meet people without forming or upholding harm- ful stereotypes. Language education is also said to increase pupils’ cultural awareness by focusing on various assumptions associated with different linguistic groups, such as the fact that members of a linguistic minority have customs and traditions that the ma- jority does not (Finnish Core Curriculum 2014: 325–326, 333, 348–349, 356, 360, 363, 367, 371). The curriculum (2014: 315, 318, 325) motivates this by stating that the goal is for pupils to gain the skills necessary to work in an international context as they learn more about different cultures and languages. Religion The primary objective of the religious education that pupils receive in Finland is to ac- quaint them with the fundamental tenets of the world’s major religions and non-reli- gious ideologies, as outlined in the national curriculum. Accordingly, pupils need to de- velop the ability to articulate the core beliefs and practises of a variety of religious tra- ditions (Finnish Core Curriculum 2014: 407). Furthermore, religious education aims to foster appreciation and respect for various religions and worldviews (Finnish Core Cur- riculum 2014: 248, 406). Thus, the goal of religious education, in the spirit of human and cultural rights, is to increase recognition of different cultures, traditions, and ways of thinking. In light of this, religious education aims to foster both the cognitive and moral development of pupils, by encouraging them to think about the values that underpin a society like that of Finland, which is both multicultural and multi-religious (Finnish Core Curriculum 2014: 410). 259 Globalisation and Cultural Diversity in the Finnish School Curriculum More specifically, the Finnish curriculum (2014: 134) states that religious education helps pupils understand and appreciate their religious and ideological background, as well as preparing them to accept the diversity of religions and worldviews in their class- room, school, and community. To achieve this goal, religious education is said to provide information, skills, and tools for thinking. Pupils are encouraged to recognise and ex- press their feelings and opinions, and to practise recognising the feelings of others and taking their opinions into account. Therefore, according to the curriculum, pupils should be encouraged to wonder, ask questions, and participate in the discussion on religions and worldviews. Furthermore, pupils should be guided to act fairly and responsibly. Thus, religious education is thought to provide pupils with more than just information about religions and worldviews. Life Stance Education In the Finnish school system, there is non-denominational life stance education for pu- pils who do not belong to any religious denomination and/or do not participate in reli- gious education. These pupils should also be able to identify key features and develop- ments in major worldviews and cultures, particularly the historical, cultural, and social phases of Semitic monotheism and secular humanism (Finnish Core Curriculum 2014: 411–414). The Finnish core curriculum (2014: 139, 253, 411) states that the goal of non- denominational life stance education is to enhance pupils’ opportunities to full demo- cratic citizenship in a globalising and rapidly changing world. This requires that the teaching promotes the development of pupils’ ethical and critical thinking and learning skills. Here, critical thinking is defined as looking for grounds, grasping contexts, being situationally aware, and being self-correcting. Thus, the idea of life stance education is to strengthen an open and reflective attitude in pupils. These meta-skills and tools for thinking are useful not only in understanding the impacts of globalisation and cultural diversity, but also for argumentation and active participation in discussions on a variety of topics. Based on the Finnish curriculum, non-denominational life stance education places more of an emphasis on pupils’ general argumentation capabilities, while reli- gious education focuses more on understanding the interactions of religions and other worldview traditions. Environmental Studies According to the Finnish core curriculum (2014: 131, 133, 239), environmental studies education takes into account the ecological, cultural, social, and economic aspects of sustainable development. The natural environment and human activities in Finland, the Nordic countries, Europe, and other continents are outlined in environmental studies 260 Tommi Lehtonen education through diverse regional examples and current news topics (Finnish Core Cur- riculum 2014: 241). Fostering global understanding and appreciating diversity in nature and culture are important perspectives in this context. When selecting content for envi- ronmental studies, the preservation of biodiversity, mitigation of climate change, sus- tainable use of natural resources, promotion of health, preservation of pupils’ cultural heritage, living in a multicultural world, and the global well-being of humanity, now and in the future, should all be considered. Thus, environmental studies seeks to discuss not only material and biological facts, but also social and ethical concerns. Geography Attitude and value goals for geography education include encouraging students to be- come active, responsible citizens committed to a sustainable lifestyle (Finnish Core Cur- riculum 2014: 385, 388). Geography education also aims to help pupils appreciate their regional identity as well as the diversity of nature, human activities, and cultures. Addi- tionally, the goal of geography education is to foster a more universal appreciation for human rights. Accordingly, the learner should be able to understand cultural differences and see current society through the lens of human rights (Finnish Core Curriculum 2014: 388). In view of these goals, geography education attempts to combine appreciation of regional identity with respect for universal human rights, including cultural rights. Ac- cording to the curriculum (2014: 386), geography classes use real-world examples from all over the world to help students think about how globalisation and regional develop- ment issues affect people’s lives and the places where they live. Given this, geography education seeks to critically examine the ways in which globalisation is influencing peo- ple and environment. Additionally, it is important for pupils to learn how to define the differences in cultural landscapes, features, and ways of life in Finland and around the world (Finnish Core Curriculum 2014: 387). History According to the Finnish curriculum, the goal of history education is to increase pupils’ historical awareness and knowledge of various cultures. Pupils are guided to understand the developments that led to the present and to consider future scenarios by using his- torical information (Finnish Core Curriculum 2014: 257, 415). Furthermore, the goal of history education is to raise pupils’ historical and cultural awareness, while also encour- aging them to practise responsible citizenship. As a separate goal, the curriculum (2014: 257, 415) stipulates that students must be taught the value of both intellectual and man- ual labour. This once again exemplifies the practical and utilitarian orientation of the Finnish national curriculum. 261 Globalisation and Cultural Diversity in the Finnish School Curriculum According to the curriculum, history education is designed to help pupils develop their identities and become acquainted with the effects of culture on individuals and societies (Finnish Core Curriculum 2014: 257, 415). These descriptions of intended learning out- comes are all rather vague, and they do not tell us much about what is required in order to achieve these objectives. The same issue of vagueness arises in other school subjects. Visual Arts The curriculum (2014: 143, 297, 426) says that the task of teaching visual arts is to guide pupils to explore and express a culturally diverse reality through the means of art. The construction of pupils’ identities, cultural competence and sense of community are said to be strengthened by producing and interpreting images. According to the curriculum, the pupils’ experiences, imagination and experimentation create the basis for teaching visual arts. In this way, the curriculum presupposes that teaching pupils to comprehend cultural diversity and developing pupils’ identities are not just verbal and linguistic en- deavours, but may also be greatly enhanced by learning to produce and analyse images. Needlework and Handicrafts The Finnish core curriculum bases needlework and handicraft education on a thorough examination of a number of broad themes that cross subject lines. According to the cur- riculum (2014: 146, 270, 431), knowledge of the surrounding material world provides the foundation for a sustainable lifestyle and sustainable development. This also in- cludes the pupils’ personal experience, local cultural heritage and the cultural diversity of the neighbourhood. Furthermore, it is claimed that needlework and handicraft edu- cation teaches pupils how to be moral, knowledgeable, capable, engaged, and enter- prising citizens who respect themselves as creators, have a talent for craft expression, and a desire to preserve and advance craft culture (Finnish Core Curriculum 2014: 430). In light of these claims, the needlework and handicrafts curriculum includes ambitious objectives that are not only technical, but also social and ethical in nature. The curricu- lum planners have recognised that school education must be comprehensive and inte- grated, which means that technical skills and theoretical knowledge must be combined with ethical and aesthetic goals. Music According to the Finnish core curriculum, a well-rounded music education includes not only children’s music but also music from other cultures, art music, popular music, and folk music. The primary objective of music education is to encourage pupils to reflect on their musical experiences and the vast aesthetic, cultural, and historical wealth of the world of music (Finnish Core Curriculum 2014: 264, 266). Examples of music of various 262 Tommi Lehtonen ages and from various regions frame cultural diversity in music education (Finnish Core Curriculum 2014: 423). This can help pupils see globalisation and cultural diversity from a new, more concrete perspective, where the emphasis is on experiences they can relate to, rather than on abstract ideas. Sports The sports curriculum, like the visual arts curricula and the needlework and handicrafts curricula, states that the goal is to promote equality in school and society, a sense of community among pupils, and cultural diversity (Finnish Core Curriculum 2014: 148, 273, 433). Sports education is thus much more than just teaching the techniques and rules of various sports. And it is about more than just instilling a positive attitude toward physical exercise. Sports education is also about how pupils interact with one another and how they treat one another. Thus, morality and social cohesion are used to frame how cultural diversity is, or should be, perceived in sports education. This way of think- ing is applicable to basically every school subject, meaning that globalisation and cultural diversity in the classroom setting are concerns that transcend disciplinary boundaries. The above descriptions provide an overview of how globalisation and cultural diversity are addressed in the curricula of different school subjects. The findings can be summa- rised as follows: In religion and history education, reflections on globalisation and cul- tural pluralism are linked to historic events and current encounters between different traditions and ideologies. In the context of language education, globalisation and cul- tural diversity relate to the linguistic and communicative requirements for meeting and understanding people from all over the world. Globalisation is seen as a universal goal of ecological sustainability in environmental studies, with the premise that safeguarding nature and the environment is critical for our future. In art, craft and music education, cultural pluralism is related with the chance to become aware of and engaged in the creative and musical styles and traditions of different origins. In the teaching of sport, globalisation is linked to larger ethical and pedagogical aims of school education, such as respect for others and tolerance of diversity. As a result, the Finnish curriculum takes into account the cognitive, aesthetic, and ethical aspects of globalisation and diversity in different ways in the context of different school subjects. The curriculum addresses globalization and cultural diversity in the framework of the humanities and arts and crafts, but not mathematics and science, despite the fact that the curriculum’s basic ed- ucational and ethical objectives apply to the instruction of all disciplines. 263 Globalisation and Cultural Diversity in the Finnish School Curriculum 6 Discussion: The Finnish Curriculum Emphasises Cultural Diversity Over Globalisation So far, this article has described the Finnish comprehensive school’s curriculum and pro- vided some brief commentary of different school subjects. In this chapter, I expand on the study’s findings, focusing on the ethical implications that arise from critical perspec- tives on globalisation. The aim is to juxtapose the curriculum’s portrayal of globalisation as cultural diversity with a more intricate comprehension of the potential conflicts and challenges that are intertwined with the process of globalisation. This study is particularly concerned with how the curriculum addresses the challenges of globalization, as raised by critical study, and how effectively it does so. It mainly ad- dresses globalization in terms of cultural diversity and does not sufficiently attend to how cultural recognition and cultural criticism may conflict, both in the large globalized context and in the specific cultural context offered by education. The focus on cultural diversity and not on other detrimental effects of globalization present in critical research perspectives on globalization, leads the curricula to mainly focus on cultural diversity as an ideal to promote through education. The lack of consideration of more detrimental effects of globalisation does not aid teachers in addressing conflicts and challenges com- ing with globalization in the classroom. The Finnish core curriculum takes for granted that pupils grow up in a culturally, linguis- tically, religiously, and ideologically diverse world. Against this backdrop, the curriculum states that cultural competence is necessary for culturally sustainable living and work- ing. Respect for human rights, interpersonal skills, and the ability to express oneself and one’s opinions are said to be prerequisites for such competence. The curriculum empha- sises expressive capacity as an important dimension of cultural competence, including language proficiency and argumentation skills. More broadly, the curriculum fosters an ideal of education as something that encourages students to become active participants in their culture and community, and also promotes an interest in other cultures. In this regard, one may question whether the curriculum fosters ambitions without providing sufficient guidance on how to achieve them. The emphasis on the need for students to develop a coherent identity and healthy self- esteem in a multicultural setting is part of the normative educational goals provided by the Finnish curriculum. Although the curriculum makes no mention of it, in a multicul- tural environment, representatives of minorities may face harmonising pressure from the dominant culture, while representatives of the majority may perceive new cultural currents as a threat to their traditions and values (Akande 2002). Nevertheless, one might think that when globalisation and cultural diversity are discussed, the curriculum does an adequate job of focusing on the pupils’ points of view and personal growth. On 264 Tommi Lehtonen the other hand, as a result of this emphasis on internal development, the external ef- fects of globalisation and critical discussion of them are underrepresented in the Finnish curriculum. Furthermore, the globalisation-induced barriers to pupils’ personal devel- opment, such as harmonising pressure, remain unaddressed. As a result, the concept of globalisation is presented rather thinly in the Finnish curricu- lum, and the concept is not challenged, let alone problematised. As indication of this “thinness”, social issues such as widening income disparities and persistent gender ine- qualities, which are frequently supported by traditional paternalistic values, as well as issues of cultural homogenisation and assimilation, go unaddressed. Rather than delving into these issues, globalisation is accepted as a fact to which societies must adapt be- cause they have no choice. In the curriculum, many aspects of globalisation are consid- ered inherently positive and worth of highlighting, such as the spread of cultural influ- ences, increased intercultural communication, and opportunities to meet people from different cultures. The curriculum keeps silent about the violent aspects of globalisation, in which one culture’s traditions, practices, and customs are gradually and inadvertently replaced by those of another. This gives the impression that globalisation and cultural diversity are primarily viewed from a utilitarian standpoint in the Finnish curriculum. Eventually, the benefits of globalisation are emphasised, while the problems and disad- vantages are downplayed. From an ethical standpoint, this is significant shortcoming because providing a one-sided, if not misrepresentative, view of globalisation does not foster the development of students into responsible, honest, and critical citizens and consumers. A similar issue impedes the discussion of different cultural traditions and their potential drawbacks. Yet, culture can be a barrier to progress in a variety of spheres, including social advancement and ethical advancement (Dixson-Declève et al. 2022: 106). In the Finnish curriculum, there is no discussion of the difference between ethics as universal moral principles (independent from social and cultural contingencies) and cultural habits such as cuisines, greeting styles, and ways of dressing. Rather, the fact of cultural pluralism is accepted as a given, with no discussion of various dimensions or potential problems and solutions related to cultural pluralism. Despite the lack of explicit discussion on various ethical frameworks, the UN Declaration of Human Rights appears several times in the Finnish core curriculum (2014: 21, 130, 282, 446). Hence, the curriculum makes an implicit assumption of global ethics in the form of universal human rights. This demonstrates that the curriculum, at least indi- rectly, assumes that the main point of ethics is to provide rules that are right and good for everyone, regardless of where they come from. When this result is combined with the obvious utilitarian emphasis in the curriculum’s ethical considerations, the result is an ethical understanding that emphasises the maximisation of economic and other ben- 265 Globalisation and Cultural Diversity in the Finnish School Curriculum efits related to globalisation, and the minimisation of social harms so that as many peo- ple as possible, if not all people, can feel that their basic rights have been respected. This represents a kind of mixed model of ethics in which utilitarian considerations are em- phasised but refined with duty-ethical considerations arising from universal human rights. It is noteworthy that virtue ethics, as the third main ethical framework, is at least implicitly assumed throughout all educational curricula since education has the power to mould an individual’s character. Nonetheless, the Finnish curriculum does not place a premium on virtues and character traits. The term ‘virtue’ is only mentioned without a more detailed discussion (Finnish Core Curriculum 2014: 282, 410). One could see the mixed model of ethics in the Finnish curriculum as representing a kind of rule-consequentialism. In moral philosophy, rule-consequentialism refers to the eth- ical view that the rightness or wrongness of an action depends not on the overall good- ness or badness of its consequences (as act-consequentialists believe), but on whether the action conforms to the set of moral rules that would have the best outcomes if eve- ryone accepted or followed them (Lehtonen 2021: 467–468). Universal human rights appear to be viewed as such a set of rules in the Finnish core curriculum. Furthermore, globalisation and cultural diversity are framed as competitive advantages in the Finnish curriculum. This may be partly due to international evaluation frames like PISA and related country comparisons (Sahlberg 2012). Even though competition be- tween pupils, companies, countries, cultures or any other agents is not explicitly men- tioned in the curriculum, the discussion of cultural diversity and how to respond to it is framed as something that requires the appropriate responses to support and strengthen social cohesion and goodwill, as well as to make pupils better equipped for international job markets. When people try to comprehend the problems and issues that come with globalisation and cultural diversity, they often concentrate on potential or assumed conflicts between cultures and the barriers, if not walls, that separate them (Matare 2009). The Finnish comprehensive school curriculum takes a different approach. It does not look at global- isation and cultural diversity through the lens of conflict or barriers. Instead, it regards globalisation and cultural diversity as facts that, for those who are well prepared and competent, can provide great opportunities on job markets and in other facets of life. Despite its generally positive attitude toward globalisation and cultural diversity, the Finnish comprehensive school curriculum reflects the concept of cultural barriers through a contraposition, with two underlying assumptions: first, cultures diverge in many ways, including beliefs, values, customs, and languages, and second, proficiency in cultural diversity requires good language and communication skills. By emphasising 266 Tommi Lehtonen proficiency in cultural diversity, the Finnish curriculum evades discussion on cultural conflicts and barriers. However, there are numerous historical and present examples of various nations and cultures clashing, if not fighting, with one another (Küng 1998; Huntington 2011). The issue of how to avoid cultural conflicts is perhaps more relevant today than ever before. According to one view, cultural conflicts can be prevented, first, by blending, reinter- preting and harmonising cultural norms and, second, by appropriately limiting and con- fining the extent of competing norms (for example, by restricting the manifestations of cultural identity to private life only) (Ritzer 2004; Lehtonen 2015: 47). As a result, har- monic blending and precautionary restriction can be seen as the main routes to a peace- ful cohabitation of cultures—a goal that is also pursued in school education (Lehtonen 2015: 52–53). Both of the above routes are visible in what Julian Baggini has dubbed the “Poppadom Paradox” (Kennedy 2012). The paradox is that people’s enjoyment of feeling multicul- tural (“blending”) is contingent on other people remaining, at least fictionally, monocul- tural (“restriction”). Accordingly, people enjoying poppadom—thin, crispy Indian bread—in an ethnic restaurant in a western capital may mistakenly believe that the staff represents authentic Indian, monocultural, culture. The Finnish national curriculum adopts, in a sense, the “Poppadom Paradox” by placing an emphasis on cultural speci- ficity to the point where students are expected to be curious about cultural differences and appreciate the distinctive qualities of different cultures, whether those qualities are intellectual or aesthetic. This positive interest in cultural diversity exemplifies the blend- ing route, whereas the restricting route is exemplified by principles and norms such as “human rights must not be violated” and “in religious education, pupils must be streamed according to their affiliation”. 7 Globalisation and Cultural Diversity Are Viewed as Opportunities Rather Than Prob- lems in the Finnish curriculum This article has investigated and analysed how globalisation and cultural diversity are addressed in the Finnish national curriculum for comprehensive school. The curriculum establishes a connection between globalisation and the educational goal of community building. This broad goal is interpreted in the curriculum in a variety of ways, including bolstering communities in the face of global challenges like climate change, environmen- tal degradation, and income inequality. The curriculum optimistically assumes that education can strengthen creativity and re- spect for cultural diversity, promote interaction within and between cultures, and create 267 Globalisation and Cultural Diversity in the Finnish School Curriculum the basis for culturally sustainable development. Given these ideas, the curriculum strongly supports the popular goal of social and cultural sustainability, but without ex- plicitly distinguishing between different aspects of sustainability (viz. ecological, social, cultural, political, and economic aspects). This makes sense, given that the curriculum’s goal is to provide schools and teachers with clear and achievable learning objectives. On the other hand, the learning objectives related to globalisation and cultural diversity are vague in the Finnish national curriculum, and the curriculum does not propose ways of achieving those goals in practice or in different situations. Furthermore, the curriculum assumes that boundaries between languages, cultures, religions, and worldviews can be crossed in schools and classrooms, without giving much thought to whether this is a realistic expectation and under what conditions this can be achieved. In a rights-based framework represented by the Finnish curriculum, the state and, by extension, the educational system have the obligation to guarantee that everyone learns to respect and, at the very least, not violate human rights and care for human dignity. This approach is understandable considering that the curriculum provides a way of un- derstanding and implementing the United Nations’ human rights agreements, and its main objective is to acquaint students with this framework for international coopera- tion. As a result, the rights-based and, to a lesser degree, duty-based framework is not just an unstated presupposition, but also a declared goal of the curriculum. Furthermore, the preceding study shows how the curriculum, in conjunction with the criteria set by the UN’s programme for global ethical education, tends to promote an ideal that is not tied to utilitarian or duty-based concerns, but rather to a virtue-based framework. The emphasis on cultivating virtues or the ideal of cultural variety may be ineffectual, but neither of the other two frameworks described is inherently better adapted to dealing with the possibility of cultural disputes. This illustrates that none of the three primary normative frameworks can handle globalisation’s difficulties on their own. References Akande, W. (2002). The drawbacks of cultural globalization. Global Policy Forum. Available: https://ar- chive.globalpolicy.org/globaliz/cultural/2002/1110cult.htm (visited 09/11/2022) Burbules, N. C. and Torres, C. A. (Eds.) (2000). Globalization and Education: Critical Perspectives. New York: Routledge. Callanan, M., Cervantes, C. and Loomis, M. (2011). Informal learning. WIREs Cognitive Science 2(6): 646– 655. Coleman, J. A., Á. Galaczi and L. Astruc (2007). Motivation of UK school pupils towards foreign languages: A large-scale survey at Key Stage 3. Language Learning Journal 35(2): 245–281. Cooling, Trevor, B. Bowie and F. Panjwani (2020). Worldviews in Religious Education. London: Theos. 268 Tommi Lehtonen Dixson-Declève, S., O. Gaffney, J. Ghosh, J. Randers, J. Rockström and P.E. Stoknes (2022). Earth for All: A Survival Guide for Humanity. Gabriola Islands: New Society Publishers. Douglas, M. (2003). Natural Symbols: Explorations in Cosmology. Second edition. New York: Routledge. Ďurčík, V. (2015). The ethics of globalization and its place in solving current problems of mankind. Zeszyty Naukowe Politechniki Śląskiej (Scientific Papers of Silesian University of Technology: Organization and Management Series) 84: 65–72. Elder-Vass, D. (2012). The Reality of Social Construction. Cambridge: Cambridge University Press. Finnish Core Curriculum 2014 [Perusopetuksen opetussuunnitelman perusteet 2014]. Helsinki: Finnish National Agency for Education [Opetushallitus]. Gardner, R. C. (1985). Social Psychology and Second Language Learning: The Role of Attitudes and Moti- vation. London: Edward Arnold. Halinen, I. (2018). The new educational curriculum in Finland. In: M. Matthes, L. Pulkkinen, C. Clouder and B. Heys (Eds.), Improving the Quality of Childhood in Europe: Volume 7. Brussels: Alliance for Child- hood European Network Foundation, pp. 75–89. Hall, A. (2007). Vygotsky goes online: Learning design from a socio-cultural perspective. Learning and So- cio-Cultural Theory: Exploring Modern Vygotskian Perspectives International Workshop 1(1): 93– 107. Hannerz, U. (2002). Flows, Boundaries and Hybrids: Keywords in Transnational Anthropology. Oxford: Ox- ford University Press. Hannon, L. and G. M. O’Donnell (2022). Teachers, parents, and family-school partnerships: Emotions, ex- periences, and advocacy. Journal of Education for Teaching 48(2): 241–255. Henrich, J. and R. McElreath. (2003). The evolution of cultural evolution. Evolutionary Anthropology 12: 123–135. Huntington, S. P. (2011). The Clash of Civilizations and the Remaking of World Order. New York: Simon & Schuster Paperbacks. Hynes, M. (2021). The Social, Cultural and Environmental Costs of Hyper-Connectivity: Sleeping Through the Revolution. Bingley: Emerald Publishing Limited, 39–54. Kennedy, M. (2012). There’ll be blue-sky thinking over the white cliffs of Dover. The Guardian 20/08/2012. Available: https://www.theguardian.com/uk/2012/aug/20/white-cliffs-of-dover-philosopher (vis- ited 11/11/2022) Küng, H. (1998). A Global Ethic for Global Politics and Economics. New York: Oxford University Press. Leask, B. (2015). Internationalizing the Curriculum. London: Routledge. Leask, B. and J. Carroll (2013). Learning and Teaching across Cultures: Good Practice Principles and Quick Guides. Melbourne: International Education Association of Australia. Lehtonen, T. (2015). Cultural boundaries: imaginary or real? In: D. Rellstab and N. Siponkoski (Eds.), Bor- ders under Negotiation. Vaasa: VAKKI, 46–55. Lehtonen, T. (2021). Ethics of security: From personal safety to cyber security. In: M. N. Taskiran & F. Pinarbaşi (Eds.), Multidisciplinary Approaches to Ethics in the Digital Era. Hershey, PA: IGI Global, 44–59. Lehtonen, T. (2021). Niṣkāmakarma and the Prisoner’s Dilemma. Sophia: International Journal of Philoso- phy and Traditions 60(2): 457–471. Li, G. (2013). Promoting teachers of culturally and linguistically diverse (CLD) students as change agents: A cultural approach to professional learning. Theory into Practice 52: 136–143. Li, L., B. Britvan and M. Tomasello (2021). Young children conform more to norms than to preferences. PLoS ONE 16(5): e0251228. https:// doi.org/10.1371/journal.pone.0251228 Matare, H. F. (2009). Globalization, education, religion and terror. The Journal of Social, Political and Eco- nomic Studies 34(4): 521–526. McGrath-Champ S., Zou, M. and Taylor L. (2013). Exploring new frontiers in an internationalized class- room: Team based learning and reflective journals as innovative learning strategies. In: J Ryan (Ed.), Cross-Cultural Teaching and Learning for Home and International Students: Internationalisation of Pedagogy and Curriculum in Higher Education. Oxon: Routledge, 27–40. Morris, N. P., Ivancheva, M., Coop, T., Mogliacci, r. and Swinnerton, B. (2020). Negotiating growth of online education in higher education. International Journal of Educational Technology in Higher Education, 17: 48. 269 Globalisation and Cultural Diversity in the Finnish School Curriculum Nussbaum, M. (2010). Not For Profit: Why Democracy Needs the Humanities. Princeton, NJ: Princeton University Press. Potinkara, N. (2022): Finland-Swedes and the Concept of National Minorities in Sweden. Ethnopolitics. https://doi.org/10.1080/17449057.2022.2108596 Richerson, P. J. and Morten, H. C. (Eds.) (2013). Cultural Evolution: Society, Technology, Language, and Religion. Cambridge, MA: The MIT Press. Riess, H. (2017). The science of empathy. Journal of Patient Experience 4(2): 74–77. Ritzer, G. (2004). The Globalization of Nothing. Pine Forge Press: Thousand Oaks. Ritzer, G. (Ed.) (2007). The Blackwell Companion to Globalization. Malden. Blackwell, MA Rogers, B. (1999). Conflicting approaches to curriculum: Recognizing how fundamental beliefs can sustain or sabotage school reform. Peabody Journal of Education—Dilemmas of Theory, Design, and Prac- tice in Curriculum and School Improvement, 74(1): 29–67. Rogoff, B., Callanan, M., Gutiérrez, K. and Erickson, F. (2016). The organization of informal learning. Re- view of Research in Education 40(1): 356–401. Sahlberg, P. (2014). Finnish Lessons 2.0: What can the World Learn from Educational Change in Finland? New York: Teachers College Press. Scholte, J. A. (2005). Globalization: A Critical Introduction, second edition. Houndmils, Basingstoke: Pal- grave Macmillan Stromquist, N. P. and Monkman, K. (Eds.) (2000). Globalization and Education: Integration and Contesta- tion across Cultures. Lanham: Rowman & Littlefield. Valk, J. and A. Tosun (2016). Enhancing religious education through worldview exploration. Discourse and Communication for Sustainable Education 7(2): 105–117. WCED The World Commission on Environment and Development (1987). Our Common Future. Oxford: Oxford University Press. Wells, A. S., Carnochan, S., Slayton, J., Allen, R. L. and Vasudeva, A. (1998). “Globalization and educational change”. In: Hargreaves, A., Lieberman, A., Fullan, M. and Hopkins, D. (Eds.), International Hand- book of Educational Change. Dordrecht: Springer, pp. 322–348. Wineburg, S., S. Mosborg, D. Porat and A. Duncan (2007). Common belief and the cultural curriculum: An intergenerational study of historical consciousness. American Educational Research Journal 44(1): 40–76. Yang, D., L. Olesova and J. C. Rickhardson (2010). Impact of cultural differences on students’ participation, communication, and learning in an online environment. Journal of Educational Computing Re- search, 43(2):165–182. Zajda, J. (Ed.) (2010). Globalisation, Education and Social Justice. Dordrecht: Springer. 270 Communicating with Purpose To cite this article: Leskelä, M. (2023). Wie zeigt sich Agency in technologievermittelten deutsch- finnischen Geschäftsverhandlungen? Bildungsexport im Nexus der Praxis. In: E. Lillqvist, M. Eronen-Valli, V. Manninen, N. Nissilä & E. Salmela (Eds.). Communicating with Purpose. Vaasa: VAKKI Publications 15. 271–291. ISBN 978-952-69732-2-7 Wie zeigt sich Agency in technologievermittelten deutsch- finnischen Geschäftsverhandlungen? Bildungsexport im Nexus der Praxis Maarit Leskelä University of Oulu Engaging in educational export negotiations online in English with German-speaking teaching profession- als requires new kinds of competence compared to traditional business negotiations. In this study, the focus is on participants’ agency in business negotiations between teachers in Germany and Austria and Finnish service providers. The research strategy is nexus analysis, and the research materials include in- terviews, as well as observations and video footage from authentic business negotiations. The analysis focuses on circulating discourses, participants’ positioning and the motives they provide for their perspec- tives on the digitalisation of school. The findings highlight the importance of strengthening participants’ agency and professional identity as well as providing opportunities for meaning making with their work- place community. Schlüsselwörter: Agency, Bildungsexport, deutsch-finnische Geschäftskommunikation, Lehreragency, Nexusanalyse. This work is licensed under CC BY-NC 4.0 271 1 Einleitung Die deutsch-finnische Geschäftskommunikation im Zusammenhang mit Bildungsexporten ist zunehmend mehrsprachig und technologiereich. Bildungsexporte sind wie andere finnische Auslandsexporte durch die Stärkung der Dienstleistungsexporte im Verhältnis zu den Warenexporten geprägt (OPH 2020, 2022, 2023). Sie erfordern neue Betriebsumgebungen und -strukturen, Kommunikations- und Handlungsfähigkeiten. Bei Exporttätigkeiten in den deutschsprachigen Raum sind die Verwendung des Englischen und die Interaktion über Remote-Verbindung Beispiele für den durch den Wandel verursachten Forschungsbedarf. Die Bereitschaft der Arbeitsgemeinschaften, an Geschäftsverhandlungen auf Distanz in einer Fremdsprache teilzunehmen, ist unterschiedlich. Durch den Wandel im Arbeitsleben werden Lehrkräfte mit Neuem konfrontiert und müssen daher sowohl ihre eigene Kompetenz als auch das Verhältnis von Technik und Pädagogik in ihrer Arbeit überdenken. Das Verändern der Schulpraktiken erfordert eine Agency, die sich ändernden Bedingungen aktiv zuwenden muss (Biesta et al. 2015; Eteläpelto et al. 2013; van Lier 2010: 5). In dieser Studie betrachte ich, wie ein finnischer Serviceanbieter einer digitalen Lernplattform in authentischen Bildungsexportsituationen mit im deutschsprachigen Marktraum tätigen Bildungsexperten über Kooperation verhandelt und wie sich Lehreragency in diesen Situationen zeigt. Mit Lehreragency (teacher agency) wird in diesem Zusammenhang auf die lehrkraftspezifische Handlungsfähigkeit verwiesen, die in sich ständig verändernden Kontexten aufkommt und sich verstärkt, da eine Lehrkraft mit vielseitigen und -zeitlichen Situationen konfrontiert wird (Priestley et al. 2015: 1, 8). Die Verhandlungen werden über eine Videoverbindung geführt (Finnland−Deutschland/ Österreich) und es geht um Lösungen, die an die Digitalisierung der Schule anknüpfen. Es werden Interaktionen und Diskurse zwischen diesen Experten analysiert, und die Analyse wird mit Hilfe von Interviews, Forscherbeobachtungen und Feldnotizen vertieft. Der Forschungsansatz ist die Nexusanalyse (Scollon 2001; Scollon & Scollon 2004). Damit werden die Akteursgeschichte und Interaktionsordnung der an sozialen Aktivitäten Beteiligten sowie die in der Situation entstehenden Diskurse (Scollon & Scollon 2004; Goffman 1961) eingeordnet. Dabei wird auch darauf geachtet, als welche Art von Akteuren sich die Beteiligten selbst und die anderen in Bezug auf die Digitalisierung der Schule positionieren (Davies & Harré 1990) und mit welchen Motiven sie ihr Handeln begründen (Scollon & Scollon 2004 nach Burke 1969). Das Thema wurde aus dieser Perspektive bisher nicht untersucht, und die Ergebnisse bieten ein zusätzliches Verständnis für die sich ändernden Kontexte des Arbeitslebens. Sie zeigen z.B., welche Art von Kommunikations- und Interaktionsfähigkeiten in deutsch-finnischen 272 Maarit Leskelä Handelsbeziehungen über Remote-Verbindung und welche Expertise im Bildungsexport und dessen Entwicklung gefordert wird. 2 Hintergründe Im Folgenden werden die zentralen Konzepte der Studie definiert. Danach werden ihre Zusammenhänge diskutiert und der Forschungsstand dargestellt. 2.1. Geschäftskommunikation und Kommunikation im Arbeitsleben Neben der Forschungstradition der deutsch-finnischen Geschäftskommunikation ordnet sich die vorliegende Forschung auch in den Rahmen der Interaktionsforschung zu Arbeitsgemeinschaften und Lehreragency ein. Die finnisch-deutsche Geschäftskommunikationsforschung hat sich bisher vorwiegend auf situative Interaktion konzentriert. Die Unterschiede und Gemeinsamkeiten der Geschäftskommunikation zwischen den Kulturen wurden auf der Ebene von Text, Diskurs und Interaktion (Tiittula 1987; Tiittula et al. 2007; Tiittula 1993; Tiittula 1999) und in Lernsituationen (z.B. Reuter 2003) untersucht. Die praktischen Implikationen dieser Studien beziehen sich auf den gleichberechtigten Gebrauch mündlicher Interaktionssituationen in der deutschen Sprache. Interaktion kann als körperliche, situative und multimodale Beziehung zwischen Akteuren und zwischen Akteuren und der Umwelt, als Ökologie (van Lier 2004) angesehen werden. Kankaanranta (2006) hat die schriftliche Interaktion in Unternehmen untersucht. Die Ergebnisse zeigen, dass die E-Mail-Nachrichten der Mitarbeiter eines großen internationalen Unternehmens nach dem Kommunikationszweck einzuordnen sind. In der Ausbildung von Fachleuten sollten zur Verbesserung der Kommunikationseffektivität nicht nur die Sprachkenntnisse, sondern insbesondere das Genrebewusstsein gesteigert werden. Laut Louhiala-Salminen und Kankaanranta (2011) besteht globale kommunikative Kompetenz aus drei Schichten: multikulturelles Verständnis, Englischkenntnisse als Lingua Franca und Kenntnisse des Geschäftslebens. Neben der Interaktionsfähigkeit ist es wichtig, eine Atmosphäre der Zusammenarbeit zu schaffen und Bedeutungsaushandlungen zu fördern. Die in internationalen Kontexten des Arbeitslebens verwendete Sprache und ihre Veränderungen sind z.B. von Skovholt et al. (2014) und Jonsson (2017) sowie Jonsson und Blåsjö (2020) untersucht worden. Laut Jonsson (2017) und Jonsson & Blåsjö (2020) helfen die Option, Sprachen zu verwenden (languaging), und die Anerkennung der Mehrsprachigkeit bei der Kommunikation in einer mehrsprachigen Arbeitsgemeinschaft. Räisänens Studien (2018, 2019, 2020) zeigen, dass die Bindung 273 Wie zeigt sich Agency in technologievermittelten deutsch-finnischen Geschäftsverhandlungen? finnischer Ingenieursstudenten an die deutsche Kultur mit Sprachpolitik und -wahl, Sprachdiskursen und ihrer eigenen Handlungsbereitschaft zusammenhängt. Auch die persönlichen Interaktionserfahrungen der Mitarbeiter im Geschäftsleben werden von globalen Trends und Leadershipkonventionen geprägt (Leskelä 2022b). 2.2 Agency und Identität Agency kann als aktive Tätigkeit des Sprachnutzers definiert werden, wobei der wesentliche Teil die Teilnahme des Akteurs an sprachlichen Prozessen mit Hilfe der umgebenden Ressourcen darstellt (van Lier 2004). Agency baut auf Zusammenarbeit und Kooperation auf, was dazu beiträgt, das Gefühl der Beteiligung zu stärken. Bedeutungen werden geschaffen, wenn die Umgebung dem Einzelnen Optionen bietet, sie zu formulieren (van Lier 2004). Die Agency einer Lehrkraft kann als ihr aktiver Beitrag zur Gestaltung des Berufsbildes und der zu leistenden Arbeit definiert werden (Biesta et al. 2015). Mit ihrer Agency kann die Lehrkraft das Wohlbefinden am Arbeitsplatz und die Entwicklung von Arbeitspraktiken, die Bedingungen der Arbeitsvorgänge und deren Ganzheitlichkeit beeinflussen (siehe z.B. Priestley et al. 2015; Eteläpelto et al. 2014). Die auf die Agency der Lehrkraft fokussierte Forschung ist gut vertreten in unserer Zeit, die von Veränderungen im Arbeitsleben geprägt ist. Die traditionellen Schul- und Lehrerbildungssysteme, die auf Lehrerautonomie basieren, werden zunehmend von Effizienz, Standardisierung und Ergebnisdruck (Autio 2017, Biesta 2010) und dem Ausgleich zwischen ihnen bestimmt und mit traditioneller und innovativer Pädagogik konfrontiert (Halkola & Kuure 2021). 2.3 Identität und Positionierung Agency hat im Wesentlichen mit Identitätsbildung zu tun: Deutschsprachige Lehrkräfte stehen wie ihre finnischen Kollegen vor dem Neuen, sie bauen sich eine neue berufliche Identität auf, um den Bedürfnissen einer sich digitalisierenden Gesellschaft gerecht zu werden. Auch die berufliche Identität ist nicht immer gleich, sondern ändert sich sowohl situativ als auch langfristig. Identität dient z.B. der Selbstpositionierung, die im Interaktionskontext, also im Sprachgebrauch, entsteht. Man wird als eine bestimmte Art von Individuum erkannt und akzeptiert (Davies & Harré 1990: 46–48; Gee 2000: 104). Bei der Umsetzung der Lehreragency wird der Schwerpunkt auf die Konstruktion der beruflichen Identität gelegt, d. h. das Selbstverständnis in Bezug auf das Unterrichten (Eteläpelto & Vähäsantanen 2006) und auf die Beziehung der eigenen Kompetenz zu den Praktiken und Interaktionen, die von der Arbeitsgemeinschaft geschätzt und im Alltag umgesetzt werden (Korhonen & Törmä 2016). Die Selbstwahrnehmung der Lehrkraft als 274 Maarit Leskelä professioneller Akteur wird durch die Interaktion zwischen der Geschichte des Akteurs und zukünftigen Herausforderungen geprägt (Eteläpelto & Vähäsantanen 2006; Eteläpelto et al. 2013). Akteure nutzen sprachliche und diskursive Ressourcen, um sich und andere zu positionieren (Positionierung). Sie beeinflussen damit soziales Handeln (Harré 2012: 193) und äußern unterschiedliche Motive für ihr Handeln (Burke 1969). Mit Sprache vergeben wir Rechte und fordern sie für uns selbst ein und erlegen anderen Pflichten auf (Moghaddam & Harré 2010: 3). Eine Positionierung hat direkte moralische Konsequenzen: Positionierung bedeutet beispielsweise, eine Person oder Gruppe als „vertrauenswürdig“ oder „nicht vertrauenswürdig“ zu bezeichnen, oder dass jemand zu uns gehört oder gegen uns ist (Moghaddam & Harré 2010: 2). In der Positionierung werden dem Selbst situativ verschiedene Eigenschaften, Einschränkungen und Möglichkeiten zugeordnet (Benwell & Stokoe 2006: 4). Bei der Untersuchung der Positionierung kann der Forscher sehen, ob sich der Akteur z.B. aufgrund gesellschaftlicher Ungerechtigkeit oder Technologiewidrigkeit der Verantwortung für die Entwicklung seiner eigenen Fähigkeiten entzieht, oder ob er sein Motiv oder Handeln auf den Lauf der Dinge zurückführt (Scollon & Scollon 2004: 125 in Bezug auf Burke 1969). Eine sprachliche Ressource kann als kreative sprachliche Möglichkeit mit lokaler und sozialer Bedeutung angesehen werden, die die Sprecher aktiv nutzen, um eine bestimmte Art von Habitus zu schaffen und um sich zu positionieren (Quist 2008). In dieser Studie werden Interaktionen und soziale Aktivitäten sowohl fallweise als auch über einen längeren Zeitraum abgebildet. Im Fokus steht, wie sich die Agency deutschsprachiger Lehrkräfte aus der Perspektive ihrer Positionen und Motive in Bezug auf die Digitalisierung des Unterrichts zeigt. Die Studie bringt hervor, wie z.B. eine Positionierung in der Interaktion der Lehrkräfte entsteht und wie sie die Lehreragency beeinflusst. 3 Forschungsansatz, Material und Forschungsprozess Im Folgenden werden die in der Studie verwendete Forschungsstrategie und die Daten dargestellt und der Verlauf des Forschungsprozesses beschrieben. Das Forschungsmaterial basiert auf authentischen Geschäftsverhandlungen, die finnisch- und deutschsprachige TeilnehmerInnen geführt haben. Das Material leitet die Auswahl der verwendeten Methoden. 3.1 Forschungsansatz Nexusanalyse ist nach Scollon und de Saint-Georges (2011: 73) ein methodologisches Werkzeug für vermittelte Diskursanalyse (MDA, mediated discourse analysis). Soziale 275 Wie zeigt sich Agency in technologievermittelten deutsch-finnischen Geschäftsverhandlungen? Interaktion wird darin als soziokulturell (Vygotsky 1978) und ökologisch (van Lier 2004) gesehen. Aktivität wird nach Scollon und Scollon (2004) als ein Nexus der Praxis angesehen, der die Interaktionsordnung, Akteursgeschichte und die Diskurse des Ortes verbindet (Scollon & Scollon 2004). Das Konzept der Interaktionsordnung (interaction order) wird in Anlehnung an Goffman (1961) und das Konzept der Akteursgeschichte (historical body) nach Nishida (1958) angepasst. Die dritte Dimension heißt Diskurse des Ortes (discourses in place) (Scollon & Scollon 2003). Die deutsche Terminologie für die Dimensionen weist jedoch eine gewisse Uneinheitlichkeit auf. Ballweg (2018: 239) verwendet beispielsweise die Bezeichnungen historische Gewachsenheit und relevante Diskurse. In dieser Forschung liegt der Schwerpunkt der Tätigkeit auf der Einführung einer finnischen digitalen Lernplattform in einer deutschsprachigen Schule, und es werden die damit verbundenen Geschäftsverhandlungen untersucht. Jede/r Verhandlungsteilnehmer/in hat seine/ihre eigene Akteursgeschichte, auf deren Grundlage die TeilnehmerInnen ihre Beziehung zueinander und zu dem Phänomen, das Gegenstand der Tätigkeit ist, aufbauen, was sich wiederum als Interaktionsordnung und entstehende Diskurse konkretisiert (siehe Kuure 2018: 437). Die Nexusanalyse bietet eine Möglichkeit zu untersuchen, wie die TeilnehmerInnen ihr Verständnis verbalisieren und ausdrücken. Sie gibt auch einen Ausblick darauf, welche erklärenden Faktoren das soziale, kulturelle und materielle Umfeld für die dynamisch und zyklisch strukturierte Interaktion von Teilnehmenden aus verschiedenen Kulturen bietet. Das Zoomen zum Erkennen von Positionen und Motiven ermöglicht auch die Untersuchung von Zusammenhängen zwischen Kommunikation und sozialen Beziehungen, wie beispielsweise den möglichen Zusammenhang zwischen der Hierarchie der Lehrenden und der Konstruktion von Agency und Teilnahme (Scollon et al. 2012: 58). Der Motivanalyse zufolge werden für die Teilnehmenden, wenn sie über ihre oder andere Beziehungen zu dem Phänomen nachdenken, gleichzeitig Motive für das Handeln erkennbar. Im Modell Scollons zur Verwendung von Motiven kann ein/eine Teilnehmende/r einer Interaktionssituation eine bestimmte Handlung spiegeln, z.B. aus fünf Perspektiven legitimieren: die allgemeine Situation (scene), die Akteure (social actors), der Zweck (purpose), die Handlung / die Praktiken (mediated action) und die kulturellen Mittel und Werkzeuge (mediational means). Die Nexusanalyse durchläuft drei sich wiederholende Zyklen (Scollon & Scollon 2004), in denen der Blick abwechselnd auf Details und dann wiederum auf eine breitere Perspektive gelenkt wird (Pietikäinen 2012: 420). Die Untersuchung des Phänomens beginnt mit der Fokussierung auf die untersuchte Aktivität (engaging), wobei der/die ForscherIn auch seine/ihre Beziehung zu der untersuchten sozialen Aktivität reflektiert 276 Maarit Leskelä (Scollon & Scollon 2004: 83). Diese Recherche wurde mit Blick auf deutsch-finnische Expertenkommunikation im Geschäftsleben (Leskelä 2022b) begonnen. Das Engagement wurde durch das Kennenlernen der Schulen, an denen die Verhandlungsteilnehmenden tätig sind, weiter gefördert. In einer früheren Studie habe ich die Struktur der Beteiligung von Lehrkräften an deutsch-finnischen Geschäftsverhandlungen (Leskelä 2022a) untersucht, die sich langfristig gesehen in der Vertiefungsphase der Nexusanalyse (navigating) einordnen lässt. Dabei wurden unterschiedliche Ansätze verwendet, um die erforschte Aktivität aus verschiedenen Perspektiven zu betrachten (Larsen 2010; Larsen & Raudaskoski 2020; Jones 2005). Zum nexusanalytischen Prozess gehört auch das Verändern (changing), das typischerweise bereits bei der Untersuchung der Aktivität erfolgt. In der nexusanalytischen Tradition ist die vorliegende Untersuchung vor allem in der Vertiefungsphase verortet. Hier ist ein Wandel in der Orientierung sowohl der Forschenden als auch der Beforschten zu erkennen. Eine nexusanalytische Forschung hat ethnografische und teilnehmende Züge, was in dieser Studie durch den Lehrerhintergrund der Forschenden zu erkennen ist. Ziel der Studie ist es herauszufinden, welche Art von Agency die deutschsprachigen und finnischen Parteien einsetzen, wenn sie über die Einführung einer finnischen digitalen Lernplattform an deutschsprachigen Schulen verhandeln. Die Lingua Franca der Interaktion ist Englisch, was ein Trend in den internationalen Geschäftsbeziehungen der Finnen ist, unabhängig von der Verhandlungspartei (Räisänen & Kankaanranta 2021). In den für die Studie aufgezeichneten Situationen werden je nach sprachlichen Möglichkeiten auch Deutsch und Finnisch gesprochen (Leskelä 2022a). In den Interviews wurde nur Deutsch verwendet. 3.2 Material Das Material für die Studie wurde durch Aufzeichnung von vier per Videoverbindung geführten Geschäftsverhandlungen und durch Interviews der TeilnehmerInnen erhoben (Tabelle 1). 277 Wie zeigt sich Agency in technologievermittelten deutsch-finnischen Geschäftsverhandlungen? Schule Ort und Schul- form Vertreter des Ser- viceanbieters TeilnehmerInnen der Schule Umfang des Materials 1 Volksschule (Österreich) Mika 3 Klassenlehrkräfte Geschäftsverhandlung 41 min Einzel-Interview 17 min Einzel-Interview 17 min E-Mail-Interview 204 Wörter E-Mail-Interview 440 Wörter 2 AHS (Österreich) Juha 1 Schulleiter Geschäftsverhandlung 42 min 3 Privates Gym- nasium (Deutschland, Thüringen) Juha 1 Schulleiter Geschäftsverhandlung 52 min E-Mail-Interview 25 Wörter 4 Gymnasium (Deutschland, Thüringen) Juha 5 Fachlehrkräfte 1 Schulleiter Geschäftsverhandlung 70 min E-Mail-Interview 132 Wörter E-Mail-Interview 165 Wörter E-Mail-Interview 763 Wörter AHS = Allgemeinbildende höhere Schule, Klassen 5–8. Tabelle 1. Identifikatoren und Entstehungskontext der Daten. In den Geschäftsverhandlungen stellt ein Mitarbeiter desselben nordfinnischen Softwareunternehmens den Service des Unternehmens vor und verhandelt über den Start eines Pilotprojekts in einer deutschsprachigen Schule. In Situationen mit mehreren Teilnehmenden befinden sich die deutschsprachigen Lehrkräfte im selben Raum und führen miteinander Bedeutungsaushandlungen mündlich, also nicht z.B. per Chat, durch. Insgesamt nahmen sieben der elf an den Verhandlungen beteiligten Schulakteure an den Interviews teil. Neben dem im Sinne der Nexusanalyse gesammelten Material nutze ich meine Beobachtungen zum Themengebiet und mein Verständnis theoretischer Perspektiven (Scollon & Scollon 2004). 3.3 Forschungsprozess Bei der Analyse der Daten wird die Nexusanalyse als historisch-ethnographisch- methodische Perspektive herangezogen (Scollon & de Saint-Georges 2011: 73). Die einzelnen Phasen des Forschungsprozesses werden in Abbildung 1 dargestellt. 278 Maarit Leskelä Abbildung 1. Die Phasen der Nexusanalyse. Die Aufzeichnungen wurden zunächst transkribiert und nach den Themen der E-Mail- Interviews tabellarisch geordnet. Dabei wurden die von Lehrkräften geäußerten Faktoren und Diskurse, mit denen sie ihre eigene Haltung zur Digitalisierung der Schule und ihre Rolle in der Digitalisierungsentwicklung begründen, betrachtet. Basierend auf der Motivanalyse (Burke 1969 nach Scollon & Scollon 2004) konzentriert sich die Untersuchung darauf, wie die untersuchten Personen ihre Einstellung ausdrücken und sich selbst oder andere in diesem Bereich sozialer Aktivität, in diesem Fall der Digitalisierung der Schule, positionieren. In der Phase der datenbasierten Typisierung erfolgte eine detailliertere Analyse mit Hilfe sowohl der Grounded-Theory- Analysemethode von Clarke (2005) als auch des darauf basierenden Kategorisierungsmodells (ordered situational map) von Vasconcelos et al. (2012: 136). In Anlehnung an Larsen (2010) wurden Tabellen und thematische Karten basierend auf unterschiedlichen theoretischen Hintergründen und Klassifizierungskriterien verglichen, indem die Beobachtungen, die sie hervorbrachten, nebeneinandergestellt wurden. Bei dem Vergleich wurde besonders darauf geachtet, zu welchen Phänomenen oder Fragestellungen die Teilnehmenden Stellung bezogen oder Ansichten geäußert haben, die als Motiv interpretiert werden könnten. Bei der Betrachtung des Materials und insbesondere am Ende des Prozesses wurden die Interpretationen im Hinblick auf die Interaktionsordnung der Beteiligten, auf die Akteursgeschichten und die Diskurse des Ortes abgewogen (Scollon & Scollon 2004; Larsen 2010). 279 Wie zeigt sich Agency in technologievermittelten deutsch-finnischen Geschäftsverhandlungen? 4 Analyse Zunächst werden der Verlauf der Studie und die Ergebnisse der Analyse erläutert. Im Fokus stehen die Kommunikation in den Geschäftsverhandlungen und die Ansichten der Teilnehmenden, die an den aufgezeichneten Verhandlungen teilgenommen haben. 4.1 Die Ansichten der Teilnehmenden über Vorteile und Herausforderungen zur Digitalisierung der Schule In den nach der geschäftlichen Verhandlungssituation geführten Einzelinterviews liegt die Forschungsperspektive auf den sprachlichen und sozialen Aktivitäten, die die Lehrenden in Bezug auf die Digitalisierung äußern. Das Material wurde nach den Sichtweisen des deutschsprachigen Lehrpersonals zur Digitalisierung der Schule thematisch geordnet. Die Themen wurden dann in Herausforderungen und Vorteile gegliedert (Abbildung 2). Neben den Themen wurden auch die Zusammenhänge der Agency beachtet. Abbildung 2. Ansichten der Verhandlungsteilnehmenden zur Digitalisierung der Schule. Die Ansichten der deutschsprachigen, an den Verhandlungen zum Bildungsexport teilnehmenden Schulakteure zu den Herausforderungen der Schuldigitalisierung werden mit infrastrukturbezogenen Bedürfnissen verknüpft. Den Teilnehmenden zufolge sind die Vorteile der Digitalisierung pädagogisch und fördern entweder direkt das Lernen in der Schule oder indirekt den späteren Lebensweg. Die Teilnehmenden betrachten soziale Faktoren, die in Abbildung 1 unter Infrastruktur eingeordnet sind, 280 Maarit Leskelä oder Faktoren, die mit den Ressourcen des Bildungsträgers zusammenhängen (Stundenzuteilung, technische Bedingungen der Digitalisierung, Ressourcen), als Elemente, die außerhalb der Reichweite ihrer eigenen Lehreragency liegen. Herausforderungen bei der Digitalisierung der Schule sind neben nicht vorhandener Hardware und Software auch fehlender Unterricht und Unsicherheiten im Zusammenhang mit der Funktionsfähigkeit des Internets. Auf diese Weise begründen die Teilnehmenden ihr Handeln mit Motiven, die sich aus der allgemeinen Situation ergeben. Die Kompetenz, die Digitalisierung des Lernens voranzutreiben, liegt nicht bei einem einzelnen Lehrenden oder einer einzelnen Schule, sondern obliegt der Aufgabe des Bildungsträgers (Beispiele 1–2). So ein Motiv wiederum legitimiert die Übertragung von Entwicklungsverantwortung von sich selbst auf andere Akteure. (1) Ich selber habe keinen Einfluss [für technische Ausstattung]. Bei uns läuft alles über den Schulträger. Dieser berücksichtigt unsere Wünsche leider nicht. (E-Mail-Interview, FL 1) (2) Da wird’s sich in der nächsten Zeit nichts bei uns in Österreich ändern. Das haben sie da so gesagt. Da werden keine Extrastunden in der Schule oder irgendwie kommen. Nein. Und ja – wir bräuchten auch die Ausrüstung − wer bezahlt so was. Das ist normalerweise der Schulerhalter, der das bezahlt. Und der Schulerhalter ist die Gemeinde. Gemeinde sagt aber, sie ist nicht zuständig. Und das Bundesministerium sagt, die haben kein Budget. Dann ist das alles eine Geldfrage halt. (Interview, KL 1) Die Beispiele zeigen zudem, dass die Befragten die Schuldigitalisierung als einen festgefügten Zustand und nicht als einen beeinflussbaren Veränderungsprozess betrachten. Es besteht kein Grund, die Sichtweise abzumildern, da die Zuständigkeiten tatsächlich außerhalb der eigenen Möglichkeiten liegen. Für deutsche Bildungsexperten ist die in der gesellschaftlichen Hierarchie höhere externe Instanz entweder der Bund, das Land oder der Bildungsträger bzw. der Schulerhalter in Österreich. Es besteht keine Anforderungen oder Erwartungen an die jeweilige Schulleitung, digitale Ressourcen bereitzustellen. Äußerungen der Lehrkräfte (FL 1, KL 1) verdeutlichen die wechselseitige Beziehung zwischen den Akteuren und die Interaktionsordnung, die aus ihrer Sicht keinen Handlungsspielraum für die Lehrenden bieten (Beispiele 1 und 2). Die Lehrenden sehen die Schulleitung näher an sich selbst als am Schulträger. KL 1 beleuchtet auch die weiteren situationalen Dimensionen und beschreibt die komplexen Verbindungen der Verantwortlichkeiten verschiedener Parteien und deren Dysfunktion (Beispiel 2). Die Reflexionen verdeutlichen somit das Verständnis der Teilnehmenden für das Netzwerk der die Digitalisierung beeinflussenden Akteure und die gegenseitigen Beziehungen und Verantwortlichkeiten dieser Akteure. Entsprechend den globalen Bildungszielen werden aus Sicht der Teilnehmenden die Vorteile der Schuldigitalisierung mit der Umsetzung der Pädagogik bzw. pädagogischer Ziele verknüpft. Die Entwicklung digitaler Kompetenzen bedeutet, auf die Herausforderungen der Zeit zu reagieren und in die Zukunft der SchülerInnen zu investieren (Beispiele 3 und 4). 281 Wie zeigt sich Agency in technologievermittelten deutsch-finnischen Geschäftsverhandlungen? (3) [Durch Digitalisierung] kann Differenzierung und Individualisierung in Bezug auf Leistung und Interessen angeboten werden. Kinder mit Lern- oder Sinnesbehinderungen können mit speziellen Kommunikationsprogrammen ihre Gefühle, Wünsche, Bedürfnisse und Erfahrungen ausdrücken und am Unterricht teilhaben. (E-Mail-Interview, KL 2) (4) Digitalisierung bedeutet auch Lernförderung durch das Empfehlen oder Anwendung von Learning Apps. Also man kann da ganz gut erheben, wo ist der Leistungsstand des Kindes und wo kann man den Leistungsstand erheben und dann individuell besser fördern. (Interview, KL 2) Die Digitalisierung verbessert die Möglichkeiten der individuellen Förderung in Hinblick auf das Wohlbefinden der SchülerInnen. Hier werden solche Motive hervorgehoben, die den Zweck und die Ziele verdeutlichen. Im Vergleich zum Gruppenunterricht wird die Automatisierung grundlegender Fähigkeiten durch einen individuellen Lernpfad besser gestärkt (Beispiele 3 und 4). Auch die Einschätzung des Unterstützungsbedarfs wird mit der Digitalisierung einfacher (Beispiel 4). Die Lehrenden, die die Vorteile der Digitalisierung hervorheben, offenbaren einerseits den Entwicklungsbedarf der Infrastruktur. Andererseits positionieren sie sich mit ihren Digitalisierungserfahrungen als UmsetzerInnen einer modernen Pädagogik. Eine Klassenlehrkraft beschreibt die Vielfalt der internen und externen Kommunikation der Schule (Beispiel 5). Aufgrund der wiederholten pandemiebedingten Lockdowns entschied sich die Schule für die Einführung einer digitalen Kommunikationsplattform. (5) Wir verwenden in unserer Schule eine Kommunikationsplattform namens Schoolfox. Und so mit dem können wir Konferenzen digital abhalten, aber auch Elterngespräche digital ausführen, und aus den Zeiten von Covid als die Face-to-Face Kommunikation nicht möglich war. Und man braucht sie auch in der Kommunikation mit den Eltern. (Interview, KL 2) An den Schulen, die zumindest teilweise auf eine digitale Kommunikation mit den Familien und im Kollegium umgestellt haben, fokussieren sich die Ansichten der Lehrkräfte zu den Auswirkungen der Digitalisierung eher auf die Vorteile als auf die Herausforderungen. Die Schulen verfügen über internes Internet, das jedoch hinsichtlich seiner Funktionalität nicht ausreichend oder optimal ist. Hier sind Motive zu erkennen, die sich auf gemeinsame Erfahrungen berufen und dadurch die Umsetzung der Digitalisierung legitimierten. 4.2 Agency und Positionierung Die Zusammenarbeit mehrerer Lehrkräfte in einer geschäftlichen Verhandlungssituation ist unter dem Gesichtspunkt der Stärkung der Lehreragency bedeutend. Lehrkräfte führen Bedeutungsaushandlungen sowohl untereinander als auch mit dem Serviceanbieter durch. Sie überprüfen darin ihr eigenes Verständnis über die Produkteigenschaften oder stellen Fragen zu unklaren Sachverhalten. Gleichzeitig 282 Maarit Leskelä positionieren sie sich und andere Akteure in Bezug auf das diskutierte Phänomen, in diesem Fall die Digitalisierung der Schule (siehe auch Eteläpelto et al. 2017: 8). Die Teilnahme an der Bedeutungsaushandlung erhöht die Handlungsbereitschaft der Lehrkraft durch die Stärkung eines gemeinsamen Verständnisses und damit der Verbundenheit mit dem Phänomen (Leskelä 2022a). Die Digitalisierung der Schule kann als Teil des Zeitgeistes gesehen werden, wie ein Schulleiter feststellt (Beispiel 6): (6) Digitalisierung ist Zeitgeist und dadurch schon Teil der Erfahrungswelt der Schüler und Lehrer, also ist eine Grundoffenheit zu erwarten. […] Alle müssen mit digitalen Technologien angstfrei vertraut sein, und es muss eine Lernumgebung bestehen, die eigenständiges Lernen fördert und die Sorge ausräumt, dass jemand die Arbeit umgeht. (E-Mail-Interview, SL 3) SL 3 beschreibt die Digitalisierung als zweidimensionale Herausforderung: mental und technologisch. Seiner Meinung nach sollten alle Beteiligten grundsätzlich offen für den Einsatz digitaler Technologien sein, da sie in Zukunft die Erfahrungswelt sowohl der SchülerInnen als auch der Lehrkräfte sein wird. Er ist Mitglied der Schulleitung, überträgt aber die Verantwortung für die Umsetzung der Digitalisierung dem Schulträger. Im Vergleich zur geschäftlichen Verhandlungssituation scheint seine Agency in Bezug auf die Digitalisierung der Schule im Interview gestärkt worden zu sein. SL 3 stellt beispielsweise fest, dass die Technologie so einfach zu bedienen sein sollte, dass jeder darauf vertrauen kann, dass sie funktioniert. Damit verweist er auf Praktiken, mit denen sich der allgemeine Zustand der Digitalisierung verändern lässt. Die von ihm vorgestellten Motive betonen einerseits eine gewisse Verantwortungsstruktur in der Akteurshierarchie, andererseits betonen sie, dass die Digitalisierung als Werkzeug gesehen werden kann. SL 3 positioniert die Schulleitung als verantwortlich für die praktische Umsetzung der Digitalisierung, die z.B. die Rechte und Pflichten des Lehrpersonals in Bezug auf die Weiterbildung festlegt (vgl. Harré 2012: 193). Die Positionierung entspricht dem Bild des deutschen Schulsystems (siehe z. B. Erss 2017: 208), wonach die Lehrkräfte weniger Entscheidungsfreiheit in Bezug auf die Planung und Durchführung des Unterrichts haben als ihre finnischen Kollegen und die Interaktionsordnung hierarchisch ist. Eine Klassenlehrerin positioniert sich und ihre Kollegen (wir, uns) als Akteure in einem schulalltäglichen Prozess, für den sie ein klares Ziel sieht (Beispiel 7): (7) Ich hoffe, dass es weiterhin große Investitionen in die Infrastruktur und in Pädagogik der “Digitalen Schule” gibt. Wie jedoch die Defizite nach Corona zeigten, ist es unerlässlich den Unterricht in der Klasse als Präsenzunterricht zu halten. Schule muss in Zukunft für alle offen bleiben und für jeden zugänglich sein. (E-Mail-Interview, KL 3) 283 Wie zeigt sich Agency in technologievermittelten deutsch-finnischen Geschäftsverhandlungen? Eine andere Möglichkeit, die Digitalisierung der Schule zu betrachten, ist die werkzeugorientierte Herangehensweise. Eine Klassenlehrkraft begründet den geringen Grad der Digitalisierung ihres eigenen Unterrichts und ihrer Schule mit den Mängeln und Schwächen der Infrastruktur (Beispiel 8): (8) Das Einzige, was wir haben: wir haben bei uns an der Schule vier Laptops, mit denen wir arbeiten können und in jeder Klasse einen Beamer, aber es fehlt einfach an der Ausrüstung und natürlich auch an Internet. Du hast ja heute mitbekommen, wie das Internet bei uns gar nicht funktioniert oder teilweise nicht funktioniert. Und ein Problem ist halt: es müsste überall in der Schule dieses Glasfaserinternet geben und so weit sind wir lange nicht, dass wir es alle haben. (Interview, KL 1) Die Klassenlehrerin geht in Bezug auf die Digitalisierung der Schule von der aktuellen Lage aus und hat nicht im Blick, dass die Schule in der Zukunft digitalisiert sein könnte. Ihrer Meinung nach sollten vor allem junge SchülerInnen das Schreiben und Lesen auf traditionelle Weise lernen (Beispiel 9). Aus der Sicht der Motive von Burke (1969) spiegeln diese Diskurse sowohl zustandsbezogene als auch zweckbezogene Motive wider. (9) Ich bin kein Fan von zu vieler Digitalisierung, muss ich ganz ehrlich sagen. Vor allem bei den Kleinen. (.) Für mich scheint das Schreiben und Lesen (.) das funktioniert nicht an Computern, sondern sie müssen ihre eigene Schrift lernen. Sie müssen die Schreibschrift und Druckschrift lernen, und nicht nur immer alles am Computer rein eingeben, finde ich persönlich. Da lernt man halt viel mehr. (Interview, KL 1) Die Klassenlehrerin empfindet die Digitalisierung als reines Sitzen am Computer und damit schädlich für die Gesamtentwicklung des Kindes. Ihre KollegInnen hoffen, dass in die Infrastruktur so investiert wird, dass die unterschiedliche digitale Bereitschaft der Familien ab der Grundschule ausgeglichen werden kann. Manche SchülerInnen gewöhnen sich zu Hause an den Umgang mit digitalen Geräten, manche gar nicht. Bei den Diskursen, die das Schülerwohl betonen, treten sowohl Zweck- (purpose) als auch Mittelmotive (means) hervor. 4.3 Verändern Der hier verfolgte Forschungsansatz ist, die stufenweise aufgebauten Bildungsexportverhandlungen zu untersuchen. Das Forschungsproblem ist, herauszufinden, wie die Agency aus der Perspektive sozialer Aktivität zyklisch strukturiert wird. In den durch die Analyse hervorgehobenen relevanten Diskursen wird thematisiert, ob z.B. die Digitalisierung das Wohl der SchülerInnen fördert und wie sie das Lernen beeinflusst. Dem vorherrschenden Diskurs zufolge verlangen die Pandemieerfahrungen eine Digitalisierung der Gesellschaft und eine Umstrukturierung der Bildung. Die Teilnehmenden der Geschäftsverhandlungen sind sich einig, dass 284 Maarit Leskelä SchülerInnen bereits in der Schule digitale Kompetenzen erwerben sollten, denn diese werden sowohl im Studium als auch im Berufsleben benötigt. Die Meinungen sind darüber geteilt, was eine geeignete bzw. richtige Entwicklungsphase für die Digitalisierung des Lernens, also den pädagogischen Wandel, ist. Die Lehrkräfte, die zum Zeitpunkt der Aufzeichnung der Verhandlungen an derselben Grundschule tätig waren, betrachten den Paradigmenwechsel beim Lernen aus unterschiedlichen Blickwinkeln: Die eine hält die Digitalisierung in der Grundschule für unnötig, die anderen wären bereit, digitale Kompetenzen schon im Vorschul- oder Grundschulalter in den Grundschullehrplan einzubeziehen. Sie nennen die Möglichkeit, dass SchülerInnen, die von einem individuellen Lernpfad profitieren, durch die Digitalisierung schon am Anfang des Schulwegs unterstützt werden. Die Lehrkräfte äußern ihre Bereitschaft, das digitale Testen in ihrem eigenen Unterricht zu entwickeln und zu fördern, damit der Unterstützungsbedarf schwächerer SchülerInnen geklärt und in die Förderung einbezogen werden kann. Andererseits wird die Pandemie als Begründung dafür angeführt, digitale Elemente erst ab der neunten Klasse in den Unterricht einzuführen. Laut einer Fachlehrerin sind die experimentellen Elemente des Unterrichts (insbesondere in Physik und Chemie) wichtige Möglichkeiten nach der Corona-Zeit, SchülerInnen ins Lernen einzubeziehen. Diese Lehrerin unterrichtet die Jahrgangsstufen 5–8. Das Motiv zu denken, dass die Digitalisierung außerhalb des eigenen Wirkungsbereichs liegt, wird beispielsweise beeinflusst durch die Akteursgeschichte, ob die Lehrkraft an Co-Teaching oder Kooperation gewöhnt ist und wie sie das Entwicklungspotenzial ihrer eigenen digitalen Kompetenzen einschätzt. Lehrkräfte mit einer Ausbildung zum Sonderpädagogen stehen einer Digitalisierung des Lernens, die schon in den ersten Klassen beginnt, am positivsten gegenüber. Der Diskurs über die Verwirklichung der Interessen der SchülerInnen steht im Zusammenhang mit Ansichten über das Spektrum der Möglichkeiten, die die Digitalisierung bietet. Bis auf eine Ausnahme äußern die Teilnehmenden der Einzelinterviews bzw. der Befragung im Rahmen der genannten Bedingungen eine grundsätzlich positive Einstellung gegenüber der Digitalisierung der eigenen Schulstufe. Ein Befragter, der an einer Grundschule arbeitet, sieht zunächst keinen Vorteil für GrundschülerInnen im Hinblick auf die Digitalisierung der Schule. Geleitet von den klärenden Fragen des thematischen Interviews stellt er jedoch fest, dass im Hinblick auf die Entwicklung der kommunikativen Fähigkeiten der SchülerInnen während des Dis-tanzunterrichts eine Remote-Verbindung mit MitschülerInnen wünschenswert gewesen wäre. Aus Sicht des Wohlbefindens der SchülerInnen habe die Digitalisierung auch gute Aspekte, meint er. 285 Wie zeigt sich Agency in technologievermittelten deutsch-finnischen Geschäftsverhandlungen? Der einzige an einer Privatschule tätige Teilnehmer ist bereit, die Lehreragency zu erweitern: Seiner Meinung nach könnten die Lehrkräfte selbst entscheiden, welche Programme und Software sie in ihrem Unterricht einsetzen. Die Einstellung zur Notwendigkeit von Ressourcen und die Ansicht der Teilnehmenden, ob ihre Agency zur Änderung der Ressourcen ausreicht, variiert unter den Befragten (siehe Kapitel 4.1–4.2). Die Ansicht über die eigene Agency bleibt weit entfernt von der Autonomie der finnischen Lehrkräfte (Erss 2017). Keiner der drei Schulleiter war der Auffassung, dass er oder sie mehr Spielraum für Entscheidungen über die Ressourcen habe als die anderen Befragten. Die positive, pragmatische Haltung eines Schulleiters gegenüber der Digitalisierung der Schule (Beispiele 6 und 10) spiegelte sich nicht in der Geschäftsverhandlung wider, in der er kaum etwas äußerte. Die verwendeten Passivstrukturen und die fehlenden Stellungnahmen reflektieren möglicherweise eher seine eigene Situation als den Grad der Agency. (10) Digitalisierung bedeutet, dass es möglich ist, digitale Werkzeuge zu nutzen, wenn es dem Lernfortschritt dient. Wenn ein gutes Werkzeug existiert, muss es einfach verfügbar sein. Es darf aber kein dogmatisches Beharren auf einer "Digitalisierung" geben. Jedes Werkzeug dient einem Zweck, und ob es ausgewählt wird, bestimmen nur der Nutzer und der Anwender. (E-Mail-Interview, SL 3) Einige Befragte sehen in der Schuldigitalisierung eine erhöhte Arbeitsbelastung, andere sehen darin eine Option zur Förderung des Lernens und zur Optimierung des Unterrichts. In früheren Schuljahren hat eine Lehrkraft in Schulgemeinschaften gearbeitet, in denen sie digitale Lernanwendungen im Unterricht einsetzen konnte. Sie sieht in digitalen Werkzeugen und in deren pädagogischem Einsatz eine Chance zur pädagogischen Erneuerung und Entlastung der Lehrkräfte. Sie betont die Notwendigkeit einer kontinuierlichen Weiterbildung zur Änderung der Einstellung der Lehrenden (Beispiel 11). (11) Digitalisierung ist eine Veränderung, die auch von Lehrkräften gewisse Ressourcen verlangt, da z.B. der Prozess nur dann erfolgreich wird, wenn man gerade am Anfang der Erneuerung bewusst extra Zeit investiert, um sich mit den neuen Möglichkeiten vertraut zu machen und sie in Folge schnell, unkompliziert und ohne viel Frust anwenden kann. Verschiedene Weiterbildungen wären hier sinnvoll, aber auch das praktische Austesten der konkreten digitalen Möglichkeiten. (E-Mail-Interview, FL 2) Ihre Erfahrung mit und positive Einstellung gegenüber dem digitalen Unterricht zeigen sich in der Verhandlungssituation (Leskelä 2022a), in der sie versucht, auf Basis ihrer eigenen Erfahrungen und Beobachtungen Bedeutungsaushandlungen über die Dimensionen des digitalen Lernens zu fördern. Die Benutzererfahrungen der Lernplattform flossen in vielfältige Argumentationen ein, z.B. bei der Dokumentation der Lernerhebungen. 286 Maarit Leskelä 5 Diskussion, Fazit und Ausblick Ziel dieser Studie ist, mithilfe der Nexusanalyse den aktiven Beitrag deutschsprachiger Lehrkräfte (Agency) bei der Digitalisierung der Schule herauszufinden (vgl. Biesta et al. 2015). Die Berufsidentität und Agency einer Lehrkraft sind eng miteinander verknüpft (Eteläpelto et al. 2013, Korhonen & Törmä 2016). Die relevanten Diskurse, mit denen die Lehrkräfte, die an der Bildungsexportverhandlung teilnahmen, ihre Agency einordnen, beziehen sich auf pädagogische Richtlinien (z.B. das Wohl der SchülerInnen), die Positionierung der Infrastruktur und ihre eigene berufliche Zukunft. Die Positionierung der Lehrkräfte selbst zu der unausweichlichen Veränderung, also der Digitalisierung der Schule, ist unterschiedlich. Einige von ihnen positionieren sich auf die eine oder andere Weise außerhalb der Veränderung, andere sehen den Digitalisierungsprozess als Teil des Lehrerdaseins und nicht nur als Übergang zu einer neuen Realität (vgl. Davies & Harré 1990). Praktizierte Sozial- und Bildungspolitik definiert den Spielraum des Lehrerdaseins, der wiederum Grenzen und Möglichkeiten für die Lehreragency vorgibt. Laut Autio (2017: 22) beeinflusst die praktizierte Bildungspolitik nicht nur die eigentlichen Inhalte der Lehrpläne, sondern auch die Wahrnehmung der Berufsidentität der Lehrkräfte und die Positionierung der Lehrkräfte im Bildungssystem. Diejenigen, die als Verhandlungspartner in den Bildungsexportverhandlungen agierten, kommen aus unterschiedlichen Traditionen der Lehrerausbildung. Im finnischen Lehrplandenken wird sowohl die autonome Rolle der Lehrkraft als Umsetzer des Lehrplans als auch die Position verhaltenswissenschaftlicher Expertise in den Bereichen Ziele, Mittel, Umsetzung und Bewertung des Lehrplans betont (Saari et al. 2017: 64; Siljander 2017). Aufgrund der Analyse kann festgestellt werden, dass sich die deutschsprachigen Lehrkräfte, die an der Bildungsexportverhandlung teilnahmen, außerhalb des Aufbaus oder der Einflussnahme auf die Infrastruktur positionieren. Sie richten ihre Kritik an der mangelhaften Digitalisierung der Schule nicht an die Schulleitung, sondern übertragen die Verantwortung auf den Schulträger, eine distanziertere und gesichtslosere Instanz als die räumlich nahegelegenere Schulleitung (vgl. Burke 1969). Die Lehrkräfte begründen den geringen Grad der Digitalisierung ihres eigenen Unterrichts mit der Politik der Zuständigen, also der Gesellschaft und des Schulträgers. Im Gegensatz zur finnischen Schulpraxis (Erss 2017) umfasst die Lehreragency in den untersuchten Schulen grundsätzlich nicht die Entwicklung der Digitalisierung oder die Beeinflussung der Struktur, z.B. durch die Beteiligung an der Lehrplanarbeit oder die Bereitstellung von Projektfinanzierungen. Die Digitalisierung des Unterrichts wird erst dann relevant, wenn die dafür erforderliche Infrastruktur nutzbar ist. 287 Wie zeigt sich Agency in technologievermittelten deutsch-finnischen Geschäftsverhandlungen? Die Agency der deutschsprachigen Teilnehmenden ist ein zentraler Bereich, auf den die Veränderung gemäß der Nexusanalyse ausgerichtet werden kann. Beim Verkauf digitaler Schulanwendungen auf dem deutschsprachigen Markt ist es sinnvoll, den Unterschied im Arbeitsbereich und in den Verantwortlichkeiten der Lehrkräfte im Vergleich zur Situation finnischer Kollegen zu berücksichtigen. Bestenfalls sehen Lehrkräfte die Digitalisierung der Schule als ein kollegiales Zukunftsprojekt, mit dessen Hilfe die mit der Veränderung verbundenen Herausforderungen gemeinsam gelöst werden (Scollon et al. 2012: 138). Für die Anpassung der von finnischen Bildungsexportunternehmen angebotenen Dienstleistungen und des Bedarfs an den Schulen, ist es gut, die Dynamik einer scheinbar vertrauten Betriebsumgebung kritisch zu betrachten. Die Nexusanalyse ermöglicht eine vielfältige Betrachtung der Diskurse und weiteren Dimensionen rund um die Digitalisierung der Schule und eröffnet Perspektiven für zukünftige Forschungsherausforderungen. Danksagungen Schönster Dank an die Verhandlungsteilnehmer, die meine Teilhabe an den Geschäftsverhandlungen ermöglicht haben, sowie an die anonymen Gutachter, die Forschungsbetreuenden und Gunda für ihre Kommentare, die den Schreibprozess vorantreiben. Literaturverzeichnis Autio, T. (2017) Kansainvälistyvä opetussuunnitelmatutkimus kansallisen koulutuspolitiikan ja opetus- suunnitelmareformien älyllisenä ja poliittisena resurssina. In: T. Autio, L. Hakala & T. Kujala (Hrsg.). Opetussuunnitelmatutkimus: Keskustelunavauksia suomalaiseen kouluun ja opettajankoulutuk- seen. 17–60. http://urn.fi/URN:ISBN:978-952-03-0635-9 Ballweg, S. (2018). Forschungsmetodische Überlegungen zur Nexusanalyse in einem Projekt zu family language policies in mehrsprachigen Familien. In: C. Merkelbach & M. Sablotny (Hrsg.). Darmstädter Vielfalt in der Linguistik: 10 Jahre Fachgebiet Sprachwissenschaft - Mehrsprachigkeit an der Technischen Universität Darmstadt. Schneider Hohengehren. 239–256. Benwell, B. & Stokoe, E. (2006). Discourse and identity. Edinburgh University Press. Biesta, G. J. J. (2010). Good education in an age of measurement: Ethics, politics, democracy. Paradigm. Biesta, G. J. J., Priestley, M. & Robinson, S. (2015). The role of beliefs in teacher agency. Teachers and Teaching: Theory and practice 21(6). 624–640. http://dx.doi.org/10.1080/13540602.2015.1044325 Burke, K. (1969). Rhetoric of motives. University of California Press. Clarke, A. E. (2005). Situational analysis: Grounded theory after the postmodern turn. Sage. Davies, B. & Harré, R. (1990). Positioning: The discursive positioning of selves. Journal for the Theory of Social Behaviour 20(1). 43–63. https://doi.org/10.1111/j.1468-5914.1990.tb00174.x de Saint-Georges, I. (2005). From anticipation to performance: Sites of engagement as process. In: R. H. Jones & S. Norris (Hrsg.). Discourse in action: Introducing mediated discourse analysis. Routledge. 155–165. Erss, M. (2017). Curriculum as a political and cultural framework defining teachers’ roles and autonomy. In: T. Autio, L. Hakala & T. Kujala (Hrsg.). Opetussuunnitelmatutkimus: Keskustelunavauksia suo- malaiseen kouluun ja opettajankoulutukseen. 193–221. http://urn.fi/URN:ISBN:978-952-03-0635- 9 288 Maarit Leskelä Eteläpelto, A., Hökkä, P., Paloniemi, S. & Vähäsantanen, K. (2014). Ammatillisen toimijuuden ja työssä oppimisen vahvistaminen: hankkeen tausta ja lähtökohdat. In: P. Hökkä, S. Paloniemi, K. Vä- häsantanen, S. Herranen, M. Manninen & A. Eteläpelto (Hrsg.). Ammatillisen toimijuuden ja työssä oppimisen vahvistaminen – Luovia voimavaroja työhön! Jyväskylä University Printing House. 17– 31. Eteläpelto, A., Hökkä, P., Vähäsantanen, K., Paloniemi, S. & Mahlakaarto, S. (2013). Opettajan ammatilli- nen identiteetti ja toimijuus: haasteita ja ratkaisuja. In: P. Jääskelä, U. Klemola, M.-K. Lerkkanen, A.-M. Poikkeus, H. Rasku-Puttonen & A. Eteläpelto (Hrsg.). Yhdessä parempaa pedagogiikkaa: in- teraktiivisuus opetuksessa ja oppimisessa. Jyväskylän yliopisto, Koulutuksen tutkimuslaitos. 169– 179. Eteläpelto, A. & Vähäsantanen. K. (2006). Ammatillinen identiteetti persoonallisena ja sosiaalisena kon- struktiona. In: A. Eteläpelto & J. Onnismaa (Hrsg.). Ammatillisuus ja ammatillinen kasvu: Aikuiskas- vatuksen 46. vuosikirja. Kansanvalistusseura. 26–49. Eteläpelto, A., Vähäsantanen, K., Hökkä, P. & Paloniemi, S. (2017). Tutkimus- ja kehittämishankkeen tausta ja lähtökohdat. In: K. Vähäsantanen, S. Paloniemi, P. Hökkä & A. Eteläpelto (Hrsg.). Ammatillinen toimijuus. Rakenne, mittari ja tuki. University of Jyväskylä. 5–13. http://urn.fi/URN:ISBN:978-951- 39-6980-6 Gee, J. P. (2000). Identity as an analytic lens for research in education. Review of Research in Education 25(1). 99–125. https://doi.org/10.2307/1167322 Goffman, E. (1961). Behavior in public places: Notes on the social organization of gatherings. Free Press. Halkola, E. & Kuure, L. (2021). How teachers participate in the infrastructuring of an educational network. Communications of the Associations for Information Systems 48. 265–283. https://doi.org/10.17705/1CAIS.04832 Harré, R. (2012). Positioning theory: Moral dimensions of social-cultural psychology. In: J. Valsiner (Hrsg.). The Oxford handbook of culture and psychology. Oxford University Press. 191–206. Jones, R. H. (2005). Sites of engagement as sites of attention: Time, space and culture in electronic dis- course. In: R. H. Jones & S. Norris (Hrsg.). Discourse in action: Introducing mediated discourse anal- ysis. Routledge. 141–154. Jonsson, C. (2017). Translanguaging and ideology: Moving away from a monolingual norm. In: B. Paulsrud, J. Rosén, B. Straszer, & Å. Wedin (Hrsg.). New perspectives on translanguaging and education. Mul- tilingual Matters. 141–154. Jonsson, C. & Blåsjö, M. (2020). Translanguaging and multimodality in workplace texts and writing. Inter- national Journal of Multilingualism 17(3). 361–381. https://doi.org/10.1080/14790718.2020.1766051 Kankaanranta, A. (2006). ”Hej Seppo, could you pls comment on this!”–internal email communication in Lingua Franca English in a multinational company. Business Communication Quarterly 69(2). 216– 225. https://doi.org/10.1177/108056990606900215 Korhonen, V. & Törmä, S. (2016). Engagement with a teaching career – how a group of Finnish university teachers experience teacher identity and professional growth. Journal of Further and Higher Edu- cation 40(1). 65–82. Kuure, L. (2018). Työyhteisö tukee suomen kielen oppimista siivoustyössä. Virittäjä 3. 436–441. https://doi.org/10.23982/vir.70152 Larsen, M. C. (2010). Unge og online sociale netværk: En neksusanalytisk undersøgelse af medierede handlinger og offentlige diskurser. Institut for Kommunikation, Aalborg Universitet. Larsen, M. C. & Raudaskoski, P. (2020). Nexus Analysis as a framework for Internet Studies. In: J. Hunsinger, M. Allen & L. Klastrup (Hrsg.). Second international handbook of Internet research. Springer. 815–834. https://doi.org/10.1007/978-94-024-1555-1_18 Leskelä, M. (2022a). Millaisia merkitysneuvotteluja käydään koulutusviennin yhteydessä saksalaisen asi- akkaan ja suomalaisen palveluntarjoajan välillä [Konferenzpräsentation]. AFinLA 2022, Helsinki, Finnland. Leskelä, M. (2022b). Tekniikan asiantuntijat jäsentämässä työpaikan saksalais-suomalaista viestintää. In: T. Seppälä, S. Lesonen, P. Iikkanen & S. D’hondt (Hrsg.). Kieli, muutos ja yhteiskunta – Language, Change and Society. AFinLAn vuosikirja 2022. Suomen soveltavan kielitieteen yhdistyksen julkai- suja n:o 79. Jyväskylä. 151–169. 289 Wie zeigt sich Agency in technologievermittelten deutsch-finnischen Geschäftsverhandlungen? Louhiala-Salminen, L. & Kankaanranta, A. (2011). Professional communication in a global business con- text: The notion of global communicative competence. IEEE Transactions on Professional Commu- nication. 54. 244 - 262. https://doi.org/10.1109/TPC.2011.2161844. Moghaddam, F. & Harré, R. (2010). Words, conflicts and political processes. In: F. Moghaddam & R. Harré (Hrsg.). Words of conflict, words of war: How the language we use in political processes sparks fighting. Praeger. 1−30. Nicolini, D. (2009). Zooming in and out: Studying practices by switching theoretical lenses and trailing connections. Organization Studies 30(12). 1391–1418. https://doi.org/10.1177/0170840609349875 Nishida, K. (1958). Intelligibility and the philosophy of nothingness. Maruzen. OPH (2020). Koulutusviennin tiekartta 2020–2023. Opetushallitus: Raportit ja selvitykset 2020:8. https://www.oph.fi/fi/tilastot-ja-julkaisut/julkaisut/koulutusviennin-tiekartta-2020-2023 OPH (2022). Selvitys suomalaisen koulutusviennin taloudellisesta arvosta. Opetushallitus: Raportit ja sel- vitykset 2022:5. https://www.oph.fi/fi/tilastot-ja-julkaisut/julkaisut/selvitys-suomalaisen-koulu- tusviennin-taloudellisesta-arvosta OPH (2023). Education Finland. Koulutusviennin ohjelma. Opetushallitus. https://www.education- finland.fi/education-finland-koulutusviennin-ohjelma Pietikäinen, S. (2012). Kieli-ideologiat arjessa. Neksusanalyysi monikielisen inarinsaamenpuhujan kielielä- mäkerrasta. Virittäjä 3. 410–442. https://journal.fi/virittaja/article/view/7162 Priestley, M., Biesta, G. J. J. & Robinson, S. (2015). Teacher agency: An ecological approach. Bloomsbury. Quist, P. (2008). Sociolinguistic approaches to multiethnolect. Language variety and stylistic practice. International Journal of Bilingualism 12(1–2). 43–61. https://doi.org/10.1177/13670069080120010401 Reuter, E. (2003). Training mündlicher Berufskommunikation. Zur Methodologie gesprächsanalytisch fundierter Kommunikationstrainings. In: E. Reuter & M.-L. Piitulainen (Hrsg.). Internationale Wirtschaftskommunikation auf Deutsch. Die deutsche Sprache im Handel zwischen den nordischen und den deutschsprachigen Ländern. Nordeuropäische Beiträge aus den Human- und Gesellschaftswissenschaften 23. Peter Lang. 345–369. Räisänen, T. (2018). Translingual practices in global business. A longitudinal study of a professional com- municative repertoire. In: G. Mazzaferro (Hrsg.). Translanguaging as everyday practice. Springer. 149–174. https://doi.org/10.1007/978-3-319-94851-5_9 Räisänen, T. (2019). Discursive identity work and interculturality during blue-collar work practice abroad: Finnish engineering students as language learners and users. In: M. Howard (Hrsg.). Study abroad, second language acquisition and interculturality. Multilingual Matters. 75–102. Räisänen, T. (2020). The use of multimodal resources by technical managers and their peers in meetings using English as the business lingua franca. IEEE Transactions on Professional Communication 63(2). 172–187. https://doi.org/10.1109/TPC.2020.2988759 Räisänen, T. & Kankaanranta, A. (2021). The use of English as corporate language in global knowledge work over a 15-year business career. European Journal of International Management, Online First. https://doi.org/10.1504/EJIM.2020.10028833 Saari, A., Salmela, S. & Vilkkilä, J. (2017). Bildung- ja curriculum-perinteet suomalaisessa opetussuunni- telma-ajattelussa. In: T. Autio, L. Hakala & T. Kujala (Hrsg.). Opetussuunnitelmatutkimus: Keskuste- lunavauksia suomalaiseen kouluun ja opettajankoulutukseen. 17–60. http://urn.fi/URN:ISBN:978- 952-03-0635-9 Siljander, P. (2017). School in Transition. In: P. Siljander, K. Kontio, & E. Pikkarainen (Hrsg.). Schools in Transition. Sense Publishers. https://doi.org/10.1007/978-94-6300-827-3_11 Scollon, R. (2001). Action and text: Toward an integrated understanding of the place of text in social (in- ter)action. In: R. Wodak & M. Meyer (Hrsg.). Methods in critical discourse analysis. Sage. 139–183. Scollon, R. & Scollon, S. W. (2003). Discourses in place: Language in the material world. Routledge Scollon, R. & Scollon, S. W. (2004). Nexus analysis: Discourse and the emerging internet. Routledge. Scollon, R., Scollon, S. W. & Jones, R. H. (2012). Intercultural communication. A discourse approach. 3. painos. Wiley Blackwell. Scollon, S. & de Saint-Georges, I. (2011). Mediated discourse analysis. In: J. P. Gee & M. Handford (Hrsg.). The Routledge handbook of discourse analysis. Routledge. 66–78. 290 Maarit Leskelä Skovholt, K., Grønning, A. & Kankaanranta, A. (2014). The communicative functions of emoticons in work- place E-Mails: :-). Journal of Computer-Mediated Communication 19(4). 780–797. https://doi.org/10.1111/jcc4.12063 Tiittula, L. (1987). Wie kommt man zu Wort? Zum Sprecherwechsel im Finnischen unter fremdsprachendidaktischer Fragestellung. Peter Lang. Tiittula, L. (1993). Kulttuurit kohtaavat. Suomalais-saksalaiset kulttuurierot talouselämän näkökulmasta. Helsingin kauppakorkeakoulu D-190. Tiittula, L. (1999). Stereotype in interkulturellen Geschäftskontakten. Zu Fragen der deutsch-finnischen Geschäftskommunikation. In: J. Bolten (Hrsg.). Cross Culture: interkulturelles Handeln in der Wirtschaft. 2. erneuerte Version. Wissenschaft und Praxis. 173–184. Tiittula, L., Piitulainen, M.-L. & Reuter, E. (2007). Die gemeinsame Konstitution professioneller Interaktion. In: L. Tiittula, M.-L. Piitulainen & E. Reuter (Hrsg.). Die gemeinsame Konstitution professioneller Interaktion. Forum für Fachsprachenforschung 77. Narr. 9–24. van Langenhove, L. & Harré, R. (1999). Introducing Positioning Theory. In: R. Harré & L. van Langenhouve (Hrsg.). Positioning theory: Moral contexts of intentional action. Blackwell. 14–31. van Lier, L. (2004). The ecology and semiotics of language learning. Kluwer Academic Publishers. van Lier, L. (2010). The ecology of language learning: Practice to theory, theory to practice. Procedia to Social and Behavioral Sciences, 3. 2–6. https://doi.org/10.1016/j.sbspro.2010.07.005 Vasconcelos, A., Sen, B., Rosa, A. & Ellis, D. (2012). Elaborations of grounded theory in information re- search: Arenas/social worlds theory, discourse, and situational analysis. Research Methodology in Library and Information Studies 36(112). 120–146. https://doi.org/10.29173/lirg497 Vygotsky, L. (1978). Mind in society: The development of higher psychological processes. Harvard Univer- sity Press. 291 Communicating with Purpose To cite this article: Lillqvist, E. & Porttikivi, M. (2023). ”Jos et aloita, mikään ei muutu”: Tulevaisuuksien rakentuminen median sijoitusdiskursseissa. In: E. Lillqvist, M. Eronen-Valli, V. Manninen, N. Nissilä & E. Salmela (Eds.). Communicating with Purpose. Vaasa: VAKKI Publications 15. 292–316. ISBN 978-952-69732-2-7 ”Jos et aloita, mikään ei muutu”: Tulevaisuuksien rakentuminen median sijoitusdiskursseissa Ella Lillqvista,b & Merja Porttikivia a Markkinoinnin ja viestinnän akateeminen yksikkö, Vaasan yliopisto b Humanistinen osasto, Itä-Suomen yliopisto Over the past few years, individuals have become increasingly interested in investing and this investment boom is also reflected in news media content. Investing is an activity based on predictions and expecta- tions about the future that seeks to actively influence accumulation of wealth and thus one’s own future. This study focuses on imagined futures in investment discourse and the performative role of imagined futures in the construction of financial markets and market society as a whole. The data spans the years 2015–2022 and consists of a 1.2-million-word corpus of articles and reader comments from four Finnish newspapers. This corpus is analysed using corpus-assisted discourse studies, combining quantitative and qualitative text analysis. In the light of the material, the future is imagined both from an individual per- spective and from broader global or societal perspectives. Investors’ individualistic futures are mainly im- agined as positive and can therefore motivate people to invest. Broader visions of the future are more negative, for example the idea that in the future society will not afford to pay pensions, which in turn requires the individual to prepare through investing. The investor is predominantly seen as a neoliberal subject who takes responsibility and is able to influence their own future. Avainsanat: korpusavusteinen diskurssintutkimus, kuvitellut tulevaisuudet, lehdistö, performatiivi- suus, sijoittaminen, verkkouutisten kommenttipalstat This work is licensed under CC BY-NC 4.0 292 1 Johdanto Viime vuosina, erityisesti COVID-19-pandemian aikana, sijoittamisen suosio on kasvanut merkittävästi kuluttajien keskuudessa. Yhdysvaltalaisessa tutkimuksessa vuodelta 2020 havaittiin, että 15 prosenttia yksityissijoittajista oli aloittanut sijoittamisen tuona sa- mana vuonna (Charles Schwab & Co 2020). Suomessa viime vuosikymmenellä pörssi- osakkeita omisti noin 800 000 yksityishenkilöä ja määrä pysyi melko vakaana, kunnes kasvu alkoi vuonna 2020; vuonna 2022 osakkeita omistavia suomalaisia oli jo noin 960 000 (Keränen 31.3.2022). Kasvavaan kiinnostukseen piensijoittamista kohtaan ovat saattaneet vaikuttaa edulliset sähköiset kaupankäyntialustat sekä kulutuksen vähene- minen pandemian aikana (Feuer 2021), ja Suomessa myös osakesäästötilin lanseeraus vuonna 2020. Lisäksi sijoitusbuumi näkyy laajalti uutismedian sisällöissä ja voidaan olet- taa, että myös tällä viestinnällä on ollut merkitystä ilmiön edistäjänä. Tässä artikkelissa keskitymmekin siihen, miten sijoittamisesta on kirjoitettu uutismedioissa ja niiden kom- menttipalstoilla. Olemme kiinnostuneita siitä, miten rahoitusmarkkinat ja yhteiskunta laajemmin järjestyvät sijoittamista, ja erityisesti piensijoittamista koskevien diskurssien kautta (ks. myös Roscoe 2015). Diskursseilla tarkoitamme tässä tutkimuksessa kiteyty- neitä merkityksellistämisen tapoja, jotka myös rakentavat kohdettaan koskevaa ymmär- rystä ja sitä kautta sosiaalista todellisuutta (Pietikäinen & Mäntynen 2019). Sijoittaminen perustuu pohjimmiltaan sosiaalisesti rakentuneisiin tulevaisuudenkuvitel- miin ja fiktiivisiin odotuksiin, jotka antavat syyn toivoa tulevaa rahallista tuottoa (Beckert 2016). Tarkemmin sanottuna tässä tutkimuksessa tarkastellaankin sitä, miten tulevai- suutta kuvitellaan sijoitusdiskursseissa. Taloussosiologian alalla tunnustetaan laajasti, että talousteoriat eivät pelkästään heijasta markkinoiden todellisuutta vaan myös ra- kentavat sitä performatiivisesti (esim. Callon 2010; MacKenzie, Muniesa & Siu 2007). Beckertin (2016) näkemys on, että kuvitelluilla tulevaisuuksilla on tällaista performatii- vista potentiaalia ja se on eräs, joskaan ei ainoa tapa, jolla ne vaikuttavat konkreettisesti todellisuuteen. Onkin olennaista tutkia, miten kuvitellut tulevaisuudet vaikuttavat osal- taan rahoitusmarkkinoiden ja markkinayhteiskunnan rakentumiseen, esimerkiksi siten, että jotkin tulevaisuudet nähdään toivottavina tai ylipäätään mahdollisina ja toisia ei. Tarkastelemme tästä näkökulmasta, kuinka sijoittamista käsitellään julkisessa keskuste- lussa, erityisesti uutismediassa. Crosthwaite, Knight ja Marsh (2019) toteavat, että vaikka heidän tutkimansa piensijoittajille suunnattu kirjallisuus ei useinkaan sisällä sijoi- tusneuvoja, jotka toimisivat kovin hyvin taloudellisessa mielessä, nämä tekstit kuitenkin tekevät merkittävää kulttuurista, symbolista, affektiivista ja ideologista työtä. Saman voi todennäköisesti sanoa myös ainakin osasta uutismedian sijoittamista käsitteleviä teks- tejä. 293 Tulevaisuuksien rakentuminen median sijoitusdiskursseissa Aineistomme on vuosilta 2015–2022 ja koostuu neljän suomalaisen sanomalehden verk- koartikkeleista ja lukijoiden kommenteista, joissa mainitaan sijoittaminen. Menetel- mänä käytetään korpusavusteista diskurssintutkimusta (CADS) (esim. Baker 2006; Partington & Marchi 2015), jossa yhdistyy määrällinen ja laadullinen tekstianalyysi. Tutkimuskysymyksemme ovat seuraavat: 1) Miten tulevaisuuden kuvittelu näkyy sanomalehtien ja lukijakommenttien sijoi- tusdiskursseissa? a) Kenen ja millaista tulevaisuutta kuvitellaan? b) Millaisiin tekijöihin kuvittelu perustuu? 2) Millaisia ajattelu- ja toimintatapoja kuvitellut tulevaisuudet rakentavat ja mah- dollistavat? Vaikka yleisemmin sijoittamisen kulttuureista ja diskursseista on olemassa jonkin verran tutkimusta (esim. Hirsto 2011; Tang & Lee 2019), toistaiseksi vain harvat tutkimukset ovat käsitelleet kuviteltuja tulevaisuuksia ja näiden kuvitelmien mahdollista performa- tiivisuutta sijoittamisen kontekstissa (Beckert 2016). Siksi tämä artikkeli edistää syvem- pää ymmärrystä sijoitusdiskurssien sosiaalisesta ja kulttuurisesta roolista ja laajentaa samalla taloussosiologian piirissä viime aikoina käytyä keskustelua kuvitelluista tulevai- suuksista (esim. Beckert 2016; 2021) ja talousdiskurssien performatiivisuudesta (esim. Callon 2010; MacKenzie, Muniesa & Siu 2007). 2 Performatiivisuus, rahoitusmarkkinat ja media Yleisesti ottaen performatiivisuuden käsite viittaa sanoilla tekemiseen. Austinin (1962) alkuperäisessä merkityksessä performatiivisuus viittaa siihen, että kieli ei pelkästään ku- vaa todellisuutta, vaan kielenkäytöllä on myös kyky saada asioita tapahtumaan. Esimer- kiksi lause “minä lupaan” ei pelkästään viittaa lupauksen antamiseen, vaan se on lupauksen antamista. Eri aloilla on performatiivisuuden merkitystä myöhemmin huo- mattavasti laajennettu; esimerkiksi taloussosiologian näkökulmasta performatiivisuu- della tarkoitetaan, että taloustiede tosiasiassa monin tavoin tuottaa sitä taloudellista todellisuutta, jota se väittää vain kuvaavansa (esim. MacKenzie & Millo 2003; Callon 2010). Median ja kulttuurin tutkimuksessa taas viitataan usein Butlerin määritelmään, jonka mukaan performatiivisuus on toistava ja siteeraava käytäntö, jonka avulla dis- kurssi tuottaa nimeämänsä vaikutukset (Butler 1993: 2). Kielenkäytön performatiivisuuden onnistuminen riippuu siitä, että jokin tietty toimija esittää lausuman tietyllä tavalla, osana tiettyä käytäntöä ja tilannetta (Austin 1962). On- kin olennaista, että performatiivisuudella on tilannesidonnaisia ehtoja ja rajoitteita – 294 Ella Lillqvist & Merja Porttikivi esimerkiksi ei ole samantekevää kuka taloudesta puhuu. Performatiivinen valta perus- tuu jaettuihin kulttuurisiin konventioihin (Callon 2010) ja tietynlaisten kielellisten toi- mintatapojen vakiintuneisuuteen eli toistoon (Butler 1993). Toistamisen ketju voidaan kuitenkin katkaista tahattomasti tai tarkoituksellisesti, jolloin osallistujat voivat nähdä asiat uudessa valossa. Butlerin mukaan on tärkeää ymmärtää ja siten pyrkiä hallitse- maan niitä sanoja ja ajatuksia, jotka meihin vaikuttavat. Yhteisöjen ja ihmisten itseym- märryksen kannalta merkittävät termit ja ideat, kuten talouden käsitteet ja niiden taustaolettamukset tulee ottaa haltuun, muokata ja tuoda laajasti saataville (Butler 2010). Kulttuuriset konventiot, eri toimijoiden vaikutusmahdollisuudet ja toistaminen tai toistojen ketjun katkaiseminen ovat kaikki olennaisia, kun pohditaan median roolia taloudessa ja rahoitusmarkkinoilla. Media voi joko pelkästään toistaa taloustieteilijöiden sanoja sellaisinaan (jolloin performatiivinen valta pysyy näillä) tai ottaa itselleen toimi- juuden ja siteerata talousdiskursseja muokaten, omalla tavallaan (vrt. Butler 1993: 45). Taloussosiologisessa performatiivisuuden tutkimuksessa on tukeuduttu erityisesti Michel Callonin (esim. 2010) sosiotekniseen tutkimukseen, jonka mukaan markkinoita tuotetaan materiaalisesti erilaisilla konkreettisilla työkaluilla ja järjestelyillä (ks. myös Tiikkainen & Virtanen 2021). Lisäksi merkittävien instituutioiden, esimerkiksi keskus- pankkien, rooli on ollut taloussosiologisen tutkimuksen keskiössä (Callon 2010; MacKen- zie & Millo 2003); vähemmän on sanottu muista toimijoista ja laajemmasta ympäristöstä, jossa taloudellisia kategorioita, identiteettejä ja käytäntöjä performoi- daan (Aitken 2007: 12; ks. myös Clark, Thrift & Tickell 2004). Myös kieleen ja diskurssiin on taloussosiologiassa kiinnitetty vähemmän huomiota kuin muussa performatiivisuu- den tutkimuksessa; kuitenkin eräs esiin tuotu kielenkäyttöön liittyvä näkökulma on ta- loustieteen käsitteiden performatiivisuus. Taloustieteen käsitteet muuttuvat markkinatoimijoiden käytössä osaksi ammattislangia ja voivat irtautua alkuperäisestä merkityksestään; ne myös rakentavat ja vahvistavat tiettyjä oletuksia markkinoista (Mackenzie & Millo 2003; Butler 2010; Tiikkainen & Virtanen 2021). Tiedotusvälineillä on ollut tärkeä rooli siinä, että ne ovat tuoneet esimerkiksi sijoittami- seen ja rahoitusalaan liittyviä talouskäsitteitä yleiseen tietoisuuteen ja keskusteluun si- ten legitimoiden alaa ja tehden sitä tunnetuksi (Clark, Thrift & Tickell 2004). Media luo myös tietoisuutta yleisesti jaetuista mielipiteistä, jotka koskevat sijoitusmahdollisuuksia; tämä voi vaikuttaa performatiivisesti sekä ammattisijoittajien että harrastajien sijoitus- päätöksiin (Davis 2006). Lisäksi näkyvyys tiedotusvälineissä on joillekin markkinatoimi- joille käytännössä ilmaista mainontaa. Media tuottaa positiivisia mielikuvia sijoitustuotteista ja kasvattaa näin niiden arvoa (Clark, Thrift & Tickell 2004). Clark, Thrift ja Tickell (2004) toteavat, että kun sijoitustuotteiden palveluntarjoajat tarjoavat yhä use- ammin asiantuntemustaan tiedotusvälineiden kautta, tästä on tullut itseään ruokkiva osa talouden tuotantokoneistoa. 295 Tulevaisuuksien rakentuminen median sijoitusdiskursseissa Lisäksi suurelle yleisölle suunnattua talousmediaa voidaan verrata kansanvalistustoi- miin, joilla rahoitusmarkkinoita koskevaa talousosaamista pyritään edistämään; näiden on nähty olevan keino luoda uusliberaaleja taloudellisia subjekteja (Aitken 2007; Maman & Rosenhek 2022; Crosthwaite, Knight & Marsh 2019). Valistus toimii esimerkiksi lupaa- malla hyvää elämää ja vetoamalla tunteisiin, kuten toivoon ja pelkoon, ja luo käsitystä, että yksilöt voivat ohjata omaa taloudellista tulevaisuuttaan oikeanlaisella käyttäytymi- sellä (Maman & Rosenhek 2022). 3 Kuvitellut tulevaisuudet Rahoitusmarkkinat käsittelevät huomisen epävarmuutta ja käyvät sillä kauppaa tänään (Esposito 2011: 2). Mahdollisten tulevaisuuksien kuvitteleminen on siis sijoittamisessa keskeistä. Tulevaisuuden muuttuessa yhä epävarmemmaksi kuvitellut tulevaisuudet konkretisoivat odotuksia ja mahdollistavat päätöksenteon ja ylipäätään toiminnan nyky- hetkessä (Beckert 2016). Samalla ne voivat performatiivisesti muokata sekä nykyisyyttä että tulevaisuutta. Beckert käyttää taloustieteessä perinteisesti käsiteltyjen rationaalis- ten odotusten sijasta käsitettä kuvitteelliset odotukset (fictional expections) viitaten kon- tingentteihin mielikuviin, joita toimijat muodostavat epävarmasta tulevaisuudesta. Käsitteeseen sisältyy myös mahdollisiin syy-seuraussuhteisiin ja omien toimien vaikut- tavuuteen liittyvää kuvittelua. Tulevaisuuksia kuvitellaan kulttuuristen ja institutionaalisten kehysten, taloudellisten teorioiden, uskomusten ja instituutioiden kontekstissa; ihmiset pohjaavat siis tulevai- suuden odotuksensa tällaisiin taustatietoihin tai -oletuksiin (Beckert 2016). Kuviteltuja tulevaisuuksia ilmaistaan ja ne leviävät narratiivien tai yleisemmin viestinnän avulla (Beckert 2016). Tämä tekee julkisesta keskustelusta ja tiedotusvälineistä erityisen mer- kityksellisiä prosessin kannalta. Tulevaisuudenkuvitelmien osalta on syytä huomata, että ne voivat poiketa toisistaan paitsi varsinaisen sisältönsä osalta myös esimerkiksi sen suhteen, kuinka pitkälle tulevai- suutta kuvitellaan, kuinka tarkkoja visiot ovat tai nähdäänkö tulevaisuus yleisesti ny- kyistä parempana vai huonompana (Mische 2009). Lisäksi Augustine kollegoineen (2019) on todennut, että läheiset ja kaukaiset tulevaisuudet saatetaan rakentaa laadul- lisesti eri tavoin; siinä missä lähitulevaisuudet ovat läheisesti sidoksissa nykyhetkeen, kaukaisille tulevaisuuksille on ominaista radikaali epävarmuus ja epäjatkuvuus nykyhet- ken suhteen. Kuvitellut tulevaisuudet ovat siis monimutkaisia diskursiivisia saavutuksia. 296 Ella Lillqvist & Merja Porttikivi 4 Aineisto Tämän tutkimuksen aineisto koostuu suomalaisten sanomalehtien internetissä julkais- tuista artikkeleista ja lukijoiden kommenteista. Valtakunnallisen median tekstien voi- daan ajatella sisältävän laajalle levinneitä ja laajasti hyväksyttyjä puhetapoja. Toisaalta näissä medioissa pääsee ääneen rajallinen joukko pääosin keskiluokkaisia kirjoittajia ja haastateltavia. Lukijoiden kommentit voivat tällöin tarjota areenan kritiikille ja moninai- semmille äänille, eli ilmentää vastajulkisuutta (Fraser 1990; Toepfl & Piwoni 2015; ks. myös Kangaspunta 2022). Vertailemalla näitä kahta osa-aineistoa voidaan tehdä huomi- oita siitä, mitkä diskurssit ovat laajasti hyväksyttyjä ja mitkä taas jossain määrin kiistan- alaisia. Aineisto on hankittu tekstiaineistoja aggregoivalta Legentic-yritykseltä. Legenticin ai- neistot ovat lemmattuja1, ja hakumme kohdistui lemmaan sijoittaminen ja vain tieto- kannan “uutiset” ja “uutiskommentit” -osioihin sekä vuosiin 2015–2022. Näin saatua aineistoa rajattiin tätä tutkimusta varten vielä seuraavasti. Otimme mukaan vain sellai- set valtakunnalliset lehdet, joista oli saatavilla lukijakommentteja: Helsingin Sanomat (HS), Iltasanomat (IS) ja Iltalehti (IL). Mukaan otettiin myös viikoittain ilmestyvä talous- lehti Talouselämä (TE). Lisäksi aineisto rajattiin niihin uutisteksteihin ja -kommentteihin, jotka ovat ilmestyneet lehtien talousaiheisissa osastoissa, esimerkiksi Talous tai Raha. Näin saatiin vähennettyä sijoittaminen-sanan muita kuin rahaan liittyviä käyttöyhteyksiä lopullisessa korpuksessa. Lopullinen korpus on kooltaan yhteensä 1 189 553 sanaa; uutisartikkelit muodostavat korpuksesta 68 prosenttia ja uutiskommentit loput 32 prosenttia. Aineistosta otettiin myös näyte kontekstualisoivaa laadullista analyysia varten; näyte on satunnaisotos teks- teistä, joissa esiintyy lemma tulevaisuus. Jokaisesta lehdestä otettiin näytteeseen kym- menen kokonaista tekstiä sekä artikkeleiden että kommenttien osalta. 5 Menetelmä Analyysissa hyödynnämme korpusavusteista diskurssintutkimusta (corpus-assisted dis- course studies, CADS), joka on kielitieteen piirissä kehitetty metodi, jossa yhdistetään 1 Lemma on “yhteen kuuluvien sananmuotojen otsikkona käytetty sana”: yleensä “otsikkona” käytetään sanan perusmuotoa ja yhteenkuuluvat sanamuodot ovat sen taivutusmuotoja, mutta yhteenkuuluvuus voidaan määritellä myös laajemmin (Tieteen termipankki, lemma). Legenticissä lemmaan sisältyvät myös yhdyssanat. 297 Tulevaisuuksien rakentuminen median sijoitusdiskursseissa määrällistä ja laadullista tekstikorpusten analyysia (esim. Baker 2006; Brezina 2018; Par- tington & Marchi 2015). CADS sisältää menetelmiä, jotka valottavat diskursseja joko tar- kastelemalla jotain tiettyä ilmiötä kuvaavaa korpusta kokonaisuutena (esimerkiksi frekvenssit ja avainsanat), tai toisaalta tarkastelemalla yksittäisiä sanoja konteksteineen (esimerkiksi kollokaatit). Käytimme analyysin apuna pilvipohjaista Sketch Engine -kor- pusanalyysiohjelmistoa (Kilgarriff ym. 2014). Avainsana-analyysissa verrataan sanojen frekvenssejä tarkasteltavassa korpuksessa (kohdekorpus) toisen korpuksen (vertailukorpus) frekvensseihin. Tuloksena saadaan lu- ettelo avainsanoista (keywords), jotka ovat merkitsevästi yleisempiä (tai harvinaisem- pia) kohdekorpuksessa kuin vertailukorpuksessa. Tässä tapauksessa vertailukorpuksena oli Sketch Enginessä käytettävissä oleva Timestamped JSI web corpus 2014–2021 (Fin- nish), joka on noin 400 miljoonan sanan kokoelma suomalaisia verkkouutisia. Koska myös tutkittava korpus sisältää suomalaisia verkkouutisia lähes samalta ajanjaksolta, ai- neistot ovat tämän osalta hyvin vertailukelpoiset. Lukijakommenttien osalta vertailukel- poisuus on mahdollisesti hieman heikompi, sillä tekstilajin tyyli on erilainen. Avainsanat laskettiin erikseen sekä uutisartikkeleille että kommenteille. Sketch Engine -ohjelmassa avainsanat lasketaan Simple Maths -menetelmällä (Kilgarriff 2009; 2012). Asetimme pa- rametri N:n arvoksi 1000, mikä suosii yleisempiä sanoja. Kustakin avainsanalistasta käy- tiin läpi 300 ensimmäistä sanaa. Nämä listat ovat artikkelin liitteenä. Avainsanat antavat yleiskuvan siitä, mitä korpuksen teksteissä käsitellään. Sekä uutis- teksteissä että kommenteissa monet avainsanat liittyvät sijoittamisen kohteeseen – esim. osake, rahasto, yhtiö, asunto ja markkinat – tai yleisemmin sijoittamisen prosessiin ja taloudelliseen kontekstiin, kuten raha, arvo, hinta, osto ja myynti. Monilla avainsa- noilla on myös suora tai epäsuora yhteys tulevaisuuteen. Tulevaisuus-sana itsessään esiintyy avainsanana sekä uutisartikkeleissa (sijalla 127; avainsanaisuusarvo 1,205) että kommenteissa (sijalla 261; avainsanaisuusarvo 1,149). Uutistekstien avainsanoihin kuu- luu myös ennustaa. Esimerkiksi voitto, kasvu ja nousu voivat myös liittyä tulevaisuuden odotuksiin. Sanakuva (word sketch) on toinen Sketch Enginen mahdollistama menetelmä; se tarjoaa tietoa yksittäisestä sanasta tarkastelemalla sen kollokaatteja eli sanoja, joilla on kohde- sanaan tilastollisesti merkitsevä suhde. Sanakuva poikkeaa monista muista kollokaatioi- den analyysitavoista siinä, että kollokaattiehdokkaat eivät määräydy etäisyyden vaan kieliopillisen yhteyden perusteella. Kollokaatioiden voimakkuuden tarkasteluun on ole- massa monia eri mittareita, mutta Sketch Engine laskee sanakuvien kollokaatit aina LogDice-menetelmällä (Rychlý 2008). LogDice korostaa eksklusiivisia kollokaatiosuhteita (sanat jotka esiintyvät pääsääntöisesti juuri toistensa kanssa) ja eivätkä tuloksissa pai- notu hyvin harvinaiset tai erityisen yleiset sanat (Brezina 2018: 74). Sketch Engine myös 298 Ella Lillqvist & Merja Porttikivi ryhmittelee sanakuvien kollokaatit sen mukaan, mikä on niiden kieliopillinen suhde koh- desanaan (esimerkiksi sanat, jotka toimivat kohteena olevan verbin objektina ovat omana kategorianaan) ja ne voidaan esittää joko luettelona tai visualisointina. CADSissa määrällisiin menetelmiin yhdistetään usein laadullista tarkastelua, sillä se aut- taa ymmärtämään sanojen käyttötapoja ja -konteksteja ja siten tulkitsemaan määrällisiä tuloksia (esim. Baker ym. 2008). Korpusanalyysiohjelmistot kuten Sketch Engine tarjoa- vat mahdollisuuden selata konkordanssirivejä eli tietyn hakusanan esiintymiä tekstikon- tekstin ympäröiminä. Vaikka lyhyempikin tekstikonteksti usein antaa riittävän ymmärryksen, tämän tutkimuksen tapauksessa pidimme kokonaisten tekstien tarkaste- lua hyödyllisenä sen ymmärtämiseksi, millaisissa yhteyksissä ja osana millaisia kerto- muksia tulevaisuuksista aineistossa puhuttiin. Siksi kävimme läpi näytteen koko tekstin laajuisia tulevaisuus-avainsanan konkordansseja (aineistoluvussa mainittu näyte) kriitti- sen diskurssintutkimuksen näkökulmasta, keskittyen tulevaisuudenkuvitelmien rakentu- miseen sekä muun muassa niihin sisältyviin taustaoletuksiin ja subjektipositioihin (esim. Fairclough 2003; Pälli & Lillqvist 2020). 6 Tulokset Tarkastellessamme laadullisesti aineiston sisältämiä viittauksia tulevaisuuteen huoma- simme, että niitä oli hyvin eritasoisia: osassa tulevaisuus hahmottui kapeasti vain puhu- jan tai muun yksilön näkökulmasta, kun taas toisissa asiaa katsottiin paljon laajemmin, globaalista tai yhteiskunnallisesta näkökulmasta. Tämä ei ehkä sinänsä ole yllättävää, mutta kyseessä on merkittävä näkökulmaero sen kannalta, miten sijoittamista aineis- tossa merkityksellistetään. Erityisesti jaottelu liittyy tutkimuskysymykseen 1a. Siksi esit- telemme seuraavaksi analyysimme keskeiset havainnot jaettuna näihin kahteen pääkategoriaan. 6.1 Yksilökeskeiset tulevaisuudenkuvitelmat Analyysimme perusteella yksilökeskeiset tulevaisuudenkuvitelmat, joissa henkilön ta- loudellinen asema paranee, näyttävät olevan tyypillisiä aineistomme sijoitusdiskurs- seille. Tämä kiteytyy avainsanoissa vaurastua ja rikastua, jotka esiintyvät molemmissa tekstilajeissa, tosin uutiskommenteissa artikkeleita ylemmällä sijalla (uutisissa vauras- tua sijalla 125, avainsanaisuusarvo 1,207, ja rikastua sijalla 237, avainsanaisuusarvo 1,121; kommenteissa vaurastua sijalla 91, avainsanaisuusarvo 1,427 ja rikastua sijalla 80, avainsanaisuusarvo 1,477). Laadullisen analyysimme perusteella julkilausutut tavoit- teet ja kuvitelmat koskevat kuitenkin kummassakin osa-aineistossa enemmin maltillista vaurastumista tai taloudellisen turvan saamista kuin varsinaista rikastumista. Mukana 299 Tulevaisuuksien rakentuminen median sijoitusdiskursseissa on usein myös ajatus helppouden ja mukavuuden lisääntymisestä (Esimerkki 1: vapaa elämä, Esimerkki 2: lomat)2. (1) Oikeasti nuoren sijoittajan päällimmäisenä tavoitteena ei ole säiliöittäin kultaa, vaan turvattu ja vapaa elämä, oppiminen ja luonteen jalostuminen. (HS, 2017) (2) En ajattele, että rikastusin sijoituksillani siten, että voisin huoletta ostella miljooonien asun- toja tai että nimeni keikkuu pääomatulojen kärkitiloilla. Ei, tarkoitus on, että kun pääsen eläk- keelle tuottaa sijoitukseni ylimääräistä eläkkeen päälle. Ja kun en vielä ole eläkkeellä niin sijoitukseni maksavat tuotoilla laskut ja lomat. Tai ne voi sijoittaa takaisin pörssiin. Eli tuovat taloudellista turvaa. (IS kommentti, 2021) Sen lisäksi, että kuviteltu tulevaisuus on itsessään optimistinen – eli vaurastuminen ja sen myötä elämän muuttuminen paremmaksi nähdään ylipäätään mahdollisena – siihen sisältyy olennaisesti myös optimistinen käsitys yksilön mahdollisuuksista vaikuttaa mer- kittävästi tulevaisuutensa muotoutumiseen omien kykyjensä ja taitojensa avulla (Esi- merkki 3). (3) Todennäköisesti etenkin vasemmiston keskuudessa tästä nousee kauhee älämölö. Niille, kun ei millään käy se, että fiksummat kuin keskiverto ämpärinjonottaja käyttävät omia aivojaan tulevaisuutensa rakentamiseen. (IL kommentti, 2019) Kuvio 1 on sanakuva, jossa on esitetty sanaan sijoittaminen liittyvät kollokaatit, jotka ovat adjektiiveja. Koska artikkeleiden ja kommenttien sanakuvat eivät merkittävästi poi- kenneet toisistaan, esitämme tässä koko aineiston pohjalta tehdyt sanakuvat (Kuvio 1 ja 2). Esimerkiksi kollokaattien vastuullinen, pitkäjänteinen, järkevä ja säännöllinen kautta kuviosta hahmottuu käsitys siitä, mitä teksteissä pidetään oikeana tapana sijoittaa, mikä on hyvää tai huonoa sijoittamista. Pitkäjänteinen, järkevä ja hyvä ovat myös avainsanoja kummassakin tekstityypissä; vastuullinen on avainsana vain uutisissa ja huono vain kom- menteissa. Sijoittamisen oikeana aikaperspektiivinä näyttäytyy siis pitkäjänteisyys. Sa- nakuvassa sanat riskialtis ja riskitön viittaavat tulevan taloudellisen tuloksen epävarmuuden arviointiin – sana riski on myös avainsana sekä artikkeleissa että kom- menteissa. Laadullisen analyysimme perusteella teksteissä korostuu erityisesti ajatus riskin hallitsemisesta, joka kuuluu järkevään tapaan sijoittaa. Jos siis toimii oikealla ta- valla, sijoittamisen positiivinen vaikutus yksilön tulevaisuuteen mahdollistuu (ks. Esi- merkki 4): 2 Esimerkeillä pyrimme havainnollistamaan ja selittämään tutkimuksen määrällisiä ja laadullisia tuloksia. Ne on pääosin otettu laadullisesti analysoidusta aineistonäytteestä, mutta korostamme lihavoinnilla ko. kohdassa käsiteltyjä, laajemmin aineistoa kuvaavia avainsanoja ja kollokaatteja. 300 Ella Lillqvist & Merja Porttikivi (4) Oikeaoppisessa ja pitkäjänteissä sijoittamisessa tärkeintä on Martin Paasin mukaan aloittami- nen. Jos ei aloita millään summalla, mikään ei muutu. – Oma elämänkaari on tällöin rahoitet- tava vain päivätyöllä ja palkkatuloilla. Jos aloitat säästämisen, saat osakemarkkinoilta vetoapua oman elämänkaaresi rahoittamiseen, Paasi sanoo. (IL, 2021) Kuvio 1. Sijoittamisen predikatiivina (vihreä) tai adjektiiviattribuuttina (pinkki) esiintyvät adjektiivit. Lä- hempänä kuvion keskustaa ovat suuremman LogDice-arvon saaneet kollokaatit. Suuremmissa ympyröissä olevat kollokaatit ovat yleisempiä. Esimerkissä 4 sijoittaminen ja säästäminen rinnastetaan toisiinsa; näin tehdään aineis- tossa usein. Yleiskielessä säästäminen hahmottuu yleensä riskittömänä säilyttämisenä, esimerkiksi Suomen kielen perussanakirjassa säästää-verbin määritelmiä ovat mm. “olla tuhlaamatta” ja “panna säilöön” (Haarala 1994). Siten sijoittamisesta puhuminen sääs- tämisenä vähättelee riskin roolia. Lisäksi vaikka sijoittamisesta puhuttaessa saatetaan varoitella, että mennyt kehitys ei ole tae tulevasta, tai kuten Esimerkissä 5, todeta että kukaan ei varmasti tiedä tulevaisuudesta, toisaalta annetaan ymmärtää, että tarpeeksi pitkällä aikavälillä riski käytännössä poistuu, koska lopulta entiset ennätykset ovat aina ylittyneet. Kaukainenkin tulevaisuus nähdään siis vahvasti menneen ja nykytilan jatkona eikä radikaalin muutoksen mahdollisuutta oteta huomioon. (5) Seuraa yrityksen historiaa ja menneisyyttä, ja koita arvioida sen tulevaisuutta, tuotteiden ja markkinoiden kautta. Kaikkia numerotietoa ja ja tunnuslukuja pitää analysoida, rehellisesti ja tarkasti. Tulevaisuudesta kukaan ei varmasti tiedä. Kun näin toimit olet hyvässä alussa. Hyvä pörssihai kehittyy, omien kokemusten ja kehityksen kautta. Oppi ei koskaan ojaan kaada. Ota 301 Tulevaisuuksien rakentuminen median sijoitusdiskursseissa asioihin pitkä sihti, äläkä hätiköi. Pörssit ovat aina nousseet ja laskeneet, samoin yritysten pörssiarvot. Muista ja hyväksy, yritykset elää omaa elämäänsä, ja pörssikurssit omaansa. Mutta entiset ennätykset ovat aina ylittyneet. (IL kommentti, 2020) Esimerkissä 5 toistuu myös ajatus yksilön omista vaikutusmahdollisuuksista, ja siinä nä- kyy sekä lehtiartikkeleille että jossain määrin myös lukijakommenteille tyypillinen neu- vova tyyli. Tekstien normatiiviseen luonteeseen liittyy myös sana kannattaa, joka esiintyy molempien tekstityyppien avainsanalistoissa (kommenteissa sijalla 12, avainsa- naisuusarvo 2,536; uutisissa sijalla 23, avainsanaisuusarvo 1,65). Kannattaa ja suositella ovat myös sijoittamisen kollokaatteja (ks. Kuvio 2). Aineistossa siis usein kannustetaan (tietynlaiseen, oikeanlaiseen) sijoittamiseen. Kuvio 2. Verbit, joiden subjektina (pinkki) tai objektina (vihreä) on sijoittaminen, esimerkiksi “sijoittami- nen kannattaa” (subjekti) tai “aloittaa sijoittaminen” (objekti). Kuviossa 2 esitämme tilastollisesti merkitsevimmät verbit, joiden subjektina tai objek- tina sijoittaminen esiintyy. Kuvion 2 kollokaattien perusteella teksteissä korostuu neu- vonnan kohteena erityisesti sijoittamisen aloittaminen (aloittaa, kokeilla, opetella – aloittaa on myös avainsana: uutisissa se on sijalla 87, avainsanaisuusarvo 1,281; kom- 302 Ella Lillqvist & Merja Porttikivi menteissa sijalla 124, avainsanaisuusarvo 1,315). Aiemmin myös Hirsto (2022) on ha- vainnut aloittamisen suomalaisen sijoitusdiskurssin keskeiseksi teemaksi pankkien tvii- teistä koostuvassa aineistossa. Lisäksi opetella ja opiskella viittaavat siihen, että diskursseissa korostetaan sijoittami- sessa tarvittavaa osaamista. Toisaalta teksteissä kuitenkin myös vakuutetaan, että sijoit- taminen ei ole liian vaikeaa, vaan kaikille mahdollista (Esimerkki 6): (6) – Kaikki oppivat sijoittamaan. Älä mieti, että tämä on liian vaikeaa eikä ole aikaa. Tärkeintä on aloittaa, sanoo Jasmin Hamid. (IS, 2018) (7) Suomalaisia pelottavat sijoittamisessa monet uskomukset. Nummiaron mukaan pelkojen häl- ventämiseen riittää usein pelkkä sijoittamisen aloittaminen. Mutta varmemmin uskomuksia voi kumota opettelemalla sijoittamisen perustaitoja, katsoo Nummiaro. (TE, 2019) Tämä viittaa kuviteltuun tulevaisuuteen, jossa omat kyvyt ja taidot ovat entistä parem- mat. Sijoittaminen edellyttää siis tulevaisuuteen suuntautuvaa työtä oman itsen kehit- tämiseksi. Tietojen ja taitojen kehittämisen ohella keskeinen itseen kohdistuvan työn osa-alue on myös tunteiden, erityisesti pelon hallitseminen (Esimerkki 7). Laadullinen analyysimme viittaa siihen, että hyvinä sijoittajan tunteina näyttäytyvät puolestaan roh- keus ja innostus; näillä on kuitenkin rajansa, sillä liiallisen uhkarohkeus tai epärationaa- linen ryhmäajattelu esitetään myös ongelmallisina. Puhe henkisestä työstä, asenteista ja tunteista näkyy myös Kuvion 2 kollokaateissa ajatella, harkita, miettiä, ymmärtää, kiinnostaa ja tuntua. Analyysimme viittaa siihen, että lukijoiden näkökulma on usein artikkeleita kielteisempi tai kyseenalaistavampi. Esimerkiksi huono on avainsana kommenteissa (sijalla 138, avainsanaisuusarvo 1,284) mutta ei uutisartikkeleissa. Muita sanoja, joita kommentoijat käyttävät toimittajia enemmän, ovat mm. tappio, menettää ja hävitä – mutta toisaalta myös tuotto ja voitto. Lukijat näyttävät siis olevan erityisen kiinnostuneita siitä, millaiset mahdollisuudet sijoittamisessa todella on saavuttaa tuottoja tai toisaalta hävitä ra- hansa. Artikkeleista poiketen he tuovat myös esiin, että kaikista lähtökohdista ei välttä- mättä voi tai kannata alkaa sijoittajaksi. Kun muuten aineistossa vallitsee laaja yhteisymmärrys siitä, että rahoja ei kannata makuuttaa pankkitilillä, Esimerkin 8 kom- mentoija kyseenalaistaa tämän väitteen paikkansapitävyyden viitaten siihen, että sijoi- tuksissa kiinni oleva raha on poissa kulutuksesta ja epäillen, että sijoittaminen lopulta hyödyttää vain rahoitusalan toimijoita tavallisten ihmisten sijaan. Epäusko tavallisen ih- misen mahdollisuuksiin menestyä kilpailussa sijoittamisen ammattilaisen kanssa näkyy myös Esimerkin 9 lopussa. (8) Raha pitäisi tuottaa koko ajan mutta ei voi sitten käyttää, aika ristiriita. (...) Parempi on kui- tenkin makuuttaa suurinta säästö-osaa vaikka huonolla tuottotilillä kuin uhrata se suoraan 303 Tulevaisuuksien rakentuminen median sijoitusdiskursseissa kasinotalouden alttareille missä se hyödyntää vain pörssejä ja finanssifirmoja. (IS kommentti, 2017) (9) Köyhän tai keskituloisen ei ole mitään järkeä sijoittaa. Jos menee pitkän aikaa huonosti ja joutuu turvautumaan viimeiseen tukimuotoon, toimeentulotukeen, joutuu kuluttamaan en- sin kaikki säästönsä saadakseen sitä. Ja nykyään harvalla on työpaikka joka on varma. Saadak- seen asumistukea omaisuutta ei saa olla myöskään liikaa. (...) Käytännössä käy helposti niin että täysi ummikko pelaa pörssissä sijoittavia tietokoneohjelmia ja huippusijoittajia vastaan - tällöin voittaminen pörssissä on täysin onnesta kiinni. Jollain on onnea ja suurin osa ei pääse voitolle tai häviää rahansa. (HS kommentti, 2020) Tuotto-odotusten ohella kommentoijat kyseenalaistavat myös omia tai muiden mahdol- lisuuksia ylipäätään ryhtyä sijoittajiksi. Esimerkiksi sanat palkka, työ ja työtön sekä köyhä ja rikas, esiintyvät uutiskommenteissa artikkeleita useammin, mikä viittaisi siihen, että ihmisten taloudellinen todellisuus ja erilaiset yhteiskuntaluokat ovat kommenteissa enemmän esillä. Näin on Esimerkissä 9, jossa tuodaan esiin negatiivinen mahdollinen tulevaisuus, jossa henkilö joutuu vaikeina aikoina myymään ja käyttämään mahdolliset sijoituksensa elämiseen ennen kuin voi saada toimeentulotukea. Esimerkeissä 8 ja 9 ku- vastuu myös edellä esitetystä poikkeava käsitys yksilön vaikutusmahdollisuuksista: tule- vaisuus ei rakennukaan yksilön aktiivisen toiminnan ja osaamisen seurauksena vaan perustuu pitkälti onneen eli sattumaan (Esimerkki 9). Tässä valossa sijoittaminen on uh- kapeleihin vertautuvaa, epäilyttävää kasinotaloutta (Esimerkki 8). Pääosin aineistomme tekstit, etenkin uutisartikkelit, luovat siis kuvaa pystyvästä ja osaa- vasta tai ainakin oppivasta ja kehittyvästä sijoittajasubjektista sekä esittävät, että tällai- seen positioon asettuminen ja sen avulla paremman tulevaisuuden luominen olisi mahdollista jokaiselle. Lukijoiden kommenteissa tätä myös kyseenalaistetaan. Vaikka riskin käsite ja ajatus siitä, että sijoittaminen vaatii erityistä asiantuntemusta ovat vah- vasti läsnä, etenkin uutisaineistossa tulee vain harvoin esiin, ettei sijoittaminen lähtö- kohtaisesti olisi kaikille mahdollista tai ettei sen avulla välttämättä voisi merkittävästi muuttaa elämäänsä. Uskon luominen oman tulevaisuuden aktiiviseen parantamiseen onkin yksi tapa, jolla sijoittamista käsittelevät mediatekstit voivat motivoida ihmisiä si- joittamaan ja siten toimia performatiivisesti. 6.2 Globaalit ja yhteiskunnalliset tulevaisuudenkuvitelmat Edellä Kuviossa 1 esiintyvät myös sijoittamisen kollokaatit vastuullinen, vihreä ja eetti- nen. Näistä etenkin vastuullinen-sanan keskeinen asema kuviossa viittaa laajemman yri- tysvastuudiskurssin yleistymiseen. Yritysvastuupuheen yhtenä tavoitteena on yrityksen maineen ja sen myötä liiketoiminnan tuloksen kohentaminen (esim. Du, Bhattacharya & Sen 2010), ja tällaisia markkinoinnillisia puolia on myös sijoittamisen yhteydessä esiin- tyvässä vastuullisuuspuheessa. Kuitenkin vastuullinen, vihreä ja eettinen viittaavat myös toisenlaisiin positiivisiin tulevaisuudenkuvitelmiin: ajatukseen siitä, että sijoittaminen 304 Ella Lillqvist & Merja Porttikivi voi mahdollistaa paremman tulevaisuuden koko maailmalle, ei vain yksilölle (Esimerkki 10). (10) Voit vaikuttaa maapallon tulevaisuuteen Rahoitusmarkkinat ovat konkreettisin tapa jalkauttaa kestävän kehityksen periaatteet maail- maan. Martin Paasin mukaan rahoitusmarkkinat ovat käytännössä rahan demokratiaa. Ihmis- ten mielipiteet ja arvot heijastuvat siihen, mihin raha ohjautuu. – Mikään muu ei muuta maailmaa tehokkaammin kuin jokin sellainen paine, joka saa rahoitusta tarjoavat vaatimaan yrityksiltä muuttuneita toimintamalleja. Tätä kannattaa miettiä esimerkiksi ilmastonmuutok- sen näkökulmasta, Paasi sanoo. Toki Esimerkistä 10 nähdään, että vaikka tulevaisuutta kuvitellaan tässä laajemmin kuin vain yksilön näkökulmasta, sijoittajat itse nähdään edelleen vaikutusvaltaisina tuon tu- levaisuuden luojina, äänestäjinä rahan demokratiassa. Voikin kysyä, mikä on oikean de- mokratian rooli tämän rahan demokratian rinnalla ja mikä on niiden rooli, jotka eivät ole sijoittajia. Lisäksi on huomionarvioista, että laajojen yhteiskunnallisten ja globaalien trendien hahmottaminen esitetään myös, ja ehkä ensijaisesti, tapana ennustaa tulevai- suutta voitontavoittelun mahdollistamiseksi (Esimerkit 11 ja 12). (11) Tulevaisuudessa ylituottoa vastuullisista sijoituksista ei siis enää ole luvassa? ”Se varmasti jää nähtäväksi, mutta olisi hirveän vaikea nähdä, että kun mennään kohti hiilineutraalia yh- teiskuntaa ja taistellaan ilmastonmuutosta vastaan, että yritykset voisivat menestyä kovin hy- vin huomioimatta esg-tekijöitä”, sanoo Hankenin laskentatoimen apulaisprofessori Hanna Silvola. (TE, 2021) (12) Yleensä vastuullisen sijoittamisen linjauksia perustellaan myös rahalla. Esimerkiksi hiilestä riippuvaisten yritysten uskotaan kärsivän taloudellisesti, kun päästönormit vähitellen kiristy- vät ja fossiilisten polttoaineiden käyttö kallistuu tai jopa kielletään. (HS, 2016) Taloudellinen voitto nähdään siis ensisijaisena tavoitteena suhteessa laajempaan vaikut- tamiseen, ja siksi myös aktiiviset toimenpiteet esimerkiksi ilmastonmuutoksen torju- miseksi voivat näyttäytyä uhkana. Esimerkissä 13 ajatus öljy- ja kaasuyhtiöiden osakkeista luopumisesta, jota ei suoraan perustella esimerkiksi vastuullisuudella vaan rahaston oman haavoittuvuuden vähentämisellä, herättää muissa toimijoissa hämmen- nystä ja huolta: (13) Norjan keskuspankin viime viikolla tekemä suositus, että Norjan öljyrahaston tulisi luopua öljy- ja kaasuyhtiöiden osakkeiden omistuksesta, on herättänyt hämmennystä öljyalan toimi- joiden keskuudessa ympäri maailman. (...) "Tämä vähentäisi rahaston haavoittuvuutta, jos öljyn ja kaasun hinta putoavat pysyvästi", kirjeessä perustellaan öljyosakkeista luopumista. (...) Norjalaisten suunnitelmat ovat kuitenkin herättäneet huolta alan kannattavuudesta tule- vaisuudessa, kertoo The Observer. (TE, 2017) Toinen näkökulma yhteiskuntaa koskevaan kielteisen tulevaisuuden kuvitteluun avau- tuu, kun tutkitaan avainsanaa eläke, joka esiintyy molemmissa tekstityypeissä, mutta korostuu erityisesti lukijoiden kommenteissa (uutisissa sijalla 64, avainsanaisuusarvo 305 Tulevaisuuksien rakentuminen median sijoitusdiskursseissa 1,357; kommenteissa sijalla 25, avainsanaisuusarvo 1,979). Monissa teksteissä tulevai- suuden eläkkeisiin viitataan pessimistisesti (ks. Esimerkki 14). Samankaltaista pessimis- miä on myös Esimerkissä 15, mutta tällä kertaa myös usko palkkatyön tulevaisuuteen on vaakalaudalla. (14) Sijoituksiaan hän kutsuu "vapauden kaipuuksi ja selustan turvaamiseksi". Jos katsoo Suomen huoltosuhdetta, ei voi suhtautua luottavaisesti vuosikymmenien päässä maksettaviin eläk- keisiin. (HS, 2019) (15) Tulevaisuudessa mm. automaation myötä työn arvo vähenee, joten silloin vaurastumisessa korostuu taloudellinen ajattelu. Säästäminen ja sijoittaminen. Pääoma. Ei voi olettaa, että työtä tekemällä saisi vauraan elintason. (IL kommentti, 2019) Yksittäisissä tapauksissa tällaisiin hyvinvointivaltion tulevaisuuden kyseenalaistaviin ole- tuksiin otetaan myös eksplisiittisesti kantaa, kuten Esimerkissä 16, jossa tuodaan esiin se, etenkin uutisartikkeleissa yleensä mainitsematta jäävä näkökulma, että yksilöiden vaurastuminen sijoittamalla ei voi koskaan koskea kuin osaa väestöstä. (16) Monet nuoret haluavat säästää, koska eivät luota siihen, että hyvinvointivaltio hoitaa heidät. Kaukorannan mukaan "on pelottava ajatus, jos yksityiset osakesäästötilit nähdään varautu- miskeinona hyvinvointiyhteiskunnan alasajoon". Hänen mukaansa on selvää, ettei yksityinen vaurastuminen ei tule koskemaan koko väestöä. (HS, 2020) Myös kommenteissa tuodaan välillä esiin näkökulma, jossa epäillään ihmisten omia ky- kyjä (eläke)sijoittajina. Esimerkit 17 ja 18 ovat tältä osin samankaltaisia kuin edellä esi- tetyt Esimerkit 8 ja 9, mutta lisäksi niissä ilmenee huolta siitä, mitä tällainen yksilön vastuuttaminen tarkoittaisi yhteiskunnan toimivuuden kannalta tulevaisuudessa. Sa- malla niissä kyseenalaistaan ylipäätään pörssin ja sijoittamisen yhteiskunnallinen legiti- miteetti. (17) Kansankapitalismi voisi toimia joidenkin osalta, mutta jos eläkevarat olisivat jokaisen omalla vastuulla, tuloksena olisi sekasorto ja nopeasti köyhiä tulevia eläkkeensaajia. Tietotaito ei riitä omaehtoiseen sijoittamiseen. Tästä on hyvänä esimerkkinä riitatilanteet, joita on syntynyt yksityisten ihmisten nykyisistäkin sijoituksista ja toisaalta sijoittamisesta suorastaan huuhaa- han. En kyllä uskaltaisi jättää tätä jokaisen omalle vastuulle. (HS kommentti, 2019) (18) Pörssit lisäävät vain varallisuuden keskittymistä harvoille. Hyvätuuriset osakerikkaat hallit- sevat maailman miljardöörien listaa. Minua huolestuttaa miten kansalaisten säästöille käy nyt, kun porvarihallituksen härkäpäisesti masinoima osakesäästötili (= pörssikasinon uhkape- litili) otetaan käyttöön. Tarjoamalla veronvälttelymahdollisuus ja unelma äkkirikastumisesta houkutellaan kansalaisia osallistumaan pörssien uhkapeleihin. Kansalaisten rahat hukkaantu- vat maailman pörsseihin ja valtio menettää verotulot. (IS kommentti, 2019) Toisin sanoen negatiiviset mielikuvat, kuten pessimistinen näkemys yhteiskunnallisesta kehityksestä, voivat myös motivoida sijoittamista. Toistuessaan tämä puhetapa (ja itse yksilöllinen varautuminen tulevaan) voi vaikuttaa performatiivisesti myös siten, että se 306 Ella Lillqvist & Merja Porttikivi heikentää entisestään uskoa ja motivaatiota hyvinvointivaltion rakenteiden ylläpitämi- seen. Tämänkin osalta lukijoiden kommentit tarjoavat myös kyseenalaistavia näkökul- mia. Näiden näkyvyys ja vaikutus lienee kuitenkin varsinaisia artikkeleita huomattavasti pienempi. 7 Lopuksi Tässä artikkelissa olemme käsitelleet tulevaisuuden kuvittelua suomalaisen uutismedian ja lukijakommenttien sijoitusdiskursseissa. Aineistossamme tulevaisuus jäsentyy sekä yksilökeskeisesti että laajemmin globaalista tai yhteiskunnallisesta näkökulmasta. Sijoit- tajan yksilökeskeiset tulevaisuudet kuvitellaan yleensä positiivisiksi – niissä saavutetaan turvatumpi ja helpompi elämä – ja ne voivat siten motivoida ihmisiä sijoittamaan. Laa- jemmissa tulevaisuudenkuvitelmissa on myös negatiivisia visioita, kuten ajatus, että tu- levaisuudessa yhteiskunta ei pysty maksamaan eläkkeitä kuten nykyisin, mikä puolestaan edellyttää yksilön varautumista sijoittamisen avulla. Tulevaisuuden enna- kointi perustuu suureksi osaksi uskoon sijoittajasubjektin omiin vaikutusmahdollisuuk- siin. Mitä tulee talouteen, pörssiin ja rahoitusmarkkinoiden toimintaan, tulevaisuus nähdään myös pääosin menneen ja nykyisen loogisena jatkona, eli ei nähdä, että jatkuva kasvu voisi päättyä esimerkiksi ilmastonmuutoksen seurauksena. Aineistomme valossa sijoittaja näyttäytyy uusliberaalina subjektina, joka ottaa vastuun omasta tulevaisuudestaan eikä vain luota siihen, että hyvinvointivaltio huolehtii hä- nestä. Erityisesti sanomalehdet rohkaisevat yksilöitä aloittamaan sijoittamisen. Myös lu- kijoiden kommentit heijastavat osittain tätä tapaa ajatella sijoittamista yksilön mahdollisuutena ja jopa velvollisuutena saavuttaa parempi tulevaisuus. Lukijat kuiten- kin myös kritisoivat tätä näkökulmaa: tavallisten kansalaisten mahdollisuuksia vaikuttaa tulevaisuuteensa sijoittamalla pidetään joissain kommenteissa hyvin rajallisina. Tällaiset kriittiset kommentit voidaan ymmärtää yrityksenä kyseenalaistaa (ks. myös Toepfl & Piwoni 2015) tiedotusvälineiden toistamia kuviteltuja tulevaisuuksia, eli yrityksenä kat- kaista performatiivinen toistojen ketju (ks. Butler 1993). Näin digitaalinen mediaympä- ristö voi osaltaan vaikuttaa vallitsevien (sijoitus)diskurssien horjuttamiseen. Anonyymin kommentoijan tilanne ei tosin ole performatiivisuuden kannalta yhtä suotuisa kuin esi- merkiksi taloustieteilijän, joka saa äänensä kuuluviin varsinaisessa uutisartikkelissa ja si- ten enemmän näkyvyyttä. Toinen tapa ajatella lukijakommenttien merkitystä voisi olla, että ne kertovat talouden valtavirtakeskustelun vaikutuksesta tai hyväksynnän tasosta. Artikkelimme laajentaa teoriaa taloustieteen performatiivisuudesta median roolin nä- kökulmasta. Media voi tuottaa sekä kritiikittömiä toistoja talousasiantuntijoiden käsityk- sistä että sitaatteja (Butler 1993), jotka menevät pelkkiä toistoja pidemmälle ja esittävät esimerkiksi popularisoivia tulkintoja, erityisiä kehystyksiä tai vaihtoehtoisia näkökulmia. 307 Tulevaisuuksien rakentuminen median sijoitusdiskursseissa Jälkimmäisiä on kuitenkin aineistossamme vain vähän. Yksi esimerkki talousuutisten performatiivisuudesta on se, että näissä teksteissä kerrotaan, että yksityissijoittamisesta on tulossa yhä suositumpaa, ja samalla suositellaan aktiivisesti, että yhä useammat ih- miset harrastaisivat sitä. Uutismedia viestii myös tavalla, joka rakentaa performatiivi- sesti sekä yksittäisten organisaatioiden että koko kasvuun perustuvan markkinatalouden jatkuvaa menestystä. Lisäksi se vaikuttaa vallitseviin käsityksiin siitä, miten voi elää menestyksekästä elämää ja millaisia ovat toivottavat tavat järjestää yh- teiskunta. Sijoitusdiskurssien performatiivisuus kytkeytyy keskusteluun yhteiskunnan finansialisoi- tumisesta ja uusliberalismista (Aitken 2003; Langley 2008; Agunsoye 2021). Esimerkiksi Iso-Britanniassa hyvinvointivaltion asteittaiseen purkamiseen on yhdistynyt ajatusmalli, jossa yksilöiden säästämistä ja sijoittamista tarjotaan julkisten etuuksien korvaajaksi ja kotitalouksia siis kannustetaan sisäistämään “jokapäiväisen sijoittajan” subjektiasema (Agunsoye 2021). Tuloksemme viittaavat siihen, että tällaista ajatusmallia tarjotaan ny- kyisin myös suomalaisille median sijoitusdiskursseissa: koska hyvinvointivaltion tulevai- suuteen, erityisesti tuleviin eläkkeisiin ei voi luottaa, yksilöiden täytyy muuttua sijoittajasubjekteiksi. Uusliberaaliin ajatteluun sisältyy siis keskeisesti ajatus yksilön omasta vastuusta: yksilön vastuulla on paitsi ylipäätään sijoittaa, myös olla riittävän tai- tava ja asiantunteva sijoittaja. Tähän liittyy myös aineistossamme esiintyvä sijoittajan oppimiseen ja kehittymiseen liittyvä teema. Myös aiemmissa tutkimuksissa on kiinni- tetty huomiota sijoittajayksilön kehittymispyrkimyksiin, joilla pyrkii rahastamaan esi- merkiksi yksityissijoittajille suunnattu self-help-tyylinen kirjallisuus, jossa myydään kuvitelmaa pätevästä ja menestyvästä tulevaisuuden minästä (Crosthwaite, Knight & Marsh 2019; ks. myös Roscoe 2015). Tällaiset sijoitusneuvot eivät usein ole erityisen toi- mivia taloudellisesti, ja piensijoittajat ovatkin pärjänneet markkinoilla ammattilaisia huonommin (Roscoe 2015). Voidaan siis ajatella, että sijoittajan subjektipositioon kyt- keytyvät tulevaisuuskuvitelmat ovat riski sekä yhteiskunnalle että yksilöille. Rahoittajat Tutkimus on osa Suomen Akatemian rahoittamaa tutkimushanketta ”Sijoituskulttuurien siirtymiä digitaalisissa tiloissa”, päätösnumero 339181. Lisäksi Koneen Säätiö on tukenut tutkimusta osana Ella Lillqvistin apurahahanketta ”Talouden mielikuvastot kriisin ai- kana”, apurahan numero 202012741. Kiitämme molempia rahoittajia tuesta. 308 Ella Lillqvist & Merja Porttikivi Lähteet Agunsoye, A. (2021). ‘Locked in the rat race’: Variegated financial subjectivities in the United Kingdom. Environment and Planning A: Economy and Space 53(7), 1828–1848. doi: 10.1177/0308518X211026321 Aitken, R. (2007). Performing Capital: Toward a Cultural Economy of Popular and Global Finance. Palgrave Macmillan US. Aitken, R. (2003). The democratic method of obtaining capital—culture, governmentality and ethics of mass investment. Consumption, Markets and Culture 6(4), 293–317. doi: 10.1080/1025386032000168320 Augustine, G., Soderstrom, S., Milner, D. & Weber, K. (2019). Constructing a distant future: Imaginaries in geoengineering. Academy of Management Journal 62(6), 1930–1960. doi: 10.5465/amj.2018.0059 Austin, J. L. (1962). How to do things with words. Clarendon Press. Baker, P. (2006). Using Corpora in Discourse Analysis. Continuum. Baker, P., Gabrielatos, C., KhosraviNik, M., Krzyzanowski, M., McEnery, T. & Wodak, R. (2008). A useful methodological synergy? Combining critical discourse analysis and corpus linguistics to examine discourses of refugees and asylum seekers in the UK press. Discourse & Society 19(3), 273–306. doi: 10.1177/0957926508088962 Beckert, J. (2016). Imagined futures: fictional expectations and capitalist dynamics. Harvard University Press. Beckert, J. (2021). The firm as an engine of imagination: Organizational prospection and the making of economic futures. Organization Theory 2(2). doi: 10.1177/26317877211005773 Brezina, V. (2018). Statistics in Corpus Linguistics: A Practical Guide. Cambridge University Press. Butler, J. (1993). Bodies that matter: on the discursive limits of “sex.” Routledge. Butler, J. (2010). Performative agency. Journal of cultural economy 3(2), 147-161. Callon, M. (2010). Performativity, misfires and politics. Journal of Cultural Economy 3(2), 163–169. doi: 10.1080/17530350.2010.494119 Charles Schwab & Co., Inc. (2020). Charles Schwab Survey: Generation Investor. Saatavilla: https://con- tent.schwab.com/web/retail/public/about-schwab/charles_schwab_gen_investor_survey_find- ings_0421-17NM.pdf (lainattu 11.5.2023). Clark, G., Thrift, N. & Tickell, A. (2004). Performing finance: the industry, the media and its image. Review of International Political Economy 11(2), 289–310. doi: 10.1080/09692290420001672813 Crosthwaite, P., Knight, P. & Marsh, N. (2019). The Economic Humanities and the History of Financial Ad- vice. American Literary History 31(4), 661–686. doi: 10.1093/alh/ajz031 Davis, A. (2006). Media effects and the question of the rational audience: lessons from the financial mar- kets. Media, Culture & Society 28(4), 603–625. doi: 10.1177/0163443706065035 Du, S., Bhattacharya, C. B. & Sen, S. (2010). Maximizing business returns to corporate social responsibility (CSR): The role of CSR communication. International Journal of Management Reviews 12(1), 8– 19. doi: 10.1111/j.1468-2370.2009.00276.x Esposito, E. (2011). The Future of Futures: The Time of Money in Financing and Society. Edward Elgar Pub- lishing. Fairclough, N. (2003). Analysing Discourse: Textual Analysis for Social Research. Routledge. Feuer, W. (8.4.2021). First-time investors now make up 15% of retail market. Institutional Investor. Saa- tavilla: https://www.institutionalinvestor.com/article/b1r9ycrxwlld7j/First-Time-Investors- Now-Make-Up-15-of-Retail-Market (lainattu 11.5.2023). Fraser, N. (1990). Rethinking the public sphere: a contribution to the critique of actually existing democ- racy. Social Text 25/26, 56–80. Haarala, Risto (Toim.) (1994). Suomen kielen perussanakirja. 3. osa, S-Ö. Kotimaisten kielten tutkimuskes- kuksen julkaisuja 55. Edita. Hirsto, H. (2022). Säästämisen ja sijoittamisen risteyksiä pankkien Twitter-viestinnässä. Teoksessa: H. Ka- tajamäki, M. Enell-Nilsson, H. Kauppinen-Räisänen & H. Limatius (Toim.). Responsible Communi- cation. VAKKI Publications 14. 27–42. Saatavilla: https://vakki.net/index.php/2022/12/15/responsible-communication/ (lainattu 11.5.2023). 309 Tulevaisuuksien rakentuminen median sijoitusdiskursseissa Hirsto, H. (2011). Everyday discourses of stock market investing: Searching for investor power and respon- sibility. Consumption Markets & Culture 14(1), 57–77. doi: 10.1080/10253866.2011.541176 Kangaspunta, V. (2022). Kommentoijat julkisina osallistujina: Tutkimus verkkouutisia kommentoivien käyttäjien näkemyksistä julkisen osallistumisen kehyksessä. Media & Viestintä 45(3 SE-Artikkelit), 30–56. doi: 10.23983/mv.122091 Keränen, T. (31.3.2022). Haamuraja rikkoutui: Suomessa on nyt miljoona osakkeenomistajaa ja heillä on kolmensadan miljardin edestä suomalaisia pörssiosakkeita. YLE. Saatavilla: https://yle.fi/a/3- 12384463 (lainattu 11.5.2023). Kilgarriff, A. (2009). Simple maths for keywords. Proceedings of the Corpus Linguistics Conference. Liver- pool, UK. Saatavilla: https://www.sketchengine.eu/wp-content/uploads/2015/04/2009-Simple- maths-for-keywords.pdf (lainattu 11.5.2023). Kilgarriff, A. (2012). Getting to know your corpus. Teoksessa P. Sojka, A. Horák, I. Kopeček, & K. Pala (Toim.), Text, Speech and Dialogue. TSD 2012. Lecture Notes in Computer Science 7499, 3–15. Berlin, Heidelberg: Springer. doi: 10.1007/978-3-642-32790-2_1 Kilgarriff, A., Baisa, V., Bušta, J., Jakubíček, M., Kovář, V., Michelfeit, J., … Suchomel, V. (2014). The Sketch Engine: ten years on. Lexicography 1, 7–36. doi: 10.1007/s40607-014-0009-9 Langley, P. (2008). The Everyday Life of Global Finance: Saving and Borrowing in Anglo-America. Oxford University Press. MacKenzie, D., Muniesa, F. & Siu, L. (2007). Do Economists Make Markets? On the Performativity of Eco- nomics. Princeton University Press. MacKenzie, D. & Millo, Y. (2003). Constructing a market, performing theory: The historical sociology of a financial derivatives exchange. American journal of sociology 109(1), 107-145. Maman, D. & Rosenhek, Z. (2022). Governing individuals’ imaginaries and conduct in personal finance: The mobilization of emotions in financial education. Journal of Consumer Culture. doi: 10.1177/14695405211069952 Mische, A. (2009). Projects and possibilities: Researching futures in action. Sociological Forum, 24(3), 694– 704. doi: 10.1111/j.1573-7861.2009.01127.x Partington, A. & Marchi, A. (2015). Using corpora in discourse analysis. Teoksessa D. Biber & R. Reppen (Toim.), The Cambridge Handbook of English Corpus Linguistics (pp. 216–234). Cambridge Uni- versity Press. doi: 10.1017/CBO9781139764377.013 Pietikäinen, S., & Mäntynen, A. (2019). Uusi kurssi kohti diskurssia. Vastapaino. Pälli, P. & Lillqvist, E. (2020). Diskurssianalyysi. Teoksessa M. Luodonpää-Manni, M. Hamunen, R. Kons- tenius, M. Miestamo, U. Nikanne, & K. Sinnemäki (Toim.), Kielentutkimuksen menetelmiä. SKS. 374–411. Saatavilla: https://doi.org/10.21435/skst.1457 (lainattu 11.5.2023). Roscoe, P. (2015). ‘Elephants can’t gallop’: performativity, knowledge and power in the market for lay- investing. Journal of Marketing Management 31(1–2), 193–218. doi: 10.1080/0267257X.2014.976584 Rychlý, P. (2008). A lexicographer-friendly association score. Proceedings of Recent Advances in Slavonic Natural Language Processing, RASLAN, 2008, 6. Retrieved from https://nlp.fi.muni.cz/raslan/2008/raslan08.pdf#page=14 (lainattu 11.5.2023). Tang, J. L. & Lee, F. L. F. (2019). Understanding investment culture: ideologies of financialization and Hong Kong young people’s lay theories of investment. Consumption Markets & Culture 23(6), 537–552. doi: 10.1080/10253866.2019.1640215 Tieteen termipankki (2023). Language Technology: lemma. Saatavissa: https://tieteentermi- pankki.fi/wiki/Language_Technology:lemma (Lainattu 29.9.2023). Tiikkainen, O. & Virtanen, M. J. (2021). Taloustieteen performatiivisuudesta moniperformatiivisuuteen: Tapaustutkimuksena vaikuttavuusinvestoiminen. Tiede & Edistys (1-2/2021), 5–27. Toepfl, F. & Piwoni, E. (2015). Public spheres in interaction: Comment sections of news websites as coun- terpublic spaces. Journal of Communication 65(3), 465–488. doi: 10.1111/jcom.12156 310 Ella Lillqvist & Merja Porttikivi Liite: Avainsanat Vertailukorpus: Timestamped JSI web corpus 2014-2021 (Finnish) Menetelmä: Simple Maths (Kilgarriff 2009; 2012); N=1000 Uutiset Uutiskommentit Sija Avainsana Avainsanaisuus- arvo Sija Avainsana Avainsanaisuus- arvo 1 sijoittaminen 4,262 1 sijoittaminen 11,59 2 sijoittaja 3,762 2 raha 5,398 3 osake 3,75 3 sijoittaa 4,727 4 sijoittaa 3,543 4 osake 3,86 5 rahasto 2,968 5 tuotto 3,136 6 yhtiö 2,813 6 asunto 3,095 7 sijoitus 2,685 7 sijoitus 3,022 8 tuotto 2,518 8 sijoittaja 2,857 9 raha 2,441 9 maksaa 2,854 10 asunto 2,43 10 pankki 2,773 11 mainos 2,416 11 ostaa 2,555 12 prosentti 2,362 12 kannattaa 2,536 13 euro 2,217 13 jos 2,535 14 ostaa 2,042 14 riski 2,428 15 yritys 2,01 15 osinko 2,373 16 pörssi 2,004 16 niin 2,372 17 arvo 1,932 17 rahasto 2,362 18 riski 1,879 18 korko 2,301 19 pankki 1,878 19 vero 2,263 20 korko 1,809 20 mikään 2,167 21 hinta 1,765 21 pääoma 2,036 22 markkina 1,695 22 tuottaa 2,004 23 kannattaa 1,65 23 valtio 1,999 24 miljardi 1,648 24 vaan 1,988 25 tili 1,636 25 eläke 1,979 26 myydä 1,622 26 ei 1,96 27 teksti 1,619 27 itse 1,94 28 p 1,6 28 arvo 1,936 29 suomalainen 1,578 29 kyllä 1,894 30 salkku 1,574 30 laina 1,86 31 alla 1,574 31 ne 1,86 32 osinko 1,569 32 vuokra 1,857 33 säästäminen 1,564 33 pörssi 1,836 34 jatkua 1,549 34 myydä 1,836 35 suuri 1,536 35 ihan 1,835 36 kasvaa 1,524 36 hinta 1,823 37 nordea 1,513 37 aina 1,818 38 miljoona 1,508 38 kulu 1,806 39 säästää 1,503 39 yritys 1,805 40 maksaa 1,497 40 mi 1,792 41 talous 1,495 41 palkka 1,79 42 nousu 1,487 42 vara 1,769 43 summa 1,473 43 voitto 1,761 44 pääoma 1,468 44 edes 1,752 45 toimitusjohtaja 1,468 45 ymmärtää 1,733 46 laskea 1,463 46 kun 1,722 47 kasvu 1,462 47 sitten 1,72 48 sijoituskohde 1,46 48 tili 1,705 49 vara 1,455 49 eli 1,69 311 Tulevaisuuksien rakentuminen median sijoitusdiskursseissa Uutiset Uutiskommentit Sija Avainsana Avainsanaisuus- arvo Sija Avainsana Avainsanaisuus- arvo 50 laina 1,455 50 joku 1,656 51 päättyä 1,449 51 säästäminen 1,656 52 esimerkki 1,437 52 tappio 1,635 53 kurssi 1,42 53 oma 1,631 54 osakemarkkinat 1,418 54 mikä 1,623 55 dollari 1,418 55 talous 1,616 56 kotitalous 1,396 56 siis 1,611 57 omistaa 1,393 57 eikä 1,61 58 vuosi 1,376 58 nämä 1,602 59 kulu 1,374 59 vain 1,589 60 ne 1,373 60 säästää 1,574 61 markkinat 1,371 61 vaikka 1,569 62 keskuspankki 1,365 62 tulo 1,56 63 säästö 1,364 63 tai 1,556 64 eläke 1,357 64 kuin 1,553 65 vastuullinen 1,356 65 summa 1,545 66 varallisuus 1,355 66 pitää 1,543 67 nokia 1,35 67 verotus 1,536 68 rahoitus 1,348 68 se 1,535 69 tuottaa 1,347 69 velka 1,534 70 aikaväli 1,345 70 koska 1,528 71 osuus 1,343 71 tuoda 1,517 72 jos 1,339 72 varallisuus 1,513 73 nousta 1,33 73 kaikki 1,513 74 kehitys 1,318 74 yhteiskunta 1,512 75 vuokra 1,312 75 rikas 1,507 76 lasku 1,31 76 laittaa 1,505 77 tulo 1,309 77 omaisuus 1,5 78 indeksi 1,309 78 kk 1,492 79 vero 1,308 79 pois 1,483 80 voida 1,307 80 rikastua 1,477 81 pitkä 1,306 81 silloin 1,471 82 korko 1,304 82 köyhä 1,464 83 sanoa 1,299 83 korko 1,461 84 op 1,296 84 säästö 1,454 85 kysyntä 1,291 85 voida 1,452 86 asiakas 1,291 86 toki 1,451 87 aloittaa 1,281 87 nuo 1,449 88 talouselämä 1,272 88 kurssi 1,438 89 kauppa 1,271 89 halpa 1,434 90 inflaatio 1,261 90 järkevä 1,43 91 omistus 1,259 91 vaurastua 1,427 92 pieni 1,257 92 mennä 1,424 93 eli 1,257 93 no 1,423 94 noin 1,255 94 työ 1,422 95 danske 1,25 95 hyvä 1,418 96 iso 1,249 96 varma 1,418 97 valtio 1,249 97 nyt 1,417 98 verotus 1,248 98 menettää 1,417 99 enemmän 1,248 99 pieni 1,413 100 taloudellinen 1,248 100 asuminen 1,408 101 asuntolaina 1,243 101 sinä 1,407 102 hajauttaa 1,242 102 taas 1,402 103 omistaja 1,242 103 markkina 1,401 104 kallis 1,24 104 asuntosijoittaminen 1,395 312 Ella Lillqvist & Merja Porttikivi Uutiset Uutiskommentit Sija Avainsana Avainsanaisuus- arvo Sija Avainsana Avainsanaisuus- arvo 105 korkea 1,237 105 hävitä 1,387 106 liiketoiminta 1,229 106 tarvita 1,375 107 tarjota 1,226 107 laskea 1,374 108 osakesäästötilin 1,225 108 salkku 1,366 109 aktiivinen 1,221 109 nousu 1,363 110 omaisuus 1,22 110 muuten 1,361 111 tarkoittaa 1,219 111 suuri 1,36 112 pääomasijoittaja 1,217 112 juuri 1,355 113 halpa 1,216 113 enemmän 1,351 114 ulkomainen 1,216 114 parempi 1,347 115 velka 1,216 115 tavallinen 1,346 116 kymmenen 1,216 116 juttu 1,342 117 tai 1,214 117 firma 1,341 118 nostaa 1,213 118 taitaa 1,339 119 osakekurssi 1,213 119 kansa 1,335 120 tappio 1,213 120 kukaan 1,334 121 moni 1,21 121 kallis 1,332 122 vastaaja 1,209 122 sama 1,331 123 ilmiö 1,208 123 verottaja 1,324 124 oma 1,208 124 aloittaa 1,315 125 vaurastua 1,207 125 omistaja 1,314 126 viime 1,205 126 aivan 1,31 127 tulevaisuus 1,205 127 indeksi 1,305 128 hyvä 1,204 128 osakesijoittaminen 1,305 129 perustaa 1,198 129 veronmaksaja 1,305 130 arvioida 1,197 130 kuten 1,302 131 bitcoinin 1,197 131 turha 1,297 132 vastuullisuus 1,197 132 näin 1,296 133 siis 1,196 133 verottaa 1,29 134 kuin 1,196 134 maksu 1,289 135 liikevaihto 1,193 135 vai 1,288 136 keskimäärä 1,192 136 miljardi 1,287 137 kasvattaa 1,191 137 inflaatio 1,284 138 vuokra-asunto 1,19 138 huono 1,284 139 capital 1,19 139 riittää 1,283 140 kiina 1,189 140 kuka 1,28 141 tuote 1,188 141 iso 1,274 142 nordnetin 1,188 142 saada 1,273 143 osto 1,187 143 joten 1,27 144 hs 1,187 144 jokainen 1,27 145 kysely 1,187 145 todella 1,27 146 investointi 1,186 146 yhtiö 1,268 147 toimiala 1,184 147 jotain 1,267 148 passiivinen 1,183 148 helppo 1,266 149 valuutta 1,182 149 työpaikka 1,266 150 asuntosijoittamisen 1,181 150 pitkä 1,265 151 yrittäjä 1,179 151 omistaa 1,265 152 matala 1,179 152 romahdus 1,264 153 tiedote 1,178 153 oikeasti 1,263 154 pörssiyhtiö 1,178 154 esim 1,262 155 strategia 1,177 155 pääomatulo 1,262 156 vähentää 1,177 156 vähän 1,261 157 ban 1,176 157 neuvo 1,261 158 kiinteistö 1,176 158 hajauttaa 1,26 159 arvopaperi 1,175 159 asuntolaina 1,259 313 Tulevaisuuksien rakentuminen median sijoitusdiskursseissa Uutiset Uutiskommentit Sija Avainsana Avainsanaisuus- arvo Sija Avainsana Avainsanaisuus- arvo 160 osa 1,172 160 investointi 1,258 161 osakesäästötili 1,172 161 ilman 1,257 162 kiinnostaa 1,17 162 eläminen 1,257 163 sijoitusrahasto 1,17 163 ylimääräinen 1,255 164 kuukausi 1,169 164 aika 1,252 165 tavallinen 1,164 165 homma 1,251 166 kiinnostua 1,162 166 tienata 1,248 167 mi 1,159 167 elää 1,248 168 ala 1,158 168 sijoituskohde 1,244 169 etf 1,157 169 vähentää 1,244 170 vuokralainen 1,156 170 koskaan 1,242 171 ostaja 1,155 171 tämä 1,24 172 yli 1,155 172 ulkomaa 1,24 173 vastaava 1,154 173 vuokralainen 1,24 174 keskimääräinen 1,152 174 oikein 1,239 175 kohde 1,152 175 maksa 1,239 176 maailma 1,152 176 yksityinen 1,236 177 koska 1,152 177 täysin 1,234 178 usein 1,151 178 nolla 1,231 179 kiinnostus 1,151 179 tosi 1,229 180 verrata 1,149 180 tuki 1,229 181 helppo 1,148 181 asuntosijoittamisen 1,228 182 ajatella 1,148 182 osto 1,227 183 pääkaupunkiseutu 1,147 183 aikaväli 1,226 184 sijoitussalkku 1,147 184 joskus 1,224 185 piensijoittaja 1,147 185 kupla 1,224 186 vaikuttaa 1,146 186 oikea 1,223 187 yhä 1,145 187 v 1,223 188 bitcoin 1,144 188 yhtään 1,221 189 yksittäinen 1,144 189 lama 1,218 190 kuten 1,144 190 mihin 1,218 191 piensijoittaja 1,143 191 etu 1,213 192 ostaminen 1,142 192 nousta 1,212 193 finanssiala 1,142 193 paljo 1,211 194 hankkia 1,142 194 korkea 1,211 195 uskoa 1,142 195 euro 1,211 196 oksaharju 1,141 196 elämä 1,209 197 suosio 1,14 197 lasku 1,208 198 korkotaso 1,139 198 kansalainen 1,208 199 kaupankäynti 1,138 199 mutta 1,206 200 edullinen 1,137 200 tulla 1,205 201 teknologia 1,137 201 osa 1,205 202 puttonen 1,137 202 tonni 1,205 203 yleensä 1,137 203 nostaa 1,205 204 vaihtoehto 1,137 204 pankkitili 1,204 205 järkevä 1,137 205 piensijoittaja 1,203 206 vuokranantaja 1,136 206 sellainen 1,201 207 kautta 1,136 207 perustua 1,2 208 yksityinen 1,136 208 ostaminen 1,2 209 hajautus 1,135 209 tietysti 1,191 210 hamid 1,135 210 ulkomainen 1,191 211 tavoite 1,135 211 tarkoittaa 1,188 212 houkutella 1,134 212 eläkeläinen 1,188 213 myynti 1,134 213 paljon 1,187 214 ymmärtää 1,133 214 järki 1,187 314 Ella Lillqvist & Merja Porttikivi Uutiset Uutiskommentit Sija Avainsana Avainsanaisuus- arvo Sija Avainsana Avainsanaisuus- arvo 215 sijoitustuote 1,133 215 tasku 1,186 216 sääntely 1,132 216 liian 1,185 217 toisaalta 1,131 217 kustannus 1,184 218 lisätä 1,131 218 keinottelu 1,182 219 vuo 1,129 219 tietenkin 1,18 220 ennustaa 1,129 220 osata 1,177 221 buffett 1,129 221 etf 1,177 222 asuntomarkkina 1,129 222 pitkäjänteinen 1,176 223 tarjonta 1,128 223 kulta 1,176 224 perustua 1,128 224 omistus 1,175 225 hajauttaminen 1,127 225 ihme 1,174 226 vaikutus 1,127 226 varakas 1,173 227 lukea 1,126 227 eläkemaksu 1,172 228 yksityissijoittaja 1,125 228 tuossa 1,172 229 varten 1,125 229 riskitön 1,171 230 sijoituspäätös 1,125 230 miljonääri 1,171 231 selvitys 1,124 231 työtön 1,17 232 finanssikriisi 1,124 232 nordea 1,17 233 ekonomisti 1,123 233 piensijoittaja 1,17 234 ekp 1,122 234 ilmainen 1,17 235 perintö 1,122 235 asumistuki 1,169 236 suosia 1,122 236 hyöty 1,169 237 rikastua 1,121 237 verran 1,168 238 miettiä 1,121 238 passiivinen 1,167 239 perustaja 1,121 239 suomalainen 1,167 240 pohtia 1,121 240 meno 1,167 241 keskittyä 1,121 241 romahtaa 1,165 242 talletus 1,12 242 asia 1,165 243 helsing 1,119 243 sijoitustoiminta 1,164 244 markkina-arvo 1,119 244 työnteko 1,164 245 parempi 1,119 245 hyötyä 1,164 246 neste 1,118 246 lotto 1,163 247 se 1,118 247 omistusasunto 1,163 248 yleinen 1,118 248 pelkkä 1,161 249 indeksirahasto 1,116 249 ehkä 1,161 250 tyypillisesti 1,116 250 kulutus 1,16 251 erityisesti 1,115 251 mihinkään 1,159 252 kryptovaluuttojen 1,115 252 nimenomaan 1,157 253 kotimainen 1,115 253 lapsilisä 1,157 254 osakesijoitus 1,115 254 onni 1,155 255 laittaa 1,114 255 suositella 1,155 256 vakaa 1,114 256 sektori 1,152 257 lounasmeri 1,114 257 kai 1,151 258 aloittaminen 1,114 258 hajautus 1,151 259 käytäntö 1,114 259 enää 1,15 260 tuppurainen 1,113 260 aino 1,149 261 seuraava 1,113 261 tulevaisuus 1,149 262 ilmarinen 1,113 262 väärä 1,148 263 sijoitusyhtiö 1,113 263 asumistuki 1,148 264 rahapolitiikka 1,111 264 veroparatiisi 1,147 265 pan 1,111 265 kasvaa 1,147 266 epävarmuus 1,111 266 miten 1,147 267 kertyä 1,11 267 omistaminen 1,147 268 lista 1,11 268 tähtäin 1,147 269 eläkerahasto 1,11 269 muu 1,146 315 Tulevaisuuksien rakentuminen median sijoitusdiskursseissa Uutiset Uutiskommentit Sija Avainsana Avainsanaisuus- arvo Sija Avainsana Avainsanaisuus- arvo 270 pitää 1,11 270 edullinen 1,146 271 selvästi 1,11 271 kauan 1,146 272 analyytikko 1,109 272 kysyntä 1,146 273 romahdus 1,108 273 potti 1,145 274 rikas 1,108 274 tyhmä 1,145 275 pitkäjänteinen 1,108 275 keskuspankki 1,145 276 omistaminen 1,107 276 takaisin 1,145 277 suora 1,107 277 periä 1,145 278 tuhat 1,107 278 markkinat 1,144 279 vakuutus 1,107 279 viisas 1,144 280 nolla 1,106 280 tuollainen 1,143 281 toimija 1,106 281 asuntosijoittamista 1,143 282 salkkuhoitaja 1,105 282 ellei 1,142 283 neuvo 1,105 283 verovarat 1,142 284 osta 1,105 284 vähemmän 1,142 285 pitkäaikainen 1,105 285 osakemarkkinat 1,142 286 menettää 1,105 286 perintö 1,141 287 tuotto-odotus 1,103 287 miinus 1,14 288 varma 1,103 288 minä 1,138 289 alkuvuosi 1,102 289 liikaa 1,137 290 merkitä 1,102 290 joko 1,137 291 meno 1,101 291 kuinka 1,136 292 ilmarisen 1,101 292 moni 1,136 293 kryptovaluuttoihin 1,1 293 yleensä 1,136 294 silloin 1,1 294 verrata 1,136 295 osakesäästäjien 1,1 295 jäädä 1,135 296 miten 1,099 296 hyvin 1,135 297 rahoittaa 1,098 297 arvonnousu 1,135 298 muutos 1,098 298 ahneus 1,134 299 verran 1,096 299 eläkerahasto 1,133 300 aktiivisesti 1,096 300 kullata 1,133 316 Marja Kivilehto Communicating with Purpose To cite this article: Porttikivi, M. & Laihonen, M. (2023). It’s Time to See the Forest for the Trees - Rhetorical Argumentation about Forest Use on Twitter. In: E. Lillqvist, M. Eronen-Valli, V. Manninen, N. Nissilä & E. Salmela (Eds.). Communicating with Purpose. Vaasa: VAKKI Publications 15. 317–334. ISBN 978-952-69732-2-7 It’s Time to See the Forest for the Trees – Rhetorical Argumentation about Forest Use on Twitter Merja Porttikivia & Maarit Laihonenb a University of Vaasa b University of Eastern Finland Twitter1 used to be a hotbed of topical societal debates. In this paper, we analyze discussions about Finn- ish forest use and conservation on Twitter during a five-month period in 2020–2021. By looking at the factual contents and the ways claims are justified, we ask how tweeters construct their arguments. The materials were analyzed by paying attention to background categories, content topic and style, and any additional information brought up by participants. Our findings show that a polarization between eco- nomic and ecological worldviews can be seen in Twitter debates, and that the participants use various methods to justify their stances. As a result, we also identified ways in which ordinary people take part in this debate by commenting, reframing, retweeting and sending their own photos as evidence. Keywords: Argumentation, forest, rhetorics, Twitter This work is licensed under CC BY-NC 4.0 1 In 2022, Twitter was bought by Elon Musk, who later changed its name to “X.” This research was con- ducted before these changes, and thus we use the original name. 317 1 Background and Aims During the last few years, forests have been of increasing interest to legislators, the Eu- ropean Union, industry interest groups, and private land owners, due to their role as carbon sinks, sources of economic income for private people, as well as their relevance to industrial changes and biodiversity, to mention but a few. In this paper, we analyze Finnish public discussion on these topics. Previous research has identified and classified stakeholders of forest debates (Haugen 2015), the attitudes of different stakeholders towards forests (Lindqvist et al. 2011), and the thoughts of the general public concerning clearcutting (Bliss 2000). The underlying values – ecology and economics – in the forest management for sustainable develop- ment and natural resources issues have been identified in studies early on (see Toman & Ashton 1996), and they have been studied e.g. in the context of different countries (Kant & Lee 2004; Lim et al. 2015), sustainability in terms of forest management (Kant 2003) and, especially, in relation to the climate (Eriksson 2018, André et al. 2017; Laak- konen et al. 2018). Some aspects of the Finnish forest discussion, and its responsibility (Volmari 2009) and environmental talk (Takala et al. 2019) have been studied before, but these studies have focused on the rhetoric of forest industry and environmental or- ganizations, while the main focus of this study is on the public debate on social media. The purpose of this study is thus to contribute to a more nuanced understanding of the online discussion about forest issues, and the ways in which the different actors (e.g., representatives of corporations, public administration, media, and lay people) interact with regard to the environment and societal influence. The empirical material is from a five-month time period in 2020–2021 when forests were a heated topic in Finnish Twit- ter debates. The aim is to find out how the participants are using their voices and what themes they concentrate on in order to make claims and arguments heard and convincing to the im- plicitly or explicitly chosen audience. Theoretically, the paper draws on the dimensions of rhetorical argumentation. We identify central issues of concern and analyze the argu- mentation from a rhetorical viewpoint. The arguments of both organizations and indi- vidual actors are meaningful in the context and ideological structures (ideology of economic growth or forests in an economic sense, and forest conservation), where they are used for justifying actions. This study also explores what kind of themes are mani- fested in the forest discussion and what kind of parallel themes and argumentative rhet- orics are used for legitimating claims made by the speakers. 318 Rhetorical Argumentation about Forest Use on Twitter 2 Public Argumentation and Social Media In this section, we will outline the concept of argumentation and present our approach to it. Next, we will present previous research about Twitter, and its significance to social researchers. Finally, we will introduce the context of our study, the Finnish forest de- bate. 2.1 Argumentation Argumentation aims to convince the listener, often the opponent or opponents, of one’s premises and to show how one is reasoning from those (Zarefsky 2014: xvi). Here, we are interested in public argumentation, and specifically rhetorical argumentation (Perel- man & Olbrechts-Tyteca 1951), which often deals with contemporary political issues and takes place in various forums. Social media has opened the political arenas of argumen- tation for wider audiences compared to traditional voices of, for example, politicians and representatives of industries (e.g. Zenker et al. 2023). However, these latter groups that had a voice already in the traditional media, also participate in public discussions and argumentation in various social media, such as X (formerly Twitter), Facebook, In- stagram, and Tiktok. Central for successful public argumentation is the means of making the argument relia- ble and appealing; in social media speed and brevity are particularly important, whereas following a logical structure is not necessary (see e.g. Lytos et al. 2022). In order to strengthen or rationalize one’s argument, different rhetorical tools are used instead of aiming toward logical argumentation with clear or explicit premises. In certain heated public debates, where facts, values, and feelings are mixed, rhetorical argumentation becomes crucial as social media pushes speakers to ‘take sides’ and to attempt to per- suade others on ‘their side’ – the counterpart can also be imaginary or absent from the social media platform or discussion. The Finnish forest as a societal topic offers fruitful debates where such dimensions can be analyzed. The nature of the argumentation af- fects how, for example, Twitter data can be analyzed. Rhetorical forms of persuading the listener – the uses of ethos, logos, and pathos – can be detected also in brief and limited forms of communication, such as tweets (Auger 2014). Ethos, logos, and pathos are Aristotle’s original concepts referring to (in the same order) the speaker’s position in listeners’ eyes, to the rational content of what is said, and to the emotional content. Kock (2013) emphasizes the theme as a central factor in rhetorical argumentation. For Finns, the forest as a theme is not only emotional, but also material, especially in an economic sense. Emotional (pathos) and material (could be understood as logos) over- lap strongly in forest argumentation and bring forth different world views, beliefs, and 319 Merja Porttikivi & Maarit Laihonen knowledge (Wahl-Jorgensen 2019). In public argumentation, these differing perspec- tives often collide. In addition, specific worldviews, beliefs, and knowledge are often as- sociated with specific institutions and organizations, such as those focused on ownership, industry, and geographical and educational positions (widely referring to ethos, or in other words authorities). Even if the length of a tweet seems short for argu- mentation, it may still be argumentative when representing an individual speech act packed with content (e.g. Elliott-Maksymowicz et al. 2021). The rationality of arguments and their premises is a popular claim in social media de- bates, because rationality is considered convincing and worth aiming at (Kelly et al. 2017). The forest debate is an illustrative case of a social media debate where rationality – and the claim of it – meets emotional and moral arguments. Whereas the speakers tend to refer to only one aspect, in reality, rational, emotional, and moral aspects over- lap. In general, debates over people’s living environments, land, and property tend to become battles over what types of knowledge and rationality are proper. (Collier & Scott 2017.) For example, Rydin (2003) divides these types into scientific rationality, economic rationality, and communicative rationality. In the forest debates, these rationalities be- come simultaneous and create the peculiar rhetoric used for arguing on one’s or one’s reference group’s opinions or interests. According to Nancekivell et al. (2019) under- standing ownership is based on a naïve theory of ownership where owner and property are differentiated. This has ontological effects on how understandings of, for example, ‘forest as property’ or ‘forest as nature’ are conflicted in debates. Social media has offered the possibility to wider audiences to participate in new ways in everyday political debates. Networks and bidirectional communication have, at least theoretically, made policymaking more bottom-up compared to traditional top-to-bot- tom media. This can be positively understood as democratizing debate and knowledge but it has also undermined for example the belief in scientific expertise (Krick & Meriluoto 2022). The democratization of knowledge and expertise also can cause disor- der in situations where coherent and weighted knowledge is crucial, such as in the case of COVID-19 (Camporesi et al. 2022). We look at the Finnish forest Twitter debate from the perspective of rhetorical argu- mentation. Rhetorical argumentation, as discussed here, is concerned with ‘the relation- ship between arguments and audiences, and deals with how people are induced to believe a statement’ (Zarefsky 2014: xvi). Through analyzing comprehensive data, we discuss the nature and relations of the expected knowledge and know-how presented in the tweets. Methodologically, we observe tweets as texts situated in the contexts of links, images, hashtags, and mentions. 320 Rhetorical Argumentation about Forest Use on Twitter 2.2 Previous Research on Twitter Debates Twitter is a micro-blogging platform that enables users to post short messages, known as ‘tweets,’ which were previously limited to 140 characters but have been extended to 280 characters in most languages since 2017.2 Once posted, tweets are automatically distributed to the user’s network of followers and can also be seen by anyone using the web or a Twitter application, unless the user has set their account to private. Tweets on Twitter can also be replied to, explicitly flagging conversation participants, or retweeted, which means sharing the tweet to one’s own followers. Thus, Twitter is a platform where a diverse range of individuals can engage in discussions related to topics that hold per- sonal significance for them. Furthermore, Twitter has become an important tool for dis- seminating scientific knowledge to a wider audience. The platform has provided an opportunity for the general public to participate in discussions about science and tech- nology-related issues, thus facilitating greater engagement and understanding of these subjects. (Darling et al. 2013; Fownes et al. 2018; Agnihotri et al. 2022.) Twitter has the potential to merge distinct audiences, those who engage in political dis- course and those who use the Internet for entertainment (Ngyuen 2011). In addition, experts, influential leaders, and laymen (deRosa et al. 2021), may form a cohesive group. Further, Halpern et al. (2017) found that sharing political information through social me- dia leads to higher levels of participation, a conclusion that aligns with earlier research on the democratizing potential of Twitter and other microblogging platforms (Murthy 2012). These platforms allow ordinary citizens to break news, create media content, and share their opinions publicly, contributing to a significant shift in power dynamics and the ability of individuals to influence public discourse. Twitter’s popularity, and also its popularity as a research topic, may be attributed to the attention it has received from mainstream media. Furthermore, Twitter has widely been used by journalists to identify newsworthy events and to distribute breaking news. In contrast to Facebook, it could be argued that Twitter garners more media attention due to the fact that celebrities, politicians, and sports stars frequently tweet about current events. Additionally, controversial tweets often make headlines, further contributing to Twitter’s visibility in the news. (Ahmed et al. 2017.) When it comes to acquiring research materials, Ahmed et al. (2017) have summarized the reasons for Twitter’s popularity among researchers: its cultural status, search and 2 After the sale of Twitter to Elon Musk in 2022, even longer messages have been allowed for paying us- ers. 321 Merja Porttikivi & Maarit Laihonen hashtag features, easy data retrieval, open API for accessible tools, and researchers’ per- sonal experiences using the platform. By capturing tweets over time, researchers can gain insight into how an issue evolves and changes longitudinally (see also Roberts et al. 2019). In addition, social media platforms like Twitter are increasingly recognized as val- uable sources of information regarding the societal context and functions of forests (Daume & von Gadow 2014). Bogdanou et al. (2013) argue that social media provides a means for the forest industry and related stakeholders to communicate and influence the general public. 2.3 The Context: Finnish Debate on Forest Use and Conservation In the Finnish setting, forests are currently framed within the context of ‘bioeconomy’ (Finland and EU) – that is the way that bio-based products are used as a solution to moving beyond a fossil-based economy. The use of forests as such has not, however, changed: pulp, paper, and a small amount of ‘innovative’ products are still the main endpoints of logging. The legitimation work related to this progress, and the reconcilia- tion of contradictory values, is done on the grassroots level. Previous studies (see e.g. Toman & Ashton 1996, Halla et al. 2019, Karppinen et al. 2020) have identified diverse values in the forest issues and noted that, as a result, there are conflicts of opinion, which have often been interpreted as confrontations (Mäntyranta 2020). In public, the different parties strive to promote their own positions and bring out their experiences from their own point of view. However, the economic value of forests has a central role for Finns on a more personal level, in the form of unquestion- able private ownership. Takala et al. (2017) identified that economic interests and utili- zation are central factors in the Finnish forest ownership. The economic approach manifests itself both in pro-utilization and in critical, often conservationist, ways. These findings resonate with the history of Finnish forest industry logic and the struggles over nature conservation. 3 Materials and Method The empirical materials for the study were collected from Finnish Twitter debates on forest issues during the time period of 1.12.2020–30.4.2021. All the tweets including the word ‘forest’ (metsä in Finnish) were collected from the Twitter API via Postman query. In the first stage of analysis, the resulting material (16 950 tweets in JSON files) was organized into Excel-categories by date and time sent, sender, reactions, and the con- tent. In order to get an overview of the debate, the number of unique tweeters and the 322 Rhetorical Argumentation about Forest Use on Twitter most active tweeters were identified. Further, the tweets and subsequent replies/re- tweets that attracted most reactions (likes, comments, or retweets) were identified; in the second stage, these 450 tweets were analyzed qualitatively. Our qualitative analysis draws from the ideas of argumentation on ‘themes’ (Kock 2013), and the argument structure relying on the social dimension of argument (Tindale 2015; Tindale 2013). This means that in order to understand the issue in dispute in argumen- tation and the ways in which it is expressed in the shared environment by using words and/or images, we will analyze the individual tweets by their topic claims (what it is ‘about’, to which larger issue it belongs, and what stance it takes in relation to that) and the support they offer to these claims (in a form of factual or other further information) (see also Kock 2013; Tindale 2013). Thus, in the second stage, we analyzed the content of the selected 450 tweets and the ways in which their central argument was supported/justified (with links, images, etc.), in order to display the elements of argumentation. Finally, to exemplify the argumenta- tion in different categories, we chose 18 individual tweets to represent the in-depth analysis. In the first, quantitative stage, then, the unit of analysis was the number of tweets and the sender of the tweets, as well as the time they were sent. In the second stage, in contrast, the unit of analysis is the content of the tweets, more specifically the argumen- tative categories present in them. 4 Analysis 4.1 General Description of the Forest Debate We began our analysis by looking at the number and background of the participants. There was a total of 6265 unique senders during the selected time period. 5658 of them had tweeted less than five times. We then picked all the 95 most active users (they sent/commented or retweeted more than 20 tweets) and classified them according to their primary background positions (as stated in their Twitter profile). The percentage of the positions is presented in Figure 1. 323 Merja Porttikivi & Maarit Laihonen Figure 1. The backgrounds of the tweeters. The largest category of the most active tweeters is that of “company representatives”, which include managers or other representatives of forest industry organizations. The second largest group is “ordinary people”, who take part in forest conversations, either by posting their own content (texts, pictures, or links) or commenting or retweeting top- ical posts. The “conservationists” form the third-largest group. These are representa- tives of nature conservation organizations (such as WWF or Greenpeace), activists, or other people, who have mentioned a connection to conservation in their profiles. The fourth group is “journalists”, which refers to representatives of traditional media out- lets. The fifth-largest group is “other”, which contains users who have not announced any specific information of their background, or the information is not relevant here. The sixth group is “researchers”, most of whom have announced their affiliation, university or research institute, in their account profiles. The seventh group, “artists”, contains mainly photographers, who post their images on Twitter. The eighth group is “authori- ties”, that is experts and governmental officials in ministries and state enterprises. Fi- nally, the last group is “politicians” which consists of elected politicians, former or active, on the local, national, or EU-level. Although some users could have been categorized into more than one background group, for the sake of clarity, only one “main” category was used for each tweeter in this study. 324 Rhetorical Argumentation about Forest Use on Twitter After the categorization of the most active tweeters, we moved on to identify the peak periods where the forest-related tweeting was most active. This was done from the da- taset of 450 tweets that gathered the majority of public attention. This also allowed us to retrieve the most popular topics within the broad forest issue, as the most active periods were centered around four topics: a) the documentary of primeval forests (in December 2020), b) the Suomen Kuvalehti cover story about clearcutting (in February 2021), c) news about a license granted for a new bioproduct mill in Kemi (in February- March 2021), and, finally, the d) discussion about the EU forest strategy in March-April 2021. The main focus of the analysis is the individual tweets, not the whole chains. Sometimes real debate sparked not from the opening tweet, but from some reformulation or re- framing of it in the form of a retweet. In these cases, we will make note of whether the example is not an ‘original opening tweet’, but a retweet. The original tweeters are mainly serious but there are some irrelevant, inappropriate, or trolling debates in the tweet chains. Further, in order to analyze the contents, we selected the individual tweets that got the most reactions (at least 50 likes, comments, or retweets) for further investigation; and thus formed a sample of 450 tweets. Next, we will present the 18 examples, which best represent the whole sample and the different categories that are present. We analyzed both the topic claims of these tweets—what they are "about," to which bigger issue they belong, and what position they take on it—as well as the evi- dence—factual or other—that the tweets provide to bolster these claims. We have com- bined the findings into five categories. The examples were translated into English, and the names of the tweeters and other personal identifiers were removed. 4.2 Results of the rhetorical analysis In this section, we will show the ways in which rhetorical argumentation is constructed in the Twitter debate. Our results are presented in the following way. First, we pay at- tention to the (implicit and explicit) expressions of rationality, both in the speaker’s own and in the judgment of others’ claimed ideology and worldview. Secondly, we look at the additional information given (by links to newspaper articles, research reports, etc.). We then move on to observe the linkage to topical political issues and policy-makers. Then we show the ways in which images were used in the conversation. Ideology and rationality One way of questioning opposing views by other participants is to blame them for their ‘ideology’, and, especially in a way that some claims are rooted in an ideology, instead of rationality. This claimed ideology is often something that is outdated (like the pro- 325 Merja Porttikivi & Maarit Laihonen Soviet era of transmission in the 70’s and 80’s). In Example 1 (which was the tweet that gathered the most reactions in all our material), the participant is using an accusation of bias to justify their opinion about the Yle documentary on the state of the Finnish pri- meval forests, and addresses it to Yle’s (The Finnish Public Service Media Company) CEO: (1) Since the #YLE Moscow correspondents in 70s and 80s, I haven't seen a more biased thing than the #Suomalaisetikimetsät [Finnish primeval forests] program that just ended! What a flop! @merjaya Then again, claims of rationality can appear in a form where economic rationality is seen as the only right way, whereas other rationalities are ‘just bad options’: (2) In the midst of all this racketing about forests and nature, it should not be forgotten that the wise use of natural resources means a livelihood and a better climate. Finnish forestry is undoubtedly the world's number one level. Trees are not cut and peat is not lifted out of malice, but because the other options are bad. Right to speak and the proper way of participating One typical feature of online discussion is ‘metaconversation’ – talk about who has the right to participate in a particular conversation, as well as beyond, and in what ways the participation should take place. One way of criticizing opposing views is painting them as irrelevant based on characteristics of the people expressing them. In Example 3, own- ership is represented as a boundary mark, meaning that only those who actually own forests (or have invested in them) should get their voices heard: (3) Those, in the forest debate, who are the loudest, most active and edgy, and most willing to decide are those who don't own the forest and don't have a penny attached to the forests,… REF TO: https://www.maaseuduntulevaisuus.fi/metsa/00889ddf-327e-5ae8-83cf-19a3f3e710fb This kind of questioning of someone’s right to speak can also involve bringing up other issues the other parties should rather be concentrating on. In Example 4, the tweeter suggests that the Greens are not qualified to speak on the forest industry as long as a completely unrelated environmental problem, namely dumping dirty snow in the sea in Helsinki, has not been solved: (4) Dirty snow is thrown into the sea in Helsinki. The Greens remain silent. Why? They give ad- vice to forest professionals about forestry, but can’t handle the pollution in their own city! What kind of a #natureconservation party is this? #greens @MariaOhisalo #Helsinki #forest Knowledge and sources of information Showing expertise, both ‘knowledge’ and ‘know-how’, is done by appealing to some ex- ternal source, and this source of information is then put under scrutiny. The sources 326 Rhetorical Argumentation about Forest Use on Twitter referred to are manifold, and include governmental reports and reviews, research pub- lications, news articles, and quotes of single persons who are considered authorities in the field (understood to cover anything from biology to economics). In Example 5, the source used to support the use of forests in an economical sense is a private forest management consultancy, Tapio, which has over one hundred years of history in Finnish forest management. (5) Did you know that the output of the #forestbioeconomy in Uusimaa and Central Finland is both over EUR 2,800,000,000? Or that the #valueadded of forest bioeconomy grew by 21% between 2011 and 2018? Thank you to @metsasaatio and @TAPIOForestry for the Metsäbi- otalous maakunnissa [regional forest bioeconomy] report. REF TO: https://tapio.fi/projektit/metsabiotalouden-arvoketjut/metsabiotalous-maakun- nissa-raportit-ja-esitykset/ However, the value of the reports and suggestions from different government offices can also be questioned, like in Example 6, where the five-year plan to protect the prime- val forests is criticized as an unrealistic myth: (6) I have reservations about all kinds of programmes drawn up by the head office. The five-year programme was like that. My point is that the whole term ‘old forest’ is a romantic myth. We all want to go to the old-growth forest and protect it - most of all those who never visit any forest. Example 7 is a direct answer to Example 6, and it argues that even though some ideas are ‘romantic’, they can still have roots in biological facts, and thus, should be taken seriously: (7) An ‘old forest’ may be a romantic idea, but the forest in which diversity has been deposited for a long time is not a myth, it is about biological facts. An old-growth forest, on the other hand, is a different matter. There are few of them in Finland, and the protection of those few is important, but not the only thing in forest protection. Another example of bringing up sources of information is the use of statistics to support one’s claim. In Example 8, this is done in a clarifying and supporting comment to a pre- vious tweet, which implies that the ideas for forest conservation are somehow outdated: (8) Here's the state forest inventory data from the 2000s that the legendary explainer is looking for. [Refers to statistics on forest age groups in Finland 1996-2003 ->2015-2019 based on national forest inventory.] COMMENT TO: (9) Luckily, there is a legendary Nature Evening Man! [Nature evening is a radio programme that has run since 1975, and the referred person acted as a specialist in the programme for dec- ades. Recently he has published several newspaper columns that question the need for the protection of nature.] 327 Merja Porttikivi & Maarit Laihonen National politics Since forestry and bioeconomy constitute a significant part of the Finnish National Econ- omy, they have also been central topics in political debates. The fluctuations of trade trends and the decisions regarding industrial sites have been and are being praised, judged and ridiculed from all political sides, and depending on who is holding the power seat: (10) You most likely remember that when UPM closed the Kaipola plant, economic influencers criticized Finland's tax and wage policy heavily. Now that Metsä Group is opening a new mill in Kemi, you would think they would take turns praising the government's economic policy? Political differences are also brought into the arena by publicly judging reforms sug- gested by green ministers. This is part of the larger pattern of criticizing the Green Party – and beyond party politics, the environmental movement – of their statements about natural resources and the economy. Here a forest industry leader specifically targets Ohisalo by stating that the plans to restrict the cuttings are not supported by research: (11) Chairperson @MariaOhisalo would reduce logging without taking a position on its relocation [elsewhere in the world]. In Finland, logging responds to global product demand and at the same time creates work/income. She would also like to put an end to clearcutting in state forests, even though research does not support it. REF TO: https://www.maaseuduntulevaisuus.fi/uutiset/d549a2f4-0ad7-5972-ae44- 8c0a4daf7d2b When the information about the license granted to the new ‘Bioproduct’ mill was pub- lished, the news was loudly and broadly celebrated by both industrial and political key figures: (12) Big decision! The largest forest industry investment ever made in Finland. Hurray, Metsä Group, hurray, Finland! From this we rise. REF TO: Metsä Group press release on Kemi bio product mill investment. (13) Metsä Group's new mill in Kemi is the best news in a long time. This is what we have been waiting for in Sea Lapland! 🙌🙂 This largest investment in the history of the forest indus- try, EUR 1.6 billion, will put the whole of Finland on its feet. Where to get all the skilled workers is now the most positive problem in the region! @MetsaGroup In a heated political debate, the participants sometimes use strong language and terms like ‘lying’ and colloquial phrases when expressing their anger towards the system: (14) The Finnish forest industry is a fraud. We have been lied to that things are done sustainably, but 74% of endangered forest species are endangered because of the forest industry. The people who are warming up our society are now one by one revealed to having pissed into our common pants in freezing temperatures. 328 Rhetorical Argumentation about Forest Use on Twitter In addition, when it comes to political strategies (e.g. the EU forest strategy, that was being prepared at the time), the writers can quickly express their frustration towards policy-makers by referring sarcastically to a ‘surprise’: (15) Surprise surprise! After all, Finland is there again undermining the fight against biodiversity loss and the climate crisis. According to Finland, the forest strategy focuses too much on the protection of carbon sinks and biodiversity. #luontokato #ilmastokriisi #ilmastohallitus #metsä #monimuotoisuus #luonto REF TO: original referred document: https://data.consilium.europa.eu/doc/document/ST-6644- 2021-INIT/en/pdf Showing evidence with images A relatively big part of our materials consists of tweets where an individual (most often an ordinary citizen) posts a snapshot of their walk or trip to the forest with an accompa- nying message of how ’forest nurtures one’s soul’. Example 16 was posted on the Inter- national Forest Day, and it also implicitly refers to another peculiar trait in the Finnish system: you can make a fire in a forest you own (this is prohibited in the Everyman’s rights3): (16) Forest relaxes, forest calms, forest refreshes, you keep fit in the forest and you can grill sau- sage in the forest. People, go to the forest. #worldforestday REF TO: Own photo in the forest, camp fire. An example of grim evidence and mockery, is the case of the cover picture in the Suomen Kuvalehti magazine in February 2021. The cover story was about the miserable state of forests in Finland, and the image was of a scenery after clearcutting. Interestingly, the first tweeters were questioning the ‘reality’ of that image, their claim was that it was a cherry-picked bad example that is hard to find in actual forests (see Example 17). (17) How close is the collaboration of @SuomenKuvalehti magazine and conservation organiza- tions, since the cover image is the same as a campaign photo? Obviously, the magazine is no longer neutral, reliable or objective?? The image does not reflect the actual reality in our forests! REF TO: Screenshot of Suomen Kuvalehti 10/2021 cover. That inspired an active tweeter to post their own response, in which they attached their own image to support the original news article, and show the actual reality: 3 “Everyman’s rights are traditionally understood as the right to move about, stay and temporarily camp on another’s land and utilise certain natural products there without the consent of the landowner.” (Ministry of the Environment 2015.) https://ym.fi/virkistyskaytto 329 Merja Porttikivi & Maarit Laihonen (18) Again, a forest industry person got anxious when the cover of the magazine ‘does not corre- spond to reality.’ Could we get some more pictures of what the #clearcutting reality is? In southern Finland, the surroundings of the #metso [Tetrao urogallus] lek has been fully cut. Tetrao urogallus is endangered by area. #forest REF TO: Clearcutting photo taken by the tweeter. Consequently, this image and the request for more pictures stimulated several partici- pants to post their own images of clearcut forest land from all around Finland. 5 Discussion Popular themes in the Twitter forest discussion are economy, climate, private owner- ship, and its central value. The speakers of ‘forest Twitter’ often implicitly refer to ra- tionality and knowledge. However, the meaning of rationality and knowledge differs radically between the speakers, and direct references to biology or other relevant natu- ral sciences are used by certain groups only, such as conservation advocates or those speaking for alternative forest management models. This is one of the central debates, for since the 1950s, one model of forest management has been hegemonic (Siiskonen 2007). This regulation changed only in 2014 (Oksanen 2014). Hence, rationality in forest discussion becomes shaped by the background beliefs whether these beliefs are rele- vant for the discussed issue or not. In extreme cases, everyone’s rationality can be ‘true’ at the same time if it is true enough for the speaker. Equally, the question of ‘ownership’ is often mixed with the idea of knowledge and knowhow, especially in the arguments of those who represent the industry (directly or indirectly) or customary ways of forest management. The one central topic in Twitter forest debates is cuttings, widely understood: It was present in debates concerning a certain project, certain new industrial site, a policy re- lease, a study release, a decision of protected area, and even a television documentary. The forest debate is constantly ongoing but certain events result in high peaks. In sum, the analysis shows that although the topics in the debates are not dependent on political views, the participants’ arguments represent different values and worldviews. If we categorize the participants as environmentalists and industrialists, we can extract a central difference: Environmentalists argue for the collective good involving future generations and nature and climate as such, whereas those representing industry and the economic perspective argue for the individual good, such as the private ownership and individual rights. This generalization reveals that forest argumentation on Twitter often includes the audience already within the argument through implicit or explicit ref- erence to values and belief structures (Tindale 2013). This can be seen also in forest debates in Finland beyond Twitter. 330 Rhetorical Argumentation about Forest Use on Twitter Social media, such as Twitter, offer an arena for people from all kinds of backgrounds. The level of their participation, as well as the attention they receive, is varied, and is also dependent on their previous activity and formerly built community. However, by partic- ipating in the debate about a topical issue, e.g. by retweeting or commenting on popular tweets or using trending hashtags, anyone can give their opinion and try to make their voices heard. And, sensitive issues, such as the Finnish forest, also invite people to share their feelings on the matter at hand. In our materials this was visible in the large number of individual snapshots related to forest experiences. These images, with the hashtag #forest, usually gained a lot of likes. This can be interpreted as one sign of the deep personal bond that the Finns are said to have with the nature and forests. 6 Conclusions The relevance of Twitter debates to both participants and researchers is limited by what kind of people use Twitter and which of them are so interested in forests that they want to take part in political debates on the issue. Roughly, the most important group is those acting in different managerial positions in forest industries and interest groups and com- municating in social media as it is a common communication strategy in many public and private organizations: making their staff tweet. Other important groups are the mis- cellaneous group of researchers studying forest-related topics and lay people interested in forests. There are common nominators that we have analyzed above by identifying and classifying the types of rhetorical arguments used in tweets in the context of the Finnish forest debate. The tweeters in the data appeal to the rhetorical form of rationalising their argument: Rationality has traditionally been an important claim for Finns (see e.g. Seeck & Eräkivi 2008) in any debate and ‘ideology’ is seen as its counterpart. As well as in the debate over economy, also in the forest debate participants tend to identify themselves as ra- tional, as pure from ideology, and the real or imagined opponent as irrational and ideo- logical. This rhetoric of rationality is closely related to the question of democratization of public debate. In the analysis, the demand and questioning of democratization manifests itself in claims of which sources should be used and on which occasions. The question of what is knowledge in the forest debate is tied to the question whether the speaker is consid- ered knowledgeable enough to participate. There is a strong quest for the right to speak in the Finnish public debate. However, in the forest debate, it is regularly questioned who has the right to speak about forests. The right to speak on the issue manifests itself also in claims of which topics should be discussed and by whom. National politics is an 331 Merja Porttikivi & Maarit Laihonen issue that causes confrontations and overstatements but is still widely discussed for ex- ample in social media. For example, in the case of forests, reference to national interests is popular. In addition, justification with evidence is a multifold way of building an argu- ment: it can include self-taken photos as well as references to those that are considered an authority. Along the lines with Ahmed et al. (2017) and Fellenor et al. (2018), we also found a two- way relationship between tweets and traditional media, involving interaction of differ- ent forms of media (print and TV media), political statements, and user content. The users of Twitter did not only, or inactively, receive messages from definitive sources and pass them on, but also engaged in a debate by endorsing or challenging the original con- tent or media frames. And, on the other hand, debates that occur on Twitter, are often referred to in the traditional media. The manifold intertwining of multiple types of me- dia was clearly present in our analysis, when the Yle documentary sparked a heated, widely commented conversation, it was picked to make headlines in the Helsingin Sano- mat newspaper, which then drew a lot of reader comments. In these debates, the com- plexity emerges when various participants from different backgrounds build their arguments on numerous sources and beliefs that clash. Acknowledgements This research has received funding from The Finnish Cultural Foundation (Porttikivi) and from the Finnish Ministry for Agriculture and Forestry (2142/03.02.06.00/2018 “A Just Management Model for a Systemic and Sustainable Shift Towards Bioeconomy”)(Lai- honen). The authors would also like to thank Katariina Puttonen and Pörrö Sahlberg for their help with the data conversions. References Agnihotri, A., Bhattacharya, S., Yannopoulou, N., & Liu, M. J. (2022). Examining social media engagement through health-related message framing in different cultures. Journal of Business Research 152, 349-360. Ahmed, W., Bath, P. A., & Demartini, G. (2017). Using Twitter as a data source: An overview of ethical, legal, and methodological challenges. The ethics of online research 2, 79-107. André, K., Baird, J., Swartling, Å. G., Vulturius, G., & Plummer, R. (2017). Analysis of Swedish forest owners’ information and knowledge-sharing networks for decision-making: insights for climate change communication and adaptation. Environmental management 59(6), 885-897. Auger, G. A. (2014). Rhetorical framing: Examining the message structure of nonprofit organizations on Twitter. International Journal of Nonprofit and Voluntary Sector Marketing 19(4), 239-249. Bliss, J. C. (2000). Public perceptions of clearcutting. Journal of forestry 98(12), 4-9. Bogdanou, T., Starr, C. B., Weatherall, A., & Leslie, A. D. (2013). Use of the internet and social media in the forestry profession in the United Kingdom. International Forestry Review 15(2), 147-159. Camporesi, S., Angeli, F. & Fabbro, G.D. (2022). Mobilization of expert knowledge and advice for the man- agement of the Covid-19 emergency in Italy in 2020. Humanities and Social Sciences Communi- cations 9(54). 332 Rhetorical Argumentation about Forest Use on Twitter Collier, M. J., & Scott, M. (2009). Conflicting rationalities, knowledge and values in scarred landscapes. Journal of Rural Studies 25(3), 267-277. Cubbage, F., Harou, P., & Sills, E. (2007). Policy instruments to enhance multi-functional forest manage- ment. Forest policy and economics 9(7), 833-851. Darling, E. S., Shiffman, D., Côté, I. M., & Drew, J. A. (2013). The role of Twitter in the life cycle of a scientific publication. Ideas in Ecology and Evolution 6, 32–43. Daume, S., Albert, M., & von Gadow, K. (2014). Forest monitoring and social media–Complementary data sources for ecosystem surveillance? Forest Ecology and Management 316, 9-20. de Rosa, A.S., Bocci, E., Bonito, M., & Salvati, M., 2021. Twitter as social media arena for polarised social representations about the (im) migration: The controversial discourse in the Italian and interna- tional political frame. Migration Studies 9(3), 1167-1194 Elliott-Maksymowicz, K., Nikolaev, A., & Porpora, D. (2021). How much can you say in a tweet? An ap- proach to political argumentation on Twitter. Humanities and Social Sciences Communications 8(118). Eriksson, L. (2018). Explaining gender differences in private forest risk management. Scandinavian Journal of Forest Research 33(7), 716-723. Fellenor, J., Barnett, J., Potter, C., Urquhart, J., Mumford, J.D., & Quine, C.P. (2018). The social amplifica- tion of risk on Twitter: The case of ash dieback disease in the United Kingdom. Journal of Risk Research 21(10), 1163-1183. Fownes, J. R., Yu, C., & Margolin, D. B. (2018). Twitter and climate change. Sociology Compass 12(6), e12587. Halla, T., Karhunkorva, R., Kärkkäinen, S., & Paaskoski, L. (2019). Metsäsuhdemenetelmä. Metsämuseo Luston julkaisuja 2, 5-6. Halpern, D., Valenzuela, S., & Katz, J. E. (2017). We face, I tweet: How different social media influence political participation through collective and internal efficacy. Journal of Computer‐Mediated Communication 22(6), 320-336. Haugen, K. (2016). Contested lands? Dissonance and common ground in stakeholder views on forest val- ues. Tijdschrift voor economische en sociale geografie 107(4), 421-434. Kelly, M., Ngo, L., Chituc, V., Huettel, S., & Sinnott-Armstrong, W. (2017). Moral conformity in online in- teractions: Rational justifications increase influence of peer opinions on moral judgments. Social Influence 12(2-3), 57-68. Kock, C., 2013. Defining rhetorical argumentation. Philosophy & Rhetoric 46(4), 437-464. Krick, E., & Meriluoto, T. (2022). The advent of the citizen expert: Democratising or pushing the boundaries of expertise? Current Sociology 70(7), 967-973. Laakkonen, A., Zimmerer, R., Kähkönen, T., Hujala, T., Takala, T., & Tikkanen, J. (2018). Forest owners' attitudes toward pro-climate and climate-responsive forest management. Forest Policy and Eco- nomics 87, 1-10. Lim, S. S., Innes, J. L., & Sheppard, S. R. (2015). Awareness of aesthetic and other forest values: the role of forestry knowledge and education. Society & Natural Resources 28(12), 1308-1322. Lindkvist, A., Mineur, E., Nordlund, A., Nordlund, C., Olsson, O., Sandström, C., ... & Keskitalo, E. C. H. (2012). Attitudes on intensive forestry. An investigation into perceptions of increased production requirements in Swedish forestry. Scandinavian Journal of Forest Research 27(5), 438-448. Mäntyranta, H. (2020). Metsänomistajien mielipide tutkittiin: luonto määrää hakkuutavan ja metsänhoi- don suunnan. Forest.fi. 1.9.2020. Available at: https://forest.fi/fi/artikkeli/metsanomistajien- mielipide-tutkittiin-luonto-maaraa-hakkuutavan-ja-metsanhoidon-suunnan/ (cited 2.11.2023). Kant, S. (2004). Economics of sustainable forest management. Forest Policy and Economics 6(3), 197. Kant, S., & Lee, S. (2004). A social choice approach to sustainable forest management: an analysis of mul- tiple forest values in Northwestern Ontario. Forest Policy and Economics 6(3-4), 215-227. Karppinen, H., Hänninen, H., & Horne, P. (2020). Suomalainen metsänomistaja 2020. Luonnonvarakeskus. Lytos, A., Lagkas, T., Sarigiannidis, P., & Bontcheva, K. (2019). The evolution of argumentation mining: From models to social media and emerging tools. Information Processing & Management 56(6), 102055. Murthy, D. (2012). Towards a sociological understanding of social media: Theorizing Twitter. Sociology 46(6), 1059-1073. 333 Merja Porttikivi & Maarit Laihonen Nancekivell, S. E., Friedman, O., & Gelman, S. A. (2019). Ownership matters: People possess a naïve theory of ownership. Trends in cognitive sciences 23(2), 102-113. Nguyen, T. (2011). Twitter: a Platform for Political Discourse or Social Networking. Global Tides 5(1). Oksanen, M. (2014). Ympäristöeettisiä mietteitä metsälain uudistuksesta. Metsätieteen aikakauskirja 1/2014, 64-68. Perelman, C., & Olbrechts-Tyteca, L. (1951). Act and person in argument. Ethics 61(4), 251-269. Roberts, H., Sadler, J., & Chapman, L. (2019). The value of Twitter data for determining the emotional responses of people to urban green spaces: A case study and critical evaluation. Urban studies 56(4), 818-835. Rydin, Y. (2003). Conflict, Consensus, and Rationality in Environmental Planning: an Institutional Discourse Approach. Oxford University Press, Oxford. Siiskonen, H. (2007). The conflict between traditional and scientific forest management in 20th century Finland. Forest Ecology and Management 249(1-2), 125-133. Seeck, H. and Eräkivi, O., 2008. Rationaalista vai normatiivista ideologiaa? Johtamisoppien käyttö vuosi- katsauspuheessa Suomen metsä-ja metalliteollisuudessa 1980-2005. Hallinnon tutkimus, 27(2). Takala, T., Hujala, T., Tanskanen, M., & Tikkanen, J. (2017). Forest owners' discourses of forests: Ideologi- cal origins of ownership objectives. Journal of Rural Studies 51, 1-14. Tindale, C. W. (2015). The philosophy of argument and audience reception. Cambridge University Press. Tindale, C. W. (2013). Rhetorical argumentation and the nature of audience: Toward an understanding of audience-issues in argumentation. Philosophy & rhetoric 46(4), 508-532. Toman, M. A., & Ashton, P. M. S. (1996). Sustainable forest ecosystems and management: a review article. Forest Science 42(3), 366-377. Volmari, K. (2009). Half of Century of Forest Industry Rhetoric. Persuasive Strategies in Sales Argumenta- tion. Vaasa: Universitas Wasaensis. Wahl-Jorgensen, K. (2019). Questioning the Ideal of the Public Sphere: The Emotional Turn. Social Media + Society 5(3). Zarefsky, D. (2014). Rhetorical perspectives on argumentation: Selected essays by David Zarefsky. Vol. 24. Springer Science & Business Media. Zenker, F.,van Laar, J.A., Cepollaro, B., Gâţă, A., Hinton, M., King, C.G., Larson, B., Lewiński, M., Lumer, C., Oswald, S., Pichlak, M., Scott, B. D., Urbański, M., & Wagemans, J. H. M. (2023). Norms of public argumentation and the ideals of correctness and participation. Argumentation, 1-34. 334 Communicating with Purpose To cite this article: Virta, T. (2023). Merkityksellisyyden perusteluja yritysten verkkosivuilla. In: E. Lillqvist, M. Eronen-Valli, V. Manninen, N. Nissilä & E. Salmela (Eds.). Communicating with Purpose. Vaasa: VAKKI Publications 15. 335–351. ISBN 978-952-69732-2-7 Merkityksellisyyden perusteluja yritysten verkkosivuilla Tessa Virta Vaasan yliopisto Companies are no longer valued solely for the products and services they offer, but also for what they represent. As expectations have increased, clarifying a company's purpose has become an essential factor in an uncertain society and competitive environment. This research addresses the question of how com- panies communicate their purpose on their websites. The study also outlines where this phenomenon fits in the field of organizational communication research. A rhetorical analysis of purpose-related websites suggests that companies' communication about purpose is factualizing, generic, industry-dependent, profitability-oriented, and primarily targeted at customers. The study shows that purpose is linked to four dimensions: environmental responsibility, customer orientation, solution orientation, and profitability. Compared to the dominant approaches in branding and management, the perspective of organizational communication highlights the strategic role of purpose, particularly in communicating company's goals and solutions. Avainsanat: merkityksellisyys, retoriikka, ulkoinen viestintä, verkkosivut, yritysviestintä This work is licensed under CC BY-NC 4.0 335 1 Johdanto Yritysten yhteiskunnallinen rooli on vahvistunut viime vuosikymmeninä, eivätkä yrityk- set enää voi sitoutua Friedmanin (1970) ajatukseen, jonka mukaan yritysten ainoa teh- tävä on tuottaa voittoa osakkeenomistajille. Yrityksiä ei arvoteta enää vain niiden tarjo- amien tuotteiden ja palveluiden vuoksi, vaan myös sen perusteella, mitä yritykset edus- tavat (Fontán ym. 2019: 110). Ajatus on tuttu myös vastuullisuustutkimuksesta, sillä useiden vastuullisuuden määritelmien mukaan yrityksillä katsotaan olevan jonkinlainen vastuu yhteisestä hyvästä (Blowfield & Murray 2014: 7). Yhä useammat yritykset pyrki- vät ottamaan viestinnässään kantaa muun muassa sosiaalisiin ongelmiin ja ympäristö- kysymyksiin (Mirzaei ym. 2021: 186). Markkinatutkimusyritys Kantarin (2022) tutkimuk- sen mukaan kuluttajat odottavat eri toimialojen yrityksiltä eri aiheisiin liittyviä kannan- ottoja: esimerkiksi finanssialan yritysten odotetaan puuttuvan veronkiertoon, kun taas elintarviketeollisuuden toimijoiden odotetaan puuttuvan liikakulutukseen. Kasvaneiden odotusten myötä merkityksellisyyden (eng. purpose) kirkastamisesta on tu- lossa yrityksille jopa välttämätön tekijä epävarmassa yhteiskunnassa ja kilpailuympäris- tössä. Merkityksellisyydestä viestimällä yritys voi osoittaa liikevoittoa laajempia tavoit- teitaan ja vastata kysymykseen siitä, miksi yritys on olemassa (Rey, Velasco & Almandoz 2019: 4). Aiempi merkityksellisyyden tutkimus painottuu johtamisen ja brändien tutki- mukseen. Erityisesti johtamisen alalla suurin osa merkityksellisyyteen liittyvästä tutki- muksesta perustuu jälkiteolliseen johtamislogiikkaan ja käsitykseen, jossa merkitykselli- syys siirtyy organisaatioista työntekijöihin (Rey & Malbašić 2019: 18). Viestintätieteelli- sestä näkökulmasta merkityksellisyyttä on tutkittu vasta melko vähän ja tutkimus on hy- vin tuoretta (ks. esim. Fitzsimmons ym. 2022; Mirzaei 2021). Merkityksellisyysviestinnän tutkimuksen taustalla vaikuttaa kuitenkin vastuullisuustutkimus, ja tutkimuksessa sovel- letaan myös alun perin vastuullisuustutkimuksen näkökulmia. Vastuullisuus keskittyy kuitenkin yrityksen ympäristöllisen, sosiaalisen ja taloudellisen vastuun toteuttamiseen (ks. esim. Panwar ym. 2006), ja merkityksellisyydessä korostuu yrityksen paikan osoitta- minen maailmassa ja sen olemassaolon perustelu (Fontán ym. 2019). Tässä tutkimuk- sessa merkityksellisyyttä tarkastellaan erityisesti organisaatioiden viestinnän ilmiönä ja hahmotellaan sitä, mihin ilmiö sijoittuu organisaatioviestinnän tutkimuskentässä. Tämän tutkimuksen tavoitteena on selvittää, miten yritykset viestivät merkityksellisyy- destään verkkosivuillaan. Tavoite on jaettu kolmeen tarkentavaan tutkimuskysymyk- seen: Millaisin retorisin keinoin merkityksellisyydestä viestitään, millaisiin arvoihin mer- kityksellisyys liitetään ja millaisia merkityksellisyyden ulottuvuuksia viestinnästä nousee esiin? Tutkimuksen aineistona on seitsemän merkityksellisenä pidetyn yrityksen verkko- sivuosiot, joissa yritykset viestivät merkityksellisyydestään. Merkityksellisyyttä tarkas- tellaan yrityslähtöisestä näkökulmasta, ja merkityksellisyys nähdään strategisena 336 Tessa Virta työkaluna, jonka avulla yritykset voivat perustella roolinsa yhteiskunnallisina toimijoina. Tutkimuksessa tarkastellaan ensin retoristen keinojen käyttöä ja sen jälkeen yritysten merkityksellisyysviestinnässä esiintyviä arvoja. Arvojen pohjalta muodostetaan merki- tyksellisyyden ulottuvuuksia. Tutkimus osoittaa, että yritykset hyödyntävät viestinnässään erityisesti kategorisointia, me-retoriikkaa, asioiden esittämistä totuuksina sekä toistoa. Merkityksellisyys sidotaan verkkosivuilla neljään merkityksellisyyden ulottuvuuteen: ympäristövastuuseen, asia- kaslähtöisyyteen, ratkaisukeskeisyyteen ja kannattavuuteen. Lisäksi tutkimuksessa esi- tetään, että yritysten merkityksellisyysviestintä on ensisijaisesti asiakkaille suunnattua, vaihtoehdotonta, yleisluontoista, toimialariippuvaista ja kannattavuutta korostavaa. Merkityksellisyysviestintä näyttäytyy suunnitelmallisena viestintänä, jonka avulla yritys pyrkii edistämään laajempia tavoitteitaan, eli organisaatioviestinnän näkökulmasta mer- kityksellisyyttä voidaan pitää erityisesti strategisen viestinnän ilmiönä (ks. Hallahan ym. 2007: 4). Tavoitteiden lisäksi strategisessa viestinnässä korostuvat myös muun muassa yrityksen arvot, toiminnan sisällöt sekä tekemisen perustelut (Koskela 2018: 37). Koska tutkimuksessa myös osoitetaan puutteita merkityksellisyysviestinnän käytännönlähei- syydessä, tutkimus vahvistaa kriittisen tutkimusotteen merkitystä merkityksellisyysvies- tinnän tutkimuksessa. 2 Yritysten merkityksellisyys Jimenezin ja muiden (2021: 8) mukaan merkityksellisyydelle ei ole yhtä vakiintunutta määritelmää. Eri määritelmistä voidaan kuitenkin tunnistaa kolme keskeistä tekijää: 1) merkityksellisyys on enemmän kuin yrityksen liikevoitto, 2) merkityksellisyys vastaa ky- symykseen siitä, miksi yritys on olemassa ja 3) merkityksellisyys kertoo yrityksen pääta- voitteet. Yrityksen liikevoittoa laajempi näkökulma viittaa siihen, että yrityksen merki- tyksellisyys ei perustu vain voiton tavoitteluun (Jimenez ym. 2021: 8). Vastaavasti miksi- kysymys kertoo, miksi yritys on alun perin perustettu ja miksi se on olemassa (esim. Rey, Velasco & Almandoz 2019; Fontán ym. 2019). Merkityksellisyyden tavoitteellisuus taas korostaa näkökulmaa, jonka mukaan merkityksellisyys on yrityksen perusidea, joka si- sältää yrityksen liiketoimintaa laajempia tavoitteita, kuten tavoitteen muutoksen teke- misestä (Rey, Velasco ja Almandoz 2019: 4). Jimenezin ja muiden (2021) kriittinen kirjallisuuskatsaus osoittaa, että yrityksen merki- tyksellisyyden käsite on erittäin heterogeeninen: lähestymistapa muodostuu pitkälti sen perusteella, tarkastellaanko aihetta yksilön, yrityksen vai yhteiskunnan näkökulmasta. Heidän mukaansa yrityslähtöinen lähestymistapa viittaa siihen, että merkityksellisyys nähdään strategisena työkaluna ja yhteiskunnallisen hyödyn lisäksi se edistää myös yri- tyksen tuottojen maksimointia. Yhteiskuntanäkökulma korostaa siis vain hyvän luomista 337 Merkityksellisyyden perusteluja yritysten verkkosivuilla yhteiskunnalle ja sidosryhmille, mutta yritysnäkökulma huomioi lisäksi merkityksellisyy- den tuoman liiketaloudellisen hyödyn (ks. Hajdas & Kłeczek 2021). Yritysten merkityksellisyys muotoutuu tyypillisesti sen perusteella, mitkä suuret yhteis- kunnalliset asiat huolestuttavat sidosryhmiä ja mitä sidosryhmät, kuten asiakkaat, osak- keenomistajat ja yhteisön jäsenet, odottavat yrityksen tekevän yhteiskunnan ja maail- man parantamiseksi (Fontán ym. 2019: 110). Merkityksellisyyteen liittyy siis samankal- tainen ajatus kuin Freemanin sidosryhmäteoriaan, joka korostaa arvon tuottamista si- dosryhmille (ks. esim. Phillips 2003). Vaikka merkityksellisyyden tutkimus on suhteellisen tuoretta ja tutkimusta on melko vä- hän, sitä kohtaan on esitetty myös kritiikkiä. Kuten vastuullisuustutkimuksessakin, mer- kityksellisyyteen liittyvä kritiikki kohdistuu erityisesti aitouden ja todellisen merkityksen puutteeseen (Mirzaei ym. 2021: 187). Tällöin saatetaan puhua merkityksellisyyspesusta (eng. purpose-washing), joka nähdään esimerkiksi viherpesua laajempana käsitteenä (Sibai ym. 2021). Merkityksellisyyspesussa yritysten motivaatiota merkityksellisyyden omaksumiseen voidaan pitää epäaitona ja voitonhakuisena (Mirzaei ym. 2021: 187). Rey, Marimon ja Mas-Machuca (2019: 93) huomauttavat, että ilman aktiivista viestintää ja työntekijöiden osallistamista merkityksellisyyttä voidaan pitää myös näennäisenä mer- kityksellisyytenä (eng. apparent purpose). Heidän mukaansa näennäinen merkitykselli- syys on pelkkää symboliikkaa ja muodollisuus, joka ei näy yrityksen strategian tasolla ja jota ei myöskään sisäistetä organisaatiossa. 2.1 Merkityksellisyyden osa-alueet Merkityksellisyydestä on esitetty aiemmissa tutkimuksissa useita erilaisia jaotteluita ja myös vastuullisuuden jaotteluita on sovellettu merkityksellisyyteen. Tässä luvussa esi- tellään muutamia yrityslähtöisiä merkityksellisyyden ulottuvuuksia. Fontán ja muut (2019) lähestyvät yritysten merkityksellisyyttä kolmen ulottuvuuden nä- kökulmasta: Mitä yritys haluaa olla? Mitä sen täytyy olla? Mitä yritys voi olla? Heidän mukaansa haluaminen viittaa yrityksen unelmaan, täytyminen yhteiskunnan ja sidosryh- mien odotuksiin sekä voiminen yrityksen mahdollisuuksiin. Rey ja Baston (2019) esitte- levät Fontánin ja muiden (2019) jaotteluun nähden käytännönläheisemmän merkityk- sellisyyden mallin, sillä heidän jaotteluunsa kuuluu myös konkreettisia tekoja, kuten viestintää. Heidän mukaansa merkityksellisyyttä voi tarkastella 3D-mallilla, joka koostuu tiedosta, toiminnasta ja motivaatiosta. Tieto on selkeä ymmärrys organisaation merki- tyksellisyydestä, kuten merkityksellisyysväittämä. Toiminta viittaa merkityksellisyyden käytännön toteutumiseen ja motivaatio edustaa henkilöstön ja organisaation syviä tar- peita. Myös Jimenez ja muut (2021) tunnistavat merkityksellisyydestä käytännönläheisiä 338 Tessa Virta ulottuvuuksia. He erittelevät merkityksellisyydestä viisi ulottuvuutta: toimintaa ohjaavat arvot, tulevaisuutta ohjaava visio, tavoitteet, strategia tavoitteiden saavuttamiseksi ja KPI-mittarit eli edistymisen mittaamiseen vaadittavat mittarit. Mirzaei ja muut (2021) jaottelevat merkityksellisyyden ulottuvuuksia viestinnän näkö- kulmasta. He tunnistavat organisaatioiden viestinnästä neljä ulottuvuutta, joiden avulla organisaatiot voivat tuoda esiin merkityksellisyyttään: muutos, tuki, voimaantuminen ja taistelu. Heidän mukaansa merkityksellisyyden muodostaminen on strateginen päätös, ja organisaatio voi valita joko yhden tai useamman ulottuvuuden. Mikäli organisaatio tekee strategisen päätöksen keskittyä esimerkiksi pelkkään muutoksen ulottuvuuteen, merkityksellisyyteen liittyvässä viestinnässä esiintyy Mirzaein ja muiden (2021) mukaan erityisesti vaikuttamiseen, muutoksen aikaansaamiseen, uudistumiseen tai jopa pelas- tamiseen liittyviä aiheita ja sanastoa. He kuitenkin huomauttavat, että ulottuvuuksien rajat ovat häilyviä ja useista eri ulottuvuuksista voidaan tunnistaa samoja osatekijöitä. Eri merkityksellisyyden ulottuvuudet myös korostuvat eri tavoin riippuen siitä, minkä toimialan organisaatio on kyseessä. 2.2 Merkityksellisyys osana strategista viestintää Koska yrityslähtöisessä näkökulmassa merkityksellisyys nähdään strategisena työkaluna, myös siitä viestimisen tulisi olla strategista. Strategisella viestinnällä tarkoitetaan suun- nitelmallista viestintää, jolla yritykset ja muut organisaatiot pyrkivät saavuttamaan ta- voitteensa (Hallahan ym. 2007: 4). Merkityksellisyyden ilmaiseminen konkreettisissa toimissa on osa merkityksellisyyden toteuttamista (Rey & Baston 2019: 30). Organisaatiot määrittelevät merkityksellisyy- tensä usein lyhyillä lauseilla, niin sanotuilla merkityksellisyysväittämillä, jotka ilmaisevat sen positiivisen vaikutuksen, jonka yritys haluaa jättää maailmaan (Rey, Velasco & Al- mandoz 2019: 4). Toisin sanoen hyvin muotoiltu yrityksen merkityksellisyysväittämä il- maisee yleisölle yrityksen ydinarvot ja päätavoitteet (Rey & Baston 2019: 38). Virsun (2012) mukaan yritysten arvoissa kuvataan usein halutunlainen tapa toimia, tavoite tai toimintaa ohjaava periaate. Hänen mukaansa yritysretoriikassa arvot ovat joko perim- mäisiä arvoja, jotka kuvaavat yrityksen tapaa toimia tai välineellisiä arvoja, joita voidaan mitata ja jotka tuottavat hyötyä esimerkiksi ulkoisille sidosryhmille, kuten asiakkaille. Merkityksellisyyden perusteella tunnetuksi tuleminen edellyttää ulkoisen viestinnän ke- hittämistä, sillä merkityksellisyys on paitsi tärkeä osa erottautumista, myös keskeinen tekijä sidosryhmien luottamuksen saavuttamisessa (Fontán ym. 2019: 107). Merkityk- sellisyyttä hyödynnetään yhä enemmän brändäyksessä, kun erityisesti kaupalliset 339 Merkityksellisyyden perusteluja yritysten verkkosivuilla brändit käyttävät niin sanottua woke-viestintää, eli viestinnässä otetaan kantaa ja kiin- nitetään huomio esimerkiksi sosiaalisiin tai ympäristökysymyksiin (Mirzaei ym. 2021: 186). Merkityksellisyys ja siitä viestiminen kytkeytyy myös kestävän kehityksen tavoitteisiin (Jimenez ym. 2021). Monet yritykset hyödyntävät kestävän kehityksen tavoitteita ver- tailukohtana tunnistaessaan sidosryhmilleen tärkeimpiä asioita, joita hyödynnetään merkityksellisyyden määrittelyssä (Fontán ym. 2019: 111). Kestävän kehityksen tavoit- teilla viitataan usein Agenda2030 -toimintaohjelman tavoitteisiin, kuten kulutus- ja tuo- tantotapojen kestävyyteen (Valtioneuvoston kanslia 2023). Jimenez ja muut (2021) nä- kevät merkityksellisyyden nousevana mallina kestävän kehityksen tavoitteiden toteut- tamiseen, koska merkityksellisyys ohjaa yrityksen strategioita sekä päätöksentekoa ja sen avulla kestävä kehitys voidaan sisällyttää organisaation ydinliiketoimintaan. Merkityksellisyyteen ja siitä viestimiseen kytkeytyy usein myös yritysten missio ja visio, sillä yrityksen eetosta ja brändin persoonallisuuspiirteitä tarkastellessa mission, vision ja merkityksellisyyden viestinnän välillä ei ole tilastollisesti merkitsevää eroa (Fitzsimmons ym. 2022: 207). Missio ja visio kuitenkin perustuvat usein merkityksellisyyteen (Rey, Ve- lasco & Almandoz 2019: 4). Fitzsimmonsin ja muiden (2022: 215) mukaan on kuitenkin mahdollista, että tulevina vuosina missiot korvataan kokonaan merkityksellisyyden kä- sitteellä. 3 Aineisto ja menetelmä Tutkimuksen aineisto koostuu seitsemän yrityksen verkkosivusisällöistä, joissa kerro- taan yrityksen merkityksellisyydestä. Verkkosivut on valittu tarkasteluun kansallisesti edustavan kansalaiskyselyn perusteella. Merkityksellisyyttä käsittelevä kansalaiskysely toteutettiin lokakuussa 2022 osana Vaasan yliopiston ja viestintätoimisto Pohjoisranta BCW:n yhteistä hanketta. Kysely keskittyi yritysten merkityksellisyyteen, ja sen tarkoi- tuksena oli jättää merkityksellisyys vastaajien määrittelemäksi. Verkkokyselyn yhtenä kysymyksenä oli ”Mitkä suomalaiset yritykset/organisaatiot ovat mielestäsi merkityksel- lisiä? (mainitse esimerkkejä ja perustele)”. Lähempään tarkasteluun valittiin yritykset, jotka oli mainittu vähintään kahdessakymmenessä vastauksessa. Sen jälkeen rajaus tar- kennettiin yrityksiin, joiden verkkosivuilla oli navigaatiosta löytyvä pää- tai alasivu, jossa on mainittu yrityksen tehtävä, perustehtävä, toiminta-ajatus, olemassaolon syy, tarkoi- tus tai merkitys. Useilla sivuilla on julkaistu myös muihin aiheisiin liittyvää sisältöä, minkä vuoksi tarkastelu on rajattu vain niihin osioihin, joissa käsitellään merkityksellisyyttä. Kohdeyritysten verkkosivut ovat julkisia sisältöjä ja vapaasti kaikkien saatavilla, minkä vuoksi aineiston käsittely ei vaadi tutkimuseettisten kysymysten tarkempaa käsittelyä, 340 Tessa Virta kuten anonymiteetin suojaamista. Tutkimuksen kohdeyritykset ja analysoitavat verkko- sivusisällöt on kuvattu taulukossa 1. Verkkosivujen tekstit tallennettiin Word-dokument- teihin ja kuvista sekä videosta otettiin näyttötallenteet, jotta aineisto pysyy mahdolli- sista verkkosivupäivityksistä huolimatta samanlaisena. Valtaosa aineistosta on suomen- kielistä, mutta Nesteen videossa on englanninkielistä puhetta ja Nokian koko merkityk- sellisyydestä kertova osio on englanniksi. Karsintaa ei ole tehty kielen perusteella, sillä Nokian suomenkielisiltä verkkosivuilta on ohjaus kyseiselle englanninkieliselle sivulle, jo- ten siitä syystä sisältö on yhtä aiheellista ottaa tarkasteluun kuin muidenkin yritysten sisällöt. Yritys Sisältömuodot Verkkosivu Valio Kirjoitettu teksti Valio yrityksenä Nokia Kirjoitettu teksti ja kolme kuvaa Sustainability: Our approach Neste Kirjoitettu teksti ja video Tietoa meistä S-Ryhmä Kirjoitettu teksti ja kuva Arvot, strategia ja visio Fazer Kirjoitettu teksti Missio ja visio UPM Kirjoitettu teksti ja kuva Toiminta-ajatus ja strategia Fortum Kirjoitettu teksti ja kuva Tietoa meistä Taulukko 1. Tutkimuksen kohdeyritykset ja analysoitavat verkkosivusisällöt. Tutkimuksen menetelmänä on retorinen analyysi. Tarkastelen ensin keinoja, joilla tietty yleisö pyritään vakuuttamaan yritysten merkityksellisyydestä. Yhdistelen Burken (1969) ja Perelmanin (1996) näkemyksiä Jokisen (1999) koostamiin retorisiin keinoihin, jotka ovat poimintoja useista empiirisistä tutkimuksista. Tarkasteltavat retoriset keinot on ja- ettu kahteen luokkaan: oikeuttaviin ja korostaviin retorisiin keinoihin. Oikeuttavia reto- risia keinoja ovat identifikaatio, kategorisointi, me-retoriikka, hyveisiin vetoaminen ja asioiden esittäminen totuuksina. Vastaavasti korostavia retorisia keinoja ovat yksityis- kohdat ja konkreettiset esimerkit, metaforat, toisto ja kolmen lista. Analysoin retorisia keinoja toteuttamalla useita lähilukukertoja ja havainnollistan keinoja aineistosta löyty- vin esimerkein. Retoristen keinojen analyysin jälkeen erittelen aineistosta löytyviä arvoja. Arvoista voi- daan tunnistaa yhteys yritysten merkityksellisyyteen, sillä Virsun (2012: 93) mukaan ar- voretoriikalla voidaan vastata väitteeseen siitä, että yritystoiminnan tavoitteena olisi vain voiton tuottaminen yrityksen omistajille. Tässä tutkimuksessa arvoja tarkastellaan yritysretoriikan ja Virsun (2012) näkökulmaa mukaillen, eli arvoiksi tunnistetaan sekä perimmäisiä arvoja että asioita, jotka esitetään jonkinlaisena päämääränä tai toivottuna tilana. Etsin arvoja Kakkuri-Knuuttilan (2013: 265) ja Virsun (2012) ajatuksia mukaillen muun muassa halutunlaisesta tavasta toimia, hyödyistä ja seurauksista, asioiden 341 Merkityksellisyyden perusteluja yritysten verkkosivuilla esitysjärjestyksestä ja lauserakenteista, tavoitteista sekä toimintaa ohjaavista periaat- teista. Koska aineistona on myös visuaalisia sisältöjä, kiinnitän huomiota myös kuvista ja videoista löytyviin arvoihin. Arvojen tunnistamisen jälkeen kokoan niitä luokkiin, joista muodostuu laajempia merkityksellisyyden ulottuvuuksia. Retoristen keinojen analyysilla voidaan osoittaa verkkosivuosioiden tavoite ja yleisö, joka pyritään vakuuttamaan yritysten merkityksellisyydestä. Vastaavasti ulottuvuudet muodostuvat sisällöissä esiintyvien arvojen pohjalta. Arvot ja ulottuvuudet osoittavat, millaisiin aiheisiin merkityksellisyys sidotaan yrityksissä. Siten tutkimukseen valitun me- netelmän avulla voidaan selvittää, miten yritykset viestivät merkityksellisyydestään verkkosivuilla. 4 Tulokset Tässä luvussa analysoin ensin, millaisia retorisia keinoja kohdeyritykset hyödyntävät merkityksellisyyteen liittyvissä verkkosivuosioissa ja miten niillä pyritään vaikuttamaan yleisöön. Keskityn merkityksellisyyden kannalta keskeisimpiin retorisiin keinoihin, jotka toistuvat aineistossa. Sen jälkeen tarkastelen, minkälaisia arvoja merkityksellisyysvies- tinnästä voidaan tunnistaa ja minkälaisia merkityksellisyyden ulottuvuuksia viestinnästä nousee esiin. 4.1 Retoriset keinot kohdeyritysten merkityksellisyyden rakentajana Yritykset käyttävät retorisia keinoja merkityksellisyysviestinnässään erilaisiin viestinnäl- lisiin tarkoituksiin, ja osa viesteistä on suunnattu eri sidosryhmille. Aineistossa korostu- vat erityisesti oikeuttavat retoriset keinot. Merkityksellisyyttä perustellaan pääasiassa yritysten tarjoamilla ratkaisuilla ja kysyntään vastaamisella. Kategorisoinnin käyttö osoittaa verkkosivuosioiden oletusyleisön, joka on useimmiten asiakas. Fazeria lukuun ottamatta kaikki yritykset käyttävät viestinnässään pääasiassa asiakkaan kategoriaa ker- toessaan, minkälaisia ratkaisuja ja palveluja yritys tarjoaa ja kenelle. Vastaavasti Fazer hyödyntää pelkästään kuluttajan kategoriaa. Esimerkissä 1 kuluttajan kategoria toistuu useaan otteeseen. (1) Haluamme kuluttajien nauttivan jokaisesta mausta ja tuoksusta, ja luomme tuotteita, joista nautitaan ja joita arvostetaan. Meille kuluttajien tarpeet ja toiveet ovat aina keskiössä, kun luomme ruokaelämyksiä. Kuluttajien vaihtelevat makutoiveet ja tottumukset ovat ehtymätön inspiraation lähde, joka motivoi meitä valmistamaan uusia herkkuja. (Fazer, n.d.) Osa merkityksellisyysviestinnästä liitetään laajemmin koko yhteiskuntaan. Esimerkissä 2 UPM korostaa yhteiskunnallista rooliaan, mutta suuntaa samalla viestinsä osakkeen- omistajille. UPM on ainoa yritys, joka mainitsee merkityksellisyysviestinnässään osak- keenomistajat. 342 Tessa Virta (2) Tuotamme yrityksenä sekä tuotteillamme ja ratkaisuillamme arvoa osakkeenomistajillemme ja yhteiskunnalle. (UPM 2023) Merkityksellisyyttä käsitellään hyvin yleisellä tasolla, sillä yritykset esittävät merkityksel- lisyyden yhteisenä asiana käyttämällä me-retoriikkaa ja esittämällä asioita yleisesti hy- väksyttyinä hyveinä. Yleisesti hyväksyttynä hyveenä pidetään erityisesti vastuullisuutta, mutta myös kestävä kasvu ja puhdas maailma esitetään myönteisinä asioina. Osa yrityk- sistä, kuten UPM, Nokia ja Fortum, vetoaa yhteisöllisyyteen hyödyntämällä lähes pelkäs- tään me-muotoista viestintää. Esimerkissä 3 Fortum korostaa me-muotoa. (3) Vaikka elämme haastavia aikoja, me Fortumilla katsomme eteenpäin luottavaisina ja työsken- telemme yhdessä energian saatavuuden turvaamiseksi. (Fortum 2023) Esimerkissä 3 kaikki verbit ovat monikon ensimmäisessä persoonassa, minkä lisäksi teks- tissä korostetaan me-muotoa mainitsemalla ”me Fortumilla” ja ”yhdessä”. Ensimmäisen me-muodon voi tulkita koskevan laajempaa joukkoa. Se luo kollektiivisen näkemyksen siitä, että meistä jokainen elää haastavia aikoja – myös tekstin lukija. Muotoilussa koros- tuu Perelmanin (1996) ajatus universaaliyleisöstä, jossa vakuuttelu koskee kaikkia, jotka ymmärtävät viestin. Myöskään jälkimmäistä yhdessä toimivaa joukkoa ei ole määritelty tarkasti, mutta se viittaa selkeämmin Fortumin työntekijöihin. Yritysten merkityksellisyysviestinnässä korostuu myös vaihtoehdottomuuspuhe, sillä yritykset esittävät asioita totuuksina. Erityisesti tehtävät ja tavoitteet esitetään jonkin- laisena pakkona tai täytymisenä. Vaihtoehdottomuus korostuu esimerkissä 4. (4) Meidän on pystyttävä uudistumaan, mutta muistettava myös juuremme ja kantava ideologi- amme – vastuullinen osuustoiminta. Palveluja kehittäessämme meillä pitää olla kirkkaana mie- lessä osuustoiminnallinen perustehtävämme: omistajiemme arjen helpottaminen. (S-ryhmä, n.d.). Esimerkissä 4 S-ryhmä käyttää useita pakkoa ja täytymistä ilmaisevia muotoiluja, ku- ten ”on pystyttävä” ja ”meillä pitää olla”. Tämä korostaa ajatusta siitä, että yrityksen merkityksellisyysväittämä olisi oikeutettu ja sen eteen tulisi tehdä töitä. Korostavista retorisista keinoista yritykset hyödyntävät erityisesti toistoa, sillä osa yri- tyksistä toistaa täysin samaa virkettä useaan kertaan, osa ilmaisee saman asian sekä tekstissä että kuvassa ja osa toistaa saman asian vain eri tavalla muotoiltuna. Nesteen videossa toistetaan täysin samoja asioita useaan kertaan. Esimerkissä 5 on videon aloi- tusvirke, joka toistetaan neljä kertaa. (5) Tämä planeetta on kotini. (Neste, n.d.) 343 Merkityksellisyyden perusteluja yritysten verkkosivuilla Myöhemmin videolla toistetaan kolmeen kertaan myös sitä, että planeetalla on valtava sotku ja sitä, että asioiden on muututtava. Koska Nesteen merkityksellisyysväittämä on ”Haluamme luoda elinvoimaisemman maapallon lapsillemme”, videolla toistettavat asiat vahvistavat väittämää. Esimerkin 5 virke vahvistaa ajatusta siitä, että Nesteen ta- voitteena on vaikuttaa nimenomaan koko maapalloon. ”Asioiden on muututtava” -lauseen toisto taas korostaa muutoksen tarvetta eli sitä, että elinvoimaisemman maa- pallon eteen tulisi tehdä töitä – kuten Neste väittää tekevänsä. Yritykset hyödyntävät metaforia, kolmen listaa ja ääri-ilmaisuja huomattavasti vähem- män kuin toistoa, ja korostavia keinoja käytetään pikemminkin tyylikeinoina kuin perus- telemaan tai konkretisoimaan yritysten merkityksellisyyttä. Yritykset viestivätkin merki- tyksellisyydestään hyvin yleisellä tasolla, eli yksityiskohtia ja konkreettisia esimerkkejä on aineistossa todella vähän. Ainoastaan Valio, Neste ja S-ryhmä hyödyntävät jonkinlai- sia yksityiskohtia tai esimerkkejä. Esimerkissä 6 Valio erittelee tuotteitaan ja niiden vai- kutuksia liiketoimintaansa. (6) Se taas riippuu siitä, kuinka hyvin Valion eri tuotteet jogurtista ja juustosta maitojauheeseen ja äidinmaidonkorvikkeeseen ovat menneet kaupaksi, ja kuinka kannattavaa myynti on ollut. (Valio, n.d.). Valion merkityksellisyysviestinnässä korostuu suomalaisten maidontuottajien näkö- kulma. Esimerkkien luettelu korostaa Valion myymien tuotteiden ja sidosryhmille tuo- tettavan hyödyn keskinäistä riippuvuutta. Esimerkkien käyttö selventää lukijalle, mitkä tekijät vaikuttavat siihen, paljonko Valio voi maksaa maidosta osuuskunnille. Valio on yksi harvoista yrityksistä, joka hyödyntää merkityksellisyysviestinnässään esimerkkejä. Aineiston konkretian puute saattaa luoda lukijalle vaikutelman yritysten näennäisestä merkityksellisyydestä tai merkityksellisyyspesusta. Kokonaisuudessaan viestinnän ta- voitteena vaikuttaa siis olevan lähinnä asiakkaiden ja kuluttajien vakuuttaminen yrityk- sen merkityksellisyydestä, mutta toiminnan konkreettiset sisällöt ja tekemisen peruste- lut jäävät hyvin yleiselle tasolle. 344 Tessa Virta 4.2 Merkityksellisyysviestinnän arvot ja merkityksellisyyden ulottuvuudet Yritysten merkityksellisyysviestinnässä esiintyy hyvin käytännönläheisiä arvoja. Koska tässä tutkimuksessa merkityksellisyyttä tarkastellaan yrityslähtöisestä näkökulmasta, myös arvoja tarkastellaan yrityslähtöisesti. Virsun (2012) mukaan yritysten arvoretorii- kassa painotetaan tyypillisesti tavoitteita, konkretiaa ja käytäntöä. Siitä syystä myös ta- voitteet, kuten hiilidioksidipäästöjen vähentäminen, luokitellaan tässä yhteydessä ar- voiksi. Etsin arvoja Virsun (2012) ja Kakkuri-Knuuttilan (2013) näkemyksiä mukaillen ta- voitteista ja seurauksista, halutunlaisesta tavasta toimia, hyödyistä sekä toimintaa oh- jaavista periaatteista. Tarkastelin myös lauseiden rakenteita ja asioiden esitysjärjestystä. Tunnistin arvoista samankaltaisuuksia, erittelin luokkien keskeisimpiä tekijöitä ja muo- dostin neljä merkityksellisyyden ulottuvuutta: ympäristövastuu, asiakaslähtöisyys, rat- kaisukeskeisyys ja kannattavuus. Ulottuvuudet ja niihin sisältyvät arvot on koottu kuvi- oon 1. Vaikka kuviossa ulottuvuudet esitetään erillisinä lohkoina, ne esiintyivät aineis- tossa osin päällekkäisinä. Kuvio 1. Merkityksellisyyden ulottuvuudet ja niihin sisältyvät arvot. Ympäristövastuun ulottuvuus korostuu erityisesti energia- ja teollisuusalan yritysten viestinnässä. Ympäristövastuuta käsitellään sekä käytännön toimenpiteiden, kuten kier- totalousratkaisuiden, että ylätasolla elinvoimaisemman maapallon ja puhtaamman maailman näkökulmasta. Käytännön toimenpiteet korostuvat esimerkissä 7, jossa hiili- dioksidipäästöjen vähentäminen ja kiertotalousratkaisut esitetään arvoina. (7) Tarkoituksemme ohjaa meitä etsimään uusia tapoja vähentää hiilidioksidipäästöjä sekä kehit- tämään kiertotalousratkaisuja, joilla voimme hyödyntää jo käytössä olevaa hiiltä yhä uudelleen. (Neste, n.d.) ohtava toimija Arvon tuo o Kanna avuuden parantaminen Kanna ava kasvu- liiketoiminta Uusien ratkaisujen tarjoaminen Kestävät ratkaisut Kiertotalousratkaisut nnovoin Muutos Asiakkaiden au aminen Asiakkaidenja kulu ajien kysyntään vastaaminen Asiakastyytyväisyys Asiakaslähtöisyys Hiilidioksidipäästöjen vähentäminen Kestävä kasvu Kiertotalous lmastonmuutoksen torjunta Puhtaampi maailma linvoimaisempi maa- pallo mpäristö- vastuu Asiakas- lähtöisyys Kanna avuus Ratkaisu- keskeisyys 345 Merkityksellisyyden perusteluja yritysten verkkosivuilla Hiilidioksidipäästöjen vähentäminen ja kiertotalousratkaisut esitetään esimerkissä 7 vä- lineellisinä arvoina, sillä kyseisten arvojen avulla yhtiö voisi saavuttaa korkeamman ta- voitteensa eli elinvoimaisemman maapallon. Tämä voidaan päätellä siitä, että esimer- kissä 7 yritys kertoo nimenomaan tarkoituksen ohjaavan hiilidioksidipäästöjen vähentä- mistä ja kiertotalousratkaisujen kehittämistä. Yhtiön tarkoitus ja merkityksellisyysväit- tämä on ”Haluamme luoda elinvoimaisemman maapallon lapsillemme.” Ympäristövas- tuun ulottuvuus vahvistaa tutkimuksessa aiemmin esitettyä näkemystä siitä, että vas- tuullisuuskysymykset vaikuttavat merkityksellisyyden taustalla ja merkityksellisyys kyt- keytyy myös kestävän kehityksen tavoitteisiin. Asiakaslähtöisyyden ulottuvuus tukee retoristen keinojen analyysissa esitettyä havain- toa siitä, että yritysten merkityksellisyysviestintä on suunnattu pääasiassa asiakkaille tai kuluttajille. Asiakkaiden auttaminen korostuu esimerkissä 8, jossa arvo on esitetty UPM:n tuotteiden valinnan seurauksena. (8) Tuotteemme auttavat asiakkaitamme ja kuluttajia tekemään vastuullisempia valintoja. (UPM, n.d.) Esimerkissä 8 asiakaslähtöisyys on sidottu UPM:n tuotteisiin, joiden ansiosta asiakkaat voivat tehdä vastuullisempia valintoja. Arvoa voidaan siis pitää välineellisenä, sillä se ko- rostaa asiakkaille koituvaa hyötyä. Koska useiden yritysten viestinnässä korostuu asiak- kaan näkökulma ja heidän saamansa hyödyt, sisällöt on todennäköisesti suunnattu asi- akkaille. Tämän perusteella yritykset ovat muotoilleet merkityksellisyytensä erityisesti asiakkaita varten tai heidän toiveidensa pohjalta. Kolmas aineistosta tunnistettava merkityksellisyyden ulottuvuus on ratkaisukeskeisyys, joka liittyy myös merkityksellisyyden määritelmään. Se voi vastata kysymykseen siitä, miksi yritys on alun perin perustettu (esim. Rey, Velasco & Almandoz 2019; Fontán ym. 2019), sillä oletettavasti yritykset perustetaan vastaamaan johonkin haasteeseen tai ky- syntään – eli tarjoamaan ratkaisuja. Ratkaisukeskeisyys näkyy verkkosivuosioissa useissa eri yhteyksissä, kuten halutunlaisessa tavassa toimia, hyödyissä ja seurauksissa sekä toi- mintaa ohjaavissa periaatteissa. Esimerkissä (9) ratkaisukeskeisyys korostuu useaan ker- taan. (9) Mikään yritys ei kehity vain kuluja karsimalla ja toimintaa tehostamalla. Kuluttajien vaatimuk- set kasvavat, ja heille on tarjottava uusia palveluja ja uudenlaisia asiointitapoja. Panostamme- kin vahvasti innovatiivisten digitaalisten ja muiden asiakaslähtöisten palveluratkaisujen kehit- tämiseen. Henkilökunta ja asiakkaamme osallistuvat yhä aktiivisemmin kehittämistyöhön, ja teemme yhteistyötä myös esimerkiksi start-upien kanssa. Tutustu innovatiivisten ratkaisujen koelaboratorioon, S-Labiin. (S-ryhmä, n.d.) Esimerkissä 9 S-ryhmä korostaa uusien palvelujen ja asiointitapojen tarjoamista, asia- kaslähtöisten palveluratkaisujen kehittämistä sekä innovatiivisten ratkaisujen 346 Tessa Virta koelaboratoriota. Viesti on suunnattu kuluttajille ja asiakkaille, sillä ratkaisut on suunni- teltu nimenomaan heitä varten. Kyseinen ulottuvuus on samankaltainen kuin Mirzaein ja muiden (2021) muutoksen ulottuvuus, jossa korostuu muutoksen tekeminen. S-ryh- män verkkosivuosiossa ei kuitenkaan kerrota ratkaisuista tarkemmin, vaan ratkaisukes- keisyyden ulottuvuus ilmenee yleisellä tasolla. Yleisölle on selvää, että yritys tarjoaa rat- kaisuja kuluttajille ja asiakkaille, mutta yleisö ei tiedä, minkälaisia ratkaisut ovat tai min- kälaisiin ongelmiin ratkaisuja etsitään. Kaikkien yritysten viestinnästä ei edes selviä, ke- nelle tai keille ratkaisuja tarjotaan. Tässäkin yhteydessä merkityksellisyysviestinnästä siis puuttuu konkretia. Vaikka monet määritelmät korostavat merkityksellisyyden olevan enemmän kuin pelkkä yrityksen liikevoitto, kannattavuuden ulottuvuus toistuu yritysten merkityksellisyysvies- tinnässä. Kannattavuus korostuu erityisen paljon UPM:n viestinnässä. Esimerkissä 10 UPM korostaa kannattavuuttaan lähes velattoman taseen ja vahvistuneen liiketoiminta- portfolion arvoissa. (10) Johdonmukaisen innovaatiotyön avulla luomme täysin uusia ratkaisuja asiakkaidemme ja kulut- tajien tarpeisiin synnyttäen samalla uutta ja kannattavaa kasvuliiketoimintaa. Vaikuttavan pää- oman allokoinnin ansiosta taseemme on lähes velaton ja liiketoimintaportfoliomme vahvistunut. (UPM 2023) Esimerkissä 10 lähes velaton tase ja vahvistunut liiketoimintaportfolio esitetään vaikut- tavan pääoman allokoinnin seurauksena. Kyseisessä esimerkissä näkyy myös ulottu- vuuksien rajojen häilyvyys, sillä ensimmäisestä virkkeestä voidaan tunnistaa kolme eri ulottuvuutta: ratkaisukeskeisyys, asiakaslähtöisyys sekä kannattavuus. Kokonaisuudes- saan yritykset hyödyntävät merkityksellisyydestä kertoessaan kattavasti ympäristövas- tuun, asiakaslähtöisyyden, ratkaisukeskeisyyden ja kannattavuuden ulottuvuuksia. Ulot- tuvuudet ja niiden hyödyntäminen eri yritysten verkkosivuosioissa on esitetty taulu- kossa 2. Yritys Merkityksellisyyden ulottuvuudet Ympäristövastuu Asiakaslähtöisyys Ratkaisukeskeisyys Kannattavuus Valio x Nokia x x Neste x x x x S-ryhmä x x x Fazer x x UPM x x x x Fortum x x x Taulukko 2. Merkityksellisyyden ulottuvuuksien esiintyminen aineistossa. Suurin osa yrityksistä hyödyntää useita merkityksellisyyden ulottuvuuksia, mutta Valion merkityksellisyys keskittyy poikkeuksellisesti pelkkään kannattavuuteen. Yhtiö liittää 347 Merkityksellisyyden perusteluja yritysten verkkosivuilla merkityksellisyytensä maitotilallisiin ja heille saatavaan parhaaseen mahdolliseen mai- totuottoon, joten viestintä ja yhtiön kannattavuus todennäköisesti vetoavat erityisesti maitotilallisiin, koska he omistavat Valion. 5 Päätäntö Tämän tutkimuksen tavoitteena oli selvittää, miten yritykset viestivät merkityksellisyy- destään verkkosivuillaan. Tutkimukseen valittiin seitsemän merkityksellisenä pidetyn yrityksen verkkosivuosiot, joissa yritykset viestivät merkityksellisyydestään. Tutkimus osoitti, että yritysten verkkosivuilla julkaistu merkityksellisyysviestintä on 1) ensisijai- sesti asiakkaille suunnattua, 2) vaihtoehdotonta, 3) yleisluontoista, 4) toimialariippu- vaista sekä 5) kannattavuutta korostavaa. Vaikka tyypillisesti merkityksellisyyden katsotaan koskevan kaikkia sidosryhmiä, katego- risoinnin käyttö ja asiakaslähtöisyyden ulottuvuus osoittivat, että yritysten merkityksel- lisyysviestintä on suunnattu ensisijaisesti asiakkaille. Aiemmassa tutkimuksessa (ks. Mir- zaei ja muut 2021) on todettu, että merkityksellisyydellä houkutellaan nimenomaan ku- luttajia. Nelin ja Esterhuysen (2009) mukaan yritykset ovat alun perin suunnanneet verk- kosivunsa ensisijaisesti asiakkaille, eli myös viestintäkanava voi vaikuttaa asiakkaiden korostumiseen. Vaihtoehdottomuuspuheesta on tunnistettavissa samoja piirteitä kuin Fontánin ja muiden (2019) esittämän jaottelun täytymisen ulottuvuudesta, sillä molem- pien keskiössä on pakko ja täytyminen. Yritysten merkityksellisyysviestintä on yleisluontoista, sillä viestinnässä ei juurikaan hyö- dynnetä konkreettisia esimerkkejä tai yksityiskohtia. Konkretian puute näkyy myös rat- kaisukeskeisyyden ulottuvuudessa, mikä osoittaa, että yritysten merkityksellisyyttä koh- taan esitetty kritiikki on aiheellista. Koska yritykset viestivät merkityksellisyydestään hy- vin yleisellä tasolla, merkityksellisyyttä ei välttämättä ole omaksuttu tai siitä viestitään voitonhakuisesti. Toisaalta merkityksellisyys ja siitä viestiminen on suhteellisen uusi trendi, mikä saattaa osaltaan vaikuttaa konkretian puutteeseen. Merkityksellisyydestä viestiminen on toimialariippuvaista, sillä retoriset keinot ja merki- tyksellisyyden ulottuvuudet näkyvät eri tavoin eri alojen yritysten merkityksellisyysvies- tinnässä. Esimerkiksi ympäristövastuun ulottuvuus korostuu energia- ja teollisuusalojen yritysten viestinnässä. Toimialojen välisiä eroavaisuuksia on tunnistettu myös aiem- missa merkityksellisyysviestinnän tutkimuksissa (ks. Mirzaei ym. 2021). Tutkimus myös osoitti, että yritysten merkityksellisyys on sidottu kannattavuuteen. Tämä on hieman ristiriidassa merkityksellisyyden määritelmän kanssa, sillä merkityksel- lisyyden katsotaan olevan enemmän kuin pelkkä liikevoitto. Toisaalta aiemmat tutki- mukset (ks. Hajdas & Kłeczek 2021; Henderson & Van den Steen 2015) ovat osoittaneet, 348 Tessa Virta että merkityksellisyydestä on yrityksille merkittävää liiketaloudellista hyötyä. Taloudel- lista kannattavuutta on pidetty myös yritysvastuun kulmakivenä (esim. Carroll 1991). Li- säksi on huomioitava, että tutkimukseen valittu yrityslähtöinen näkökulma saattaa pai- nottaa kannattavuuden ulottuvuutta, sillä yrityslähtöisyys huomioi merkityksellisyy- dessä tuottojen maksimoinnin. Yrityslähtöinen näkökulma toi myös arvojen tunnistami- seen tiettyjä rajoituksia, sillä arvoja tarkasteltiin nimenomaan yritysten näkökulmasta. Mikäli arvot olisi määritelty toisin, myös ulottuvuudet olisivat todennäköisesti olleet eri- laisia. Arvojen tunnistaminen on myös vahvasti kulttuurisidonnaista. Myös tutkimuksen yleistettävyydessä on rajoituksia, sillä aineisto koostui vain seitsemän yrityksen verkko- sivusisällöistä ja sisältöosiot olivat suhteellisen lyhyitä. Toisaalta aineistossa oli kuitenkin edustettuina eri toimialoja. Jatkotutkimuksen kannalta olisi kiinnostavaa tarkastella toi- mialan ja yhtiömuodon vaikutusta merkityksellisyysviestintään, sillä esimerkiksi pörssi- yhtiöitä ja osuuskuntia ohjaavat osin erilaiset säädökset ja myös niiden sidosryhmien odotukset poikkeavat toisistaan. Tämän tutkimuksen tuloksilla on erityisesti teoreettista arvoa sekä jatkotutkimuksen että viestinnän kehittämisen kannalta. Koska aiempi merkityksellisyyden tutkimus on painottunut johtamiseen ja brändeihin, tässä tutkimuksessa hahmoteltiin ilmiötä orga- nisaatioviestinnän tutkimuskentässä. Tutkimuksessa selvisi, että yritykset määrittelevät merkityksellisyyttä omien tavoitteidensa mukaan, sillä eri yritykset muun muassa yhtiö- muodosta ja toimialasta riippuen korostivat erilaisia retorisia keinoja, sidosryhmiä ja ulottuvuuksia merkityksellisyysviestinnässään. Organisaatioviestinnän tutkimusken- tässä merkityksellisyys kytkeytyy erityisesti strategiseen viestintään, sillä merkitykselli- syysviestintä näyttäytyy suunnitelmallisena ja tavoitekeskeisenä viestintänä, jossa nou- see esiin liiketoiminnan tavoitteita. Lisäksi tämä tutkimus vahvisti aiemmassa tutkimuk- sessa esitettyä näkemystä siitä, että merkityksellisyys kytkeytyy kestävään kehitykseen. Toisaalta tutkimus myös osoitti, että merkityksellisyyttä ja siitä viestimistä tulee tarkas- tella kriittisesti, sillä viestinnästä voidaan tunnistaa merkityksellisyyspesun ja näennäi- sen merkityksellisyyden piirteitä. Tutkimuksen käytännön hyödynnettävyyden näkökul- masta tulokset korostavatkin erityisesti konkretian ja esimerkkien tärkeyttä merkityksel- lisyysviestinnässä. Lähteet Blowfield, M. & Murray, A. (2014). Corporate Responsibility. Oxford University Press. Burke, K. (1969). A Rhetoric of Motives. University of California Press. Carroll, A. B. (1991). The pyramid of corporate social responsibility: Toward the moral management of organizational stakeholders. Business Horizons, 34(4), 39–48. https://doi.org/10.1016/0007- 6813(91)90005-G Fazer. (n.d.). Missio ja visio. Saatavilla: https://www.fazergroup.com/fi/tietoa-fazerista/missio-ja-visio/ (lainattu 3.1.2023). Fitzsimmons, A. B., Qin, . S. & Heffron, . R. (2022). Purpose vs mission vs vision: persuasive appeals and components in corporate statements. Journal of Communication Management, 26(2), 207-219. 349 Merkityksellisyyden perusteluja yritysten verkkosivuilla Fontán, C. Alloza, A. & Rey, C. (2019). (Re)Discovering Organizational Purpose. Teoksessa C. Rey, M. Bastons & P. Sotok (toim.), Purpose-driven Organizations: Management ideas for a better world (s. 107- 118). Springer Nature. https://doi.org/10.1007/978-3-030-17674-7 Fortum. (2023). Tietoa meistä. Saatavilla: https://www.fortum.fi/tietoa-meista (noudettu 3.1.2023). Friedman, M. (1970, 13. syyskuuta). The Social Responsibility of Business s to ncrease ts Profits. The New York Times. Hajdas, M. & Kleczek, R. (2021). The real purpose of purpose-driven branding: consumer empowerment and social transformations. The journal of Brand Management, 28(4), 359-373. https://doi.org/10.1057/s41262-021-00231-z Hallahan, K., Holtzhausen, D., van Ruler, B., Verčič, D. & Sriramesh, K. (2007). Defining Strategic Communi- cation. International journal of strategic communication, 1(1), 3-35. https://doi.org/10.1080/15531180701285244 Henderson, R. & Van den Steen, . (2015). Why do firms have ‘purpose’? The firm’s role as a carrier of identity and reputation. American Economic Review, 105(5), 326-330. https://doi.org/10.1257/aer.p20151072. imenez, D., Franco, . B. & Smith, T. (2021). A review of corporate purpose: An approach to actioning the sustainable development goals (SDGs). Sustainability, 13(7), 1–21. https://doi.org/10.3390/su13073899 okinen, A. (1999). Vakuuttelevan ja suostuttelevan retoriikan analysoiminen. Teoksessa A. okinen, K. uhila & . Suoninen (toim.) Diskurssianalyysi liikkeessä (s. 126–159). Vastapaino. Kakkuri-Knuuttila, M.-L. (toim.) (2013). Argumentti ja kritiikki: lukemisen, keskustelun ja vakuuttamisen taidot. Gaudeamus. Kantar. (2022). Tunnista brändin ja yrityksen kasvun mahdollisuudet vastuullisuusnäkökulmasta. Kantar. Saatavilla: https://www.kantar.com/fi/inspiraatioksi/vastuullisuus/kasvun-mahdollisuudet-vas- tuullisuusnakokulmasta (lainattu 23.10.2022). Koskela, M. (2018). Strateginen viestintä – Lähtökohtia ja tulevaisuudennäkymiä. Teoksessa L. Kääntä & . Salmela (toim.), Näkökulmia viestintätieteisiin – Asiantuntijoiden viestinnästä digitaalisen median mahdollisuuksiin (s. 35–43). Vaasan yliopiston raportteja, 9. Vaasan yliopisto. https://urn.fi/URN: SBN:978-952-476-801-6 Mirzaei, A., Webster, C. & Siuki, H. (2021). xploring brand purpose dimensions for non-profit organiza- tions. Journal of Brand Management, 28(2), 186–198. https://doi.org/10.1057/s41262-020- 00224-4 Neste. (n.d.). Haluamme luoda elinvoimaisemman maapallon lapsillemme. Saatavilla: https://www.neste.fi/konserni/tietoa-meista/tyomme-tarkoitus-visio-ja-arvot (lainattu 3.1.2023) Nel, G. & sterhuyse, L. (2019). Corporate websites as a stakeholder communication channel: A Compari- son of S -listed Companies' Websites Over Time. Journal of global business and technology, 15(19), 34-46. https://urn.fi/URN: SSN:1553-5495 Panwar, R., Rinne, T., Hansen, . & uslin, H. (2006). Corporate Responsibility: Balancing conomic, nvi- ronmental, and Social ssues in the Forest Products ndustry. Forest Products Journal, 56(2), 4–12. Perelman, C. (1996). Retoriikan valtakunta. Vastapaino. Phillips, R. (2003). Stakeholder Theory and Organizational Ethics. Berrett-Koehler Publishers, ncorporated. Rey, C., Velasco, . S. C. & Almandoz, . (2019). The New Logic of Purpose Within the Organization. Teo- ksessa C. Rey, M. Bastons & P. Sotok (toim.), Purpose-driven Organizations: Management ideas for a better world (s. 3-16). Springer Nature. https://doi.org/10.1007/978-3-030-17674-7 Rey, C. Marimon, F. & Mas-Machuca, M. (2019). Key Factors in Purpose nternalization. Purpose-driven organizations: Management ideas for a better world (s. 87-96). Springer Nature. https://doi.org/10.1007/978-3-030-17674-7 Rey, C. & Baston, M. (2019). Three Dimensions of Purpose: Knowledge, Motivation, and Action. Teoksessa C. Rey, M. Bastons & P. Sotok (toim.), Purpose-driven Organizations: Management ideas for a better world (s. 29-42). Springer Nature. https://doi.org/10.1007/978-3-030-17674-7 Rey, C. & Malbašić, . (2019). Harmonization of Personal and Organizational Purpose. Teoksessa C. Rey, M. Bastons & P. Sotok (toim.), Purpose-driven Organizations: Management ideas for a better world (s. 17-28). Springer Nature. https://doi.org/10.1007/978-3-030-17674-7 350 1 Johdanto Saavutettavuustutkimus on saanut alkunsa ihmisoikeusliikkeestä ja muodostunut vuo- sien varrella monitieteiseksi tutkimusalaksi (Șimon, Dejica, Fărcașiu & Kilyeni 2022: 460). Yksi ala, jolla saavutettavuustutkimus on viime vuosina lisääntynyt huomattavasti, on käännöstiede. Tämä artikkeli on osa monitieteistä hanketta, jossa tutkitaan sosiaalialan asiakirjojen saavutettavuutta ja niiden intersemioottista eli merkkijärjestelmien välistä kääntämistä sarjakuvamuotoon1. Tässä osatutkimuksessa tarkastelen hankkeessa sarja- kuvaksi käännettyjen asiakirjojen kognitiivista saavutettavuutta. Käännöstieteen kentällä saavutettavuutta tutkitaan usein viestinnän näkökulmasta. Saavutettava viestintä on osa suunnittele kaikille -periaatetta, jonka mukaan erityistar- peisiin vastaavat palvelut ja sisällöt sopivat myös niille, joilla ei ole erityistarpeita (Ma- strogiuseppe, Span & Bortolotti 2022: 50; Ovaska, Aula & Majaranta 2005: 5). Viestintä on saavutettavaa, kun erilaisista lähtökohdista tulevat ihmiset pystyvät havaitsemaan, ymmärtämään, muistamaan ja hyväksymään sen sisällön (Hirvonen, Kinnunen & Tiittula 2020: 4; Maaß 2020: 20). Tarkastelen aihetta sosiaalialan kontekstissa, jossa viestinnän saavutettavuus on erityisen tärkeää, koska sillä on suuri merkitys ihmisten yhdenvertai- suuden ja osallisuuden toteutumisessa (esim. Kalliomaa-Puha, Ketola & Pitkäsalo 2023: 190; Șimon ym. 2022: 461). Aiemmassa tutkimuksessa on tunnistettu, että viranomais- toimintaan liittyvä viestintä on usein vaikeaselkoista (Kalliomaa-Puha ym. 2023: 190; Tii- lilä 2007a). Sen saavutettavuuden parantamiseen (esim. Kela 2023) ja tutkimiseen (esim. Suominen 2019; Vanjusov 2022) onkin alettu panostaa viime vuosina entistä enemmän. Tässä artikkelissa tarkastelemani asiakirjat käsittelevät valvottuja tapaamisia, joita jär- jestää muun muassa Ensi- ja turvakotien liitto (ETKL). Sosiaaliviranomaiset voivat järjes- tää vanhemmalle ja lapselle valvottuja tapaamisia, jos vanhempi ei esimerkiksi päihde- tai mielenterveysongelmien takia voi tavata lastaan turvallisesti ilman valvontaa. Tässä tarkastellussa palvelussa vanhempi ja lapsi viettävät aikaa järjestön toimipisteellä, ja ta- paamispaikan työntekijä on koko ajan näkö- ja kuuloyhteydessä heihin. Toiminnassa on neljä keskeistä osapuolta: tapaamispaikan työntekijä eli ohjaaja, lapsi, tapaamispaikassa lastaan tapaava tapaajavanhempi (josta käytän myös lyhyempää nimitystä tapaaja) ja lapsen kanssa asuva lähivanhempi, joka voi olla lapsen biologinen tai sijaisvanhempi. Kun tapaajavanhempi on aloittamassa valvotut tapaamiset, hän käy alkuhaastattelussa, jossa työntekijä käy tapaamispaikan säännöt läpi yhdessä hänen kanssaan. Myös lapsi ja lähivanhempi käyvät tutustumassa tapaamispaikkaan. Molempien vanhempien on 1 Tutkimuksen aineisto on kerätty Sarjis-tutkimusryhmän Sanasta kuvaksi -hankkeessa. 129 Tessa Virta Sibai, O., Mimoun, L. & Boukis, A. (2021). Authenticating brand activism: Negotiating the boundaries of free speech to make a change. Psychology & Marketing, 38(10), 1651-1669. https://doi.org/10.1002/mar.21477 S-ryhmä. (n.d.). Arvot, strategia ja visio. Saatavilla: https://s-ryhma.fi/tietoa-meista/arvot-strategia-ja-vi- sio (lainattu 3.1.2023) UPM. (2023). Toiminta-ajatus ja strategia. Saatavilla: https://www.upm.com/fi/tietoa-meista/toiminta- ajatus-ja-strategia/ (lainattu 3.1.2023) Valio. (n.d.). Valio yrityksenä. Saatavilla: https://www.valio.fi/yritys/yritystieto/ (lainattu 3.1.2023) Valtioneuvoston kanslia. (2023). Kestävän kehityksen tila -raportti. Kestavakehitys.fi. Saatavilla: https://kestavakehitys.fi/kestavan-kehityksen-tila-raportti (lainattu 21.1.2023). Virsu, V. (2012). Sitoutumisretoriikka yritysviestinnässä [väitöskirja, Turun yliopisto]. UTUPub. https://urn.fi/URN: SBN:978-951-29-4879-6 351