VASA UNIVERSITET Enheten för marknadsföring och kommunikation Utbildningsprogrammet för språkbadsundervisning Heidi Fredman & Marissa Martikainen Lärarnas syn på revideringen av läroplanen och tidigareläggningen av B1-lärokursen i svenska En fallstudie i årskurserna 6–9 Avhandling pro gradu i svenska språket Vasa 2019 1 INNEHÅLL TIIVISTELMÄ 3   1   INLEDNING 5   1.1   Syfte 6   1.2   Material 8   1.3   Metod 10   2   REVIDERING AV LÄROPLANEN 12   2.1   Grunderna för läroplanen för den grundläggande utbildningen ur ett historiskt perspektiv 12   2.1.1  Om läroplansarbete i Finland 12   2.1.2  Revidering av läroplansgrunderna åren 1994 och 2014 14   2.2   Nationalspråken finska och svenska i den finska grundskolan 17   2.3   Lärokurserna i språkämnen i läroplansgrunderna 18   2.4   Läroplansgrunderna för B-språk under åren 1985–2014 20   3   TIDIGARELÄGGNINGEN AV B1-LÄROKURSEN I SVENSKA 25   3.1   Timfördelning 25   3.2   Orsaker till tidigareläggningen av B1-lärokursen i svenska 26   3.2.1  TOKI-projekt och Nätvärket Svenska nu som motivationsprojekt 28   3.2.2  Utvärdering av inlärningsresultaten i B1-svenska 28   3.2.3  Projektet Svenska i toppen 30   3.2.4  Nationalspråksutredningen 31   3.3   Undervisning av B1-lärokursen i svenska 32   3.4   Läromaterial i B1-svenska 36   3.5   Undervisning av svenska i årskurs 6 37   4   LÄRARNAS SYN PÅ REVIDERINGEN AV LÄROPLANEN OCH TIDIGARELÄGGNINGEN AV B1-LÄROKURSEN I SVENSKA 42   2 4.1   Bakgrundsinformation 43   4.2   Revidering av läroplanen 44   4.2.1  Formativ bedömning 46   4.2.2  Funktionalitet 49   4.3   Tidigareläggningen av B1-lärokursen i svenska 51   4.3.1  Tidigareläggning 52   4.3.2  Timfördelning 55   4.4   Undervisning i B1-svenska 57   4.4.1   Inverkan av tidigareläggningen på elevernas inlärning och vilja att lära sig svenska 57   4.4.2  Läromaterial 59   4.4.3  För- och nackdelar med ämneslärare och klasslärare som lärare i B1- svenska i årskurs 6 64   5   SLUTDISKUSSION 66   KÄLLOR 71   BILAGOR 76   Bilaga 1. Intervjufrågor 76   Bilaga 2. Valtioneuvoston päätös peruskoulun tuntijaosta 78   Bilaga 3. Statsrådets beslut om timfördelningen i grundskolan 79   Bilaga 4. Timfördelningen i den grundläggande utbildningen 2004 80   Bilaga 5. Timfördelningen i den grundläggande utbildningen 2014 81   TABELLER Tabell 1. Lärokurserna i språkundervisning 19 Tabell 2. Bakgrundsinformation om informanterna 43 3 VAASAN YLIOPISTO Markkinoinnin ja viestinnän yksikkö Tekijä: Heidi Fredman ja Marissa Martikainen Pro gradu-tutkielma: Lärarnas syn på revideringen av läroplanen och tidigareläggningen av B1-lärokursen i svenska En fallstudie i årskurserna 6–9 Tutkinto: Filosofian maisteri Oppiaine: Ruotsin kieli Ohjelma: Kielikylpykoulutuksen koulutusohjelma Valmistumisvuosi: 2019 Työn ohjaaja: Karita Mård-Miettinen TIIVISTELMÄ: Tutkielman aiheena on perusopetuksen opetussuunnitelman perusteiden uudistaminen ja B1-ruotsin varhentaminen. Vuoden 2016 perusopetuksen tuntijaon mukaisesti B1- ruotsin opiskelu aloitetaan jo 6. luokalla, kun se aikaisemmin aloitettiin 7. luokalla. Tutkielman tavoitteena on selvittää B1-ruotsia opettavien opettajien näkemyksiä ope- tussuunnitelmauudistuksesta ja B1-ruotsin varhentamisesta. Tutkielma on laadullinen tapaustutkimus. Aineisto koostuu haastatteluista, jotka tehtiin kahdessa eri erässä. Ensimmäiset haastattelut tehtiin syksyllä 2016 ja toiset syksyllä 2018. Syksyllä 2016 haastateltiin viittä alakoulun opettajaa, jotka ensimmäistä kertaa opettivat ruotsia kuudennella luokalla. Syksyllä 2018 haastateltiin viittä opettajaa, jotka opettivat ruotsia joko ala- tai yläkoulussa. Vastaukset analysoitiin sisällönanalyysin se- kä fenomenologisen analyysin avulla. Vastauksista etsittiin yhtäläisyyksiä ja eroja, joi- den pohjalta luotiin kokonaiskuva opettajien näkemyksistä. Tutkimus osoittaa, että opettajat kokivat opetussuunnitelmauudistuksen tuomina suu- rimpina kieltenopetukseen vaikuttavina muutoksina toiminnallisuuden lisäämisen ja formatiivisen arvioinnin. Ruotsin kielen opetuksen varhentaminen koettiin positiivisena, mutta vaikutuksia ei osattu vielä arvioida. B1-ruotsin vuosiviikkotuntimäärä puhutti opettajia, ja he pohtivat sopivaa tuntimäärää. Opettajat näkivät, että jokaisella vuosi- kurssilla (6–9 lk) opetusta tulisi olla kaksi vuosiviikkotuntia. Suurin osa haastatelluista opettajista oli sitä mieltä, että myös alakoulussa B1-ruotsia opettavan opettajan tulisi olla kielten aineenopettaja. AVAINSANAT: läroplan, svenskundervisning, tidigareläggning av språkundervisning, B1-svenska 4 5 1 INLEDNING Läroplanen ger grunderna för läropliktiga för den grundläggande utbildningen i Finland. Läroplansgrunderna bygger på lagen och förordningen om grundläggande utbildning, och statsrådets förordning definierar timfördelningen och målen för utbildning. Utbild- ningsstyrelsen har bestämt om grunderna för läroplanen för den grundläggande utbild- ningen 2014 som har godkänts 22.12.2014 och har tagits i bruk 1.8.2016. (Utbildnings- styrelsen 2014: 3, 9) Revideringen av läroplanen sker vanligtvis med tio års mellanrum och syftar till att motsvara dagens behov. (Vitikka 2009: 23, Utbildningsstyrelsen 2014: 9) Studierna i B1-språket svenska inleddes i den grundläggande utbildningens årskurs 7 ända tills läsåret 2015–2016. Statsrådet har i timfördelning fastställt att undervisningen i lärokursen i B1-språk inleds redan i årskurs 6 från och med läsåret 2016–2017. Därmed har undervisningen i B1-lärokursen i svenska tidigarelagts med ett år. Den nya timför- delningen trädde i kraft hösten 2016, vilket innebär att de elever som har inlett B1- svenska enligt den tidigare timfördelningen fortsätter med det till slutet av grundskolan. De elever som har inlett med B1-svenska hösten 2016 eller senare studerar enligt den nya timfördelningen. Tidigareläggningen av B1-svenska innebar inte ett ökat timantal utan minimiårsveckotimmarna för B1-svenska är fortsättningsvis sex (en årsveckotim- me är 38 undervisningstimmar). Detta innebär att de sex årsveckotimmar som tidigare delats på årskurserna 7 till 9 delas nu på årskurserna 6 till 9. (Rossi, Ainoa, Eloranta, Grandell, Lindberg, Pasanen, Sihvonen, Hakola & Pirinen 2017: 19) I vår avhandling pro gradu utreder vi hurdan syn några lärare i en kommun har på revi- deringen av läroplanen och tidigareläggningen av B1-lärokursen i svenska. Som bak- grund för den här undersökningen är vår kandidatavhandling som är skriven under läs- året 2016–2017 (Fredman & Martikainen 2017). Fokus i kandidatavhandlingen var i hur lärarna som undervisade svenska i årskurs 6 uppfattade de förändringarna som orsakats av revideringen av läroplanen och hurdana uppfattningar de hade om tidigareläggningen av B1-lärokursen i svenska. Lärarna uppfattade de förändringar som hade skett under revideringen av läroplanen allmänt som positiva. I vår avhandling pro gradu fördjupar 6 vi oss i temat genom att studera om lärare som undervisar svenska i årskurs 6 fortfaran- de förhåller sig likadant till revideringen av läroplanen och tidigareläggningen av B1- lärokursen i svenska. För att få en bredare syn på temat har vi också intervjuat lärare som undervisar svenska i årskurserna 7–9. 1.1 Syfte Huvudsyftet med vår avhandling pro gradu är att studera hur lärarna i årskurserna 6–9 förhåller sig till revideringen av läroplanen samt tidigareläggningen av B1-lärokursen i svenska. Angående läroplansrevideringen undersöker vi hur den syns i både de lärarnas arbete som undervisar i svenska i årskurs 6 samt de lärarnas arbete som undervisar svenska i årskurserna 7–9. Vidare vill vi utreda lärarnas syn på tidigareläggning av B1- lärokursen i svenska, det vill säga hurdan inverkan tidigareläggningen har haft på deras undervisning och vem lärarna anser att ska undervisa i svenska i årskurs 6. Vi söker svar på följande forskningsfrågor: 1. Hurdan syn har lärarna i årskurserna 6–9 på tidigareläggningen av B1-lärokursen i svenska? 2. Hur har förhållningssättet hos lärarna i årskurs 6 ändrats till revideringen av läropla- nen under de två åren som den har varit i användning? 3. Hur har revideringen av läroplanen och tidigareläggningen av B1-lärokursen i svens- ka påverkat arbetet hos lärarna i årskurserna 6–9? När vi genomförde undersökningen hösten 2016 fick vi som resultat att lärarna förhöll sig positivt till tidigareläggningen av B1-lärokursen i svenska. Alla lärare ansåg att det är bra att B1-svenska inleds fortsättningsvis ett år tidigare än förr. Men det fanns även skillnader i lärarnas uppfattningar. En del ansåg att tidigareläggningen var bra för att de själva får mera arbetstimmar och andra betraktade saken ur elevernas synvinkel och betonade deras attityder till språket. Det kom fram att attityderna till språket är negativare i grundskolans högre årskurser än i årskurs 6. (Fredman & Martikainen 7 2017) Mot denna bakgrund antar vi att efter att B1-svenska har inletts i årskurs 6 nu i två års tid har lärarnas syn på tidigareläggningen av B1-lärokursen i svenska bibehållits positiv. Lärarna har haft två år tid till att få en djupare syn på tidigareläggningen. Svensklärarna i Finland rf gjorde våren 2014 en medlemsförfrågning som handlade om revideringen av läroplanen och tidigareläggningen av B1-lärokursen i svenska. De sva- rande uttryckte bland annat en oro över den nya timfördelningen. Enligt dem borde ele- verna ha minst två årsveckotimmar språkundervisning varje år för att det kunde ske ut- veckling i deras språkkunskaper. Lärarna ansåg också att en årsveckotimme inte räcker till att upprätthålla de kunskaper som eleverna redan har skaffat. (Suomen ruotsinopetta- jat ry 2014: 5, Rossi m.fl. 2017: 175) Mot denna bakgrund antar vi att även informan- terna i vår undersökning bekymrar sig för att det nuvarande timantalet i B1-svenska inte är tillräckligt för utvecklingen av elevernas språkkunskaper. En sak som har påverkat lärarnas arbete är det vem som undervisar svenska i årskurs 6. När studier i svenska före tidigareläggningen inleddes i årskurs 7 var det ämneslärare som undervisade i läroämnet B1-svenska. Från och med 1.8.2016 har undervisningen av B1-lärokursen i svenska inletts i årskurs 6 och sålunda är även klasslärare behöriga att undervisa B1-svenska i och med att klasslärarexamen ger behörighet att undervisa i alla grundskolans ämnen i årskurserna 1–6. (Rossi m.fl. 2017: 19) Vi antar att lärare i denna undersökning kan ha olika uppfattningar om vem som ska undervisa i svenska i årskurs 6 på grund av att det vanligtvis har varit en ämneslärare som sköter om undervisningen i B1-svenska. 8 1.2 Material Material i denna undersökning består av intervjuer som gjordes hösten 2016 och hösten 2018. Materialet samlades in genom att intervjua lärare som undervisar svenska i årskurs 6 (2016 och 2018) och lärare som undervisar svenska i årskurserna 7–9 (2018). En del av lärare som medverkade i undersökningen hösten 2016 har varit med i under- sökningen också hösten 2018. (se figur 1 nedan). Figur 1. Insamlat material. Undersökningen har gjorts i en finskspråkig kommun. Innan vi började med materialin- samlingen kontaktade vi grundskoleutbildningens ledande rektor för att få tillstånd till vår undersökning. Motiveringen bakom valet av kommun är att vår undersöknings- kommun ligger nära svenskspråkiga områden vilket gör det viktigt för invånarna att kunna svenska i arbetslivet. I den här undersökningen avslöjar vi inte kommunens namn där intervjuerna har genomförts. INSAMLAT MATERIAL LÄRARINTERVJUER 2016 ÅRSKURS 6 LÄRARINTERVJUER 2018 ÅRSKURSERNA 7-9 ÅRSKURS 6 9 Intervjufrågorna delades så att både lärare som undervisar i svenska i årskurs 6 och lära- re som undervisar i svenska i årskurserna 7–9 hade samma frågor men intervjuns struk- tur var inte samma. Strukturen på intervjun i årskurs 6 var sådan att intervjun innehöll allmänna frågor om revideringen av läroplanen, tidigareläggningen av B1-lärokursen i svenska, den nya timfördelningen, undervisningsmetoderna i B1-svenska och vem som ska undervisa i svenska i årskurs 6. Intervjun i årskurserna 7–9 innehöll frågor om tidi- gareläggningen av B1-lärokursen i svenska, den nya timfördelningen, allmänna frågor om B1-svenskan och om vem som ska undervisa i svenska i årskurs 6. Det fanns några frågor som ställdes enbart till någondera lärargruppen. Intervjun bestod av sammanlagt 13 frågor som behandlade följande teman: bak- grundsinformation, revidering av läroplanen, tidigareläggningen av B1-lärokursen i svenska, undervisning i B1-svenska och vem som ska undervisa i svenska i årskurs 6. Intervjufrågorna finns i Bilaga 1. Intervjufrågorna från hösten 2016 behandlade revide- ring av läroplanen, tidigareläggningen av B1-lärokursen i svenska och undervisningen överlag. För att fördjupa vårt redan existerande material ställde vi en del likartade frågor också hösten 2018. Dessa frågor berörde tidigareläggningen av B1-lärokursen i svenska. För att få en bredare inblick i tidigareläggningen av B1-lärokursen i svenska ställde vi frågor som berörde den nya timfördelningen och lärarnas förhållningssätt till vem som ska undervisa i svenska i årskurs 6. Intervjuerna var halvstrukturerade och varade i genomsnitt i cirka 40 minuter per infor- mant. Sammanlagt tog de 3 timmar och 16 minuter. Intervjuerna spelades in med en diktafon och materialet kompletterades med anteckningar som gjordes i samband med intervjuerna. Vi intervjuade fem lärare varav två undervisar svenska i årskurserna 7–9 och tre undervisar svenska i olika skolor i årskurs 6. Vi presenterar informanterna när- mare i kapitel 4. För att garantera informanternas anonymitet, kallar vi dem för Lärare 1, Lärare 2, Lärare 3, Lärare 4 och Lärare 5 i vår undersökning. Kvalitativ intervju syftar till att finna och identifiera egenskaper och karaktär hos något, till exempel uppfattningar om något fenomen (Patel & Davidson 2011: 82) Fenomen i den här undersökningen är läroplansrevideringen och tidigareläggningen av B1- 10 lärokursen i svenska. Med kvalitativ intervju vill vi redogöra för informanternas syn på och förhållningssätt till dessa. Intervju är en kvalitativ metod som liknar en vardaglig situation och en vanlig diskussion (Holme & Solvang 1991: 110). Kvalitativa intervjuer har oftast en låg grad av strukturering. Intervjuaren ger utrymme för informanten att svara med egna ord. Frågorna kan ställas i en bestämd ordning eller i den ordningen som passar bäst för just den intervjusituationen. (Patel & Davidson 2011: 81) Fördelen med intervjuer är att den som intervjuar är ett subjekt i situationen och hen har en möj- lighet att avslöja sina egna åsikter fritt. Intervjun ger också möjlighet till intervjuaren och den intervjuade att ställa tilläggsfrågor vilket inte är möjligt om man använder frå- geformulär. Med hjälp av intervjuer får man klarare svar och djupare information. (Hir- sjärvi & Hurme 2000: 34–35) Vi valde denna intervjumetod eftersom vi anser att genom intervjuer får informanterna uttrycka sig fritt och intervjuaren kan vara i direkt interak- tion med informanten. 1.3 Metod Den här avhandlingen pro gradu är en kvalitativ fallstudie. Kännetecknande för en kva- litativ undersökning är att den strävar efter att återge det verkliga livet och syftar till att hitta eller avslöja fakta (Hirsjärvi, Remes & Sajavaara 2013: 161). Som tidigare konsta- terats är syftet med den här avhandlingen pro gradu att studera lärarnas syn på revide- ringen av läroplanen samt tidigareläggningen av B1-lärokursen i svenska. I kvalitativ analys arrangerar och undersöker forskaren systematiskt sitt insamlade material för att komma till ett resultat. Aktivt arbete med data och organisering och nedbrytning av ma- terialet till mindre enheter hjälper forskaren att analysera sitt material och skapa en me- ning ur en stor mängd av data. (Bogdan & Biklen 2007: 159) Vanligt för en fallstudie är att den genomförs som ett projekt där en företeelse identifieras. Fallstudie ger detaljerad information om en företeelse och målet är att beskriva företeelsen. Forskaren är intres- serad av processer och företeelsen studeras i förhållande till sin miljö. I den här avhand- lingen pro gradu undersöks temat revideringen av läroplanen och tidigareläggningen av 11 B1-lärokursen i svenska hos lärare i en kommun. (Bell 2016: 23, Hirsjärvi m.fl. 2013 134–135) Det insamlade materialet analyserades med hjälp av induktiv innehållsanalys, och fe- nomenologisk analys används som stöd för innehållsanalysen. Induktiv innehållsanalys kan beskrivas som ett arbete med tre moment. I första fasen reducerar man det insamla- de materialet och i den andra fasen grupperar man svaren i mindre kategorier. I den sista fasen skapar man teoretiska begrepp. (Tuomi & Sarajärvi 2013: 108–109) Enligt Bell (2016: 243) ska en forskare leta efter skillnader, likheter, mönster och grupperingar av det insamlade materialet för att kunna analysera och tolka det. I den fenomenologiska analysen läser forskaren först igenom intervjumaterialet för att skapa en helhetsbild och förståelse av materialet. Efter det fastställs meningsenheterna så som intervjupersonen uttryckt dem och det dominerande temat formuleras. Uttalanden tematiseras utgående från forskarens uppfattning och synvinkel men forskaren strävar efter att närma sig sva- ren utan fördomar. (Kvale 1997: 177) Analys i den här undersökningen följer delvis samma struktur som Tuomis och Sarajär- vis (2013) och Kavles (1997) metoder genom att kombinera dem. Med hjälp av den fe- nomenologiska analysen skapades en helhetsbild av informanternas syn på revideringen av läroplanen samt tidigareläggningen av B1-lärokursen i svenska. Efter materialinsam- lingen lyssnade vi på intervjuerna och gjorde samtidigt anteckningar. I analysen sökte vi det likheter och skillnader i informanternas svar. Likheterna och skillnaderna markera- des med understrykning med olika färger. Svaren klassificerades, reducerades och dela- des in i olika kategorier för att studera informanternas syn på revideringen av läroplanen och tidigareläggningen av B1-lärokursen i svenska. Slutligen drog vi slutsatser av det analyserade materialet och diskuterar dem i denna avhandling. 12 2 REVIDERING AV LÄROPLANEN I det här kapitlet presenteras först vad läroplanen är, varför den revideras och när den revideras. Allmänna förändringar som har skett under åren 1994–2014 gås igenom i av- snitt 2.1 där också om timfördelningen som hör samman med grunderna för läroplanen diskuteras. I avsnitt 2.2 presenteras nationalspråken finska och svenska och vad lärokur- serna i språkämnen i läroplansgrunderna består av. Fokus i den här avhandlingen pro gradu ligger i språkundervisningen och därför presenteras de detaljerade läroplansgrun- derna för B-språk under åren 1985–2014 i avsnitt 2.4. Förkortningen LP används då det är fråga om grunderna för läroplanen och ett visst årtal tilläggs efter förkortningen (t.ex. LP 2014). 2.1 Grunderna för läroplanen för den grundläggande utbildningen ur ett historiskt per- spektiv I detta avsnitt diskuteras läroplansarbete i Finland och revideringen av läroplanen under åren 1994–2014. 2.1.1 Om läroplansarbete i Finland Lagen om grundläggande utbildning (628/1998), Förordningen om grundläggande ut- bildning (852/1998) och statsrådets förordning definierar timfördelningen och målen för utbildningen. Utbildningsstyrelsen har utfärdat en nationell föreskrift om grunderna för läroplanen och en lokal läroplan görs upp enligt den. Grunderna för läroplanen för den grundläggande utbildningen syftar på att styra och stödja skolarbetet och undervisning- en samt främja likvärdigt genomförande av en enhetlig grundläggande utbildning. (Ut- bildningsstyrelsen 2014: 9) 13 Lagen om grundläggande utbildning (628/1998) och Förordning om grundläggande ut- bildning (852/1998) reglerar grundskolans verksamhet. I Statsrådets förordning (422/2012) fastställs om timfördelning för grundläggande utbildning och de centrala mål som styr utbildning. Timfördelning delar undervisningstimmar för olika skolämnen. (Hämäläinen, Väisänen & Latomaa 2007: 58) Timmarna delas enligt ämne och årskurs, till exempel hur många årsveckotimmar något ämne undervisas per årskurs och hur mycket det undervisas sammanlagt i grundskolan (Se Bilaga 5). (Utbildningsstyrelsen 2011a: 83) ”I timfördelningen anges minimitiden som reserveras för ett läroämne i årsveckotim- mar. En årsveckotimme motsvarar 38 undervisningstimmar.” (Utbildningsstyrelsen 2011a: 83) Till exempel antalet undervisningstimmar i B1-språket svenska är sex års- veckotimmar och således används för undervisningen 6 x 38 timmar, det vill säga sam- manlagt 228 timmar under den grundläggande utbildningen. (Finlex 2018a, Rossi m.fl. 2017: 21) Noggrannare målsättningar och innehåll för de olika skolämnena hittas i Grunderna för läroplanen för den grundläggande utbildningen (t.ex. Utbildningsstyrel- sen 2014). I läroplanen bestäms om undervisningen, bedömningen av lärandet, det fostrande arbe- tet samt om hur handledning, elevvård och stöd ordnas. I den bestäms också om samar- bete mellan skola och hem samt om hur övrig verksamhet ska förvekligas och ordnas. (Utbildningsstyrelsen 2014: 9) Undervisningens och fostrans uppgift är bland annat att eleverna lär sig olika sätt att skapa nya kunskaper. Omvärlden förändras kontinuerligt och grunderna för läroplanen innehåller de kunskaper man vill att eleverna har tillgång till i framtidens samhälle. Läroplansrevideringen syftar på att ta hänsyn till de föränd- ringarna som sker i omvärlden samt att förstärka skolans uppdrag att uppföra en hållbar framtid. Läroplansgrunderna gäller alla skolor i Finland och skolorna är ansvariga att förmedla det kunskap som presenteras i grunderna för läroplanen. (Vitikka 2004: 76, Utbildningsstyrelsen 2014: 9) 14 De första läroplansgrunderna i Finland skapades redan år 1925. De har varit en vägvisa- re och skapat de första grunderna för den finländska utbildningen. I den här avhandling- en pro gradu koncentreras det på de revideringar som har skett på 1990- och 2000-talen. Läroplanen har reviderats i regel var tionde år så de revideringar som diskuteras här är från åren 1994, 2004 och 2014. (Vitikka 2009: 23) Utbildningsstyrelsen har bestämt om grunderna för LP 2014 som har godkänts 22.12.2014 och har tagits i bruk 1.8.2016 (Ut- bildningsstyrelsen 2014: 3). Läroplanernas struktur och uppbyggnad har bibehållits näs- tan likadan under revideringar från 1994 till 2014, medan det som har ändrat mest under åren är läroämnenas innehållsbeskrivningar. (Vitikka 2009: 23) Det som har ändrats i strukturen är hur man presenterar ämnesinnehållet i de olika läroämnena. År 1994 har ämnesinnehållet presenterats skilt för årskurserna 1–6 och årskurserna 7–9, år 2004 har ämnesinnehållet presenterats som en helhet från årskurs 1 till årskurs 9 men målen är indelade i årskurserna 1–2, 3–5 och 6–9. I LP 2014 är målen indelade i årskurserna 1–2, 3–6 och 7–9. (Vitikka 2009: 151, 157, Utbildningsstyrelsen 2014) 2.1.2 Revidering av läroplansgrunderna åren 1994 och 2014 I jämförelse med läroplansgrunderna från 1994 och 2004 kan det konstateras att peda- gogiken betonas på olika sätt i dem. Läroplansgrunderna från 1994 är pedagogiskt läng- re utvecklat dokument men det teoretiska innehållet har förblivit en aning smalt och vagt. De pedagogiska anvisningarna och principerna stöder nödvändigtvis inte det inne- hållsliga genomförandet. Läroplansgrunderna 2004 är istället innehållsligt mångsidiga och omfattande men den pedagogiska delen av grunderna är knapp. (Vitikka 2009: 259) Läroplansgrunderna från år 2004 presenterar sju ämneshelheter: Kulturidentitet och in- ternationalism, Deltagande, demokrati och entreprenörskap, Kommunikation och me- diekunskap, Att växa som människa, Trygghet och trafikkunskap, Människan och tek- nologin samt Ansvar för miljö, välfärd och en hållbar utveckling. År 2004 har alla äm- neshelheterna varit obligatoriska att inkludera i den lokala läroplanen. Läroplansgrun- derna innehåller ämneshelheternas innehålls- och målbeskrivningar och i den lokala lä- 15 roplanen har de konkretiserats och integrerats i de olika skolämnena och i skolornas verksamhet. (Vitikka 2009: 155) Ämneshelheterna har under revidering av läroplanen lämnats bort och istället har man skapat mångsidiga kompetensområden. I LP 2014 bygger alla läroämnena upp mångsi- dig kompetens. Mångsidig kompetens byggs upp genom att tillämpa de olika läroämne- nas innehåll och metoder. Målet är att stödja elevernas utveckling som människa samt främja förmåga som krävs för en hållbar livsstil och delaktighet i ett demokratiskt sam- hälle. De sju kompetensområdena är: Förmåga att tänka och lära sig (K1), Kulturell och kommunikativ kompetens (K2), Vardagskompetens (K3), Multilitteracitet (K4), Digital kompetens (K5), Arbetslivskompetens och entreprenörskap (K6) samt Förmåga att delta, påverka och bidra till en hållbar framtid (K7). Mångsidig kompetens bildar en helhet som innefattar olika delområden som alla berör varandra: attityder, färdigheter, kunskaper, värderingar och vilja. Kompetens innebär att använda sina färdigheter och kunskaper enligt situationer. Målet med mångsidig kompetens är att eleverna lär känna sin personlighet och sig själva samt identifierar sina utvecklingsmöjligheter och styrkor och uppskatta sig själva. (Utbildningsstyrelsen 2014: 20–24) Enligt Utbildningsstyrelsen ska skolorna genomföra ett mångvetenskapligt lärområde minst en gång per läsår, till exempel i form av temadagar eller projekt. Mångvetenskapliga lärområden baserar sig på ämnesövergripande arbeta så att olika läroämnen samverkar. Mångvetenskapliga lärområden planeras och genomförs på lokal nivå. Eleverna är delaktiga i planeringsprocessen av mångvetenskapliga lärområden. (Utbildningsstyrelsen 2019a) Revidering av läroplanen har utvecklat arbetssätten och lärmiljöerna, till exempel kan undervisningen ske utanför klassrummet. I undervisningen ska användas mångsidiga, erfarenhetsbaserade och aktiverande arbetssätt. Arbetssätten ska bidra till glädje i lärandet och upplevelser av att lyckas. Funktionalitet, det vill säga aktiverande och erfarenhetsbaserade arbetssätt, användning av olika sinnen samt rörelse ska stärka motivationen och berika lärandet. Användningen av digitala verktyg har fått en större roll i undervisningen i och med den senaste läroplansrevideringen. (Utbildningsstyrelsen 2014: 30, Utbildningsstyrelsen 2019a) 16 Beskrivningen av bedömning har ändrat från år 1994 till år 2014. Läroplanen från år 1994 har år 1999 fått ett tilläggsdokument om elevbedömning. Dokumentet innehåller anvisningar om hur eleverna ska bedömas, det vill säga i form av betyg, fritt formulera- de meddelanden och genom muntlig bedömning. I elevernas betyg har man använt an- tingen skriftlig bedömning eller sifferbedömning. Självutvärdering har också varit en del av elevernas bedömning. (Vitikka 2009: 152–153) Den största förändringen gällan- de bedömning är att år 2004 har bedömningen fått ett nytt element. Läroämnena har fått nationella bedömningskriterier för goda kunskaper, det vill säga för vitsordet 8, vid slutbedömning. (Kyllönen 2004: 160) I allmänhet är bedömningskriterierna för läroäm- nena mer detaljerat beskrivna i läroplanen 2004 än i läroplanen 1994 och dess tilläggs- dokument från år 1999. I LP 2004 är bedömningskriterierna indelade i bedömning i års- kurserna 1–7 och slutbedömning i årskurserna 8–9. Betyget är en viktig del av bedöm- ningen enligt LP 2004, och i likhet med den tidigare läroplanen kunde bedömningen göras antingen skriftligt eller i sifferform. (Vitikka 2009: 158–159) I LP 2014 har bedömningskriterierna förnyats och det finns bedömningskriterier för slutbedömningen i årskurs 6 och årskurs 9. I kriterierna beskrivs för varje läroämne de kunskaper som förutsätts för vitsordet 8. Slutbedömning görs i olika läroämnen beroen- de på när lärokursen i ämnet tar slut. Syftet med slutbedömningen är att definiera hur eleven har nått lärokursens mål i ett läroämne. Eleverna ges ett läsårsbetyg i slutet av varje läsår och kan också ges ett mellanbetyg. I den lokala läroplanen bestäms om sko- lorna i kommunen ger ett mellanbetyg. Elevens lärande och prestationer kan även be- dömas verbalt, vilket möjliggör mångsidig respons. Kommunerna beslutar själva om de ger siffervitsord eller verbal bedömning i läsårsbetygen i årskurserna 1–7. Siffervitsord, det vill säga summativ bedömning, är en genomsnittlig bedömning av kunskapsnivån i relation till målen och den ska ges senast i årskurs 8 i varje läroämne. (Utbildningssty- relsen 2014: 52, 58, Utbildningsstyrelsen 2019a) Utöver betyg ska eleverna ges respons också på andra sätt. I det dagliga arbetet sker formativ bedömning då läraren observerar hela inlärningsprocessen och kommunicerar med eleverna. Enligt LP 2014 ska eleverna få i större mån utvärdera sitt eget lärande. 17 Även självbedömning och kamratbedömning är viktiga delar av bedömningen. Ytterligare ska både eleven och vårdnadshavarna informeras om elevens framgång i studier. (Utbildningsstyrelsen 2014: 52, Utbildningsstyrelsen 2019a) Vi presenterar närmare bedömningen gällande B1-svenska i avsnitt 2.4. 2.2 Nationalspråken finska och svenska i den finska grundskolan Det har stadgats i Finlands grundlag och språklag (Grundlag 731/1999 17§, Språklag 6.6.2003/423 1§) att Finland har två nationalspråk, finska och svenska. (Finlex 2018b, Finlex 2018c) Största delen av Finlands befolkning, 87,9 %, har finska som registrerat modersmål medan 5,2 % av finländarna är registrerade som svenskspråkiga. (Statistik- centralen 2018) Ett viktigt begrepp i 17 § i grundlagen är nationalspråk. Finska och svenska är också något mera än officiella språk, de är samhällsbärande språk i Finland, dvs. nationalspråk. Båda språken är en viktig del av det finländska samhället samt den finländska kulturen. Ytterligare är de en del av vår nationella identitet. Efter att Finland blivit självständigt bestämdes det i lantdagen att Finland har två natio- nalspråk. Till dess hade det enligt det finsknationella tankesättet varit ett huvudspråk för en nation och ett folk. Kunskaper i de båda nationalspråken hör till allmänbildningen och bildningsväsendet bör sköta om det. Betydelsen för att kunna de båda nationalsprå- ken ligger djupare i samhället och hör till vårt kulturarv. (Utbildningsstyrelsen 2011a: 8) Sedan tidigt har finska och svenska varit huvudsakliga undervisningsspråk i skolan. Det fanns en stark strävan i Finland att genom grundskolan stärka Finlands tvåspråkighet samt en vilja att bibehålla nationalspråkens status stark i både undervisningen och i öv- rig verksamhet i samhället. (Utbildningsstyrelsen 2015: 112) Svenska språkets betydel- se och ställning i det finländska samhället har diskuterats mycket under de olika årtion- dena. Den obligatoriska svenskundervisningens nödvändighet har diskuterats bland an- nat för att antalet av svenskspråkiga medborgare har sjunkit. (Rossi m.fl. 2017: 19) 18 Efter att grundskolan grundades på 1970-talet har studier i svenska och finska varit ob- ligatoriska. De elever som undervisas i det finländska utbildningssystemet och vars skolbildningsspråk är någotdera av Finlands nationalspråk studerar det andra inhemska språket enligt gällande grunderna för läroplanen. Det andra inhemska språket är svenska för finskspråkiga och finska för svenskspråkiga. Merparten av finländarna läser svenska som det andra inhemska språket. Svenska språket läses i grundskolan, i gymnasiet, i yr- kesutbildningen samt i universitet och i yrkeshögskolor. Det är också möjligt att inleda svenskan frivilligt redan tidigare i daghemmet eller i förskolan till exempel som språk- dusch eller språkbad. (Rossi m.fl. 2017: 19 & 21, Utbildningsstyrelsen 2015: 112) Ett utvecklingsprojekt med namnet ”Nationalspråksstrategin” ingick i statsminister Katai- nens regeringsprogram och genomfördes under åren 2011–2015. Projektet strävade efter att trygga att det i Finland finns två livskraftiga nationalspråk, finska och svenska, också i framtiden. (Statsrådets Kansli 2012: 4) Kunskaper i de båda nationalspråken är nödvändiga i den mån att man klarar sig i ar- betslivet. Språklagen (423/2003) förutsätter att tjänstemän har en viss språkkunskap till exempel för att garantera finländarnas rätt att få betjäning på sitt modersmål. Språklagen innehåller också andra noggrannare bestämmelser gällande nationalspråken. Därtill för- stärks behovet av språkkunskaper i svenska av samhörigheten med Skandinavien, såsom historia, släktskap, traditioner, kultur, arbetsliv och informationsförmedling. (Utbildningsstyrelsen 2011a: 8–9) 2.3 Lärokurserna i språkämnen i läroplansgrunderna Språkundervisning i den grundläggande utbildningen delas i gemensamma och frivilliga språk vars omfattning varierar. Till språkundervisningen i Finland hör ett gemensamt A- språk och B-språk. A-språk är ett språk som eleverna börjar studera senast i årskurs 3 (A1-språk, lång lärokurs) och minimiantalet av undervisningstimmar är 16 årsvecko- timmar. B-språk är det språk som eleverna börjar studera senast i årskurs 6 (B1-språk, medellång lärokurs) och minimiantalet av undervisningstimmar är 6 årsveckotimmar. 19 Engelska är det språk som eleverna i finländska grundskolor studerar mest som A1- språk, medan B-språk är vanligen det andra inhemska språket. (Hämäläinen, Väisänen & Latomaa 2007: 58–59, Utbildningsstyrelsen 2011a: 81, Rossi m.fl. 2017: 21) Elever- na studerar minst en lång och en medellång kurs i språk. Det ena ska vara det andra in- hemska språket, antingen finska eller svenska, och det andra ska vara samiska eller nå- got främmande språk. (Utbildningsstyrelsen 2014: 125) Det är sålunda möjligt att stude- ra det andra inhemska språket som A1-språk och ett främmande språk som B1-språk (Utbildningsstyrelsen 2014: 126). Tabell 1. Lärokurserna i språkundervisning Undervisningen i det inhemska språket kan också inledas tidigare än i årkurs 6 och då är det frågan om ett A-språk. Utöver A1- och B1-språk kan man studera frivilliga och val- bara språk i Finland (se tabell 1). Ett A2-språk är ett frivilligt språk och ett B2-språk är ett valbart språk. Studier i A2-språk inleds senast i åk 5 (12 årsveckotimmar) och studi- erna i B2-språk senast i åk 8 (4 årsveckotimmar). (Hämäläinen, Väisänen & Latomaa 2007: 58–59, Undervisnings- och kulturministeriet 2012: 33–34, Utbildningsstyrelsen 2011: 81, Rossi m.fl. 2017: 21) A-språk Lång lärokurs B-språk Medellång lärokurs ÅK 1-6 ÅK 7-9 1 2 3 4 5 6 7 8 9 A1-språk Gemensamt språk, inleds senast i åk 3 (vanligtvis engelska) (x) (x) x x x x x x x A2-språk Frivilligt språk, inleds senast i åk 5 (x) x x x x x B1-språk Gemensamt språk, inleds senast i åk 6 (vanligtvis det andra inhemska språket) x x x x B2-språk Valbart språk, inleds vanligtvis i åk 8 x x 20 När den här avhandlingen pro gradu gjordes inleddes studierna i A1-språket senast i årskurs 3. Regeringen beslöt i budgetramen våren 2018 att undervisningen av A1-språk tidigareläggs från och med 1.1.2020. Undervisning i A1-språk inleds på våren senast vårterminen i årskurs 1 i grundskolan. (Statsrådet 2018) 2.4 Läroplansgrunderna för B-språk under åren 1985–2014 I det här avsnittet presenteras närmare läroplansgrunderna för B-språk under åren 1985– 2014. Termen B-språk används då det är frågan om svenskundervisning under åren 1985–1994. Termen B1-språk används då det är fråga om svenskundervisning under åren 1994–2014. 1985 Enligt grunderna för grundskolans läroplan 1985 definieras B-språk som antingen eng- elska eller det andra inhemska språket vars undervisning inleds i årskurs 7. Enligt tim- fördelningen för undervisningen på grundskolans högstadium från år 1985 var antalet undervisningstimmar i B-språk sammanlagt nio årsveckotimmar, tre årsveckotimmar per årskurs. (se Bilaga 2) (Kouluhallitus 1985: 34–35) Det centrala innehållet för B-språket är i LP 1985 att öva kommunikationsfärdigheter såsom social interaktion, styrning av verksamhet, att utrycka åsikter, känslor och attity- der samt att skaffa och förmedla information. Centrala temaområden i ämnet är individ, samhälle, natur och livets nödvändigheter. Kommunikationsfärdigheter övas så att ele- verna lär sig använda språket i enkla situationer som är nära elevernas vardag. Målet för undervisningen i B-språk är att eleverna lär sig ett användbart språk som de klarar sig med i centrala kommunikationssituationer. Läroplansgrunderna betonar att undervis- ningen ger grunden för senare språkstudier och för kontinuerlig utveckling av språkkun- skaper. Undervisningen strävar efter att elevernas intresse för inlärningen av språket väcks och att eleverna inser betydelsen för färdigheter i svenska. (Kouluhallitus 1985: 86–89) 21 Eleverna bekantas vidare med svenska språkets status i Finland samt svenskspråkiga befolkningens kultur och levnadssätt i Finland. Eleverna bekantar sig med de nordiska länderna och dess levnadssätt och kultur samt nordiskt samarbete. I undervisningen kan även delar av norska och danska introduceras. Om språkets struktur och ordförråd sägs att eleverna skall lära sig 700–900 ord och uttryckt under grundskolans språkstudier i B- språk och att undervisningen betonar inlärningen av sådana strukturer som behövs i cen- trala kommunikationssituationer. Bedömningen har beskrivits bara kort i läroplanen. Den betonar uppmuntrande, positiv och vägledande bedömning som inte koncentrerar sig på språkfel utan att sporra och informera eleven om hens framsteg. Bedömningen ses som en kontinuerlig process vars utgångspunkt skall vara språkets begriplighet. (Kouluhallitus 1985: 86–89, 92, 94) 1994 I timfördelningen för undervisningen på grundskolans högstadium från år 1993 har det bestämts om miniantalet årsveckotimmar som undervisningen ska innefatta. Undervis- ningen av B1-språk ska innefatta minst sex årsveckotimmar (se Bilaga 3). Syftet med läroämnet svenska är enligt LP 1994 att stärka Finlands kulturidentitet, till vilken hör nordism och tvåspråkighet. ”Det ger eleverna ett ansenligt nordiskt kulturka- pital och vidgar deras världsbild genom att presentera Finland som en nordisk stat i Eu- ropa.” (Utbildningsstyrelsen 1994: 63). Ett centralt tema för undervisningen är de unga i Norden och deras dagliga liv till exempel samhälle, skola, familj, natur, finlandssvens- karna och deras kultur samt nordiska länderna och nordisk kultur. Internationalism och världen omkring oss lyfts också fram som ett tema. Läroplanen betonar kulturkännedom som en viktig del av språkundervisning. I undervisningen jämförs den finska och fin- landssvenska kulturen med den nordiska kulturen. (Utbildningsstyrelsen 1994: 64) Målet för undervisningen är att eleverna har tillägnat sig centrala ord, uttryck och struk- turer, förstår lätt svenska i skrift, kan producera en kort text vid behov med hjälpmedel, klarar sig i vardagliga kommunikationssituationer med ett naturligt, flytande uttal och rätt betoning, rytm och intonation samt känner till kommunikationsstrategierna. Elever- 22 na får kunskap om den finlandssvenska befolkningen och dess kultur samt om Norden, dess folk och kulturer. (Utbildningsstyrelsen 1994: 64) Bedömningen ska enligt Grunderna för grundskolans läroplan 1994 grunda sig på lä- roplansmålen. Det finns inte bedömningskriterier för de olika läroämnena. (Utbildnings- styrelsen 1994: 25) Det enda som anges gällande bedömning av B1-språket är: ”Till goda kunskaper i svenska hör också att man lär sig ta hänsyn till kulturnormerna i det svenska språkområdet och fungerar i enlighet med dem.” (Utbildningsstyrelsen 1994: 65) 2004 I jämförelse med timfördelningen från år 1993 har antalet årsveckotimmar bibehållits oförändrat i 2001 i Statsrådets förordning (1435/2001) för timfördelningen i den grund- läggande utbildningen. Eleverna studerar minst sex årsveckotimmar svenska på högsta- diet. (Utbildningsstyrelsen 2004: 298, se Bilaga 4) Svenskundervisningen ska enligt LP 2004 ge eleverna färdigheter för samarbete och växelverkan med landets svenskspråkiga befolkning och för nordiskt samarbete. Det centrala i undervisningen är att fostra ele- verna att uppskatta Finlands tvåspråkighet och det nordiska levnadssättet samt upp- muntra eleverna att använda sina språkfärdigheter. För att kunna använda språket som kommunikationsmedel krävs det mångsidig och långsiktig kommunikativ träning och ämnet ses som ett färdighets- och kulturämne. (Utbildningsstyrelsen 2004: 127) Syftet med undervisningen i årskurserna 7–9 är att uppnå grundläggande färdigheter i svenska med betoning på muntlig interaktion. Som centrala innehåll för B1-språk svenska presenteras i LP 2004 ämnesområden och situationer ur det finsk- och svensk- språkiga språkområdets synvinkel, kommunikationsstrategier och språkets strukturer. Målbeskrivningar för B-språket har blivit mer specifika jämfört med de tidigare lä- roplansgrunderna och målen har ställts för språkfärdigheter, kulturell kompetens och inlärningsstrategier. I LP 2004 finns kriterier för vitsordet 8 vid slutbedömningen. B1- språket bedöms enligt samma tre delar som målen; språkfärdigheter, kulturell kompe- tens och inlärningsstrategier. Det har tagits i bruk en nivåskala för språkkunskaper. Be- 23 dömningen av språkfärdigheter utförs enligt en nivåskala som är en finländsk utarbetad tillämpning av skalorna i den Gemensamma europeiska referensramen för språk som utvecklats av Europarådet. (Utbildningsstyrelsen 2004: 132–133, 278) 2014 När grunderna för läroplanen från år 2014 har tagits i bruk är ämnets sex årsveckotim- mar indelade enligt den nya timfördelningen (se Bilaga 5) på fyra årskurser eftersom undervisningen av B1-lärokursen i svenska inleds redan i årskurs 6 (se avsnitt 3.1). LP 2014 innehåller skilda läroämnesbeskrivningar för undervisning i årskurserna 1–6 och årskurserna 7–9 i läroämnet B1-svenska. De föregående läroplanerna har haft läroäm- nesbeskrivningar bara för undervisning i årskurserna 7–9 för att undervisningen i B1- svenska har tidigare börjat först i årskurs 7. Läroämnesbeskrivningarna för årskurserna 3–6 och 7–9 är mycket likadana. Undervis- ningen ska väcka intresse för den kulturella och språkliga mångfalden i den omgivande världen och i skolan. Undervisningen i svenska är fostran till språkmedvetenhet och en del av språkpedagogiken och den ska uppmuntra eleverna att kommunicera i autentiska språkmiljöer. I de lägre årskurserna ska undervisningen i språk ge möjligheter till krea- tivitet, lek och glädje. Språkundervisningen strävar efter att eleverna ska modigt använ- da språk och den ska stärka deras tilltro till inlärning av språk. Undervisningen ska ge möjligheter att vara i kontakt och bilda nätverk med andra människor på olika håll i Norden. (Utbildningsstyrelsen 2014: 197, 326) I de högre årskurserna ska man vid valet av uppgifter och texter fästa uppmärksamhet vid arbetslivkompetens (Utbildningsstyrel- sen 2014: 326). De centrala innehållen anknyter sig till läroämnets mål. Innehållet delas in i tre delar som är; Kulturell mångfald och språkmedvetenhet, Färdigheter för språkstudier och Växande språkkunskap: förmåga att kommunicera, Växande språkkunskap: förmåga att tolka texter, Växande språkkunskap: förmåga att producera texter. Målen för svenskun- dervisningen är att eleven får en förståelse för kulturell mångfald och språkmedveten- het. Det handlar även om förmåga att lära sig språk, utvecklande språkkunskap som om- 24 fattar färdighet att agera i sociala sammanhang samt tolka och producera texter. (Ut- bildningsstyrelsen 2014: 217, 345) Bedömningen i B1-svenska sker i enlighet med läroplanens bedömningskriterier som grundar sig på den Gemensamma europeiska referensramen för språk och dess för Fin- land utarbetade tillämpning. Ett gemensamt verktyg för bedömning som kan användas på båda stadier är den europeiska språkportfolion. Europeisk språkportfolio är ett verktyg som har utvecklats för elever och lärare och meningen är att hjälpa eleverna att utveckla och bedöma sina färdigheter i olika språk. Europeisk språkportfolio grundar sig på den gemensamma europeiska referensramen för språkundervisning och på målsättningar för språk i läroplansgrunder. (Kielisalkku 2019: 2–3, Utbildningsstyrelsen 2014: 218) Bedömningen och responsen i årskurserna 1–6 i läroämnet B1-svenska ska vara upp- muntrande och handledande till sin karaktär. Bedömningen kan genomföras antingen verbalt eller med sifferbedömning och kriterierna beskriver goda kunskaper/vitsordet 8 i slutet av årskurs sex. (Utbildningsstyrelsen 2014: 218) I årskurserna 7–9 ska bedöm- ningen beakta mångsidigheten av språkkunskaper och dess olika delområden samt inne- hålla både själv- och kamratbedömning. Uppmuntrande och handledande respons ska vägleda eleverna till att utveckla sina kunskaper och bli medvetna om sina språkkun- skaper. Eleverna uppmuntras att modigt använda språket i olika kommunikationssitua- tioner. I slutet av grundskolan ges slutbedömning där det bedöms hur eleverna har upp- nått målen i läroämnet B1-svenska. Slutvitsordet bildas genom att elevens kunskapsnivå ställs i relation till de nationella kriterierna för slutbedömning i B1-lärokursen i svenska. I läroplanen anges kriterierna för goda kunskaper i slutbedömningen efter avslutad B1- lärokurs i svenska. (Utbildningsstyrelsen 2014: 346) 25 3 TIDIGARELÄGGNINGEN AV B1-LÄROKURSEN I SVENSKA I det här kapitlet presenteras hur den nya timfördelningen har påverkat undervisning i B1-svenska, orsaker till tidigareläggningen av B1-lärokursen i svenska, målen för un- dervisningen i B1-svenska samt läromaterial för B1-svenska. I det här kapitlet diskute- ras också vem som är behörig att undervisa i svenska i årskurs 6. 3.1 Timfördelning I början av läsåret 2016–2017 (1.8.2016) togs Statsrådets förordning om riksomfattande mål för utbildningen enligt lagen om grundläggande utbildning och om timfördelning i den grundläggande utbildningen (422/2012) i bruk. (Rossi m.fl. 2017: 19) I den fast- ställs att B1-svenska undervisas i grundskolan så att i årskurs 6 har man två årsvecko- timmar svenska medan årskurserna sju, åtta och nio delar på fyra årsveckotimmar. Anta- let årsveckotimmar är samma som förr men i enlighet med den nya timfördelningen flyttades två veckotimmar från årskurserna 7–9 till årskurs 6. (Finlex 2018a) Undervis- ningstimmarna i årskurserna 7–9 kan fördelas till exempel så att i årskurs 7 har eleverna två veckotimmar och i årskurs 8 och 9 en veckotimme svenska. En annan möjlighet är att årsveckotimmarna fördelas så att en årskurs blir utan svenskundervisning när ämnet studeras i två årsveckotimmar under två skolår. Den nya timfördelningen (422/2012) tas i bruk stegvis så att ändringen trädde i kraft 1.8.2016 för årskurserna 1–6, 1.8.2017 för årskurs 7, 1.8.2018 för årskurs 8 och för årskurs nio träder den i kraft 1.8.2019 (378/2014). (Finlex 2018a) Det är också möjligt för skolorna att erbjuda mera undervisning i B1-språket svenska än de sex årsveckotimmarna som timfördelningen förutsätter om kommunen vill och om det är finansiellt möjligt. Vid sidan av de gemensamma läroplansgrunderna har kom- munerna egna kommunala läroplaner där de kan bestämma om de vill erbjuda mera un- dervisning i något ämne än vad som är timfördelningens minimumkrav. Till exempel kan kommunerna erbjuda undervisning i B1-språket svenska enligt modellen 2 + 6 så att 26 ämnet undervisas två (2) årsveckotimmar i årskurserna 1–6 och sex (6) årsveckotimmar, två årsveckotimmar varje år, i årskurserna 7–9. (Rossi m.fl. 2017: 19, 21–22) 3.2 Orsaker till tidigareläggningen av B1-lärokursen i svenska Orsaker som har lett till tidigareläggning av B1-lärokursen i svenska är mångfasettera- de. Olika rapporter, redogörelser och undersökningar har gjorts av olika aktörer som har presenterat sina åtgärdsförslag som sedan har lett till tidigareläggningen av B1- lärokursen i svenska. I resultatavtalet 2007–2009 mellan undervisnings- och kulturministeriet och Utbild- ningsstyrelsen har det bestämts att Utbildningsstyrelsen ska vidta åtgärder för att ut- veckla undervisningen av det andra inhemska språket, öka intresset för det samt göra elevernas språkval mångsidigare. År 2006 föreslog Statsrådet en utvärdering av under- visningen av nationalspråken för att ta reda på om undervisningen i finska och svenska är tillräcklig för att ge eleverna språkliga färdigheter på en sådan nivå som fastställs i grundlagen. Vidare föreslogs det att inlärningsmiljöer och undervisningsmetoder ska utvecklas så att de uppmuntrar eleverna till inlärning av det talade språket. De båda ovanstående åtgärdsförslagen presenterades år 2006 i en redogörelse över tillämpningen av språklagstiftningen, och år 2009 konstaterades det att åtgärderna bör verkställas. (Ut- bildningsstyrelsen 2011a: 7) Enligt Statsrådets berättelse om tillämpningen av språklagstiftningen 2009 har valet av svenska som A1-språk minskat i skolorna och samtidigt har elevernas språkkunskaper i svenska försämrats. (Statsrådet 2009: 61) Tuokko (2009: 99) konstaterar att allmän kun- skapsnivå i B1-svenska är låg (se närmare i avsnittet 3.2.3). Bristande språkkunskaper i grundskolan och i gymnasiet påverkar språkstudierna i högskolor. På grund av bristerna går en stor del av tiden i högskolorna till att repetera språkets strukturer som behövs till att utveckla yrkesvokabulär. (Statsrådet 2009: 80) 27 Det finns skillnader mellan finskspråkiga och svenskspråkiga skolor och deras språk- program. Före tidigareläggningen av B-språk inledde majoriteten av de finskspråkiga eleverna sina språkstudier i svenska i årskurs 7 medan de svenskspråkiga eleverna in- ledde sina språkstudier i finska tidigare. Då svenska finskspråkiga elever erbjuds en möjlighet att börja sina svenskstudier som ett frivilligt A2-språk som inleds senast i årskurs 5 väljer de dock sällan att inleda sina studier tidigare än vad som behövs. (Stats- rådet 2009: 80) Dessutom har svenskan år 2004 blivit ett frivilligt ämne att skriva i stu- dentexamen och sedan dess har antalet elever som skriver ämnet i studentexamen sjun- kit (Undervisnings- och kulturministeriet 2012: 38). Utgående från redogörelsen om tillämpningen av språklagstiftningen 2009 grundade undervisnings- och kulturministeriet en arbetsgrupp. Gruppens uppgift var att: utvärdera omfattningen av undervisningen i svenska och undervisningsarran- gemang på olika utbildningsstadier, att utreda olika alternativ för att arrangera undervisning i svenska i den grundläggande utbildningen och att presentera förslag för att förbättra undervisning i och inlärning av svenska på alla utbild- ningsstadier. (Undervisnings- och kulturministeriet 2012: 11) Arbetsgruppen kom överens om tre viktiga synvinklar ur vilka undervisningen i svenska språket borde utvecklas. Dessa synvinklar är: ”principerna för utbildningskontinuum och tryggande av jämställt lärande, utveckling av läroplaner och undervisningsmetoder samt utveckling av invandrares möjligheter att erhålla den nivå på språkkunskaper i svenska som behövs för att klara sig i arbetslivet.” (Undervisnings- och kulturministeri- et 2012: 3) För alla synvinklar presenterades flera åtgärdsförslag och arbetsgruppens centrala slut- satser var att tidpunkten för inledningen av studierna i svenska i årskurs 7 är problema- tisk på många sätt. Enligt arbetsgruppen var tidpunkten för inledningen av svenskstudi- erna viktig att granska. Åtgärdsförslaget gällande utvecklingen av undervisningen i svenska var en revidering av läroplaner och undervisningsmetoder. Det nämns också som åtgärdsförslag att kontinuerligt erbjuda möjlighet för svensklärarna att delta i grundutbildning och fortbildning. (Undervisnings- och kulturministeriet 2012: 3) 28 Vi presenterar närmare olika projekt och undersökningar i de följande avsnitten 3.2.1– 3.2.4. 3.2.1 TOKI-projekt och Nätvärket Svenska nu som motivationsprojekt TOKI (Toisen kotimaisen kielen innostamishanke) är ett projekt som pågick under åren 2007–2010. Projektets syfte var att öka intresset för det andra inhemska språket på alla skolstadier och i alla skolformer. Projektet har främjat elevutbyte och utvecklat under- visningen i läroämnet svenska mot en mer praktisk riktning (Utbildningsstyrelsen 2011b: 9, Utbildnings- och kulturministeriet 2012: 50). Nätverket Svenska nu strävar efter att befrämja svenskundervisningen och att få elever- na använda språket i vardagliga situationer och bli modiga språkanvändare genom att möta svenska språket. Nätverket lyfter fram svenska språket i finska klassrum, arbetar för positiva attityder och förmedlar kulturimpulser. Växelverkan mellan svenskan och andra skolämnen främjas och nätverket skapar dynamik och mötesplatser för språkin- lärning i samarbete med skolor, lärare och övriga aktörer inom utbildningssektorn. (Ut- bildnings- och kulturministeriet 2012: 50, Svenska nu 2019) Enligt Utbildnings- och kulturministeriet (2012: 52) är det gemensamma med de två motivationsprojekten att de strävar till att göra svenska språket till en del av elevernas vardag och att få lärarna att pröva nya undervisningsmetoder. Projekten har även försökt påverka attityder. 3.2.2 Utvärdering av inlärningsresultaten i B1-svenska En nationell utvärdering av inlärningsresultaten i svenska utförs ungefär en gång i årti- ondet. Den första utvärderingen genomfördes på 1970-talet och sedan dess har inlär- ningsresultaten utvärderats i samband med läroplansrevideringen. (Hildén & Rautopuro 2014: 17) Utvärdering av inlärningsresultaten i språk är en del av den nationella utbild- 29 ningsutvärderingen i vilken Utbildningsstyrelsen deltar som en medlem i ett expertnät- verk för utbildningsutvärdering (Tuokko 2009: 17). De två sista utvärderingarna (Tuok- ko 2002 & Tuokko 2009) i svenska har gjorts år 2001 och 2008. Timfördelningen i ut- värderingarna från åren 2001 och 2008 har varit samma, sex årsveckotimmar som har fördelats mellan årskurserna 7 och 9. I den kommande utvärderingen har årsveckotim- marna bibehållits men de har fördelats mellan årskurserna 6 och 9. Elevernas villighet att lära sig språk påverkas av motivation och attityder. De båda in- verkar på elevernas förutsättningar att lära sig språk och de går hand i hand med inlär- ningsresultaten. (Undervisnings- och kulturministeriet 2012: 46). Elevernas uppfatt- ningar och attityder har kartlagts för tre teman: vad eleverna anser om ämnet, hur väl de behärskar ämnet och vilken nytta anser de ha av ämnet i framtiden. Utvärderingarna visade att 47 % av eleverna ansåg att svenskan är ett tråkigt skolämne och samtidigt an- såg 52 % ämnet som svårt eller ganska svårt. Bara 27 % av eleverna ansåg sig själva som duktiga i svenska. Pojkarnas attityder gentemot svenskan var mer negativa än flickornas. Eleverna ansåg att de behöver svenska i någon mån i sina framtida studier, men 46 % av dem ansåg att de inte behöver kunna svenska i framtiden i vardagslivet. (Tuokko 2009: 33–34) Begreppen attityd och motivation diskuteras närmare i avsnitt 3.3. Tuokko (2009) har jämfört resultaten av elevernas kunskaper i B1-svenska i utbild- ningsutvärderingarna från åren 2001 och 2008. Hon konstaterar att elevernas receptiva kunskaper (hörförståelse, grammatik och läsförståelse) har sjunkit och den allmänna kunskapsnivån har blivit lägre. Flickorna klarade sig bättre år 2008 i alla delområden än pojkarna. Läroplansgrunderna 2004 betonar kommunikativa språkfärdigheter och som utvecklingsförslag föreslog en expertgrupp som planerade utbildningsutvärderingen till exempel att antalet övningar i muntlig kommunikation och i hörförståelse ökas. Ett till utvecklingsförslag var att öva användning av muntligt språk och att kontinuerligt utvär- dera muntliga färdigheter som en del av bedömningen i ämnet. (Tuokko 2009: 99, 117) År 2008 var elevernas svenskkunskaper på en nöjaktig nivå (Nationella centret för ut- bildningsutvärdering 2019). 30 Det nationella centret för utbildningsutvärdering (Kansallinen koulutuksen arviointikes- kus, KARVI) genomför nästa utbildningsutvärdering i svenska i årskurs 9 våren 2020. Utvärderingen innehåller uppgifter som mäter elevers förmåga att förstå och producera både skriftliga och muntliga texter på svenska. Resultaten av utbildningsutvärderingen publiceras våren 2021. (Nationella centret för utbildningsutvärdering 2019). 3.2.3 Projektet Svenska i toppen Utgångspunkten för Helsingfors universitets forskningsprojekt Svenska i toppen har va- rit de negativt betonade mediediskussionerna om svenskundervisningen och om ämnets ställning. Undersökningen har riktats till elever och lärare. Forskarna Lehti-Eklund och Green-Vänttinen har velat lyfta fram goda praktiker och vad som kunde utvecklas i språkundervisningen, vad deltagarna anser om verksamheten och hurdana önskemål de har om svenskundervisning. (Lehti-Eklund & Green-Vänttinen 2011: 5, 8) Det viktigas- te resultatet i forskningen var att eleverna har en positiv bild av svenska som skolämne, vilket kommer fram i elevernas svar. Neutralt inställda elever ansåg svenskan som ett ämne bland andra obligatoriska läroämnen, och bland de elever som ställde sig negativt till svenskan är en del sådana som inte vill studera språket, men tyckte om lektionerna. Lärarna ansåg att motivationen kan vara ett problem i olika skeden av studierna men att det är gemensamt för alla läroämnen. Lärarna önskade att diskussionen om läroämnet i medierna skulle bli mer nyanserad. (Lehti-Eklund & Green-Vänttinen 2011: 65) Forsk- ningsprojektet Svenska i toppen visade ett mer positivt resultat om bilden av svenska som skolämne jämfört med Tuokkos utvärdering. Lehti-Eklund och Green-Vänttinen (2011: 68) har komprimerat en lista på elevernas och lärarnas önskemål i fråga om svenskundervisningen i några nyckelord: svenska i klass- rummet, vardagssvenska, svensk kultur och lättillgängligt autentiskt material. Eleverna vill ha flera muntliga övningar och lära sig att använda svenska i vardagliga situationer. Eleverna vill också bekanta sig med den svenska kulturen. Eleverna önskar också mera hörförståelse, pararbete, spel och filmer samt de lägger också värde på grammatikun- 31 dervisningen och en gemensam genomgång av läxor och uppgifter. Eleverna önskar också omväxlande lektioner och bra atmosfär. Det hur språkinlärning möjliggörs och organiseras i klassrummet påverkas huvudsakligen av lärarnas insatser. Lärarna vill att stämningen i klassen skall vara öppen och positiv eftersom den fungerar som en motive- rande faktor. Målsättningen för svenskundervisningen är att eleverna ska få en positiv inställning till språket. Målet är också att upprätthålla elevernas intresse och att få dem att vilja lära sig flera språk också efter grundskolan. Eleverna borde också klara sig i vardagliga situationer och kunna språkets grunder. (Lehti-Eklund & Green-Vänttinen 2011: 28, 65–66) I samma undersökning konstateras att lärarna strävar efter att eleverna kan använda språket i vardagliga situationer. I språkundervisningen är det också möjligt att samarbeta med andra läroämnen (Utbildningsstyrelsen 2014: 197). Forskarna har föreslagit i deras undersökning att målsättningarna i läroplanen borde uppdateras och inledandet av svenskstudierna borde tidigareläggas eller antalet års- veckotimmar i ämnet borde ökas. Lehti-Eklund och Green-Vänttinen konstaterar att det nuvarande antalet årsveckotimmar, två årsveckotimmar, är ett minimum vad som be- hövs för att eleverna kan få tillräcklig kompetens för framtida studier i gymnasium och i högskolor. (Lehti-Eklund & Green-Vänttinen 2011: 69) 3.2.4 Nationalspråksutredningen Utbildningsstyrelsens nationalspråksutredning utgår från Utbildningsstyrelsens och un- dervisnings- och kulturministeriets resultatavtal samt från statsrådets redogörelse om språklagstiftningens tillämpning. Syftet med utredningen har varit att utvärdera under- visningens tillräcklighet för att uppfylla grundlagens bestämmelser och i dem ingående skyldigheter gällande nationalspråken. Utredningens syfte har varit att skapa ett under- lag för samhälleliga beslut om undervisningen i nationalspråken. (Utbildningsstyrelsen 2011a: 7–8) 32 Åtgärdsförslagen gällande undervisningen i B1-språket som har presenterats i nationalspråksutredningen är flera. I utredningen föreslogs bland annat tidigareläggning av undervisningen i B1-språket svenska så att språkstudier inleds på sjätte klassen istället för på sjunde klassen. Det föreslogs att det sammanlagda antalet årsveckotimmar bibehålls oförändrat i sex årsveckotimmar och att timantalet i årskurserna 7–9 minskas med en årsveckotimme. Enligt utredningen är minimiantalet av årsveckotimmar på den sjätte klassen minst en årsveckotimme. Förändringen motiveras med tanke på att yngre elever har mer positiv förhållning till språkstudier än de tonåriga eleverna i de högre årskurserna. Det föreslogs i Utbildningsstyrelsens läroplansarbete att innehållet i undervisningen och målsättningarna bör övervägas på nytt för att timfördelningen har förnyats. (Utbildningsstyrelsen 2011a: 71-72) De preliminära åtgärdsförslagen och de uppgifter som framkommer i nationalspråksutredning har använts i undervisningsministeriet tillsatta arbetsgrupp Den grundläggande utbildningen 2020 - allmänna riksomfattande mål och timfördelning. Arbetsgruppen har givit deras slutsatser 1.6.2010 till Undervisnings- och kulturministeriet. (Utbildningsstyrelsen 2011a: 8) Enligt arbetsgruppens rapport är det centralt att eleverna får en positiv upplevelse av språket i ett tidigt skede för att språkinlärning påverkas av inställningen och attityderna till det andra inhemska språket. (Utbildningsstyrelsen 2011a: 74) För att öka intresset för det andra inhemska språket har det genomförts konkreta åtgärder såsom utvecklingsprojekt. Olika projekt har pre- senterats i avsnitt 3.2. 3.3 Undervisning av B1-lärokursen i svenska Språkinlärning är en livslång process. I skolan är användning av språket i olika sam- manhang och situationer utgångspunkten för språkundervisningen. Språkundervisningen ska stödja språkbruk och stärka språklig medvetenhet. Språk undervisas på flera olika sätt och eleverna ska uppmuntras till att använda de språk som lärs i skolan också på fritiden. Barn tillägnar sig kunskaper i flera språk i sitt vardagliga liv: i skolan, i hem- 33 met och på fritiden. Eleverna handleds att läsa lämpliga texter och söka information på olika språk. (Utbildningsstyrelsen 2014: 196–197) Som följande presenteras läroplans- målen för B1-lärokursen i svenska. Målen för B1-lärokursen i svenska i årskurs 3–6 och i årskurs 7–9 Målen för B1-lärokursen i svenska är indelade i fem under rubriker i LP 2014. Rubri- kerna är Kulturell mångfald och språkmedvetenhet, Färdigheter för språkstudier, Väx- ande språkkunskap: förmåga att kommunicera, Växande språkkunskap: förmåga att tol- ka texter och Växande språkkunskap: förmåga att producera texter. (Utbildningsstyrel- sen 2014: 217) Kulturell mångfald och språkmedvetenhet åk 3–6 Målet är att eleverna bekantar sig med Finlands två nationella språks ställning samt hur svenska språket påverkar finska språket. Eleverna lär sig att strukturera sin uppfattning om de språk de studerar. (Utbildningsstyrelsen 2014: 217) åk 7–9 Målet är att handleda elever att bekanta sig med nordisk språkmiljö och värden som för- enar Norden. Vidare ska eleverna handledas att lägga märke till regelbundenheter som finns i svenska språket, hur likadana ärenden uttrycks i andra språk samt att använda språkvetenskapliga begrepp som stöd för sitt lärande. (Utbildningsstyrelsen 2014: 345) Färdigheter för språkstudier åk 3–6 Målet är att vägleda eleverna träna sina kommunikationsfärdigheter i en tillåtande stu- dieatmosfär också med hjälp av informations- och kommunikationsteknologi. Eleverna lär sig att ta hand om sin egen inlärning och att utvärdera sig själv. Målet är också att uppmuntra eleverna att se svenskans betydelse som en del av livslång inlärning samt att 34 utöka språkresurser. Eleverna uppmuntras att upptäcka och utnyttja svenskspråkiga in- lärningsmiljöer utanför skolan. (Utbildningsstyrelsen 2014: 217) åk 7–9 Målet är att uppmuntra eleverna att sätta upp mål, utnyttja mångsidiga sätt att lära sig språk och utvärdera sitt lärande självständigt och i samarbete. Målet är också att handle- da eleverna till positiv växelverkan där det viktigaste är att budskapet förmedlas. Ele- verna uppmuntras att lägga märke till möjligheter att använda svenska språket i sitt liv och vägleda eleverna att använda språket modigt i olika situationer i och utanför skolan. (Utbildningsstyrelsen 2014: 345) Växande språkkunskap, förmåga att kommunicera åk 3–6 Målet är att vägleda eleverna att öva olika, speciellt muntliga kommunikationssituatio- ner. Uppmuntra eleverna att använda mångsidiga också icke-verbala sätt för att förmed- la sitt budskap och vid behov be om långsammare tempo och upprepning i muntliga kommunikationssituationer. Målet är också att vägleda eleverna att träna olika artighets- fraser. (Utbildningsstyrelsen 2014: 217) åk 7–9 Målet är att erbjuda möjligheter att öva användning av skriftlig och muntlig kommuni- kation via olika kommunikationskanaler och stödja eleverna i användning av olika språkliga kommunikationsstrategier. Målet är också att hjälpa eleverna att utvidga sin kännedom om olika artiga uttryck som hör ihop med artigt språkbruk. (Utbildningssty- relsen 2014: 345) Växande språkkunskap, förmåga att tolka texter åk 3–6 Målet är att uppmuntra eleverna att ta reda på med hjälp av kontexten i skriven text eller tal det som är förutsebart och för åldersgruppen lämpligt eller vanligt. (Utbildningssty- relsen 2014: 217) 35 åk 7–9 Målet är att uppmuntra eleverna att tolka skriftliga och muntliga texter utgående från sin åldersnivå. (Utbildningsstyrelsen 2014: 345) Växande språkkunskap, förmåga att producera texter åk 3–6 Målet är att erbjuda rikligt med möjligheter att öva mycket enkla för åldern relevanta situationer att tala eller skriva språket. (Utbildningsstyrelsen 2014: 217) åk 7–9 Målet är att erbjuda rikligt med möjligheter att öva i åldern lämpliga situationer att öva småskaligt skrivande och tal om lika teman samt fästa uppmärksamhet vid strukturer som är relevanta för textens innehåll och vid uttal. (Utbildningsstyrelsen 2014: 345) Motivation och attityder till inlärning När eleverna anser att studierna som betydelsefulla och samarbete görs orkar eleverna anstränga sig mot sina mål och känner glädje över sin inlärning. Om studierna anses obetydliga kan det göra eleven utmattad och kynisk. (Salmela-Aro 2018: 10) Salmela- Aro (2018: 13) presenterar tre olika inlärningstyper: icke-sensitiva maskrosor, tulpaner som är lite mer sensitiva än maskrosor och orkidéer för vem är det viktigt med bra för- enlighet med inlärningsmotivation och inlärningsmiljö. Orkidé-elever blomstrar i en god miljö men vissnar i en utmanande miljö. Salmela-Aro påpekar att enligt en ny in- lärningsmotivationsteori av Ryan och Deci (2017) är det viktigt att sporra och uppmunt- ra elever att ta nya utmaningar, att försöka och att göra ansträngningar tillsammans. För utvecklingen av motivation och inlärning finns det två centrala kritiska perioder. Den första är tidig barndom och skolstart och den andra är ungdom. Ungdomen är både en möjlighet och en utmaning för utveckling av inlärning, motivation och ansvar. Det är möjligt att lära sig inlärningsmotivation och den utvecklas under ungdomstiden. (Salme- la-Aro 2018: 15) 36 Inlärningsmotivationen påverkas av hurdana uppgifter och vilka saker eleven är intres- serad av och vad som hen anser vara viktigt för sig själv och för sin framtid. Intresse är en viktig del av inlärningen. När eleven är intresserad av det som hen studerar trivs hen med studier och lär sig bättre. Det är också väsentligt vilka uppgifter eleven anser som påfrestande, tidskrävande och sådana som begränsar hens andra resurser. Ytterligare kan till exempel misslyckanden och lyckanden påverka elevens motivation. (Salmela-Aro 2018: 13) Attityder till språkinlärning beskrivs som inlärarens värderingar av och in- ställningar till språk och språkinlärning. Ju positivare attityder eleven har till målspråket desto högre är motivationen och möjligheten till framgångsrik inlärning. Istället leder de negativa attityderna till låg motivation och oftast lägre inlärningsframgång. (Abrahams- son 2009: 207) 3.4 Läromaterial i B1-svenska I samband med revideringen av läroplanen reviderades också undervisningsmaterialet för B1-lärokursen i svenska. Vi presenterar närmare läroböckerna Hallonbåt för grund- skolans årskurs 6 och Megafon för grundskolans årskurser 7–9. Läromaterialet har till- verkats i enlighet med de nya läroplansgrunderna, LP 2014. Hallonbåt Enligt Sanomapro (2019) är utgångspunkten för läroboksserien Hallonbåt att få elever- na att intressera sig för att lära sig svenska språket. Materialet betonar muntlig kommu- nikativ inlärning och övningarna av vardagliga situationer är tänkta att motivera elever- na att använda språket och göra lärandet mångsidigare. Funktionaliteten syns i materia- let i form av spel och lekar samt elevernas arbete i par eller i grupper. Materialet inne- håller också video- och ljudbetonade uppgifter som stöds av skriftligt innehåll. Materia- let erbjuder möjligheter för differentiering. Kontinuerlig utvärdering stöds på olika sätt i materialet. Självutvärdering är en central del av lärandeprocessen och eleverna övar att sätta egna lärandemål. Eleverna utvärderar sin utveckling med hjälp av självutvärdering 37 i slutet av varje kapitel och kan se hur målen uppnåddes, vad som gick bra och vad som behöver utvecklas. Provmaterialet stöder läraren i utvärderingsprocessen och Hallonbåt innehåller också som extra material mindre tester av ord och fraser. (Sanomapro 2019) Megafon Megafon-serien innehåller enligt Otava (2016) bland annat mycket kreativa, ämnes- övergripande och kommunikativa uppgifter som möjliggör individuell inlärning och un- derlättar differentiering. Megafon innehåller till exempel uppgifter med vilka differenti- eringen uppåt är möjlig. Läromaterialet har tagit i beaktande mångsidig kompetens. Se- rien uppmuntrar eleven till att finna lämpliga inlärningsmetoder. Texterna och ordförrå- det är vardagsnära, från olika textgenrer och anknutna till muntliga övningar. Utgångs- punkten med Megafon-serien är att eleverna övar att använda svenska både skriftligt och muntligt i olika sammanhang och eleverna uppmuntras att använda sina kunskaper i svenska. Eleverna blir bekanta med svenska språkets varianter och bekantar sig med Norden och kulturerna i Norden. (Otava 2016) 3.5 Undervisning av svenska i årskurs 6 Grunderna för läroplanen för den grundläggande utbildningen 2014 har tagits i bruk 1.8.2016. I samband med detta flyttades inledningen av B1-lärokursen i svenska från årskurs 7 till årskurs 6. Från och med det har både ämnes- och klasslärare kunnat under- visa B1-svenska. (Hakola 2017: 1) Ämneslärare undervisar svenska vanligen i årskur- serna 7–9 och i gymnasiet. I årskurserna 1–6 ansvarar klasslärare för undervisning i fle- ra olika läroämnen, och i samband med tidigareläggningen av B1-lärokursen i svenska fick klasslärarna B1-svenska som ett till ämne som de undervisar i. Språkbadslärare är ämneslärare i svenska och klasslärare och de fungerar som klasslärare i språkbad, klass- lärare i finskspråkig skola eller ämneslärare i svenska på den grundläggande utbildning- en och i gymnasiet. (Rossi m.fl. 2017: 193) 38 I Finland kan man få behörigheten att arbeta som ämneslärare i svenska vid sju univer- sitet och vid fem yrkeshögskolor. Det vanligaste sättet att få behörighet att arbeta som ämneslärare i svenska är att studera svenska som huvudämne vid universitet och bli ut- examinerad som filosofie magister och ämneslärare i svenska. I studierna ingår grund- och ämnesstudier och fördjupande studier i svenska (120 studiepoäng), pedagogiska studier för lärare (60 studiepoäng) samt auskultering (ungefär 20 studiepoäng). Man får också behörighet att undervisa i svenska på alla stadier (grundskolans årskurser 1–9 och andra stadiet) om man har läst svenska minst 60 studiepoäng som biämne och har peda- gogiska studier för lärare. Språkbadslärarstuderanden vid Vasa universitet blir utexami- nerade som filosofie magistrar och är behöriga att undervisa i svenska på alla stadier eftersom deras studier ger dem behörigheten att arbeta som språkbadslärare, klasslärare och ämneslärare i svenska. Klasslärare är oftast pedagogie magistrar och de är behöriga att undervisa i svenska i årskurserna 1–6 eftersom deras utbildning ger dem behörighet att undervisa alla läroämnen i årskurserna 1–6. (Rossi m.fl. 2017: 23, 41) Utbildnings- programmet för språkbadsundervisning vid Vasa universitet hade sin sista intagning hösten 2016. (Svenska Yle 2016) Från och med hösten 2018 har ett utbildningsprogram för språkbadslärare börjat vid Åbo Akademi i Vasa. Utbildningen ger pedagogie magis- terexamen och en behörighet att undervisa i svenska i årskurserna 1–9 och en behörig- het att arbeta som klasslärare i språkbad och i reguljär enspråkig undervisning. (Åbo Akademi 2019) Enligt nationalspråksutredningen är det viktigt att B1-språk undervisas av ämneslärare redan på sjätte klassen för att trygga en högklassig undervisning. Även de klasslärare som är specialiserade på undervisning av svenska kan trygga att undervisningen är hög- klassig. Författarna av nationalspråksutredningen betonar att med hjälp av fortbildning strävar man efter och garanterar tillräckliga kunskaper hos de lärare som arbetar med tidig språkundervisning. Behovet av ämneslärare ökar om ämneslärarna undervisar svenska i grundskolans årskurser 1–6 (Utbildningsstyrelsen 2011a: 75) 39 Lärarnas uppfattningar om tidigareläggning (SRO, förfrågan) Svensklärarna i Finland gjorde en medlemsförfrågning våren 2014 om tidigareläggning- en av B1-lärokursen i svenska och om revidering av läroplanen. De svarande ombads att svara på öppna frågor om vad som var positivt och hurdana problem som den nya tim- fördelningen innebär för svenskundervisningen. Efter det ombads de svarande att be- döma hur den nya timfördelningen har påverkat antalet undervisningstimmar för deras del och arbetssituationen överlag. Den enda positiva sak som de svarande tog upp var att inlärningen av svenska inleds redan i grundskolans lägre årskurser. De motiverade sina svar med att ju tidigare man inleder med svenska desto effektivare är språkinlär- ning och det är en fördel att inleda svenskstudierna innan puberteten och grundskolans årskurs 7 då attityderna redan är tydligt negativare. (Rossi m.fl. 2017: 165) Rossi m.fl. (2017) har presenterat vad som enligt de svarande upplevdes som problema- tiskt med att undervisningen av B1-lärokursen i svenska inleds i årskurs 6. Problemen var enligt svararna att svensktimmarna i årskurserna 7–9 har minskat och spjälkas till flera årskurser, klasslärare undervisar svenska i årskurs 6, elevernas kompetensnivå sjunker, olika kommuner har fördelat de sex årsveckotimmarna undervisning på olika sätt, studier av ett A2-språk har minskats och inledandet av ett ytterligare språk i årskur- serna 1–6 kan vara utmanade för några elever som redan har problem med A1-språket. (Rossi m.fl. 2017: 166) De svarande ansåg att jämlikheten mellan eleverna lider också av att i årskurser 1–6 i grundskolan undervisar både ämneslärare och klasslärare i svenska. Även om båda är behöriga att undervisa i svenska i årskurserna 1–6 i grundskolan ansåg de svarande att de elever som undervisats av klasslärare behöver sannolikt repetition och eventuellt lära bort till exempel felaktiga språkliga strukturer. Enligt de svarande kommer följder av de ovannämnda missförhållanden att återspeglas år 2020 när eleverna söker sig till andra stadiets utbildningar med mycket olika färdigheter i svenska. (Rossi m.fl. 2017: 175) 40 Klasslärarnas och ämneslärarnas beredskap och behov för att undervisa i svenska i åk6 Enligt Rossi m.fl. (2017) har Tollola (2015) undersökt i sin kandidatavhandling i peda- gogik lärarnas beredskap att undervisa i svenska för elever i lägre årskurser. Beredska- pen behandlades från två synvinklar: lärarnas språkkunskaper och förverkligandet av läroplanen. Lärarna som deltog i undersökningen var klasslärare, ämneslärare i svenska och dubbelbehöriga lärare (klasslärare och ämneslärare i svenska). Lärarna utvärderade sina egna språkkunskaper med hjälp av den Gemensamma europeiska referensramen för språk. Klasslärarnas självbedömda språkförmåga var lite lägre än B1, medan ämneslä- rarnas och de dubbelbehöriga lärarnas självbedömning motsvarade nivåerna C1–C2. Lärare bedömde sin förmåga att genomföra läroplansbaserad svenskundervisning med hjälp av olika påståenden på en skala dåligt – måttligt – väl. Klasslärarna upplevde ni- vån på sin beredskap vara måttlig, medan ämneslärarna och de dubbelbehöriga lärarna upplevde beredskapsnivån vara mellan måttlig och väl. Ungefär tre fjärdedelar av de svarande ansåg att deras beredskap att undervisa i svenska i årskurs 6 var tillräckliga. Av klasslärare var det mindre än hälften, av ämneslärare drygt tre fjärdedelar och av de dubbelbehöriga alla som kände att deras beredskap var tillräcklig. (Rossi m.fl. 2017: 26) Viljan att undervisa i svenska i årskurs 6 varierade. Mindre än hälften av klasslärarna uttryckte sin vilja att göra det och tre fjärdedelar av ämneslärarna och alla dubbelbehö- riga ville undervisa i svenska i årskurs 6. Lärarna motiverade sin vilja att undervisa i svenska i årskurs 6 med sina egna tillräckliga färdigheter, deras arbetssituation och av sjätteklassisters upplevelse av undervisningens meningsfullhet. Skälen till bristande in- tresse för att undervisa i svenska i årskurs 6 var relaterade till lärarnas egna otillräckliga språkkunskaper, utmanande undervisningsmetoder i grundskolans lägre årskurser och svåra praktiska arrangemang. (Rossi m.fl. 2017: 26) Enligt självutvärderingarna hade ämneslärarna och de dubbelbehöriga lärarna bättre be- redskap att undervisa i svenska i årskurs 6. Mer än hälften av klasslärarna som deltog i undersökningen ansåg att de inte hade tillräcklig beredskap att undervisa i svenska i årskurs 6 och de ville inte heller undervisa i svenska. Enligt Rossi m.fl. (2017) lönar det 41 sig att överväga om kvaliteten på svenskundervisning i årskurser 1–6 i grundskolan kommer att försämras om klasslärare oavsett sin beredskap eller sitt varierande intresse undervisar svenska i årskurserna 1–6 i grundskolan efter att den nya timfördelningen har tagits i bruk. (Rossi m.fl. 2017: 27). Rossi m.fl. (2017) presenterar rekommendationer för hur utbildningar och lärarutbild- ningar samt undervisningen i B1-svenska borde utvecklas. Gällande B1-svenska re- kommenderar Rossi m.fl. (2017) att det inte ska förekomma avbrott i elevernas språk- stig utan att B1-svenskan borde undervisas varje år i årskurserna 6–9. Enligt Rossi m.fl. (2017) är pausen i språkstudierna en orsak till förändringar i elevernas språkkunskaper vid övergången från grundskolan till utbildning på andra stadiet. Det att en del kommu- ner ger mera än minimiantalet årsveckotimmar i svenska och andra bara ger minimian- talet orsakar en skillnad i antalet undervisningstimmar i B1-svenska vilket påverkar att grundskoleelever har bakom sig olika mycket studier i B1-svenska då de inleder andra stadiets utbildning. Undervisningen som arrangeras kan antingen överstiga de sex minimiårsveckotimmar som anges i timfördelningen eller följa timfördelningen. En annan rekommendation som Rossi m.fl. (2017) ger är att ämneslärare i svenska och klasslärare som har avlagt biämnestudier i svenska borde ges uppdraget att undervisa i B1-svenska. De anser också att det bör finnas möjligheter till fortbildning för de lärare som undervisar i svenska i årskurserna 1–6 i grundskolan. (Rossi m.fl. 2017: 206–207) 42 4 LÄRARNAS SYN PÅ REVIDERINGEN AV LÄROPLANEN OCH TIDIGARELÄGGNINGEN AV B1-LÄROKURSEN I SVENSKA I det här kapitlet presenteras analysen av de intervjusvar som de fem lärare som under- visar svenska antingen i årskurs 6 eller i årskurserna 7–9 givit i sina intervjuer. Inter- vjumaterialet har grupperats i mindre kategorier som är till påseende nedan i figur 2. Den första delen handlar om lärarnas utbildningsbakgrund och språkliga bakgrund samt arbetserfarenheten som svensklärare. I den andra delen behandlas lärarnas syn på revi- deringen av läroplanen. I den tredje delen presenteras lärarnas syn på tidigareläggningen av B1-lärokursen i svenska och dess inverkan på eleverna och deras inlärning och vilja att lära sig svenska. Den fjärde delen handlar om undervisning i B1-svenska och disku- terar undervisningsmetoder och vem som enligt informanterna ska undervisa i svenska i årskurs 6. Figur 2. Analys av intervjumaterialet BAKGRUNDSINFORMATION REVIDERING AV LÄROPLANEN TIDIGARELÄGGNINGEN AV B1- LÄROKURSEN I SVENSKA UNDERVISNING I B1-SVENSKA 1 2 3 4 43 4.1 Bakgrundsinformation Tre av informanterna arbetar som klasslärare i årskurserna 1–6 i grundskolan och två som ämneslärare i svenska i årskurserna 7–9 i grundskolan. Informanterna har utexami- nerats från tre olika universitet och har haft olika ämnen som huvudämne och biämne. Svenska har varit huvudämnet för två informanter och biämne för två informanter. Fyra av informanterna är filosofie magistrar och en är pedagogie magister. Informanterna har arbetat som lärare från fyra till över tjugo år, dock så att alla förutom en har arbetat i över 10 år. Ju längre informanten har arbetat som lärare desto mer erfarenhet har hen av att analysera förändringar som har skett under läroplansrevideringarna. För att behålla informanternas anonymitet kallar vi dem för Lärare 1, Lärare 2, Lärare 3, Lärare 4 och Lärare 5 i vår undersökning. Det finns också Lärare X och Lärare Y som har deltagit i vår undersökning hösten 2016. Lärarna har inte numrerats i den ordning som de anges sig tabell 2. Universitet Huvudämne/biämne Examen Lärarerfarenhet Åbo universitet tyska, översättning/svenska filosofie magister 4 år Vasa universitet svenska/tyska filosofie magister 10 år Åbo universitet pedagogik pedagogie magister 14 år Jyväskylä universitet svenska/engelska filosofie magister 29 år Åbo universitet franska, språk och kultur/nordisk filologi filosofie magister 15 år Informationen saknas svenska/tyska filosofie magister 10 år Uleåborg universitet pedagogik/flerspråkighet pedagogie magister 2 år Tabell 2. Bakgrundsinformation om informanterna 44 4.2 Revidering av läroplanen Informanterna tillfrågades hurdana tankar revideringen av läroplanen väckte hos dem när de hörde om det för den första gången före LP 2014 togs i bruk samt hur det känns nu när de har använt LP 2014 i två år. Informanterna beskrev LP 2014 med följande ord: epäselvä (råddig), vaikeaselkoinen (svårtolkad), hankala (besvärlig) och sekava (flummig) och berättade att de har undrat vad innehållet innebär i praktiken när det är skrivet med så fina ord (se citat 1). (1) Opettajanhuoneessa on puhuttu, että, mitä pitäisi käytännössä tehdä, kun selostukset ovat sellaista pilviliitoa, tosi korkealentoista hommaa… Tän kaks vuotta mitä tässä on mennyt niin ei mun mielestä mitään ihmeellis- tä, ihan normaalia arkea, mitä ennenkin. Lärare 1 En av informanterna beskrev att enligt henne har det inte skett någonting speciellt under de två åren då de nya läroplansgrunderna har varit i kraft och en annan ansåg att undervisningen inte har förändrats radikalt i praktiken (se citat 2). (2) Oli aika sekavat fiilikset, että mitä se nyt käytännössä tarkoittaa… Koros- tettiin, että nyt tapahtuu jotain aivan mahtavaa ja uutta ja ikinä ennemmin ei oo tällaista tehty, mutta käytännössä ei ihan kuitenkaan radikaalisti oo muuttunu. Lärare 3 I de första intervjuerna hösten 2016 kom det fram att den första informationen om LP 2014 hade för det mesta väckt oro och en känsla av utmaningar bland informanterna och en känsla av att de måste ändra allting på en gång (se citat 3). Lärare 1 var tveksam ifall de som reviderat läroplanen har tänkt hur förändringar ska verkställas i praktiken (se citat 4). Trots att informanterna hösten 2016 lyfte fram negativa aspekter uppfattade alla informanter revideringen som positiv i intervjun som gjordes 2018 och angav att de har varit delvis ivriga inför revideringen. (3) Vaikutti möröltä, että mitä sille pitäisi tehdä ja nyt yhtäkkiä pitäisi muuttaa kaikki, kun se muuttui niin laajasti. Lärare X 45 (4) Apua – oli se fiilis, että ei vitsit mihin tämä maailma on menossa. Tajuavat- ko päätöksentekijät ja OPS:n laatijat mitään siitä käytännön työstä, mitä se on. Kuinka se toimii ja kuinka se ei toimi. Lärare 1 En informant konstaterade i intervjun 2018 att LP 2014 kändes högtflygande och att in- nehållet var i någon mån svårt att förstå. En annan informant ansåg att läroplanen ger friheter för att den är tillämpbar. Lärare 5 ansåg att de mångvetenskapliga lärområdena vara båda en möjlighet och en utmaning. Hen undrade hur man skulle kunna inkludera flera läroämnen när man ordnar till exempel temadagar. Enligt Lärare 4 kunde man kombinera olika läroämnen, utveckla mångvetenskapliga lärområden samt komma bort från den traditionella bundenheten till läroämnen (se citat 5). Som tidigare konstaterat (avsnitt 2.1.2) ska skolorna genomföra ett mångvetenskapligt lärområde minst en gång per läsår (Utbildningsstyrelsen 2019a). Mångvetenskapliga lärområden är ett bra sätt att arbeta ämnesövergripande och kombinera olika läroämnen i en större helhet. (5) Antaa enemmän vapauksia ja on sovellettavissa oleva. Enemmänkin voisi oppiaineita ja monialaisia oppimiskokonaisuuksia yhdistää. Se on vielä harjoituksen alla, sitä pystyisi kehittää vielä enemmän, ettei olisi niin op- piainesidonnaista, vaan ottaisi jonkin aiheen mitä sitten opiskellaan. Lärare 4 Lärare 5 konstaterade att det är svårt att utvärdera innehållet i LP 2014 eftersom den har varit i användningen först en så kort tid. Hen konstaterade att det tar några år innan hen kan se hur LP 2014 har påverkat hens undervisning. Det är ännu för tidigt att dra några slutsatser. När hen läste LP 2014 för den första gången tänkte hen att vem har skrivit texten när den kändes att den innehåller bara tomma ord. Texten innehåller enligt hen överord och är ”himlastormande” (maailmaa syleilevä) (se citat 6). (6) Ekan kerran, kun rupesin lukemaan uuden opsin valtakunnallista osiota niin OMG katoinkuka näitä sanahelinöitä tänne on kehitellyt. Siellä oli kaikki ylisanat mitä voi olla, siis se oli maailmaa syleilevä. Ajattelin, että vautsi mitä tekstiä. Aika fakiiri, joka tämän tällaisenaan toteuttaa. Todel- lisuus luokkahuoneessa on kuitenkin sitä etteivät ne oppilaat ole sen ih- meellisempiä tässä opsissa kuin ikinä ennenkään. Lärare 5 46 4.2.1 Formativ bedömning Informanterna ombads att nämna tre utmaningar eller möjligheter som ibruktagandet av LP 2014 har fört med sig och hur dessa påverkat deras arbete. Utmaningar och möjlig- heter som informanterna har upplevt avviker från varandra men är också i någon mån likadana. En del av informanterna lyfte fram dokumenteringen av den formativa be- dömningen som en utmaning. Två av informanterna ger muntlig respons åt elever under lektionerna, till exempel i samband med muntliga övningar. Lärare 4 konstaterade att hen berättar för eleverna hela tiden om deras framsteg. Hens sätt att genomföra formativ bedömning kan anses vara den direkta respons som hen ger åt eleverna under lektioner- na (se citat 7). (7) Mielestäni haaste on formatiivinen arviointini mitä se ops edellyttää. Tai ei itsessään arviointi, vaan sen näkyväksi tekeminen. Tottakai kerrot lap- sille joka päivä koko ajan mikä meni hyvin, missä ne on hyviä ja missä pitäisi parantaa. Mutta kuinka siitä tekisi näkyvää, kun ei tule aina kirja- tuksi ja mihin ja kuinka kirjaa. Lärare 4 Lärare 1 konstaterade att bedömningen kändes utmanande då LP 2014 togs i bruk och sade att hen upplever den fortfarande som utmanande. Nuförtiden fokuserar bedöm- ningen hela inlärningsprocessen. Hen ansåg att det är lättare att se på provresultaten och aktiviteten under lektionerna när man ger vitsord utan att utvärdera alla faser i arbetet (se citat 8). Enligt LP 2014 ska bedömningen ske både som formativ och summativ be- dömning, varav den formativa bedömningen är till exempel respons av läraren som främjar lärandet och syns i det dagliga arbetet i skolan. Andra exempel på formativa be- dömningen är kamratrespons och självbedömning. (Utbildningsstyrelsen 2014: 52) (8) Jos miettii sitä, niin kyllä vieläkin on helpompi katsoa mitä numeroita siellä kokeessa on tai katsoa tuntiaktiivisuutta ja sanakokeita, että onko numero ylös- vai alaspäin. Kun oppilaita on niin paljon, sitä miettii millä muistaa ja näkee kaikkien työvaiheet. Lärare 1 År 2016 lyfte Lärare 1 fram elevernas självutvärdering både som en utmaning och en möjlighet. Hen undrade då över hur bedömningen kommer att ändras när mellanbetyg 47 inte längre ges utan eleverna har ett utvärderingssamtal med läraren och sina föräldrar. Det bestäms i den lokala läroplanen om skolorna i kommunen vill ge ett mellanbetyg (Utbildningsstyrelsen 2014: 58) I undersökningskommunens lokala läroplans står det att mellanbetyg ersätts med ett utvecklingssamtal i årskurserna 1–4 (ingen läroplanskälla anges här för att säkra informanternas anonymitet). Såsom Lärare 1 konstaterar i citat 9 ska inte provresultaten längre ha en så stor vikt i bedömningen utan hela processen be- döms som en helhet. (9) Enää ei arvostella sitä numeroa pelkän kokeen perusteella. Nyt se on jo- tenkin niin, että se koko prosessi arvioidaan. Lärare 1 (2016) Hen såg dessutom behovet av att kunna bedöma varje elevs individuella inlärningspro- cess som en utmaning då det finns omkring 20 elever i klassen. Hen lyfte fram föränd- ringarna i läroplanen gällande bedömningen: i enlighet med LP 2004 har eleverna be- dömts mer utgående från provresultaten och med siffervitsord. Samtidigt ansåg Lärare 1 självutvärderingen som en möjlighet som hjälper läraren när hen utför bedömningen. Det kan konstateras att utvärderingsprocessen och bedömningen kändes fortfarande ut- manande för Lärare 1 för att hen nämnde likadana utmaningar i de båda intervjuerna. I samband med intervjun 2018 nämnde hen dock inte självutvärderingen. Överlag har informanterna likartade sätt att utvärdera elevernas inlärningsprocess. Många nämnde att aspekter som de tar i beaktande när de ger vitsord är till exempel prov, ordprov och muntlig prestation och aktivitet under lektionerna (se citaten 10, 11 och 12). (10) Ehkä vähän enemmän tulee kiinnitettyä huomiota puhumiseen, että onko siellä nyt enemmän rohkeutta. Ehkä ne on vähän rohkeampia kieltämättä, kun ovat avanneet suunsa kutosella monta kertaa… Yksi minkä otan kyl- lä heti kun aika riittää, ja mikä olisi kiva, on joku pieni suullinen esimer- kiksi haastattelen niitä vähän. Lärare 2 48 (11) Aktiivisuus, paljon olen siitä puhunut, kun täällä tahtoo olla sellaisia op- pilaita, jotka eivät avaa suutaan ollenkaan. Mulle on uutena tullut, mikä on mielestäni aivan käsittämätöntä, ettei kielten tunneilla suostuta sano- maan vaikka lause olisikin oikein ja olen nähnyt, että se on oikein. Ei ne sano, ei avata suuta. En mä halua sanoa sitä, kun sanon kuitenkin väärin. Ikinä aiemmin ei ole tällaista ollut. Lärare 1 (12) Ainakin sen suullisen ja, että on esimerkiksi useampia kuuntelutehtäviä. Käytän kyllä ihan perinteisiä kokeita, mutta Hallonbåtissa käydään yksi kappale läpi ja sitten pidetään koe. Näin koe tulee useammin, mutta pie- nemmästä alueesta ja oppilailla on useampi mahdollisuus vaikuttaa ar- vosanaan …Ei painotu ehkä niin paljon yhteen kokeeseen, jossa on use- ampi kappale samassa kokeessa. Lärare 3 Två av informanterna nämnde också kamratbedömning som ett sätt att utvärdera kun- nande (se citat 13). Kamratbedömningen är en förändring som LP 2014 har fört med sig till Lärare 5:s arbete (se citat 14). Kamratbedömning såsom också självbedömning hjäl- per eleverna att förstå sin framgång i skolarbetet och hur man kan påverka sitt lärande. Eleverna blir medvetna om deras framsteg. (Utbildningsstyrelsen 2014: 50) En infor- mant lyfte också fram självbedömningen som finns i läromaterialet som hen använder efter varje genomgått stycke. (13) Sekin tulee luonnostaan, että kun ruotsissa on paljon keskustelutehtäviä niin tekevät vertaisarviointia kaverin kanssa ja siinä samalla korjaavatkin toinen toisiaan. Lärare 4 (14) Aina tietyin väliajoin tehdään vertaisarviointia puhetehtävissä. Mulla on tiettyjä kysymyksiä, mitä sitten mietitään. Rakentavaa palautetta, positii- visen kautta mietitään, mikä on ollut mukavinta kun parin kanssa on teh- nyt töitä. Lärare 5 Även om bedömningskriterierna enligt LP 2014 grundar sig på den Europeiska referens- ramen för språk och dess för Finland utarbetade tillämpning så har informanterna inte ännu tagit den Europeiska språkportfolion som ett verktyg i sin utvärderingsprocess. Enligt LP 2014 kan eleverna bedöma sina språkfärdigheter till exempel med hjälp av den Europeiska språkportfolion (Utbildningsstyrelsen 2014: 218). 49 4.2.2 Funktionalitet Två av informanterna lyfte fram funktionalitet såsom aktiverande och erfarenhetsbaserade arbetssätt vilket också läroplanen betonar (Utbildningsstyrelsen 2014: 30). Funktionalitet har också betonats i fortbildningar som en informant har deltagit i. Funktionaliteten upplevdes både som en utmaning och en möjlighet. Lärare 1 ansåg å ena sidan de stora elevgrupperna som utmanande för förverkligandet av funk- tionaliteten. Å andra sidan upplevdes funktionaliteten som en möjlighet när funktionella och kommunikativa arbetssätt i undervisningen ökar (se citat 15). (15) Voi olla paljon oppilaita, isoja ryhmiä ja pitäisi silti yrittää toiminnalli- suutta. Kaikkien ryhmien kanssa ei onnistu… Toisaalta toiminnallisuus vaikka ruotsin kielessä, siinä on viestinnällisyyttä ja suullista tulee enemmän… saa ja pitää käyttää kieltä enemmän, mielestäni suullisen kielitaidon saaminen on tärkeää. Lärare 1 Lärare 3 hade många funderingar gällande funktionalitet. Hen konstaterade att läropla- nen betonar 1) erfarenhetsaspekten, 2) att läroböckerna inte behöver vara i fokus så mycket och 3) att det är lättare att ta hänsyn till olika inlärningssätt. Hen nämnde dock också att 4) funktionalitet kräver planeringstid och 5) den kan också delvis medföra rastlöshet i klassen. Hen kommenterade även att 6) alla elever kanske inte tycker om funktionella arbetssätt och funderade över hur stor funktionalitetens inlärningsvärde är i jämförelse med mer traditionella arbetssätt i och med att man inte ännu vet hur mycket eleverna lär sig genom funktionella arbetssätt (se citat 16). (16) Jotenkin tuntuu, että nyt on helpompi ottaa kaikki erilaiset oppimistyylit huomioon. Ei tule niin paljon painetta oppikirjasta, että pitäisi ehtiä tämä ja tämä, kun opsissa kuitenkin painotetaan kokemuksellisuutta eikä tar- vitse orjallisesti keskittyä vain kirjaan. Voi tehdä muitakin asioita. Välillä toiminnallisuutta on vaikea toteuttaa käytännössä, kun se vaatii enemmän valmistelua ja aikaa. Toiminnallisuus on erilaista ja saattaa tuoda levot- tomuutta. On myös oppilaita, jotka eivät tykkää heittäytymisestä, näytte- lemisestä tai mistään sen tyylisestä. Miten sen saisi ettei se ei olisi heille hirveän epämiellyttävää. Lärare 3 50 I jämförelse med intervjuerna från hösten 2016 och hösten 2018 kan det ses en föränd- ring i svaren av Lärare 3. Hösten 2016 ansåg Lärare 3 att LP 2014 möjliggör att man nuförtiden kan se funktionalitet som ”tillåtet” (sallittu) och att eleverna genom att göra roliga saker kan lära sig språk för att läroplanen betonar funktionalitet. Hen funderade på den bästa balansen mellan användningen av funktionalitet och traditionella arbetssätt. Hen var osäker över vem som drar nytta av vilka metoder. Hösten 2018 lyfte hen fram frågan om hur stort inlärningsvärde funktionalitet har och hur mycket eleverna lär sig genom funktionella metoder. (se citaten 17 och 18). (17) Siinä mielessä ehkä tavallaan se paremmin hyväksytään, kun kukaan ei kato sillä lailla. Aattelee tehdä tällasia kivojakin juttuja… Oppiiko siitä mitään, kun vaan Ipadeillä ootte menny siellä ulkona… Voidaan tehä tol- lasia erilaisia juttuja ja nimenomaan että ops sanoo niin. Lärare 3 (2016) (18) Kun toiminnallisuutta on enemmän niin ei kuitenkaan tiedä kuinka hyvin siitä opitaan kuin, että käytetään niitä perinteisiä tapoja. Jos kirjoitat sa- noja vihkoon niin opit kirjoittamaan on yksi oletusarvo josta ei kuiten- kaan ole mitään takeita. Vielä ei tiedetä, jos käytetään toiminnallisuutta, leikkejä ja pelejä, niin paljonko niistä loppujen lopuksi jää asioita mie- leen. Haasteena on opillinen arvo vaiko se, että on kivaa. Lärare 3 Informanterna ombads berätta hur LP 2014 syns i deras arbete, hurdan påverkan den har fört med sig och hur LP 2014 har påverkat deras arbetssätt i jämförelse med LP 2004. Informanterna konstaterade på generell plan att de har ökat användningen av funktionel