VASA UNIVERSITET 

 

Filosofiska fakulteten 

 

 

 

 

 

 

 

 

 

 

 

 

 

 

 

Noora Varis 

 

Tolkning som trefasig process 

 

Förberedelse, genomförande och reflektion bland universitetsstuderande 

 

 

 

 

 

 

 

 

 

 

 

 

 

Avhandling pro gradu i nordiska språk 

 

Vasa 2013



1 

 

INNEHÅLL 

 

TIIVISTELMÄ     5 
 

1 INLEDNING     7 

1.1 Syfte      9 

1.2 Material     11 

1.2.1 Formuläret     12 

1.2.2 Materialsamling    13 

1.2.3 Informanter     14 

1.3 Metod     19 

     

2 TOLKNING: METODER, EXPERTIS OCH STUDIER  21 

2.1 Tolkningsmetoder     21 

2.2 Tolkningsformer i olika tolkningssituationer   24 

2.3 Tolken som språkexpertis    26 

      2.3.1 Språkkunskaper och arbetsspråk   27 

      2.3.2 Allmänna kunskaper och egenskaper   28 

      2.3.3 Etik     29 

2.4 Tolkning i nordiska sammanhang inom studieprogrammen    

vid Vasa universitet          29 

      2.4.1 Undervisning i tolkning    30 

      2.4.2 Undervisning i nordiska språk   31 

 

3 TOLKNING SOM PROCESS OCH PRODUKT   32 

     3.1 Vik-Tuovinens modell    32 

     3.2 Trefasig process     34 

           3.2.1 Förberedelse     36 

           3.2.2 Genomförandet     40 

                    3.2.2.1 Miljö under tolkningsuppdraget   41 

                    3.2.2.2 Tolken i sitt arbete    42 

                    3.2.2.3 Teknisk utrustning    43 



2 

 

           3.2.3 Reflektion     43 

     3.3 Innehållslig produkt     44 

           3.3.1 Fel och korrigeringar i tolkning   44 

                    3.3.1.1 Orsaker till felaktig tolkning   45 

                    3.3.1.2 Bariks kategoriseringar av fel   48 

           3.3.2 Namn och termer    50 

 

4 ANALYS AV TOLKNINGSPROCESSEN   54                        

     4.1 Förberedelse bland studerandena    54 

           4.1.1 Informanternas upplevelser om förberedelserna  57 

           4.1.2 Tolkningens betydelse för informanterna   58 

     4.2 Genomförandet mellan två språkpar   60 

           4.2.1 Tolkning mellan svenska‒finska    60 

           4.2.2 Tolkning mellan danska‒finska   62 

           4.2.3 Felanalys av svenska och danska organisationsnamn och termer 64 

                    4.2.3.1 Utelämningar     66 

                    4.2.3.2 Tillägg     70 

                    4.2.3.3 Ersättningar och fel                          72           

     4.3 Reflektion     77 

 

5 SAMMANFATTANDE DISKUSSION   82 

                                                                    

LITTERATURFÖRTECKNING    87 

 

BILAGOR 

Bilaga 1. Artikeln på svenska     91 

Bilaga 2. Artikeln på danska    92 

Bilaga 3. Antalet fel, korrigeringar och rätta tolkningar: svenska    

               organisationsnamn och termer    93 

Bilaga 4. Antalet fel, korrigeringar och rätta tolkningar: danska    

               organisationsnamn och termer    94 



3 

 

TABELLER 

Tabell 1. Hörförståelse i svenska    16 

Tabell 2. Att tala finska     17 

Tabell 3. Hörförståelse i danska    18 

Tabell 4. Bariks underkategorier av utelämningar   49 

Tabell 5. Bariks underkategorier av tillägg   49 

Tabell 6. Bariks underkategorier av ersättningar och fel  50 

 

FIGURER 

Figur 1. Samtidighet mellan talare och tolk   22 

Figur 2. Kontinuerlig process                33 

Figur 3. Tolkning som trefasig process            34



 

 



5 
 

_____________________________________________________________________ 

VAASAN YLIOPISTO 

Filosofinen tiedekunta 

Tekijä:   Noora Varis 

Pro gradu tutkielma:  Tolkning som trefasig process 

Förberedelse, genomförande och reflektion 

bland universitetsstuderande 

Tutkinto:   Filosofian maisteri 

Oppiaine:    Pohjoismaiset kielet 

Valmistumisvuosi:  2013 

Työn ohjaaja:  Nina Pilke 

______________________________________________________________________ 

TIIVISTELMÄ:  

 

Pro gradu ‒tutkielmani aiheena on kolmivaiheinen tulkkausprosessi. Vaiheet ovat 

valmistautuminen, varsinainen tulkkaustilanne sekä tulkkauksen analysointi ja 

läpikäynti varsinaisen tulkkaussuorituksen jälkeen. Informantteina tutkimuksessani on 

seitsemän Vaasan yliopiston opiskelijaa tulkkauksen perusopintojen ja aineopintojen 

ryhmistä.  

 

Tutkimuksen tavoitteena on selvittää kvalitatiivisen metodin avulla, minkälainen rooli 

valmistautumisella on tulkkauksen lopputulokseen sekä minkälaisia haasteita opiskelijat 

itse kokevat tulkkaustilanteessa ja miten tulkkaustilanne koetaan kokonaisuutena. 

Opiskelijat tulkkasivat kaksi artikkelia, joiden aiheena on ruokahävikki. Toinen artikkeli 

tulkattiin ruotsista suomeen ja toinen tanskasta suomeen. Tulkkaukset nauhoitettiin, 

jonka jälkeen informantit vastasivat tulkkausprosessin vaiheita koskevaan 

kyselylomakkeeseen. Tulkattavien tekstien osalta, olen tutkinut kvantitatiivista metodia 

käyttäen tekevätkö opiskelijat poisjättöjä, lisäyksiä, sanojen korvauksia tai selkeitä 

virheitä organisaationimien (12 kpl) ja termien (27 kpl) kohdalla. 

 

Tulokseni osoittavat, että valmistautuminen koettiin tärkeäksi, ja opiskelijat todella 

valmistautuivat harjoitukseen tekemällä esim. sanalistoja. Haastavana koettiin 

ajoittainen puhujien nopea tempo, joka johti poisjättöihin mm. nimien ja termien osalta 

tulkkauksessa ja vaikeuteen pysyä puhujien mukana. Haastavana pidettiin myös sitä, 

että informantit saivat nähdä artikkelit vasta muutamaa minuuttia ennen tulkkausta, 

mikä johti ajoittain siihen, että informantit tukeutuivat liikaa tekstiin, eivätkä 

kuunnelleet tarpeeksi puhujaa. Tulkkaus tanskasta suomeen koettiin vaikeampana kuin 

ruotsista suomeen. Tutkimus nimien ja termien osalta osoitti, että opiskelijat tekivät 

eniten poisjättöjä sekä korvasivat sanoja tai tekivät selkeitä virheitä, termien osalta 

selkeästi enemmän. Poisjättöjen, korvauksien ja virheiden voidaan pääasiassa todeta 

johtuvan puhujien nopeasta tahdista mutta myös siitä, että opiskelijat eivät tienneet 

kaikkia sanoja valmistautumisesta huolimatta, eikä kaikilla ollut riittävän laajaa 

sanalistaa tukena. Ruotsia ja suomea äidinkielenään puhuvien välillä ei eroja löytynyt. 

Opiskelijat pystyivät kuitenkin tulkkaamaan pääsisällön molemmista artikkeleista. 

______________________________________________________________________

AVAINSANAT: tolkning, tolkningsprocess, tolk, informant, förberedelse 



 
 



7 
 

 

1 INLEDNING 

 

Vad betyder tolkning egentligen? Några säger att de aldrig har hört ordet och andra 

säger att tolkning betyder samma som översättning. Det stämmer delvis, tolkning är 

översättning men muntlig sådan. Människor som jobbar som tolkar eller studerar 

tolkning har olika slags definitioner för begreppet. En definition kan enligt Inge Baaring 

(1992: 12): ”Tolkning er en mundtlig (her og nu) gengivelse på målsproget (f.eks. 

dansk) af en mundtlig fremført tekst på udgangssproget (f.eks. engelsk).” Tolkning är 

alltså muntlig kommunikation då man muntligt översätter en text på källspråket (t.ex. 

engelska) till målspråket (t.ex. danska).  

 

Tolkning har sina egna drag som inte kännetecknar översättning. Baaring (1992: 12‒15) 

har diskuterat skillnader mellan översättning och tolkning. En skillnad är t.ex. att 

målgruppen oftast är obekant när det gäller översättning. Däremot vet tolkar vem som är 

med i tolkningssituationen; som talare och som åhörare. Baaring konstaterar också att 

en av de mest väsentligaste skillnaderna är att text som översätts kan formuleras på nytt 

och översättare kan använda tid för att formulera det. I tolkning har tolken dock en 

begränsad möjlighet att formulera tolkningen på nytt.  

 

Jämfört med översättning är tolkning ett nytt forskningsområde, ca 50 år gammalt 

(Vuorikoski 2004: 317). Olika områden, t.ex. översättningsvetenskap och lingvistik har 

påverkat tolkningsforskningen (Vik-Tuovinen 2006: 11). En av de mest kända forskarna 

inom tolkning är Danica Seleskovitch (1921‒2001). Inte bara som forskare utan också 

som tolk gjorde Seleskovitch en betydande karriär och hon utbildade även blivande 

tolkar.  

 

Seleskovitch koncentrerade sig på att forska i konferenstolkning. I sin undersökning 

L’interprète dans les conférences internationales, problèmes de langage et de 

communication (1968) konstateras att det i tolkning inte är fråga om att tolka budskapet 

ord för ord utan om att tolka innehållet till målspråket. Seleskovitchs undersökning har 

också fått kritik för att den har ansetts vara ovetenskaplig. Undersökningen baserar sig  



8 
 

 

på Seleskovitchs egna erfarenheter och hon har inte utnyttjat teorier och resultat från 

språkvetenskap och psykologi. Med hjälp av dem skulle Seleskovitch ha kunnat förena 

sin egen undersökning med mera omfattande vetenskaplig referensram inom 

tolkningsteori och dess utveckling. (Vuorikoski 2004: 321.)  

 

Orsaken till det att jag gör en undersökning om tolkning är för det första att jag själv har 

studerat tolkning. För det andra skrev jag min kandidatavhandling om tolkning och då 

samlade jag själv det material som jag kommer att använda också i min avhandling pro 

gradu. I min kandidatavhandling undersökte jag vilka fel tolkningsstuderande gör då de 

tolkar sifferuttryck och om de korrigerar sina egna fel och formulerar sina repliker på 

nytt. Jag ville också se om det fanns skillnader mellan studerande i grundstudie- och 

ämnesstudiegruppen. För det tredje intresserar tolkning som forskningstema också 

därför att det är någonting som behövs hela tiden runtom i världen, inte bara i Finland. 

Någon kan tänka sig att det nuförtiden inte behövs tolkning när människor kan flera 

olika språk. 

 

Det finns tidigare forskning i tolkning vid Vasa universitet. Gun-Viol Vik-Tuovinen 

(2006) har skrivit sin doktorsavhandling om tolkning. I sin avhandling har hon 

undersökt vilka slags strategier professionella tolkar och tolkningsstuderande använder 

och vilka faktorer som påverkar strategier när de förbereder sig för tolkningsuppdraget 

och när de tolkar.  

 

Det finns också avhandlingar pro gradu om detta ämne. Jonna Skomars (2006) har 

undersökt hur tolkar använder Internet före ett tolkningsuppdrag. Laura Lindén (2005) 

har undersökt professionella tolkar och koncentrerat sig på hur tolkar förbereder sig. En 

tredje avhandling pro gradu som kan nämnas är skriven av Petra Dufva (2000) och i 

hennes avhandling som handlar om studerandenas förberedelser, förväntningar och 

svårigheter har studerande använts som informanter.  

 

I denna undersökning är tolkningsstuderande i mittpunkt, de är inte ännu professionella 

tolkar. Människor kan ha en uppfattning att professionell tolk är sådan som kan utmärkt  



9 
 

 

bra de språk han tolkar från och till. Det krävs också annat för professionell tolkar än 

bara goda språkkunskaper, nämligen utbildning. Tolken måste veta hur man hanterar 

tolkningssituationen, vad tolkens och andra parternas roll är osv.  

 

 

1.1 Syfte  

 

Syftet med denna avhandling är att undersöka hur sju studerande vid Vasa universitet 

tolkar mellan språkparen svenska‒finska och danska‒finska. Studerande som är med i 

undersökningen deltog antingen i kursen i tolkningsövningar i grundstudier eller i 

ämnesstudier då materialet samlades i december 2011. Studerandena tolkade två artiklar 

och därefter svarade de på ett frågeformulär. 

 

I analysen undersöker jag studerandenas tolkningar som trefasig process. Analysen 

baserar sig på en modell som finns i Vik-Tuovinens doktorsavhandling (se Vik-

Tuovinen 2006: 24 och avsnitt 3.1). Modellen består av tre faser: förberedelse, 

genomförande och reflektion vilka jag bearbetar så att de passar för min avhandling (se 

figur 2). I samband med fasen genomförande av tolkning gör jag en felanalys om 

organisationsnamn och termer inom artiklarnas tematik livsmedelsvinn i Norden (se 

kapitel 4). I felanalys analyserar jag totalt 12 organisationsnamn (3 på svenska och 9 på 

danska) och 27 termer (11 svenska termer och 16 danska termer). 

 

I min avhandling pro gradu söker jag svar på tre frågor: 

 

1. Vilka utmaningar möter studerandena när de tolkar mellan svenska‒finska 

respektive danska‒finska? 

2. Vilken roll spelar förberedelser med tanke på slutresultatet? 

3. Hur upplever studerandena tolkningssituationen? 

 

För att få svar på första frågan kommer jag att studera faser som gäller förberedelse och 

genomförande av den egentliga tolkningssituationen. Det kan antas att om studerande 

inte har förberett sig tillräckligt kan det uppstå svårigheter. Studerandenas bakgrund 



10 
 

 

t.ex. erfarenhet av tolkning och språkkunskaper har betydelse för hur lätt eller svårt det 

är att tolka. Situationsbundna faktorer, t.ex. talarens röst har också betydelse för en 

lyckad tolkning. 

 

För att få svar på andra frågan studerar jag studerandenas bakgrund och förberedelser. 

De som går kursen i tolkning i ämnesstudier har hunnit studera mera tolkning och de har 

mera erfarenhet t.ex. om tolkens etik och hur man förbereder sig. Det kan även antas att 

studerande på ämnesstudienivån förbereder sig på annat sätt än studerande på den lägre 

nivån.  Jag kartlägger vilka slags metoder studerande har använt och om deras språkliga 

bakgrund (modersmålet finska/svenska) syns i förberedelserna. De vanligaste metoder 

som studerande använder när de förbereder sig är att de läser likadana texter som gäller 

temat som kommer att tolkas samt gör ordlistor.  

 

Jag kommer också att göra en felanalys. Speciellt kommer jag att studera hur 

studerandena har lyckats överföra organisationsnamn och termer. I felanalysen använder 

jag Bariks kategoriseringar som består av utelämningar, tillägg samt ersättningar och fel 

(se avsnitt 3.3.1.2). I samband med dessa kategorier tar jag reda ut eventuella 

korrigeringar i namn och termer. 

 

Utöver bakgrund, förberedelser och den egentliga tolkningssituationen studerar jag 

studerandenas kommentarer efter tolkningen som hör till reflektion för att få svar på den 

tredje frågan. Studerande berättar själva vad som gick bra och vad som kunde förbättras. 

Jag reder ut vad studerandena betonar i sin analys av tolkningsövningen, t.ex. några kan 

tycka att de borde ha förberett sig mera eller att deras tolkning gick bra. Det är också 

möjligt att några studerande är mera kritiska mot sin egen tolkning även om det skulle 

ha gått bra speciellt om studerande inte är förberedda att kommentera sin egen tolkning. 

Övningen genomfördes några dagar före jullov vilket kan ha påverkat motivationen att 

tolka och svara på frågorna.  

 

 

 



11 
 

 

Efter att jag har analyserat hela tolkningsprocessen kan jag dra slutsatser om eventuella 

likheter och skillnader i tolkningsprocessen. Det kan antas att det finns både likheter 

och skillnader i alla faser. Likheter kan finnas i fråga om förberedelser och speciellt i 

hur studerandena förbereder sig. Eftersom det är fråga om individer så kan det antas att 

alla har sitt eget sätt att tolka i kabinen, någon kan anteckna mycket i kabinen fast han 

sitter ensam, någon kan bara lyssna på talaren noggrant för att bättre kunna koncentrera 

sig.  

 

 

1.2 Material  

 

Materialet består av studerandenas tolkningar och deras svar på ett frågeformulär. 

Studerandena har bandat sina tolkningar och jag har sedan transkriberat dem. 

Formuläret består av fyra delar: bakgrundsfrågor, förberedelse, tolkningsprocess och 

efter tolkningen.  

 

Tolkningarna baserar sig på två artiklar (se bilaga 1 och 2), en på svenska och en på 

danska som tolkades till finska. Temat i dessa artiklar är matavfall och/eller 

livsmedelssvinn. Artiklarna är alltså inte innehållsligt identiska men gäller samma tema. 

Artiklarna valde jag slumpmässigt inom temat matavfall på Nordens (www.norden.org) 

webbsida. Ett kriterium var dock att artiklarna är ungefär lika långa. Antalet ord i den 

svenska artikeln är 406 och i den danska artikeln 400. Genomsnittlig meningslängd i 

svenskan är 15‒30 ord (Nordman 1994: 64). I min studie är genomsnittlig meningslängd 

15 i den svenska texten och 20 i den danska texten.  

 

Artiklarna gäller alltså matavfall i Norden och dem kan anses vara nyhetstexter. De är 

inte för långa, huvudpunkterna diskuteras kort. Artiklar är lätt att läsa så att alla kan 

förstå dem. Det används alltså inga svåra ord och termer, det är inte fråga om facktexter. 

I dessa texter har också intervjuats vissa personer och detta syns som långa streck eller 

som repliker. De som har skrivit artiklar vet man inte exakt fast det finns namn på 

kontaktpersoner i slutet av texter.  

 



12 
 

 

I artiklar (också andra artiklar på Nordens webbsida) behandlas sådana teman som är 

viktiga för alla nordiska länder. Det diskuteras samarbete mellan nordiska länder och att 

vad man kunde göra bättre för att uppnå gemensamma målsättningar inom ett visst 

område, t.ex. i miljöfrågor. Eftersom nordiska länderna är likadana, t.ex. med tanke på 

samhällsstruktur, kan länderna också ha gemensamma mål och därför står samarbete i 

fokus i artiklarna. Artiklarna kan anses vara avsedda för dem som bor i något nordiskt 

land och speciellt för dem som är intresserade av ärenden som gäller livet i Norden och 

vill samarbeta för att länderna kunde uppnå sina mål inom olika områden. 

 

 

1.2.1 Formuläret 

 

Den första delen i frågeformuläret består av frågor (frågorna 1−4) som gäller 

studerandenas bakgrund: språkkunskaper, tidigare studier angående tolkning och danska 

samt huvudämne och biämne och antalet studiepoäng. Frågorna 1−3 gäller huvud- och 

biämne och antalet studiepoäng samt vilka kurser studerande redan har gått i tolkning 

och danska. 

 

Den fjärde frågan går ut på att bedöma egna språkkunskaper angående finska, svenska 

och danska. Kunskaper i finska språket har jag frågat eftersom en studerande har 

svenska som modersmål. Studerande som har finska som modersmål och tolkade till sitt 

modersmål bedömde sina kunskaper i svenska. Bedömning i finska språket gällde att 

tala finska, och bedömning i svenska att förstå språket. Alla studerande bedömde sina 

kunskaper i danska, att förstå språket. För alla språk finns tre alternativ, olika situationer 

där man använder språket och tre alternativ som beskriver hur bra man kan språket (se 

tabellerna 1‒3). 

 

Andra delen i formuläret, frågorna 5‒7 gäller förberedelse. Med hjälp av de här frågorna 

har jag rett ut hur studerande förberedde sig inför tolkningsuppgiften och vad de skulle 

ha velat göra annorlunda. Det kan antas att det alltid finns någonting i egen tolkning 

som man vill göra på ett bättre eller på ett annat sätt. Eftersom studerandenas 

prestationer används i en undersökning frågade jag också om detta påverkade 



13 
 

 

studerandenas förberedelse. Studerande kan uppleva en sådan tolkningsövning som 

mera krävande jämfört med en vanlig tolkningssituation där läraren nödvändigtvis inte 

lyssnar på eller analyserar hela prestationen. 

 

Den tredje delen, frågorna 8‒10 gäller genomförandet av uppgiften. Frågorna utgår på 

att ta reda på vad som underlättade tolkningen samt vad som eventuellt var 

problematiskt. Eftersom studerande i min studie tolkade ensamma, frågade jag också 

om de tyckte att en annan studerande skulle ha hjälpt. Om två olika artiklar 

(källtexterna) och två olika språkpar frågar jag i frågorna 8‒10 med punkter 8a, 8b, 9a, 

9b, 10a och 10b där punkterna a gäller språkparet svenska‒finska och punkterna b 

danska‒finska. 

 

Den sista delen, frågorna 11‒13, består av studerandenas kommentarer efter tolkningen. 

Dessa frågor handlar om vad som var bra i tolkning och vad man skulle ha velat 

förbättra. I denna del har jag också särskilda frågor angående olika språkpar för att 

kunna jämföra eventuella skillnader mellan svenska‒finska och danska‒finska. Den 

allra sista frågan är fråga 13 och den går ut på att ge kommentarer om temat eller 

övningen. Kommentarer i denna fråga gäller mestadels feedback om övningen i allmänt.  

 

 

1.2.2 Materialsamling  

 

Materialsamlingen inledde jag med planeringen av formuläret och genom att välja 

lämpliga artiklar för tolkningsuppgiften. Ungefär en vecka före övningen fick 

studerande veta det tema som de kommer att tolka men de fick inte se artiklarna i 

förväg.  

 

Övningen gjordes i december 2011. Studerandena satt ensamma i kabiner och bandade 

deras tolkningar spelades in. De hade 1‒2 minuter tid att bekanta sig med källtexterna 

före tolkningen och de kunde titta på dem när de tolkade. Först tolkade studerande i 

grundstudiegruppen och efter det studerande i ämnesstudiegruppen. Båda grupperna 

tolkade först texten på svenska och sedan texten på danska. Efter tolkningen svarade de 



14 
 

 

på frågorna som gällde alla faserna i tolkningsprocessen. Efter övningen har jag 

transkriberat tolkningarna. En studerande i grundstudiegruppen kunde inte spela in sin 

tolkning från svenska till finska och därför har jag med bara sex studerande i språkparet 

svenska‒finska. 

 

Grundstudie- och ämnesstudiegruppen tolkade separat pga. att det finns fyra 

tolkningskabiner samt att övningen genomfördes under lektioner för 

ämnesstudiegruppen. Efter övningen fortsatte ämnesstudiegruppen sin lektion.  

 

I analysen kommer jag att använda transkriptionstecken som Norrby (2009: 98‒99) 

presenterar. De tecknen som finns med i mina exempel är (.), som betyder paus och ord 

med bindestreck betyder ett avbrutet ord (t.ex. fan-). Det förekommer också fyllda 

pauser (hmm). Tecknet som anger paus motsvarar en paus under 0,5 sekunder men i 

denna avhandling används det för att marker alla pauser. Mera om pauser berättar jag i 

avsnitt 3.3.1.1. 

 

 

1.2.3 Informanter 

 

I detta avsnitt presenterar jag bakgrundsinformation om studerande som jag också kallar 

för informanter i denna avhandling. I tabeller och i analysdelen använder jag 

förkortningarna G och Ä. Förkortningen G hänvisar till en informant som hör till 

grundstudiegruppen och förkortningen Ä hänvisar till en informant i 

ämnesstudiegruppen. Eftersom det är mera än en informant per grupp i min 

undersökning, åtskiljer jag informanterna med siffror, t.ex. G1 och Ä4. Av 

informanterna hör 1, 2 och 3 till grundstudiegruppen och 4, 5, 6 och 7 till 

ämnesstudiegruppen.  

 

 

 

 



15 
 

 

Totalt finns det sju informanter, tre från grundstudiegruppen och fyra från 

ämnesstudiegruppen. Två informanter (Ä5 och Ä6), båda från ämnesstudiegruppen har 

svenska som modersmål, alla andra finska. Med grundstudiegruppen menas att 

studerande går kursen Tolkningsövningar, grundstudier (11 studiepoäng) som hör till 

grundstudierna på 25 studiepoäng. I ämnesstudiegruppen deltar studerande som redan 

har avlagt alla kurser i grundstudier. Kursen i tolkningsövningar i ämnesstudier (15 sp) 

hör till ämnesstudier (35 sp).  

 

Enligt svar på formuläret har alla andra studerande i ämnesstudiegruppen utom Ä6 

avlagt alla kurser i grundstudier. Informant Ä6 har inte avlagt valbara kurser inom 

grundstudierna. Med valbara kurser menas fortsättningskurs i norska (3 sp) och 

fortsättningskurs i danska (3 sp). Studiehandboken förutsätts det att studerande har 

avlagt alla kurser i grundstudierna innan man deltar i tolkningsövningar i ämnesstudier. 

Lärare kan dock göra undantag beroende på hur studerande har lyckats med sina studier. 

Kurser som Ä6 saknas gäller inte tolkning och det kan vara en orsak till att Ä6 har 

kunnat börja med ämnesstudierna.  

 

Som jag konstaterade tidigare har två informanter (Ä5 och Ä6) svenska som modersmål 

och alla andra finska. Detta kan ha betydelse hur tolkningen går eftersom två studerande 

inte tolkade till sitt modersmål. Modersmålet kan påverka sättet att förbereda sig, t.ex. 

vilka saker studerande vill förbättra och upprepa. Studerande som har svenska som 

modersmål och som tolkar till finska vill kanske upprepa grammatik i finskan eftersom 

de inte kommer att tala sitt modersmål. 

 

I den första delen i formuläret frågade jag också studerandenas huvudämne. Svenska, 

finska och engelska fungerar som huvudämnen för mina informanter. Informanterna G1, 

G2, G3, Ä4, Ä7 har svenska som huvudämne, Ä5 har finska och Ä6 har engelska. 

Majoriteten har alltså svenska och det kan konstateras att studerande som har svenska 

som modersmål har inte svenska som huvudämne.  

 



16 
 

 

Informanterna har fått bedöma sina kunskaper i svenska, finska och danska. I tabell 1 

kan ses hur informanterna med finska som modersmål har bedömt sina kunskaper i 

hörförståelse i svenskan. 

 

Tabell 1. Hörförståelse i svenska 

  

 Klarar av utmärkt Klarar av 

tillfredsställande 

Klarar inte alls av 

Jag kan förstå radio- 

och tv-program om 

bekanta teman. 

G1, G2, G3 

Ä4, Ä7 

  

Jag kan förstå 

huvudinnehållet i 

tydligt tal om 

dagsaktuella teman. 

G1, G2, G3 

Ä4, Ä7 

  

Jag kan utan 

förberedelser förstå 

tal om nordiskt 

samhälle. 

G1 

Ä4 

G2, G3 

Ä7 

 

 

På basis av tabell 1 kan jag konstatera att alla informanter med finska som modersmål 

klarar av utmärkt att förstå radio- och tv-program samt att förstå innehållet i tydligt tal. 

När det är fråga om att utan förberedelse förstå tal om nordiskt samhälle finns det 

skillnader mellan informanterna, två informanter (G1 och Ä4) upplever att de förstår tal 

om nordiskt samhälle utmärkt utan förberedelse. Tre informanter bedömer de klarar av 

detta tillfredsställande.  

 

När det gäller finska språket har två informanter bedömt sina kunskaper i detta språk. 

Alternativen i frågeformuläret är olika jämfört med kunskaper i svenska på grund av att 

de svenskspråkiga informanterna inte tolkade till sitt modersmål.  

 

 

 

 

 

 

 

 

 

 

 



17 
 

 

Tabell 2. Att tala finska 

  

 Klarar av utmärkt Klarar av 

tillfredsställande 

Klarar inte alls av 

Jag kan tala om 

bekanta teman. 

Ä5, Ä6   

Jag kan tala om 

dagsaktuella teman. 

Ä5, Ä6   

Jag kan utan 

förberedelser tala om 

nordiskt samhälle. 

Ä6 Ä5  

 

Som kan ses i tabell 2 finns det inte stora skillnader mellan informanterna Ä5 och Ä6. 

Enligt självbedömningen borde informanterna Ä5 och Ä6 inte ha stora problem i att 

tolka från svenska till finska när de talar om bekanta teman samt dagsaktuella teman på 

finska. Informanten Ä6 kan han utan förberedelser tala om nordiskt samhälle på finska 

medan Ä5 gör det tillfredsställande.  

 

I tabell 3 visas hur informanterna har bedömt sina kunskaper i danska. Meningen är att 

bedöma hörförståelse eftersom informanterna tolkade från danska. Denna bedömning 

gäller alla sju informanter. 

 

Alla studerande har avlagt grundkursen i danska. Informanterna G1, G2 och Ä5 har gått 

fortsättningskursen i danska. Informant Ä5 har även gått dansk litteratur- och 

kulturhistoria. Enligt utvärdering av språkkunskaper är det möjligt att för Ä5 är det 

lättare att tolka från danska jämfört med andra informanter. Eftersom alla har gått 

grundkursen i danska borde alla kunna förstå danska på någon nivå.   

 

 

 

 

 

 

 

 

 

 

 

 



18 
 

 

Tabell 3. Hörförståelse i danska 

  

 Klarar av utmärkt Klarar av 

tillfredsställande 

Klarar inte alls av 

Jag kan förstå radio- 

och tv-program om 

bekanta teman. 

Ä5 G3 

Ä4, Ä6, Ä7 

G1,G2 

Jag kan förstå 

huvudinnehållet i 

tydligt tal om 

dagsaktuella teman. 

Ä5 G1, G2, G3 

Ä4, Ä6, Ä7 

 

Jag kan utan 

förberedelser förstå 

tal om nordiskt 

samhälle. 

 G2 

Ä5 

G1, G3 

Ä4, Ä6, Ä7 

 

Tabell 3 visar att i genomsnitt verkar informanterna kunna klara av hörförståelse i 

danska tillfredställande. En informant (Ä5) förstår troligtvis bäst danska eftersom han 

har avlagt mest kurser i danska.  Två informanter från grundstudiegruppen anger att de 

inte alls klarar av att förstå danska om bekanta teman med tanke på radio- och tv-

program. Båda förstår dock danska tillfredsställande om talet är tydligt och gäller 

dagsaktuella teman. Detta kan bero på att i medierna kan det talas väldigt snabbt och 

ibland använder talare också någon dialekt.    

 

Fem informanter av sju upplever att de inte kan förstå tal på danska om nordiskt 

samhälle utan att ha förberett sig. Eftersom informanterna inte kunde se artiklarna som 

skulle tolkas i förväg kan denna aspekt synas senare i denna avhandling när jag 

analyserar informanternas svar. Informanterna G2 och Ä5 säger sig kunna förstå danska 

tillfredsställande om nordiskt samhälle utan förberedelser. Eftersom Ä5 har avlagt tre 

kurser i danska och har svenska som modersmål kan det förklara varför informanten har 

bedömt hörförståelse i danska som tillfredsställande. Informant G2 har konstaterat i sitt 

svar att om talaren inte talar dialekt kan han förstå det tillfredsställande. 

 

När jag har planerat nivåerna i tabellerna 1, 2 och 3 har jag använt den europeiska 

referensramen som utgångspunkt. Det ställs vissa kriterier enligt dem kan alternativ för 

referensramen definieras. Den europeiska referensramen borde försöka beskriva 

språkkunskaper så brett som möjligt. Det kan dock inte förutsättas att det finns alla 



19 
 

 

möjliga situationer i referensramen där språket används. Informationen i referensramen 

ska också vara tydlig formulerad och lätt att förstå för dem som använder den. 

(Språkförsvaret 2007a.) Referensramen ska också vara kontextrelevant som betyder att 

denna bedömningsskala kan tillämpas i olika språkliga kontexter eller situationer 

(Språkförsvaret 2007b). I mitt frågeformulär finns med temat nordiskt samhälle 

eftersom de artiklar som tolkades gäller de nordiska länderna. Jag har också med 

förberedelse i påståendena eftersom det kan antas att förberedelse påverkar hur mycket 

man kan förstå eller tala språket.  

 

 

1.3 Metod  

 

Min studie är huvudsakligen kvalitativ. Det kan konstateras att min avhandling pro 

gradu är en fallstudie. Jag studerar två tolkningssituationer vid Vasa universitet. Det 

som gör avhandlingen till en fallstudie är att materialet har samlats i en autentisk miljö. 

Jag har samlat in material i en autentisk undervisningssituation där även läraren har 

varit närvarande. Fast jag kommer att analysera ett fall behöver resultaten inte begränsas 

till det detta utan det kan tänkas gälla flera liknande fall. (Backman 2008: 55.)  

 

Hirsjärvi, Remes och Sajavaara (2009: 164) konstaterar att typiska drag för den 

kvalitativa metoden är bl.a. att de som deltar i övningen kan kommentera sina egna 

åsikter och att kommentarerna också syns i analysen. 

 

Kvalitativ metod använder jag i analysen av svaren som gäller informanternas egna 

åsikter, hur de själva upplevde övningen i alla faser i tolkningsprocessen. Jag analyserar 

svaren i skilda avsnitt enligt de tre faserna i tolkningsprocessen. I analysen presenterar 

jag som exempel sådana svar som är typiska bland informanterna. Då kan det bättre 

göras slutsatser om informanternas upplevelser och vad tolkningen egentligen kräver i 

dess olika faser.  

 

 



20 
 

 

Jag kommer också att presentera exempel på svar som inte är de mest typiska eller 

sådana som kan väcka diskussion. I samband med dessa exempel motiverar jag 

informanternas svar med hjälp av den teoretiska ramen för tolkning och dess process 

och bakgrundsfrågor i formuläret. Syftet med analysen är att hitta förklaringar till varför 

informanterna har svarat på vissa sätt, vad kan vara orsaken till svaren.  

 

I felanalysen använder jag transkriptionerna i exempel när jag analyserar fel i 

informanternas tolkningar. Jag studerar om informanterna tolkar fel organisationsnamn 

och termer. Fel har jag kategoriserat enligt Bariks kategorier i utelämningar, tillägg samt 

ersättningar och fel (se avsnitt 3.3.1.2). Jag ser också på eventuella korrigeringar om 

informanter tolkar fel. Barik har underkategorier i utelämningar, tillägg samt 

ersättningar och fel men jag kommer inte att ta hänsyn till dem. Kvantitativ metod 

använder jag när jag räknar antalet fel i informanternas tolkningar.  

 

 

 

 

 

 

 

 

 

 

 

 

 

 

 

 

 

 

 



21 
 

 

2 TOLKNING: METODER, EXPERTIS OCH STUDIER 

 

I detta kapitel diskuterar jag tolkning och dess karakteristiska drag. I avsnitt 2.1 berättar 

jag allmänt om tolkning, t.ex. om olika tolkningsmetoder. I avsnitt 2.2 koncentrerar jag 

mig på vad som är karakteristiskt i en tolkningssituation. I avsnitt 2.3 diskuterar jag 

drag som är kännetecknande för tolken, t.ex. språkkunskaper och andra färdigheter. 

Sista avsnitt (avsnitt 2.4) i detta kapitel koncenterar sig på utbildning inom tolkning och 

nordiska språk vid Vasa universitet. 

 

I avsnitt i detta kapitel har jag velat berätta om sådana faktorer som jag anser vara 

centrala i min undersökning. Som jag redan konstaterade är tolkning muntlig 

översättning eller kommunikation från ett språk till ett annat. Två eller flera parter som 

inte förstår varandras språk har möjlighet att kommunicera med hjälp av tolkning. 

Speciellt när det är fråga om mindre språk, t.ex. danska eller svenska, uppstår ett behov 

av professionella tolkar som har skapat goda språkkunskaper och andra färdigheter som 

krävs för tolkar. (Tolkkunskap 2008: 11.) Med mindre språk menar jag språk som 

globalt har ungefär 10‒20 miljoner talare jämfört t.ex. med engelska som globalt har 

över 300 miljoner talare.  

 

 

2.1  Tolkningsmetoder 

 

I detta avsnitt behandlar jag tolkningsmetoder, tolkningsformer och tolkningsavstånd 

samt undervisning i nordiska språk och tolkning vid Vasa universitet. Av 

tolkningsmetoderna får simultantolkning mera utrymme i diskussionen genast i början 

eftersom denna metod användes i samband med min materialsamling.  

 

Simultantolkning är den metod som hör ihop med min undersökning. Simultantolkning 

kan definieras som snabb översättning där tolken kommer några sekunder efter talaren 

(Setton 1999: 1). Med ordet simultan menas att tolkning sker samtidigt när talaren talar. 

I simultantolkning har tolken inte mycket tid att tolka det som talaren säger, åtminstone 

inte ord för ord. Viktigt i tolkning är att tolka det mest centrala innehållet. Tillfällen där 



22 
 

 

simultantolkning används är t.ex. konferenser och rättegångar. I sådana tillfällen finns 

det flera olika parter samt flera olika språk. (Tolkkunskap 2008: 17.)  

 

Figur 1 visar hur simultantolkning kan beskrivas med tanke på talarens och tolkens 

turer. Det som kan läggas märke till är att tolken är den person som får sista ordet. 

 

TALARE:  

 

TOLK:     

  

Figur 1. Samtidighet mellan talare och tolk (Tolkkunskap 2008: 17). 

 

Figur 1 visar på enkelt sätt hur tolken kommer efter talaren. I början av strecket på 

vänstra sidan märks att tolken kommer några sekunder efter tolken. På högra sidan av 

strecket när talaren slutar kommer tolken ändå lite mera efter talaren än i början.  

 

Utöver simultantolkning finns det också andra tolkningsmetoder. Konsekutivtolkning är 

en tolkningsmetod där tolken lyssnar på talaren och gör anteckningar. När talaren har 

avslutat sin tur ”översätter” tolken vad talaren har sagt och använder sina anteckningar 

om han behöver dem. (Keiser 1978: 14.) För att konsekutivtolkning skulle lyckas och 

vara pålitlig förutsätts det lyssnande, samt gott minne av tolken. Speciellt i långa turer 

krävs det goda anteckningar. (Hietanen 2004: 287.) Tolken kan ställa några extra frågor 

för att säkra att han har förstått rätt vad talaren har sagt. Extra frågor kan gälla speciellt 

detaljerad information, t.ex. siffror och namn. 

 

Fast tolken antecknar borde han göra det måttligt eftersom tolken oftast står inför publik 

och åhörare ser det. De som lyssnar på tolkning kan uppleva att tolken är osäker eller att 

han inte har ett bra minne om han gör mycket anteckningar. I sådan situation kan tolken 

lätt koncentrera sig på att skriva och inte på att lyssna.  

 

 



23 
 

 

I konsekutivtolkning behövs två gånger mera tid jämfört med simultantolkning. Den här 

tolkningsmetoden passar för tillfällen där det används två olika språk och tillräckligt tid. 

I konsekutivtolkning behövs inte särskilda tekniska anläggningar. Det som dock behövs 

är mikrofoner och högtalare så att både tolkar och åhörare kan höra vad som sägs. Det 

hur många tolkar behövs finns inget visst antal och det beror på tillfälle. En tolk borde 

tolka högst en timme i ett streck. (FÖTF 2012.)  

 

Någon talare kan tala bara några meningar och låter sedan tolken ha sin tur. I sådana 

situationer kan tolken klara sig utan anteckningar. Det sägs att om tolken kan tolka 

minst fem minuter tillfredsställande kan han klara av vilket som helst tal som är längre 

än fem minuter. (Jones 2002: 5.) 

 

Övriga mindre använda tolkningsformer är visknings- och relätolkning. Brist på lämplig 

utrustning är ofta orsaken till att viskningstolkning används. Viskningstolkning 

(chuchotage) passar för tillfällen där det finns högst två deltagare. Tolken finns i 

närheten, oftast bakom åhörare som sitter bredvid varandra och tolkar med låg volym 

men viskar inte. (Jones 2002: 5.) Viskningstolkning är ett alternativ för 

konsekutivtolkning för att spara tid (European Commission 2012). Därför sker 

viskningstolkning simultant eftersom det inte tar så lång tid jämfört med 

konsekutivtolkning.  

 

Relätolkning används när det används flera olika språk i en konferens och talaren talar 

språk som tolken inte förstår. Det betyder att tolken lyssnar på någon annan tolk för att 

kunna tolka till sitt modersmål. Ett exempel är när talaren talar t.ex. ryska men tolk A 

som borde tolka till tyska (till sitt modersmål), förstår inte ryska. Då lyssnar tolk A t.ex. 

på tolk B som förstår ryska och tolkar till svenska (till sitt modersmål). Eftersom tolk A 

förstår svenska kan han tolka via tolk B. (Baaring 1992: 39.) Andra tolkningsformer är 

retour-, resumé-, pivot och chevaltolkning. (Europeiska kommissionen 2013, 

Tolkkunskap 2008: 19).   

 

 

 



24 
 

 

2.2 Tolkningsformer i olika tolkningssituationer 

 

Detta avsnitt koncentrerar sig på tolkningssituationen. Med tolkningssituation menas 

den situation i vilken tolkning sker, när talaren talar och tolken tolkar. 

Tolkningssituation är alltså en fas i hela tolkningsprocessen och jag berättar kort om 

denna situation ur allmän synvinkel i det här avsnittet och mera i avsnitt 3.2.  

 

I tolkningssituation tas hänsyn till tolk, arrangörer och andra parter (åhörare, talare) 

samt miljön (fysisk miljö) där tolkningen sker. Beroende på vilken synvinkel tas hänsyn 

till betonas olika faktorer som är viktiga i tolkningssituationen. 

 

I en tolkningssituation är det fråga om direkt kommunikation mellan talare, åhörare och 

tolkar. I sitt arbete överför tolken ett meddelande från ett språk till ett annat. I 

simultantolkning sker tolkning samtidigt med talaren och i konsekutivtolkning nästan 

genast efter talaren har talat. Förberedelse spelar en viktig roll i tolkens arbete. En annan 

sak som gör situationen krävande för tolken är tid eftersom tolken bara har några 

sekunder tid att motta budskap, förstå och analysera samt tolka det. (AIIC 2013a.) 

 

Beroende på hurdan tolkningssituation är (t.ex. simultan- eller konsekutivtolkning), 

arbetar tolkarna på olika sätt. Miljön påverkar också tolkningssituationen och vilken 

teknik det är möjligt att använda. Tolken måste veta om tolkningstillfälle (vilka språk 

används, vem som talar, tidtabell, temat för tillfälle osv.). Det är dock inte bara tolkens 

uppgift att förbereda sig. De som behöver tolkning (arrangörer, åhörare) borde ta hänsyn 

till hur tolken arbetar och vilken slags teknik han behöver.  

 

Faktorer som arrangörer och andra parter ska ta hänsyn till är att arrangörerna ska 

beställa en tolk eller flera tolkar, sköta om teknisk utrustning och eventuellt material till 

tolkar. Tekniker är också med för att garantera och testa att den tekniska utrustningen 

fungerar och de hjälper t.ex. mötesdeltagare med eventuella tekniska problem. (Vik-

Tuovinen 2006: 58.) 

 



25 
 

 

I simultantolkning sitter två tolkar i en och samma kabin och använder hörlurar för att 

kunna lyssna på talaren. Tolken börjar tolka i mikrofon nästan genast när talaren har 

börjat. Åhörare hör samtidigt via hörlurar tolkens översättning av det vad talaren säger. 

(FÖTF 2013.) Tolkarna tolkar turvis och de här turerna kan variera men de är ofta 

mellan 20‒30 minuter.   

 

Som exempel kan tas en konferens där deltagare från tre olika länder deltar. De här 

länderna är Tyskland, Frankrike och Storbritannien och arbetsspråken är tyska, franska 

och engelska. Tolkar i varje kabin är förberedda att tolka från främmande språk till sitt 

modersmål, t.ex. de franska tolkarna tolkar antingen från tyska till franska eller från 

engelska till franska osv.  (Baaring 1992: 33−34.) När talaren vid konferens talar t.ex. 

på franska är tolkar i den franska kabinen tysta osv. 

 

I konsekutivtolkning placerar tolken sig själv i samma rum som talaren och gör 

anteckningar när talaren talar. Långa tal (mera än 1‒2 minuter) kan vara i olika delar 

dock kan en professionell tolk tolka längre tal utan pauser. Konsekutivtolkning passar 

för tillfällen där t.ex. finns en talare och inte flera åhörare. Anteckningar spelar en viktig 

roll i denna tolkningsmetod. Meningen med anteckningar är dock inte att anteckna allt 

utan det förutsätts en bra teknik. (AIIC 2013b.) 

 

Vanligaste tolkningsformer är konferens- och kontakttolkning. Konferenstolkning gäller 

oftast olika internationella konferenser och möten. Det finns mera publik finns mera och 

det finns flera olika språk jämfört med kontakttolkning. Kontakttolkning används av 

olika samhällsorgan (t.ex. sjukvården och rättsväsendet). (Tolkkunskap 2008: 12.) 

Oftast gäller kontakttolkning människor som bor i ett nytt hemland, kan inte nytt språk 

och behöver hjälp i vardagliga ärenden. I båda tolkningsformerna kan användas 

simultan- konsekutiv- och viskningstolkning beroende t.ex. på antalet åhörare och hur 

långa turer talare har. 

 

Tolkens uppgift är att förbereda sig före tolkningsuppdraget genom att läsa det material 

som kommer att behandlas under konferensen, om det är möjligt är det bra om tolken 

kan ha all material på alla språk som används. Dagsaktuella tidningsartiklar kan tolken 



26 
 

 

ha nytta av. Internet är också en informationskälla för tolken där han kan söka artiklar 

med tanke på visst tema och söka ord och speciella termer för att kunna göra en ordlista. 

(Tolkkunskap 2008: 77.) Kontakttolkning sker antingen via när- eller distanstolkning. I 

denna tolkningsform är det vanligt att tolkningsuppdrag kommer på kort varsel och då 

har tolken inte så mycket tid att förbereda sig och då betonas tolkens yrkesskicklighet. 

(Hietanen 2004: 289.) 

 

Tolkning kan ske antingen som när- eller distanstolkning. I närtolkning finns tolk eller 

tolkar på samma plats som de övriga parter som deltar i tolkning. Fördelen med 

närtolkningen är de att alla parter finns fysiskt i samma rum och det underlättar 

förståelsen av budskapet och också för tolken är det inte psykiskt och fysiskt lika 

krävande som i distanstolkning.  

 

I distanstolkning är tolken och andra parter inte i samma rum utan tolkning sker via 

telefon eller nätverk. Med teknik är det möjligt att tolka på distans. Distanstolkning är 

inte det bästa sättet att tolka eftersom tolken inte kan se andra parterna, t.ex. kan inte se 

andra parters gester. Fördelen är dock att tolkningen sker snabbt och är förmånligt. 

(Hietanen 2004: 285.) 

 

 

2.3 Tolken som språkexpertis 

 

I detta avsnitt diskuterar jag om tolken som språkexpert. Det finns vissa faktorer som 

hör till diskussionen om tolken. Dessa faktorer är språkkunskaper, arbetsspråk, 

allmänna kunskaper och egenskaper samt tolkens etik.  

 

 

 

 

 

 

 



27 
 

 

2.3.1 Språkkunskaper och arbetsspråk 

 

Flera olika kunskaper och egenskaper krävs av tolken (Saresvuo & Ojanen 1988: 45). 

Den första förutsättningen att bli tolk är utmärkta språkkunskaper i de språk tolken 

använder (Tolkkunskap 2008: 20.) Människor som är två- eller flerspråkiga kan antas ha 

bättre förutsättningar att bli tolkar. Om man inte är två- eller flerspråkig ska man skaffa 

sig så utmärkta språkkunskaper att man kan jobba som tolk. En internationell 

organisation för konferenstolkar (AIIC) har fastställt tre olika kategorier med tanke på 

förutsättningar för tolkens språkkunskaper. Dessa kategorier har definierat enligt 

arbetsspråk. (Saresvuo & Ojanen 1988: 49.)  

 

Det krävs bl.a. att tolken aktivt följer språkets utveckling för att språkinlärningen inte 

slutar när tolken har börjat sin karriär. Detta gäller också sådan tolk som inte mera bor i 

sitt hemland eftersom språk ändras hela tiden. Terminologi inom ett visst område 

förutsätts också av tolken. Termer och begrepp inom olika fackområden är nämligen 

inte en självklarhet fast tolken kan lätt använda sina arbetsspråk. (Tolkkunskap 2008: 

21.) 

 

Med aktiva språkkunskaper menas att tolken behärskar språkets struktur samt ordförråd 

både muntligt och skriftligt, att språkkunskaperna är omfattande och mångsidiga. Det 

krävs av tolken att han kan avskilja främmande och ovanliga ord från talet samt kunnat 

skilja språkets dialekter. Utmärkta språkkunskaper är en förutsättning för tolkning av 

god kvalitet. (Saresvuo & Ojanen 1988: 50‒52.) 

 

Termerna aktivt och passivt språk används inom tolkning. Aktivt språk är det språk 

tolken tolkar till och passivt språk språket som tolken tolkar från. Det är också möjligt 

att tolken har något annat språk (B-språk) än sitt modersmål som aktivt språk. Det krävs 

dock att tolken måste behärska språket flytande: att kunna tala det och förstå språket på 

olika nivåer (t.ex. dialekter), ha korrekt grammatik samt ha kunskaper i specialiserade 

ämnen, t.ex. inom politik och samhälle. (Baaring 1992: 47.) 

 



28 
 

 

Inom tolkning används också termerna A-, B- och C-språk. A-språk är aktivt språk och 

det språk som är oftast tolkens modersmål. B-språk är ett aktivt främmande språk, alltså 

det är inte tolkens modersmål men ett språk som tolken behärskar flytande. C-språk är 

passivt och främmande språk men detta språk behärskar tolken inte lika flytande som B-

språk. Tolken förstår sitt C-språk men kan inte tala det flytande. (Baaring 1992: 49−50.)  

 

 

2.3.2 Allmänna kunskaper och egenskaper 

 

Allmänna kunskaper gäller, t.ex. kunskaper om andra länders samhällssystem, politik, 

ekonomi och lagstiftning. En bred allmänbildning inom olika områden hjälper tolken att 

klara av tolkningsuppdraget. (Tolkkunskap 2008: 21.) Tolken vet inte i vilka situationer 

han kommer att tolka. Tematiken kan variera från ekonomi till kultur. Det finns inga 

gränser för variationen.  

 

Den viktigaste kunskapen är förstås förmåga att tolka. Med detta menas att tolken ska 

kunna byta språk och höra ett budskap och överföra det från ett språk till ett annat. Av 

tolken krävs också att han lär sig tolkningsteknik och etik. Gott omdöme, sunt förnuft 

samt intresse för människor och förmåga att lyssna är kunskaper som tolken behöver.  

(Tolkkunskap 2008: 21−22.) Sinne för humör, tålamod och förmåga att tåla kritik är 

också egenskaper som man väntar av tolken (Saresvuo & Ojanen 1988: 47‒48). Bra 

minne, konsten att uppträda, koncentrationsförmåga och behaglig röst är egenskaper 

som förutsätts av tolken och de två förstnämnda speciellt i konsekutivtolkning 

(Pöchhacker 2004: 166). 

 

Egentligen vem som helst kan tjänstgöra som tolk om man har tillräckliga 

språkkunskaper. Utöver språkkunskaper och allmänna kunskaper finns det ändå vissa 

egenskaper som krävs av tolkar. Några sjukdomar, t.ex. hörselskador är ett förhinder 

(gäller inte teckenspråk). Egenskaperna liknar språkkunskaper och allmänna kunskaper 

på det sättet att man kan förbättra och utveckla dem hela tiden. Med detta menas att fast 

tolken kan ha t.ex. bristande koncentrationsförmåga, kan det förbättras via olika slags 

övningar och när man skaffar erfarenhet som tolk.  



29 
 

 

2.3.3 Etik 

 

Regler och förordningar är de anvisningar som tolken ska följa när han arbetar som tolk. 

Dessa regler och förordningar gäller bl.a. tolkens agerande, teknisk utrustning, arbetstid 

och antalet tolkar under tolkningsuppdraget. På Finlands översättar- och tolkförbunds 

internetsida finns en noggrann beskrivning av dessa regler och förordningar (Tulkin 

ammattisäännöstö 3/1994). Motsvarande anvisningar t.ex. i Sverige finns på 

Kammarkollegiets internetsida (God Tolksked 2013) för auktoriserade tolkar samt på 

AIIC:s sidor (Code of professional ethics 2012). Det är bra att komma ihåg att lagarna 

förändras och förnyas och det betyder att tolken måste följa de här ändringarna för att 

kunna tjänstgöra som professionell tolk. 

 

I tolkens etik betonas tystnadsplikt och att tolken inte missbrukar någonting han har fått 

information om och tar inte emot uppdrag som han inte är kompetent för eller om han är 

jävig t.ex. med tanke på deltagare i tolkningssituation. Tolkens egna åsikter och 

attityder får inte påverka tolkningen. (Vik-Tuovinen 2006: 98‒99.) Fast det ställs vissa 

regler på tolken är det inte tolkens uppgift att ta ansvar för budskapets riktighet utan han 

ansvarar för att det som sägs tolkas rätt (Tolkkunskap 2008: 32). Deltagare under 

tolkningen kan lätt glömma att tolken bara tolkar, inte tjänstgör t.ex. som läkare eller 

advokat. 

 

Etik spelar också en viktig roll med tanke på tolkningsstuderande. Eftersom vem som 

helst kan i praktiken tjänstgöra som tolk, betyder det att det kan finnas tolkar som inte är 

medvetna om tolkens etik och regler. Problem kan också uppstå om andra parter i 

tolkningssituationen inte vet tolkningens etiska regler. (Vik-Tuovinen 2006: 100‒101.) 

 

 

2.4 Tolkning i nordiska sammanhang inom studieprogrammen vid Vasa universitet  

 

Informanterna i denna avhandling är studerande vid Vasa universitet och därför berättar 

jag också om studier i tolkning och nordiska språk (tolkning från nordiska språk till 

finska) i avsnitten 2.4.1‒2.4.2. 



30 
 

 

2.4.1 Undervisning i tolkning 

 

Enligt det nya utbildningsprogrammet från hösten 2012 kan studerande vid Vasa 

universitet välja tolkning antingen som kort eller långt biämne. De kan också ta enskilda 

kurser som fritt valbara studier. Språk som mest används på tolkningskurserna är 

svenska och finska. Efter reformen får studerande 5 studiepoäng från alla kurser i 

tolkning. Tolkning som kort biämne ger 25 sp och kurser kan ingå i kandidat- eller 

magisterstudierna. Studerande har också möjlighet att specialisera sig på nordisk 

tolkning (35 sp) och kan ha tolkning som långt biämne. (Vaasan yliopisto 2012a.) Då 

materialet samlades, avlade informanterna i min studie kurser enligt det gamla 

utbildningsprogrammet. Före reformen har studerande också kunnat välja tolkning som 

kort eller långt biämne.  

 

Enligt det gamla utbildningsprogrammet ska studerande ha en uppfattning om tolkens 

yrke och att kunna tillämpa både simultan- och konsekutivtolkningsmetoder. Det 

förutsätts också att studerande klarar av att förbereda sig för tolkningsuppgifter och att 

studerande kan diskutera om teoretiska frågor inom tolkning. (Vaasan yliopisto 2011) 

Likadana krav ställs också i det nya programmet. I båda programmen förutsätts att 

studerande på ämnesstudienivå kan tolka från norska och danska. I studiehandboken 

2012−2013 (2012b: 72) sägs att ”Efter studier i tolkning som långt biämne kan 

studenten tolka konsekutivt och simultant från svenska, norska och danska till finska 

och från finska till sitt starkaste nordiska språk.”.    

 

De största skillnaderna mellan de nya och gamla programmen är antalet poäng som 

studerande får samt innehåll på kurserna. I gamla systemet kunde studerande få poäng 

mellan 2 och 15. På nya kurserna får studerande alltid 5 poäng. På nya kurserna 

koncentreras mera på en viss tolkningsmetod eller tolkningsform än på gamla kurserna, 

t.ex. på en kurs kan tolkas bara simultant eller öva rättstolkning. I nya 

utbildningsprogrammet förutsätts att studerande har mera kännedom om nordisk kultur 

och nordiskt samhälle på ämnesstudienivå jämfört med gamla programmet. I allmänhet 

är norska och danska mera i mittpunkt på nya kurserna än tidigare. 

 



31 
 

 

2.4.2 Undervisning i nordiska språk 

 

I de nya utbildningsprogrammen som startade hösten 2012 kan studerande vid Vasa 

universitet välja nordiska språk som biämne (25 sp). På kurserna finns fem centrala 

teman som har att göra med nordiska språk och nordiska ländernas kultur: samhälle, 

kultur, historia, identitet och möten mellan de nordiska språken. Nordiska länderna 

närmas ur olika synvinklar, t.ex. nationellt och globalt. Kurserna består av 

föreläsningar, presentationer och övningar. Under kurser övar studerande att diskutera 

nordiska frågor i olika perspektiv samt delta i nordiska sammanhang. (Vaasan yliopisto 

2012c.)  

 

Eftersom informanterna i min studie ännu avlägger eller har avlagt kurser i nordiska 

språk kan det antas att de behärskar teman (matavfall i Norden) som diskuteras i mitt 

material och därför borde de kunna tillämpa kunskap om nordiska länderna och språk 

också i tolkningsövningen i min undersökning.  

 

Studerande som deltog i min undersökning gick dock kurser i nordiska språk enligt det 

gamla systemet. Enligt detta system förutsätts att studerande behärskar 

grundstrukturerna i svenska i tal och i skrift på nivå B2 i den europeiska referensramen. 

I ämnesstudier ska studerande förstå både muntlig och skriftlig norska och danska i den  

europeiska referensramen på nivå B1. I fördjupade studier ska studerande förstå norska 

och danska på nivå B2 enligt europeiska referensramen. (Vaasan yliopisto 2011.) 

 

 

 

 

 

 

 

 

 

 



32 
 

 

3 TOLKNING SOM PROCESS OCH PRODUKT 

 

I detta kapitel kommer jag att presentera den teoretiska ramen i min avhandling pro 

gradu. Som det tidigare kom fram analyserar jag tolkningsprocess som trefasig process 

som innefattar faser både före och efter den egentliga tolkningssituationen och förstås 

den egentliga tolkningen. Modell som jag kommer att utnyttja i min avhandling baserar 

sig på den modell som Vik-Tuovinen (2006: 24) har presenterat i sin doktorsavhandling 

(se avsnitt 3.1). Vik-Tuovinen använder process som kontinuerlig process.  

 

I den andra fasen, genomförandet av tolkning analyserar jag också informanternas fel 

och eventuella korrigeringar som informanterna har gjort när de har tolkat 

organisationsnamn och termer som har att göra med artiklarnas tema. I felanalysen 

använder jag Henri C. Bariks (1994: 122‒133) felkategorier som är utelämningar, 

tillägg samt ersättningar och fel (se avsnitt 3.3.1.2).  

 

 

3.1 Vik-Tuovinens modell 

 

Jag har utarbetat min egen modell med hjälp av Vik-Tuovinens kontinuerliga process. I 

sin doktorsavhandling (2006: 22) diskuterar hon bl.a. olika sätt att definiera 

tolkningsprocess.  

 

För det första kan tolkningsprocessen definieras som process som koncentrerar sig på 

den centrala processen, där den egentliga tolkningen sker. För det andra kan 

tolkningsprocessen anses vara en mera omfattande process som börjar när tolken får ett 

uppdrag och slutar när tolken har fått betalning och har dokumenterat material. För det 

tredje kan tolkningsprocess definieras som kontinuerlig process där varje 

tolkningsuppdrag ingår i en kedja, när det ena uppdraget har slutat kommer det andra 

uppdraget. (Vik-Tuovinen 2006: 22.) I figur 2 kan man se den kontinuerliga processen. 

     

 



33 
 

 

      

Figur 2. Kontinuerlig process (Vik-Tuovinen 2006: 24.) 

 

Den kontinuerliga processen i figur 2 innefattar tidigare uppdrag, förberedelser, 

uppdrag, efterarbete och senare uppdrag. I kontinuerlig process motsvarar uppdrag i 

modellen den egentliga tolkningsprocessen, alltså genomförandet av tolkning. (Vik-

Tuovinen 2004: 24.) Jämfört med min modell innehåller denna modell också tidigare 

och senare uppdrag. Tidigare uppdrag kan dock inkluderas i min undersökning på detta 

sätt att studerandenas tidigare uppdrag är tidigare tolkningsövningar som kan anses vara 

erfarenhet som utnyttjas, t.ex. hur man förbereder sig inför uppdraget. 

 



34 
 

 

I modellen i figur 2 finns en ljusare och en mörkare cirkel. Den ljusare cirkeln 

motsvarar den mera omfattande processen med förberedelser, uppdrag och efterarbete. 

Den mörkare cirkeln motsvarar den centrala processen, genomförandet av tolkningen. 

 

 

3.2 Trefasig process 

 

Som jag redan konstaterade kommer jag att analysera tolkning som trefasig process och 

dessa faser är förberedelse, genomförande av tolkning och reflektion. Faktorer som är 

centrala och viktiga med tanke på olika faser gäller både professionella tolkar och 

tolkningsstuderande. Jag kommer alltså diskutera de olika faserna allmänt, inte bara ur 

studerandes synvinkel.  

 

I figur 3 finns tolkningsprocess som trefasig process. Faserna beskrivs med lådor och på 

högra sidan av lådorna finns kännetecknande drag för varje fas.  

 

 

 

Figur 3. Tolkning som trefasig process 



35 
 

 

Figur 3 visar att tolkningsprocessen börjar med förberedelse och det innehåller olika 

drag som är kännetecknande för denna fas. Först och främst innebär det att tolken 

skaffar material och tar kontakt med arrangörer om det behövs. I denna fas utnyttjar 

tolken sin erfarenhet av tidigare tolkningsuppdrag samt egenskaper och kunskaper som 

han har skaffat och upprepar dem så mycket tolken anser vara nödvändigt.   

 

Tolken kan förbättra eller utveckla sina kunskaper före den egentliga tolkningen 

beroende på vilket slags tillfälle det är fråga om. Om det är fråga om tillfälle där det 

behövs konsekutivtolkning, är det bra om tolken övar anteckningsteknik. Viktigt är 

också att tolken vet allmänt om evenemanget, bl.a. när och var han kommer att tolka. 

Med tanke på språkkunskaper gör tolken ordlistor och läser material som har att göra 

med det tema som kommer att tolkas.  

 

I den egentliga tolkningssituationen sker kommunikationen med hjälp av två språk. I 

denna fas kan då utnyttjas olika modeller och/eller teorier hur budskapet förs från ett 

språk till ett annat. Oftast när tolkning forskas koncentrerar man på den egentliga 

tolkningen. Teman inom tolkningsforskning gäller ofta det sätt hur budskapet tolkas 

som mental process, alltså vad händer i tolkens huvud när han tolkar. Denna aspekt syns 

som mental process i figur 3 och i felanalys i min undersökning (se avsnitt 4.2.3) när jag 

analyserar informanternas fel och korrigeringar. 

 

Miljö (t.ex. teknik, talare, åhörare, utrymme) som också finns i min modell i den andra 

fasen spelar en stor roll i hur tolkningen lyckas. Fungerande teknik hjälper alla 

mötesdeltagare, inte bara tolkar. När det är fråga om tolkningsstuderande får de inte så 

mycket guidning i hur man använder tekniken och speciellt när det gäller akustiska 

problem. Det går bara att visa i praktiken hur tekniken fungerar och hur man använder 

teknisk utrustning. (Jones 2002: 125.) 

 

Talares sätt att hålla sin presentation påverkar också tolkning. Fast det krävs av tolkar 

att de bekantar sig med talaren, tar reda på hans modersmål och hans sätt att tala, finns 

det människor som kan tala väldigt snabbt och oklart och orsakar problem för tolkar. 

Det rekommenderas att talare vars presentation tolkas, borde ta hänsyn till att deras tal 



36 
 

 

är förståeligt med tanke på tolkning men förstås förståeligt också för dem som kan följa 

presentationen utan tolkning.  

 

Allmänt kan konstateras att också åhörare är en del av miljön där tolken arbetar. För att 

åhörare kan uppleva tillfället lyckad, förutsätts det att åhörare också vet att tolkning är 

tillgänglig. De som bara lyssnar på presentationer borde kunna veta hur tekniken 

fungerar och kunna se tolkar. Tekniker på plats hjälper inte bara tolkar utan andra 

deltagare, t.ex. åhörare som behöver tolkning. 

 

Tolkens placering i utrymmet spelar en viktig roll. Fast tolkar sitter i kabiner i 

simultantolkning, måste kabinerna placeras så att både åhörare och talare samt andra 

parter kan se tolkarna. I internationella och stora organisationer (t.ex. Europeiska 

kommissionen) behövs tolkning dagligen och därför har sådana organisationer 

utrymmen där tolkningsutrustning lätt finns tillgänglig. I konsekutivtolkning placerar 

tolken och kunder sig själva i samma utrymme bredvid varandra. Som jag berättade 

tidigare, ser tolken och den andra parten inte varandra i distanstolkning och det är mera 

krävande för båda parterna eftersom den fysiska kontakten saknas. 

 

Den sista fasen i processen är reflektion. Denna fas börjar när evenemanget är slut. Då 

är det dags att diskutera med andra tolkar och eventuellt med arrangörer. Diskussionen 

kan gälla teknik, talare och tolkning i allmänt. Tolkarna kan ge feedback till varandra 

och diskutera vad som var utmanande i tolkning, t.ex. om det var ord och fraser som var 

svåra att tolka. Denna sista fas kan tolken utnyttja senare för kommande 

tolkningsuppdrag, bl.a. skriva upp nya ord och begrepp samt förbättra och upprepa 

kunskaper och egenskaper inom ett visst område. 

 

 

3.2.1 Förberedelse    

 

I detta avsnitt diskuterar jag förberedelser före uppdraget. Enligt Gile (2009: 144‒146) 

kan tolken förbereda sig i tre olika faser: före uppdraget, några minuter före uppdraget 

och under ett uppdrag. I detta avsnitt diskuterar jag förberedelser med tanke på de här 



37 
 

 

tre faserna eftersom informanterna i min undersökning också kunde förbereda sig i tre 

faser. 

 

Förberedelse före uppdraget börjar i tidigt skede, genast när tolken har fått veta om 

uppdraget. Som det har kommit fram i denna avhandling hör tolkens egenskaper och 

kunskaper till förberedelse och dessa egenskaper och kunskaper utnyttjar och/eller 

upprepar tolken före tolkningsuppdraget. Kunskaper kan gälla både språkkunskaper och 

allmänna kunskaper. Språkkunskaper kan tolken förbättra och/eller upprepa genom att 

gå igenom sina egna ordlistor från tidigare uppdrag speciellt om de gäller samma tema 

som kommande uppdrag. På nätet kan tolken också söka mera ord. Om 

konsekutivtolkning används som metod och om tolken inte har tolkat konsekutivt på 

sistone, är det bra att förbättra t.ex. anteckningsteknik.  

 

Före uppdraget är det oftast tolkens uppgift att skaffa material och mera information. 

Nuförtiden är internet lättaste och snabbaste sättet. Förstås får tolken ofta 

grundinformation från dem som arrangerar evenemanget, t.ex. när det är fråga om en 

konferens ger konferensarrangörerna något material. Tolken måste dock vara på alerten 

att följa med om det blir förändringar i schemat för att kunna förbereda sig väl. 

 

Före tolkningsuppdraget tar tolkar kontakt med arrangörer (t.ex. konferensarrangörer) 

för att tidigt skaffa material och även så att material är tillgängligt på alla möjliga språk 

som används, hellre senast två veckor i förväg. Material som tolken vill få från 

arrangörer består av program, deltagarlistor, allmän information och speciellt texter som 

ska tolkas. Oftast är det så att materialet inte är tillgängligt i förväg. (Gile 2009: 

144‒145.) Tolken kan ännu få material innan uppdraget börjar och bekanta sig med det 

men sådan förberedelse kan sägas vara förberedelse i sista minuten. 

 

Annat material som tolken behöver på förhand är terminologi och ordlista eller ordlistor 

som kan användas som stöd under uppdraget. (Tolkkunskap 2008: 44.) Tolken kan även 

ha färdiga ordlistor som han kan använda i samband med tolkningsuppdraget och på det 

sättet kan han spara tid när han förbereder sig. När tolken gör ordlistor finns det även 

anvisningar för denna del, alltså hur det kan göras smidigt. Det är bra att kolla hur olika 



38 
 

 

namn (egen- och artnamn) uttalas och vid behov kan uttal antecknas i ordlistan. Logisk 

ordning i ordlistor är bra för att man hittar rätta ord. (AIIC 2013c.). 

  

Namy (1978: 32‒33) har presenterat fakta som tolken ska gå igenom när han förbereder 

sig före uppdraget. Dessa gäller talare, talarens sätt att tala samt åhörare. När tolken 

bekantar sig med informationen om talare, ska han fundera på t.ex. vem talaren är, 

vilken nationalitet han har och vilka hans lands åsikter är angående temat, t.ex. i 

politiska sammanhang på internationella möten. Tolken borde också fundera på om 

presentationen är förståelig och hur goda språkkunskaper talaren har.  De fakta som 

gäller åhörare har att göra med att tolken ska ta hänsyn till vem åhörare är, t.ex. 

diplomat eller myndighet, vilken nationalitet de har samt vad deras modersmål är. 

(Saresvuo & Ojanen 1988: 79.) 

 

Som jag konstaterade tidigare är internet nuförtiden kanske den mest använda källan när 

tolkar förbereder sig. Med hjälp av internet kan tolkarna snabbt bli bekanta med temat 

som tolkning gäller. De nyaste artiklarna är oftast tillgängliga på nätet och där kan det 

också finnas nya ord och begrepp som tolken kan ha nytta av. Nuförtiden kan tolken ha 

en bärbar dator med sig i tolkningskabinen eller i närheten av kabinen och det möjliggör 

att det är lätt och snabbt att använda internet före och under tolkningsuppdraget. När två 

tolkar sitter i samma kabin kan den ena tolken snabbt söka något ord eller begrepp på 

datorn.  

 

Några timmar före konferensen eller annat evenemang arrangeras ett möte för 

arrangörer och tolkar samt talare och de här mötena kan tolken ha nytta av. 

Arrangörerna vill oftast ha tolkar med för att garantera att evenemanget är lyckat. På de 

här mötena ges ännu information om evenemanget och tolkar kan ställa frågor om det 

behövs, t.ex. om terminologi. Om tolkarna har haft tid att förbereda sig före uppdraget, 

är det bättre att ställa frågor annars är det arrangörernas uppgift att ge sådan information 

till tolkar som de tycker tolkarna behöver. (Gile 2009: 145.)  

 

 



39 
 

 

Den andra fasen i förberedelsen sker några minuter innan uppdraget börjar. Som 

konstaterades tidigare kunde informanterna i min undersökning förbereda sig några 

minuter före övningen började. Jag delade artiklarna till alla informanter några minuter 

före tolkning och de kunde se dem när de tolkade. Det att tolken kan se texten som 

tolkas samtidigt med tolkningen kan orsaka problematiska situationer när tolken börjar 

stirra för mycket på pappret. Förberedelse i sista minuten betyder att tolken ännu kan 

förbereda sig lite innan uppdraget börjar.  

 

Orsaken till att det inte alltid är möjligt att få material kan vara att materialet inte 

nödvändigtvis är färdigt i ett tidigt skede. Talare vet inte ens alltid att det är viktigt för 

tolkar att få material i förväg så att de kan förbereda sig väl. Ibland kan talare också 

tänka att vad de kommer att tala är konfidentiellt och de vill därför inte ge material och 

texter till tolkar. Det hjälper dock om tolken får material även lite före evenemanget 

börjar. (Gile 2009: 145.)  

 

Tredje förberedelsefas är förberedelse under ett uppdrag. I denna fas kan tolken ännu få 

skriftligt material fast evenemanget har börjat. Oftast dock skaffar tolken material 

genom att lyssna på deltagare under pauser. Med hjälp av diskussioner som förs mellan 

deltagare kan tolken öka sin kunskap om ett visst tema. På det här sättet kan tolken 

skaffa bra terminologi och ordförråd. (Gile 2009: 146.)  

 

När tolken inte tolkar själv har han möjlighet att läsa texter som han kommer att tolka. 

Ordlistor är också bra att gå igenom och tillägga eventuella nya ord och begrepp om de 

kommer fram. Om tolken får nytt material under ett uppdrag ska han sortera dem i rätt 

ordning eller på det sättet att han hittar de rätta texterna och ordlistorna snabbt. (AIIC 

2013d.) Förstås kan tolken inte använda för mycket tid på att läsa kommande texter för 

han måste följa evenemanget och hjälpa den andra tolk som sitter i samma kabin när de 

finns två tolkar i samma kabin.  

 

Förberedelse undervisas redan under tolkningsstudier. Liksom Gile (2009: 150‒151) 

konstaterar, skulle det vara bra för studerande att arrangera konferens eller något annat 

likadant tolkningsuppdrag som påminner en riktig tolkningssituation. Vid Vasa 



40 
 

 

universitet har sådana tillfällen arrangerats, t.ex. studiebesök där tolkningsstuderande 

har fått möjliget att tolka. Studerande har också själva tagit kontakt med ”arrangörer” 

och talare för att kunna fråga material och eventuellt annan information. Det att 

studerande får själva ta kontakt med arrangörer, hjälper studerande att ta ansvar för att 

få material eftersom studerande i tolkningsövningar under lektioner får material från 

lärare t.ex. via e-post. Studerande gör dock ordlistor och skaffar eventuellt övrigt 

material. 

 

Enligt mina egna erfarenheter kan konstateras att redan i studieskedet kan förberedelser 

upplevas som problematiska. När det har t.ex. arrangerats övningskonferenser där en del 

av studerandena har haft presentationer och den andra delen av studerandena har tolkat, 

kan det ha varit svårt att få material i tidigt skede, ibland har man fått material 

föregående kväll. Därför upplever jag själv förberedelse som viktigt och det är också 

centralt att alla deltagare är medvetna om tolkens roll och hur viktigt det är att få 

material för att tolkning skulle lyckas så bra som möjligt.  

 

 

3.2.2 Genomförandet  

  

Den andra fasen i tolkningsprocessen gäller genomförandet av den egentliga tolkningen. 

Faktorer som kan anses vara viktiga i tolkningssituationen är bl.a. talare och teknik. Jag 

har redan berättat kort om dessa och andra faktorer men kommer att berätta mera senare 

i avsnitten 3.2.2.1‒3.2.2.3 Jag diskuterar också vad som händer i tolkens huvud när han 

tolkar och hur han producerar tolkning i avsnitt 3.3. 

 

Det finns olika faktorer som kan påverka tolkningen, t.ex. beroende på om det är fråga 

om kontakttolkning eller konferenstolkning kan olika faktorer vara mera eller mindre 

viktiga. Faktorer som enligt min mening är viktiga i genomförandet av tolkning är 

talare, åhörare, utrymme, teknik samt själv tolken. När informanterna kommenterade 

upplevelser om tolkningsövningen, hade de kommenterat t.ex. talarna och teknik. Inte 

bara i den egentliga tolkningssituationen utan också när tolken förbereder sig måste han 

vara medveten om de här faktorerna, annars kan han inte förbereda tillräckligt. Tolken 



41 
 

 

har möjlighet att själv påverka en del faktorer som är med i tolkningssituationen. Tolken 

kan möjligtvis påverka hur han placerar sig i utrymmet och/eller kabinen, men inte det 

sätt hur talaren talar. (Vik-Tuovinen 2006: 43.) 

 

 

3.2.2.1 Miljö under tolkningsuppdraget 

 

Nuförtiden arrangeras det flera konferenser där det används flera olika språk. Det som 

är positivt är att konferenser där olika språk används möjliggör att deltagare kan 

använda sitt eget språk som ska tolkas. Inte bara av tolkar utan också av arrangörer och 

tekniker krävs bra kunnande inom det egna området för att tolkning med god kvalitet 

kan garanteras.  

 

Miljön där tolkningen sker kan delas i två olika kategorier enligt Anderson (1978: 219). 

Kategorierna är i fysisk och social miljö. Som social miljö beskriver Anderson 

relationer mellan tolken och andra deltagare. Fysisk miljö kan anses vara det hur tolken 

och andra deltagare placerar sig i tolkningssituationen, antingen i tolkningskabin eller i 

ett rum. I fysisk miljö kan också inkluderas den ort eller stad där tolkningen sker. Vik-

Tuovinen (2006: 49) kallar dessa fysiska miljöer mikro- och makromiljöer. Mikromiljö 

är den avgränsade miljön (ett rum, en tolkningskabin) och makromiljö en stad eller ort. I 

tolkningssituationen i min studie finns både den sociala och den fysiska miljön. Som 

social miljö är relation mellan informanterna och talarna. Den fysiska miljön, dvs. den 

mikromiljön är informanternas placering då de satt ensamma i tolkningskabinerna.  

 

I fysisk miljö är viktigt att ta reda på standarder som gäller förhållanden i 

tolkningssituationen. För dessa förhållanden finns också egna standarder, t.ex. 

standarder för tolkningskabinerna (ISO 2603 och ISO 4043). Fungerande teknik och att 

utrustning är sådan som standarder krävs är en förutsättning för en lyckad tolkning. 

Tolken ska också synas till åhörare och talare eftersom tolkning också kan anses vara 

icke-verbalt. (Vik-Tuovinen 2006: 50‒51.) Om det finns brist i fråga om dessa faktorer 

kan det orsaka stora svårigheter för tolken att kunna tolka bra och då kan åhörare tappa 

viktig information.  



42 
 

 

3.2.2.2 Tolken i sitt arbete 

 

Det finns vissa faktorer som tolken ska ta hänsyn till när han kommer på plats. Tolken 

är den människa som ska vara tidigt på plats. Detta beror på det att tolken måste ha tid 

att kolla att tekniken fungerar, och att blir bekant med utrymme (förstås har man kunnat 

bekanta sig med platsen tidigare) samt sätta sina grejor i kabinen så att allt finns lätt och 

snabbt, t.ex. ordböcker och papper är i rätt ordning. Viktigt är också att säkra att alla 

som deltar i evenemanget är på plats och fråga ännu om evenemanget och dess tema om 

det behövs. Det är bra om tolken ännu hinner gå igenom material, t.ex. ordlistor och 

deltagarlista. 

 

När tolken har kommit på plats är det dags för att bli bekant med platsen och speciellt 

med tolkningskabin. Tolken har möjlighet att kolla att teknik fungerar, bl.a. mikrofoner 

och hörlurar. Tekniker är på plats för att genast kunna hjälpa tolkar om det kommer 

problem med tekniska utrustningen. Viktigt är att tolken vet när mikrofoner är på.  

 

Speciellt när det finns flera tolkar som kommer att tolka, måste dem veta vilken roll 

varje tolk har och hur tolkar byter turer när de sitter i samma kabin. Oftast finns det en 

huvudtolk som sköter om att tolkning sker smidigt och som t.ex. kan dela ut nytt 

material om det har kommit före tillfället börjar. Det räcker dock inte att tolkar 

sinsemellan har ett fungerande samarbete utan tolkar måste ännu diskutera med 

arrangörer att allt går bra. Det är huvudtolkens uppgift att meddela andra tolkar om det 

blir förändringar inom tolkningens gång, t.ex. talaren byts osv. (AIIC 2013e.) 

 

Först kan de här anvisningarna vara inte så viktiga och som inte spelar så stor roll. Ju 

mera tolken har erfarenhet av tolkningssituationer desto mera är han medveten om de 

faktorer som påverkar tolkning. För t.ex. tolkningsstuderande kan det vara svårare att 

komma ihåg alla dessa faktorer eftersom de inte kommer fram så mycket i 

undervisningssituation. Jag menar att om lärare läser den text som studerande tolkar, 

finns det ingen som skulle lyssna och kommentera hur tolkningen gick, var det t.ex. 

problem med tekniken. Oftast är de studerande som kommenterar sina egna tolkningar 



43 
 

 

till lärare och då har man inte nödvändigtvis tagit hänsyn till hur åhörare upplevde 

situationen.  

 

 

3.2.2.3 Teknisk utrustning 

 

Pöchhacker (2004: 127‒128) har bl.a. diskuterat akustik och hur dess kvalitet påverkar 

tolkningssituationen. Beroende på om det är fråga om antingen simultantolkning eller 

konsekutivtolkning, finns det faktorer som är mera viktiga med tanke på teknik och hur 

det påverkar tolkningen. I simultantolkning är det viktigt hur bra tolkens och talarens 

röst kan höras med hjälp av mikrofon och hörlurar. I konsekutivtolkning påverkar 

tolkens och andra parters placering i utrymme.  

 

Allmänt kan konstateras att teknik möjliggör att alla parter kan delta i diskussionen och 

det gör evenemanget livligare när det finns flera som pratar och diskuterar, inte bara 

talaren. Följande avsnitt behandlar de faktorer som är centrala med tanke på tolken och 

vad som händer i hans huvud när han tolkar. 

 

 

3.2.3 Reflektion 

 

Den tredje och sista fasen som kommer i tolkningsprocessen är reflektion. Denna fas 

innebär diskussion och kommentarer och eventuellt annan feedback mellan tolkar och 

andra deltagare. Syftet med denna fas är att tolken får kommentarer av deltagare och 

arbetskollegor med tanke på hur tolkningen gick. Tolkar kan också arrangörer teknik 

och annan utrustning med arrangörer.  

 

Diskussion och feedback efter tolkningen stöder kommande uppdrag där kan utnyttjas 

information och kunskaper från tidigare tolkningsuppdrag. Om det har varit brist på 

arrangemang är det bra att ge feedback till arrangörer som nästa gång vet vad det krävs 

för att arrangera en bra arbetsmiljö för tolkar. Diskussion mellan tolkar gäller oftast 



44 
 

 

tolkning, hur egen och kollegans tolkning gick. Kollegor kan diskutera vad enligt dem 

var lätt eller svårt i själva tolkningen eller i situationen allmänt.  

 

Till reflektion och efterarbete hör också att tolken förstör konfidentiella material eller 

ger det tillbaka till arrangörer. Det är artigt att tacka alla som tolken har arbetat med, 

bl.a. tolkningskollegor, tekniker och andra arrangörer. När det är fråga om ett tillfälle 

där tolken får betalt (gäller inte undervisningssituation) ska tolken sköta om allt som har 

att göra med betalning, t.ex. skattefrågor. (AIIC 2013f.) 

 

Feedback ges också till tolkningsstuderande. Vid Vasa universitet har 

tolkningsstuderande kunnat kommentera sin egen tolkning skriftligt och sedan fått 

skriftligt feedback av lärare. Det är bra och nyttigt att studerande redan i studieskedet 

får kommentera sin egen tolkning för att kunna märka vad som gick bra eller dåligt. På 

kurser i tolkning vid Vasa universitet kommenterar och diskuterar studerande 

sinsemellan muntligt om sin egen tolkning efter övningar under lektioner.  

 

 

3.3 Innehållslig produkt 

 

Innehållslig produkt hör till fas två i den trefasiga tolkningsprocessen. I avsnitt 3.3.1.1 

diskuterar jag fel och korrigeringar som tolken gör. I avsnitt 3.3.1.2 presenterar jag 

Bariks felkategorier som jag utnyttjar i min egen studie.  

 

 

3.3.1 Fel och korrigeringar i tolkning 

 

Tolken ska kunna formulera på nytt det budskap som talaren har sagt och hellre 

formulera till enklare och kortare meningar. Tolkens uppgift är att överföra det som 

talaren har sagt. Tolkningen behöver inte ske ord för ord men den borde motsvara det 

ursprungliga budskapet så mycket som möjligt. Att tolken har möjlighet att korrigera sig 

själv är ett viktigt verktyg som hjälper tolken i olika problematiska situationer. När 



45 
 

 

tolken formulerar sin tolkning på nytt behöver den inte vara fel utan korrigeringen kan 

användas p.g.a stilistiska orsaker. (Jones 2002: 81–82.) 

 

För att undvika korrigeringar kan tolken tolka ord för ord för i viss mån. Att tolka för 

mycket ord för ord kan leda till att innehållet inte blir meningsfullt på målspråket eller 

att åhörare förstår det fel. När tolken ändå formulerar sin produkt kan han tolka 

budskapet även om han inte vet alla ord. Formuleringen hjälper tolken att tolka flytande 

även om det finns brister på målspråket. Det är möjligt att tolken vet något ord på 

källspråket men kan inte producera det på målspråket. (Jones 2002: 85–87.) Med 

källspråk menas det språk tolken tolkar från och med målspråket tolken tolkar till. 

 

 

3.3.1.1 Orsaker till felaktig tolkning 

 

Tolkarna förutspår ord och fraser som de kommer att tolka. Detta gäller speciellt om 

käll- och målspråket inte har likadan ordföljd. Det som förorsakar fel i tolkning behöver 

inte orsakas av att tolken har förutspått fel utan felen kan bero på olika orsaker, t.ex. 

tolken kan missuppfatta ett ord eller en fras eller att han inte ens har hört ordet. Tolken 

kan också tolka fel även om han har förstått talaren. (Jones 2002: 106–107.) 

 

Tolken kan tolka fel utan att han ens märker det. Detta kan bero på att tolkarna inte har 

tillräckligt med kapacitet för att lyssna och analysera talaren. En annan orsak till att 

tolken utelämnar någonting är att han har glömt vad som sagts. Tolken kan även 

avsiktligt låta bli att formulera budskapet på nytt om åhörarna får informationen ändå i 

något annat skede eller redan har den. (Gile 1995: 200.)  

 

Om tolken har tolkat fel finns det olika sätt att hantera situationen. För det första är det 

möjligt att den felaktiga tolkningen inte har stor betydelse för att förstå budskapet. 

Åhörarna har kanske inte märkt att tolken har tolkat fel. Tolken vill dock möjligen 

korrigera sig själv även om det inte behövs. För det andra finns det situationer där 

tolken gör fel som är på något sätt avgörande men att åhörare har ändå förstått 

budskapet trots den felaktiga tolkningen. Tolken behöver inte nödvändigtvis korrigera 



46 
 

 

sig själv men om han hinner korrigera kan det göras. För det tredje kan tolken göra fel 

och åhörare märker inte det. Då måste tolken korrigera sig själv så snabbt som möjligt 

även om han skulle skämmas. (Jones 2002: 107–108.) 

 

Gile diskuterar (1997: 163‒173) fel och utelämningar med tanke på kognitiv belastning. 

Det är ofta dålig utrustning och miljö samt att tolken är inkompetent som förorsakar 

felaktig tolkning. Det kan tänkas att när det finns utelämningar eller andra slags fel i 

tolkningen, är orsaken det att tolken inte vet ett rätt begrepp. Det är möjligt att det finns 

fel i tolkning därför att det används felaktiga termer men det också kan bero på kognitiv 

belastning. Ibland måste tolken vänta tills han har fått mera kapacitet för att kunna tolka 

och det belastar tolken på kognitivt sätt. 

 

När tolken ska utelämna någonting kan det göras på två olika sätt. För det första om 

tolken ska lämna någonting bort, måste det vara sådant som inte påverkar förståelsen av 

innehållet.  För det andra ska tolken ha tid för att ta distans med talet, t.ex. när det är 

fråga om ett svårt uttryck där det behövs tid för analys. Det som tolken inte borde göra, 

är det att börja tävla med talaren som är väldigt snabb. Då finns det risk för att tolken 

börjar tolka ord för ord eftersom det är brist på tid. (Jones 2002: 102.) 

 

Jones (2002: 103) diskuterar tolkningssituationer där det finns en snabb talare och en 

färdig text på papper. Jones konstaterar att tolken borde få text före tolkning för att 

kunna förbereda sig väl. Om tolken får se texten några minuter före tolkningen borde 

tolken kunna läsa och anteckna siffror, namn, tekniska begrepp osv. eftersom just 

siffror, namn och terminologi angående temat är viktiga för att man ska lyckas med 

tolkningen. Det rekommenderas inte att tolka tal ord för ord på pappret utan att man ska 

lyssna på talaren. Det bästa sättet att lyckas med att tolka en färdig text är att lyssna på 

talaren och använda texten som stöd när det behövs, t.ex. med tanke på terminologi. Det 

vad Jones konstaterar är ett bra exempel och passar bra för min studie eftersom 

informanterna inte kunde bekanta sig med artiklarna hemma. Kommentarer om denna 

situation finns i avsnitten 4.1 och 4.3.  

 



47 
 

 

Det som inte så ofta kommer fram är talarens fel och hur det påverkar tolkningens 

kvalitet och tolken. Tolken måste bestämma om han tolkar talet ”fel” alltså på samma 

sätt som talaren har talat eller korrigerar talarens fel. Denna aspekt beror på vilket slags 

fel talaren har. Om det är fråga om ett misstag kan tolken tolka det direkt ”rätt” och inte 

först tolka fel och sedan korrigera. Misstag kan uppstå när det är fråga om siffror. Om 

talaren säger t.ex. fem hundra och femtio tusen dollars i stället för fem hundra tusen 

dollars, kan tolken tolka direkt fem hundra tusen dollars. (Jones 2002: 109.) Förstås 

måste tolken själv förstå vilken siffra som är rätt.   

 

Ett annat fel som talaren kan göra är att han säger någonting fel, men tolken är inte helt 

säker på det om det är fel eller åtminstone hur korrigera det. Då är det bättre att tolken 

tolkar talet som talaren har talat och tillägger till slut: …säger talaren men jag tror att 

talaren menade… Det är också möjligt att talaren säger någonting helt fel men tolken 

vet inte hur det borde tolka. Då kan tolken tolka talet liksom talaren har sagt och tillägga 

till slut … säger talaren. (Jones 2002: 109.) 

 

Ibland kan det hända att talaren inte talar sitt modersmål och kan därför få med fel i sitt 

tal och vara oklar. Då kan tolken till slut konstatera att eftersom talaren inte talade sitt 

modersmål kan man inte vara helt säker på vad som har sagts. Korrigeringar beroende 

på talarens fel borde minimeras eftersom det irriterar åhörare. (Jones 2002: 110.) För att 

minimera risken för informanternas missförstånd använder talarna i min undersökning 

sitt modersmål. 

 

Pauser i tolkning kan också räknas till fel i. Oftast anses fel dock vara omformuleringar. 

Setton (1999) har nämnt två olika pauser: tysta pauser och fyllda pauser. Den tysta 

pausen betyder att tolken vill koncentrera sig på tolkning, försöker formulera en mening 

eller hitta rätt ord eller uttryck. Typiskt för de fyllda pauserna är småord som hmm, ää, 

öö. Fyllda pauser används då tolken vill fortsätta tolkningen under diskussionen och vill 

visa att han formulerar sin tolkning. (Setton 1999: 246.) För många pauser 

rekommenderas dock inte eftersom de kan irritera åhörare och visa att tolken är osäker 

på sin egen tolkning. 

 



48 
 

 

3.3.1.2 Bariks kategoriseringar av fel 

 

Tolken kan ha flertal fel i sin tolkning inom en kort tid. Felen kan gälla t.ex. namn och 

siffror. (Gile 1997: 163.) Forskare inom tolkning har analyserat tolkningsfel ur olika 

synvinklar. I felanalysen i avsnitt 4.2.3, utnyttjar jag Bariks (1994: 122‒133) 

kategoriseringar av fel: utelämningar, tillägg samt ersättningar och fel. Dessa tre 

kategorier har också underkategorier men jag analyserar bara enligt dessa 

huvudkategorier. Orsaken till det är att i mitt material finns det inte så omfattande skala 

av dessa underkategorier. Om jag hade analyserat t.ex. siffror och sifferuttryck, skulle 

jag ha kunnat ta med Bariks underkategorier. 

 

Om tolkningen avviker från originaltexten eller från originaltalet, kan det orsakas av 

utelämningar, tillägg eller ersättningar och fel (Barik 1994: 121). Med tanke på dessa 

utelämningar, tillägg och ersättningar kan man diskutera om det är fråga om riktiga fel. 

Dessa kategorier kan dock räknas som fel om de på någon nivå förändrar innehållet (se 

tabellerna 4‒6). Nyblom (2002: 28‒30) har också diskuterat Bariks kategorisering av fel 

i ljuset av om det kan sägas vara riktiga felkategorier. Nyblom (2002: 30) diskuterar att 

tillägg inte är en riktig felkategori men konstaterar att man kunde ha tillägg som 

felkategori om man hade flera tolkar samt flera texter med i undersökningen. 

 

Som ovan konstaterades har Barik kategoriserat fel som utelämningar (omissions), 

tillägg (additions) samt ersättningar och fel (substitutions and errors). Dessa tre 

kategorier har också ett antal underkategorier som finns i tabellerna 4‒6. 

 

Enligt Barik är det fråga om utelämning (omission) om det saknas någon enhet i 

tolkning. I tabell 4 finns alla underkategorier för utelämningar. I allmänt kan konstateras 

att om tolken har utelämning ändrar den inte helt innehållet jämfört med ersättningar 

och fel (se tabell 6). Det kan vara olika orsaker till utelämningar, t.ex. försening med 

tolkningen (delay omission).  

 

 

 



49 
 

 

Tabell 4.  Bariks underkategorier av utelämningar 

 

utelämning (skipping omission) Tolken utelämnar ett enskilt ord eller en kort 

fras men leder inte till stora konsekvenser 

med tanke på att förstå innehållet. 

missförstånd (comprehension omission) Tolken kan inte översätta en större enhet än 

bara ett ord och därför gör utelämning. 

Begränsad förlust av innehållet. 

försening (delay omission) Tolken är så försenad med tolkningen att han 

lämnar någonting bort. I den här kategorin 

finns också begränsad förlust av innehållet. 

sammansättning (compounding omission) Tolken kan förena olika betydelser med att 

utelämna någonting. Tolkningen kan ändra 

lite men det huvudinnehållet hålls ihop. 

 

Den andra kategorin är tillägg (addition). Då det finns någon slags enhet i tolkningen 

som inte finns i talet och/eller i texten, är det fråga om tillägg. I tabell 5 finns fyra 

underkategorier för tillägg. Fast tillägg kan kategoriseras som fel ändrar det inte 

innehållet för mycket. 

 

Tabell 5. Bariks underkategorier av tillägg 

 

bestämning (qualifier addition) Tolken har tillagt en bestämning eller en fras 

som inte finns i det ursprungliga talet. 

preciserande tillägg (elaboration addition) Tolken har tillagt någonting preciserande i 

text. 

konjunktion och/eller bindeord (relationship 

addition) 

Tillägg som förenar enheter som inte finns i 

det ursprungliga talet. 

avslutning (closure addition) Tillägg som gäller omformulering, utelämning 

eller fel som avslutar en meningsenhet men 

som tillägger ingenting viktig. 

 

Den tredje kategorin enligt Barik är ersättningar och fel (substitutions and errors). Det 

är fråga om ersättningar och fel när en enhet som kan vara ett ord eller en hel mening 

har ersatts med annat ord eller men annan mening. Som det kan ses i tabell 6 finns det 

fem olika underkategorier för ersättningar och fel. I denna felkategori kan tolkningens 

innehåll förändra väsentligt beroende på vilken underkategori det är fråga om (t.ex. 

gross phrasing change). 

 

 



50 
 

 

Tabell 6. Bariks underkategorier av ersättningar och fel 

 

ett litet semantiskt fel (mild semantic error) Fel eller oklar översättning som förändrar 

innehåll bara litet. 

ett grovt semantiskt fel (gross semantic 

error) 

Lexikaliskt fel i tolkning som väsentligt 

ändrar innehåll. Fel begränsas till en enhet och 

påverkar inte annat innehåll. 

en liten förändring i formulering (mild 

phrasing change) 

Tolken tolkar innehållet inte helt på samma 

sätt som talaren har talat men påverkar inte 

vad som har sagts. 

väsentlig förändring i formulering 

(substantial phrasing change) 

Innehållet förändras väsentligt men i talets 

innehåll har inte helt förändras. 

en grov förändring i formulering (gross 

phrasing change) 

Tolkning är helt och väsentlig olik jämfört 

med vad som har sagts och ändras innehållet. 

 

Fast jag inte kategoriserar mina exempel enligt dessa underkategorier har jag velat 

presentera dem kort. Jag har likadana motiveringar som Nyblom (2002) har om 

felkategorier och dess relevans i avhandling pro gradu. Om jag också hade mera 

informanter i min studie, skulle jag ha bättre möjligheter att kategorisera informanternas 

felaktiga tolkningar i underkategorier. I tabellerna 4‒6 kan ses hurdana motiveringar är 

med tanke på enskilda underkategorier. Motiveringar skiljer inte mycket från varandra 

och oftast kan två olika underkategorier förenas, t.ex. försening i utelämningar kan 

inkluderas i underkategori missförstånd (se tabell 4). Ibland kan det vara problematiskt 

att bestämma vilken underkategori det är fråga om när de har likadana motiveringar. 

 

 

3.3.2 Namn och termer 

 

Ord som jag kommer att analysera i felanalysen är organisationernas namn och termer 

som gäller temat för artiklarna, alltså matavfall. Till analysen har jag valt sådana ord 

som informanterna enligt transkriberingar har haft problem med.  

 

Det är bra att diskutera hur man borde definiera vad som är namn och vad som är term. 

Nuopponen och Pilke (2010: 71) har konstaterat att det ibland kan vara problematiskt 

t.ex. bestämma om någon term hör till ett visst fackområde om den har nära anknytning 

till det vardagliga livet. Nuopponen och Pilke (2010: 77‒78) har dock presenterat 



51 
 

 

kriterier enligt dem är det lättare att definiera egennamn. Ett av de kriterier som också 

passar för organisationsnamn i min studie, är att namn skrivs med stor bokstav, i någon 

mån med liten bokstav. När det diskuteras namn i sin vidaste mening, kategoriserar 

Nuopponen och Pilke (2010: 78‒79) namn grovt i sju klasser och bland dem finns också 

organisationsnamn. Enligt den klassen finns det namn på myndigheter, föreningar, 

organisationer, företag, tidningar osv. 

 

Term kan definieras som en benämning på ett fackspecifikt begrepp, som hör till ett 

visst fackområde samt är allmän bekant och är etablerat sig inom fackområdet (Aalto-

yliopisto 2013). Termer kan också vara både en- och flerordstermer (Nuopponen och 

Pilke 2010: 62). I min studie finns det termer som hör till fackområdet matavfall, är 

etablerat sig inom sitt eget fackområde och bara en term på svenska och en term på 

danska är flerordstermer.  

 

Inte bara namn utan också siffror och datum är sådana som tolkar ofta har problem att 

komma ihåg och de leder då till fel och utelämningar (Setton 1999: 253). Det är bra att 

lägga märke till att egennamn är viktiga att kunna tolka rätt eftersom de spelar en viktig 

roll i tal. Namn innebär inte bara personnamn utan t.ex. geografiska namn och 

organisationernas namn. (Jones 2002: 43.) 

 

En orsak till varför namn är svåra att komma ihåg är att namn är svårare att förutspå. 

Association till något annat ord eller annan sak saknas. Därför rekommenderas det att 

tolken skulle använda association för att bättre komma ihåg namn. Ett exempel kan vara 

att förena ett namn med något namn som är bekant, t.ex. släktingens namn. Namns uttal 

kan orsaka svårigheter för tolken. Om tolken inte alls kan förutspå namn måste han bara 

försöka tolka namn så nära som möjligt den riktiga versionen men detta betyder inte att 

tolken skulle lyckas med hundra procent. (Saresvuo & Ojanen 1988: 91.) 

 

En viktig sak som kan underlätta att tolka namn är förkortningar. Tolkar som jobbar i 

internationella sammanhang borde skriva upp förkortningar, t.ex. länderna, men man 

ska vara noggrann med förkortningar för att inte blanda dem. Lista över olika 

organisationer borde tolkar också ha. Det som rekommenderas för tolkar är namn som 



52 
 

 

kommer upp ofta i sammanhang där tolken tolkar. Detta betyder att t.ex. olika 

organisationsnamn är mera eller mindre viktiga för tolkar, detta beror på i vilket 

sammanhang ska tolkas. (Jones 2002: 51.)  

 

Gile (1997: 170) har diskuterat tolkning av namn och har lagt märke till namn som 

består av flera ord. Exempel som Gile presenterar är på franska Association 

internationale des interprètes de conférence på källspråket och tolkas på engelska 

Association of Conference Interpreters på målspråket. Som kan ses, är ordföljden inte 

likadan. Beroende på språkpar ska tolken vänta på tills han har hört hela namnet för att 

kunna tolka det och detta belastar tolkens minne. 

 

Det som stöder tolkens bra kunnande i terminologi är det att deltagare t.ex. i konferenser 

använder en viss terminologi. Deltagare har förberett sig att diskutera och använda 

termer och antar att tolkar också kan tolka deras diskussion som innehåller fackspecifik 

terminologi. För några som inte så ofta behöver vissa termer och begrepp, spelar det 

inte en stor roll jämfört med dem som ofta använder fackspecifik terminologi. (Kurz 

1993: 320.)  

 

Vik-Tuovinen (2006: 73‒74) har diskuterat fackterminologi och vilka utmaningar det 

ställer på tolken. Sällan är ord helt nya som tolken inte skulle ha hört om. Ord kan få en 

helt ny betydelse och det kan underlätta tolken att förstå och bättre komma ihåg dessa 

ord. Olika ämnesområden kan även använda samma terminologi. Detta kan också 

underlätta tolkens förberedelse när han inte behöver bli bekant med en ny terminologi 

varje gång när han förbereder sig. Facktermer som ofta kommer fram, t.ex. terminologi 

som används dagligen borde tolken vara medveten om. Det är bra för tolken om han 

följer aktivt massmedia där han kan lära sig nya ord och termer.  

 

Eftersom tolkning är muntlig kommunikation och sker som ”real-time” får tolken 

nödvändigtvis inte så mycket kritik om bristande eller felaktig användning av 

terminologi jämfört med översättning och översättare. Deltagare på ett möte eller en 

konferens kan dock be tolken att förklara något på nytt om bristande terminologi stör 

åhörare. (Gile 2009: 95‒96.) 



53 
 

 

Fast det inte krävs perfekt kunnande i terminologi av tolken, finns det vissa krav som 

ställs på tolken. Hietanen (2004: 282‒284) har listat vad som krävs av tolken med tanke 

på språkkunskaper. Hietanen har listat språkkunskaper enligt A-, B- och C-språk. Det 

krävs mera språkkunskaper när det gäller A-språk jämfört med B- och C-språk, men i 

alla dessa språk antas att tolken kan förstå och tolka olika texter oberoende om det är 

fråga om en viss text och/eller stil.  

 

 

 

 

 

 

 

 

 

 

 

 

 

 

 

 

 

 

 

 

 

 

 

 

 

 



54 
 

 

4 ANALYS AV TOLKNINGSPOCESSEN 

 

I detta kapitel i avsnitten 4.1‒4.2.2 och 4.3 analyserar jag alla tre faser i 

tolkningsprocessen och utnyttjar informanternas svar på formuläret. I avsnitt 4.2.3 

analyserar jag informanternas fel och korrigeringar och i samband med detta utnyttjar 

jag transkriptioner. Jag studerar utelämningar, tillägg, ersättningar och fel samt 

korrigeringar. Jag analyserar namn och termer i skilda avsnitt. Namn och termer finns 

både i den svenska artikeln och i den danska artikeln, och båda språken behandlas i 

samma avsnitt. 

 

I början av felanalysen presenterar jag alla ord som jag analyserar och ger också de 

finska översättningarna enligt artiklarna eftersom de här texterna finns också på finska. 

Som jag nämnde tidigare använder jag transkriptioner som exempel när jag diskuterar 

varför någon informant har tolkat på ett visst sätt. 

 

 

4.1 Förberedelse bland studerandena 

 

Som det redan har konstaterats (se avsnitt 3.2.1), påverkar förberedelse hur tolkning 

lyckas. Detta gäller inte bara professionella tolkar utan också tolkningsstuderande. Det 

hur mycket tolken förbereder sig varierar mellan tolkar och tolkningsstuderande, t.ex. 

beroende på erfarenhet av tolkning och hur goda språkkunskaper man har. Det vad 

förberedelse dock innebär, varierar inte avsevärt, åtminstone enligt den vad jag har 

märkt när jag läste informanternas kommentarer. 

 

Jag berättade tidigare i denna avhandling (se avsnitt 3.2.1) om tre olika sätt att förbereda 

sig för tolkningsuppdrag. Informanterna i min undersökning kunde också förbereda sig 

på alla tre olika sätt. Det första sättet hur informanter förberedde sig skedde hemma. 

Informanterna kunde bekanta sig med likadana artiklar och göra ordlistor. Förberedelser 

i sista minuten motsvarar i min studie den tid då informanterna fick den första artikeln 

och de hade några minuter tid att bekanta sig med det. Som förberedelser under 



55 
 

 

uppdraget kan räknas då övningen hade börjat och informanterna fick den andra 

artikeln.  

 

Det som kan konstateras enligt svaren är att alla informanter bortsett från informant Ä4 

hade läst artiklar och olika slags texter som gällde matavfall i förväg på nätet. Tre 

kommenterade (G1, Ä6 och Ä7) att de hade gjort ordlistor som gällde temat. Texter 

som informanterna hade läst var på svenska, danska och finska.  

 

(1) Ä6: Läste en text om matavfall på danska/svenska/finska. Skrev upp 

några ord till en ordlista. 

 

I exempel 1 kan ses att informant Ä6 hade förberett sig ordentligt eller så bra som det är 

möjligt m