Partisiippien, infinitiivien ja nominaalistusten vertailua ruotsin ja suomen populaaritieteellisessä kielessä
Smeds, Malin (2007)
Kuvaus
Kokotekstiversiota ei ole saatavissa.
Tiivistelmä
Syftet med denna pro graduavhandling har varit att från en syntaktisk-semantisk synpunkt jämföra användningen av participformer, infinitiver och nominaliseringar i två populärvetenskapliga artiklar på svenska med deras finska översättningar. Ämnena för artiklarna är historia respektive geologi. Metoden i avhandlingen är kontrastiv, med kvalitativa och kvantitativa inslag. Jag har utgått från Rune Ingos klassificeringsmodell för satsgrader, till vilka ovan nämnda inbäddningar (participformer, infinitiver och nominaliseringar) hör.
Resultatet visar på vissa skillnader i svenskans och finskans bruk av inbäddningar. Participformer är vanligare i de finska översättningarna än i det svenska materialet, vilket är helt i linje med uppfattningen av finskan som ett så kallat syntetiskt språk, där inbäddningar favoriseras framför fullständiga satser med ett finit verb. Däremot är resultatet något oväntat i fråga om infinitiver och nominaliseringar. Antalet infinitiver är nämligen lika stort i förlagorna som i översättningarna, och antalet nominaliseringar är endast litet högre i översättningarna jämfört med ursprungsartiklarna. Tidigare undersökningar där alla typer av satsgrader har analyserats, även huvud- och bisatser samt predikatslösa uttryck, visar på större variationer mellan språken, det vill säga att finskan oftare än svenskan använder även djupa inbäddningar som infinitiver och nominaliseringar.
När det gäller satsgrader är det motiverat att kontrastera olika texttyper mot varandra, vilket jag haft som ytterligare mål för min studie. Av analysen framgår att skillnaderna är något större mellan de svenska artiklarna än mellan deras motsvarande finska översättningar. Den svenska historieartikeln uppvisar en jämnare fördelning mellan olika inbäddningar än geologiartikeln. I de båda översättningarna är däremot förekomsten av participformer lika vanlig, medan infinitiver används mera i historieartikeln än i geologitexten. I fråga om nominaliseringar kan man konstatera att skillnaden i användningen av dem är lika stor inom det svenska materialet som det finska.
Resultatet visar på vissa skillnader i svenskans och finskans bruk av inbäddningar. Participformer är vanligare i de finska översättningarna än i det svenska materialet, vilket är helt i linje med uppfattningen av finskan som ett så kallat syntetiskt språk, där inbäddningar favoriseras framför fullständiga satser med ett finit verb. Däremot är resultatet något oväntat i fråga om infinitiver och nominaliseringar. Antalet infinitiver är nämligen lika stort i förlagorna som i översättningarna, och antalet nominaliseringar är endast litet högre i översättningarna jämfört med ursprungsartiklarna. Tidigare undersökningar där alla typer av satsgrader har analyserats, även huvud- och bisatser samt predikatslösa uttryck, visar på större variationer mellan språken, det vill säga att finskan oftare än svenskan använder även djupa inbäddningar som infinitiver och nominaliseringar.
När det gäller satsgrader är det motiverat att kontrastera olika texttyper mot varandra, vilket jag haft som ytterligare mål för min studie. Av analysen framgår att skillnaderna är något större mellan de svenska artiklarna än mellan deras motsvarande finska översättningar. Den svenska historieartikeln uppvisar en jämnare fördelning mellan olika inbäddningar än geologiartikeln. I de båda översättningarna är däremot förekomsten av participformer lika vanlig, medan infinitiver används mera i historieartikeln än i geologitexten. I fråga om nominaliseringar kan man konstatera att skillnaden i användningen av dem är lika stor inom det svenska materialet som det finska.