"Gayer Than a Tree Full of Monkeys on Nitrous Oxide": Translating Wordplay and Allusions in the Comic Fantasy Novel Good Omens
Salomaa, Emilia (2017)
Kuvaus
Opinnäytetyö kokotekstinä PDF-muodossa.
Tiivistelmä
I denna avhandling granskas översättningen av ordlekar, allusioner och modifierade idiom i den svenska översättningen av den komiska fantasyromanen Good Omens (svensk titel: Goda Omen). Översättningen av ordlekar anses ofta vara svår, eftersom de har starkt språkbundna särdrag, och allusioner och modifierade idiom kräver att mottagaren (i romanens fall, både dess översättare och dess läsare) kan identifiera dem. Därtill ställs översättaren inför valet mellan att bevara humor eller bevara form i de fall där ingen direkt motsvarighet finns i målspråket, och detta är särskilt märkbart då det gäller översättningen av komiska verk som Good Omens.
Avhandlingen är en deskriptiv fallstudie, där målet är att ta reda på om den dominanta översättningsstrategin var bevarande (retentive) eller återskapande (re-creative). Det teoretiska ramverket för avhandlingen är James S. Holmes' teori om översättningsval, och tyngdpunkten låg på att ta reda på vilken den vanligast förekommande lokala strategin var. Hypotesen var att återskapande översättning var den mest förekommande lokala översättningsstrategin.
Materialet bestod av 159 ordlekar, allusioner och modifierade idiom som sorterades in i sju olika klasser. Materialet sorterades efter klass (homofon, homograf, allusion, allusivt namn, modifierat idiom, stilparodi och namn som ordlek) och delades därefter in i bevarande (retentive) eller återskapande (re-creative) översättningar. Då hela materialet analyserades var fördelningen var 35,2% bevarande och 64,8% återskapande, vilket är en tydlig skillnad. I fråga om fördelning inom materialklasser var skillnaden något oväntat mindre markant i majoriteten av klasserna.
Avhandlingen är en deskriptiv fallstudie, där målet är att ta reda på om den dominanta översättningsstrategin var bevarande (retentive) eller återskapande (re-creative). Det teoretiska ramverket för avhandlingen är James S. Holmes' teori om översättningsval, och tyngdpunkten låg på att ta reda på vilken den vanligast förekommande lokala strategin var. Hypotesen var att återskapande översättning var den mest förekommande lokala översättningsstrategin.
Materialet bestod av 159 ordlekar, allusioner och modifierade idiom som sorterades in i sju olika klasser. Materialet sorterades efter klass (homofon, homograf, allusion, allusivt namn, modifierat idiom, stilparodi och namn som ordlek) och delades därefter in i bevarande (retentive) eller återskapande (re-creative) översättningar. Då hela materialet analyserades var fördelningen var 35,2% bevarande och 64,8% återskapande, vilket är en tydlig skillnad. I fråga om fördelning inom materialklasser var skillnaden något oväntat mindre markant i majoriteten av klasserna.