Ruotsinkieliset lukiolaiset ja suomen kielen predikatiivin hallinta. A-oppimäärän ja B-oppimäärän vertailu
Borgmästars, Heidi (2017)
Kuvaus
Opinnäytetyö kokotekstinä PDF-muodossa.
Tiivistelmä
Syftet med den här pro gradu -avhandlingen är att undersöka hur svenskspråkiga gymnasieelever behärskar användningen av finskans predikativ (predikatsfyllnad). Med hjälp av ett predikativtest som består av flervalsuppgifter som gymnasieeleverna genomfört har jag undersökt 7 kategorier i vilka predikativets kasus är i partitiv i 5 kategorier och i nominativ i 2 kategorier. Sammanlagt 74 gymnasieelever har deltagit i undersökningen. Gymnasieeleverna studerar enligt A-lärokursen eller B-lärokursen i finska. Predikativ¬testet baserar sig på Rune Ingos (2000) och Leila Whites (2006) teori om predikativ i finska. Resultatet i predikativtestet visar att gymnasieleverna valt rätt kasus åt predikativet i 67 % av uppgifterna. Gymnasieeleverna presterade bäst i kategori 6, där predikativet står i nominativ p.g.a. att subjektet är ett konkret ord i singularis. Kategori 7, där predikativets kasus är nominativ p.g.a. att subjektet är ett plurale tantum -ord visade sig däremot vara den svåraste kategorin. Gymnasieeleverna valde rätt kasus åt predikativet i 49 % av uppgifterna i kategori 7.
Skillnaden i resultatet mellan de som studerar enligt A-lärokursen och B-lärokursen i finska är 6 procentenheter. Dock är skillnaderna i resultaten mellan de olika lärokurserna större i specifika kategorier. Skillnaden mellan A- och B-lärokursen är störst i kategori 4, där predikativet står i partitiv p.g.a. att subjektet står i pluralis. Gymnasieeleverna som studerar enligt A-lärokursen presterade 15 procentenheter bättre i kategori 4 än gymnasieeleverna som studerar enligt B-lärokursen. Gymnasieeleverna har även fått motivera sina svar. Motiveringarna visar att en del av gymnasieeleverna använt sig utav objektsregler istället för predikativregler. Gymnasieeleverna har också motiverat sina svar med bestämd eller obestämd form. Eftersom att man i finskan inte uttrycker bestämdhet på samma sätt som i svenskan, är det inte väsentligt med tanke på predikativets kasus. Man kan också konstatera att gymnasieeleverna inte alltid är medvetna om vilken innebörd nominativ och partitiv har.
Skillnaden i resultatet mellan de som studerar enligt A-lärokursen och B-lärokursen i finska är 6 procentenheter. Dock är skillnaderna i resultaten mellan de olika lärokurserna större i specifika kategorier. Skillnaden mellan A- och B-lärokursen är störst i kategori 4, där predikativet står i partitiv p.g.a. att subjektet står i pluralis. Gymnasieeleverna som studerar enligt A-lärokursen presterade 15 procentenheter bättre i kategori 4 än gymnasieeleverna som studerar enligt B-lärokursen. Gymnasieeleverna har även fått motivera sina svar. Motiveringarna visar att en del av gymnasieeleverna använt sig utav objektsregler istället för predikativregler. Gymnasieeleverna har också motiverat sina svar med bestämd eller obestämd form. Eftersom att man i finskan inte uttrycker bestämdhet på samma sätt som i svenskan, är det inte väsentligt med tanke på predikativets kasus. Man kan också konstatera att gymnasieeleverna inte alltid är medvetna om vilken innebörd nominativ och partitiv har.