Orden bakom tonerna - Om laddade ord och fraser samt tematik i rocklyrik av Joakim Berg och Lars Winnerbäck
Bjolin, Lotta (2014)
Kuvaus
Opinnäytetyö kokotekstinä PDF-muodossa.
Tiivistelmä
I denna avhandling undersöker jag texttypiska drag för åtta slumpvist valda rocktexter av Joakim Berg och Lars Winnerbäck. Avhandlingen, som metodologiskt har kvalitativt och komparativt perspektiv, inleds med en teoridel som innefattar en översikt av de olika textförfattarna, att skriva och analysera lyrik samt en överblick av semantiken. I analysdelen räknas, definieras, exemplifieras och analyseras orden i sångtexterna med fokus på känslo- och värdeladdade ord, kontextuella laddningar samt textjaget och tematiken.
Resultatet visar att det finns mera av både negativa och positiva laddningar i de utvalda texterna av Joakim Berg än vad det finns i de utvalda texterna av Lars Winnerbäck, och när de positiva orden sätts i negativ kontext så blir också de effektfullt negativt associationsskapande ord, så Bergs texter klingar på detta sätt mycket mer negativt än vad Winnerbäcks texter gör. Winnerbäck använder sig inte lika mycket av emotiva ord. I fråga om tilltal och omtal använder sig både Berg och Winnerbäck mestadels av en dialogisk jag-och-du-framställning vilket skapar en personlig ton i texten. Tematiskt påminner Kent (Joakim Berg) och Lars Winnerbäck mycket om varandra; det handlar mycket om vemodiga tillbakablickar, ensamhet och längtan.
Resultatet visar att det finns mera av både negativa och positiva laddningar i de utvalda texterna av Joakim Berg än vad det finns i de utvalda texterna av Lars Winnerbäck, och när de positiva orden sätts i negativ kontext så blir också de effektfullt negativt associationsskapande ord, så Bergs texter klingar på detta sätt mycket mer negativt än vad Winnerbäcks texter gör. Winnerbäck använder sig inte lika mycket av emotiva ord. I fråga om tilltal och omtal använder sig både Berg och Winnerbäck mestadels av en dialogisk jag-och-du-framställning vilket skapar en personlig ton i texten. Tematiskt påminner Kent (Joakim Berg) och Lars Winnerbäck mycket om varandra; det handlar mycket om vemodiga tillbakablickar, ensamhet och längtan.