Semantiikka ja pragmatiikka Asterixin suomennoksessa ja ruotsinnoksessa
Kosonen, Maire (2004)
Kuvaus
Kokotekstiversiota ei ole saatavissa.
Tiivistelmä
Materialet i min avhandling består av Asterix-äventyret Le Devin av René Goscinny och Albert Uderzo samt dess svenska översättning Asterix och spåmannen och dess finska översättning Asterix ja ennustaja. Varje seriealbum har 48 sidor, så materialstoffet utgörs av sammanlagt 144 sidor.
Målet i min pro gradu-avhandling är att jämföra den finska och den svenska översättningen med den ursprungliga Asterix-berättelsen. Jag koncentrerar mig på de semantiska och pragmatiska aspekterna, närmare bestämt tillägg och utelämningar, kompletteringar och egennamn. Min undersökningsmetod baserar sig på Rune Ingos lingvistisk-pragmatiska analysmodell. Jag indelar de tillägg jag hittar i semantiska eller explicitgörande tillägg och på samma sätt utelämningarna i semantiska eller implicitgörande utelämningar. Översättningsprinciperna av egennamnen indelar jag också med hjälp av Ingos modell. Principerna är lån, översättning, förvrängning, förkortning, förlängning och förkastande. Jag tillför dock också en ny, egen översättningsprincip, uppfinning. Egennamnen delar jag in i personnamn, gudars namn och ortnamn.
Min hypotes är att det i översättningarna ska finnas mer tillägg än utelämningar och att de vanligaste översättningslösningarna i fråga om egennamn ska vara lån och förvrängning. Undersökningsresultaten visar dock att mina hypoteser endast delvis uppfylls. Det finns mer utelämningar än tillägg, men om man jämför översättningarna skilt, visar det sig att det i den svenska versionen finns mer tillägg än utelämningar, medan det i den finska översättningen är tvärtom. Av tilläggen består största delen av explicitgörande tillägg och av utelämningarna överraskande nog av semantiska utelämningar. Kompletteringsfall hittar jag enbart två, en i varje översättning. De vanligaste översättningsprinciperna av egennamn är förvrängning, lån och uppfinning.
Målet i min pro gradu-avhandling är att jämföra den finska och den svenska översättningen med den ursprungliga Asterix-berättelsen. Jag koncentrerar mig på de semantiska och pragmatiska aspekterna, närmare bestämt tillägg och utelämningar, kompletteringar och egennamn. Min undersökningsmetod baserar sig på Rune Ingos lingvistisk-pragmatiska analysmodell. Jag indelar de tillägg jag hittar i semantiska eller explicitgörande tillägg och på samma sätt utelämningarna i semantiska eller implicitgörande utelämningar. Översättningsprinciperna av egennamnen indelar jag också med hjälp av Ingos modell. Principerna är lån, översättning, förvrängning, förkortning, förlängning och förkastande. Jag tillför dock också en ny, egen översättningsprincip, uppfinning. Egennamnen delar jag in i personnamn, gudars namn och ortnamn.
Min hypotes är att det i översättningarna ska finnas mer tillägg än utelämningar och att de vanligaste översättningslösningarna i fråga om egennamn ska vara lån och förvrängning. Undersökningsresultaten visar dock att mina hypoteser endast delvis uppfylls. Det finns mer utelämningar än tillägg, men om man jämför översättningarna skilt, visar det sig att det i den svenska versionen finns mer tillägg än utelämningar, medan det i den finska översättningen är tvärtom. Av tilläggen består största delen av explicitgörande tillägg och av utelämningarna överraskande nog av semantiska utelämningar. Kompletteringsfall hittar jag enbart två, en i varje översättning. De vanligaste översättningsprinciperna av egennamn är förvrängning, lån och uppfinning.